Archive for the 'Webb' Category

Intern policy för bildsamlingar på nätet

Uppdaterat 2010-08-24: Detta inlägg publicerades första gången 30/6-2010. Här kommer det igen för den som missat.

Visby, Gotland, Sweden
Visby, 1870-talet. Fotograf: Okänd

Riksantikvarieämbetet har de senaste åren intensifierat sitt arbete med med att att göra kulturarvsinformation både mer tillgänglig och användbar för så många som möjligt. Vi har tidigare berättat om bl a Flickr Commons-projektet och de egna tjänsterna K-samsök, Kringla och Platsr.

Arbetsprocesserna kring dessa projekt – och den tekniska utvecklingen som sådan – har aktualiserat en del avgörande juridiska frågor. Det har funnits oklarheter kring bl a upphovsrättslagens tillämpning, och myndigheten har nu efter långa och breda diskussioner formulerat sin hållning i en intern policy.

En grundläggande utgångspunkt är att samlingarna tillhör medborgarna, även om de förvaltas av myndigheten. Riksantikvarieämbetet avser att i fortsättningen digitalisera för tillgängliggörande, vilket innebär att material som inte får spridas prioriteras ned. Det är vidare viktigt att alla material, vid webbpublicering, tydligt licensieras och märks upp så att användarna förstår hur text och bilder får användas vidare. Hur det ska gå till återkommer vi till i en planerad handlingsplan.

Här nedan följer policyn:

Riksantikvarieämbetet förvaltar i sina arkiv, bibliotek och databaser stora mänger kulturarvsinformation. Riksantikvarieämbetet arbetar målmedvetet, och med full respekt för upphovsrätten, för att till­gäng­liggöra så mycket som möjligt av denna information. Den information som tillgängliggörs skall vara klarerad enligt de lagar och regelverk som styr spridning och använd­ning av digital information. Det innebär att Riksantikvarieämbetet:

  1. respekterar upphovsmannens ideella rättigheter. Dennes namn anges alltid. Är upphovsmannens identitet obekant anges detta med ”Foto­graf: okänd”. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­regel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  2. alltid anger tydligt om bilder publiceras i bearbetat skick, t ex be­skurna, re­tu­sche­rade eller förstorade. Myndig­heten betraktar det som god sed att följa denna grund­re­gel även för äldre material med utslocknade rättig­heter.
  3. respekterar de ekonomiska rättigheterna. Allt material märks tydligt med licens/upphovsrättslig sta­tus, och publiceras under explicita användar­villkor.
  4. webbpublicerar sitt material med beständiga län­kar och efter­strä­var en injicering av grundläggande metadata i själva datafilerna.
  5. erbjuder enkla kontaktvägar för den som even­tuellt har syn­punk­ter eller invänd­nin­gar rörande myndighetens bild­pub­licering. Nätet är alltid öppet och därför är myn­dighetens kanaler alltid tillgängliga och kan garantera en snabb re­aktion vid even­tuella klagomål. Alla sådana kontakter, liksom av dessa föran­led­da åtgärder, dokumen­teras utförligt.
  6. bedömer att myndighetens fotografier generellt sett är att betrakta som bil­der. Det be­tyder att upphovs­rätten löper ut 50 år efter produktionsåret och att myndigheten kan bortse från upp­hovsman­nens dödsår. Över­gångsregler till lagen (1960:729) om upphovsrätt till lit­terära och konstnärliga verk gör att alla foto­grafiska bilder som tagits före 1969 redan idag är fria.
  7. publicerar allt material med utslocknad upphovs­rätt utan restriktioner. Scanning genererar inte ny upphovsrätt och vad som i analog form är fritt tillgängligt, ska vara det även i digital form.
  8. utgår ifrån att myndigheten äger den ekonomiska upp­hovs­rätten till det mate­rial som producerats av anställda och som finns i myndighetens arkiv. Sådana bilder kan publiceras utan restriktioner.
  9. tar emot nytt material från externa fotografer och samlare bara om det kan överlåtas med fri förfoganderätt i icke-exklusiva avtal utan för­be­håll. Samma villkor bör gälla vid arvoderad uppdrags­foto­gra­fe­ring.
  10. digitaliserar material för att tillgängliggöra det. Finns det ma­terial i myndig­­he­tens förvaltning som, av upphovsrättsliga skäl, är låst för viss an­vändning mås­te starka skäl till för att det ska prioriteras för digitalisering.
  11. vinnlägger sig om att göra digitaliserat och webb­publicerat material så brett känt och lätt att hitta som över huvud taget är möjligt.

>>Johanna Berg jobbar med verksamhetsutveckling och ABM-samverkan på Riksantikvarieämbetet.

Vem ska betala för digitalisering?

Om det och frågan om vem ska få titta på och använda det digitaliserade kulturarvet handlade DIK:s frukostseminarium om i Rindi denna almedalstisdag. DIK:s förbundsordförande Karin Linder inledde med att konstatera att digitalisering är ett ord som används flitigt av partierna idag. Karin fortsatte med att citera vad olika partiföreträdare sagt  i  ämnet vilket gjorde det tydligt att  digitalisering är ett vitt och något otydligt begrepp.

Den här morgonen var det digitalisering av kulturarvsinformation som avhandlades. Johanna Berg,  Riksantikvarieämbetet och Katarina Renman Claesson, doktorand i civilrätt (immaterialrätt) och rättsinformatik satt i panelen.  På fråga inledde Johanna med att konstatera att med de stora mängder analog kulturarvsinformation som finns vill det till att vi väljer ut vad som är viktigast att börja med och ha en klar idé om hur vi väljer.

Frågan om vem som ska betala diskuterades och jag uppfattade det som att panelen och de flesta i publiken var överens om att det inte var en intressant fråga. Medel måste hämtas från många håll och det viktiga är att information som är fri idag inte låses in när den digitaliseras.

Karin Linder, DIK och Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet under frukostseminariet i Rindi.

Foto: Rolf Källman (CC-BY)

Men, är det verkligen meningsfullt att t.ex. digitalisera alla föremål av en rikt representerad kategori? Svaret är att det bara är i användningssituationen man kan svara på frågan. Genom att kombinera olika slags information på t.ex. ett kartskikt så kan informationen för en användare ofta bli många gånger mer intressant och användbar http://www.kringla.nu/kringla/

Och när vi gör våra prioriteringar, hur ska vi då  kunna välja ut det som kommer att vara mest intressant för framtida användare.  För mig är svaret det självklara, att om framtiden vet vi ingenting. Vi kan bara välja utifrån vad vi själva sätter upp som viktiga kriterier. Vi måste tänka nu och långsiktigt på samma gång och tydligt redovisa hur vi resonerat. Då är också chansen störst att det vi lämnar efter oss blir intressant även i framtiden, om inte av andra skäl, så åtminstone som ett avtryck av vår egen tids syn på samhälle och kulturarv. Och så var det det här med finansieringen. Självklart måste det tillföras resurser, men vi måste också städa på vår egen trapp och sluta satsa pengar på projekt som inte har en plan för långsiktig drift och förvaltning eller på parallella insatser och dubbelarbete utan samverkan och samordning.

Att twittra eller inte twittra

För mig som veckopendlare började Almedalsveckan först idag. Men inte riktigt…för trots det fantastiska sommarvädret gick det inte att låta bli att i går smyga sig in framför datorn och titta på livesändningen från Talkshowen Sociala mediaakuten http://bit.ly/aFJEZq där Joakim Jardenberg och Brit Stakston varje förmiddag under veckan samlar intressanta gäster för samtal kring sociala medier.

Foto: Lars Lundqvist (CC-BY-NC-SA)

Som statstjänsteman och övertygad om sociala mediers kraftfulla möjligheter i det dagliga arbetet möts man ofta av kollegors oro för att man genom att använda sociala medier ska hamna i situationer där man inte bör vara eller har svårt att ta sig helskinnad ur. Och visst är det så, och det gäller även när man som statstjänsteman skriver brev, mejlar eller pratar i telefon. Man måste alltid tänka på vad man säger och hur man säger det. På den punkten är det ingen skillnad när man kommunicerar via sociala medier. Men när allt blir mer öppet, transparent och ”nära”, så det är ju inte så konstigt att en tjänstemän ofta känner sig ängslig eller t.o.m. ”livrädd att man kan komma i konflikt med sitt uppdrag och sin tjänsteutövning” som Suss Forsmann Thullberg på myndigheten för yrkeshögskolan (YF) uttryckte sig som gäst hos Joakim och Brit.
Suss Forsman berättade om att sociala medier är ett utmärkt sätt för YF att komma i kontakt med medborgarna ”en myndighet driver inte opinion, men det är ett enkelt sätt att prata med folk”. Och hon trodde inte på att staten bör ta fram regler för hur statstjänstemän ska använda sociala medier, utan att det viktiga är att det man säger och gör är förenligt med det uppdrag man har och att vi pratar öppet om det.  Så fram för att bygga vidare på nätverk som digitala staten http://digitalgov.ning.com för att dela med sig av erfarenheter och diskutera hur vi gör för att kontinuerligt utveckla dialogen med medborgarna.

Platsr driftsättning!

Barn som nästan når målsnöret i ett tävlingslopp
Foto: National Library of Scotland

Idag lyfter vi ut nya Platsr utanför brandväggen! Vi testkör Platsr version 0.9 i produktionsmiljö under sommaren, och rättar buggar och småfixar efterhand. I september hoppas vi att vi har putsat klart lagom till lanseringen av Platsr 1.0.

Den senaste veckan varit mycket intensiv med systemutveckling inför dagens drift. Mogulteamet, våra systemutvecklare, har jobbat hårt för att hinna med så mycket så som möjligt och givetvis också Platsr teamet på Riksantikvarieämbetet.

De nya funktionerna och den förbättrade designen kommer att synas utåt från den 8 juli om allt går bra, vi hoppas att ni kommer att gilla det ni ser..! Kom gärna med input via Platsrs forum eller mail om något inte fungerar som det ska.

 Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Platsr på turné

Pojke som håller en skylt med texten "Go on creating"
Foto: fotologic (CC-by)

I slutet av maj var några av oss som jobbar med K-samsök, Kringla och Platsr ute på en turné i västra och södra Sverige. Vi besökte Stadsmuseet i Göteborg, Kulturen i Lund och Regionmuseet i Kristianstad. Vi ville presentera våra webbtjänster men framförallt utbyta tankar och diskutera kring utvecklingsfrågor gällande kulturarvsinformation, publik kommunikation och webb med personer som bland annat jobbar på minnesinstitutioner som museer och arkiv. Läs mer om turnén här.

För Platsrs del var mottagandet positivt och många av seminariedeltagarna kände spontant att de kunde tänka sig att använda Platsr som plattform för egenledda projekt och att de fann ett stort intresse och användarmöjlighet i Platsr som community. Vi var också noga med att framhålla att Platsr är tänkt som en community med personligt fokus med personliga berättelser knutna till en plats, och inte en sändarkanal för museer och andra institutioner.

Vi lyckades också hinna med ett användartest i Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby i samband med en presentation av Platsr i slutet av samma vecka. Två representanter från Gotlands folkhögskola var här och fick en genomgång av Platsr samt testade den (nästan) färdigbyggda arkivsökskopplingen. De fick pröva att exportera ett arkivföremål från Kringla direkt till Platsr. Det funkade bra!

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Hälsosamt mobil


Foto: Lars Lundqvist

Visst är det så att kulturmiljö och hälsa hänger samman. Vem har inte gett sig ut på upptäcktsfärder för att kolla in något spännande, i stan eller på landsbygden? Och ofta behöver man ta i litet i en uppförsbacke för att komma fram till målet. Men det gör man ju gärna, eller hur? Vi menar, man vill ju trots allt se det där och få en upplevelse! Det där som är kul, spännande och kanske litet tankeväckande.

Sambanden mellan kulturmiljö, landskap, friluftsliv och hälsa lyfts fram alltmer under senare år. Natur- och kulturlandskapet utgör en bas och grundförutsättning för friluftslivet. Och hälsa handlar inte bara om bra kondition och svällande benmuskler utan lika mycket om psykiskt välbefinnande och de goda relationerna.

Historiska platser och landskap, urbana och agrara, är viktiga samhällsresurser som bidrar till människors livskvalitet och ökat engagemang för den egna miljön. Attraktiva miljöer lockar människor i olika livssituationer och med olika bakgrund och ökar möjligheten till möten mellan såväl generationer som mellan nya och gamla svenskar.

I det här sammanhanget får man inte glömma bort den kraftigt ökande kulturarvsturismen. Vi ser idag hur ”produktionslandskapet” i allt högre utsträckning också blir en arena för rekreation och upplevelser av olika slag.

Allt tyder på att kulturarvet blir en allt mer efterfrågad faktor i en god livsmiljö. Det ökar naturligtvis kraven på ett ökat intresse för bevarande med ökat lokalt engagemang. Avgörande är att kulturarvsfrågorna i kommunernas fysiska planering får ett större genomslag!

Tekniken har en viktig roll att spela här. En roll att stötta upplevelser och lusten att upptäcka. Mobiltelefoner har blivit mer lika små datorer som dessutom har (video-)kamera och GPS. Vem som helst kan enkelt skicka media i realtid över hela världen. Om man vill. Samtidigt finns nu allt mer fritt tillgängligt om historiska spår i landskapet. Teknik och information är viktiga byggklossar för att skapa nya möjligheter att stimulera till nya upplevelser, lust och lärande.

Idag utvecklar företag och enskilda applikationer (”appar”) till mobiltelefoner. Dessa appar utnyttjar mobilens alla funktioner på nya och kreativa sätt. Ett exempel är kraftfulla ”sökverktyg” som baseras på så kallad Augmented Reality-teknik. Det finns även oanade möjligheter till spel och lek i sociala medier. Mobiler är centrala i unga människors vardagsliv, grupper som snabbt plockar upp ny teknik. Alltmer plockar nu även äldre generationer upp tekniken, inte sällan stimulerade av yngre individer.

Idag är det kanske främst geocachare som förenar ny teknik med friluftsliv. Men nu när även mobiltelefoner har GPS och andra funktioner finns nya möjligheter för nya, kreativa lösningar som kan stimulera till ett aktivt friluftsliv. Har du några funderingar kring detta?

>> Leif Gren och Lars Lundqvist, Riksantikvarieämbetet

Danmark lanserar “1001 fortællinger”!

Bild med texten 1001 fortaellinger
Foto: www.kulturarv.dk

Idag den 5 maj, lanserar Kulturarvsstyrelsen i Danmark en stor webbsajt, ”1001 fortællinger om Danmark”. Det är Danmarks första sociala medieplattform som handlar om kulturarv och kulturmiljö och riktar sig till danska och utländska turister som söker inspiration till en söndagsutflykt eller längre resa, museer och lokala arkiv som kan bidra med eget material till sajten, men det är även tänkt att “1001 fortællinger” ska kunna användas i utbildningssyfte och för historieförmedling. Alla som vill kan bidra med kommentarer, foton och berättelser om sina platser i Danmark som innefattar allt från slott till koja: gravhögar, motorvägsbroar, monument, megaliter, mentalsjukhus, fynd och forntidsminnen.

En rad kända profiler i Danmark, som Suzanne Brøgger, Holger Bech Nielsen och Pernille Rosendahl har redan lagt upp berättelser kring sina favoritplatser i Danmark. Med endast ett klick via nätet, mobilen eller GPS kan man direkt få tillgång till ”1001 fortællinger” vilket gör det möjligt att cykla eller köra runt i städer och på landet och samtidigt ta del av all den information som finns tillgänglig på sajten, likaså kan du själv bidra med dina egna upplevelser! Se ett nyhetsinslag om “1001 fortællinger” här.

Fokus för ”1001 fortællinger” ligger alltså på att skapa en plattform där många, alla, vem som helst kan göra sin röst hörd och dela med sig av sina berättelser och upplevelser kring sina platser. Syftet är att öka intresset för kulturmiljön och stimulera till ett aktivt användande, precis samma tankegångar som med Riksantikvarieämbetets community Platsr som just nu är under uppbyggnad. ”1001 fortællinger” är också ett systerprojekt till Platsr och vi kommer att träffas i Visby i mitten av juni, tillsammans med norska ”Digitalt Fortalt”, för att diskutera vidare hur vi kan samverka för ett nordiskt nätverk för digital storytelling.

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Gästblogg: Skördetider för Sockenbilder.se

K-samsök är en kopplingsdosa som knyter samman olika kulturarvsinformation från olika databaser. Syftet är att det ska bli enkelt att bygga intressanta applikationer som använder bredden av all den information som myndigheter, museer, föreningar, arkiv och bibliotek har samlat in.


Foto: Högs sockens hembygdsförening

K-samsöksprojektet drivs och finansieras av Riksantikvarieämbetet. K-samsök har idag en grundfunktionalitet och innehåller runt 3 miljoner poster från runt 18 myndigheter och museer (visas i i söktjänsten Kringla). Informationen kommer till största delen statliga aktörer samt länsmuseer. Parallellt med K-samsöksarbetet ser vi en ökande vilja att allt fler lokala aktörer vill nå ut med sin information. Vi försöker hjälpa till så gott det går men har inte personal som kan bistå alla olika informationsförvaltare som vill få sin information indexerad i K-samsök.  Ett undantag som vi valt att göra gäller Sockenbilder.  Jan-Åke Malmqvist från Forsa hörde av sig i somras, i egenskap av representerar för en väl samordnad grupp föreningar i Hälsingland med stora bildsamlingar.  Jan-Åke sökte lösningar på samsökning med avsikt att föra bilderna vidare ut på internet. Vi i K-samsöksprojektet funderade en stund på saken och bestämde oss för att inleda ett samarbete. Genom kretsen kring Sockenbilder.se kunde vi nu få direktkontakt med en grupp aktörer som arbetar samordnat på det lokala planet. Dessutom har vi genom samarbetet fått nya perspektiv på tillgängliggörande och frågor kring bildernas användbarhet.

>> Lars Lundqvist, jobbar med webbfrågor på Riksantikvarieämbetet

————————————————————————————————————

21 hembygdsföreningar är nu med i Sockenbilder. Alla 13 i Hudiksvalls kommun, alla 6 i Nordanstigs kommun, Odensvi i Västerviks kommun och forskarföreningen Släkt och Bygd i Bollnäs. Totalt är 32 000 bilder inskannade (högupplöst) och alla lågupplöst utlagda publikt på Internet på adressen sockenbilder.se. Sedan starten 2006 har vi haft 270 000 besök på Sockenbilder.se.

För min del började det hela när jag som ny styrelseledamot i Forsa Sockens Hembygdsförening såg hundratals bilder som bara låg i förvar. Jag tänkte då: Vi måste ta vara på bilderna bättre och vi måste använda Internet för att dela med oss den del av kulturarvet som bilderna bär på. Och vi måste samla information om bilderna. Och andra hembygdsföreningar i närheten hade samma problem och intresse att lösa dem. Vi sökte därför medel från Hudiksvalls Sparbank kulturfond och dom gjorde klokt i att avslå vår ansökan. -Kom igen när ni får fler hembygdsföreningar med er, svarade dom. Vi bjöd då in övriga föreningar och fick sedan pengar till en första datautrustningen. Vi fick även anslag från Hudiksvalls kommun till fler datautrustningar. Med dessa kunde vi nu bygga upp vad vi kallade bildverkstäder på flera platser i kommunen. I samma veva kom möjligheten att söka Access-medel och vi kunde inrätta två tjänster. En av dessa fick jag som projektledare och utvecklare.

Den första applikationen vi provade var att jag byggde om en egenutvecklad webbshop som lagrade data i en MS Access databas. Men vi ville en enklare lösning som inte riskerade att kosta pengar eller som behöver uppdateras. Vi forskade lite och kom fram till det format som alla dataplattformar kan kommunicera på och som ingen kan avgiftsbelägga: XML. Men det var svårt att hitta tekniker där man kunde bygga den applikation vi ville ha. Ett tag var vi inne på Adobes Spry som är en Ajax-teknik. Problemet där var att xml-filerna hanterades hos klienten med resultat att det blev segt när xml-filerna blev stora. Lösningen blev istället ASP på servern där urval och sökningar görs med XSL på servern. Nu har varje hembygdsförening en egen mapp på ett vanligt webbhotell och all information om bilderna finns i en xml-fil i den mappen. Varje hembygdsförening har alltså en egen xml-fil. De lågupplösta bilderna finns i en egen undermapp. Den största samlingen för närvarande omfattar drygt 8500 bilder och xml-filen är ca 5 Mb stor. Och vi ser inga tendenser till att systemet blir segt.

Tekniska problem?
Vi har inte haft ett enda ”databasstopp” t.ex. orsakat av att någon skrivit in något konstigt eller av annan orsak. De enda stopp vi haft har varit när vårt hårddiskutrymme hos webbhotellet blivit fullt. Men då har felet blivit i det portalsystem som håller i startsidorna. Till och från har vi problem med funktionen ”lämna synpunkt” och det Send mail-skript som servern ska skicka meddelanden med till den ansvariga i respektive hembygdsförening. Jag tror att problemet hänger ihop med de mailbombningar som servrar utsätts för ibland.

Decentraliserat ansvar
Varje hembygdsförening har en ansvarig utgivare och man lämnar inte ifrån sig några rättigheter. Vi utbildar hembygdsföreningarnas styrelse som sedan skannar in, laddar upp bilder och information och uppdaterar informationen när man får in synpunkter. Och det är ett system som fungerar mycket bra. Jag får berättat att folk sitter och väntar på att bilder ska läggas in…

Ingång till bilderna
Vi har valt en klickbar sockenkarta som kompletteras med en lista på föreslagna sökord för att bjuda in besökarna. Vidare finns det naturligtvis även sökruta. Det ska bli intressant att se vad K-samsök kan innebära. Gästrike Hälsinge Hembygdsförbund har initierat en utredning om möjligheterna att skapa en gemensam sökportal för Hälsingland. Här finns nämligen två andra bildapplikationer: Helsingebilder och DIBIS, Digital Bild i Söderhamn. Vi ser dessa som ett komplement till Sockenbilder med fördelar såsom att bilderna är tillgängliga för alla på Internet. I dessa lösningar har man valt att lagra data i vanliga databaser. Utredningen, som genomförts av Sven Bodin, pekar på fördelar med en gemensam portal för Hälsingland och att den matas med information från K-samsök. Vi får anledning att återkomma till den utredningen.

Avslutningsvis vill jag säga att det viktigaste med gamla bilder är att de tas om hand och att man samlar så mycket information som möjligt om det bilderna har att berätta. Internet är därför ett suveränt verktyg. Våra ungdomar är naturligtvis viktigast för att föra kulturarvet vidare. Ungdomarna tar för självklart att Internet är gratis och tillgängligt och för oss är det viktigt att bilderna är lätta att hitta via Internet och att de inte ”låses in” bakom betaltjänster.

>> Jan-Åke Malmqvist, styrelseledamot i Sockenbilder och Forsa Sockens Hembygdsförening, janake (at) sockenbilder.se

Nu kan du testa Kringla

kringla_dump_091221

Sedan i fredags ligger betaversionen av Kringla ute för alla att testa, lite tidigare än planerat. En betaversion är en version där all tänkt funktionalitet inte är färdigutvecklad och/eller implementerad. Tanken är att vi ska få en möjlighet att ta till oss åsikter och förslag från användarna innan vi går vidare med utvecklingen. Vilken Kringla vill du ha?

Testa på, god jul och gott nytt år! :)

>>Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet

Kringla är en mashup

En mashup är kortfattat en webbplats/webbtjänst som kombinerar data från av varandra oberoende tjänster och skapar en ny helhet. En mashup behöver egentligen inte innehålla någon egen information. Exempel på en mashup är SvD som i sin nya vädertjänst bl a kombinerar väderdata från norska yr.no med kartor från Google maps.

Kringla fungerar på liknande sätt och innehåller inte särskilt mycket egen data. De API:er (regelverk för kommunikation mellan olika webbtjänster) som används i dagsläget är:

Rättstavning från LIBRIS:

stavning från LIBRIS

All information om objekt (föremål, foton, byggnader, fornlämningar mm) hämtas från K-samsök:

Information från K-samsök

Kartor från Google maps:

Karta från Google maps

API:erna ovan är öppna för vem som helst att skapa egna webbtjänster på. Du skulle alltså kunna bygga din egen webbplats med data från flera av Sveriges museer.

>> Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet