Archive for the 'Gästblogg' Category

Malmberget workshop – digitalt berättande på Platsr

Simon presenterar workshopen
Foto: Maria Logothetis (CC-by)

För några veckor sen var vi från Riksantikvarieämbetet, Agnes, Gert och Maria,  i Malmberget i Gällivare för att genomföra en workshop i digitalt berättande (digital storytelling) tillsammans med deltagare från tre olika berättargrupper från Malmberget.

Bakgrunden till genomförandet av workshopen handlar om hur alternativa berättelser kan skapa ökad delaktighet och engagemang för kulturarvet, och möjligheten att tillgängligöra dessa på webben på Platsr community. Arrangemanget var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet tillsammans med Gällivare kommun och nätverket av berättargrupper från Malmberget samt Kulturskolan Stockholms mediecenter.

Klicka här för att fortsätta läsa ‘Malmberget workshop – digitalt berättande på Platsr’

Gästblogg: Recreate culture

Minnesinstitutionernas bildskatter ligger delvis tillgängliga på nätet. Fria från upphovsrätt, fria att använda. Men ingen hittar dit. Hur ser nutida kulturarvsskapare och kreatörer på det här materialet? Och vad är kulturarv för allmänheten?

Det jag som kommunikatör inte kan undgå att se, är att man inte lyckas nå ut med sina bildskatter. De som hittar dit är de som redan känner till verksamheten och redan har ett intresse för museum, samlingar och historia. Kulturarvet tillhör oss alla och vi skapar kulturarvet där vi är och verkar – varje dag. Där vi lever våra liv. Inte sant?

Så under en kreativ och inspirerande krock en kväll, skapade jag tillsammans med fotografen Karl Nilsson flickr-gruppen Recreate Culture .

Vi tog kontakt med en rad duktiga fotografer och photoshopkunniga personer för att dom skulle lägga grunden. Vi gav dom fria händer att kommentera Creative Commons, dåtid, nutid och kulturarvet, genom att göra bearbetningar av det fria och tillgängliga materialet som Riksantikvarieämbetet har lagt ut på flickr.

Tanken och förhoppningen är att fler går med i gruppen framöver och att man också hittar vidare till andra minnesinstitutioners fria och tillgängliga bilder. Målet är att Recreate Culture ska väcka de gamla bilderna till liv genom remixer. Skapa uppmärksamhet, och på så vis nå ut till allmänheten. Bidragen som kommer in hoppas vi också ska kunna ligga till grund för diskussioner om kulturarv och upphovsrätt.

Under min praktikperiod vid Riksantikvarieämbetet, har jag arbetat kring Creative Commons och med fokus på de bildsamlingar som är uppladdade på flickr. Jag har under hösten träffat en mängd olika personer som arbetar vid museum och minnesinstitutioner, för att förstå vilka frågor man står inför vid digitalisering och publicering av bildmaterial på nätet. Vilka licenser man diskuterar och var svårigheterna ligger.

Många är de som nu står och laddar inför att ta ett stort steg ut, att öppna upp och tillgängliggöra. Jag ser verkligen fram emot utvecklingen med spänning och förhoppning om att minnesinstitutionerna ska få en relevant plats och roll i samtiden. Att de blir en del i den ständigt pågående dialogen och vardagen på webben.

>> Maja Larsson – mångsysslande webbkommunikatör

Gästblogg: Skördetider för Sockenbilder.se

K-samsök är en kopplingsdosa som knyter samman olika kulturarvsinformation från olika databaser. Syftet är att det ska bli enkelt att bygga intressanta applikationer som använder bredden av all den information som myndigheter, museer, föreningar, arkiv och bibliotek har samlat in.


Foto: Högs sockens hembygdsförening

K-samsöksprojektet drivs och finansieras av Riksantikvarieämbetet. K-samsök har idag en grundfunktionalitet och innehåller runt 3 miljoner poster från runt 18 myndigheter och museer (visas i i söktjänsten Kringla). Informationen kommer till största delen statliga aktörer samt länsmuseer. Parallellt med K-samsöksarbetet ser vi en ökande vilja att allt fler lokala aktörer vill nå ut med sin information. Vi försöker hjälpa till så gott det går men har inte personal som kan bistå alla olika informationsförvaltare som vill få sin information indexerad i K-samsök.  Ett undantag som vi valt att göra gäller Sockenbilder.  Jan-Åke Malmqvist från Forsa hörde av sig i somras, i egenskap av representerar för en väl samordnad grupp föreningar i Hälsingland med stora bildsamlingar.  Jan-Åke sökte lösningar på samsökning med avsikt att föra bilderna vidare ut på internet. Vi i K-samsöksprojektet funderade en stund på saken och bestämde oss för att inleda ett samarbete. Genom kretsen kring Sockenbilder.se kunde vi nu få direktkontakt med en grupp aktörer som arbetar samordnat på det lokala planet. Dessutom har vi genom samarbetet fått nya perspektiv på tillgängliggörande och frågor kring bildernas användbarhet.

>> Lars Lundqvist, jobbar med webbfrågor på Riksantikvarieämbetet

————————————————————————————————————

21 hembygdsföreningar är nu med i Sockenbilder. Alla 13 i Hudiksvalls kommun, alla 6 i Nordanstigs kommun, Odensvi i Västerviks kommun och forskarföreningen Släkt och Bygd i Bollnäs. Totalt är 32 000 bilder inskannade (högupplöst) och alla lågupplöst utlagda publikt på Internet på adressen sockenbilder.se. Sedan starten 2006 har vi haft 270 000 besök på Sockenbilder.se.

För min del började det hela när jag som ny styrelseledamot i Forsa Sockens Hembygdsförening såg hundratals bilder som bara låg i förvar. Jag tänkte då: Vi måste ta vara på bilderna bättre och vi måste använda Internet för att dela med oss den del av kulturarvet som bilderna bär på. Och vi måste samla information om bilderna. Och andra hembygdsföreningar i närheten hade samma problem och intresse att lösa dem. Vi sökte därför medel från Hudiksvalls Sparbank kulturfond och dom gjorde klokt i att avslå vår ansökan. -Kom igen när ni får fler hembygdsföreningar med er, svarade dom. Vi bjöd då in övriga föreningar och fick sedan pengar till en första datautrustningen. Vi fick även anslag från Hudiksvalls kommun till fler datautrustningar. Med dessa kunde vi nu bygga upp vad vi kallade bildverkstäder på flera platser i kommunen. I samma veva kom möjligheten att söka Access-medel och vi kunde inrätta två tjänster. En av dessa fick jag som projektledare och utvecklare.

Den första applikationen vi provade var att jag byggde om en egenutvecklad webbshop som lagrade data i en MS Access databas. Men vi ville en enklare lösning som inte riskerade att kosta pengar eller som behöver uppdateras. Vi forskade lite och kom fram till det format som alla dataplattformar kan kommunicera på och som ingen kan avgiftsbelägga: XML. Men det var svårt att hitta tekniker där man kunde bygga den applikation vi ville ha. Ett tag var vi inne på Adobes Spry som är en Ajax-teknik. Problemet där var att xml-filerna hanterades hos klienten med resultat att det blev segt när xml-filerna blev stora. Lösningen blev istället ASP på servern där urval och sökningar görs med XSL på servern. Nu har varje hembygdsförening en egen mapp på ett vanligt webbhotell och all information om bilderna finns i en xml-fil i den mappen. Varje hembygdsförening har alltså en egen xml-fil. De lågupplösta bilderna finns i en egen undermapp. Den största samlingen för närvarande omfattar drygt 8500 bilder och xml-filen är ca 5 Mb stor. Och vi ser inga tendenser till att systemet blir segt.

Tekniska problem?
Vi har inte haft ett enda ”databasstopp” t.ex. orsakat av att någon skrivit in något konstigt eller av annan orsak. De enda stopp vi haft har varit när vårt hårddiskutrymme hos webbhotellet blivit fullt. Men då har felet blivit i det portalsystem som håller i startsidorna. Till och från har vi problem med funktionen ”lämna synpunkt” och det Send mail-skript som servern ska skicka meddelanden med till den ansvariga i respektive hembygdsförening. Jag tror att problemet hänger ihop med de mailbombningar som servrar utsätts för ibland.

Decentraliserat ansvar
Varje hembygdsförening har en ansvarig utgivare och man lämnar inte ifrån sig några rättigheter. Vi utbildar hembygdsföreningarnas styrelse som sedan skannar in, laddar upp bilder och information och uppdaterar informationen när man får in synpunkter. Och det är ett system som fungerar mycket bra. Jag får berättat att folk sitter och väntar på att bilder ska läggas in…

Ingång till bilderna
Vi har valt en klickbar sockenkarta som kompletteras med en lista på föreslagna sökord för att bjuda in besökarna. Vidare finns det naturligtvis även sökruta. Det ska bli intressant att se vad K-samsök kan innebära. Gästrike Hälsinge Hembygdsförbund har initierat en utredning om möjligheterna att skapa en gemensam sökportal för Hälsingland. Här finns nämligen två andra bildapplikationer: Helsingebilder och DIBIS, Digital Bild i Söderhamn. Vi ser dessa som ett komplement till Sockenbilder med fördelar såsom att bilderna är tillgängliga för alla på Internet. I dessa lösningar har man valt att lagra data i vanliga databaser. Utredningen, som genomförts av Sven Bodin, pekar på fördelar med en gemensam portal för Hälsingland och att den matas med information från K-samsök. Vi får anledning att återkomma till den utredningen.

Avslutningsvis vill jag säga att det viktigaste med gamla bilder är att de tas om hand och att man samlar så mycket information som möjligt om det bilderna har att berätta. Internet är därför ett suveränt verktyg. Våra ungdomar är naturligtvis viktigast för att föra kulturarvet vidare. Ungdomarna tar för självklart att Internet är gratis och tillgängligt och för oss är det viktigt att bilderna är lätta att hitta via Internet och att de inte ”låses in” bakom betaltjänster.

>> Jan-Åke Malmqvist, styrelseledamot i Sockenbilder och Forsa Sockens Hembygdsförening, janake (at) sockenbilder.se

Gästblogg: Om hällristningsdokumentation i Bohuslän

hällristningsdokumentation
Tommy Andersson dokumenterar en hällristning i Lyse socken.

Hällristningarna i Bohuslän är på många sätt unika fornminnen.  Den i Västsverige kände arkeologen och landsantikvarien Claes Claesson skrev år 1964:  Skulle en allmänmänsklig tävlan anordnas mellan det bästa varje land äger av mänsklig odlings minnen, så står väl frågan öppen, om Sverige har något av mera särpräglad art att visa upp än bronsålderns hällristningar. Trots det har det inte gjorts några utförligare bilddokumentationer av hällristningar utanför Tanums kommun sedan slutet av 1800-talet. Även hällristningarna inom Världsarvet Tanum saknar en fullständig bilddokumentation – än mindre en publicerad sådan.

100-tals okända hällristningslokaler har påträffats

I dag håller hällristningarna sakta men säkert på att försvinna. Surt nedfall, människors oaktsamhet och naturens gång får berget att vittra eller på annat sätt förstöras. För att rädda Bohusläns bildskatt från bronsåldern bildade Aina Barnevik i mitten av 1990-talet ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. Stiftelsen har sedan 1996, mer eller mindre intensivt, dokumenterat hällristningar varje år. De socknar som har dokumenterats är Askum, Tossene, Bärfendal, Bro och Lyse. Askum och halva Tossene dokumenterades i huvudsak av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam, medan det därefter i huvudsak gjorts av undertecknade. Under dokumentationens gång har också en viss nyinventering gjorts, vilket resulterat i att 100-tals tidigare okända hällristningslokaler påträffats.

Vad  händer just nu och framöver?

I år har vi påbörjat arbetet med att dokumentera Brastad socken. I denna socken finns flera av landskapets största, ”bästa” och mest kända ristningar, bl.a. Raä nr 1 ”Skomakaren” och Raä nr 18 med ”Solvagnen”. Fram till 1970-talet, innan någon organiserad verksamhet startade i Tanum, var Brastad det vanligaste resemålet för hällristningsintresserade personer. Trots det har det inte gjorts någon större bilddokumentation av socknens hällristningar sedan Lauritz Baltzer var här på 1870-talet. Detta var också en av de första socknar han arbetade i, och han hade kanske inte utvecklat sin metod till fullo. Redan efter ett par veckor i fält är det uppenbart att behovet av en ny bilddokumentation är stort. På i stort sett alla hitintills dokumenterade hällar har ett stort antal nya hällristningsfigurer påträffats, och vi har redan gjort flera nyfynd. Vi räknar därför med att vara kvar i socknen i ett par år. I år och år 2010 är vår förhoppning att vi kommer att vara i fält under fyra månaders tid, exakt hur långa fältsäsongerna blir beror på intresset från privata personer och företag som bidrar till stiftelsens verksamhet. Mer information om Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar finns på hemsidan www.hallristning.se där det också  ”fältdagbok” från årets arbete går att följa.

toreld
Andreas Toreld synar det uppmålade nyfyndet av en hällristning i Färlev, Bro socken.

>> Tommy Andersson, arkeolog. Jobbar med hällristningsdokumentation samt på länsstyrelsen i Västra Götaland län, där han ingått i digitaliseringsprojektet för FMIS. Han är också verksam i ett företaget Landskapsarv som bland annat arbetar med hällristningsvård.

>> Andreas Toreld, arkeolog. Har jobbat på Vitlycke museum med förmedling och vård av hällristningar. Nu arbetar han vid sidan om Stiftelseuppdraget på Rio Kulturkooperativ med liknande uppdrag.

Gästblogg: K-samsök i Wunderkammer

En Wunderkammer, eller Kuriosakabinett, är en tidig föregångare till dagens muséer. Adelsmän och förmögna borgare under renässansen med ett intresse för vetenskap samlade föremål av olika slag – växter och djur, bensamlingar och fossil, exotiskt konsthantverk och vetenskapliga instrument,  – och visade upp dem i särskilt inredda rum eller stora skåp. En Wunderkammer är en plats där föremålen levandegörs för betraktaren och det är precis vad vi erbjuder i digital form, en spännande mötesplats mellan besökare och experter.

Detta är väl i korthet anledningen till att vi valt ordet Wunderkammer som namn på det projekt vi drivit för att ta fram en generell verktygslåda för utveckling av salmlingsregister och lättillgänglig  sökning. Fast det finns ju så många spännande musei-, biblioteks- och arkivsamlingar! Hur kan vi ge en besökare till en samling, en Wunderkammer, enkel tillgång till information om alla andra samlingar?

Tänk att du är intresserad av Gunnar Asplund och hans liv och verk. Informationen om hans byggnader finns i Riksantikvarieämbetets Bebyggelsregister, ritningar och designdokument i Arktiketurmuseets samlingar, böcker om honom hos KB och dokumentärfilmer på KB:s avdelning för audiovisuella medier (fd SLBA). Antagligen finns det också ännu mera Asplundiania i andra arkiv, bibliotek och museer än de jag nämnt här. För att hitta all denna information krävs det att du vet var du ska hitta informationen och att du lärt dig hantera alla dessa olika söktjänster med dess olika sätt att söka och presentera information.

Men med K-samsök skall du i en söktjänst kunna hitta information om de byggnader han ritat, de böcker som skrivits om honom, hans arkiverade ritningar och de TV-program som gjorts om honom. Asplundfanatikern slipper att först leta upp alla olika källor och göra enskilda sökningar i dem utan kan hitta informationen på ett ställe.

Det är därför vi på Curalia är stolta över att  ha fått vara med att utveckla K-samsök och bygga in K-samsökningar i Wunderkammer! Testa själv!

David Haskiya är verksamhetsutvecklare och projektledare på Curalia.

Gästblogg: Fornlämningar i mobilen

sokresultat2c

Nu kan alla få information om svenska fornlämningar i mobilen. Vi på Idevio har  en mobil gratis karttillämpning som heter Locago där har vi lagt till ett kartskikt för att söka efter fornlämningar. Sökningarna hämtar information från K-samsök och FMIS och presenterar resultatet som symboler på en kartbild. Till varje symbol finns mer information och i vissa fall en bild. Ladda ner i telefonen från get.locago.com eller prova web-demon. I telefonen lägger man till fornminnesskiktet genom att i menyn välja “Lägg till Lager” -> “Nyaste” och därefter väljer “Fornminnen”.

Alla som är det minsta historiskt intresserade tror jag vill veta vad det är för konstiga stenar, högar eller ruiner man stöter på ute i naturen. Det kan bli det nya söndagsnöjet att leta upp intressanta fornminnen i närheten som man inte visste fanns eller att ha med Locago på promenaden för att se vad det är man stöter på. Det kan bli en ny aktivitet liknande geocaching att leta upp spännande fornminnen.

infobildc
Sten jag brukade klättra upp på som barn för att få bättre fart i lian-gungan.

Locago är en mobil karttillämpning som bygger på att det går att välja de kartskikt man är intresserad av. Locago är användbar både med eller utan GPS. Om man har intressant data kan man även publicera egna skikt. Typiska kartskikt är foton från Flickr, företags- och personsök från Eniro, väder och turistguider. Nu alltså även fornminnen. Locago fungerar på nästan alla mobiltelefoner från Nokia och Sony Ericsson som lanserats de senaste åren samt en mängd andra.

Sökningarna hämtar information direkt från K-samsök och FMIS via de webservices som finns tillgängliga. Tillsvidare används FMIS-tjänsten för att söka efter vad som finns inom aktuellt kartområde. Sedan används K-samsök för att hämta mer information om varje objekt. Om K-samsök såsmåningom får möjligheten att söka på koordinater så kan vi gå direkt på denna tjänst och få med fler möjliga svar. Vi som sysslar med kartor tycker naturligtvis att koordinaterna är viktiga och hoppas på att så många objekt som möjligt blir koordinatsatta samt att det går att söka på dessa. Självklart önskar vi mer text och bilder för de objekt som saknar detta.

En intressant utökning skulle kunna vara att låta allmänheten bidra med datainsamlande. Det skulle kunna utformas ungefär som på en blogg där det går att lämna kommentarer. Kommentarerna skulle sedan vara synliga för alla användare. Möjligheten att ladda upp en bild skulle också kunna läggas till.

Johan Persson, CTO på Idevio

Gästblogg: Fornsök i utställningar

Flyg som en fågel över din hembygd och se var fornlämningarna finns! Med enkla medel är det möjligt att erbjuda museibesökare en flytgtur till intressanta platser.

Utställning Murberget
Bildspelet visades i en sitthörna där man i lugn och ro kunde uppleva en flygtur mellan olika fornlämningar. På bordet låg litteratur för den som ville fördjupa sig mer. Foto: Lars Göran Spång

Murberget har gjort en utställning om Härnösands forntid vari ingick ett bildspel med Google Earth som spelmotor. Tack vare att Fornsök har exportfunktion till Google Earth var det en relativt enkel procedur att göra ett bildspel som lliknade en flygsimulator. Kameran förflyttas mellan olika fornlämningar i Härnösand i en animerad flygtur, och vid varje plats görs ett uppehåll där ett fönster dyker upp som beskriver fornlämningen mer i detalj.

Fornsök i Google earth
Ett avsnitt av bildspelet med stenåldersboplatser som tema. Bilder av fynden har infogats i inventerarens anteckningsbok. Den aktuella havsnivån (50 m.ö.h) har infogats som en halvtransparent blå bild i terrängen. I Google Earth kan bilder draperas på terrängen eller fästas plant vid en viss nivå.

Google Earth har enkla verktyg för att lägga på bilder och texter vid olika punkter. Dessutom finns det möjlighet att drapera historiska kartor och t.o.m foga in olika havsnivåer.

Fornsök har med nuvarande utformning en stor potential utöver det som var tänkt från början. Fornminnesregistret är förvisso ett handläggarregister och det krävs mycket tillägg för att allmänheten ska få ut något av informationen. Som utställningsproducent är det emellertid ett förnämligt verktyg för att sammanställa information om fornlämningar för specifika ändamål. Museernas bilddatabaser är också en stor tillgång. I bildspelet om Härnösand dyker  exempelvis bilder av lösfynden upp i inforutan när kameran zoomar in till fyndplatsen.

Bildspelet kan sedan exporteras som en dvd-film och köras i en vanlig projektor. Det enkla förfarandet gör att flera bildspel kan produceras med olika teman, t.ex. stenålderboplatser, sevärda objekt, 1600-tals byar m.m. Det är alltid uppskattat när något nytt presenteras i utställningar som står en längre period.

Utställningen “Förlorad forntid. Skärvor ur Härnösands historia” var utställd hösten 2008 på Murberget.

>> Lars Göran Spång är forskningskoordinator på Murberget, Länsmuseet Västernorrland.

Rettigstipendiaterna tar farväl

Efter sju intressanta och intensiva veckor i ämbetets korridorer har vi nu kommit till vägs ände. Otaliga möten med kunniga människor har fyllt våra dagar. Vi är ödmjukt tacksamma för alla som delat med sig av sin tid och sina erfarenheter. 

Vi vill även tacka Vitterhetsakademien som förvaltar den fond som möjliggjort detta stipendium.

Vi har lotsats mellan fältexkursioner i Bålsta där landskapskonventionen berörts till svepelektronmikroskåpsanalyser via diskursanalyser och IT-enhetens virtualiseringskompetens. Myndighetens bredd har onekligen imponerat på oss.

Eftersom vi nu har en extrem insyn och överblick i samtliga enheter är vi beredda att författa en ny utredning utifall kulturutredningen och museikoordinatorns förslag inte faller i smaken. :-)

Vi ses igen!

Rettigstipendiaterna

Rettigstipendiaterna 2007-2008. Foto: Lars Lundqvist

>> Samuel Palmblad, Smålands museum, Patrick Björklund, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sara Strindevall, Länsstyrelsen i Gotlands län

Gästblogg: Rätt så hett


Encadré (Jardim Botânico, Rio de Janeiro) av Frederic della Faille.

Upphovsrätt är hett just nu. Media har fyllts med tyckare och tänkare från alla grupperingar jurister, aktivister, musiker, författare, pirater, lobbyister och akademiker har sagt sina meningar i debattsidorna, tv-sofforna, intervjuer och nyheter – och visst är det bra när ett område diskuteras från alla vinklar.

Men tyvärr saknas viktiga delar i debatten och viktigast för oss är en diskussion om hur arkiv och bibliotek skall kunna släppa in användarna inte bara för att ge dom möjlighet för att läsa det som finns – men även för att bidra med sin kunskap.

När Gustav Vasa reformerade landets administration och ökade kontrollen av skatteindrivningen agerade han tidigt i en centraliseringstrend där myndigheter samlade och lagrade information. Men informationen var exklusiv och användes för statens behov.

En stor förändring kom i 1766 med tryckfrihetsförordning som lade grunden för vår offentlighetsprincip som ger medborgarna långtgående makt att granska myndigheters handlingar. Vi fick rätten att läsa informationen som myndigheterna samlade.

Genom dagens teknologi och en 250 år gammal offentlighetsprincip kan vi sitta hemma i köket på kvällen och komma åt material som förr krävde besök till fysiska arkiv under kontorstider. Informationen befriades delvis från tid och plats.  Men ännu viktigare befriades informationen från format.

Data som lagras hos myndigheter kan samlas och användas, bearbetas och skapas om. Medborgare kan samla data från flera myndigheter och sammanblanda det med andra data för att skapa helt nya lösningar, konstverk, informationsmaterial och tjänster.


Just full of ideas av Cayusa

Nästa steg är om vi som myndigheter kan uppmuntra mer än läsande av myndigheters data – kan vi inte uppmuntra medborgaren att skriva eller skapa samt dela med sig till andra? Det är detta som Riksantikvarieämbetet vill undersöka i ett nytt FoU projekt.

Jag skall undersöka hur statlig och privat samverkan kan underlättas genom att studera vilka hinder som skapas av upphovs- och förvaltningsrätten för en ökad medborgardialog.

Genom att förenkla för användare ska Riksantikvarieämbetet skapa möjlighet för en rik sammanblandning av insamlad data och användarnas egna bidrag i syfte att uppnå en rik och varierad kulturdialog.

>> Mathias Klang är jurist och verksam vid Göteborgs universitet.

Gästblogg: Att hitta en hällmålning


Närbild på målning och tolkning. Foto: Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar.

Att hitta en hällmålning är inte alla förunnat. Åtminstone inte om man arbetar med hällbildsinventering i Västsverige. Ändå var det detta som jag fick tillfälle att uppleva en dag i början av maj, då en tidigare okänd hällmålning i Lyse sn, Bohuslän inventerades.

Jag har i flera år arbetat med att inventera och dokumentera hällristningar i Bohuslän och Dalsland. Under dessa år har jag tillsammans med min kollega Andreas Toreld lokaliserat ett par hundra nya hällristningsytor. Det infinner sig alltid en viss glädje när man gör ett nytt fynd, och om det är någon märkvärdigare ristning blir man nästan jublande glad. Därför var det en lite märklig känsla när jag först såg hällmålningen i Lyse.

Vi var i Lyse sn för att dokumentera de kända hällristningarna i socknen på uppdrag av ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. När vi kom till Raä nr 142:1, en hällristning under ett klippöverhäng som varit känd sedan slutet av 1800-talet, hade vi inte en tanke på att vi skulle hitta en målning. Ristningar under klippöverhäng är inte direkt vanliga i Bohuslän, men desto mer intressanta. Bevaringsförhållandena där är ofta mycket bra, berget är ovittrat, ingen eller lite lav på berget, och de huggna linjerna är fortfarande, efter nära 3000 år, fortfarande vita. Detta gör att även mycket tunna huggningar, som man på ”vanliga” hällristningar sällan kan se, framträder. Därför var det med viss spänning vi kom till platsen. När jag stod och studerade ristningen på nära håll, sa jag till Andreas: -Jag tror det är målat här också.


Tommy kollar på hällbilderna. Foto: Andreas Toreld

Första tanken var att det inte var sant. En målning på en hällristning som varit känd i över 100 år, och ingen hade sett målningen? Dessutom, en hällmålning på en hällristning? Vem har hört tals om det? Osäkerheten kom krypande och den riktiga glädjen uteblev.

Någon dag senare fick vi möjlighet att studera en känd hällmålning i Bro sn, bara någon mil från vårt fynd. Detta är en av få hällmålningar som blivit funnen vid en ordinarie fornminnesinventering. Målningen i Bro är utan tvekan ”äkta”. Den ligger på samma höjd som målningen i Lyse och föreställer enkla skepp. Efter att ha sett målningen i Bro började vi tro att också vårt nyfynd var ”äkta”. Några dagar senare besiktigades vår målning också av professor Jarl Nordblad, som ”bekräftade äktheten”.

Målningen vi hittade i Lyse är unik på flera sätt. Motivet är ett skepp av sen bronsålderstyp, eventuellt period IV-V. Skeppet är målat över ett ristat (hugget) hällristningsskepp av ungefär samma typ och ålder. Detta gör att målningen har en terminus post quem till ca 800 f. Kr. Det visar också att målningar är samtida med ristandet på hällar under bronsåldern, något som diskuterats tidigare. Den visar också att hällristningarna inte varit målade, utan att de vita huggna linjerna synts tydligt nog ändå, något jag hävdat tidigare. Om man generellt målat också ristningarna, så skulle färgen i ristningslinjerna varit kvar även på Lyse 142. Dessutom ser man på ristningen att de huggna linjerna fortfarande är ljusa mot den mörkare bergytan.

>> Tommy Andersson jobbar med digitalisering på Länsstyrelsen i Västra Götalands län