Kategori: Evenemang

Tankar från Hack for Sweden

Den 11-12 mars anordnades Hack for Sweden för fjärde gången och jag, Antonia Baumert och Jens Bäckström från Riksantikvarieämbetet var på plats i Kista för att svara på frågor om vår information samt träffa andra myndigheter som jobbar med öppna data.

Tävlingen lockade nästan 200 personer som utvecklade olika IT-lösningar baserade på öppna data. Utöver det medverkade representanter från 30 myndigheter. Det är kul att se hur tävlingen har vuxit under åren (antalet tävlande har dubblerats jämfört med förra året!) och hur intresset för öppna data ökar. Både hos myndigheterna och utvecklare. Det leder till en bättre insyn i myndigheterna arbete och synergieffekter när olika typer av data kombineras.

Laget Hello World! team 1 resonerar med Johan från Riksantikvarieämbetet. Foto: Antonia Baumert (CC BY).

Historie-app använde K-samsök

Alla lagen som blev klara gjorde en film som presenterade bidraget. Tekniker som stack ut var VR, röstassistenter och maskininlärning. För vår egen del var det kul att laget som vann priset för Best young hacker använde K-samsök till sitt tävlingsbidrag. Laget hette Hello world team 1 och använde bland annat K-samsök för att levandegöra historiska händelser med hjälp av bland annat GPS-information. Appen kan föreslå kulturhistoriska vandringar, konstpromenader eller spännande kriminalhistorier. Hello world är en ideell förening som har i syfte att främja digitalt skapande bland barn och ungdomar.

Gyllene tillfälle för feedback

Utöver Hello world team 1 pratade jag med två anda lag som använde våra data. För egen del är det supernyttigt att få direktkontakten med utvecklare. Jag fick bland annat höra att beskrivningarna av fornlämningar är svåra att ta till sig och det är svårt att förstå hur man ska sätta ihop ett API-anrop för att till exempel få fram information om byggnadsminnen. Svaren från API:et behöver vara bättre strukturerade (helst i bättre formaterad json-format) och kanske förenklas. Även dokumentationen kan bli tydligare med fler exempel. Ska jag sammanfatta det i punktform är följande några av de krav som ställs på oss som tillgängliggör öppna data:

• Lättillgänglig dokumentation som förklarar informationen.
• Stabila tjänster med hög tillgänglighet och tydlig driftinformation.
• Öppna licenser så att det är tydligt vad man får göra med informationen, till exempel om man vill kombinera flera informationsmängder.
• Någon typ av kvalitetsstämpel, såsom hur och när informationen är skapad och när den uppdaterades senast.
• Gemensamma nycklar på masterdata, till exempel kommunnamn.

Ett evenemang som Hack for Sweden är ett utmärkt tillfälle att testa öppna data i skarpt läge och få snabb feedback. Vill vi att andra ska använda våra öppna data måste vi göra den begriplig och användbar.

//Johan Carlström, förvaltningsledare på Riksantikvarieämbetet.

Gifter i museisamlingar

Publikbild

I förra veckan arrangerade Riksantikvarieämbetet i samarbete med Nordiska museet och Medicinhistoriska museet i Göteborg ett seminarium om gifter i museisamlingar. Under dagen kunde vi konstatera att det finns en stor variationsrikedom av giftiga eller i alla fall ohälsosamma, brandfarliga, explosiva och allmänt otrevliga ämnen i samlingarna. Det finns bekämpningsmedel i textilier och naturhistoriska föremål, det kan finnas arsenik och bly i färger, kvicksilver i termometrar och speglar, krut, bränsle och olika formar av radioaktiva ämnen i elektronik och annan utrustning. Många av dessa gör ingen skada för en besökare som betraktar ett intakt föremål, men museipersonal ska hantera, transportera och konservera dessa föremål. Och vad händer om något går sönder?

Hur hanterar vi dessa risker i arbetet med museisamlingarna? Ska vi börja märka upp museiföremålen med farosymboler och säkerhetsdatablad? Eller ska vi ta på oss tyvekoverall och andningsskydd när vi går in i magasinet? frågade Yang Sook Koh från Riksantikvarieämbetet lite tillspetsat i inledningen.

Maria Dalin från Arbetsmiljöverket liksom Anna Lundqvist från Ragn-Sells poängterade vikten av att arbeta systematiskt med riskhanteringsmetodik och börja med en nulägesanalys. Skaffa en överblick av vad som finns och identifiera riskkällorna och de farliga situationerna. Därefter bestämmer man vilka riskreducerande åtgärder som behövs, som till exempel bättre ventilation eller personlig skyddsutrustning. Rutiner och hanteringsinstruktioner ska utarbetas för riskfyllda arbetsmoment och beredskap ska finnas om en situation skulle inträffa. Liksom när det gäller annan beredskap är övning viktig. Det är också viktigt att arbetet dokumenteras: vad är riskbedömt, vem är ansvarig, vilka åtgärder ska vidtas, när ska uppföljning ske?

Flera deltagare påpekade att det kan finnas mycket att lära av andra branscher. Industrin till exempel har bra rutiner som man kan lära sig av. Sjukvården med sina hygienkrav har också mycket att tillföra.

Under eftermiddagen gavs exempel från kulturhistoriska, medicinhistoriska, etnografiska och försvarshistoriska samlingar. En spännande berättelse om radiumemanatorn som hamnade i Studsvik fick vi höra av Lisa Sputnes Mouwitz från Medicinhistoriska museet i Göteborg. Radioaktiva museiföremål är inte helt ovanliga och ibland kan museiföremål helt enkelt inte räddas utan måste bli farligt avfall.

Ett tema som diskuterades under frågestunden var oro. Oro bland personalen måste alltid tas på allvar poängterade Karin Björling Olsson på Nordiska museet. Dessutom blir det ofta en akut stress i en situation där man uppräcker en fara. Det är lätt hänt att det tas snabba beslut om till exempel destruktion av ett föremål och att man missar den viktiga dokumentationen.

Panelsamtal 1

Panelsamtal med från vänster: Yang Sook Koh, Riksantikvarieämbetet; Maria Dalin, Arbetsmiljöverket; Anna Lundqvist, Ragn-Sells och Karin Björling Olausson, Nordiska museet.

Vad händer framöver?

Seminariedagen visade på ett stort behov av kunskap och riktlinjer. Många uttryckte en önskan om mer samlad kunskap inom området och bättre erfarenhetsutbyte. Många museer är små organisationer och kunskap om komplexa frågor som dessa behöver samordnas.  Man vill också veta vem man kan kontakta när man är i behov av specialistkunskap i en viss fråga och var man kan få analyser gjorda. Riksantikvarieämbetet planerar att i samarbete med museer och andra sakkunniga söka FoU-medel för ett fortsatt arbete i nätverksform under 2015.

Program och presentationer från seminariet läggs ut på http://www.kulturvardsforum.se/group/gifter-i-samlingar/page/seminarium-4-juni-2014-nordiska-museet där kommer det också att finnas en sammanfattande rapport från seminariet inom kort.

LED-belysning på museer

På Statens Museum for Kunst fick alla konferensdeltagare studera och jämföra ljuskvaliteten och upplevelsen av olika LED-lampor.
På Statens Museum for Kunst fick alla konferensdeltagare studera och jämföra ljuskvaliteten och upplevelsen av olika LED-lampor.

LED-belysning blir allt vanligare på museer. Fördelarna är att man kan göra stora energibesparingar och att lampornas långa livslängd kan minska kostnaderna för underhåll. En annan egenskap som är särskilt fördelaktig för museer är att LED inte avger vare sig UV eller värmestrålning i ljusriktningen.

Samtidigt innebär ny belysning stora investeringskostnader. LED-tekniken utvecklas i snabb takt och det är inte lätt att hålla sig uppdaterad och orientera sig om alla produkter på marknaden. Frågor om ljusets kvalitet och hur man mäter och specificerar ljuskvalitet är viktiga för museerna. Viktiga är också frågor om ljusets påverkan på museiföremål och hur man kan mäta den.

I förra veckan diskuterades dessa och många andra frågor kring ljus på en konferens om LED och museibelysning i Köpenhamn, arrangerad av avdelningen för Fotonik vid Danmarks Tekniska Universitet (DTU). Drygt 120 deltagare kom från de skandinaviska länderna. Från Sverige deltog runt 20 representanter för museer och ljusfirmor. Intresset för frågorna är med andra ord stort.

Många internationella forskare var inbjudna. Flera föredrag handlade om ljuskvaliteten: färgåtergivning och färgupplevelse var återkommande ämnen. Men även konserveringsaspekter och LED-teknikens livscykel och miljöpåverkan diskuterades.

Dag två ägnades förmiddagen åt en workshop med diskussioner om utmaningar och behov av riktlinjer. Behovet av ökat kunskaps- och erfarenhetsutbyte är stort och idén om ett skandinaviskt nätverk kring dessa frågor fördes fram. Flera önskade sig också en oberoende part som testar produkter och ger rådgivning.

Önskemålen liknar delvis dem som fångades upp bland svenska museer i Riksantikvarieämbetets projekt om LED-belysning 2012. Mer om ljus kan man läsa på Riksantikvarieämbetets webbsidor om ljus http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/nya-ljuskallor-i-museimiljo/  och på Kulturvårdsforum: http://www.kulturvardsforum.se/group/ljus

Och till sist, glöm inte årets Samlingsforum med fokus på ljus i museer. Välkommen till Västerbottens museum i Umeå den 6-7november 2014!

Digitalt kulturarv i Rotterdam

Europeana Annual General Meeting 2013, Rotterdam
Ett uppkopplat Europeanagäng. Foto: Europeana. CC-BY-SA
Europeana Networks Annual General Meeting hölls i Rotterdam i början av december i samband med konferensen DISH, Digital Strategies for Heritage. Deltagarna kom från många olika europeiska länder, förhållandevis få var från Sverige – kanske beroende på att åtminstone två konferenser med liknande tema hölls samtidigt i Sverige.
På Europeanas AGM presenterades bland annat ett förslag på strategi för Europeana 2015-2020. Strategin sammanfattades i fem punkter:
  • Shift from portal to platform: mindre fokus på sökportalen, mer fokus på återanvändning av data, kunskap och teknologi.
  • Improve data quality: förbättrat innehåll genom t ex bra beskrivningar, korrekt geografisk data och tydlig information om rättigheter.
  • Support the Public Domain: allt material som i grunden tillhör den kulturella allmänningen ska också tydligt vara fritt att använda, inte märkt med restriktioner.
  • Enable re-use: verka för att kulturarvssamlingar tillgängliggörs fritt om det inte finns skäl att begränsa användningen.
  • Discoverability: arbeta för långsiktiga lösningar för att material på många olika språk ska fungera så bra som möjligt även om användaren talar ett annat språk.
Du kan läsa mer om dessa strategiska mål på Europeanas blogg.
En stor del av DISH-konferensen upptogs av gruppdiskussioner och workshops. Ett ämne som diskuterades mycket var tillgänglighet i form av öppna data och öppna licenser. Många minnesinstitutioner runt om i Europa vill digitalisera sina samlingar och släppa dem fria för användning eftersom man ser vilken nytta det ger. Men det är också tydligt att det tar mycket tid och kraft att reda ut vilka rättigheter institutionerna har att sprida digitaliserat kulturarv, att leta upp utomstående rättighetsinnehavare och så vidare, vilket gör att tillgängliggörandet oftast inte är så enkelt i praktiken.
Under konferensdagarna hölls också flera intressanta presentationer. Till exempel berättade Jason Scott om frivilligorganisationen Archive Team som sparar data från webbplatser som riskerar försvinna. Bara dagar innan konferensen hade de tillsammans räddat innehåll från en nederländsk nätgemenskap som skulle läggas ner – ungefär nio miljoner användarprofiler sparades innan de försvann från webben.
Chris Wild berättade om sitt arbete med Retronaut, där han delar historiska bilder som på ett eller annat sätt överraskar. Han har undersökt vilken typ av innehåll som skapar mest uppmärksamhet, och det sammanfattades som SPEED: Seen (bilder fungerar bättre än film eller ljud), Positive, Easy to understand, Emotive (väcker känslor) och Disruptive (något som är annorlunda, som inte passar in i ens bild av historien).

Kunskap genom upplevelser – inspirationsdag om kulturmiljö och turismutveckling

Den 18:e november arrangerade Riksantikvarieämbetet i samarbete med Tillväxtverket och Stockholm Visitors Board en inspirationsdag om kulturmiljö och turismutveckling. Ungefär sextio deltagare var samlade i flottans gamla kolskjul på Kastellholmen för att diskutera hur kulturmiljö och turism kan vara varandras resurser i en hållbar samhällsutveckling?

Turism handlar inte bara om att resa till en plats, utan att även kunna sätta sig in i och få förståelse för den verklighet som är andra människors var­dag. Betydelsen av historiska perspektiv och lärande löpte som en röd tråd genom dagen. Inspirationsdagen Kunskap genom upplevelser är ett led i en nationell satsning för att främja turism- och destinationsutvecklingen i Sverige. Under dagen gavs deltagarna fördjupad inblick och perspektiv på kulturmiljö i arbetet med destinationsutveckling. Det blev också tydligt att kulturmiljöarbetet hanterar ett brett spektrum av centrala frågor för besöksnäringen.

Förmiddagens program hade ett övergripande fokus på relationen mellan besöksnäring, turism och kulturmiljö. Daniel Nilsson på Riksantikvarieämbetet och Svante Beckman, professor vid Linköpings universitet, uttryckte båda att det är två fält som utvecklats tillsammans genom historien. Kulturmiljö är en del av turismarbetet och har alltid varit det. Olika mål, traditioner och synsätt inom kultur- respektive tillväxtpolitiken påverkar på olika sätt arbetet kopplat till turism- och besöksnäringen. Svante Beckman menade att det finns ett spänningsförhållande mellan ett resurs- och egenvärdesperspektiv på kulturmiljö som ibland ställs på sin spets i turistiska sammanhang.

Det poängterades att tidsdimensionen är central för en hållbar utveckling. På samma sätt som kulturarv är föränderligt kommer föreställningen om vad som anses vara värdefullt att förändras över tid. Miljöer som i en tid betraktas som värdelösa kan i framtiden ses som stora tillgångar. Det är därför viktigt att tänka och agera långsiktigt i arbetet med turism och kulturmiljö – att bruka utan att förbruka. Daniel betonade också att kulturmiljön är ett gemensamt samhällsansvar. 

I paneldiskussionen berättade Ulrika Nisser från Tillväxtverket att besöksnäringen alltmer frångår färdigpakerade masslösningar med lättsammare underhållning till unika upplevelser och bygga relationer. Peder Ling vid Strömma kanalbolag bekräftade denna bild genom att berätta hur arbetet på Birka har gått från aktiviteter med brett anslag och stort antal missnöjda besökare till fördjupningar och deltagande med fokus på ökad kunskap med fler nöjda och återkommande besökare.

Under eftermiddagen presenterades en mångfald av praktiska exempel på kulturmiljö och turismutveckling – från det spektakulära till det mer anspråkslösa, från det stora projektet till det lilla, från den nationella berättelsen till den lokala. Perspektivet Upplevelser genom kunskap var här lika framträdande som Kunskap genom Upplevelser.

Lena Johansson som arbetar med publik och pedagogisk verksamhet vid Riksantikvarieämbetet ställde frågor kring vad som berättas vid ett besöksmål, varför och på vilket sätt. Hon menade att kulturmiljövården och besöksnäringen tillsammans kan se kulturarv som en arena för lärande, men inte utifrån förmedling i traditionell mening. Vi bör alltså sträva efter att gå från återgivande av fakta eller underhållande aktiviteter till den utmanande pedagogen som handlar om att få besökare att själva börja reflektera och finna personlig mening. Statens Fastighetsverk har många pågående exempel på hur myndigheten bedriver och utvecklar turism i kulturmiljö utifrån både en kulturhistorisk och affärsmässig grund. Jörgen Hammarstedt berättade om och visualiserade deras arbete för att bland annat utveckla Fredriksborgs fästning, Roma kloster och Vaxholms kastell.

Skärgårdar är bland de mer populära resmålen i Sverige. Nina Eklöf, Statens Maritima Museer och Pia Nelson Önfeldt, Skärgårdsstrategin, berättade om framgångsfaktorer i processen att utveckla vrak utanför Dalarö som en turistattraktion. Erika Rosander, projektledare för Skärgårdsstrategin, åskådliggjorde det stora samverkanspussel som pågår för att få olika aktörer att dra åt samma håll i arbetet för att Stockholms skärgård ska ta klivet till en internationellt gångbar destination. Thomas Hjelm konkretiserade genom att berätta vilka svårigheter en internationell gäst idag skulle möta vid en resa och besök till Utö. Thomas förmedlade även tankar på utvecklingspotential som finns kopplat till kulturmiljön på ön, exempelvis Sveriges kanske äldsta, sedan länge övergivna och vattenfyllda, järnmalmsgruvor.

Centrum för näringslivshistoria har företagshistoria som sin specialitet. Eva Ersson Åbom visade hur denna kunskap kan användas för att berätta företagets, platsens eller produktens historia framåtsyftande. Hon menade att historien kan fördjupa den egna företagskulturen, ge innehåll i marknadsföringen och stärka varumärket.

”Den som inte är en del av digitala kakan är snart irrelevant”, menade Henrik Summanen från Riksantikvarieämbetet, i sitt föredrag om digital kulturarvsinformation. Han betonade betydelsen av rätt digital information för ändamålet. Utifrån besöksperspektiv är det viktigt att kunna leverera och återge kulturmiljön i sitt sammanhang. Detta kräver att olika typer av information samspelar. Henriks råd var att jobba med Wikipedia – det är framför allt där besökare letar information och att vara ”länkbar”.   

Slutord att ta med sig från dagen handlade om betydelsen av öppna upp för många olika perspektiv på kulturmiljön och kulturhistoriska besöksmål; ”Alla ska kunna knyta an till alla landskap”.

Vill du veta mer? Här hittar du program och presentationer från seminariet.

 9502650798_551e8c2d38_c

Samlingsforum 2013

Nick Poole från Collections Trust talar på Samlingsforum. Foto: Lars Sjöqvist/Värmlands Museum.
Nick Poole från Collections Trust talar på Samlingsforum. Foto: Lars Sjöqvist/Värmlands Museum.

För fjärde året i rad samlades museifolk för att diskutera samlingsfrågor på Samlingsforum den 21-22 november. I år var arrangemanget ett samarbete med Värmlands Museum och Riksförbundet Sveriges Museer och vi var drygt 130 deltagare som hade nöjet att få tillbringa två intensiva och inspirerande dagar på Värmlands Museum i Karlstad. Årets tema var God samlingsförvaltning.

Nick Poole från Collections Trust  inledde med att ställa frågan vad som gör ett museum till ett riktigt bra museum – hur kändes den där första fantastiska museiupplevelsen? Ett bra museum använder god samlingsförvaltning för att knyta samman föremål, erfarenheter, fakta och berättelser för att skapa ögonblick – ”moments of wonder”, säger Nick Poole.

Freda Matassa, museikonsult baserad i London, gav en brilliant lektion i det grundläggande maskineriet av samlingsförvaltning och framhöll entusiastiskt : ”There is nothing like a good and efficient form”. Agnes Brokerhof från Cultural Heritage Agency of the Netherlands förklarade hur man kan använda riskhanteringsmetoder för att kunna ta välgrundade beslut om fördelning av resurserna med målet att göra största möjliga kulturvärde tillgängligt.

Hur gör man då en förvaltningsplan för samlingarna och varför är den så viktig? Annica Ewing från Historiska museet berättade om sina erfarenheter med processen att ta fram en plan och menade att en plan är viktig för att den skapar samsyn, innebär en analys av verksamheten, fungerar som kvalitetssäkring och i slutänden resulterar i effektivare förvaltning.

Fredrik Svanberg, också från Historiska museet, pratade under rubriken ”Museisamlande och mångfald” om vad som händer när små bitar av världen väljs ut av olika anledningar och samlas in och klassificeras på museet. De gamla katalogsystemen bygger på ämnesspecifik kunskap och är objektfokuserade medan dagens forskare och skolelever är intresserade av bredare tema-ingångar såsom genusfrågor och sociala frågor och det kan därför vara svårt att hitta i samlingarna.

Vi fick också höra om samlingsförvaltning i friluftsmuseer och kyrkor, tvärvetenskapligt riskanalysarbete vid Göteborgs konstmuseum och om hur den statliga utställningsgarantin fungerar. Sörmlands museum berättade hur man visat föremål ur samlingarna på nya platser. I skyltfönster under julskyltningen, i en galleria under sommaren och på ett sjukhus där många har såväl tid som behov av något intressant att fästa tankarna vid.

Många intressanta frågor dök upp på seminariet. Till exempel frågan om yrkesrollen ”samlingsförvaltare”, förekommer den egentligen alls i Sverige? Vem är mest lämpad att ta ett helhetsgrepp om samlingsarbetet? Vilken utbildning behövs? Diskussionen är bara påbörjad. Ett sätt att fortsätta är att använda kulturvårdsforum http://www.kulturvardsforum.se/

En rapport med korta sammandrag av presentationerna samt länkar och tips kommer att sammanställas och finnas här i januari: http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/samlingsforum/

Några av Powerpoint-presentationerna från seminariet finns på kulturvårdsforum: http://www.kulturvardsforum.se/group/samlingsforum/page/samlingsforum-2013-god-samlingsforvaltning

Samlingsforum 2014 i Umeå

Nästa år är det Kulturhuvudstadsår i Umeå och vi är mycket glada över att i samarbete med Västerbottens museum hålla Samlingsforum 2014 med museet som värd. Vi ses i Umeå den 6-7 november 2014!

Reflektioner från Nordic APIs

Kemie Guaida pratar om bra design.
Kemie Guaida pratar om bra design. Foto: Matilda Karlsson, licens: CC-BY

K-samsök och Platsr innehåller mycket intressant kulturarv som vi vill att fler ska ta del av och bygga vidare på. Därför deltog jag för någon vecka sedan i konferensen Nordic APIs för att få fler idéer kring hur vi bättre ska nå utvecklare och andra som kan använda innehållet.

En röd tråd i flera av presentationerna på konferensen var kommunikation: att förstå varandra och försöka tala samma språk vare sig man är dataägare, beställare, utvecklare eller användare. Även om kommunikationen sker via teknik är det fortfarande människor som kommunicerar. Det är viktigt att se den andras perspektiv och utifrån det underlätta så mycket som möjligt för denne, till exempel genom att ta bort onödiga steg från processer.

Det handlar också om vilka ord man använder. I många fall används kanske tekniska termer slentrianmässigt trots att de kan skapa förvirring hos den som inte är insatt. Till exempel behöver många som vill använda innehåll från K-samsök säkert inte veta vad ett API* är, utan det kan räcka med att veta att det är möjligt att hämta ut innehållet och att det får användas. Den som vill veta vad K-samsök är blir oftast mer hjälpt av att läsa att där finns bilder och text om föremål, foton, fornlämningar och så vidare än att där finns ”data”.

Vill vi att det innehåll vi erbjuder ska användas är det också viktigt att visa att vi går att lita på som förvaltare – att skapa förtroende för att datan till exempel är tillgänglig, uppdaterad och korrekt och att vi som förvaltare är tillgängliga och aktiva. Enkla saker som att svara snabbt på frågor bidrar till att skapa förtroende.

Slutligen: för att inspirera till nytänkande och nyskapande är det bra att lyfta fram exempel, existerande idéer och utmaningar. Helt fria händer kan göra det svårare att komma på bra idéer än när man ges vissa ramar eller uppslag att utgå ifrån. Till exempel kan det underlätta att se vad andra har gjort med samma material eller att få se ett tema med en begränsad del av materialet.

Det här är bra grundtankar att ha med sig i planeringen för hur vi ska öka användningen framöver. En uppfräschad version av ksamsok.se med förtydligad information är redan på gång och kommer publiceras inom kort.

*API (Application Programming Interface) kan beskrivas som ett regelverk som gör att man kan hämta ut data från ett system. Genom API:er kan man få byggstenar till t ex appar eller webbplatser – ett exempel är Kringla som hämtar innehåll från bl a K-samsök, Europeana och Google Maps genom API:er. Riksantikvarieämbetet har API:er som kan användas för att hämta innehåll från K-samsök och Platsr.

Varför Battle of Wisby?

Det senaste halvåret har jag ställt mig själv samma fråga, och det mer än en gång. Vad är det som gör att jag ägnar min fritid under lejonparten av ett år åt att skapa möjligheter för andra att syssla med medeltid inom ramarna för projektet Battle of Wisby? Och vad är det som gör att jag inte tröttnar på 1300-tal?

Mitt namn är Peter Ahlqvist. Jag är tidningsredaktör till yrket, men har en bakgrund som arkeolog (och kock för den delen). Inom medeltidsevenemanget Battle of Wisby har jag ansvar för press och kommunikation, något som jag tycker faller sig ganska naturligt, men annars vill jag gärna ägna mig åt 1300-talet rent generellt.

 Roger Magnusson
Jag har haft den fantastiska förmånen att studera platorna från Visbys massgravar på nära håll.
Foto: Roger Magnusson.

 

Jag sysslar med något som kallas levande historia eller historiskt återskapande. Folk brukar förväxla det med lajv, men det är inte det jag håller på med. Gemensamt för många av oss reenactors (en engelsk term för att beskriva människor som är intresserade av historiskt återskapande) är att vi har ambitionen att vara totalt historiskt korrekta under våra uppvisningar. Det handlar om allt i från maten vi äter till sömmarna vi använder när vi syr våra kläder. En person som bevistar en föreläsning eller en förevisning ska kunna känna sig 100 procent säker på att han eller hon upplever en vetenskapligt exakt manifestation av den tidsperiod återskaparna har valt. Folkbildning in extremo.

Nördar
Och vi är riktigt bra på det vi gör. Jag vågar påstå att många av oss lyckas hitta svar där den etablerade arkeologiska, historiska och konsthistoriska forskningen går bet. Jag tror att det har att göra med flera saker. Att vi är många är en av dem. Även om jag inte känner till trådtätheten i tyget i Herjolfsnes 63 så är den kunskapen bara ett telefonsamtal borta. Hundratals reenactors med hundratals olika inriktningar utgör en formidabel kunskapsbank, något som leder oss till en annan anledning: vi är specialintressade nördar.

Jag vet folk som fött upp får av medeltida typ, klippt dem, sorterat ullen, tvättat ullen, kardat den, spunnit den till tråd, vävt tråden till tyg, färgat tyget (med metoder och färgämnen som var kända under medeltiden), klippt till det (med en handsmidd sax av 1300-talstyp) och sytt det till kläder baserade på manuskriptbilder – givetvis med en handgjord mässingsnål och handspunnen tråd. Den typen av experimentell arkeologi parad med åratal av studier inom ämnet utgör en kombination som är helt oslagbar ur forskningssynpunkt.

Verkstad
Kanske syns det på minen att jag inte är någon vidare hantverkare…
Foto: Peter Ahlqvist, Battle of Wisby.

Och så kommer jag åter till frågan: varför vill folk göra det där? Bara fåruppfödningen får till och med mig att sucka lite och himla med ögonen. Är det lönt? Finns det inget bättre att syssla med? Kanske. Jag är personligen ingen vidare hantverkare så jag brukar hålla mig från den biten så långt det är möjligt. Jag forskar, och min specialitet är materiell kultur med fokus på dräkt och vapen i Östersjöregionen mellan 1364-1389.

 

 

 

 

Plata?
Men i bland måste också en skrivbordsryttare som jag lyfta byxbaken ur stolen – det är sjukt dyrt att köpa sånt där tyg, och även om jag svär konstant genom processen så lyckas jag (vanligen efter en mängd misslyckanden) åstadkomma något som fungerar hjälpligt. Just nu förbereder jag mig inför Battle of Wisby genom att ersätta min gamla plata från 2004 med en ny.

Platar
Två av tre bröstplåtar. De har knackats med hammare för att bli en aning skålade – precis som originalet.
Foto: Peter Ahlqvist, Battle of Wisby.

Ordet plata är medeltidssvenska för ett så kallat visbyharnesk – ett antal plåtar fastnitade på en väst. Det är fråga om en sorts rustning som påträffades i unika mängder i massgravar utanför Visbys murar. Platorna har tillhört antingen fallna gutniska bönder eller dito invaderande danskar – precis samma förfäder som fick oss att anordna Battle of Wisby till att börja med.

Min gamla plata var ganska dåligt gjord (man kan kalla den mitt första misslyckande) men det är något viktigare som inspirerat mig att ta tag i saken igen; Thomas Neijman, en av mina kollegor i projektgruppen som arrangerar Battle of Wisby, har under en tid arbetat för Historiska museet i Stockholm med att gå igenom materialet från utgrävningarna av massgravarna.Tack vare honom och Annika Ewing vid Historiska museet fick jag möjlighet att ta en närmare titt på de gamla rustningarna. Vi hittade något speciellt.

Upptäckter
Det är nära nog ett sekel sedan Bengt Thordeman och andra genomförde de arkeologiska undersökningarna, men trots (eller kanske tack vare) en extremt omfattande publikation har jämförelsevis lite övrig forskning ägnats materialet. Men dagens forskning har så klart kommit längre än dåtidens och med dess framsteg följer också forskarens förförståelse och förkunskaper. Vi valde dessutom att se materialet ur en lite annan synvinkel – vi intog reenactorns helhetsperspektiv och tittade inte bara på rustningarna som rustningar, utan också som föremål i ett sammanhang. Därför lade vi märke till fossiliserat tyg på plåtresterna från platorna ur massgravarna.

För min del var det en sensationell upptäckt; den allmänna uppfattningen är att läder använts som bärare av plåtplattorna, eftersom det är starkare.  Tack vare att Maria Neijman – ytterligare en projektgruppskollega – är så pass duktig på medeltida textil, kunde hon berätta vad för slags tyg som använts och när jag väl fått reda på den saken bestämde jag mig för att prova. Det var ett ögonblicks hybris som jag fortfarande ångrar – inte minst för att jag köpt handvävt tyg för 800 kronor, men också för att jag får stå i en smedja – mitt i sommaren.

Thordeman
Ungefär så här ritade Bengt Thordeman upp bröstplåtarna till rustning nummer 1.
Foto: Peter Ahlqvist, Battle of Wisby.

Men kanske är det just här som jag hittar svaret på varför. Ögonblicket då vi insåg att en del av platorna sannolikt konstruerats med tyg snarare än läder kändes svindlande. Det var som på julafton, fast många, många gånger bättre. Det är liksom i stort sett bara jag som känner till den där lilla detaljen med tyget på platorna. Eller att det medeltida ordet slappor sannolikt bör översättas till ”halsskydd i valfritt material” snarare än till ”vid en hjälm hängande läderstycke som betäcker bakhufvudets nedre del” som den gamle professorn i nordiska språk, K.F. Söderwall, ville ha det till. Battle of Wisby blir ett tillfälle för mig och mina likar att dela med oss av våra upptäckter. Besökarna i vårt tältläger i Östergravar ska få se vår medeltid – och den är fjärran från Hollywoods hittepå.

Hur gör man en plata då? Kom till Visby under vecka 32 så ska jag berätta! Tills dess kan du ta en titt på bilderna i den här artikeln. Jag har ett antal svettiga timmar kvar i smedjan, men när jag står på slagfältet i Mästerby eller utanför ringmuren vet jag att jag nått ännu ett steg längre i min strävan efter det perfekta 1300-talet.

Du är varmt välkommen att kontakta mig med frågor, eller att besöka mig och mina med-reenactors i Battle of Wisbys läger i Östergravar under vecka 32. Det blir en upplevelse som du garanterat kommer att minnas.

Gästbloggare på K-bloggen
Peter Ahlqvist

E-post: peter@battleofwisby.com
Webb: www.battleofwisby.com
Facebook: https://www.facebook.com/groups/115418071845361/
Blogg: http://battleofwisby1361.wordpress.com/

…………………………………………………………………………………………………………..

Battle of Wisby genomförs i samarbete med aktörer från civilsamhället, lokala organisationer, museer och myndigheter. Deltar gör bland andra: Mästerby hembygdsförening, Kapitelhusgården, Föreningen Medeltidsveckan, Campus Gotland, Gotlands museum, Region Gotland, Historiska museet, och Riksantikvarieämbetet. Projektet anordnas av föreningen Battle of Wisby.

Inbjudan till seminarium om Wikipedia

Under hösten kommer en pilotgrupp på Riksantikvarieämbetet att jobba med innehåll i Wikipedia som har kopplingar till Riksantikvarieämbetets uppdrag. Det kommer även att arrangeras två öppna inspirationsseminarier samt ett slutseminarium på temat Wikipedia (se nedan för datum).

Projektet är ett pilotprojekt och syftet är att skapa en teknisk och verksamhetsmässig modell för hur Riksantikvarieämbetet arbetar med Wikipedia och fördjupa kunskapen om och hur Wikipedia kan ingå i Riksantikvarieämbetets strategiska arbete med att göra information om myndighetens verksamhetsområde så tillgänglig som möjligt.

För att uppnå detta har vi satt samman en pilotgrupp som ska jobba med innehållet i Wikipedia. Deltagare är (inom parentes ser du ungefär vad de kommer att skriva om eller var de jobbar):

  • Ingela Chef Holmberg (kulturvård)
  • Magnus Källström (runor/runvård)
  • Stefan Lindgren/Kenth Klasén (olika material)
  • Per Lindqvist (landskap)
  • David Larsson (arkivet)
  • Eva Tranaeus (biblioteket)
  • Eva Enhus (arkivet)
  • Maria Urberg (FMIS/fornminnen)
  • Jonas Widhe (Samhällsavdelningen)

De kommer att handledas av Lennart Guldbrandsson som är Riksantikvarieämbetet Wikipedian in Residence. Lennart har lång erfarenhet att jobba med skrivande i allmänhet och Wikipedia i synnerhet.

Inom projektet kommer det även att göras anpassningar i K-samsök för att kunna koppla ihop kulturarvsobjekt med artiklar i Wikipedia. Till vår hjälp för att göra detta har vi anlitat ännu en Wikipedian, André Costa.

Seminarier x 3
För den som nyfiken och vill veta mer om projektet samt hur Wikipedia används idag och har potential att användas av minnesinstitutioner kommer vi att anordna två inspirationsseminarier (ett i Stockholm och ett i Visby). Datumen för inspirationsseminarierna ser du nedan, anmäl dig snarast om du vill delta, antalet platser är begränsade.

  • Visby – 25/10, kl 9-12 i Hörsalen (Artillerigatan 33A)
  • Stockholm – 5/11, kl 13-16 i Stora Sessionssalen (Storgatan 41)

Den 30/11, kl (9:30-15) anordnar vi ett slutseminarium i Stockholm (Stora Sessionssalen) där vi kommer att presentera resultatet av projektet samt ta ett bredare grepp på hur kulturarvsdata och Wikipedia kan samverka för att uppnå synergieffekter.

Klicka här för att anmäla dig

>> Johan Carlström är projektledare för Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet

Workshop om användandet av digitala databaser inom arkeologin


Foto: Malin Crona, Upplandsmuseet (CC by-nc-nd)

Vi deltar i en workshop om digital arkeologisk information. Här är inbjudan:

Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt och vi som jobbar i kulturarvsbranchen står inför både möjligheter och utmaningar.
CAA-SE och RAÄ inbjuder därför till en workshop om användandet av databaser inom arkeologin. Vi kommer under dagen att presentera exempel på vad som händer på den ”arkeo-digitala” fronten både i Sverige och internationellt och bjuder in till en diskussion om vad det innebär för möjligheter. Några preliminära punkter finns redan, men vi efterlyser fler förslag på ämnen och talare. Det finns både möjlighet för presentationer på 20 minuter samt även kortare snabbpresentationer på 5 minuter för uppslag och nya projekt.
Under dagen kommer vi bland annat att prata om:

  • Den kartläggning av KMLprocessen som pågår på Riksantikvarieämbetet.
  • Det europeiska perspektivet Carare (Europeana)/inspire
  • Nytt i Intrasis 3.0
  • Digitalt arkiv för arkeologisk fältdokumentation för Östergötland och (inter)nationellt?

Hör av dig om DU har något du vill presentera!
Anmälan senast: 19/9 till caa.sweden (at) gmail.com
När: 3/10-2012 kl 9:30-16:00 (ca) Inklusive lunch
Var: Stora Sessionssalen, Riksantikvarieämbetet, Storgatan 41, Stockholm