Archive for the 'K-samsök' Category

Tankar kring användargenererat innehåll

Av: Henrik Summanen den 17 May 2011 i K-samsök, Systemutveckling and Tankar kring.... 3 Comments


Av: opensurceway (CC-by-sa)

Allt eftersom de digitala informationsmassorna växer och växer, blir det också svårare för oss att hantera dem. Även om vi på Riksantikvarieämbetet har flera personer som enbart arbetar med att handlägga innehållet i våra databaser, och att förbättra informationen i dem, så är det en nästan oöverstiglig uppgift att ha kontroll över de hundratusentals objekt som huserar i systemen.

En metod för att förbättra databasernas innehåll, och som blir allt vanligare på nätet, är så kallad crowdsourcing, det vill säga att man tar allmänheten till hjälp för att till exempel rätta fel, tagga, annotera eller påpeka brister i innehållet på nätet. Den enorma mängden information som finns i Wikipedia är kanske det mest kända exemplet på den här typen av användargenererat innehåll, och på den höga kvalitet ett material kan få när många skapar, snarare än en enskild person.

På Riksantikvarieämbetet har vi diskuterat möjligheterna att använda allmänhetens engagemang för att på olika sätt förbättra innehållet i våra egna databaser, men kanske också andra aktörers innehåll via K-samsök. Vi föreställer oss att användare ska kunna tagga bilder och objekt med beskrivande ord, att de ska kunna sätta länkar mellan olika objekt och att de till och med skulle kunna kommentera ett objekt som de anser är felbeskrivet, eller bara intressant i allmänhet. För detta ändamål utvecklar vi just nu en prototyp för att arbeta med användare genom tjänsten Kringla. Som planen ser ut just nu ska användare kunna skaffa ett användar-ID, logga in, och förfina vårt innehåll på ovanstående vis. Den här typen av innehåll kallas för UGC – User Generated Content – Användargenererat innehåll, och initialt kommer dessa “taggar” och länkar att lagras in i en databas som Riksantikvarieämbetet har satt upp.

För de museer, eller andra informationsleverantörer som är intresserade av att låta sitt material förbättras av allmänheten, så tar vi gärna emot förslag på hur de vill göra detta. Till exempel ser vi över möjligheterna att addera UGC från sin egen söksajt, till RAÄs UGC-databas, direkt via öppna APIer. Under sommaren och hösten kommer vi att utveckla en prototyp så att vi kan demonstrera funktionen i Kringla. Det ska kanske tilläggas att de verkligt intressanta länkarna ofta finns mellan objekt från olika institutioner, och det är kanske värt att ta en extra ansträngning för att få till kopplingarna mellan till exempel en kamera på Tekniska museet, en fotograf (som ägde kameran) på Wikipedia, och en fornlämning i Fornsök (Riksantikvarieämbetet) som blev fotograferad med kameran, och förstås själva bilden som togs…

>>Henrik Summanen jobbar med verksamhetsutveckling på Riksantikvarieämbetet

Two days of hacking in Hilversum

Av: Johan Carlström den 8 April 2011 i Internationellt, K-samsök and Webb. 0 Comments

The room where we hacked away for two days. Foto: Johan Carlström
Last weekend, Jonas Bolin and I attended the first Europeana hackathon, in Hilversum, the Netherlands. A hackathon is an event where computer programmers meet and code together during a limited amount of time (usually one day or two). Often, a price is awarded the programmers who come up with the best application. The aim for this hackathon was to develop applications on Europeanas newley launched API. Participation was by invitation only. The Europena hackathon took place at the Dutch Institute for Sound and Vision, a fantastic building. We where about 30 developers and some other participants from Europeana and other institutions (myself included).
Our aim was to develop an Android-application which uses the geographic data in Europeana. The idea was to let the user suggest a more accurate position for the Europeana data which today is using coordinates from Geonames that only roughly point out the location. Unfortunately, we encountered a bug in the API which led to loss of valuable time for troubleshooting.


The Dutch Institute for Sound and Vision.  Photo: Johan Carlström

However, at the beginning of day two, we found a workaround which led us back on track. Unfortunately the Android emulator lost its internet connection (it is apparently emulating reality in every way) which we did not notice in time. Despite all this, the API is easy to work with and has a lot of potential when the bugs are fixed and more functionality will be added.
Even though we did not finish with our application, the productive and inspirational atmosphere brought new thoughts about both SOCH (K-samsök) and Kringla but also how we could organize a hackathon with the SOCH API of our own in the future. We where also fortunate to meet many creative and skilled people which gave us some new perspectives.
Even though the API is still pretty rough, the developing teams presented several innovating applications where some took on a gamification perspective. My own favorites were the Wikimedia ingestion tool and the Joomla plugin (which also won first prize).
The event where well organized and the Institute for Sound and Vision where an amazing building, made for creativity. :) A big thanks to David Haskiya, Vanessa Proudman and all the other representatives from Eureopana. Hopefully, we will be able to participate another time as well. :)
>> Johan Carlström works with SOCH and Europeana at the Swedish National Heritage Board

RAÄ på appening i Sundsvall

Av: Maria Carlsson den 25 March 2011 i K-samsök and Webb. 0 Comments

I helgen genomfördes ”Appening” på Mittuniversitetet i Sundsvall – en 24-timmars tävling för programmerare. Uppgiften var att under ett dygn ta fram tjänster som bygger på offentlig data. Resultatet skulle presenteras som en webbtjänst, en mobil applikation eller en affärsidé. Evenemanget anordnades i samarbete mellan Mittuniversitetet, E-delegationen, Sundsvall42 och Dragon Open Source Foundation.

Vi på Riksantikvarieämbetet var tillsammans med Försäkringskassan och Bolagsverket inbjudna för att presentera våra data och kanske också locka lagen att bygga på just det som vi kunde erbjuda. Eftersom tävlingen gick ut på att ta fram tjänster som baserades på offentliga data, fick lagen använda all offentlig data som idag finns tillgänglig. Det var sju lag som tävlade om att bygga den bästa tjänsten.

Dagen inleddes med en genomgång av tävlingen och reglerna samt en kort visning av en del av det data som man kunde använda. Efter den inledande presentationen satte sig alla lag för att diskutera vad man skulle bygga. Då någon timme hade passerat gick vi runt till alla lag för att höra om någon behövde vår hjälp att tolka det data som finns via K-samsök eller om de hade några tekniska frågor. Vi insåg ganska snart att kulturarvsdata låg riktigt bra till – fyra lag var redan efter någon timme inne på att bygga sina tävlingsbidrag på data från K-samsök.

Lagen jobbade på i stort sett hela natten med några mindre pauser för att sova. När vi kom tillbaka på lördagen var stämningen ganska lugn. Alla lag verkade nöjda med vad de åstadkommit och ingen satt och panikprogrammerade i sista sekund.

När så de 24 timmarna var till ända var det dags för lagen att presentera sina tjänster. Nedan följer en kort beskrivning av de fyra tjänster som byggde på data från K-samsök.

  • Lag Avtryck hade byggt en tjänst där man kunde lägga upp guidade rundturer med utvalda objekt från K-samsök. Rundturerna skapade man i en webbläsare och visades sen i en mobil applikation. Idéer fanns om att lägga till även annan data för exempelvis caféer och restauranger. Redan under tävlingen lade laget ut koden och presentation på en hemsida.
  • Lag Capgemini presenterade en mobil applikation som man kallade Arkeologgr. Appen vände sig till amatörarkeologer och friluftsmänniskor och syftet var att man skulle kunna lägga in information om sina egna arkeologiska fynd och upptäckter. Tanken var även att man med hjälp av K-samsöks information kunde se om fyndet fanns registrerat sen innan.
  • Lag Civilingenjörerna hade tagit fram en mobil applikation i form av en platssökfunktion där man genom att titta genom mobilfönstret kunde se lämningarna runt omkring sig och avståndet till dessa. Laget har lagt upp en presentation av sin tjänst på Youtube.
  • Lag MIUN-doktoranderna hade konstruerat en widget (ett program för Android-mobiler) som man kallade Giffel. Tjänsten visade de två närmsta fornlämningarna från där man befinner sig. Laget hade även tänkt på tillgängligheten då man lagt till en uppläsningsfunktion av text. Koden och en kortare presentation kan hittas här.

Dessutom byggde ett internationellt lag med lagmedlemmar från Indien en mobil applikation där man kunde lokalisera böcker på bibliotek och även lägga upp sina egna böcker för utlån och försäljning. De kallade sin tjänst för Libdroid. Detta lag använde sig inte av K-samsök, men appen byggdes ändå på kulturarvsdata.
Alla presentationer kan man se här

Sammanlagt var det alltså fem lag av sju som byggde mobila applikationer på kulturarvsdata och av dessa hade fyra lag använt sig av K-samsök! Så det är bara att inse fakta – kulturarvsdata rockar!

>> Mia Carlsson jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.
>> Martin Duveborg är systemutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

Leverantörer till K-samsök, möte 1

Av: Johanna Berg den 18 March 2011 i K-samsök. 0 Comments

Utvecklingsprojektet K-samsök avslutades i och med årsskiftet 2011 och webbservicen har nu övergått i reguljär förvaltning inom Riksantikvarieämbetet. Det betyder att den styrgrupp, med representanter för bl a Riksarkivet och KB, som följt projektet sedan 2008 nu har godkänt ”leveransen” – en fungerande webbservice – och därmed avslutat sitt uppdrag.

I det fortsatta arbetet kommer vi att försöka säkra förankring och dialog med sektorn på andra sätt. Vår plan är att ordna regelbundna möten, minst två gånger om året, med de informationsförvaltare som levererar data till K-samsök. Fokus ligger då på gemensamma frågor utifrån just leverantörsrollen. En del av informationsförvaltarna står också i andra relationer till tjänsten – som användare av Kringla, utvecklare av applikationer etc – men fokus för dessa möten är primärt leveransfrågor. Riksantikvarieämbetets övriga tjänster – Kringla och Platsr – berörs indirekt genom att de hämtar data från K-samsök, men det får betraktas som en ren bonus. Detta möte (20110222) är alltså det första i en lång serie, och vi är glada att så många kunde vara med vid den första träffen. Inbjudan hade gått exklusivt till de organisationer/institutioner som idag levererar data till K-samsök och nästan alla fanns på plats och deltog i diskussionen.

  • Arkitekturmuseet
  • Armémuseum (SFHM)
  • Bebyggelseregistret, BBR (RAÄ)
  • Bohusläns museum (Västarvet)
  • Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund (via Västarvet)
  • Etnografiska museet (SMVK)
  • Fornminnesinformationssystemet, FMIS (RAÄ)
  • Fornvännen (Vitterhetsakademien)
  • Global Biodiversity Information Facility, GBIF (NRM)
  • Göteborgs naturhistoriska museum (Västarvet)
  • Historiska museet (SHMM)
  • Kulturlagret/Vänersborgs museum (Västarvet)
  • Kulturmiljöbild, KMB (RAÄ)
  • Libris (Kungl. Biblioteket)
  • Medelhavsmuseet (SMVK)
  • Nordiska museet
  • Sockenbilder (21 hembygdsföreningar)
  • Svenskt hällristningsforskningsarkiv, SHFA
  • Sveriges militärhistoriska arv (via SFHM)
  • Tekniska museet
  • Upplandsmuseet
  • Vasamuseet (SMM)
  • Världskulturmuseet (SMVK)
  • Västergötlands museum (Västarvet)

Flera nya leverantörer är på väg in under året. Närmast förs diskussioner med bl a Livrustkammaren, Nationalmuseum och flera Göteborgsmuseer (som alla använder MuseumPlus), Musik- och teatermuseet, Riksteaterns Dramawebb och Filminstitutets Filmarkivet.se. K-samsök kan sedan i höstas leverera poster till Europeana. Och Riksantikvarieämbetet har dessutom utvecklat Kringla så att tjänsten även söker i Europeana via deras API.

Den större bilden

Enligt regeringens uppdrag ligger K-samsök i Riksantikvarieämbetets IT-miljö på ett sådant sätt att det är tekniskt okomplicerat att flytta tjänsten till en annan aktör, om det skulle bli aktuellt. Det verkar osannolikt, men som vanligt gäller förstås att det är svårt att sia – särskilt om framtiden. Bland faktorer att förhålla sig till just nu finns bl a:

  • Riksarkivets nya sekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet som är under uppbyggnad och enligt regeringens uppdrag ska vara en resurs för det statliga kulturarvsområdet.
  • Riksutställningar som fått ett nytt regeringsuppdrag att samla och sprida kunskap om digital förmedling av kulturarvet.
  • Centralmuseernas samarbetsråd som liksom RSM fått regeringsuppdrag rörande samverkan som ska rapporteras den 1 mars 2011.

Och alltsammans ska förstås kopplas till den nationella agenda för digitalisering som Kulturdepartementet arbetar med just nu. Denna ska i sin tur hänga samman med IT-ministerns digitala agenda för Sverige och e-delegationens arbete för att göra offentlig förvaltning så effektiv och medborgarvänlig som möjligt. På en ännu mer övergripande nivå finns EU-kommissionen och kretsen kring Europeana som driver på arbetet för att göra allt större delar av det europeiska kulturarvet digitalt tillgängligt och maximalt användbart.

Utveckling pågår

Under det senaste året har K-samsök varit i ständig utveckling. Värt att nämna är att vi implementerat Solr och migrerat till postgreSQL. Systemet stödjer idag både Creative Commons och Public Domain-märkning. Vi arbetar med dubbelriktade relationer och indexering i sökmotorer som Google. Vi har byggt en ny www.ksamsok.se i wordpress. Det har blivit fler leverantörer i K-samsök, och mer data i indexet. Det finns idag portar mot Primus och Carlotta, och vi har också skördat data via XML (Sockenbilder.se). Vi har utarbetat ett avtal som reglerar K-samsöksförhållandet mellan informationsförvaltarna och Riksantikvarieämbetet.

Hela utvecklingsfasen (2008-2010) har till dags dato kostat 3,8 miljoner, vilket i relation till utfallet måste betraktas som ett billigt pris. Utöver utvecklingsmedel från bl a Västarvet/Kulturrådet och Centralmuseernas samarbetsråd har verksamheten hittills finansierats med årsvis öronmärkta medel ur Riksantikvarieämbetets anslag. Arbetet är dock i dynamisk utveckling och expansion, och myndigheten har därför beslutat om stabilt utökad bemanning och nyanställt tre personer på den (fortfarande lilla) Enheten för Informationsutveckling (Iu);

  • Maria Logothetis som sedan i höstas vikarierat för Sophie Jonasson under hennes föräldraledighet, övergår till en fast antikvarietjänst på Iu.
  • Karin Nilsson som närmast kommer från Livrustkammaren, Skokloster slott och Stiftelsen Hallwylska museet, börjar på Iu den 1 april.
  • Henrik Summanen som en del av er känner från tidigare verksamhet bl a på Historiska museet och Medeltidsmuseet, har redan börjat jobba deltid på Iu.

Vad gör vi nu?

Johan Carlström presenterade idéer för planerad utveckling av K-samsök och noterade ytterligare förslag och önskemål från mötesdeltagarna. Skördning av user generated content (UGC) till K-samsök diskuterades en del. Enighet verkar råda om att det är viktigt att användaren lätt kan skilja på vad som är UGC respektive institutionell information, samt att en institution för att få bra resultat måste närvara/svara på en UGC-arena. Det finns ett positivt intresse från många, och goda erfarenheter i bl a Västarvet och Primusgruppen – men hur skulle saken kunna lösas strukturellt inom K-samsök? En annan fråga som är viktig för i synnerhet vissa av leverantörerna – GBIF, SHFA, SHM (Birkaprojektet) – är forskningen som målgrupp. Tyvärr hade vi inte tillräckligt med tid för att specificera prioriteringar i önskelistan, men här är i varje fall en sammanställning att utgå ifrån:

  • Översyn av parametrar i protokollet
  • Implementering av Json – som underlättar för utvecklare
  • Skördning av paketerade/redigerade data (t ex berättelser i Platsr, eller sammanställt material om besöksmål etc)
  • Skördning och indexering av metadata om film- och ljudfiler
  • Leverans av kulturmiljöobjekt till Europeana (Carare-projektet)
  • Förtydligande definitionstexter kring protokollets parametrar
  • Utveckling av en widget – ett inbäddbart sökfönster, som leverantörer (och andra?) lätt kan implementera på sina egna webbplatser
  • Utveckling av relevant webbstatistik
  • Utveckling av UGC-lösning
  • Framtagande av nya objektstyper för t ex personer och utställningar
  • Utveckling av möjlighet att söka med OR (t ex elfenben OR ivory)
  • Utbyggda relationer mellan olika dataposter etc
  • Marknadsföring av K-samsöks API
  • Fördjupat arbete med auktoriteter
  • Fördjupat arbete med teman

Riksantikvarieämbetet kommer att inrätta ett nytt strategiskt råd som stöd i det fortsatta utvecklingsarbetet. Hör gärna av dig med förslag på namn till rådet. Vi söker personer med örnkoll på området, som kan bidra med idéer, erfarenhet och nätverk och därigenom säkra en optimal utveckling av Riksantikvarieämbetets webbtjänster inkl K-samsök. Några namn kom upp under mötet – RSM:s generalsekreterare Mats Persson och KB:s forskningschef Pelle Snickars eller någon av övriga undertecknare av debattinlägg i Svenska dagbladet Publicera kulturskatterna där folk söker (20101202). Flera namn tas tacksamt emot!

Nästa möte med K-samsöks leverantörer/informationsförvaltare blir i Stockholm tisdagen den 20 september 2011. Samma dag planerar vi också ett öppet möte för presumtiva nya leverantörer. Vi återkommer med inbjudan i slutet på sommaren, men spika gärna dagen redan nu. Och välkommen att höra av dig om din institution kan tänka sig att stå värd för mötet! Vi kommer för övrigt att rapportera vårt arbete via egna kanaler (K-blogg, K-samsöks blogg etc) men en vidare diskussion kring K-samsöks löpande utveckling föreslås föras på RSM:s Mötesplats Museer.

>>  Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på RAÄ

Kringla – Mashup och länkad öppen data

Av: Johan Carlström den 8 March 2011 i FMIS/fornsök, Fornlämningar, K-samsök and Webb. 4 Comments


Exempel på bild från Panoramio i Kringla. (klicka för större format)

Sedan några år är det populärt att utveckla s k mashups; e-tjänster där man sammanfogar delar från olika källor/tjänster till en ny helhet. Ett exempel på detta är Svenska dagbladet som visar väderdata från norska Yr på en karta från Google. Vad som gör detta möjligt är ett API (Application programing interface) kopplat till källan från vilken informationen hämtas. Den e-tjänst som har en viss kod (kallad API-nyckel) kan sedan via API:et ställa frågor ner mot databasen.

Ett annat bra exempel på en mashup där informationen kompletterar varandra är vår tjänst Kringla där informationen från K-samsök illustreras av georefererade foton från Panoramio. Ett tydligt exempel är hällristningarna i Hägerstalund i Norrköping som beskrivs ingående med info från Fornsök (Östra Eneby 1:1). Vill jag veta hur hällristningarna ser ut finns det länkar till kalkeringar från svenskt hällrisningsforskningsarkiv (SHFA). Det finns dock inga fotografier föreställande själva hällristningarna. Det är här Panoramio kommer in…

Panoramio är en Googleägd tjänst där användarna laddar upp foton och kopplar dem till en plats på kartan. Det är förvånande hur pass väldokumenterad Sverige är i Panoramio, nästan överallt finns det foton. Finns det inte något foto så finns det vanligtvis foton inom ett par kilometer som gör att man kan bilda sig en uppfattning om hur miljön ser ut i området. Klickar jag i panoramiorutan i Kringla (se skärmdumpen ovan) så får jag fram flera foton som visar hällristningarna. Minnesinstitutionernas information kompletteras av annan information och vinnaren är användaren som får tillgång till mer information.

Här ser jag möjligheten att komplettera med mera information, t ex från Wikipedia. Artiklarna i Wikipedia innehåller ofta annan information än den i våra egna system och är ofta rikare illustrerad. Detta skulle t o m kunna inspirera Kringlas användare att förbättra kvalitén i artiklarna i Wikipedia där det behövs.

Detta kan göras på flera sätt, det enklaste sättet är att använda Wikipedias API på samma sätt som vi använt Panoramios API. Detta görs i applikationslagret, dvs det måste göras igen om en annan tjänst som använder K-samsök vill göra samma sak.

Ett annat sätt, som ur ett vidare perspektiv är mer intressant, är att skapa semantiska (betydelsebärande) länkar mellan objekt i K-samsök till artiklarna i Wikipedia. Detta skulle med fördel göras via dbPedia som levererar informationen i Wikipedia i strukturerad form. På detta sätt blir relation K-samsök <-> Wikipedia tillgänglig som Länkad öppen data och en del av den semantiska webben. Dessa länkningar skulle kunna göras nere i respektive källsystem (t ex Fornsök) men intressantare skulle vara att crowdsourca dessa, dvs låta exempelvis Kringlas användare hjälps åt att skapa länkar mellan relevanta objekt och dess Wikipedia-artikel. Dessa länkar skulle sedan bli tillgängliga för flera via K-samsök. Finns det ingen artikel kan denna skapas av användaren. Man skulle möjligtvis behöva skilja på de länkar skapade av en institution och de skapade av användare men det görs enkelt i gränssnittet i respetive e-tjänst.

Dessa två tillvägagångssätt behöver inte utesluta varandra, jag ser en vits med att både kunna söka sig fram till Wikipedia via en karta OCH få direktlänkar från olika objektsbeskrivningar.

>>Johan Carlström jobbar med Kringla och K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Film i fokus i Linköping

Av: Johanna Berg den 4 March 2011 i Evenemang, K-samsök and Webb. 1 Comment


William Reed filmar “The Romance of Runnibede” i Sydney 1927. Foto: Sam Hood

OBS: Långt inlägg!

Den 19 februari 2011 arrangerade Filminstitutet, Riksantikvarieämbetet och Östergötlands museum tillsammans ett filmmöte på länsmuseet i Linköping. På mötet deltog representanter för institutioner med egna erfarenheter och idéer om arbete med film på webben. Som vanligt hittade vi många gemensamma utmaningar av teknisk, juridisk eller praktisk natur – och sannolikt finns mycket att vinna på att söka lösningar tillsammans.
För Riksantikvarieämbetets del var seminariet en uppföljning av fjolårets regionala dialogmöten med museer och arkiv i hela landet, där vissa materialtyper – t ex film, video, rörlig bild – återkommande tagits upp till diskussion. Östergötlands museum har under en följd av år inventerat film från länet i projektet Östgötafilm, och koordinerar också ytterligare insatser inom Kulturarv Östergötland. Filminstitutet har alldeles nyss, och i samarbete med KB, öppnat det fantastiska Filmarkivet.se och mött ett enastående gensvar hos medborgarna. Bara första veckan hade sajten 280 000 besökare, så nu finns det bevis för att intresset för den här typen av källor är enormt.

Vid seminariet deltog representanter för:
• Kultur i Väst, Film i Väst
• Länsbiblioteket Östergötland
• Norrköpings stadsarkiv
• Norrköpings stadsmuseum
• Regionmuseet Kristianstad
• Riksantikvarieämbetet
• Svenska Filminstitutet, Filmarkivet
• Västmanlands läns museum
• Östergötlands museum

Med utgångspunkt i RAÄ:s redan befintliga tjänster K-samsök, Kringla och Platsr diskuterades under dagen tänkbara metoder för att på bästa sätt inventera/samla in, producera, bevara, digitalisera och tillgängliggöra/sprida filmfiler. De olika organisationer som deltog i mötet har på många sätt skiftande förutsättningar (tekniskt och resursmässigt), men som tur är finns en bred samsyn när det gäller materialens attraktivitet och värde.

Vad är det för film vi talar om?
Dokumentär film är, precis som ljudinspelningar, ett ofta förbisett historiskt källmaterial som finns spritt i små poster hos många förvaltare. Då det i varje musei- eller arkivsamling utgör en marginell del av helheten, finns risken att det hamnar i skuggan av mycket större samlingskategorier som föremål eller arkivalier. Det är synd eftersom filmerna på ett unikt sätt kan låta oss möta det förflutnas människor ansikte mot ansikte, och ge en mer eller mindre oförvanskad bild av hur vardagen verkligen såg ut (just då) t ex på torget i Linköping under kriget.

Dagens samtal handlade mest om de stora mängder filmmaterial som finns i museer och arkiv. Huvuddelen av detta består sannolikt av dokumentära inspelningar från 1900-talets vardagsliv och/eller lite mer arrangerade gestaltningar av t ex äldre hantverk och tekniker. Det är en stor mängd filmer av olika kvalitet, format och längd som har det gemensamt att de visar dokumentärt, icke-fiktivt innehåll som t ex torghandel, idrottstävlingar, politiska möten och andra tidsaktuella händelser från det gångna seklet. En annan kategori kan vara film som dokumenterar den egna verksamheten (t ex konserveringsarbete), och en tredje filmer som producerats direkt för utställningar. Vi talade också en del om inventering av film som finns hos andra förvaltare, t ex företag, föreningar och privatpersoner. Däremot faller spelfilm – som Åsa-Nisse på jaktstigen eller Det sjunde inseglet – utanför dagens tema. Sådant material är också oerhört intressant för både forskare och bred publik. Det är dock i dagsläget svåråtkomligt på grund av rättighetssituationen, och diskuterades inte under mötet.
Film i Väst har med EU-stöd gjort en pilotinventering av film i Tranemo kommun. Arbetet, som genomfördes med i samverkan med Regionarkivet i Göteborg och Filmarkivet i Grängesberg, väckte många frågor framför allt rörande urval och prioriteringar. Det kan t ex vara svårt att förklara för folk som vill skänka sina filmer, varför ett julfirande 1972 är mer intressant än ett annat. Projektet resulterade i en DVD med det insamlade materialet, och en processbeskrivning med ett slags flödesschema som skulle kunna vara till stöd för motsvarande arbete i många andra kommuner.

Kulturarv Östergötland har, inom projektet Östgötafilm, inventerat film i sitt län. I första hand vände man sig till föreningar och organisationer. En viktig del av projektet var att det digitaliserade materialet skulle göras direkt synligt på webben, och att det inte skulle krävas en massa extra programnedladdningar och plug-ins för att se det. Resultatet finns listat på Östgötafilm, och avtal har i de flesta fall skrivits med rättighetshavarna. För många av filmerna kan man därför visa åtmistone en preview på ett par-tre minuter. Länsmuseet har också, med stöd av Westman-Wernerska stiftelsen, genomfört en specialinventering med fokus på Linköping. Då vände man sig i synnerhet till privatpersoner, och prioriterade material som visar företeelser och miljöer som idag är förändrade eller försvunna. Likartade inventeringar har genomförts också i många andra län (Skåne och Västmanland t ex) och kommuner (Norrköping), men det hör till ovanligheten att materialet i motsvarande grad tillgängliggjorts på webben.

Teknik
Äldre film finns i stor utsträckning på bärare som i och för sig är relativt stabila, men som det nu är svårt att hitta uppspelningsapparater för. Själva smalfilmen kanske mår bra, men det finns ingen projektor att visa den på, och då är den ju otillgänglig i alla fall. Vad gäller tekniska standarder för digital film verkar enighet råda om att materialet bör lagras i MPEG2. För överföring (streaming/nedladdning) till användare är mp4 det vedertagna formatet, som dock kan behöva kompletteras med någon opensource-motsvarighet.
Många av deltagarna på mötet har goda erfarenheter av Filmarkivet i Grängesberg, tidigare under Filminstitutet men numera en del av KB. Dit har man sedan 2003 kunnat lämna analog film för överföring till digital form, och samtidigt fått bevarandet säkrat. Nackdelen har varit att efterfrågan på tjänsterna vida överstigit resurserna för att utföra dem. Väntetiderna har blivit långa, ibland flera år. KB ser nu över rutinerna för arbetet och hoppas få bättre kontroll över flödena i Grängesberg. Planen är att framöver kunna sluta avtal med leveranstider som går att hålla. Flera museer har redan som komplement (eller alternativ) till Grängesberg också vänt sig till privata aktörer som säljer likartade tjänster, länsmuseet i Linköping har t ex använt ett lokalt Östgötaföretag.

Juridik
Personer som syns på en film har förstås inget skydd enligt upphovsrättslagen, men de ska naturligtvis hanteras med respekt för personlig integritet etc. Det är viktigt att rätt förvalta det förtroende institutionen fått i och med t ex en intervju eller annan dokumentation. Man bör särskilt se upp med sådant som kan uppfattas som kränkande och vinnlägga sig om att, vad gäller nu levande identifierbara personer, beakta personuppgiftslagen (PUL). Vissa institutioner avstår från att tillgängliggöra t ex filmer med nakna småbarn, men det grundar sig i lokala policyöverväganden snarare än tvingande lagstiftning.
De som gjort en filminspelning har dock juridiska rättigheter till materialet, och dessa måste klareras t o m utgången av femtionde året efter inspelningstillfället. Vad gäller eventuellt (tidigare) anställda producenter/filmare och donatorer måste avtal och överenskommelser ses över innan man eventuellt kan hävda ett underförstått/outtalat samtycke till publicering och tillgängliggörande. Skulle filmen vara att betrakta som ett konstnärligt verk är det under upphovsrättsligt skydd tills både regissör, manusförfattare och kompositör varit döda i minst 70 år.
Filmerna på Filmarkivet.se är tillgängliga i full längd, väl metadatasatta och rikt kontextualiserade. Det ligger omfattande redaktionellt arbete bakom, och dessutom har samtliga rättighetshavare kontaktats och godkänt webbpublicering. Inte en enda har sagt nej. I ett fåtal fall har material offentliggjorts trots att det visat sig omöjligt att identifiera eller lokalisera rättighetshavaren. En allmän disclaimer signalerar myndighetens önskan att klarera material om en upphovsman skulle ge sig till känna. För Östgötafilmerna gäller att de är ordentligt listade, men alla kan inte ses på webben, och de flesta som visas syns bara i form av korta previews.
En viktig fråga för tillgängliggörande är naturligtvis tydlig uppmärkning av materialen, gärna med Creative Commons-licenser. Men det kan vara tidskrävande att utreda hur det förhåller sig med rättigheterna. Biografvisad film finns i hög utsträckning listad i Svensk Filmdatabas men för den stora mängden dokumentärt material på museer och arkiv är situationen mer oklar. Man får som vanligt göra en riskbedömning och skriva en brasklapp i stil med den som Filmarkivet.se använder; Rättigheter klareras med alla kända rättighetsinnehavare, men för vissa av filmerna har vi inte lyckas spåra upp om någon eller vem som äger dem, så om någon gör anspråk på rättigheter kontakta oss på adress xxx. Det verkar också vara vedertagen praxis att man – utan särskild klarering och med hänvisning till citaträtten – kan lägga ut korta filmklipp (previews, max två minuter) som exemplifierar och illustrerar de resurser som finns i en samling.
För Riksantikvarieämbetet är målet är att alla data ska vara fritt, öppet och gratis tillgängliga för så många som möjligt. Helst ska åtminstone metadata (inte filmen i sig, men information om filen) kunna ställas till fritt förfogande utan restriktioner. Ännu bättre är det om även tumnagelbilder och så kallade previews kan vara helt fria, då det skapar bästa förutsättningarna för vidareanvändning i andra tjänster.

Vad kan man göra med film då?
I arkiven befintligt filmmaterial kan förstås aktiveras på olika sätt och integreras i utställningsbyggen, vilket man kan se aktuella exempel på bl a i Falun och Västerås. Länsmuseet i Linköping har i sin basutställning en filmvägg i storformat, där besökare enkelt kan välja vilka filmer de vill se från en touchscreen. Filmer kan också användas i mer riktade satsningar, kanske som utgångspunkt för pedagogiska program eller annan uppsökande verksamhet. Östergötlands museum har t ex inom ramen för sitt Linköpingsprojekt kunnat visa film på ett tjugotal äldreboenden, där materialet fungerat som stimulerande stöd för minne och samtal. En vägledning för sådant arbete kan kanske vara Riksutställningars Pedagogisk guidebok om rörlig bild (2010). Den handlar i och för sig en hel del om konstfilm men tar också upp praktiska råd om inspelning och ger ingångar till rörlig bild som pedagogiskt verktyg. Beställ gratis eller ladda ned innehållet här!

Relativt många museer och arkiv har egna kanaler på YouTube, som är världens just nu största webbkanal för film. Några svenska exempel är Norrköpings stadsmuseum, som lagt ut historiskt material och Fängelsemuseet i Gävle som nyredigerat korta filmer baserade på dokumentära inspelningar. Många institutioner använder YouTube också för filmer och nyhetsinslag av mer uppdaterad karaktär (se t ex Moderna museet, Göteborgs stadsmuseum och Naturhistoriska riksmuseet). Vimeo är en annan tjänst som kan härbärgera film, den accepterar längre sekvenser och samlar ett mindre (mer professionellt) community av användare. Victoria&Albert Museum i London och National Building Museum i Washington hör till de många institutioner som använder Vimeo för olika typer av filmat material. Även på Flickr, den stora fotosajten, är det idag möjligt att ladda upp film. Brittiska National Maritime Museum hör till dem som lagt upp material där, vad sägs om t ex ”Before the mast”? För både Flickr, YouTube och Vimeo gäller dock att materialet ligger bra där men att ingen kommer att märka det om det inte görs känt via andra kanaler (läs; social media). Detsamma gäller – och i kanske ännu högre grad – en ”filmsida” i undanskymd position på den egna webbplatsen. Ett sätt att nå längre är att tillgängliggöra sina filmer via plattformar som gör dem lättåtkomliga för andra aktörer, som K-samsök och Europeana.

Open Images som drivs från progressiva Instituut voor Beeld en Geluid i Holland är ett efterföljansvärt exempel. Plattformen innehåller över tusen objekt och sedan i höstas finns hela materialet tillgängligt via ett öppet API. Det innebär att dataposterna inkl metadata lätt kan användas vidare av tredje part i olika tjänster och applikationer. Data från Open Images används redan nu av bl a OPEN CITY, ArtTube, Picture War Monuments och Image on a Map. Dessutom finns material från Open Images i Wikimedia Commons så att det enkelt kan vidareanvändas t ex på Wikipedia.

Det finns också goda skäl att tillgängliggöra filerna via webben på ett sådant sätt att användare lätt kan bidra med information och kontext till innehållet. Ytterligare värden uppstår om man kan lägga ut filmfiler att fritt klippa i och/eller sätta ihop med andra/nya ljud och bilder, musikslingor eller berättarröster. Några exempel på vad som kan uppstå om användarna får chansen att arbeta kreativt med film/bildspel kan man ta del av på norska Digitalt Fortalt. Se t ex berättelsen om flanellografen från Norske Kvinners Sanitetsforening, det engelska kvarteret i Oslo eller glassen i Brevik.

På Linköpingsmötet diskuterades en del fram och tillbaka kring vad som är önskvärt när det gäller skydd av upphovsmannens originalverk. Tar det t ex skada om det ackompanjeras av ny musik – som den här filmen om Visby – eller får ett nyskrivet röstpålägg?

Vart vill vi komma?
Riksantikvarieämbetet har väldigt lite film i sina egna samlingar, och det som finns följer inga förväntade linjer. I arkivet finns titlar som ”Stenåldersmannen” (1919) och ”På jakt efter Lapplands forntid” (1960) – som i någon mån faller under myndighetens intresseområde – men också en polsk film om den venezianske 1700-talsmålaren Canaletto, en kvartslång film om surströmming och två reklamfilmer om postsparbanken. Förbryllande!
För många museer och arkiv är filmmaterialen emellertid viktiga, och intresset i kretsen kring Europeana är stort och klart uttalat. Riksantikvarieämbetet avser därför att, redan under innevarande år, utveckla K-samsök respektive Kringla så att de enklare och tydligare kan skörda upp och indexera respektive presentera filmfiler från de institutioner som levererar data till webbtjänsten. Riksantikvarieämbetet tittar också på smärre uppgraderingar av Platsr:s gränssnitt, som skulle göra det enklare för användare att tydligt länka in filmmaterial från olika källor och koppla det samman med andra data, bilder, berättelser och kartpositioner.
Filminstitutet kommer årligen att webbtillgängliggöra ytterligare ca 300 filmer ur arkiven på Filmarkivet.se, och förbereder som bäst leverans till K-samsök. Östergötlands museum arbetar på sitt håll för att göra sina material maximalt tillgängliga på webben. Flera av deltagarna på Linköpingsmötet uttryckte vidare ett behov av mer nationell samordning och stärkta nätverk på området. Den diskussionen kommer förhoppningsvis att kunna föras vidare i en grupp på RSM:s Mötesplats Museer, där alla intresserade kan hälsas välkomna att delta!

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

Efterlyses: 3D

Av: Johan Carlström den 25 February 2011 i Bebyggelseregistret, FMIS/fornsök and K-samsök. 2 Comments


Foto: 姒儿喵喵 (Creative Commons by-nc) & cristianocani (Creative Commons by) (bilden är ett montage)

Under förra året fortlöpte arbetet med CARARE här på Riksantikvarieämbet. Vi har “mappat” (pekat ihop) parametrarna i K-samsök mot de i CARARE och kan nu via K-samsök börjat att testleverera. Det hela har fortlöpt utan några större problem även om mappningen ibland känts lite som att trycka ner fyrkantiga klossar i runda hål. Vi har även deltagit i workshops i Athen och Pisa. I början av året inleds Workpackage 4 (projektet delas in i olika arbetspaket) som handlar om att börja leverera data.

Workpackage 5 handlar om att leverera metadata om 3D/VR som visar fornlämningar eller historiska byggnader till Europeana. Förra året tittade man på hur 3D ska tillgängliggöras på ett sätt där användaren inte behöver använda specialprogram och man har testat PDF för detta. Vi funderar nu på hur vi ska kartlägga sådan data i Sverige och gör nu ett försök att kartlägga vad som finns i Sverige på detta område.

  • Har din institution 3D eller VR (virtual reality) som visualiserar fornlämningar eller historiska byggnader?
  • Om ja, levererar ni till Europeana idag?
  • Känner du till någon annan institution som har sådan data?
  • Hur lagras den?
  • I vilket format finns den tillgänglig?
  • Finns den tillgänglig på Internet?
  • Hur ser ni på att släppa metadatan fri för återanvändning i Europeana?
  • Är 3D/VR-modellerna märkta med Creative Commons el dyl?

Svara gärna här eller i tråden på Mötesplats museer. Sprid gärna detta vidare.

>>Johan Carlström jobbar med CARARE på Riksantikvarieämbetet

K-samsök övergår i förvaltning

Av: Johan Carlström den 10 February 2011 i K-samsök. 0 Comments


Foto: Nationaal Archief, Nederländerna (Från Flickr Commons)

Nu övergår K-samsök från att vara ett tidsbegränsat projekt till att bli ett förvaltningsobjekt i Riksantikvarieämbetets IT-miljö.  K-samsök är en webservice och ett verktyg för minnesinstitutioner att tillgängliggöra sin data för en bredare publik. Via ett öppet API (Application Progamming Interface) kan externa utvecklare bygga applikationer mot olika målgrupper. Anvädningen av API:et regleras via användarvillkor som godkänns av respektive utvecklare.

Teknisk spec
Rent tekniskt består K-samsök av:

  • Solr är ett Java opensourcepaket som används som indexeringsmotor. Den ger möjlighet till vidareutveckling och till att köra K-samsök på flera samtidiga maskiner om det skulle behövas.
  • postgreSQL används som databas och används endast vid skördning av data och vid omindexering. I normal drift är det bara Solr-indexet som används för objektdata. Data om institutioner och deras tjänster finns dock bara i databasen.
  • Java är programspråket för all K-samsöksrelaterad utveckling utom de portar som används i Microsoft-miljö (som är utvecklade i .Net och C#)
  • OAI-PMH är överföringsprotokollet från biblioteksvärlden som används för att skörda data från lokala portarna till centralnoden.
  • NetApp används för lagring och spegling av indexet

Lokala portar
Det finns två grundkodpaket, ett för Java- och ett för Microsoft-miljö, som går att anpassa för olika system så att dessa kan leverera data till K-samsök. Idag finns det portar mot museisystemen Primus och Carlotta och på gång är Sofie och MuseumPlus. Det finns också portar mot enklare system och mot hembygdsföreningar som inte har databassystem utan bara gör XML-strukturer tillgängliga på nätet.

Stöd för Creative Commons
K-samsök stödjer möjligheten att märka upp material med Creative Commons-licenser för att tydliggöra mot utvecklare och slutanvändare vad man får och inte får göra med material som det finns länkar till via K-samsök.

Avtal
Det har tagits fram ett avtal som informationsförvaltarna ska skriva på och som reglerar rollfördelning och ansvar.

Leverans till Europena
Valda delar av innehållet i K-samsök levereras till Europeana (idag ca 1,2 miljoner av de totala 3,5 miljonerna objekt). Denna metadata ska vara fri att använda i linje med Europeanas kommande nya avtal för att kunnat tillgängliggöras som Linked open data.

Förvaltning
K-samsök förvaltas enligt Riksantikvarieämbetets förvaltningsmodell. I denna ingår en intern styrgrupp och förvaltningsgrupp. Utöver detta finns det en extern förvaltningsgrupp som består av systemförvaltarna för systemen/institutionerna som levererar data. Det finns även ett strategiskt intressentråd med representanter från ABMK (Arkiv Bibliotek Museer Kulturmiljövård). Syftet med de externa grupperna är att bereda frågor, sprida information, fånga upp önskemål kring utveckling och att vara ambassadörer mm.

>>Johan Carlström är systemförvaltare för K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Ljud i fokus i Västerås

Av: Johanna Berg den 1 February 2011 i K-samsök. 0 Comments


Foto: Nationaal Archief i Nederländerna

OBS: Långt inlägg!

En snöig januaridag träffades vi några stycken på länsmuseet i Västerås för att prata ljud. Tanken med seminariet var att i en trängre krets byta idéer och erfarenheter rörande olika tekniska, juridiska och praktiska lösningar med bäring på ljud-material – och kanske hitta nya vägar framåt tillsammans.

För Riksantikvarieämbetets del var seminariet en uppföljning på fjolårets regionala dialogmöten med museer och arkiv i hela landet, där vissa material – t ex ljud – återkommande tagits upp till diskussion. För Västmanlands läns museum var utgångspunkten aktuella projekt i de rika kulturlandskapen kring Riddarhyttan. Arbetsprocesserna där har väckt förnyat intresse för de ljudsamlingar som finns i museets arkiv, men också för nya möjligheter att samla och förmedla ljud till och från olika användargrupper.

Vid seminariet deltog representanter för:

  • Folkrörelsearkivet för Uppsala län
  • Institutet för språk och folkminnen, Uppsala
  • Riksantikvarieämbetet
  • Riksteatern, Dramawebben
  • Sveriges radio, Radioteatern
  • Teatermaskinen
  • Västman-lands läns museum
  • Åbäcke Ordflod

Med utgångspunkt i RAÄ:s redan befintliga tjänster K-samsök, Kringla och Platsr diskuterades under dagen tänkbara metoder för att på bästa sätt samla in/producera, bevara, digitalisera och tillgängliggöra/sprida ljudfiler. De olika organisationer som deltog i mötet har skiftande förutsättningar framför allt tekniskt och resursmässigt, men samtidigt finns en betydande samsyn när det gäller materialens attraktivitet och värde. Som så ofta hittade vi också idéer till spännande korskopplingar mellan de olika samlingsmaterialen. Vore det inte fint att kunna jämföra t ex scensmåländskan i ”Utvandrarna” med riktig Ljuders-dialekt ur arkiven?

Representanterna för Dramawebben och Radioteatern arbetar med webben som sitt främsta verktyg. Både problem och möjligheter ser annorlunda ut där, än för den som arbetar på ett arkiv och måste lägga stora resurser på att samla in och bevara analogt material. Teatermaskinen i Riddarhyttan jobbar egentligen med teater men har genom sin förankring i bygden och sitt lokalhistoriska fokus öppnat för ett oväntat inflöde av minnesberättelser, brev och mötesprotokoll som nu på något sätt måste förvaltas. Andra särskiljande frågor rör i vad mån en organisation vänder sig till den stora allmänheten eller till en snävare målgrupp av t ex forskare. Och att de som producerar kulturellt innehåll har en delvis annan ståndpunkt när det gäller rättighetsfrågor än de som bara förvaltar är kanske ingen överraskning.

Bland det som ventilerades under dagen märks följande:

Vad är ljud?
Ljud är en viktig del av det immateriella kulturarvet. Det förmedlar sådant som språk, muntliga traditioner och kunskap om seder och bruk, och faller därigenom under skydd av den Unesco-konvention (2003) som i december ratificerades av Sverige. Läs mer om konventionen här.  Ljudinspelningar är ett ofta förbisett historiskt källmaterial som finns spritt i små poster hos många förvaltare. Det fångar röster ur det förflutna och kan i minnesinstitutionernas arbete bidra med en omedelbar närhet till människor som inte längre kan tala till oss på annat sätt.

Det är skillnad på ljud och ljud. I samlingarna kan finnas ljudmaterialen med mycket varierande grad av bearbetning. Det kan vara klokt att skilja ut enkla/råa/oredigerade inspelningar från gestaltande produktioner av typ radioteater, hörspel eller dramatiserade audioguider. Vi måste också konceptuellt skilja på:

  1. Enkla ljud som fågelläten, klockklang eller maskinslammer
  2. Röster, det vill säga anföranden, dialektinspelningar eller folkminnen (med en eller flera talare)
  3. Sång/musik i olika grad av komplexitet (a capella, munspel eller hel orkester)

Teknik
Många kan vittna om den stora mångfald av ljudbärare som finns/funnits i arkiven; t ex vaxrullar, metallband, kassetter, LP-skivor och CD. Apparatur för att lyssna av äldre inspelningar blir allt svårare att få tag i, och bärarna i sig själva är ofta under nedbrytning. Det är alltså viktigt att överföra innehållet till mer beständiga lagringsmedia.

Vad gäller tekniska standarder för digitalt ljud verkar enighet råda om att ljudmaterial bör lagras i form av okomrimerade Wave-filer. KB:s avdelning för audiovisuella medier rekommenderar en miniminivå på 16bit/44,1Khz (cd-kvalitet). För överföring (streaming/nedladdning/podcast) till användare är mp3 det vedertagna formatet, som dock kan behöva kompletteras med opensource-motsvarigheten Ogg Vorbis.

Alla typer av ljud bör hanteras med samma krav på teknisk standard.

Juridik
En viktig fråga är – som vanligt – tydlig uppmärkning av tillgängliggjorda material, gärna med Creative Commons-licenser. Riksantikvarieämbetets strävan är att alla data ska vara fritt, öppet och gratis tillgängliga för så många som möjligt. Helst ska åtminstone metadata (inte ljudklippet, men information om filen) kunna ställas till förfogande utan restriktioner, så att det blir tillgängligt för vidareanvändning i andra tjänster och därmed kan stimulera till nyskapande applikationsutveckling. Det är en fördel om även så kallade previews kan vara helt fria, då en sådan lösning gör det lättare för många olika aktörer att skapa kreativa tjänster för att förmedla materialet

Juridiskt sett är de enklaste inspelningarna (nr 1 ovan) okomplicerade. De är inte verk så de saknar skydd, och de faller inte heller under personuppgiftslagen (PUL).

Röstinspelningar (nr 2) kan förstås skifta i kvalitet och ambition, men för det mesta material av den karaktären som finns på museer och arkiv torde gälla följande:

  • Personer/na som gjort inspelningen har rättigheter till materialet som måste klareras t o m utgången av femtionde året efter inspelningstillfället. Vad gäller (tidigare) anställda inspelare och donatorer måste avtal och överenskommelser ses över innan man eventuellt kan hävda ett underförstått/outtalat samtycke till publicering och tillgängliggörande.
  • Personerna som hörs på inspelningen har inget skydd enligt upphovsrättslagen, men bör naturligtvis hanteras med respekt för personlig integritet etc. Det kan finnas forskningsetiska hänsyn att ta, och själva mängden av sammanställda data kan i värsta fall underlätta för den som vill kartlägga enskilda familjer och kanske avslöja deras hemligheter. Hur som helst är det, i synnerhet vad gäller nu levande identifierbara personer, viktigt att beakta PUL och förvalta det förtroende institutionen fått i och med en intervju eller motsvarande.

Vad gäller musikinspelningar (nr 3) håller de flesta museer och arkiv i huvudsak enkla, oredigerade dokumentationsbandningar av folklig musik, visor och skillingtryck etc. Då gäller för själva inspelningen detsamma som för tal/röster.

Hänsyn måste emellertid också tas till det verk som framförs, skulle det vara under upphovsrättsligt skydd ska det klareras med upphovsmannen (eller annan rättighetshavare). Mer gestaltade, konstnärliga produktioner som radiodokumentärer eller teaterföreställningar tar oss till en helt ny nivå vad gäller upphovsrättslig komplexitet. Ett konstnärligt verk har ju skydd 70 år efter upphovsmannens död, vilket betyder att t ex Strindbergs ”Ett Drömspel” är helt fritt sedan 1983. Så kallade närstående rättigheter innebär dock att en radioinspelning av pjäsen ger de medverkande skydd av upphovsrättslagen i 50 år efter inspelningstillfället. För stora produktioner kan det handla om många skådespelare som, utöver regissör och producent, ska ge sitt individuella tillstånd till ny utsändning eller webbtillgängliggörande. Säger en av de många nej är materialet låst. Och till detta kommer musikinslag som i sin tur måste regleras separat.

Ett sätt att ändå skapa lite rörelsefrihet är att, med hänvisning till citaträtten, använda korta ljudklipp (previews, max två minuter) som kan exemplifiera och illustrera de resurser som finns i en samling. Så jobbar Radioteatern.

Användargenererat innehåll (user generated content, UGC)

Västmanlands läns museum ser ett avgörande intresse i att hitta en enkel modell för insamling av användargenererat och/eller –insamlat ljud. För Riksantikvarieämbetet är det självklart att söka en sådan lösning utifrån communityplattformen Platsr. Där kan en användare redan idag ladda upp bilder och berättelser, men också länka in film med mera från andra webbplatser. Den UGC-lösning museet efterfrågar skulle kunna lösas med hjälp av de fria ljudtjänster som finns på webben, Soundcloud (läs mera på Wikipedia) eller AudioBoo (läs mera på Wikipedia). Om användarna kunde ladda upp sina ljud till lagringstjänster som dessa, skulle det vara lätt att sedan länka in dem till Platsr och koppla dem samman med geografiska punkter och övriga resurser. En alternativ möjlighet är att institutionerna bygger egna tjänster för att ta emot, lagra och tillgängliggöra ljudfiler via webben. I Platsr-applikationen kan ljuden sedan få sin kontext och presenteras tillsammans med andra data. Det kräver en förhållandevis små insatser på central nivå.

Ett nästa naturligt steg är att utveckla en mobil applikation för Platsr, som gör det möjligt att samla in och ladda upp t ex video, ljud, bild och postition direkt när man är på plats ute i landskapet. En Kringla för mobilen med ljuduppspelningsmöjlighet skulle så småningom kunna fungera som ett allmänt gränssnitt för alla typer av ljudguider i landskapet, vilket länge efterfrågats av många museer. Det är emellertid en större satsning som kräver en breddad finansieringsbas. Den som vill vara med och utveckla en sådan lösning är mycket välkommen att höra av sig till oss på Riksantikvarieämbetet eller till Västmanlands läns museum.

Vad kan man ha ljud till?

Naturligtvis kan befintligt ljudmaterial aktiveras på många olika sätt och användas i sådant som utställningar, audioguider eller webbsändningar (jämför SR Minnen). Bygger man upp den grundläggande tekniska infrastrukturen kan man också använda den för sådant som inspelade stadsvandringar som användarna kan ladda ned till sina telefoner eller motsvarande. Man kan banda alternativa visningar av en utställning och på det viset ge besökarna tillgång till flera röster och tolkningar av ett tema. Endast fantasin sätter gränser!

Under mötet i Västerås tittade vi tillsammans på några exempel på hur man kan arbeta med ljud på webben:

British Librarys UK Soundmap samlar brittiska ljud inspelade av en stor mängd enskilda användare, uppladdade till AudioBoo och plottade på en Google-karta. Det är sådant som pubsorl, fågelkvitter, vågskvalp eller steg på en gata. Sedan i somras har över 1200 ljud publicerats. Alla bidrag granskas och enligt uppgift accepteras 93%. Det som avvisas faller på sådant som rättighetsfrågor, dålig ljudkvalitet eller opassande innehåll.

StoryCorps är en amerikansk förening som i samarbete med Library of Congress uppmuntrar enskilda att lyssna på varandra och dokumentera personliga minnen i intervjuform. Sedan 2003 har 30 000 inspelningar gjorts och de bevaras nu av LOC och tillgängliggörs på webben. Organisationen har tagit fram vägledningar för oerfarna intervjuare, bl a en Question Generator att ha som stöd. Intressant är också hur StoryCorps arbetar med visuella lösningar som komplement till ljudfilerna, se exempel på animation och bildspel.

Michaela Meliáns tvåspråkiga konstprojekt Memory Loops i München presenterar redaktionellt utvalt och bearbetat material. Det innehåller omkring 300 tyska inspelningar och 175 engelska och inte öppet för användarnas bidrag. Sajten visar dock på andra väl utnyttjade möjligheter i ljudmaterial. Eftersom ämnet i fokus är nazismens lokala historia är det också lätt att förstå varför de ansvariga valt en sluten modell.

Lite vid sidan om dagens ämne kan det också vara intressant att titta på brittiska Great War Archives som samlar material med anknytning till första världskriget. Där finns ljud, men framför allt är sajten ett bra exempel på en ny sorts insamling, där originalen lämnas kvar hos sina ägare medan arkivet åtar sig att bevara de digitala representationerna (av sagda original) ”för evigheten”.

Läs gärna mer om ljud och social media i Jim Richardsons intressanta bloggpost ”What can social media do for oral history?”

Vart vill vi komma?

Riksantikvarieämbetet har i stort sett inga ljud i sina egna samlingar, utom en del inspelningar av kyrkorglar och klockringning. För många museer är ljudmaterialen emellertid viktiga, och intresset i Europeana är stort. Riksantikvarieämbetet avser därför att, redan under innevarande år, utveckla K-samsök och Kringla så att de enklare och tydligare kan skörda upp, indexera och presentera ljudfiler från de institutioner som levererar data till webbtjänsten. Riksantikvarieämbetet tittar också på smärre uppgraderingar av Platsr:s gränsnitt, och söker tillsammans med Västmanlands läns museum flera samarbetsparter med intresse för en Platsr för mobiltelefonen.

Västmanlands läns museum prioriterar tillgängliggörande av samlingsdata via webben med sikte på att K-samsök som bas för vidareutveckling av tjänster. Länsmuseet fortsätter vidare sitt arbete i Riddarhyttan med de medel som redan idag står till buds, och prövar under våren hur Platsr kan fungera i pedagogiskt arbete med skolan. Länsmuseet kommer också tillsammans med Riksantikvarieämbetet, och eventuellt fler intressenter, att delta i arbetet med en mer detaljerad kravspecifikation och kostnadsberäkning för utveckling av Platsr för mobiltelefonen.

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Fri metadata i Europeana?

Av: Lars Lundqvist den 24 January 2011 i K-samsök. 4 Comments

Jag var nyligen (17/1) på en workshop som arrangerades av Europeana i Haag  och representerade där Riksantikvarieämbetet och K-samsök, i rollen som aggregator för svensk kulturmiljö- och museiinformation till Europeana.

Workshopen handlade om att kartlägga upplevda och verkliga hinder för att släppa metadata om det digitaliserade kulturarvet helt fritt.  Idag tillåts ingen kommersiell användning av metadata inom Europeana. Frågan är viktig, det ska upprättas ett nytt avtal mellan Europeana och  informationsleverantörerna, inför introduktionen av “Donauversionen” av Europeana, som förutsätter fri metadata.  Workshopen andra halva ägnades åt hur dessa hinder ska hanteras i dialogen med informationsförvaltarna.

Man kan fråga sig varför det är nu  är viktigt att metadata finns fritt. Ett av svaren är att användarna idag tvingas söka information som sorterats utifrån administrativa eller organisatoriska principer. En sådan indelning är helt irrelevant för den som snabbt och enkelt vill hitta relevant information med hög kvalitet.

Idag pågår en snabb utveckling för att möjliggöra att digital information från vitt skilda källor kan visas och länkas samman. K-samsök och Europeana är exempel på infrastrukturer som stödjer skapandet och tillgängliggörande av öppen länkad data. Den nya teknologin skapar förutsättningar för att det digitaliserade kulturarvet kan göras tillgänglig och berikas på ett annat sätt än idag, och det kan nu ske inom ramen för en global informationsallmänning.  Genom att information länkas samman blir den mer begriplig och användbar och öppna för det oväntade.

Inom EU finns frågan om öppen data redan på den digitala agendan – senast uttryckt i rekommendationerna från Comité des Sages och i Europeanaprojektet.  (Läs mer om Europeanas strategiska plan här).

Det viktigaste hindret idag för att komma vidare är att det nuvarande Europeana-avtal innehåller en klausul som säger att Europeana inte tillåter användning av metadata i kommersiella sammanhang. Därför arbetar man nu med att ta fram ett nytt avtal för informationsleverantörerna till Europeana (providers). Den viktigaste förändringen är att ta bort klausulen som förbjuder metadata i kommersiella sammanhang (gäller inte content, exempelvis scannade bilder, dessa kan t ex märkas upp med valfri Creative Commons-licens). Syftet är inte att Europeana ska tjäna pengar på metadata utan för att möjliggöra för att fler aktörer ska kunna skapa och använda berikad och hoplänkad data.

Ansvaret för informationen äger respektive informationsförvaltare. Därför träffar Europeana avtal med respektive organisation som deltar i Europeana-samarbetet. Det finns många frågor att diskutera, vilket dels kan ske här, dels på kommande möten inom K-samsöksnätverket.

Värt att nämna är att mötet i Haag var en bra värdemätare hur K-samsökskretsen står internationellt vad gäller öppenhet och samarbete i kring kulturarvsdata. Och jag vill påstå vi ligger väldigt långt framme. Av stor betydelse är att K-samsöksprojektet från början hade öppen data på agendan och att systemet har en långsiktigt hållbar förvaltning.

Avslutningsvis skulle jag gärna vilja veta vad du tycker om att släppa metadata helt fritt, även för att användas i kommersiella sammanhang.

  • Vilka hinder och risker ser du om en institution släpper metadatat helt fritt?
  • Vilka vinster och möjligheter ser du med att  släppa metadata fritt?

PS  Om någon till äventyrs undrar så kan jag nämna att vi själva arbetar för att Riksantikvarieämbetets data ska vara så fri som möjligt, för så många som möjligt.

>> Lars Lundqvist, jobbar med kulturarvsinformation  på Riksantikvarieämbetet.