Kategori: Evenemang

Inbjudan till seminarium om Wikipedia

Under hösten kommer en pilotgrupp på Riksantikvarieämbetet att jobba med innehåll i Wikipedia som har kopplingar till Riksantikvarieämbetets uppdrag. Det kommer även att arrangeras två öppna inspirationsseminarier samt ett slutseminarium på temat Wikipedia (se nedan för datum).

Projektet är ett pilotprojekt och syftet är att skapa en teknisk och verksamhetsmässig modell för hur Riksantikvarieämbetet arbetar med Wikipedia och fördjupa kunskapen om och hur Wikipedia kan ingå i Riksantikvarieämbetets strategiska arbete med att göra information om myndighetens verksamhetsområde så tillgänglig som möjligt.

För att uppnå detta har vi satt samman en pilotgrupp som ska jobba med innehållet i Wikipedia. Deltagare är (inom parentes ser du ungefär vad de kommer att skriva om eller var de jobbar):

  • Ingela Chef Holmberg (kulturvård)
  • Magnus Källström (runor/runvård)
  • Stefan Lindgren/Kenth Klasén (olika material)
  • Per Lindqvist (landskap)
  • David Larsson (arkivet)
  • Eva Tranaeus (biblioteket)
  • Eva Enhus (arkivet)
  • Maria Urberg (FMIS/fornminnen)
  • Jonas Widhe (Samhällsavdelningen)

De kommer att handledas av Lennart Guldbrandsson som är Riksantikvarieämbetet Wikipedian in Residence. Lennart har lång erfarenhet att jobba med skrivande i allmänhet och Wikipedia i synnerhet.

Inom projektet kommer det även att göras anpassningar i K-samsök för att kunna koppla ihop kulturarvsobjekt med artiklar i Wikipedia. Till vår hjälp för att göra detta har vi anlitat ännu en Wikipedian, André Costa.

Seminarier x 3
För den som nyfiken och vill veta mer om projektet samt hur Wikipedia används idag och har potential att användas av minnesinstitutioner kommer vi att anordna två inspirationsseminarier (ett i Stockholm och ett i Visby). Datumen för inspirationsseminarierna ser du nedan, anmäl dig snarast om du vill delta, antalet platser är begränsade.

  • Visby – 25/10, kl 9-12 i Hörsalen (Artillerigatan 33A)
  • Stockholm – 5/11, kl 13-16 i Stora Sessionssalen (Storgatan 41)

Den 30/11, kl (9:30-15) anordnar vi ett slutseminarium i Stockholm (Stora Sessionssalen) där vi kommer att presentera resultatet av projektet samt ta ett bredare grepp på hur kulturarvsdata och Wikipedia kan samverka för att uppnå synergieffekter.

Klicka här för att anmäla dig

>> Johan Carlström är projektledare för Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet

Workshop om användandet av digitala databaser inom arkeologin


Foto: Malin Crona, Upplandsmuseet (CC by-nc-nd)

Vi deltar i en workshop om digital arkeologisk information. Här är inbjudan:

Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt och vi som jobbar i kulturarvsbranchen står inför både möjligheter och utmaningar.
CAA-SE och RAÄ inbjuder därför till en workshop om användandet av databaser inom arkeologin. Vi kommer under dagen att presentera exempel på vad som händer på den ”arkeo-digitala” fronten både i Sverige och internationellt och bjuder in till en diskussion om vad det innebär för möjligheter. Några preliminära punkter finns redan, men vi efterlyser fler förslag på ämnen och talare. Det finns både möjlighet för presentationer på 20 minuter samt även kortare snabbpresentationer på 5 minuter för uppslag och nya projekt.
Under dagen kommer vi bland annat att prata om:

  • Den kartläggning av KMLprocessen som pågår på Riksantikvarieämbetet.
  • Det europeiska perspektivet Carare (Europeana)/inspire
  • Nytt i Intrasis 3.0
  • Digitalt arkiv för arkeologisk fältdokumentation för Östergötland och (inter)nationellt?

Hör av dig om DU har något du vill presentera!
Anmälan senast: 19/9 till caa.sweden (at) gmail.com
När: 3/10-2012 kl 9:30-16:00 (ca) Inklusive lunch
Var: Stora Sessionssalen, Riksantikvarieämbetet, Storgatan 41, Stockholm

 

Åk pulka på högarna i Gamla Uppsala!

Sedan lång tid tillbaka har unga som äldre ortsbor och turister vistats i Gamla Uppsala fornlämningsområde och använt den vackra och monumentala miljön till olika former av rekreation. På somrarna har man kunnat slå sig ned i gräset för en picknick och på vintrarna har det varit platsen där många Uppsalabor stått på skidor (och kanske på näsan) för första gången. Men till mångas stora sorg har tillgängligheten till de monumentala gravhögarna i Gamla Uppsala varit begränsad under ett antal år. Detta har berott på att Riksantikvarieämbetet, som förvaltar denna del av fornlämningsområdet för statens räkning, har gjort bedömningen att slitaget varit så stort att marken, växtligheten och, det på sina platser unika, insektslivet måste få tid att återhämta sig.

Bild från 60-talet på högarna. Fotograf: Pål-Nils Nilsson.
Men nu har Riksantikvarieämbetets fastighetsförvaltning och experter från länsstyrelsen undersökt högarna och funnit att de återigen kan klara ett försiktigt användande. Därför kommer Riksantikvarieämbetet att ta bort en del av det staket som omger den s.k. Mitthögen och Östhögen så att man åter ska kunna åka pulka på platsen.

Så från och med den 20 februari kan man återigen packa ryggsäcken med en termos, kanske en eller annan apelsin och bege sig till Gamla Uppsala med sin pulka eller kälke. Tänk dock på att försiktighet måste iakttas för att undvika skador på både mark och människor vid åkning.

Passa också på att besöka kyrkan, Odinsborg och Riksantikvarieämbetets besöksmål, Gamla Uppsala museum. I museet erbjuds visningar och aktiviteter under sportlovet. Temat för dessa dagar är ”Barn på vikingatiden.” Guidade visningar kl. 13 och 14.30 svarar på frågor om vad barnen gjorde på vikingatiden. Hur klädde de sig? Vad lekte de med och vad åt man? Under dagarna får man också prova på olika sysslor och pyssel: klä en pappersdocka, rita, göra ett smycke och inte minst gå på skattjakt i museet! Kanske är det du som vinner ett pris i skattjaktstävlingen!

Museet håller extra öppet 20 februari till den 24 februari kl. 12-16. Givetvis är museet gratis för barn under 18 år i målsmans sällskap (gäller ej skolverksamhet, arrangemang eller viss programverksamhet).

Välkommen!

Riksantikvarieämbetet och Europeana anordnar hackathon

Hack4Europe! är en serie hackathon som arrangeras av Europeana i samarbete med Riksantikvarieämbetet (Sverige), Collections Trust (Storbritannien), Picasso Museum (Spanien) och Poznan Supercomputing and Networking Center (Polen) och erbjuder möjligheten att utforska potentialen med kulturarvsdata!

Hack4Europe! Sweden äger rum den 10-11 juni i Livrustkammarens valv på Kungl. Slottet i Stockholm. Eventet samlar utvecklare från Sverige och övriga Norden vilka kommer ha tillgång till det rika innehållet i Europeanas API samt Europeana Linked Open Data. Resultatet kan vara allt från ett koncept eller en prototyp till en applikation.

Europeana står för resor och en övernattning i Stockholm. Vinnarbidraget kommer att presenteras på Digital Agenda Assembly i Bryssel, 16/6.

>> Karin Nilsson jobbar med K-samsök och Europeana på Riksantikvarieämbetet

Film i fokus i Linköping


William Reed filmar ”The Romance of Runnibede” i Sydney 1927. Foto: Sam Hood

OBS: Långt inlägg!

Den 19 februari 2011 arrangerade Filminstitutet, Riksantikvarieämbetet och Östergötlands museum tillsammans ett filmmöte på länsmuseet i Linköping. På mötet deltog representanter för institutioner med egna erfarenheter och idéer om arbete med film på webben. Som vanligt hittade vi många gemensamma utmaningar av teknisk, juridisk eller praktisk natur – och sannolikt finns mycket att vinna på att söka lösningar tillsammans.
För Riksantikvarieämbetets del var seminariet en uppföljning av fjolårets regionala dialogmöten med museer och arkiv i hela landet, där vissa materialtyper – t ex film, video, rörlig bild – återkommande tagits upp till diskussion. Östergötlands museum har under en följd av år inventerat film från länet i projektet Östgötafilm, och koordinerar också ytterligare insatser inom Kulturarv Östergötland. Filminstitutet har alldeles nyss, och i samarbete med KB, öppnat det fantastiska Filmarkivet.se och mött ett enastående gensvar hos medborgarna. Bara första veckan hade sajten 280 000 besökare, så nu finns det bevis för att intresset för den här typen av källor är enormt.

Vid seminariet deltog representanter för:
• Kultur i Väst, Film i Väst
• Länsbiblioteket Östergötland
• Norrköpings stadsarkiv
• Norrköpings stadsmuseum
• Regionmuseet Kristianstad
• Riksantikvarieämbetet
• Svenska Filminstitutet, Filmarkivet
• Västmanlands läns museum
• Östergötlands museum

Med utgångspunkt i RAÄ:s redan befintliga tjänster K-samsök, Kringla och Platsr diskuterades under dagen tänkbara metoder för att på bästa sätt inventera/samla in, producera, bevara, digitalisera och tillgängliggöra/sprida filmfiler. De olika organisationer som deltog i mötet har på många sätt skiftande förutsättningar (tekniskt och resursmässigt), men som tur är finns en bred samsyn när det gäller materialens attraktivitet och värde.

Vad är det för film vi talar om?
Dokumentär film är, precis som ljudinspelningar, ett ofta förbisett historiskt källmaterial som finns spritt i små poster hos många förvaltare. Då det i varje musei- eller arkivsamling utgör en marginell del av helheten, finns risken att det hamnar i skuggan av mycket större samlingskategorier som föremål eller arkivalier. Det är synd eftersom filmerna på ett unikt sätt kan låta oss möta det förflutnas människor ansikte mot ansikte, och ge en mer eller mindre oförvanskad bild av hur vardagen verkligen såg ut (just då) t ex på torget i Linköping under kriget.

Dagens samtal handlade mest om de stora mängder filmmaterial som finns i museer och arkiv. Huvuddelen av detta består sannolikt av dokumentära inspelningar från 1900-talets vardagsliv och/eller lite mer arrangerade gestaltningar av t ex äldre hantverk och tekniker. Det är en stor mängd filmer av olika kvalitet, format och längd som har det gemensamt att de visar dokumentärt, icke-fiktivt innehåll som t ex torghandel, idrottstävlingar, politiska möten och andra tidsaktuella händelser från det gångna seklet. En annan kategori kan vara film som dokumenterar den egna verksamheten (t ex konserveringsarbete), och en tredje filmer som producerats direkt för utställningar. Vi talade också en del om inventering av film som finns hos andra förvaltare, t ex företag, föreningar och privatpersoner. Däremot faller spelfilm – som Åsa-Nisse på jaktstigen eller Det sjunde inseglet – utanför dagens tema. Sådant material är också oerhört intressant för både forskare och bred publik. Det är dock i dagsläget svåråtkomligt på grund av rättighetssituationen, och diskuterades inte under mötet.
Film i Väst har med EU-stöd gjort en pilotinventering av film i Tranemo kommun. Arbetet, som genomfördes med i samverkan med Regionarkivet i Göteborg och Filmarkivet i Grängesberg, väckte många frågor framför allt rörande urval och prioriteringar. Det kan t ex vara svårt att förklara för folk som vill skänka sina filmer, varför ett julfirande 1972 är mer intressant än ett annat. Projektet resulterade i en DVD med det insamlade materialet, och en processbeskrivning med ett slags flödesschema som skulle kunna vara till stöd för motsvarande arbete i många andra kommuner.

Kulturarv Östergötland har, inom projektet Östgötafilm, inventerat film i sitt län. I första hand vände man sig till föreningar och organisationer. En viktig del av projektet var att det digitaliserade materialet skulle göras direkt synligt på webben, och att det inte skulle krävas en massa extra programnedladdningar och plug-ins för att se det. Resultatet finns listat på Östgötafilm, och avtal har i de flesta fall skrivits med rättighetshavarna. För många av filmerna kan man därför visa åtmistone en preview på ett par-tre minuter. Länsmuseet har också, med stöd av Westman-Wernerska stiftelsen, genomfört en specialinventering med fokus på Linköping. Då vände man sig i synnerhet till privatpersoner, och prioriterade material som visar företeelser och miljöer som idag är förändrade eller försvunna. Likartade inventeringar har genomförts också i många andra län (Skåne och Västmanland t ex) och kommuner (Norrköping), men det hör till ovanligheten att materialet i motsvarande grad tillgängliggjorts på webben.

Teknik
Äldre film finns i stor utsträckning på bärare som i och för sig är relativt stabila, men som det nu är svårt att hitta uppspelningsapparater för. Själva smalfilmen kanske mår bra, men det finns ingen projektor att visa den på, och då är den ju otillgänglig i alla fall. Vad gäller tekniska standarder för digital film verkar enighet råda om att materialet bör lagras i MPEG2. För överföring (streaming/nedladdning) till användare är mp4 det vedertagna formatet, som dock kan behöva kompletteras med någon opensource-motsvarighet.
Många av deltagarna på mötet har goda erfarenheter av Filmarkivet i Grängesberg, tidigare under Filminstitutet men numera en del av KB. Dit har man sedan 2003 kunnat lämna analog film för överföring till digital form, och samtidigt fått bevarandet säkrat. Nackdelen har varit att efterfrågan på tjänsterna vida överstigit resurserna för att utföra dem. Väntetiderna har blivit långa, ibland flera år. KB ser nu över rutinerna för arbetet och hoppas få bättre kontroll över flödena i Grängesberg. Planen är att framöver kunna sluta avtal med leveranstider som går att hålla. Flera museer har redan som komplement (eller alternativ) till Grängesberg också vänt sig till privata aktörer som säljer likartade tjänster, länsmuseet i Linköping har t ex använt ett lokalt Östgötaföretag.

Juridik
Personer som syns på en film har förstås inget skydd enligt upphovsrättslagen, men de ska naturligtvis hanteras med respekt för personlig integritet etc. Det är viktigt att rätt förvalta det förtroende institutionen fått i och med t ex en intervju eller annan dokumentation. Man bör särskilt se upp med sådant som kan uppfattas som kränkande och vinnlägga sig om att, vad gäller nu levande identifierbara personer, beakta personuppgiftslagen (PUL). Vissa institutioner avstår från att tillgängliggöra t ex filmer med nakna småbarn, men det grundar sig i lokala policyöverväganden snarare än tvingande lagstiftning.
De som gjort en filminspelning har dock juridiska rättigheter till materialet, och dessa måste klareras t o m utgången av femtionde året efter inspelningstillfället. Vad gäller eventuellt (tidigare) anställda producenter/filmare och donatorer måste avtal och överenskommelser ses över innan man eventuellt kan hävda ett underförstått/outtalat samtycke till publicering och tillgängliggörande. Skulle filmen vara att betrakta som ett konstnärligt verk är det under upphovsrättsligt skydd tills både regissör, manusförfattare och kompositör varit döda i minst 70 år.
Filmerna på Filmarkivet.se är tillgängliga i full längd, väl metadatasatta och rikt kontextualiserade. Det ligger omfattande redaktionellt arbete bakom, och dessutom har samtliga rättighetshavare kontaktats och godkänt webbpublicering. Inte en enda har sagt nej. I ett fåtal fall har material offentliggjorts trots att det visat sig omöjligt att identifiera eller lokalisera rättighetshavaren. En allmän disclaimer signalerar myndighetens önskan att klarera material om en upphovsman skulle ge sig till känna. För Östgötafilmerna gäller att de är ordentligt listade, men alla kan inte ses på webben, och de flesta som visas syns bara i form av korta previews.
En viktig fråga för tillgängliggörande är naturligtvis tydlig uppmärkning av materialen, gärna med Creative Commons-licenser. Men det kan vara tidskrävande att utreda hur det förhåller sig med rättigheterna. Biografvisad film finns i hög utsträckning listad i Svensk Filmdatabas men för den stora mängden dokumentärt material på museer och arkiv är situationen mer oklar. Man får som vanligt göra en riskbedömning och skriva en brasklapp i stil med den som Filmarkivet.se använder; Rättigheter klareras med alla kända rättighetsinnehavare, men för vissa av filmerna har vi inte lyckas spåra upp om någon eller vem som äger dem, så om någon gör anspråk på rättigheter kontakta oss på adress xxx. Det verkar också vara vedertagen praxis att man – utan särskild klarering och med hänvisning till citaträtten – kan lägga ut korta filmklipp (previews, max två minuter) som exemplifierar och illustrerar de resurser som finns i en samling.
För Riksantikvarieämbetet är målet är att alla data ska vara fritt, öppet och gratis tillgängliga för så många som möjligt. Helst ska åtminstone metadata (inte filmen i sig, men information om filen) kunna ställas till fritt förfogande utan restriktioner. Ännu bättre är det om även tumnagelbilder och så kallade previews kan vara helt fria, då det skapar bästa förutsättningarna för vidareanvändning i andra tjänster.

Vad kan man göra med film då?
I arkiven befintligt filmmaterial kan förstås aktiveras på olika sätt och integreras i utställningsbyggen, vilket man kan se aktuella exempel på bl a i Falun och Västerås. Länsmuseet i Linköping har i sin basutställning en filmvägg i storformat, där besökare enkelt kan välja vilka filmer de vill se från en touchscreen. Filmer kan också användas i mer riktade satsningar, kanske som utgångspunkt för pedagogiska program eller annan uppsökande verksamhet. Östergötlands museum har t ex inom ramen för sitt Linköpingsprojekt kunnat visa film på ett tjugotal äldreboenden, där materialet fungerat som stimulerande stöd för minne och samtal. En vägledning för sådant arbete kan kanske vara Riksutställningars Pedagogisk guidebok om rörlig bild (2010). Den handlar i och för sig en hel del om konstfilm men tar också upp praktiska råd om inspelning och ger ingångar till rörlig bild som pedagogiskt verktyg. Beställ gratis eller ladda ned innehållet här!

Relativt många museer och arkiv har egna kanaler på YouTube, som är världens just nu största webbkanal för film. Några svenska exempel är Norrköpings stadsmuseum, som lagt ut historiskt material och Fängelsemuseet i Gävle som nyredigerat korta filmer baserade på dokumentära inspelningar. Många institutioner använder YouTube också för filmer och nyhetsinslag av mer uppdaterad karaktär (se t ex Moderna museet, Göteborgs stadsmuseum och Naturhistoriska riksmuseet). Vimeo är en annan tjänst som kan härbärgera film, den accepterar längre sekvenser och samlar ett mindre (mer professionellt) community av användare. Victoria&Albert Museum i London och National Building Museum i Washington hör till de många institutioner som använder Vimeo för olika typer av filmat material. Även på Flickr, den stora fotosajten, är det idag möjligt att ladda upp film. Brittiska National Maritime Museum hör till dem som lagt upp material där, vad sägs om t ex ”Before the mast”? För både Flickr, YouTube och Vimeo gäller dock att materialet ligger bra där men att ingen kommer att märka det om det inte görs känt via andra kanaler (läs; social media). Detsamma gäller – och i kanske ännu högre grad – en ”filmsida” i undanskymd position på den egna webbplatsen. Ett sätt att nå längre är att tillgängliggöra sina filmer via plattformar som gör dem lättåtkomliga för andra aktörer, som K-samsök och Europeana.

Open Images som drivs från progressiva Instituut voor Beeld en Geluid i Holland är ett efterföljansvärt exempel. Plattformen innehåller över tusen objekt och sedan i höstas finns hela materialet tillgängligt via ett öppet API. Det innebär att dataposterna inkl metadata lätt kan användas vidare av tredje part i olika tjänster och applikationer. Data från Open Images används redan nu av bl a OPEN CITY, ArtTube, Picture War Monuments och Image on a Map. Dessutom finns material från Open Images i Wikimedia Commons så att det enkelt kan vidareanvändas t ex på Wikipedia.

Det finns också goda skäl att tillgängliggöra filerna via webben på ett sådant sätt att användare lätt kan bidra med information och kontext till innehållet. Ytterligare värden uppstår om man kan lägga ut filmfiler att fritt klippa i och/eller sätta ihop med andra/nya ljud och bilder, musikslingor eller berättarröster. Några exempel på vad som kan uppstå om användarna får chansen att arbeta kreativt med film/bildspel kan man ta del av på norska Digitalt Fortalt. Se t ex berättelsen om flanellografen från Norske Kvinners Sanitetsforening, det engelska kvarteret i Oslo eller glassen i Brevik.

På Linköpingsmötet diskuterades en del fram och tillbaka kring vad som är önskvärt när det gäller skydd av upphovsmannens originalverk. Tar det t ex skada om det ackompanjeras av ny musik – som den här filmen om Visby – eller får ett nyskrivet röstpålägg?

Vart vill vi komma?
Riksantikvarieämbetet har väldigt lite film i sina egna samlingar, och det som finns följer inga förväntade linjer. I arkivet finns titlar som ”Stenåldersmannen” (1919) och ”På jakt efter Lapplands forntid” (1960) – som i någon mån faller under myndighetens intresseområde – men också en polsk film om den venezianske 1700-talsmålaren Canaletto, en kvartslång film om surströmming och två reklamfilmer om postsparbanken. Förbryllande!
För många museer och arkiv är filmmaterialen emellertid viktiga, och intresset i kretsen kring Europeana är stort och klart uttalat. Riksantikvarieämbetet avser därför att, redan under innevarande år, utveckla K-samsök respektive Kringla så att de enklare och tydligare kan skörda upp och indexera respektive presentera filmfiler från de institutioner som levererar data till webbtjänsten. Riksantikvarieämbetet tittar också på smärre uppgraderingar av Platsr:s gränssnitt, som skulle göra det enklare för användare att tydligt länka in filmmaterial från olika källor och koppla det samman med andra data, bilder, berättelser och kartpositioner.
Filminstitutet kommer årligen att webbtillgängliggöra ytterligare ca 300 filmer ur arkiven på Filmarkivet.se, och förbereder som bäst leverans till K-samsök. Östergötlands museum arbetar på sitt håll för att göra sina material maximalt tillgängliga på webben. Flera av deltagarna på Linköpingsmötet uttryckte vidare ett behov av mer nationell samordning och stärkta nätverk på området. Den diskussionen kommer förhoppningsvis att kunna föras vidare i en grupp på RSM:s Mötesplats Museer, där alla intresserade kan hälsas välkomna att delta!

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

Finns det hopp för humaniora?

Arrangörsgruppen för Forum för kulturarvsforskning hälsar alla välkomna till ett seminarium den 9/12 och som tar sin utgångspunkt i att det idag ofta påpekas att det finns brister i den humanistiska och historiska bildningen. En fråga som kommer att diskuteras är hur humanistisk och historisk vetenskap kan bidra till ett bättre samhälle.  Inom forskning å ena sidan utsätts humaniora i allt högre grad för marknadsstyrda ideal och kvantitativa bedömningsprinciper, vilket riskerar att urholka den fria och kritiskt reflekterande forskningen. Inom statlig förvaltning å andra sidan aktualiseras dagligdags frågor kring digitalisering och e-förvaltning och deras koppling till demokratiska frågor. Men hur förmedlas humanistiska perspektiv via e-förvaltning och gynnar digital information alltid demokratin?

Moderator under seminariet är Ulrika Knutson och bland deltagarna finns Janken Myrdal, Stefan Eklund, Sanne Houby-Nielsen, Jonas Nordin, Martin Rundkvist, Johanna Berg, Tanvir Mansur från Projekt Athena, samt Karin Tetteris och Olle Westerberg från Armémuseum. Seminariet äger rum i Riksantikvarieämbetets Stora sessionssal i Stora huset, Storgatan 41 och är avgiftsfritt. Dagen inleds med kaffe klockan 9.30, därefter kör seminariet igång klockan 10.00 och beräknas pågå till senast klockan 16.00. Under dagen serveras lunchsmörgås till subventionerat pris.

Är du intresserad så föranmäl dig senast 6/12 till Camilla Montan, Vitterhetsakademiens bibliotek, tfn 08-5191 8140.

Forumet arrangeras i samarbete mellan Kungl. Vitterhetsakademien, Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer och Stockholms universitet.

>> Ola W. Jensen är forskare och handläggare och arbetar med frågor som rör bevarandeideologins historia på Riksantikvarieämbetet.

Vi har besökt Växjö och Uppsala

Uppsala, Uppland, Sweden
Uppsala och Fyrisån, 1880-tal. Fotograf: Okänd (från Flickr Commons)

Som vi skrivit om tidigare (här och här) gör vi under året besök på olika håll i landet för att bredda våra kontaktytor och träffa folk som jobbar operativt med kulturarvsinformation på webben. Vi hoppas förstås hitta flera informationsleverantörer till K-samsök men vill också mer allmänt lyssna av vad som händer och diskutera gemensamma utvecklingsfrågor. Arbetet utgår från Riksantikvarieämbetets regeringsuppdrag att vidareutveckla K-samsök i samarbete med berörda myndigheter, institutioner och ideella organisationer.

Efter sommaren har vi hittills hunnit med två besök, en heldag i Växjö den 9 september och en i Uppsala den 17 september. Vi (Lars Lundqvist och Johanna Berg) träffade fyra länsmuseer på varje ställe och dessutom deltog, glädjande nog, flera arkiv och även några mindre museer i diskussionerna. Det regionala samarbetet verkar fungera på helt olika sätt i olika landsdelar men vi kan återigen notera att det också finns mycket som förenar. På de två mötena deltog sammanlagt knappt fyrtio företrädare för sexton museer och arkiv, närmare bestämt:

  • Blekinge museum
  • Blekingearkivet
  • Dalarnas museum
  • Emigrantinstitutet
  • Fängelsemuseet i Gävle
  • Grenna museum/Polarcenter
  • Institutet för språk och folkminnen
  • Jönköpings läns museum
  • Kalmar läns museum
  • Kronobergsarkivet
  • Länsbibliotek Sydost/ABM Blekinge
  • Länsmuseet Gävleborg
  • Museum Gustavianum
  • Smålands museum/Kulturparken
  • Upplandsmuseet
  • Västmanlands läns museum

Vi presenterade som vanligt K-samsök och Europeana, samt visade våra webbtjänster Kringla/Kringla för Android och Platsr. Vi berättade också kort om hur myndigheten arbetar med Flickr Commons och vad som är poängen med att synas på andras plattformar. Bland det som diskuterades under mötena fanns många frågor som vi känner väl igen från tidigare träffar under turnén; rättighetsfrågor, öppenhet och användbarhet. Vi diskuterade en del gemensamma utvecklingsidéer och talade dessutom om bl a:

  • Hur man kan hantera PUL i relation till arkivalier med personhistorisk koppling, typ medlemsmatriklar i nykterhetsloger och fackföreningar.
  • Möjligheterna att koppla nya typer av data, såsom ortnamnsregister och ljudfiler (t ex dialektinspelningar) till K-samsök.
  • Internets globala karaktär och möjligheten att berätta ”globala” historier på Platsr, trots att kartan där bara visar Sverige som det ser ut idag.

Alla institutioner är unika, men utvecklingskraften ligger helt säkert i att finna det som är gemensamt. Vi tar med oss hem många viktiga synpunkter, erfarenheter och idéer från deltagarna och hoppas att de ska komma till glädje i vårt fortsatta utvecklingsarbete.

Genomförda sex möten kommer under hösten att följas upp med ytterligare träffar i åtminstone Linköping och Stockholm. Vi planerar dessutom en separat tillställning med konsttema i början av nästa år. Återkommer om detta.

>> Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet

Shanghai – förberedelser och månfirande


Foto: Daniel Nilsson

Vi är samlade! Nu är vi på plats inför våra aktiviteter i Shanghai i samband med EXPO 2010. Monica Pourshahidi, Madeléne Beckman och författaren Pernilla Glaser vilka representerar Arkitekturmuset, Daniel Nilsson från Riksantikvarieämbetet och Patrik Faming, Olov Schultz och Lena Dübeck från Boverket samt vår rådgivare Wiviann Wu Sällström. Kristina Björnberg från Formas ansluter på torsdag. Vädret har ändrats fort det sista dygnet. Sol och 34 grader varmt på tisdag. Idag onsdag är det behagliga 20 grader.

Igår träffade Monica, Pernilla och Madeléne rektorn på den skola där första aktiviteten ska äga rum. Skolan hade skickat ut vackra inbjudningskort till föräldrar och barn. Denna workshop syftar till gemensamma reflektioner kring hur särskilt barns upplevelser av staden kan åskådligöras för att kunna spela större roll när städer byggs och utvecklas. Aktiviteterna sker både i Kina och senare i Sverige. Under dagen har vi med hjälp av Wivian funnit en veritabel ”godisaffär” när det gäller införskaffandet av material till morgondagens workshop. Den välsorterde butiken innehöll nästan allt – kartong, plast, pennor, m.m. Vi ser fram emot morgondagen och hoppas att föräldrar kommer att följa sina barn till denna övning eftersom de är lediga från jobbet.

Just nu inträffar den stora månfestivalen, eller midhöstfestivalen, som är en av Kinas viktigaste traditionella högtider.
Dagen avslutades med att Wivian bjöd på de traditionella och vackert förpackade månkakor som serveras i hemmen just vid denna högtid. Månfestivalen lär infalla vid den tid på året då fullmånen är som allra rundast och klarast. Tyvärr var det mulet under kvällen så vi fick nöja oss med att beundra månkakornas glittrande askar….

2010-09-22 Madeléne , Daniel, Patrik och Lena

Small people matters

I juli arrangerade Boverket tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Formas och Arkitekturmuseet en workshop i den svenska paviljongen på världsutställningen i Shanghai. Syftet var att främja ett svensk-kinesiskt kunskapsutbyte om betydelsen av människors engagemang i en långsiktig stadsomvandling, se bloggen från juli. Den 23-24 september arrangerar de fyra myndigheterna ytterligare två workshops. Denna gång är det barn och deras upplevelser av staden som står i fokus.

Deltagandet i världsutställningen är en del av arbetet med ett gemensamt regeringsuppdrag att stärka förutsättningarna för en hållbar stadsutveckling genom ökad samverkan mellan miljö- och kulturpolitiken. Uppdragets huvudfokus är att visa positiva effekter av att lyfta fram sociala och kulturella aspekter i hållbarhetsarbetet. Arrangemanget i september är även en del av Sweden Architecture Week som äger rum i den svenska paviljongen den 23-27 september.

Den 27 september deltar vi i ’Arkitekternas Dag’, arrangerad av Sveriges Arkitekter, då bl a sinosvenska samarbetsprojekt inom området arkitektur och planering presenteras.

Representanter från myndigheterna kommer här på denna blogg att delge er såväl stora som små intryck och reflektioner. Välkommen att följa vårt arbete i Shanghai!

Världsutställningen i Shanghai har temat ”Better City Better Life” och man räknar med 70-100 miljoner besökare, varav 95 % kinesiska. Sammanlagt deltar 242 länder, varav ett fyrtiotal med egna utställningspaviljonger. All verksamhet i Sveriges paviljong utgår från temat ”Spirit of innovation” och har fokus på hållbarhet, kommunikationer och innovationer. Ytterligare information finns på www.expo2010.se samt www.expo2010.cn

>> Daniel Nilsson är kulturgeograf och arbetar med samhällsbyggnadsfrågor på Riksantikvarieämbetet. Det rör bland annat hur kulturarvet kan användas som resurs för utveckling och tillväxt. Daniel arbetar även med ett regeringsuppdrag om hållbar stadsutveckling i mötet mellan miljö- och kulturpolitiken.