Riksantikvarieämbetets blogg
Sedan i fredags ligger betaversionen av Kringla ute för alla att testa, lite tidigare än planerat. En betaversion är en version där all tänkt funktionalitet inte är färdigutvecklad och/eller implementerad. Tanken är att vi ska få en möjlighet att ta till oss åsikter och förslag från användarna innan vi går vidare med utvecklingen. Vilken Kringla vill du ha?
Testa på, god jul och gott nytt år! :)
>>Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet
En mashup är kortfattat en webbplats/webbtjänst som kombinerar data från av varandra oberoende tjänster och skapar en ny helhet. En mashup behöver egentligen inte innehålla någon egen information. Exempel på en mashup är SvD som i sin nya vädertjänst bl a kombinerar väderdata från norska yr.no med kartor från Google maps.
Kringla fungerar på liknande sätt och innehåller inte särskilt mycket egen data. De API:er (regelverk för kommunikation mellan olika webbtjänster) som används i dagsläget är:
Rättstavning från LIBRIS:
All information om objekt (föremål, foton, byggnader, fornlämningar mm) hämtas från K-samsök:
Kartor från Google maps:
API:erna ovan är öppna för vem som helst att skapa egna webbtjänster på. Du skulle alltså kunna bygga din egen webbplats med data från flera av Sveriges museer.
>> Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet
Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
Utvecklingen av Kringla fortsätter, förra veckan implementeras bl a kartsök. Ett inte helt oangenämt jobb med att bygga en ny e-tjänst är att döpa den. Vi i utvecklingsteamet här på Riksantikvarieämbetet täckte en whiteboard med förslag som var synonymt med plats, upptäcka, nyfikenhet osv. Kriterierna var att det inte skulle vara för långt (ska gå att göra en snygg logga av) och på något sätt speglade tjänstens innehåll, om än långsökt.
Efter mycket tankearbete och vånda tittade en av våra systemutvecklare in och kläckte “Kringla”… vi gillade det direkt (tack Henna). :) Kringlan är utöver att vara ett bakverk symbolen för sevärdhet på skyltar längs landets vägar samt även ett smeknamn på symbolen i Riksantikvarieämbetets logga (kallas även S:t Hanskorset). “Krångla” och “att kringla” (jmfr med “att googla”) dök också upp i våra huvuden. “Kringla” är kort och skriker inte Riksantikvarieämbetet (allt för mycket), det är informationen från många olika museer, arkiv m fl som står i centrum.
Vi döpte om vår nuvarande samsökstjänst Kulturmiljösök till Kringla (främst för att förhindra sammanblandning med K-samsök) och tanken är att den Kringla vi bygger nu ska ersätta den gamla på sikt. Såhär kommer loggan att se ut:
Sluta Krångla, börja Kringla!!
>> Johan Carlström är projektledare för Kringla på Riksantikvarieämbetet
Ps. Missa inte Historiska museets blogg om deras kommande utställning kring Sveriges Historia. Ds.
Vi har i utvecklingen av Kringla valt att använda Google Maps istället för Lantmäteriets kartor som Riksantikvarieämbetet idag använder i t ex Fornsök och Platsr. Anledningarna är flera. Googlekartan är snabb med sin vektorgrafik och täcker mer än bara Sverige vilket är viktigt då många svenska museer och arkiv har material från andra delar av världen än Sverige. Man skulle t ex kunna visa vilken ort ett föremål är ifrån på kartan via att plocka in koordinater för orten i Google maps (se skärmdumpen ovan). Resultatet blir såklart inte lika exakt som när det finns exakta koordinater för objektet (t ex en fornlämning) men det ger ändå en fingervisning om var i världen platsen ligger. Att Google maps även, sedan en tid, ger oss tillgång till Lantmäteriets flygkartor är en trevlig bonus. :) Detta öppnar även upp för att visa data från t ex Europeana i framtiden.
En nackdel är att det finns områden i Sverige som är mindre detaljerade men det är något som förhoppningsvis förbättras med tiden. Ett alternativ skulle vara att ha lantmäteriets kartor som ett valbart lager men det är inget som är aktuellt för den första betaversionen, men kan tillkomma senare om det är efterfrågat. Vad tycker du?
>> Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet
Ps. Idag hade vi sprintdemo nr 2. Det börjar likna nåt som jag skulle kunna tänka mig lansera. :) Ds.
Dialogen i centrum. Foto: LSE Library (från Flickr Commons)
I helgen har jag försökt smälta intrycken från ordförandeskapskonferensen eGovernment2009 i Malmö i förra veckan. Det blir alltid många och stora ord vid konferenser av det här formatet, men själv bär jag med mig intrycket av att vi just nu inte bara pratar om förändringens vindar utan att det faktiskt blåser därute. Politiker, företagsledare och experter som talade, pratade alla om betydelsen av att de enskilda medborgarna i dag har de nödvändiga verktygen för att kommunicera om vad de vill med varandra och direkt med myndigheter och politiker. Talarna beskrev en världsomfattande rörelse av “empowerment” av medborgarna som med kommunikativa verktyg driver utvecklingen framför sig. Vi står inför nästa våg av demokrati, sa Mats Odell i sitt avslutningstal, som han inledde med att säga att en av de viktigaste frågorna just nu är den ökande användningen av sociala medier vilket kommer att leda oss mot ett “E-civil Society”.
Haiyan Qian, Director Division for Public Administration and Development Management, United Nations Department of Economic and Social Affairs, satte fingret på samma fråga när hon talade om Privat Public Partnership som en nyckel till framgång, men att det inte kommer att fungera om vi inte lägger till ett P till. Ett P som i People. Om vi inte släpper in de idag medskapande medborgarna i processen så kommer vi inte att lyckas och medborgarna kommer i sådana fall att gå sina egna vägar. Idag är det medborgarna som är de drivande kommunikatörerna. En roll som de tagit genom de sociala medierna. På regeringar och myndigheter ställer det krav på en uppriktigt menad dialog för att vi överhuvudtaget ska vara intressanta för medborgarna att prata med.
Larry Hirst, ordförande för IBM i Europa, Mellanöstern och Afrika vinklade temat utifrån betydelsen av att använda de redskap vi har och uträtta saker. Han sa att han numer ofta tackar nej till att sitta i “think tanks” han vill mycket hellre var med i “do tanks” och apostroferade ett citat av Leonardo da Vinci: “don’t wait for things to happen let´s go out and happen to things”.
Mats Odell sa att vi måste tänka om i hur statsförvaltningarna arbetar. Sociala medier är i det sammanhanget ju bara en aspekt av Internet. Det Internet som många ser som liktydigt med WWW är ju bara ett av sätten att presentera information på webben. Internet är i själva verket mer av en gigantisk programmerbar dator och med den kraftfulla utvecklingen av “cloud computing” så är det i dag i “molnet” som den nya vågen av demokrati rullar fram. Därmed är också tiden förbi när myndigheters webbsidor kunde vara mer av anslagstavlor och sändarkanaler definitivt förbi. Don Tapscott gjorde liknelsen att “old web is old eGov”. Effektiva webbplatser idag är snarare att likna vid omlastningsplatser mot molnet.
Lower the barriers var en annan viktig slogan under konferensen. Vi måste skapa förutsättningar så att alla kan vara med. Termen inclusion rymmer långt mer än det som vi tidigare definierat som handikappolitik. Eller som en i publiken sa på seminariet om inclusion: “hur får vi med alla dom som har alla förutsättningar, men som inte vill?”.
Det är först när alla är med som vi med Odells ord har gått från att sända till en deltagande demokrati och till ett läge där vi samarbetar i ställe för att leverera uppifrån och ner.
Ministerdeklarationen om eGorvernment som antogs i Malmö i onsdags pekar ut visionen för eGorvernment 2015. Här finns många passager att stanna upp vid och reflektera över. En av mina egna favoriter är “… reuse of public data by third parties to develop enriched services that maximise the value for the public”.
>> Rolf Källman är chef för Informationsavdelningen på Riksantkvarieämbetet
…2003 närmare bestämt, började en grupp anställda på Riksantikvarieämbetet fundera över hur man enklast skulle kunna nå ut till människor för att uppfylla sitt uppdrag: att driva kulturarvsfrågor i dialog och debatt. Redan tidigare hade man identifierat webben som en bra arena att bedriva verksamhet på, och inte bara som en sändarkanal. Dessutom menade man att webben skulle öka i betydelse under kommande år…
I och med detta började tanken på en webb 2-tjänst ta form, året innan detta begrepp egentligen myntades. Tjänsten gick under namnet “Min Kulturmiljö” och tanken var att skapa en tjänst där människor själva kunde välja en historiskt intressant trakt och samla in och dela med sig av information om “sin” plats . Min Kulturmiljö blev arbetsnamnet på denna tjänst.
Det tog lite tid att komma igång. Tiden var inte riktigt mogen och det fanns många frågetecken att räta ut innan projektet kunde starta. Men för ungefär ett år sedan fick Riksantikvarieämbetet ett regeringsuppdrag att ta fram en prototyp av Min Kulturmiljö. Vi drog igång projektet 13 mars och utvecklingen 14 april.
Nu, ett antal månader senare, har vi prototypen uppe i drift. Det är en stängd beta än så länge, men om allt går som vi räknar med kommer tjänsten snart att ligga ute helt öppen.
Grundtankarna; bidra, dela med dig och kommunicera är de samma. Utseendet och namnet på sajten har ändrats en del – på projektuppstarten röstades namnet Platsr fram. Här är några bilder från skisserna 2005 och från hur tjänsten ser ut idag.
Skiss av Min Kulturmiljö 2005
Skiss av Min Kulturmiljö 2005
Skärmdump av Platsrs förstasida 2009.
Skärmdump av en platspresentation på Platsr 2009
Nu ser vi fram emot att få se vad våra piloter hittar på med sajten, och hälsar Nacka mediegymnasium med Stockholms länsmuseum, SAS Alfa på Komvux i Visby och Gotlands hembygdsförbund välkomna ombord!
>>Sophie Jonasson är projektledare för Platsr
Sedan två veckor pågår utvecklingen av Kringla här på Riksantikvarieämbetet, en söktjänst som kommer att använda sig av data från K-samsök. Kringla utvecklas med utvecklingsmetoden Scrum och i fredags (den 13:e till råga på allt) körde vi första sprintdemon. Nedan kan du se en skiss över startsidan, vi har bl a inspirerats av Brooklyn museum, Victoria & Albert museum och Europeana. Observera att vissa features (t ex taggmolnet, inloggning och språkbyte) inte kommer att utvecklas i denna utvecklingsomgång.
Målgruppen är användare som har en viss förförståelse för informationen och vi har valt att tona ner Riksantikvarieämbetet som avsändare, det är informationen som står i centrum.
I denna utveklingsomgång som pågår fram till jul är planen att bygga grundläggande sökfunktionalitet vilket kommer att resultera i en beta-version som släpps i början av nästa år. Efter det kommer vi att ta emot önskemål från användarna, (förhoppningsvis) via ett forum på sajten samt via användargrupper. Redan nu har önskemål om möjlighet att kommentera och tagga (och geotagga) framkommit.
>>Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet.
I dagarna har tidsskriften Internetworld utsett de 100 bästa webbplatserna. Riksantikvarieämbetet hamnade på plats 86 med motiveringen:
Riksantikvarieämbetet är myndigheten som tagit webben till hjälp för att utveckla sin egen verksamhet. Att lägga ut sina historiska bilder på Flickr och be om hjälp att identifiera tider och platser är inget mindre än genialiskt. Det må vara en liten myndiget, men såhär vill vi se alla svenska myndigheter jobba.
Foto: Mag3737 (CC BY-NC-SA)
Det har skrivits en del om öppen data i myndighetssverige på senare tid (t ex här och här), eller snarare avsaknaden därav.
Riksantikvarieämbetet har enorma resurser av bilder och kulturarvsinformation i sina förråd. De förvaltas för att kunna användas och komma medborgarna till glädje. För att materialet ska bli så lättillgängligt som möjligt vill vi gärna webbpublicera så mycket som möjligt, och så fritt som möjligt.
Saken väcker dock många oroliga frågor. Finns det verkligen intresse för materialet i världen utanför myndigheten? Finns det risk att vi skadar kulturarvet genom att sprida information om det? Och vad betyder egentligen upphovsrätt?
Jag har i uppdrag att ta fram en policy för hur myndigheten kan hantera sina kulturarvsdata på webben och jag har nu jobbat snart två månader med att kartlägga fältet. Det betyder att jag läser och lyssnar samt träffar många människor med erfarenheter som kan vara av intresse för våra ställningstaganden. Hittills har jag bokat möten med ungefär 25 personer. Först och främst naturligtvis kolleger inom RAÄ men också representanter för andra minnesmyndigheter och liknande, universitet och upphovsrättsorganisationer. Senast i fredags deltog jag i ABM-centrums spännande seminarium med bl a Seb Chan från Powerhouse museum i Sydney.
Med utgångspunkt i inhämtade erfarenheter och med stöd av bl a Emma Grimlund, vår verksjurist, ska arbetet utmynna i en gemensam policy för myndighetens fortsatta arbete. Den bör kunna antas i vår och strävan är att den ska ge myndigheten maximalt fria händer att fatta beslut om webpublicering och annan användning av materialet på rent professionella grunder.
>> Johanna Berg jobbar med en utredning kring Riksantikvarieämbetets information på webben.
Innan sommarsemestrarna träffade vi Platsrs norska motsvarighet Digitalt fortalt som drivs av norska ABM-utvikling. De har varit i drift sedan 3 februari 2009. Det var ett spännande möte, och nästan komiskt att höra hur lika vi tänker! Fokus för dem (och oss!) ligger på att skapa en plattform där många, alla, vem som helst kan få göra sin röst hörd och dela med sig av sina berättelser kring sina platser. Syftet är att öka intresset för och användandet av “kulturminner” som det heter på norska. Ett bra ord som gör det tydligt att ett minne faktiskt kan vara kulturarv – immateriellt kulturarv!
När det här skrivs ligger det 698 berättelser på sajten, och de har en enorm bredd. Någon berättar om sin gårds historia i tre generationer, en annan berättar om platsen de brukade besöka på skolloven och en tredje berättar den dramatiska historien om några norska motståndsmän under andra världskriget.
Ett exempel på en “digital fortelling” på Digitalt fortalt. Berättelsen “Krigsdrama på Staveneset” är skriven av Bente Lund, fotografierna kommer ifrån Fylkesarkivet Sogn och Fjordane.
Vad skall då komma ut av kontakterna över gränsen? I slutet på november åker vi till Oslo för att träffa både våra norska vänner och knyta nya kontakter med danska 1001 fortellinger om Danmark. Detta är de första stegen mot vad vi hoppas på ska bli ett nordiskt nätverk för digital storytelling. Redan när vi först pratades vid på telefon blev det tydligt att vi skulle kunna få stort utbyte av varandra, både vad gäller samarbete och erfarenhetsåtervinning. Det ska bli väldigt roligt att träffas igen. Fram till dess får man fila på sin skandinaviska och kanske lägga in en fortelling på Digitalt fortalt. Jag satt i en hytte och åt gröt i Lillehammer under vinter- OS 1994 när Vegard Ulvang åkte baklänges över mållinjen. Ett historiskt ögonblick!
>> Sophie Jonasson är projektledare för Platsr på Riksantikvarieämbetet.
NYA KOMMENTARER