Archive for the 'FMIS/fornsök' Category

Page 3 of 5

Farfar och jag – från bilar till webbregistrering på 104 år

Min farfar såg en bil för första gången när han var elva år gammal. Han har själv skrivit ner historien: ”1905 på sommaren sade folkskolläraren vid ett tillfälle:
- om ni nu går sakta till fönstren får ni se något nytt
Vi till fönstren förstås, vad fick vi se? Jo, en bil som, ja jag höll på att säga, rusade förbi på landsvägen. Detta var den första bilen jag såg, det var en sensation.”

Han berättar också om när han som soldat reste från Skövde till Sollefteå i januari 1913. De skulle på vinterutbildning. ”Det var en lång och dryg resa på järnvägen. I 38 timmar satt vi på tåget med uppehåll tre gånger för måltider, i övrigt fick vi leva på torrskaffning.” Idag tar den resan drygt 8 timmar.

Kanske var det på en sådan här landsväg som farfar såg sin första bil.
Kanske var det på en sådan här landsväg som farfar såg sin första bil. Foto: Carl Gustaf Rosenberg/RAÄ

Jag läste om farfars berättelse samtidigt som vi höll på med verksamhetsplaneringen för 2009 på jobbet. En av de saker vi planerar att göra under året är en förstudie (och kanske lite mer än så) för webbregistrering för FMIS (informationssystemet för fornminnen). Webbregistreringen ska bli det nya verktyget för att komplettera FMIS med ny information.

För sju år sedan när vi utvecklade FMIS pratade vi om att webbregistrering nog vore det bästa. Med webbregistrering behöver man inte installera någon speciell programvara. Men det skulle bli knepigt, kanske till och med omöjligt att hantera den geografiska informationen om fornlämningarna (var de ligger och vilken utsträckning de har) på ett vettigt sätt. Punkter kanske skulle gå men inte linjer och ytor. Det slutade med ett registreringsverktyg som måste installeras på varje enskild dator. Den är idag föråldrad och de som arbetar med FMIS registreringsklient skulle gärna vilja bli av med den.

Idag har tekniken hunnit ifatt våra drömmar – på Riksantikvarieämbetet finns redan ett informationssystem som använder webbregistrering (Bebyggelseregistret). Nu är det FMIS tur. De som använder informationen i FMIS, till exempel via sökverktyget Fornsök, kommer inte att märka någon skillnad förutom att ny information förhoppningsvis kommer att kunna registreras snabbare om ett år eller två. Men de som arbetar med registrering kommer att få ett bättre och effektivare arbetsredskap.

Under året kommer vi också att arbeta med att byta referenssystem för den geografiska informationen. Hittills har Riksantikvarieämbetet använt RT 90 2,5 gon V men mot slutet av året ska det vara SWEREF 99 som gäller för informationssystemens kooordinater. SWEREF 99 är nära sammankopplat med WGS 84 som används av GPS:er. Många kommuner, myndigheter och organisationer i Sverige har redan gått över till SWEREF 99, eller kommer att snart att göra det. Andra aktiviteter för året är lite vidareutveckling av Fornsök.

Farfar såg sin första bil vid elva års ålder, han behövde nästan 40 timmar för att resa mellan Skövde och Sollefteå. Jag tror inte att han någonsin såg en dator fastän han blev över 80 år gammal. Hans barnbarn sitter framför en dator hela dagarna och flyger mellan Stockholm och Visby på 35 minuter.

>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Gästblogg: Fornlämningar i mobilen

sokresultat2c

Nu kan alla få information om svenska fornlämningar i mobilen. Vi på Idevio har  en mobil gratis karttillämpning som heter Locago där har vi lagt till ett kartskikt för att söka efter fornlämningar. Sökningarna hämtar information från K-samsök och FMIS och presenterar resultatet som symboler på en kartbild. Till varje symbol finns mer information och i vissa fall en bild. Ladda ner i telefonen från get.locago.com eller prova web-demon. I telefonen lägger man till fornminnesskiktet genom att i menyn välja “Lägg till Lager” -> “Nyaste” och därefter väljer “Fornminnen”.

Alla som är det minsta historiskt intresserade tror jag vill veta vad det är för konstiga stenar, högar eller ruiner man stöter på ute i naturen. Det kan bli det nya söndagsnöjet att leta upp intressanta fornminnen i närheten som man inte visste fanns eller att ha med Locago på promenaden för att se vad det är man stöter på. Det kan bli en ny aktivitet liknande geocaching att leta upp spännande fornminnen.

infobildc
Sten jag brukade klättra upp på som barn för att få bättre fart i lian-gungan.

Locago är en mobil karttillämpning som bygger på att det går att välja de kartskikt man är intresserad av. Locago är användbar både med eller utan GPS. Om man har intressant data kan man även publicera egna skikt. Typiska kartskikt är foton från Flickr, företags- och personsök från Eniro, väder och turistguider. Nu alltså även fornminnen. Locago fungerar på nästan alla mobiltelefoner från Nokia och Sony Ericsson som lanserats de senaste åren samt en mängd andra.

Sökningarna hämtar information direkt från K-samsök och FMIS via de webservices som finns tillgängliga. Tillsvidare används FMIS-tjänsten för att söka efter vad som finns inom aktuellt kartområde. Sedan används K-samsök för att hämta mer information om varje objekt. Om K-samsök såsmåningom får möjligheten att söka på koordinater så kan vi gå direkt på denna tjänst och få med fler möjliga svar. Vi som sysslar med kartor tycker naturligtvis att koordinaterna är viktiga och hoppas på att så många objekt som möjligt blir koordinatsatta samt att det går att söka på dessa. Självklart önskar vi mer text och bilder för de objekt som saknar detta.

En intressant utökning skulle kunna vara att låta allmänheten bidra med datainsamlande. Det skulle kunna utformas ungefär som på en blogg där det går att lämna kommentarer. Kommentarerna skulle sedan vara synliga för alla användare. Möjligheten att ladda upp en bild skulle också kunna läggas till.

Johan Persson, CTO på Idevio

Gästblogg: Fornsök i utställningar

Flyg som en fågel över din hembygd och se var fornlämningarna finns! Med enkla medel är det möjligt att erbjuda museibesökare en flytgtur till intressanta platser.

Utställning Murberget
Bildspelet visades i en sitthörna där man i lugn och ro kunde uppleva en flygtur mellan olika fornlämningar. På bordet låg litteratur för den som ville fördjupa sig mer. Foto: Lars Göran Spång

Murberget har gjort en utställning om Härnösands forntid vari ingick ett bildspel med Google Earth som spelmotor. Tack vare att Fornsök har exportfunktion till Google Earth var det en relativt enkel procedur att göra ett bildspel som lliknade en flygsimulator. Kameran förflyttas mellan olika fornlämningar i Härnösand i en animerad flygtur, och vid varje plats görs ett uppehåll där ett fönster dyker upp som beskriver fornlämningen mer i detalj.

Fornsök i Google earth
Ett avsnitt av bildspelet med stenåldersboplatser som tema. Bilder av fynden har infogats i inventerarens anteckningsbok. Den aktuella havsnivån (50 m.ö.h) har infogats som en halvtransparent blå bild i terrängen. I Google Earth kan bilder draperas på terrängen eller fästas plant vid en viss nivå.

Google Earth har enkla verktyg för att lägga på bilder och texter vid olika punkter. Dessutom finns det möjlighet att drapera historiska kartor och t.o.m foga in olika havsnivåer.

Fornsök har med nuvarande utformning en stor potential utöver det som var tänkt från början. Fornminnesregistret är förvisso ett handläggarregister och det krävs mycket tillägg för att allmänheten ska få ut något av informationen. Som utställningsproducent är det emellertid ett förnämligt verktyg för att sammanställa information om fornlämningar för specifika ändamål. Museernas bilddatabaser är också en stor tillgång. I bildspelet om Härnösand dyker  exempelvis bilder av lösfynden upp i inforutan när kameran zoomar in till fyndplatsen.

Bildspelet kan sedan exporteras som en dvd-film och köras i en vanlig projektor. Det enkla förfarandet gör att flera bildspel kan produceras med olika teman, t.ex. stenålderboplatser, sevärda objekt, 1600-tals byar m.m. Det är alltid uppskattat när något nytt presenteras i utställningar som står en längre period.

Utställningen “Förlorad forntid. Skärvor ur Härnösands historia” var utställd hösten 2008 på Murberget.

>> Lars Göran Spång är forskningskoordinator på Murberget, Länsmuseet Västernorrland.

Något att tänka på när man halkande och huttrande tar sig till jobbet i snömodden

För ganska precis 300 år sedan, närmare bestämt i början av februari 1709, var det också groteskt kallt. Rödnästa människor snorade och huttrade – det var till och med så kallt att ölet frös till is i tunnorna. Den här köldknäppen visade sig bli ödesdiger för en hoper törstiga matroser. De hade lämnats kvar för att passa lastfartyget Anna Maria som hade tvingats att söka en tidig vinterhamn vid Dalarö. För att muntra upp sig lite anordnade de en middag för några besättningsmän från kringliggande infrysta skutor. De kalasade på kokt kött, skorpor och brännvin och rökte tobak. En på det hela taget trevlig kväll, får man anta. Det var bara det där problemet med ölet. Våra vänner ombord var inte så desperata att de gav sig på förrådet av fryst öl, men öltörst eller möjligen några andra slags behov drev dem att bege sig iland och uppsöka inrättningen “Besökaren Åmans Enkja”. Det sista skeppsgossen gjorde var att sopa aska över glöden i kabyssen.

Vad som hände medan matroserna var upptagna på annat håll är ju lätt att lista ut. Tack vare att Anna Maria fattade eld och sjönk med last, öltunnor och rubbet vet vi precis vad som hände den där köldslagna februarikvällen. Matrosen Philip Bewe som anordnade middagen och hans kamrater hamnade nämligen i domstol. De kunde inte ersätta redarna utan fick istället plikta med fängelse på vatten och bröd i några dygn. Detta var det snälla straffet – redarna bad faktiskt att matroserna skulle behandlas milt. Bra tycker jag, för deras försummelse har ju bidragit på ett påtagligt sätt till Fornsök! Och Anna Maria? Hon ligger kvar på bottnen vid Dalarö.

man, hund och skuta på is
Å nej! Ölet har fryst i tunnorna! Infryst skuta i en annan tid på en annan plats. Bilden kommer från Flickr Commons. Foto: National Maritime Museum

>> Sophie Jonasson jobbar med dialog- och delaktighetsfrågor på Riksantikvarieämbetet.

Hur får man obstinata 15-åringar intresserade av fornlämningar?


Foto: Jocke66

Skolungdomarna borde vara en av våra viktigaste målgrupper. De är framtiden. Genom att påverka dem kan vi påverka framtiden. När jag häromdagen stiftade bekantskap med 40 niondeklassare i Visby blev jag helt klart medveten om att det är en stor utmaning för oss på Riksantikvarieämbetet att göra vår information intressant för dem. Jag antog utmaningen och försökte inta en lagom kaxig, lite klämkäck och ”tjenis” attityd under den halvtimma då jag predikade hur spännande Fornsök är och hur viktigt det är med att bevara, tillgängliggöra och använda kulturarvet. Inte vet jag vad som gick hem!

Jag försökte föreställa mig Framtiden personifierad innan jag mötte dem. Tycker inte att jag är helt verklighetsfrånvänd och tror mig ha rätt bra koll på ”dagens ungdom”. Men jag blev ganska chockad. Relativt snart insåg jag att mitt upplägg var alldeles för trist för den här publiken. Trots att jag visade spännande fornlämningar som ufolandningsbanan, vrak med smaskiga berättelser om brott och olyckor, avrättningsplatser och bilder på skelett. Vad mer kan 15-åringar begära?!

De låtsades(?) sova, pratade(!) i mobiltelefon, kommenterade, grimaserade och försökte provocera. Lärarna satt skrämmande tysta. Nu lät jag mig inte avskräckas utan försökte haka på elevernas jargong (utan att bli en allt för töntig kulturtant…). De ifrågasatte det jag sa och på vilket sätt jag sa det. Men förutom den ganska ohyfsade och ouppfostrade attityden som fanns hos flera så var det också de som bidrog till att det ändå blev en rätt så intressant debatt. För frågor hade de! Varför får inte Faktab bygga ut i innerstan? Varför är fornlämningar viktigare än att man får bygga? Får jag pengar om jag hittar en skatt? Varför får inte jag bestämma priset om jag hittar skatten? Hur vet du att ni inte byggt ert nya hus ovanpå en skatt? Varför ska man spara en massa gamla stenar? Och så vidare.

Lärarna verkade intresserade (om än något avtrubbade) och tackade i alla fall för mitt föredrag. En av dem tittade trött på mig och sa ”tänk på att vi måste umgås med dem varje dag”….

Kan vi göra vår information intressant för den här målgruppen? Ska vi göra dataspel av våra informationssystem? Vad finns det för andra vägar? Helt klart är att de förväntar sig något häftigt och hur står sig våra informationssystem i det enorma utbud som finns idag? Tycker vi att det här är en viktig målgrupp då måste vi också ta reda på vad de vill ha och skapa något för dem.

>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet

Myteristerna utanför Öckerö

I de lugnaste badvatten… kikade efter i Fornsök om det finns något kul i vattnen runt sommarstugan på Öckerö. Bingo! På bottnen utanför Öckerö vilar vraket efter det danska fartyget Havmanden.

Så här gick det till: Hösten 1682 var Havmanden på väg mot den danska kolonin St. Thomas med straffångar till sockerplantagerna. Missnöjet grodde ombord. Kaptenen var snål och besättningen fick lite mat. Dessutom var det dåligt väder. När man nådde Engelska kanalen gjorde besättningen myteri och kastade kaptenen överbord. Skeppet seglade vidare mot Azorerna där straffångarna släpptes av. Sedan vände man hemåt igen. Oturligt nog för upprorsmakarna blåste det upp till storm och fartyget strandade på Risö utanför Öckerö. Det dröjde inte länge innan de hade blivit arresterade. Slutet för sjömännen blev inte så muntert; de fördes till Köpenhamn, rådbråkades och avrättades. Fartyget hamnade på bottnen och där ligger det än idag.

Något att reflektera över nästa gång man tar ett bad på Kågenäs…

När jag letade en bra bild till det här blogginlägget hittade jag den här i Rosenhanesamlingen (som är en riktig guldgruva, kika in där!) Bilden föreställer slaget vid Ölands södra udde 1789, så den är ungefär hundra år fel i tiden för att illustrera berättelsen om Havmanden – men jag kunde inte motstå dramatiken i motivet! Skottet som skjuts från fartyget i förgrunden är en signal som betyder reträtt. Konstnären hette Johan Peter Cumelin.

>> Sophie Jonasson jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.

Nya funktioner i Fornsök

Som jag skrev här så har vi haft ett mindre utvecklingsprojekt för Fornsök under juni och juli. Det gäller några förändringar och nya funktioner (lades ut 11 juli).

  • Nu kan resultatet av en sökning visas i mer småskaliga kartor än tidigare. Förut var maximal skala 1:75 000, nu kan man se sina träffar i vilken skala som helst.
  • Vid klick på en träff i kartan (en orange ikon) visas ett popup-fönster med viss information om lämningen (RAÄ-nummer, lämningstyp och antikvarisk bedömning). Klickar du på “visa” så får du upp all information om en fornlämning. Men du måste klicka fram den själv med hjälp av den lilla pilen högst upp i grålisten till vänster om kartan. Om du använt I-knappen och klickat på en lämning så gäller samma sak för att se objektinformationsfliken.
  • Om du har zoomat in i kartan och står i skala 1:25 000 eller mer storskaligt (t.ex. i skala 1:10 000) och bara vill se dina träffar så kan du dölja de övriga (omarkerade) lämningarna genom att gå in “Kartinställningar” och klicka bort “Fornlämningar”.
  • Vi har lagt till en mätfunktion (den lilla linjalen till vänster om kartan). Klicka på den punkt du vill mäta ifrån och dubbelklicka på den punkt du vill mäta till så ser du avståndet i den gråa listen under kartan bredvid koordinaterna. Om du vill mäta en krokig linje så håller du nere ctrl-tangenten och klickar på varje punkt där du vill ändra riktning och avslutar med dubbelklick. Vill du istället mäta en mjukt böjd linje så håll nere shift-tangenten och dra med datormusen den linje du önskar mäta. När du släpper på datormusen så får du veta avståndet.
  • Tidigare var man tvungen att rensa de värden man fyllt i under fliken “Län” för att kunna välja nya värden under fliken “Landskap”. Nu rensas det automatiskt i och med att man byter flik.
  • Bland kartskikten under Kartinställningar hittar man numera också nationalparker, kulturreservat och ytterligare några andra kartskikt.

>> Malin Blomqvist är arkeolog och jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.

Tips och trix i Fornsök

Nu har nya Fornsök legat ute i drygt 6 veckor. I juni har vi haft i omkring 600 besökare/dag vilket innebär att nya Fornsök har mer än dubbelt så många besökare som gamla. Här kommer några tips på olika snabbkommandon för att zooma in sig i kartan:

  • Håll in shift och gör en ruta så zoomas du in till detta läge (funkar oavsett vilket kartverktyg du använder).
  • Använd scrollhjulet på musen för att zooma in till det läge där du har placerat muspekaren.

En funktion som kanske inte alla sett är “Sök inom befintlig kartbild” – den sitter långt ner till vänster i sökvillkorsfliken. Zooma till det område du är intresserad av, ange ev. villkor (t.ex. en viss typ av fornlämning) och bocka i “Sök inom befintlig kartbild” så får du en träfflista med alla objekt som finns inom kartbilden.

Sedan kanske det kan vara kul att veta att vi håller på med lite extrautveckling av Fornsök, t.ex. kommer ett mätverktyg. Det är inte spikat än när det kommer att driftsättas men kolla här på K-blogg och på Fornsöks nyhetssida.

>> Malin Blomqvist är projektledare för utvecklingen av nya Fornsök.

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”


Kulturarvsbrukare på Birka trotsar den svenska sommaren. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

“Jag vill få chansen att veta mer om dom som bodde här innan mig!”

Så stod det i ett mail vi fick till Riksantikvarieämbetet häromveckan. Det kom från en privatperson som var upprörd efter att ha läst en artikel i dagspressen om ännu en plundring av en av Gotlands många fyndplatser. Och det finns verkligen anledning att bli upprörd. Det är en pusselbit i vår gemensamma historia som försvinner när en fyndplats förlorar sitt innehåll för att kanske hamna i mindre nogräknade kapitalstarka personers privatsamlingar.

På Riksantikvarieämbetet har vi nyligen lanserat en uppgradering av det publika sökfönstret mot landets system för fornminnesinformation. Sedan den 19 maj kan vem som helst söka efter fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar på land och i vatten. Nytt är också ett kraftfullt kartverktyg som gör att man på skärmen virtuellt kan strosa fram i omgivningarna där man bor, eller på någon annan plats som man av något skäl är intresserad av. Trots att jag som ansvarig för den avdelning som har lanserat den nya tjänsten och därför följt arbetet nära, kan jag inte få nog av att leta runt i dom marker som ligger mig varmt om hjärtat.

Riksantikvarieämbetets strategi är att informationen om kulturarvet ska vara så tillgänglig och användbar som möjligt. Kulturarv är en del av vårt dagliga liv och intresset för historia börjar nästan alltid hemma vid den egna husknuten. Överallt finns spår och lämningar som berättar om hur vi lever och hur dom levde som fanns före oss.

Informationen i våra databaser är visserligen i de flesta fall uppbyggda av experter och används professionellt i kulturmiljövårdsarbete på statliga myndigheter, i kommunala förvaltningar, museer mm. Men informationen tillhör oss alla och är viktig för att var och en ska kunna söka efter sin historia.

Reaktionerna på att vi öppnar upp våra databaser för publik användning är övervägande positiva men ibland möts vi också av oro för att det ska leda till ökat slitage av känsliga platser eller skador till följd av oförstånd eller brott.

Och självklart kan det ibland finnas skäl att ibland hålla tillbaka information, men generellt är det inte för mycket information som är problemet utan för lite! Just nu arbetar vi med att utveckla en plattform för samsökning av information i landets rika, men för användaren svårnavigerade karta av publika databaser med kulturarvsinformation. Och det räcker förstås inte med att bara kunna hitta information. Den måste vara möjlig att förstå och tolka för alla som är intresserade. Här är vi bara i början av ett spännande arbete att i bred samverkan ge användarna stöd och möjligheter att själva bidra i arbetet.

Kunskap och intresse är en grundförutsättning för att historien ska användas och kunna gå i arv. Men självklart krävs också en väl utvecklad lagstiftning och att vi samverkar med andra myndigheter och aktörer för att motverka skadegörelse och brott. Och när den historia som lagras i markerna är så viktig att man som vår mailskrivare, som är ryttare och ofta ute i landskapet, vill hjälpa till i arbetet. Då har vi kommit långt!

…”kanske lite wild and crazy men jag blir bara så vansinnig på att några idioter ska få roffa åt sig det som tillhör oss alla”.

>> Rolf Källman är avdelningschef på Informationsavdelningen på Riksantikvarieämbetet

Det analoga fornminnesregistret i graven


Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Det analoga Fornminnesregistret med sina 10.000 inventeringsböcker och 40.000 kartor, har slutgiltigt arkiverats på ATA (Riksantikvarieämbetets antikvariskt topografiska arkiv).

Materialet som insamlats genom fältinventeringar sedan 1938 består av anteckningsböcker med beskrivningar i blyerts, med kaffefläckar och tillplattade myggor (Norrlandsböckerna) samt ekonomiska kartor, som blivit sammetsmjuka av alla utlån. Det har sin charm att hålla i det materialet.

Borta är besökaren som medförande sin metalldetektor ville titta på kartor för att kolla var han inte fick leta (!).

Idag har vi nya Fornsök, ett fantastiskt redskap där databaserna från Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer och Sjöfartverket slagits samman. Vi sitter hemma och får information om över 1,7 miljoner lämningar, till lands och till sjöss.

Efter 70 år är nu en epok i graven.

>> Gunilla Edenström jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet