Kategori: DAP

En samordnad och tillgänglig fornminnesinformation är nödvändig för att samhället ska kunna utvecklas. Därför driver Riksantikvarieämbetet ett femårigt program: DAP-programmet, som pågår fram till och med 2018. DAP står för Digital Arkeologisk Process.

Här på DAP-blogg kommer du att kunna läsa om hur arbetet med den nya digitala processen går till.

Mer information om vad DAP är hittar du på www.raa.se/dap

Ensuring the unexpected

Det här inlägget finns även att läsa på svenska, här.

Just how exciting is linked open heritage data, really? What’s the point – so what? Do normal people really care about unintelligible RDF data claiming to describe a rune-stone from Östergötland?

Information which is “open” should be unfiltered, of high quality, and may be freely used and re-used by anyone. “Linked data” is a standardised method for describing connections between tangible and intangible things and phenomena in such a way that how they relate to one another can be understood by machines.

So how does this apply to the information in databases held by cultural heritage organisations? Läs mer

Hur man gör för att något oväntat ska hända

This post is also available to read in English, here.

Hur spännande är egentligen öppna länkade kulturarvsdata? Man kan nog fundera över vad poängen är. Än sen då? Vilken normal människa bryr sig om obegriplig RDF data som påstår sig beskriva en runsten från Östergötland?

Information som är “öppen” (enligt definitionen), är ofiltrerad, av hög kvalitet och kan fritt vidareutnyttjas av vem som helst. “Länkad data” är en standardiserad metod för att relatera olika ting och företeelser på ett sådant sätt att sakernas relation kan förstås av maskiner.

Så hur gör man nu med den information som finns i kulturarvsinstitutionernas databaser? Läs mer

Samarbete för ett enklare, tydligare kulturmiljöarbete

Processen vid arkeologisk utredning och den som rör bidrag till kulturmiljövården ska göras enklare och mer tydlig. Det är visionen för ett pågående samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen.

– Det handlar om processen vid arkeologisk utredning och processen som rör bidrag till kulturmiljövård, säger Inga-Lill Segnestam, som tillsammans med Staffan Kjellman är projektledare för arbetet.

Vad är då målet med projektet?
– Att förenkla, förtydliga och höja kvaliteten på det offentliga kulturmiljöarbetet, kan man säga. Väldigt mycket fokus ligger på (…) användande av fornminnesinformation och att säkerställa att de pengar som avsätts för kulturmiljöbidrag används på rätt sätt. Vi ska till exempel förenkla och effektivisera för aktörerna inom samhällsutvecklingssektorn vid exploatering. Ska man till exempel gräva i en kommun som Sigtuna eller Täby, som har många fornlämningar, så behöver man i princip kolla upp fornminnesinformation varje vecka. Den processen ska bli enkel, rättssäker och transparent.

Staffan Kjellman och Inga-Lill Segnestam. Foto: Annalena Hansson CC BY
Staffan Kjellman och Inga-Lill Segnestam. Foto: Annalena Hansson CC BY

Hur då?
– Handläggarna ska få bättre arbetsverktyg för uppföljning och koppling till GIS (geografiskt informationssystem). Tillsammans med Riksantikvarieämbetets satsning DAP (Digital Arkeologisk Process) arbetar vi för att förenkla och snabba upp överföringen av uppdaterad uppföljningsinformation mellan Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. All information från den arkeologiska processen ska bli samordnad. Också privatpersoners kontakt med myndigheter såsom Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen ska bli effektivera, tydligare och mer rättssäker.

Hur ska det gå till?
– Att vi ser till så att dubbelarbete försvinner och att vi underlättar för sökande att göra ansökningar om bidrag till kulturmiljövård, så att de är kompletta när de kommer in till Länsstyrelsen. Och att Riksantikvarieämbetet på egen hand ska kunna hämta underlag från ärendehanteringssystem när det finns behov av uppföljning och analys, så att överinseendet underlättas.

Från latta till Lidar

Höjdinmätning med latta. Häggum 1958. Foto: Björn Allard, Kulturmiljöbild BA0385
Höjdinmätning med latta. Häggum 1958. Foto: Björn Allard, Kulturmiljöbild BA0385

Ett uppdragsarkeologiskt perspektiv på DAP-programmet

Behovet av samordnad digital process för fornlämningsinformation och arkeologiska uppdrag har vuxit sig stark under 2000-talet, men det är inte bara tekniken som skapat detta behov. Uppdragsarkeologin har själv genomgått stora omvälvningar, liksom samhället i stort, vilket ändrat förutsättningarna för Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen att utföra sina uppdrag.

När jag fick mina första jobb som fältarkeolog i början av 90-talet genomfördes dokumentationen i de flesta fall på samma sätt som det gjorts i närmare 100 år. Vi satte ut egna koordinatnät, mätte in höjd över havet med den överdimensionerade måttstocken kallad latta och ritade av anläggningar i plan och profil på papper. Men i samma veva började totalstationen dyka upp med vilken man mätte in digitalt och mot rikets koordinater så att de exakta positionen angavs – om allt fungerade som det skulle. Samtidigt började vi jobba mer med databaser och digitala dokument.

År 2000 lanserade Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet programmet Intrasis som kombinerade GIS-informationen med databasregistrering av anläggningar och fynd. En del undersökare valde att arbeta vidare i andra GIS- och databasprogram eller att utveckla sina egna lösningar. Men 90-talet hade även medfört något annat som skulle få en stor påverkan: avreglering av uppdragsarkeologin. Efter några enstaka etableringar av nya företag tog det fart under 2000-talet. Stiftelser, kooperativ, enskilda firmor och nya företag bildades i flera regioner, samtidigt som flera museer avvecklade sin arkeologiska verksamhet. Från att ha en situation där alla undersökningar i ett län utförts av antingen den statliga myndigheten Riksantikvarieämbetet eller av ett museum så kunde uppdragen nu vara fördelade mellan ett dussintal olika undersökare. Det ställer allt högre krav på Länsstyrelsens handläggare att fördela ut uppdrag och organisera upphandlingar baserat på ett bra kunskapsunderlag. Men det har också ökat behovet av överinseende och uppföljning av Riksantikvarieämbetet.

Det arbete som därför ska utföras av myndigheterna och arkeologerna skulle underlättas, effektiviseras och få bättre kvalitativt om relevant information fanns tillgänglig snabbt och enkelt och den digitala utvecklingen kan bidra till det. Men systemet hade inte hängt med utvecklingen, det fanns ingen mottagare för den digitala dokumentationen från undersökningar, som numera kan utgöra 80-90% i de flesta fall. Det ligger kvar hos undersökarna, varav en del alltså lagt ned sin verksamhet dessutom.

Laserscannad terrängmodell över Birka. Lantmäteriet.
Laserscannad terrängmodell över Birka. Lantmäteriet.

Under åren har Riksantikvarieämbetet jobbat med att skapa bättre förutsättningar för informationsdelning, som när hela fornlämningsregistret lades över på en öppen digital plattform och lanseringen av Samla där alla arkeologiska rapporter finns som PDF. Nya karttjänster finns också via Lantmäteriet, numera kan vi komma åt laserscannad höjddata (LiDAR) från nästan hela Sverige. Men nu är det dags att knyta samman detta ännu bättre och skapa förutsättningar för att bevara och tillgängliggöra all digital information kring fornlämningar och kulturmiljön. Vår förhoppning är inte bara att Riksantikvarieämbetets DAP-programmet (om en digital arkeologisk process) ska förenkla tillvaron för byggplanerare, handläggare och arkeologer utan även öka insikten om det värde vi har i och kan få ut av kulturmiljön och kulturarvet runtomkring oss.

Viktiga årtal

1666: Placat och Påbudh, Om Gamble Monumenter och Antiquiteter. Den första fornminneslagen.

1827: Riksantikvarien får formellt överinseende av fornlämningar

1867: Det blir straffbart att förstöra fornlämningar

1937: Riksantikvarieämbetet får i uppdrag att systematiskt inventera fornlämningar synliga ovan jord. Detta blir underlaget till det nationella Fornminnesregistret.

1942: Lagen om fornminnen. Det slås fast att den som vill få bort en fornlämning måste bekosta undersökning och dokumentation.

1959: För att hantera den ökande mängden undersökningar i samband med att Sverige byggs ut bildar Riksantikvarieämbetet sin egen arkeologiska undersökningsverksamhet (UV) med kontor i flera olika regioner.

1998: Avregleringen av uppdragsarkeologin sker formellt. Innan dess har det funnits någon enstaka privat aktör, men under de kommande åren bildas allt fler nya företag och stiftelser.

1999: Riksantikvarieämbetet får regeringsuppdrag att göra fornminnesinformationen tillgänglig digitalt

2006: Fornminnesregistret digitaliserat och blir allmänt tillgänglig på nätet

2014: Riksantikvarieämbetets DAP-programmet lanseras. Ska skapa digital process för samordnad fornminnesinformation mellan myndigheter och utförare.

2015: Den arkeologiska uppdragsverksamheten vid Riksantikvarieämbetet övergår till Historiska Museet. Riksantikvarieämbetets roll att ha överinseende och tillsyn över uppdragsarkeologin förtydligas.

 

Fornminnesinformation och kvalitet

Befintlig fornminnesinformation, som idag finns i Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem FMIS, håller inte tillräckligt hög kvalitet för att kunna fylla förväntade behov i samhällsbyggnadsprocessen. Den insikten ledde till uppstartandet av projektet ”Kvalitetshöjning av fornminnesinformation och FMIS-processer”. Projektet är nu avslutat och har resulterat i ett antal rapporter. Här kan du läsa en delrapport om kända feltyper i FMIS och här kan du ta del av slutrapporten. För att tydliggöra vad projektet handlade om och vad det resulterade i fick projektledaren Antonia Baumert svara på några frågor.

Hej Antonia! Vad handlade ”Kvalitetsprojektet” om?
Det handlade om hur vi kan förtydliga kvaliteten på befintlig fornminnesinformation, underlätta användningen av informationen och göra registreringsprocessen för informationens väg in i FMIS (fornminnesinformationssystem) tydligare och effektivare. En del av projektet har handlat om effektivisering av FMIS-handläggningen, hur man gör för att få bukt med problemet att det tar för lång tid innan informationen blir tillgänglig i FMIS. En annan del har handlat om hur kommunikationen med användare och registrerare kan förbättras. Det har bland annat också handlat om att göra en sammanställning av kända feltyper i FMIS för att ge förslag till åtgärder och vidare arbete.

Antonia Baumert. Foto: Åsa Sundin CC BY
Antonia Baumert. Foto: Åsa Sundin CC BY

Vilka insikter har projektet lett fram till?
Det finns en del förväntningar och förhoppningar om att vi ska rätta alla fel i FMIS i och med DAP. Vi vet nu att det är svårt, på grund av att den information som behövs för att rätta inte alltid finns. Det är tidsödande att rätta felen eftersom vi har insett att vi måste gå in och titta på varje objekt för att se om det överhuvudtaget går att rätta. Men nu har vi identifierat vilka fel som är allvarligast utifrån målgruppernas behov.

Varför finns det fel i FMIS?
Det beror på många olika saker, men en aspekt handlar om lag och praxis. Information om fornminnen har systematiskt samlats in under närmare 100 år. Under den tiden har synen på vad som är en fornlämning förändrats. Även syftet med insamlandet av informationen har varierat, vilket har påverkat informationens kvalitet. Ett exempel var när kulturmiljölagen ändrades i januari 2014. Det innebär idag att för att räknas som fornlämning så behöver ett objekt vara från 1850 eller äldre. Eftersom förhållandet till årtalet 1850 inte tidigare har varit relevant, framgår det ofta inte om en lämning är yngre eller äldre än 1850 i FMIS. För att avgöra lämningens ålder krävs arkivstudier och i många fall även ny fältinventering. Ett annat problem är att det inte framgår hur pass pålitlig informationen i FMIS är. Kvaliteten på informationen är inte tydligt beskriven.

Vad blir nästa steg nu?
Att vi ska komma med förslag till hur vi kan märka kvaliteten i det nya kulturmiljöregistret för att det ska bli tydligare vad informationen faktiskt står för, eftersom det är orimligt att rätta allt. En viktig del framöver är också att vi har ett ”berg” av ärenden som behöver registreras i FMIS, för att få bukt med ett aktualitetsproblem.

Ett projekt för att hantera ”ärendeberget” är nu igång. 

Workshop med arkeologer om digital dokumentation

2016-01-28 11.54.21

Jag har arbetat som fältarkeolog till och från i över 20 år och även om mycket är sig likt så är det vissa delar som genomgått närmast en revolutionär förändring från det att jag började. De senaste 20 åren har nämligen arkeologer övergått till att dokumentera utgrävda fornlämningar i första hand digitalt. Det vi hittar i fält mäts in och georefereras så att vi kan få fram planer och relationer mellan anläggningar, fynd och kulturlager direkt i datorn. Dessa databaser innehåller värdefull information inte bara om fornlämningen i sig, utan även vid jämförande analyser av flera olika undersökningar och lämningar.

I nuläget finns tyvärr inga klara direktiv kring hur dessa databaser ska kunna göras tillgängliga för alla. Till skillnad från den handritade originaldokumentationen och de tryckta rapporterna som enligt lagen ska överlämnas till RAÄ för arkivering, så ligger den digitala dokumentationen kvar hos de olika undersökarna. Idag finns över ett 50-tal olika organisationer som tar kulturmiljöuppdrag och det är inte alltid lätt att veta var informationen finns nånstans. Vi använder dessutom olika sorters programvara.

Vilken digital information behöver uppdragsarkeologin?

Ett av DAP:s uppdrag är att utreda hur all denna data ska kunna samlas in och göras tillgänglig för framförallt myndigheter, arkeologer och planerare. Därför hade vi i slutet av januari en workshop dit vi bjöd in representanter från de organisationer och företag som bedriver uppdragsarkeologi i Sverige. Sammanlagt anmälde sig 26 arkeologer från 15 olika undersökare: museer, stiftelser, privata företag och enmansföretag. Dessutom deltog 6 representanter från DAP och RAÄ.

2016-01-28 10.57.46
Fredrik Gunnarsson och Nicholas Nilsson från Museiarkeologi Sydost berättade om IDA, ett digitalt dokumentationssystem de utvecklar

Dagen inleddes med att vi fick se exempel på hur olika arkeologer arbetar med att digitalisera och tillgängliggöra gamla och nya undersökningar. Marcus Smith och Oscar Törnqvist redovisare också arbetet med att inventera och samla in gammal undersökningsinformation och de lärdomar de dragit av detta. En röd tråd var behovet av att snabbt kunna få tillgång till befintlig och aktuell information från genomförda uppdrag. Flera museer har t ex börjat digitalisera in gamla undersökningar. Karin Backman-Thoor och Anette Färjare påpekade att det framkommer stora mängder ny och kvalitetshöjande information i kulturmiljöutredningar, men att bara en liten del av detta finns tillgängligt digitalt i FMIS, resten finns i kartbilder i rapporten. Det medför att information lätt försvinner längre fram i processen.

2016-01-28 13.31.27På eftermiddagen delade vi upp oss i grupper och diskuterade kring vilken sorts detaljerad information som är nödvändig och/eller användbar i kulturmiljöprocessen, framförallt vid utredningar och arbete med undersökningsplaner. En viktig fråga för oss inom DAP är om RAÄ ska slå fast vissa standarder för hur databaserna ska utformas och vilka attribut och termer arkeologerna ska använda sig av i fält för att underlätta analyser och synteser. Mot önskemålet att kunna genomföra storskaliga jämförelser av kulturmiljöer måste vi väga behovet av metodutveckling och nya frågeställningar inom arkeologin, vi får inte skapa en tvångströja eller onödig byråkrati.

Samtalen på workshopen visade att det är tydligt att arkeologerna har konkreta och likartade informationsbehov oavsett typ av organisation och region. Men det finns också farhågor om att nya föreskrifter kan leda till ökad administration på framförallt små uppdrag. Det är något vi tar till oss och arbetar vidare med inom DAP.

Rapport om inventering av digital arkeologisk fältdokumentation ute nu!

Under våren och sommaren 2015 utfördes ett projekt inom DAP för att inventera den digitala arkeologiska fältdokumentationen hos landets samtliga arkeologiföretag. Nu har inventeringens slutrapport publicerats, med resultat från enkätundersökningen, iakttagelser, och rekommendationer.

Bilden 'Ytterligare ett grophus i Hämringe' https://www.flickr.com/photos/niklasstjerna/2286211769
Digital arkeologisk fältdokumentation.
Bearbetat från ”Ytterligare ett grophus i Hämringe” av Niklas Stjerna

Läs mer

DAP besöker York

För några veckor sedan åkte Riksantikvarieämbetets verksarkivarie och tre representanter från Riksantikvarieämbetets DAP-program till York i norra England. Resans mål var att lära oss mer om hur den arkeologiska processen går till i Storbritannien och hur de har löst problemen som DAP tar itu med, och framförallt för att lära oss om långtidslagring, tillgängliggörande, och arkivering av digital arkeologisk data på Archaeology Data Service (ADS) hos University of York. Att kunna försäkra långsiktigt, hållbart tillgång till digital arkeologisk data är viktigt för DAP, men idag saknar vi både kompetens och erfarenhet för att kunna skapa den infrastrukturen som behövs för att åstadkomma det.

Läs mer