Kategori: Digitalisering

Fredagstips: Klara sig i kristider

Plansch med modeller av olika djur. Vänersborgs museum, CC BY.

Hur agerar museer och kulturarvsinstitutioner under den pågående coronapandemin? Många lyfter fram sina digitala resurser och testar nya sätt att tillgängliggöra sina samlingar och sin kunskap. Varje fredag hittar du här uppteckningar och tips om spännande, inspirerande format som institutioner har tagit fram för att nå sin publik även i den här krisen. Aktiviteter som använder sig av digitala medier och plattformar kommer uppmärksammas, för att upptäcka nya vägar att utveckla verksamheten och att stödja olika målgrupper.

1. Ett lekfullt sätt att engagera publiken med kulturarv 

Animal Crossing är ett videospel var användarna kan interagerar online i en virtuell värld. Spelarna agerar som djur och kan till exempel samlar och odla frukt, dekorerar sitt hus eller besöker det lokala museet. Hur kan digitalt kulturarv bidra till att berika virtuella världar som den här? The Getty museum har till exempel skapat en Art Generator som underlättar att dekorerar användarnas områden eller skapa egna utställningar med deras samlingar. The Monterey Bay Aquarium livestreamar djurmatning i spelet och ICOM har annonserat att det ska finnas ett evenemang på Animal Crossing om den internationella museidagen den 18 maj. 

2. Ta besökare till ditt museum även om det är stängt

Många projekt kan inte genomförs som planerat just nu. Det är också vad minnesplatsen av koncentrationslägret KZ Dachau upplevde. De ville lansera en ny AR-app för elever så att de kan upptäcka på plats hur lägret såg ut den 29 april 1945, Dachaus befrielse. På grund av de förändrade förutsättningarna har de publicerat nu en “virtuell rundvandring”, tillsammans en offentlig tysk TV-kanal. Den webbaserade tjänsten ackompanjeras av en poddserie om befrielsen

3. Hur upplever barn sin vardag?

Hur ska vi minnas vår vardag i framtiden? Och vilka källor och perspektiv ska framtidens forskarna ha tillgång till? Nu har Nordiska museet och UR börjat en insamling av skolbarnens berättelser om deras vardagsliv som ska ge kunskap om och uppmärksamma barns historia. Projektet “Mitt liv” ska bland annat hjälpa till att ha diversa perspektiv i minnen av forntiden. I 1942 gjorde museet och skolradion en likadan insamling med 1742 skolbarn som bidrog med berättelser kring deras hem.

4. Informellt och internationellt utbyte

Även om det finns möjligheter att hålla kontakt till kollegor och arberskamerader genom digitala sätt som videokonferenser – många saknar det informella samtalet vid kaffemaskinen. Ett globalt evenemang försöker nu att ge oss tillfället att träffas informellt: Den globala “Drinking about museums”-serien ska äga rum den 30 mars, i varje tidszon kl. 5 på eftermiddagen. Formatet är att man ska träffas som man brukar göra det på ett konferensfika: Att träffa kollegor och lära känna nya bekanta med en kopp kaffe och prata spontant om ämnen som man jobbar med eller som känns relevanta och intressanta. Ett evenemang ska också äga rum i Sverige; all information kommer att finnas här.

5. Videomöten och mental hälsan

Apropå videomöten: Det är kanske inte bara vi som känner sig ganska utmattade efter en arbetsvecka i coronatider. Det ökande antalet av videomöten är en grund för vår mattighet, sammanfattar BBC Worklife i den här artikeln: “Our minds are together when our bodies feel we’re not. That dissonance, which causes people to have conflicting feelings, is exhausting. You cannot relax into the conversation naturally”, säger Gianpiero Petriglieri, associate professor på högskolan Insead.

Och till sist lite underhållning: Yorkshire Museum har kallat till ett ”curator battle” på Twitter om museernas #creepiestobject. Ni kan läsa en sammanfattning med några guldkorn här – och ett objekt från Kulturen i Lund som finns i K-samsök var också med!

Fredagstips: Dela kunskap och samlingar

Frukostdags. Hanna Pauli, 1887. Nationalmuseum, PDM.

Hur agerar museer och kulturarvsinstitutioner under den pågående coronapandemin? Många lyfter fram sina digitala resurser och testar nya sätt att tillgängliggöra sina samlingar och sin kunskap. Varje fredag hittar du här uppteckningar och tips om spännande, inspirerande format som institutioner har tagit fram för att nå sin publik även i den här krisen. Aktiviteter som använder sig av digitala medier och plattformar kommer uppmärksammas, för att upptäcka nya vägar att utveckla verksamheten och att stödja olika målgrupper.

1. Vilka kompetenser har ni att dela?

Kulturarvsinstitutioner har en nästan oändlig kunskapskälla: Medarbetarna. De känner inte bara samlingarna, men har också kompetenser i så många andra områden som kan vara intressant för publiken. Ett exempel är Tekniska museet som erbjuder online-kurser för elever som vill lära sig att programmera ett spel. Västmanlans läns museum delar “Husmoderns karantäntips” på Instagram, var de delar historiskt kunskap på modern sätt, till exempel lunggymnastik från 1920-talet. Tänk på alla andra medarbetare som kanske kan erbjuda nya perspektiv och dela sina kunskaper, som till exempel trädgårdsmästare i friluftsmuseer. 

2. Digitala lärresurser

Hur kan kulturarvsinstitutioner nå ut till skolor och lärare med sina resurser? Riksantikvarieämbetet genomför nu en serie webbinarier för pedagoger på arkiv, museer och världsarv som skapar digitala lärresurser för skolan. Här finns dokumentation från redan genomförda webbinarier och tidpunkt för kommande som ska handla om videoproduktion med enkla medel. Kolla Facebook-gruppen “För museer” för uppdateringar eller hör av er till Lars Lundqvist om ni är intresserade av att delta!

3. Lek med kulturarv

I digitala samlingar finns så mycket som man kan också använda hemma! Finna, den finska kulturarvsaggregatorn, har till exempel sammanställt kulturskatter som du kan njuta av virtuellt, bland annat digitaliserade brädspel. Vad har ni i era samlingar som man kan kanske skriva ut eller använda på andra sätt hemma?

4. Hur kan vi få en översikt?

Just nu är det många kulturarvsinstitutioner som skapar digitala resurser, till exempel virtuella visningar i utställningar eller videomaterial för sociala medier. Det kan bli svårt att få en översikt över allt som finns. Göteborgs Stads museer har tagit fram ett format för sina museer som de kallar “Digiseum” där de samlar digitala resurser för sina besökare online. Här är exemplet för Göteborgs Stadsmuseum. För en internationell översikt (och inspirationsmöjlighet) kan jag tipsa om det tyska Goethe-Institut: De har lanserat Kulturama, en sida var institutioner, konstnärer och andra kan publicera vilka erbjudanden och upplevelser man kan delta i live eller on-demand. Man kan också själv anmäla eller söka efter evenemang i sitt område. 

5. Slappna av med kulturarv

Sista tipset för i dag är ett format som delar kunskap om digitala samlingar på ett väldigt avslappnande sätt: Övningar kring meditation eller “mindfulness” finns såväl på Nationalmuseums Instagram-konto som på Manchester Art Gallery.

Har ni flera tips? Kommentera gärna!

Fredagstips: Digitalt kulturarv i kristider

Blomsterfönstret. Ur Ett hem, Carl Larsson, 1895.

Hur agerar museer och kulturarvsinstitutioner under den pågående coronapandemin? Många lyfter fram sina digitala resurser och testar nya sätt att tillgängliggöra sina samlingar och sin kunskap. Varje fredag hittar du här uppteckningar och tips om spännande, inspirerande format som institutioner har tagit fram för att nå sin publik även i den här krisen. Aktiviteter som använder sig av digitala medier och plattformar kommer uppmärksammas, för att upptäcka nya vägar att utveckla verksamheten och att stödja olika målgrupper.

1. Upptäcka nya platser på ett digitalt sätt

Många museer och kulturarvsinstitutioner har upptäckt formatet live-visningar för att bjuda in publiken till att uppleva deras utställningar eller andra erbjudande genom sociala medier eller andra digitala plattformar. Det kan också vara ett bra sätt att synliggöra platser som inte är så tillgängliga för alla, som till exempel gruvområden. Sala Silvergruva höll en live-visning på Facebook i fredags som redan haft fler än 18.930 visningar och mer än 1.200 deltog live.

2. Upphovsrätt på kulturarvsdata i coronatider

Hur hanterar kulturarvsinstitutioner upphovsrätt i krisen? Behöver vi förändra hur vi hanterar rättighetsmärkningar i digitala samlingar? Experter kring upphovsrätt och användning av kulturarvsdata har diskuterat aktuella frågor om upphovsrätt i kulturarvssektorn i ett webbinarium. Inspelning av “Copyright & Open Access for GLAMs in the age of COVID19” med Ariadna Matas (Copyright Policy Advisor, Europeana Foundation), Sarah Pearson (Legal Counsel, Creative Commons) och Andrea Wallace (Lecturer in Law, Exeter University) finns på Youtube.

3. Användarbehov och omväxling

Tekniska museet erbjuder ett spännande exempel på hur man kan erbjuda lite omväxling till människor som sitter i isolering eller karantän: Robotyoga! En intressant idé att blanda det egna verksamhetsfokuset med aktiviteter som tar upp behovet i publiken.

4. Var social – experimentera med sociala medier

Hur kan museer använda sig av sociala medier för att fortfarande vara relevanta för sin publik? Just nu kan det vara en bra tid att experimentera med nya format för att engagera sina målgrupper. Cuseum har tagit fram ett webbinarium om “How Museums Can Experiment with Social Media to Boost Audience Engagement During Coronavirus”.

5. Lite mer musik hemma

Om man inte vill streama musiken en stund och istället bli kreativt själv kan man också ladda ned noter på nätet. Musikverket och Levande Musikarv tillgängliggör hundratusentals noter öppet – ett underbart exempel på hur kulturarvsinstitutioner kan använda sig av sina digitaliserade samlingar för att inspirera publiken.

Har ni flera tips? Kommentera gärna!

Fredagstips: Inspiration att nå ut med kulturarv nu!

Kooperativa förbundet, kontor med personal. ArkDes, Public Domain.

Hur agerar museer och kulturarvsinstitutioner under den pågående coronapandemin? Många lyfter fram sina digitala resurser och testar nya sätt att tillgängliggöra sina samlingar och sin kunskap. Varje fredag hittar du nu tips på spännande, inspirerande format som institutioner har tagit fram för att nå sin publik även i den här krisen. Aktiviteter som använder sig av digitala medier och plattformar kommer uppmärksammas, för att upptäcka nya vägar att utveckla verksamheten och att stödja olika målgrupper.

1. Dokumentera vardagsupplevelser – Hur coronaviruset påverkar vårt liv

Flera museer i världen har börjat att bjuda in sin publik att dela sina berättelser och bevara dem för framtiden. Det finns några som använder digitala plattformar som till exempel minnen.se där Nordiska museet har en insamlingskampanj. Fler än 1 200 minnen har redan insamlats. Andra institutioner väljer kanaler som lokala eller regionala tidningar för att lyfta fram möjligheten att dela sina berättelser med museet.

2. Vaktmästaren tar över

Många museer har stängt sina fysiska lokaler, men försöker att nå sin publik ändå, till exempel via sociala medier. The National Cowboy Museum i Oklahoma City har skapat en underhållande kampanj kring Tim, museets vaktmästare och den enda personen som är kvar i byggnaden.

3. Kommunikation på webbsidan – stängt men öppet?

Hur kan man informera publiken om att museet är stängt och samtidigt lyfta fram existerande material? The Met i New York och Statens Museum for Kunst har uppdaterat sina webbsidor med fokus på hur publiken kan ändå utnyttja deras digitala samlingar och resurser. Man behöver inte alltid skapa nytt material, det fungerar också att återaktivera befintligt material.

4. Digitala lärresurser

Många elever får distansundervisning nu, och museer kan ta tillfället i akt att stödja lärarna och föräldrarna med digital tillgång till lärresurser. The Smithsonian har skapat en “Learning Activities Choice Board” som sammanfattar deras resurser för barn och ungdomar och tydligt anger vilken teknik man behöver för att använda respektive material.

5. Kulturstreaming

Live-streaming används just nu av många institutioner för guidade visningar i utställningar eller för att ge en bakom-kulisserna-inblick i samlingarna. The New York Times har sammanställt en internationell överblick över kulturinstitutioner. Även i Sverige har många museer satsat på livesända visningar, till exempel Nordiska akvarellmuseet, Sjöhistoriska museet och Moderna Museet.

Har ni flera tips? Kommentera gärna!

Gräva = Förstöra, Dokumentera = Bevara

Arkeologer lever med den tragiska paradoxen att vi förstör vårt källmaterial –  lämningar av forna tiders människor – när vi undersöker dem. Det är därför som Kulturmiljölagen slår fast att det är förbjudet att ”rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller (…) på annat sätt ändra eller skada en fornlämning”. Endast om samhällets behov överstiger fornlämningens betydelse får den tas bort och då ska den undersökas och dokumenteras, fynden ska tas tillvara. Dokumentationen är avgörande, eftersom det medför att åtminstone en del av den information lämningen stod för finns kvar. Rapporter och publikationer kan redovisa ett urval av resultaten, men för att kunna kontrollera tolkningarna och eventuellt omtolka dem i ljuset av nya resultat så krävs tillgång till originaldokumentationen. Sedan 1600-talet har Riksantikvarieämbetets arkiv bevarat en stor del av dessa handlingar. Dokumentationen är avgörande för att förstå fynden som förvaltas i museernas samlingar.

Digital dokumentation vid undersökning av Sandby Borg, Öland, av Museiarkeologi Sydost som utvecklat egen programvara för detta.

Digitaliseringen inom arkeologin har under 2000-talet medfört vad som med rätta kan kallas ett ”paradigmskifte”, helt nya sätt att se på och ta sig an källmaterialet. Det finns två utvecklingar som i huvudsak påverkat: För det första digitaliseringen av Fornminnesregistret som bestod av inventeringsböcker och handritade markeringar på kartor. Det nya systemet (FMIS) kom 2006 och ersattes 2019 av det digitala Kulturmiljöregistret och en ny version av Fornsök. Alla som arbetar med kulturmiljö utgår numera ifrån att de omedelbart ska få tillgång till aktuell fornminnesinformation och överblick av lämningarnas placering i landskapet.

För det andra har dokumentationsmetoden vid undersökningar efterhand blivit nästan helt och hållet digital, från fotografering till inmätningar av anläggningar, fynd och kontexter med hjälp av GIS – geografiskt informationssystem.

Nya Fornsök. Det går att välja olika bakgrundskartor som levereras via Lantmäteriet.

Intrasis, ett program för att dokumentera och analysera i samband med utgrävningar utvecklades av Riksantikvarieämbetets Undersökningsverksamhet (UV) som kommersiell produkt. Intrasis används numera av många arkeologiska undersökare, inte bara i Sverige utan även i andra länder. Problemet är att digital mjukvara visserligen har egenskaper som underlättar arkeologernas arbete, men ur en arkivaries synvinkel kan det inte kan jämföras med analog dokumentation. Vi har alla någon gång upplevt att äldre filformat inte längre stöds av nya programversioner, eller att innehållet korrumperats och blivit obegripligt. Intrasis och liknande programvaror innehåller mycket komplexa relationer och komponenter (tabelldata, geometrier, georeferensdata). Att konvertera detta till öppna arkivbeständiga digitala format utan att förlora relationerna sinsemellan dem är inte helt enkelt. Om man dessutom vill normalisera innehållet så att det går att kombinera data från olika projekt för analys och synteser så krävs en hel del handpåläggning för att komma tillrätta med den mänskliga faktorn (begreppsvariation, felskrivningar osv).

Exempel på arkeologisk dokumentation i Intrasis. Från undersökning av klosterruin i Askeby, Östergötland. Från RAÄ UV rapport 2014:64, fig 23.

Det har tyvärr saknats ett system för att långtidsbevara digital arkeologisk dokumentation. Det har alltså blivit allt vanligare att bara rapporterna arkiveras efter undersökningar, i vilka enbart ett urval av planer, ritningar och tabeller redovisas. En kunskapslucka håller på att skapas, där forskare riskerar att sakna stora mängder arkeologisk information för de första decennierna av 2000-talet. Som ett led i att komma tillrätta med detta så har Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet med stöd av Riksbankens Jubileumsfond för forskningsinfrastruktur, inlett projekt Urdar. Namnet är taget efter nornornas brunn, som innehöll kunskap om det som var, är och komma skall. Inom projektet ska vi försöka rädda och tillgängliggöra digital dokumentation från de arkiverade Intrasis-projekt som skapades mellan 2000-2015 av Riksantikvarieämbetets Uppdragsverksamhet.

Möte mellan projekt Urdar och ADED på Kulturhistorisk Museum i Oslo.

Ett liknande projekt, ADED, inleddes för ett par år sedan vid Kulturhistorisk Museum i Norge. Som uppstart för Urdar besökte vi våra kollegor i Oslo och jämförde erfarenheter och diskuterade både tekniska och praktiska utmaningar. Vi ser fram emot att ha fortsatt kontakt med ADED som gjort ett mycket imponerande förarbete. Vi hoppas att projekten kan fungera som avstamp för bredare diskussioner om hur vi alla behöver bidra till att säkerställa att den arkeologiska dokumentationen inte dör en andra – digital – död.

Gör kulturarvet tillgängligt genom Public Domain

Kulturarvsinstitutioner i hela världen firar just nu Public Domain Day och Riksantikvarieämbetet är med! Den 1 januari varje år infaller den tidpunkt när skyddstiden för verk av till exempel konstnärer, författare och andra upphovsmän går ut och deras verk blir Public Domain. För året 2020 betyder det att alla verk av de som avled 1949 kommer in i Public Domain (med några undantag). Genom att lyfta fram verk och upphovsmän som har blivit Public Domain lyfter vi fram betydelsen av öppna licenser för det digitala kulturarvet.

Men för institutioner som får bestämma om ett verk publiceras som Public Domain-märkt eller med en restriktivare licens kan det vara ganska knepigt. Därför har jag pratat med Riksantikvarieämbetets jurist, Sofia Kullman, både om betydelsen av Public Domain, skillnaden till andra licenser och hur man kan bestämma om ett verk är i Public Domain.

Om ni är intresserade att veta mer om öppna licenser och Public Domain kan ni också titta på vårt webbinarium kring detta ämne. Och om ni vill se mer Public Domain-verk, följ Riksantikvarieämbetet på Instagram, där presenterar vi konst, foton och objekt som är Public Domain-märkt.

LB: Vad betyder Public Domain egentlig, Sofia?

Sofia Kullman: Public domain är ett uttryck som inte har någon direkt motsvarighet i svensk rätt. Vad man menar är dock att det inte (längre) finns något upphovsrättsligt skydd.

Vilka objekt kan man publicera som Public Domain-märkt?

Sofia Kullman: Vanligast är att man pratar om material vars skyddstid har gått ut. Upphovsrätten skyddar nämligen ett verk i 70 år efter upphovsmannens död. För så kallade närstående rättigheter gäller lite andra skyddstider.

Men det kan också handla om material som aldrig har skyddats av upphovsrätt, till exempel lagar eller myndighetsbeslut.

När det gäller jättegammalt material kan man förstås vara säker på att skyddstiden har gått ut, och där är det inget problem att märka materialet med Public Domain. För lite nyare material kan det vara svårare.

Målning på siden med motiv från Stockholm omgivna av blommor. Anna Pabre. Tekniska museet, Public Domain.

Vad är skillnaden mellan CC0 och Public Domain?

Sofia Kullman: CC0-märkningen är lite speciell. Den innebär att upphovspersonen har avsagt sig all upphovsrätt. För slutanvändaren blir det lite samma sak som med material som är i Public Domain, man får använda det fritt. Men för personen som ska märka materialet är det stor skillnad. Det är bara upphovspersonen som kan besluta att något ska vara CC0. En PD-märkning innebär att man har gjort bedömningen att ett material inte är skyddat, medan en CC0-märkning är en viljeförklaring från upphovspersonen.

Vilka objekt eller data är problematiska för att publicera dem som Public Domain-märkt?

Sofia Kullman: Egentligen är det inte några särskilda objekt eller data som är svåra att publicera med PD-märkning. Det svåra är att komma fram till själva bedömningen, och det kan ibland bero på att man inte vet vem upphovspersonen är och därför inte kan kontrollera när den personen dog. Det kan också vara svårt att bedöma om ett foto är ett fotografiskt verk eller en fotografisk bild. Ett fotografiskt verk har en skyddstid på 70 år efter upphovspersonens död, medan fotografiska bilder skyddas i 50 år efter att bilden togs, så den bedömningen spelar stor roll.

Statens Järnvägar, SJ Vingplogen i arbete å bangården i Jämtlands Sikås vintern 1936. Järvägsmuseet, Public Domain.

När min institution har ett fysiskt objekt som är i Public Domain, och vi digitaliserar det – är det ett nytt verk som inte är i Public Domain?

Sofia Kullman: Det där är en lite knepig fråga. Just nu är det så att den svenska upphovsrättslagen ger en närstående rättighet för fotografisk bild för alla foton som inte är fotografiska verk. Så om man digitaliserar ett föremål genom att fotografera det så uppstår alltså formellt sett ett skydd. Men jag tror de flesta är överens om att inte hävda en sådan rätt vid digitalisering. Det gör bara digitaliseringen krångligare, och det tjänar ingen på.

Dessutom är det på väg att ändras. EU:s nya upphovsrättsdirektiv innehåller en bestämmelse som innebär att man inte ska kunna hävda sådant skydd vid digitalisering av ”alster av bildkonst”. Den bestämmelsen ska implementeras i medlemsländernas lagar senast juni 2021.

Fram till dess kan det vara bra för både institutioner och medarbetare att vara tydliga med hur man vill ha det. Vill man som medarbetare hävda en närstående rätt, så bör man berätta det för sin institution så att de kan ta hänsyn till det. Från institutionens sida är det också bra att vara tydlig med sina förväntningar på de som digitaliserar. Om alla korten är på bordet så slipper man bråka om det i efterhand. (Vill man vara jättesäker på sin sak så sätter man det dessutom på pränt, tycker jag som jurist förstås, men det räcker ganska långt att vara överens.)

Tack så mycket, Sofia!

Mer information om hur vi firar Public Domain Day finns här.

Arkeologisk geodata – tiden i rummet

Geodata från Skottland har använts i utställningen på museet Engine Shed i Stirling. En skärm med AR gör att besökare kan lära sig mer om byggnadshistoria, -material och -tekniker och se 3D-modeller.

Arkeologi är i grunden beroende av rumslig information: från var och i vilket sammanhang ett föremål påträffades, till spåren av landskapsanvändning över tusentals år. Varje år skapar arkeologer enorma mängder rumslig data i samband med att de dokumenterar fornlämningar via inventering eller utgrävning. Numera finns program (GIS) som relativt enkelt ger oss möjlighet att analysera denna geodata i kombination med många andra faktorer, både miljö- och samhällsrelaterade. Den verkliga kraften ligger i att kunna kombinera strukturerad data från många olika undersökningar – även över nationsgränser – för att på så sätt nå ny kunskap om människans historia.

I förra veckan deltog jag på en workshop i Skottland där representanter från flera olika länder träffades och diskuterade potentialen i att öppna upp och dela arkeologisk geodata i högre utsträckning. Det är inte bara arkeologer som behöver den, utan även statliga och privata aktörer som arbetar med landskapsplanering, samhällsutveckling, miljöanalyser osv – för att inte tala om alla som forskar i relaterade ämnen. Arkeologi ger oss unik information om tusentals år av samverkan mellan människor och miljö i Europa som kan ge oss viktiga perspektiv för framtiden.

Peter McKeague från Historic Environment Scotland presenterar deras arbete med att tillgängliggöra arkeologisk data.

Under workshopen diskuterades vilka utmaningar som finns för att denna öppenhet ska bli verklighet. Det kan finnas många olika anledningar till att det är svårt att få till i nuläget. Först och främst saknar vi standarder och terminologier för den digitala dokumentation som skapas. Utan någon typ av gemensam standard, även om bara på nationell nivå, så är det mycket svårt att kombinera data från olika aktörer och aktiviteter. För det andra finns datan utspridd hos många olika organisationer och ofta saknar dessa någon med ansvar för att se till att den bevaras långsiktigt – och vi vet vad som händer med mjukvaruformat efter ett antal år!

Lukasz Banaszek visar resultat från ett projekt där de använder AI och maskininlärning för att identifiera potentiella fornlämningar genom laserscannad data (LiDAR).

Det största problemet är i grunden inställningen – att det finns aktörer som inte gärna delar med sig av sin data ens om möjligheten finns. Det kan delvis bero på att man är orolig över att den kan missbrukas (exakt hur är ganska luddigt), men kanske än mer för att man är orolig över hur mycket tid och resurser det kan kräva av verksamheten – för det är absolut så att det krävs en hel del jobb och pengar för att skapa en sådan infrastruktur. Ett visst mått av revirtänkande finns också så klart, som om det var något negativt att någon annan gör något fantastiskt med det man hjälpt till att ta fram. Att släppa kontrollen är inte alltid enkelt. I Sverige är inställningen till öppen data trevligt nog mycket positiv hos både statliga och privata aktörer i min erfarenhet, där är det snarast bristen på standarder och infrastruktur som ställer till med problem. I vissa andra länder kan arkeologerna som vill dela sin data tyvärr möta stort motstånd från ledning och beslutsfattare, av de skäl som noterades i detta stycke. Därför behöver vi alla hjälpas åt att ge draghjälp genom att visa på alternativa förhållningssätt.

James Hepher presenterade hur de arbetar med 3D-scannad data för att bevaka kustremsor och andra miljöer som utsätts för erosion och där det kan behövas räddningsinsatser. De tar hjälp av arkeologiska lämningar och historiska kartor för att skapa ett långtidsperspektiv på det som sker.

Alla problem kan inte lösas i ett enda slag, men genom att samarbeta frivilligt kring standarder och terminologier inom fältarkeologin så kan vi skapa bättre förutsättningar för dess användbarhet. Genom att visa på goda exempel på öppen geodata i olika länder, och hur den kan komma till användning i samhället och forskningen, så kan vi öka trycket på att detta bör prioriteras. Att samla in data kräver stora resurser i tid och pengar, så när vi tappar bort den skapar vi bara mer jobb och kostnader för oss själva i slutändan. Mest avgörande är inställningen, både hos organisationer och individer, att vi vill dela med oss av den arkeologiska dokumentationen och bidra till att den kommer till användning.

Under 2020-2023 kommer Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet samarbeta i ett projekt (”Urdar”), finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, för att bearbeta och tillgängliggöra digital arkeologisk fältdokumentation i format som är användbara för data- och GIS-analyser. Mer information kommer längre fram.

Stirling Castle har varit residens för Skottlands monarker från medeltiden och  Stuart-dynastin byggde till stora delar på 1500-1600-talen. Dess strategiskt viktiga läge gjorde också att den ofta var platsen för strider mellan skottar och engelsmän.

För övrigt kan jag varmt rekommendera besök i den lilla staden Stirling för de som tar sig till Skottland – både fantastisk kulturmiljö och naturmiljö.

I miten av bild syns Stirling Bridge, platsen för ett känt slag där skottarna ledda av William Wallace (’Braveheart’) besegrade engelsmännen 1297.
Church of the Holy Rude. Grundades redan 1129, men dagens utseende kommer från främst 1400-1500-talet.

Europeana 2019: Connecting Communities

Även om K-samsök är en digital infrastruktur, är vi också del av ett helt fysiskt nätverk av kulturarvsinstitutioner och intresserade av digitalt kulturarv. En av de viktigaste konferenserna i Europa är därför Europeanas Annual General Meeting (AGM) som ägde rum i Lissabon i år. Konferensens tema var “Connecting Communities” och presentationerna och diskussionerna fokuserade på hur vi kan förbättra vårt samarbete i sektorn och i Europeana-sammanhanget.

Vilka möjligheterna finns i dag att samverka med andra medlemmar i Europeanas nätverk? Europeana erbjuder sex grupper (så kallade communities) som medlemmar av Europeanas Network Association kan delta i. Det finns EuropeanaTech, Communicators, Copyright, Education, Impact och Research. Alla medlemmar av nätverket kan delta kostnadsfri och det är en bra möjlighet att jobba tillsammans med europeiska kollegor på frågor kring digitalt kulturarv.

En mosaik i Portugals Nationalbibliotek. Foto: Larissa Borck, CC BY.

De flesta presentationerna och diskussionerna riktade sig till en eller flera av de här grupperna. Därför började konferensen med några workshops, till exempel en presentation av GIFT, ett Horizon 2020 projekt som Europeana är del av. I deras Gift box har de lanserat verktyg som kan hjälpa museer med design och planering av digitala upplevelser, men också färdiga digitala verktyg.

Ett av de andra spåren handlade om hur digitalt kulturarv kan vara en resurs för skola och undervisning. Genom EUROCLIO, en sammanslutning för historielärare i Europa, och Historiana, ett nätbaserat verktyg för att bygga lärresurser, finns redan idag ett nätverk som arbetar för detta. Genom Historiana, som bygger på material från Europeana, kan lärare och elever få in flera perspektiv samt gränsöverskridande och jämförande historiska källor som komplement till andra läromedel om Europas historia.

En stående programpunkt under Europeana AGM är en framtidsspaning för vart Europeana är på väg. Harry Verwayen, verkställande direktör för Europeana Foundation, kunde se tre större trender som Europeana kommer att jobbar med under de kommande åren. Den första trenden var att utveckla motståndskraftiga grupper som en motvikt till samhällstrender som filterbubblor, “fake news” och ett överflöd av information som finns idag. För det andra behöver kulturarvsinstitutionerna arbeta mer för att öka kvalitén på sina digitala data, vilket både Europeana och EU kommissionen tryckte på. Till sist ser man att man behöver jobba för att skapa bättre sätt att öka olika typer av engagemang. “Vi har viktiga berättelser att berätta och vi behöver synliggöra dessa.”

Skärmklipp av den nya Europeana Collections sidan

Som ett led i att förbättra kvalitén på data i Europeana, har man under året arbetat med att ta fram en ny portal för Europeana Collections. Denna ligger nu ute som en demo för den som är intresserad. I den nya versionen av sökportalen kommer en filtrering göras, så att material som inte når upp till Europeanas kvalitetsnivåer, Europeana Publishing Framework, kommer inte längre att vara nåbara.

En väldigt positiv upplevelse för oss som representerade K-samsök på konferensen var hur populärt det svenska materialet i Europeana är. Harry Verwayen visade till exempel hur data från K-samsöks första kommun, Värmdö kommun, används i GIF IT UP-tävlingen. Men vårt arbete presenterades också i en project pitch, där vi berättade om Riksantikvarieämbetets webinarieserie “Open GLAM nu!” som hjälper museer och andra kulturarvsinstitutioner med olika aspekter av arbetet med öppna data.

Harry Verwayen presenterar Värmdö kommuns bild som används i GIF IT UP-tävlingen. Foto: Larissa Borck, CC BY.

Hur kan ni delta i Europeanas nätverk – och varför borde ni engagera er där? Europeana erbjuder ett väldigt brett nätverk för dem som är intresserade av digitalt kulturarv och det finns frågor, allt från upphovsrätt till teknik, som vi oftast inte kan lösa på nationell nivå. Därför hjälper det att samverka med kollegor i Europa. Det är värdefullt att se att andra arbetar med samma utmaningar som vi och att vi kan förbättra situationen tillsammans, till exempel när Europeana representerar våra intressen på europeisk nivå. Det är kostnadsfritt att bli medlem i Europeana Network Association och det här är ett bra tillfälle att få nyheter, resurser och kontakter i vår sektor.

Du hittar inspelningarna på Europeanas Youtube-kanal (onsdag, torsdag, fredag).

Etik, skola och arbetsmiljö – mina Internetdagar 2019

danah boyd på Internetdagarna. Foto: Lars Lundqvist CC0

Om man vill få nya och fördjupade kunskaper om internet och digitaliseringens påverkan på samhället så är Internetdagarna ett givet val. Och det på två intensiva dagar (i år 25-26 november).

Konferensen arrangeras av Internetstiftelsen och är en mix av tunga keynotes-talare och olika tematiska spår. Och alltid intressant. I vart fall för den som tycker det är intressant att fördjupa sig om trender och insikter om internettet. (Jag noterade bara en person bland 1 500 deltagare som representerade kulturarvsområdet.)

För den som vill finns många presentationer att se i efterhand på Internetdagarnas sajt.

Jag valde två spår: Digital samverkan för en effektiv skola och Digital etik och moral. Några föredrag som jag tyckte var särskilt inspirerande och som jag kan rekommendera är dessa:

1)      Forskaren och den digitala antropologen Katarina Graffmans gav oss ett brett perspektiv på barn och unga som ”digitala varelser”. Vi vuxna har svårt att ta till oss hur unga fungerar. Det blir inte bättre av att ungas beteenden värderas utifrån ”vuxna” normer och förförståelser. Därför är Graffmans presentation ”Självklart digital! Att vara ung på 2020-talet” en bra snabbkurs för att förstå vuxenvärldens relation till ungas liv och mediebeteende. Därmed bra för alla som strävar efter att skapa verksamheter som är relevanta för unga. Så ta gärna en titt på den här videon från internetdagarna.  Slutkläm: ” ”Var inte så jävla ängsliga!”

En kommentar till ”Årets julklapp” mobillådan. Foto: Lars Lundqvist CC0

2)      Ett annat intressant spår behandlade Digital etik och moral i en digital värld. Seminariet arrangerades och leddes av Sarah Larsson Bernhardt & Deeped Strandh. Tyvärr finns ännu ingen dokumentation från de presentationerna. Men något kan väl ändå sägas:

  • Ashkan Fardost pekade på det problematiska med att ens försöka skapa ett ”moraliskt internet”. Vad vore mänskligheten utan rebeller?
  • Paula Fagerlund (Arbetsförmedlingen) talade om ledningens ansvar för att forma utvecklingen av AI och etiken kring det. Det får inte bli en isolerad IT-fråga utan måste rymma/ledas av många olika kompetenser, framförallt inom humaniora och även juridik.
  • Att göra rätt utan att göra illa var UX-konsulten Per Axboms tema. Med stort engagemang och med stor rörelse pekade han på att vi under många år byggt digitala tjänster och verktyg som riskerar att utnyttja människors svagheter. Han menar att om tekniken ska bidra med något gott för alla människor så ska utvecklingen av tjänster som grundkrav vara icke-exkluderande. ”Att göra rätt utan att göra illa måste bli en självklar del i all digital utveckling.” (Pers lilla bok ”Digital omtanke”rekommenderas!) [Uppdatering: länk till Pers presentation]
  • Kent Wistis poetiska berättelse kretsade kring att människans moral inte är annorlunda på nätet. Mycket av ilskan och hatet på nätet grundar sig på ensamhet och viljan att bli sedd och behövd.
Sarah Larsson Bernhardt. Foto: Lars Lundqvist CC0

3)      Många kan relatera till att dåliga digitala tjänster föder dålig arbetsmiljö. ”Digital arbetsmiljö” har därför blivit en alltmer accepterad term som följd av alla urusla digitala lösningar. Samtidigt tas inte alltid problemen upp på vare sig APT:er eller i arbetsmiljöronder. Eller så hanteras klagomålen bara med en axelryckning. Jag vet inte om systemen inom sjukvården är de värsta. Men jösses vad jag tycker synd om överläkaren Uffe Hylin och hans kollegor som tvingas stå ut med riktiga skitsystem och därmed en vedervärdig digital arbetsmiljö!

Uffe hanterar saken med humor. Alternativet hade nog varit galenskap.

Fler partners ansluter sig till K-samsök!

Vi vill stolt presentera de senast tillkomna institutioner som blivit partners till K-samsök: Värmdö kommun, Järnvägsmuseet, Arsenalen, Snus- och Tändsticksmuseet och Romska kulturcentret. Tack var deras fantastiska samlingar med kulturarvsdata så har ytterligare över 177000 objekt blivit tillgängliga via K-samöks och alla objekt kan ses i Kringla.

Ångbåt, Värmdö kommun, Public Domain

Vi är lite extra stolta över att Värmdö kommun har anslutit sig till K-samsök. Detta eftersom de är det första kommunarkivet som valt att tillgängliggöra sitt bildarkiv genom både K-samsök och Europeana. Kommunens bildarkiv har nu 3694 objekt som är öppet licensierade i K-samsök och man kan hitta både vykort och ett stort antal fotografier från Gustavsbergs porslinsfabrik i detta material.

Kvinna vinkar från ett fönster i en tågvagn.
Statens Järnvägar, SJ tåghem Stockholm – Göteborg . Kvinna vinkar från vagnsfönster. Järnvägsmuseet, Public Domain

Järnvägsmuseet är ett av museerna i Statens maritima och transporthistoriska museer. De tillgängliggör nu över 171000 objekt via K-samsök, övervägande delen fotografier. Givetvis handlar mycket av material om lok, vagnar och räls, men du kan även hitta chicka scarfes och slipsar som tillhört uniformer samt biljetter och föremål från dåtidens tåg.

En grupp yngre män som sitter i gräset.
Marsch till Stäketmonumentet vid Skogsö Förberedelser för och utspisning av lunchmålet, Arsenalen, Public Domain

Från Arsenalen, ett av våra militärhistoriska museer, kan du hitta 1863 fotografier med motiv från militär verksamhet i framför allt Södermanland. Här hittar du allt från övningar i skogen, kortspel på logementet samt flotta middagar i mässen.

Papperskartong med tryck i rött, innehållande pip- och rulltobak.
Pip- och rulltobak, Snus- och Tändsticksmuseet, CC BY

Söker du bilder på snusdosor, tändsticksaskar eller cigarettförpackningar? Då kan du djupdyka ned bland Snus- och Tändsticksmuseets 800 föremål som de nu levererar till K-samsök.

Några män som spelar fiol och dragspel samt en man som håller ett barn.
Några män spelar musik tillsammans, Romska kulturcentret i Malmö, CC BY-NC-SA

Från Romska Kulturcentret i Malmö kan du nu hitta 463 fantastiska fotografier i K-samsök som visar romers vardag, kultur och traditioner i Sverige från början av 1900-talet och framåt. Många med gripande texter som ger en liten inblick i romernas historia.