Archive for the 'Tankar kring…' Category

Vem ska betala för digitalisering?

Av: Rolf Källman den 6 July 2010 i Aktuellt, Debatt, Tankar kring... and Webb. 0 Comments

Om det och frågan om vem ska få titta på och använda det digitaliserade kulturarvet handlade DIK:s frukostseminarium om i Rindi denna almedalstisdag. DIK:s förbundsordförande Karin Linder inledde med att konstatera att digitalisering är ett ord som används flitigt av partierna idag. Karin fortsatte med att citera vad olika partiföreträdare sagt  i  ämnet vilket gjorde det tydligt att  digitalisering är ett vitt och något otydligt begrepp.

Den här morgonen var det digitalisering av kulturarvsinformation som avhandlades. Johanna Berg,  Riksantikvarieämbetet och Katarina Renman Claesson, doktorand i civilrätt (immaterialrätt) och rättsinformatik satt i panelen.  På fråga inledde Johanna med att konstatera att med de stora mängder analog kulturarvsinformation som finns vill det till att vi väljer ut vad som är viktigast att börja med och ha en klar idé om hur vi väljer.

Frågan om vem som ska betala diskuterades och jag uppfattade det som att panelen och de flesta i publiken var överens om att det inte var en intressant fråga. Medel måste hämtas från många håll och det viktiga är att information som är fri idag inte låses in när den digitaliseras.

Karin Linder, DIK och Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet under frukostseminariet i Rindi.

Foto: Rolf Källman (CC-BY)

Men, är det verkligen meningsfullt att t.ex. digitalisera alla föremål av en rikt representerad kategori? Svaret är att det bara är i användningssituationen man kan svara på frågan. Genom att kombinera olika slags information på t.ex. ett kartskikt så kan informationen för en användare ofta bli många gånger mer intressant och användbar http://www.kringla.nu/kringla/

Och när vi gör våra prioriteringar, hur ska vi då  kunna välja ut det som kommer att vara mest intressant för framtida användare.  För mig är svaret det självklara, att om framtiden vet vi ingenting. Vi kan bara välja utifrån vad vi själva sätter upp som viktiga kriterier. Vi måste tänka nu och långsiktigt på samma gång och tydligt redovisa hur vi resonerat. Då är också chansen störst att det vi lämnar efter oss blir intressant även i framtiden, om inte av andra skäl, så åtminstone som ett avtryck av vår egen tids syn på samhälle och kulturarv. Och så var det det här med finansieringen. Självklart måste det tillföras resurser, men vi måste också städa på vår egen trapp och sluta satsa pengar på projekt som inte har en plan för långsiktig drift och förvaltning eller på parallella insatser och dubbelarbete utan samverkan och samordning.

Att twittra eller inte twittra

Av: Rolf Källman den 5 July 2010 i Aktuellt, Tankar kring... and Webb. 0 Comments

För mig som veckopendlare började Almedalsveckan först idag. Men inte riktigt…för trots det fantastiska sommarvädret gick det inte att låta bli att i går smyga sig in framför datorn och titta på livesändningen från Talkshowen Sociala mediaakuten http://bit.ly/aFJEZq där Joakim Jardenberg och Brit Stakston varje förmiddag under veckan samlar intressanta gäster för samtal kring sociala medier.

Foto: Lars Lundqvist (CC-BY-NC-SA)

Som statstjänsteman och övertygad om sociala mediers kraftfulla möjligheter i det dagliga arbetet möts man ofta av kollegors oro för att man genom att använda sociala medier ska hamna i situationer där man inte bör vara eller har svårt att ta sig helskinnad ur. Och visst är det så, och det gäller även när man som statstjänsteman skriver brev, mejlar eller pratar i telefon. Man måste alltid tänka på vad man säger och hur man säger det. På den punkten är det ingen skillnad när man kommunicerar via sociala medier. Men när allt blir mer öppet, transparent och ”nära”, så det är ju inte så konstigt att en tjänstemän ofta känner sig ängslig eller t.o.m. ”livrädd att man kan komma i konflikt med sitt uppdrag och sin tjänsteutövning” som Suss Forsmann Thullberg på myndigheten för yrkeshögskolan (YF) uttryckte sig som gäst hos Joakim och Brit.
Suss Forsman berättade om att sociala medier är ett utmärkt sätt för YF att komma i kontakt med medborgarna ”en myndighet driver inte opinion, men det är ett enkelt sätt att prata med folk”. Och hon trodde inte på att staten bör ta fram regler för hur statstjänstemän ska använda sociala medier, utan att det viktiga är att det man säger och gör är förenligt med det uppdrag man har och att vi pratar öppet om det.  Så fram för att bygga vidare på nätverk som digitala staten http://digitalgov.ning.com för att dela med sig av erfarenheter och diskutera hur vi gör för att kontinuerligt utveckla dialogen med medborgarna.

Platsr på turné

Av: Maria Logothetis den 1 June 2010 i K-samsök, Tankar kring... and Webb. 0 Comments

Pojke som håller en skylt med texten "Go on creating"
Foto: fotologic (CC-by)

I slutet av maj var några av oss som jobbar med K-samsök, Kringla och Platsr ute på en turné i västra och södra Sverige. Vi besökte Stadsmuseet i Göteborg, Kulturen i Lund och Regionmuseet i Kristianstad. Vi ville presentera våra webbtjänster men framförallt utbyta tankar och diskutera kring utvecklingsfrågor gällande kulturarvsinformation, publik kommunikation och webb med personer som bland annat jobbar på minnesinstitutioner som museer och arkiv. Läs mer om turnén här.

För Platsrs del var mottagandet positivt och många av seminariedeltagarna kände spontant att de kunde tänka sig att använda Platsr som plattform för egenledda projekt och att de fann ett stort intresse och användarmöjlighet i Platsr som community. Vi var också noga med att framhålla att Platsr är tänkt som en community med personligt fokus med personliga berättelser knutna till en plats, och inte en sändarkanal för museer och andra institutioner.

Vi lyckades också hinna med ett användartest i Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby i samband med en presentation av Platsr i slutet av samma vecka. Två representanter från Gotlands folkhögskola var här och fick en genomgång av Platsr samt testade den (nästan) färdigbyggda arkivsökskopplingen. De fick pröva att exportera ett arkivföremål från Kringla direkt till Platsr. Det funkade bra!

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Hälsosamt mobil

Av: Lars Lundqvist den 12 May 2010 i Besöksmål, K-samsök, Landskap, Systemutveckling, Tankar kring... and Webb. 3 Comments


Foto: Lars Lundqvist

Visst är det så att kulturmiljö och hälsa hänger samman. Vem har inte gett sig ut på upptäcktsfärder för att kolla in något spännande, i stan eller på landsbygden? Och ofta behöver man ta i litet i en uppförsbacke för att komma fram till målet. Men det gör man ju gärna, eller hur? Vi menar, man vill ju trots allt se det där och få en upplevelse! Det där som är kul, spännande och kanske litet tankeväckande.

Sambanden mellan kulturmiljö, landskap, friluftsliv och hälsa lyfts fram alltmer under senare år. Natur- och kulturlandskapet utgör en bas och grundförutsättning för friluftslivet. Och hälsa handlar inte bara om bra kondition och svällande benmuskler utan lika mycket om psykiskt välbefinnande och de goda relationerna.

Historiska platser och landskap, urbana och agrara, är viktiga samhällsresurser som bidrar till människors livskvalitet och ökat engagemang för den egna miljön. Attraktiva miljöer lockar människor i olika livssituationer och med olika bakgrund och ökar möjligheten till möten mellan såväl generationer som mellan nya och gamla svenskar.

I det här sammanhanget får man inte glömma bort den kraftigt ökande kulturarvsturismen. Vi ser idag hur ”produktionslandskapet” i allt högre utsträckning också blir en arena för rekreation och upplevelser av olika slag.

Allt tyder på att kulturarvet blir en allt mer efterfrågad faktor i en god livsmiljö. Det ökar naturligtvis kraven på ett ökat intresse för bevarande med ökat lokalt engagemang. Avgörande är att kulturarvsfrågorna i kommunernas fysiska planering får ett större genomslag!

Tekniken har en viktig roll att spela här. En roll att stötta upplevelser och lusten att upptäcka. Mobiltelefoner har blivit mer lika små datorer som dessutom har (video-)kamera och GPS. Vem som helst kan enkelt skicka media i realtid över hela världen. Om man vill. Samtidigt finns nu allt mer fritt tillgängligt om historiska spår i landskapet. Teknik och information är viktiga byggklossar för att skapa nya möjligheter att stimulera till nya upplevelser, lust och lärande.

Idag utvecklar företag och enskilda applikationer (”appar”) till mobiltelefoner. Dessa appar utnyttjar mobilens alla funktioner på nya och kreativa sätt. Ett exempel är kraftfulla ”sökverktyg” som baseras på så kallad Augmented Reality-teknik. Det finns även oanade möjligheter till spel och lek i sociala medier. Mobiler är centrala i unga människors vardagsliv, grupper som snabbt plockar upp ny teknik. Alltmer plockar nu även äldre generationer upp tekniken, inte sällan stimulerade av yngre individer.

Idag är det kanske främst geocachare som förenar ny teknik med friluftsliv. Men nu när även mobiltelefoner har GPS och andra funktioner finns nya möjligheter för nya, kreativa lösningar som kan stimulera till ett aktivt friluftsliv. Har du några funderingar kring detta?

>> Leif Gren och Lars Lundqvist, Riksantikvarieämbetet

Ett tusen gamla färgbilder i en resväska

Av: Bengt A Lundberg den 8 April 2010 i Bibliotek/arkiv, Foto and Tankar kring.... 2 Comments


Märtha Öhrns väska med Daniel Fredrik Brunos bilder. Foto: Bengt A Lundberg

På senvintern gjordes ett fynd i arkivet som nästan är en sensation, en resväska med cirka 1000 färdiapositiv från det tidiga 1940-talet! Det var en skarpögd kollega som förstod att här fanns fotografisk hårdvaluta som måste lyftas fram i ljuset.

Under krigsåren fanns en stadsingenjör i Hudiksvall vid namn Daniel Fredrik Robert Bruno som var en intresserad amatörfotograf med den goda smaken att använda färgfilm. Uppenbarligen gjorde Bruno tjänsteresor runt om i landet och fotograferade sånt som hade med hans profession att göra, parker, byggnader och stadsmiljöer således. Man kan föreställa sig att han vid hemkomsten släckte ljuset och knäppte på projektorn för att visa kollegor och finansiärer hur det skulle kunna se ut också i Hudik.


Söderköping, 1943. Foto: Daniel Fredrik Bruno

Så här, nästan 70 år senare, känns det en aning overkligt att det mitt under brinnande krig fanns både energi och resurser till utveckling av landets städer. Speciellt som man samtidigt i det övriga Europa systematiskt demolerade det som människor byggt upp ända sedan medeltiden. En annan märklig omständighet är att det, trots ransoneringar och varubrist, ändå var möjligt för Bruno att få tag i färgfilm som ju är en färskvara. Sverige var verkligen en skyddad vrå av Europa under andra världskriget!

Bruno var ingen driven fotograf och han jobbade med en medioker kamera. Ändå har hans bilder ett stort värde idag eftersom alla motiv har uppgifter om år och plats och beskriver ett konsekvent tema. Dessutom är de alla fotograferade under ungefär samma tidsperiod och – som sagt – i färg.

År 1975 var Brunos dotter framsynt nog att skänka sin då avlidna pappas bilder till Riksantikvarieämbetet. Hon lindade tidningar om askarna med bilder och packade allt i en resväska som fick gå med fraktgods till Stockholm.
Det märkliga är att väskan sedan blev stående i 35 år med adresslappen kvar utan att väcka nyfikenhet. Men nu har den alltså kommit fram i ljuset, precis lagom för att få en viktig roll i det pågående projektet ”Hållbar stadsutveckling”

Brunos bilder bekräftar tesen att färgfilm ofta är förbluffande hållbar om den förvaras på ett rimligt sätt.
Merparten av bilderna är tagna på Agfachrome men det finns också en del Kodachrome-dior i sina typiska pappramar. Agfabilderna har i allmänhet blekta färger som kräver en omsorgsfull bildbehandling inför presentationen i Kulturmiljöbild. Däremot har Kodachromerna både bra färger och god skärpa. Förhållningssättet vid bildbehandlingen är, självklart, varsamhet utan rekonstruktioner eller glassig färgförstärkning.

Senare i år kommer ett urval av Brunos motiv fotograferas på nytt för att alla på ett enkelt sätt ska kunna se vad som hänt med de Svenska stadsmiljöerna under efterkrigstiden. På så sätt kommer hans insatser på 1940-talet till en nytta som säkert hade gjort honom både stolt och glad.

>> Bengt A Lundberg är fotograf vid Riksantikvarieämbetet

Salvador Dali – kultur som begreppsgemenskap

Av: Leif Gren den 27 January 2010 i Tankar kring.... 0 Comments
På timmen en vecka efter att ha besökt Nationalmuseums utställning om Caspar David Friedrich besökte jag Moderna museets ännu större publikmagnet Salvador Dali. Stor symbolik i det? – att tala om kopplingar mellan dessa kan verka långsökt, men som konstdilettant och yrkesverksam kulturhistoriker leker jag gärna med tanken.
Det jag kan tycka är fantastiskt med Dali och Caspar David är att de fångar sin tidsanda innan någon annan fattat att tidsandan är på väg. Caspar David skapade en andlig motreaktion till den Franska revolutionens våldsbenägna rationalism; Dali skapade en andlig motreaktion till det avmystifierade ingenjörssamhälle som modernismen medförde. Det kan verka paradoxalt att både Caspar David och Dali använde sig av realism i detaljer, men det var ett sätt att markera en större sanning bakom det ögat är vant vid. Med Dali tillkommer ofta förvrängning av detaljobjekten genom ”photoshop före photoshop” eller vad man ska säga. Men i grunden är olikheterna större; Caspar David kastar oss ”in i tavlan” till Guds ljus och högre mening, medan Dali kastar oss ”tillbaka från tavlan”, in i vårt halvvakna drömtillstånd där vi förvirrade plötsligt spärrar upp ögonen, famlande efter logik.
Trots uppror mot kollektiv enfald och vetenskaplig likriktning använder Dali tidens mest avancerade vetenskapsteorier. Ja enligt Einstein kan tid och rum både sträckas ut och krympa – och Dali låter följdriktig rumsliga detaljer sträckas ut hur som helst, som rumpan på tavlan av Wilhem Tell. Enligt Heisenbergs osäkerhetsrelation kan man inte bestämma en partikels läge samtidigt som dess rörelse och vice versa – alltså skapar Dali en irriterande osäkerhet om hur delarna i en tavla förhåller sig till varandra. Dali kan nog sägas vara relativitetsteorins egen konstnär. Den sanning Dali söker är individens subjektiva sanning, det som finns någonstans i själen och längst in i drömmen. Men hur ska då Dalis konst bli meningsfull för någon annan än Dali? Om jag får spåna vidare, så tror jag att Dali med geniets träffsäkerhet hittat svaret hos en annan av tidens stora, nämligen Wittgenstein – språket sett som gemensamma begrepp, är den kollektiva sanningen; en kollektiv överenskommelse. Vi ska bli Dali.
Dali blev lite av en konstnärlig kelgris i Amerika, paradoxalt men också begripligt nog. Keith Wijkanders eminenta Kulturutredning (sid. 123) framhåller att i brittisk och amerikansk tappning är kravet på en armlängds avstånd mellan politik och kultur tydligt uttalat. Politiken ska stödja konsten och kulturen, men den måste samtidigt hålla sig på ett behörigt avstånd. Samhälle och individ blir som mycket annat en paradox hos Dali. Hans extrema individualism har med tiden övergått i det som Wittgenstein kanske skulle ha betecknat en kollektiv språklig ”begreppsgemenskap”. Daliutställningen på Moderna drog hundratusentals besökare – Dali har lärt oss att vår hjärna inte är en objektiv kamera. I den subjektiva upplevelsen av världen kan vi människor ur individualismen gemensamt skapa en kollektiv sanning. Vi har blivit Dali!
Och äntligen kan jag som kulturmiljövårdare sätta ner den berömda ”foten”. Ett av myndighetsvärldens nya fina begreppsredskap är den Europeiska landskapskonventionen från år 2000, som just har som grundtema att erkänna meningen med den subjektiva upplevelsen av landskapet. Sjuttio år efter att Dali insåg samma sak.
>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap på Riksantikvarieämbetet.

Ett år i en liten enhets liv

Av: Lars Lundqvist den 21 January 2010 i K-samsök and Tankar kring.... 4 Comments

Yes, you canDet är nog många som just nu sitter och plitar på årsredovisningar för 2009, och samtidigt laddar planeringskalendern för 2010. Och jag vill inte vara sämre. Men vad var det nu vi åstadkom förra året? Vad gick bra, vad gick mindre bra? Och fick till nåt som vi kan vara nöjda med?

Jag tänker inte berätta om allt som vi pysslade med förra året men några saker tänkte jag nämna här. ”Vi” i det här fallet är vi som jobbat med information och webb, det vill säga några verksamhetsutvecklare, systemutvecklare, jurister samt till RAÄ knutna konsulter (ni vet vilka ni är, smartskallar!)

Januari – december 2009: Under hela året pågår utvecklingen av K-samsök. I början av året ligger fokus på utveckling medan resterande handlar om att stötta de medverkande museerna och deras konsulter i arbetet med att ansluta databaser till K-samsök. En hel del av K-samsökarbetet handlar också om Europeana och diskussioner med den svenska Europeanakretsen.

Januari 2009: Mathias Klang, IT-universitetet i Göteborg, får i uppdrag att ta fram ett underlag kring myndighetens användning av social media, med särskild inriktning på de e-tjänster som vi jobbar med under året.

Februari 2009: K-samsök tas i betadrift, med 1,8 miljoner indexerade poster.

Februari 2009: Museikoordinatorns utredning presenteras. Där föreslås bland annat att RAÄ bör få uppdrag, resurser och koordineringsansvar för tillgänglighet och användbarhet av kulturarvsinformation på webben.

Mars 2009: Vi lägger ut ett urval foton från Kulturmiljöbild på den globala bildsajten Flickr Commons. Vilket ger en förbluffande stor uppmärksamhet i media i förhållande till projektets omfattning.

Maj 2009: Fornsök vinner Guldlänken – tävlingen om landets mest innovativa offentliga e-tjänst. Juryns motivering: ”För ett kreativt och innovativt arbete i en aktiv samverkan mellan flera aktörer som förnyat ett i högsta grad traditionellt område på ett spännande, öppet, lönsamt och väl genomfört sätt.”

Maj 2009: Remissvaren på Museikoordinatorn pekar överlag på att utveckling och samarbetet inom museisektorn bör bygga vidare på befintliga strukturer och på redan inarbetade samverkansformer. Samverkan ska bygga på frivillighet och ömsesidiga engagemang i partnerskap.

Maj – oktober 2009: E-tjänsten och regeringsuppdraget Platsr utvecklas. En gammal webb 2.0-tanke från 00-talets mitt ska äntligen bli verklighet. Platsr ska innehålla enskilda individers egna berättelser om platser med historia. I denna webb 2.0-tjänst ska vem som helst kunna skapa en plats och beskriva den med text, bild och video. Platsberättelserna kan man skapa individuellt eller tillsammans med andra. Centralt är det sociala perspektivet där användarna kan samarbeta och bygga kunskap om platser tillsammans. Platsr finns som en betaversion sedan december 2009. Vi fortsätter att leta efter samarbetspartners under 2010.

Juni 2009: Möte med det norska ABM-utvikling. Vi börjar diskutera hur vi kan samverka, framförallt kring digitalt berättande (digital storytelling). Digitalt Fortalt och Platsr är två tjänster som står nära varandra…

Juli 2009 (Almedalsveckan): Vi arrangerar egna och deltar i andra aktörers seminarier på Almedalsveckan kring ny teknik, sociala medier och öppenhetsfrågor. Vi får möjlighet att testa våra strategier mot politik, media och PR och de fungerar bra.  Det är inte ofta vi fick förmånen att vara ”seminariets höjdpunkt” – i tuff konkurrens… Se presentationen här.

Juli – Oktober 2009: Vi deltar i en rad konferenser och seminarier runt Europeana och arrangemang kopplade till Sveriges EU-ordförandeskap. Det innebär resor till Göteborg, Lund och Haag.

Augusti 2009: Riksantikvarieämbetet får efter en ganska lång och byråkratisk ansökningsprocess positiva besked om CARARE-projektet. Det går ut på att leverera ”rik” kulturmiljöinformation till Europeana och vi tror att vi nu har finansierat det för vår egen information.

September 2009: Vi påbörjar ett internt arbete kring policy för öppet tillgängliggörande av informationen i myndighetens databaser, en fördjupning och fortsättning av Museikoordinatorns och Mathias Klangs rapporter (länk till bokhandeln). Utredningen leds av Johanna Berg och färdigställs i februari 2010. Med Johannas inträde ökade personalen på enheten med 33%. Svårslaget rekord!

September 2009: Kulturpropositionen ger RAÄ i uppdrag att utveckla och förvalta K-samsök i samverkan med ABM-sektorn. Ingen museikoordineringsfunktion inrättas. Samarbetet inom kulturarvssektorn ska fortsätta som förut och drivas i frivillig samverkan.

November 2009: Regeringen ger RAÄ m fl i uppdrag att inkomma med underlag till en nationell digitaliseringsstrategi.

November 2009: Tidskriften Internetworld placerar Riksantikvarieämbetet på topp 100-listan över Sveriges bästa sajter. Motiveringen är: ”Det här är myndigheten som tagit webben till hjälp för att utveckla sin egen verksamhet. Att lägga ut sina historiska bilder på Flickr och be om hjälp att identifiera tider och platser är inget mindre än genialiskt. Det må vara en liten myndighet, men så här vill vi se alla svenska myndigheter jobba.”

November – december 2009: Regeringsuppdraget att utveckla Kringla påbörjas. Kringla ska bli ett verktyg som söker i och visar söksvar på information från K-samsök. Vi bestämmer oss för att Kringla ska vara en lättanvänd tjänst som inte kräver att användaren har allt för mycket förkunskaper. Kringla finns sedan slutet av 2009 i en betaversion och rymmer idag runt 2,5 miljoner sökbara poster. Utvecklingen fortsätter under 2010, och vi fortsätter att leta samarbetsparter för tjänstens vidare utveckling och förvaltning.

December 2009: Möte med i Oslo ABM-utvikling och den danska Kulturarvsstyrelsen kring förutsättningar för ett operativt samarbete på kort och lång sikt.

December 2009: Deltar i DISH (Digital Strategies for Heritage), en internationell konferens i Rotterdam. Får höra att framtiden ligger i att göra kulturarvsdata fritt tillgängligt och användbart (usable) via öppna och persistenta länkningar. Allt viktigare för utvecklingen är också geo-taggningen av data och det växande utrymmet för användarstyrda lösningar, tjänster och mashups.

December 2009: Riksantikvarieämbetet får ett engångsbelopp i regleringsbrevet för att förvalta och utveckla K-samsök och de egenutvecklade applikationer som bygger på K-samsök, i samverkan med ABM-institutioner nationellt och internationellt samt ideella organisationer och aktörer. RAÄ ska även utveckla möjligheten för att museiinformation kan skickas till Europeana samt lämna förslag på K-samsöks framtid.

Och sen var det litet andra saker men det kanske vi kan ta någon annan gång…

>> Lars Lundqvist är enhetschef på Riksantikvarieämbetet.

Caspar David Friedrich – konst som antites?

Av: Leif Gren den 18 January 2010 i Tankar kring.... 1 Comment


Konstnär: Caspar David Friedrich. Källa: Wikimedia Commons

Nationalmuseums utställning om Caspar David Friedrich avslutades den 10:e januari som en stor publiksuccé. Själv tillhörde jag de hundratals besökare som trängdes denna sista dag. Publiken var mycket blandad med många ungdomar. Att publiken överlag fascinerades av Caspar David kunde man inte ta miste på. Utställningen var befriad från pedagogiska finesser, men det gick nog lika bra. Jag har sen barnsben älskat hans målningar, och alltid haft små reproduktioner hemma på väggen. På Nationalmuseum blev jag överraskad av att många av målningarna faktiskt är så där små i original. De verk jag syftar på är förstås landskapsmålningarna i olja, med underordnade människor som vänder bort ansiktet.

Men varför fängslar Caspar David? Det är vackra himlar och scenerier, men det har många andra konstnärer också fixat utan att väcka mer än en gäspning. Tänker man på Caspar Davids budskap så ska det enligt experterna kretsa runt religion, nationalism och mer eller mindre svårbegripliga symboler. Någon vägledning av sådana upplysningar har jag knappast eftersom jag varken är religiös, nationalist eller överdrivet intresserad av symbolspråk. Det jag som amatör upplever i Caspar Davids målningar är en så konsekvent avspänd stämning att den blir rent av laddad. Eteriskt ljus och luft skimrar, och människor har frusit fast i stillastående tid. Vi betraktar tavlans målade betraktare av naturen, vi blir de, ”jag” blir han med slängkappan. Naturen har blivit subjekt och breder ut sig i tiden. Kulturen är förgänglig, och ofta nedbruten till gotiska kyrkoruiner som blivit ett med naturen.


Caspar Davids antites? Konstnär: Jacques-Louis David. Källa: Wikimedia Commons

Caspar David levde i Hegels tidevarv, filosofen känd bl.a. för historiens dynamik, tes- antites- syntes. Samma princip känner vi igen i den intressanta Kulturutredningens resonemang om modernismen upp- och nedgång. Kanske är det en sådan spänning som man undermedvetet känner av i Caspar Davids skenbara idyller? När jag vandrade runt på utställningen slogs jag hela tiden av vad han INTE målade. Caspar David tidiga år präglades av Napoleon och ockupationen av de tyska områdena. Om Caspar David hade en konstnärlig antites så vill jag peka ut Jacques-Louis David, konstnären med Napoleon till häst, Napoleons kröning, hjältar, monument, krig, slakt och ära, det är exakt vad Caspar David Friedrich INTE målar. Jag undrar om det är en sådan spänning som jag förnimmer i hans måleri, en konst som total antites? Ska vi gå så långt att – all kultur är antites till sitt innersta väsen!? Jag lutar år det.

>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap.

Sluta krångla, börja kringla!

Av: Johan Carlström den 7 December 2009 i Systemutveckling, Tankar kring... and Webb. 6 Comments

Sevärdhetsskylt vid Mora stenar Fotograf: Bengt A Lundberg
Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Utvecklingen av Kringla fortsätter, förra veckan implementeras bl a kartsök. Ett inte helt oangenämt jobb med att bygga en ny e-tjänst är att döpa den. Vi i utvecklingsteamet här på Riksantikvarieämbetet täckte en whiteboard med förslag som var synonymt med plats, upptäcka, nyfikenhet osv. Kriterierna var att det inte skulle vara för långt (ska gå att göra en snygg logga av) och på något sätt speglade tjänstens innehåll, om än långsökt.

Efter mycket tankearbete och vånda tittade en av våra systemutvecklare in och kläckte “Kringla”… vi gillade det direkt (tack Henna). :) Kringlan är utöver att vara ett bakverk symbolen för sevärdhet på skyltar längs landets vägar samt även ett smeknamn på symbolen i Riksantikvarieämbetets logga (kallas även S:t Hanskorset). “Krångla” och “att kringla” (jmfr med “att googla”) dök också upp i våra huvuden. “Kringla” är kort och skriker inte Riksantikvarieämbetet (allt för mycket), det är informationen från många olika museer, arkiv m fl  som står i centrum.

Vi döpte om vår nuvarande samsökstjänst Kulturmiljösök till Kringla (främst för att förhindra sammanblandning med K-samsök) och tanken är att den Kringla vi bygger nu ska ersätta den gamla på sikt. Såhär kommer loggan att se ut:

Kringlas logga

Sluta Krångla, börja Kringla!!

>> Johan Carlström är projektledare för Kringla på Riksantikvarieämbetet

Ps. Missa inte Historiska museets blogg om deras kommande utställning kring Sveriges Historia. Ds.

En nersliten skönhet

Av: Bengt A Lundberg den 10 September 2009 i Bebyggelse, Foto and Tankar kring.... 1 Comment

Slussen 1930-tal. Foto: Carl Gustaf Rosenberg
Slussen 1930-tal. Foto: Carl Gustaf Rosenberg

JAG BETRAKTAR CARL-GUSTAFS ROSENBERGS BILD av Slusskarusellens själva nav – ett motljusmotiv från det sena 1930-talet eller så. Så välbekant men ändå så främmande, så vardagligt men ändå så exklusivt och utom räckhåll. Ljuset frilägger detaljerna från fonden och kvinnas kontrakurs mot den manande pilen skapar ett kraftfält i motivets centrum.

ETT MISSLYCKANDE ÄR OUNDVIKLIGT, det inser jag samtidigt som jag överväger en  fotografering av samma plats igen 70 år senare.

Men lockelsen blir för stark och jag tar ändå en ny bild i augusti 2009, nyfiken på hur tiden hanterat denna – min egen och andra stockholmares – kulturmiljö.

ROSENBERGS BILD speglar en stad med värderingar som numera inte betyder så mycket.

Den unga kvinnan för sig, medvetet men utan jäkt – kanske lockar en liten shoppingtur i Blå Bodarna? Blomstergruppen lapar sol på lätta ben, uppenbarligen väl ompysslad av gröna fingrar. Vägvisaren står inte bara för information, den bjuder också på en liten visuell kick och är dessutom en integrerad del av den greppvänliga ledstången. Ett somrigt markistak till höger över caféet vid trappans krön vittnar också om en vaken blick för detaljerna. Trots den urbana miljön härskar här ett vårdat lugn. Och de ynglingar som idag manifesterar sig med klotter är ännu inte påtänkta.

MIN KAMERA ser ett skrovligt och forcerat samhälle där närmiljön har ringa betydelse.

Slussen augusti 2009. Foto: Bengt A Lundberg
Slussen i augusti 2009. Foto: Bengt A Lundberg

Nu avverkar kvinnan Slussen som en transportsträcka, mellan lämnandet på dagis och en tuff arbetsdag. Omvärlden avskärmas med MP3 i ena örat och mobilen i det andra.

Blommorna har fått ge vika för en betongcontainer där man tömmer sopmaskiner. Stenbeläggningen är uppriven med klumpiga lagningsförsök. En asfaltsvalk markerar den bortmejslade basen till den eleganta trappa vilken skapades för platsen och som nu ersatts av en brant protes som tvingats ut åt höger. Skyltarna som borde visa fotgängarna rätt spretar lite tvekande, knappt läsliga i sviterna av kronisk åverkan. När man höjer blicken för en vy mot Söder klyvs denna av gatubelysningens stålspjut som trängt undan de lätta vita glasarmaturer, som hos Rosenberg seglade i luften tillsammans med Strömmens måsar.

EN TRIST BILD, JA. Visserligen är min tagning knivskrap och välexponerad, men den atmosfär som Rosenberg speglade har skingras. Min kamera liknar ett medicinskt instrument som registrerar hälsoläget hos någon som insjuknat. För att man inte brytt sig.

Det bästa man kan säga om min egen bild är att den sakligt berättar om hur det faktiskt gick för en av Stockholms mest uppskattade mötesplatser.

Den påminner också om att kulturmiljövård är ett uppdrag utan slut. Och att fotografiet är oöverträffat när dess misslyckanden och framgångar behöver studeras. Det är en mission den delar med tusentals andra fotografier i Kulturmiljöbild.

I Kulturmiljöbild finns mer än 150 bilder av Slussen under fyra århundraden.

>> Bengt A Lundberg är fotograf och jobbar på Riksantikvarieämbetet.