Inskriften har ännu inte fått något nummer, men den kommer att få det när texten i manuset till den tredje delen av Gotlands runinskrifter revideras nästa gång. Det kommer att ske ganska snart, förmodligen nu under våren.

Hälsningar

Magnus

måske kan du fortælle mig hvilket nummer indskriften har? Gotland har allerede 395 indskrifter. Og kun de förste 222 findes på en liste.

Tak för hjälpen

Fantastiskt för alla runstensintresserade att få tillgång till Sveriges runinskrifter digitalt. Jag går själv dit då och då för att kolla uppgifter kring bilder jag jobbar med här på Riksantikvarieämbetet – och nu kan jag göra det från min dator. :)

Skönt att höra att du är nöjd med upplösningen. Vad gäller texttolkning har vi i nuläget inte resurser att rätta den. Men det kan kanske bli ett crowdsourcing-projekt så småningom.
/Gun

I Norrbotten ligger man inte så långt framme, men har i alla fall inlett ett projekt om att skapa en Kulturarvsportal. (Se t.ex. http://www.nll.se/sv/Kultur/Li.....Samverkan/).

När jag börjar gräva lite, så ser jag att det REDAN FUNNITS EN KULTURARVSPORTAL I NORRBOTTEN under 2000-talet. Den verkar vara nedlagd sedan några år tillbaka. Varför startar man en kulturarvsportal, lägger ner den och sen återstartar diskussioner om en sådan portal? Det förefaller finnas stor risk för att skattepengar (statliga, kommunala, landstingskommunala samt EU-medel) redan har kastats i sjön, om tidigare investeringar inte tagits tillvara. Projektet kanske aldrig borde ha startats?

Näe, jag tror inte att pengar är problemet i kulturarvsektorn. Det finns en kronisk sjuka inom sektorn att alltid hänvisa tillkortakommanden på pengabrist.

För många år sedan sade en chef på ett tidigare jobb till mig: “OK, nu vet vi vad ni vill göra om ni fick fördubblad budget. Bra. Vad vill ni göra om vi hypotetiskt skulle ha halverat budgeten?”

Det var klokt sagt. Det händer att ingenjörer säger kloka saker, i alla fall ibland. Det var inte inom kulturarvssektorn, men väl inom telekomsektorn. Frågan är om man inte borde tänka på sättet oftare inom kulturarvsområdet.

Borde inte ansvariga politiker i Norrbotten egentligen nu säga nej till en ny kulturarvsportal, fram till dess musei- och länsstyrelsetjänstemän kan svara på fragan, varför tidigare investeringar (till synes…) kastats i sjön?

Borde inte centrala ansvariga myndigheter kunna hitta generella lösningar, öppna för ett bredare användning och tillämpning till nytta för den breda allmänheten? Varför gör man inte detta redan idag, när möjligheterna rimligen redan finns? Libris, NAD, K-samsök, SVAR är exempel på otroligt avancerade system, som med lätthet skulle kunna utvecklas i rätt riktning. Vad väntar vi på?

Jo, javisst ja: “Vi digitaliserings-amatörer för Kulturarvet göre oss icke så stor besvär, i alla fall inte i kontakt med statens institutioner.”

Men, nu skall alltihopa utredas igen, denna gång med slutdatum 2015. Ambitionen är jättegod, men blir det faktiska resultat?

Istället för att måla in oss i ett hörn borde vi kunna enas och åstadkomma något bra tillsammans.

Med arkitekt Lars Liedegrens, geniala förslag -en grön park över trafiken på Centralbron, ges ett unikt tillfälle att uppföra 25 landskaps hus med restauranger, caféer, utställningshallar, butiker, hotel och barer för marknadsföring av hela Sverige på ett trevligt och kul sätt – utan att kommersiella krafter styr.

-Tänk att Sveriges karta placeras på bron, – närmast Centralstation ligger hus som representerar norra Sverige och närmast Slussen hus som representerar Sveriges södra landskap. (inte ett friluftsmuseum eller nytt Skansen)
Fotgängare, turister och cyklister berikas med kreativa möten och upplevelser i en levande modell i koncentrat av det svenska landskapet, från norr till söder.

-Bron blir en gigantisk turistmagnet och spännande åretruntupplevelse,
som man kan besöka helt gratis, utan att tröttna, eftersom platsen ständigt förändras av idéer, händelser och produkter från lokala talanger och företagare från Sveriges alla hörn.
På köpet får Sverige en stinn och grann kassako som ständigt skapar nya intäkter och nya möjligheter när människor möts för att utveckla och starta nya projekt tillsammans.

med vänlig hälsning och Gott Nytt År
Christer Carlson
presentation
http://issuu.com/fotografchristercarlson

Exemplet Internet Archive visar att man kan göra sånt här med små maninsatser för förvaltning, om varje innehållsleverantör främst tar eget ansvar för materialet som levereras. Det handlar mest om arbetssätt, skulle jag säga. Internet archive har ju dock tagit tjuren vid hornen och är inte en aggregator, utan t.o.m. sköter långtidslagringen av datat (inkl. verktyg för att underlätta för sakägaren). Men nu är det ju det något enklare aggregeringen vi pratar om, förvisso…

“Sedan finns det ju gränser för vad olika aktörer har i sina uppdrag att lösa och vad man har för resurser att lösa olika aktörers behov.”

Med mindre person-intensivt arbetssätt, så skulle man kunna frigöra arbetsinsatser så att fler kan komma in. Ni har ju förvisso vågat släppa in allmänheten i Platsr, varför inte i K-samsök avseende metadataleveranser om man automatiserar gränssnittet nästan lika mycket som ni gjort i Platsr… :-)