Kategori: Fornlämningar

Fornminnen + spel + smartphones

I måndags pratade jag på Parolado som anordnades av Riksutställningar tillsammans med  Business Arena, Fastighetsnytt och Gotlands Näringsliv och Etablering AB under Almedalsveckan. Parolado går ut på att man håller ett 6 minuter långt mikroföredrag om en idé eller något annat man brinner för. Jag pratade om hur man skulle kunna kombinera fornminnesdata och spel/gamification.

På Riksantikvarieämbetet och andra institutioner så har man pratat om Digital by Default under en tid, dvs om en resurs in finns på nätet är risken stor att användaren inte hittar och använder den. Under senaste åren har det blivit tydligt att det dessutom handlar om Mobile by Default, dvs att man bör utgå ifrån att användaren har en smartphone, tablet eller annan bärbar enhet som primär pryl för att få tillgång nätet.

Jag kommer i detta inlägg att presentera en idé på en mobilapp som jag funderat kring. Denna app finns inte och vi på Riksantikvarieämbetet kommer inte att utveckla en sådan. I slutet av inlägget berättar jag varför vi inte kommer att utveckla en sådan app. Idén går ut på att kombinera fornmimmen, spel och smartphones.


Foto: På-Nils Nilsson, 1977.

Har ni tänkt på att ibland när man rör sig ute i naturen så händer det att man ser saker som fångar ens intresse, saker som sticker ut och som inte känns som ett resultat av naturen själv? Det kan vara en ruin efter ett gammalt torp eller ett röse högt uppe på en höjd. Detta sätter igång fantasin, åtminstone hos mig. Vem bodde där och hur såg det ut? Varför bemödade man sig att släpa alla dessa stenar upp på höjden och varför var det viktigt att de var lika stora?

Ibland behöver vi träna ögat eller titta efter en extra gång för att se fornminnen. Idag finns det dock digitala hjälpmedel som hjälper oss att hitta dessa, både när vi sitter hemma vid datorn eller finns ute i naturen med våra smartphone i högsta hugg!

Fler och fler äger idag en smartphone. Har du en sådan vet du nog att det idag finns flera sätt att ”checka in” på en plats med hjälp av en mobiltelefon för att sedan dela denna plats med andra. Denna plats kan vara en affär, restaurang eller konsert. Kanske finns det personer jag känner i omgivningen som jag vill träffa eller som vill träffa mig? De mest kända tjänsterna för detta är nog Foursquare och delvis Facebook. Dessa tjänster har även ofta ett spelmoment där jag tävlar med mina vänner, t ex vem som besökt en plats flest gånger.

Gemensamt för fornminnen och tjänsterna ovan är att de tar avstamp i platser i landskapet, platsen där jag befinner mig just nu.

Nu över till min idé…


Galgberget i Visby. Foto: Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet

Tänk dig att du befinner dig uppe på Galgberget strax utanför Visby. Du funderar över vad den konstiga stenkonstruktionen kan vara? Du plockar fram din smartphone och ser vad som finns i närheten. Du väljer galgen från listan du får fram, får en kort beskrivning och väljer att checka in. Eftersom du inte är först på platsen får du endast några få poäng men du ser att det inte finns något foto som föreställer galgen. Eftersom du är först med att fota får du några extra poäng och väljer sedan att dela platsen och fotot på t ex Twitter. Annan interaktion (t ex en tolkning) skulle kunna ge fler poäng osv. Du kan sedan tävla med dina vänner, få extrapoäng för att du t ex checkat in på flest runstenar osv. Man kan även tänka sig en skärning där olika kommuner eller socknar tävlar om att vara först att fota alla fornminnen i en viss kommun. På detta sätt dokumenterar vi kulturarvet samtidigt som det är kul. :)

Då ställer du dig kanske frågan; varifrån ska jag få alla dessa fornminnesdata, med koordinater dessutom? Sådant kostar säkert dyra pengar. Riksantikvarieämbetet förvaltar en webbtjänst som heter K-samsök som tillgängliggör kulturarvsdata från svenska museer, Riksantikvarieämbetet m fl. Via denna tjänst kan du, gratis, hämta information från Riksantikvarieämbetets fornminnesregister via ett öppet API och använda i andra tjänster, t ex appar för smartphone. Detta register innehåller information om drygt 800 000 fornminnesobjekt, allt från husgrunder och runstenar till vrak och ringmurar och växer hela tiden. Just nu planerar vi att tillgängliggöra datan i K-samsök under Creative Commons Zero eller CC0 för att säkerställa att datan är fri att använda i alla sammanhang. Du skulle alltså kunna ta några kronor i betalning för appen utan att någon säger ifrån.

Vi på Riksantikvarieämbetet har inte medel att utveckla och ffa förvalta en sådan här ”fornminnesincheckningstjänst”. Vi har inte heller tillräcklig kunskap om målgrupper och användarbeteenden. Istället tillhandahåller vi bra grunddata som vi gärna delar med oss av och som vi hoppas kan används på nya och oväntade sätt. Är du sugen på att förverkliga min idé eller har du en helt annan idé? Skicka ett mail till ksamsok (at) raa.se för att få en API-nyckel.

>>Johan Carlström jobbar med K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Åk pulka på högarna i Gamla Uppsala!

Sedan lång tid tillbaka har unga som äldre ortsbor och turister vistats i Gamla Uppsala fornlämningsområde och använt den vackra och monumentala miljön till olika former av rekreation. På somrarna har man kunnat slå sig ned i gräset för en picknick och på vintrarna har det varit platsen där många Uppsalabor stått på skidor (och kanske på näsan) för första gången. Men till mångas stora sorg har tillgängligheten till de monumentala gravhögarna i Gamla Uppsala varit begränsad under ett antal år. Detta har berott på att Riksantikvarieämbetet, som förvaltar denna del av fornlämningsområdet för statens räkning, har gjort bedömningen att slitaget varit så stort att marken, växtligheten och, det på sina platser unika, insektslivet måste få tid att återhämta sig.

Bild från 60-talet på högarna. Fotograf: Pål-Nils Nilsson.
Men nu har Riksantikvarieämbetets fastighetsförvaltning och experter från länsstyrelsen undersökt högarna och funnit att de återigen kan klara ett försiktigt användande. Därför kommer Riksantikvarieämbetet att ta bort en del av det staket som omger den s.k. Mitthögen och Östhögen så att man åter ska kunna åka pulka på platsen.

Så från och med den 20 februari kan man återigen packa ryggsäcken med en termos, kanske en eller annan apelsin och bege sig till Gamla Uppsala med sin pulka eller kälke. Tänk dock på att försiktighet måste iakttas för att undvika skador på både mark och människor vid åkning.

Passa också på att besöka kyrkan, Odinsborg och Riksantikvarieämbetets besöksmål, Gamla Uppsala museum. I museet erbjuds visningar och aktiviteter under sportlovet. Temat för dessa dagar är ”Barn på vikingatiden.” Guidade visningar kl. 13 och 14.30 svarar på frågor om vad barnen gjorde på vikingatiden. Hur klädde de sig? Vad lekte de med och vad åt man? Under dagarna får man också prova på olika sysslor och pyssel: klä en pappersdocka, rita, göra ett smycke och inte minst gå på skattjakt i museet! Kanske är det du som vinner ett pris i skattjaktstävlingen!

Museet håller extra öppet 20 februari till den 24 februari kl. 12-16. Givetvis är museet gratis för barn under 18 år i målsmans sällskap (gäller ej skolverksamhet, arrangemang eller viss programverksamhet).

Välkommen!

Sveriges okändaste runsten


Fotoskanning: M. Källström

Runstenen vid Röks kyrka i Östergötland kan nog med rätta karakteriseras som Sveriges mest kända runsten. Men vilken är Sveriges minst kända runsten? Jag skulle vilja hävda att det är runstenen från Ljusdals kyrkogård (Hs 20) i Hälsingland. Att denna sten inte har väckt någon större uppmärksamhet beror på att den dök upp mycket hastigt för att lika snabbt försvinna igen.

Fyndet gjordes vid grävningen av en grav på kyrkogården den 16 augusti 1886 och förmodligen hade vi aldrig fått veta något om det om inte kapten Vilhelm Engelke hade råkat befinna sig i Ljusdal för en tillfällig förrättning. Han fick kronofogden Per Söderman att ta hand om de nyfunna fragmenten och föra dem till sockenstugan. Själv författade Engelke en skrivelse till riksantikvarien Hans Hildebrand och bifogade också en teckning av stenen. Enligt brevet, som nu finns i ATA i Stockholm, bestod fyndet av ”af fyra lösa stycken, af hvilka tvänne […] passa tillsammans”. Dessutom upplyser han att ”[s]tenen synes haft en nära rund slinga med en häst i midten”. Detta är faktiskt den utförligaste beskrivning av stenen som finns, eftersom den teckning som Engelke skickade med brevet senare verkar ha förkommit.

Dessvärre råkade även stenfragmenten ut för samma öde. När arkeologen Gustaf Hallström besökte Ljusdal 1929 var de spårlöst försvunna och de så förblivit trots att det i en tidningsartikel samma år utlovades en hittelön på upp till 50 kronor. Även teckningen har senare efterspanats utan resultat. På 1970-talet väcktes idén om att en kriminalteknisk undersökning av det bevarade brevet till Hildebrand kanske skulle kunna avslöja spår av teckningen som måste ha skickats i samma konvolut. Detta uppslag bedömdes dock vid närmare efterforskning som orealistiskt och någon undersökning kom aldrig till stånd.

Den 5 oktober i år höll jag på med att försöka utreda förhållandet mellan ett antal runstensfynd i Väversunda kyrka i Östergötland och hade i ATA beställt fram mapparna med runstensbilder från denna socken. Eftersom det i Väversunda också finns runor på kyrkdörren fick jag även fram en mapp med ”Diverse runor och runinskrifter” som jag egentligen inte hade tänkt beställa. Den innehöll inskrifter på andra föremål än runstenar från flera svenska landskap, men längst bak fanns dessutom en del rätt blandat material som man tydligen inte hade lyckats identifiera. Här lade jag särskilt märke till en blyertsteckning med detta utseende:


Fotoskanning: M. Källström

Det slog mig direkt att detta måste vara Engelkes försvunna teckning som gäckat forskning och hembygdsintresserade i mer än 120 år! Den stämmer exakt med beskrivningen i brevet till Hildebrand och runformerna faller också väl in i den norrländska runtraditionen. Tyvärr är det inte helt lätt att tolka inskriften. Man kan på teckningen läsa något i stil med (a)ruaR…smuau…-si(R)sun : (a) …(u)kr : inta…, men egentligen går det inte att begripa mer än ordet sun som säkerligen betyder ’son’. Kanske ska några av de runor som ser ut som a-runor egentligen tolkas som h-runor av s.k. kortkvisttyp och då skulle inskriften ha kunnat inledas med hruaR, vilket kan vara mansnamnet Hroarr ’Roar’.

Att vi inte direkt kan tolka de runföljder som Engelke har avbildat beror nog inte på att han har varit en dålig runläsare eller på att ristaren inte har kunnat skriva. Snarare har inskriften – liksom många andra av Hälsinglands runinskrifter – haft ett mer ovanligt innehåll, och när bara brottstycken återstår är det inte så lätt att rekonstruera texten. Här är det egentligen bara att hoppas på att framtida fynd ska sprida nytt ljus. Även om teckningen länge har varit på vift, vet vi med förvånansvärd exakthet var fragmenten hittades 1886. I Fornminnesregistret (Raä Ljusdal 363:1) har man nämligen med hjälp av en markering på en äldre kyrkogårdskarta kunnat bestämma fyndplatsen till ”13 m 194 g[rader] om SV hörnet av Ljusdals kyrka”. Detta är alltså en plats att hålla ögonen på.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Jag vet nu också var teckningen har befunnit sig under sin mer än hundraåriga bortovaro, men det kommer jag att skriva om i ett annat sammanhang.

Tips inför utflykten


Foto: Carl Curman, okänd datering

Vad är egentligen stenröset uppe på höjden? Vad är det för konstiga kullar i hagen bakom ladan? Det är sommar, vissa av oss är tillbaka på jobbet medan andra är mitt uppe i semestern. Då vi gärna rör oss ute i naturen på semestern så tänkte jag tipsa om några av våra (och andras) e-tjänster som kanske kan förhöja upplevelsen av utflykten.


Före utflykten

Vi på Riksantikvarieämbetet förvaltar flera databaser varav två kan vara användbara inför utflykten; Fornsök och Bebyggelseregistret. Dessa innehåller information om alla hittills kända fornlämningar samt skyddad historisk bebyggelse. Vill du göra en mer allmän sökning så rekommenderas Kringla vilket är en samsökstjänst som söker ner i ett 20-tal minnesinstitutioners databaser (inklusive Forsnök och Bebyggelseregistret). Kanske finns det äldre foton från platser som du brukar besöka?


Under utflykten

Det händer att man stöter på former ute i landskapet som man blir nyfiken på men som man inte haft möjlighet att kolla upp i förväg. När detta händer rekommenderar jag att du har laddat ner Kringla för mobilen (i dagsläget endast för Android-telefoner). Med denna app kan du få reda på vad som finns i närheten (byggnader, fornlämningar och koordinatsatta fotografier) med hjälp av GPS:en i din smartphone, på plats ute i landskapet. Har du istället en iPhone så finns det en app som heter Fornfynd där du kan söka fram fornlämningar. Fornfynd är inte utvecklad och förvaltad av Riksantikvarieämbetet men använder samma information som Kringla via K-samsök.

Efter utflykten
Alla har vi platser vi känner lite extra för och som vi kan berätta historier om. Dela med dig av din historia om dina platser på Platsr, Riksantikvarieämbetets community. Du kan lägga till text, ladda upp bilder och diskutera med andra. En ganska ny funktion är att du kan använda ditt Facebook-konto för att logga in.

Jag fick f ö ett supportmail till Kringlas e-postlåda från en användare som heter Eva och som avslutade vår konversation med: ”Det här är som släktforskning fast med gamla hus och sånt i stället.”

Spot on! :)

>>Johan Carlström är systemansvarig för Kringla på Riksantikvarieämbetet

Kringla – Mashup och länkad öppen data


Exempel på bild från Panoramio i Kringla. (klicka för större format)

Sedan några år är det populärt att utveckla s k mashups; e-tjänster där man sammanfogar delar från olika källor/tjänster till en ny helhet. Ett exempel på detta är Svenska dagbladet som visar väderdata från norska Yr på en karta från Google. Vad som gör detta möjligt är ett API (Application programing interface) kopplat till källan från vilken informationen hämtas. Den e-tjänst som har en viss kod (kallad API-nyckel) kan sedan via API:et ställa frågor ner mot databasen.

Ett annat bra exempel på en mashup där informationen kompletterar varandra är vår tjänst Kringla där informationen från K-samsök illustreras av georefererade foton från Panoramio. Ett tydligt exempel är hällristningarna i Hägerstalund i Norrköping som beskrivs ingående med info från Fornsök (Östra Eneby 1:1). Vill jag veta hur hällristningarna ser ut finns det länkar till kalkeringar från svenskt hällrisningsforskningsarkiv (SHFA). Det finns dock inga fotografier föreställande själva hällristningarna. Det är här Panoramio kommer in…

Panoramio är en Googleägd tjänst där användarna laddar upp foton och kopplar dem till en plats på kartan. Det är förvånande hur pass väldokumenterad Sverige är i Panoramio, nästan överallt finns det foton. Finns det inte något foto så finns det vanligtvis foton inom ett par kilometer som gör att man kan bilda sig en uppfattning om hur miljön ser ut i området. Klickar jag i panoramiorutan i Kringla (se skärmdumpen ovan) så får jag fram flera foton som visar hällristningarna. Minnesinstitutionernas information kompletteras av annan information och vinnaren är användaren som får tillgång till mer information.

Här ser jag möjligheten att komplettera med mera information, t ex från Wikipedia. Artiklarna i Wikipedia innehåller ofta annan information än den i våra egna system och är ofta rikare illustrerad. Detta skulle t o m kunna inspirera Kringlas användare att förbättra kvalitén i artiklarna i Wikipedia där det behövs.

Detta kan göras på flera sätt, det enklaste sättet är att använda Wikipedias API på samma sätt som vi använt Panoramios API. Detta görs i applikationslagret, dvs det måste göras igen om en annan tjänst som använder K-samsök vill göra samma sak.

Ett annat sätt, som ur ett vidare perspektiv är mer intressant, är att skapa semantiska (betydelsebärande) länkar mellan objekt i K-samsök till artiklarna i Wikipedia. Detta skulle med fördel göras via dbPedia som levererar informationen i Wikipedia i strukturerad form. På detta sätt blir relation K-samsök <-> Wikipedia tillgänglig som Länkad öppen data och en del av den semantiska webben. Dessa länkningar skulle kunna göras nere i respektive källsystem (t ex Fornsök) men intressantare skulle vara att crowdsourca dessa, dvs låta exempelvis Kringlas användare hjälps åt att skapa länkar mellan relevanta objekt och dess Wikipedia-artikel. Dessa länkar skulle sedan bli tillgängliga för flera via K-samsök. Finns det ingen artikel kan denna skapas av användaren. Man skulle möjligtvis behöva skilja på de länkar skapade av en institution och de skapade av användare men det görs enkelt i gränssnittet i respetive e-tjänst.

Dessa två tillvägagångssätt behöver inte utesluta varandra, jag ser en vits med att både kunna söka sig fram till Wikipedia via en karta OCH få direktlänkar från olika objektsbeskrivningar.

>>Johan Carlström jobbar med Kringla och K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Fornsök – nyheter inför 2011


Rökstenen. Foto: C. F. Lindberg – 1872

I mitten av januari planeras driftsättning av några nya funktioner i Fornsök. Sedan ”nya Fornsök” släpptes i maj 2008 har Riksantikvarieämbetet bedrivit utveckling i mindre skala på årsvis basis. Tanken har varit att göra små men kontinuerliga förbättringar av söktjänsten. Årets utveckling bygger delvis på förslag som hängt med sedan 2008, samt synpunkter som inkommit från er användare sedan dess. Det senare är ett viktigt inslag inför all utveckling och vi önskar att ni även i fortsättningen är lika flitiga att skicka in synpunkter på förbättringsområden och andra önskemål till fornsok@raa.se . Exempel på några funktioner som kommer är RSS-feed, sökning inom handritad polygon och flerval vid sökning.

På Riksantikvarieämbetet pågår för närvarande diskussioner kring våra tjänster med utgångspunkt i sam- och framtidsplanering, ett arbete som leds av Henrik Summanen på enheten för informationsutveckling. Här finns planer på begreppsmodellering och anpassning till den semantiska webben, ett arbete som måste ske i flera steg under ett antal år. En översyn av Riksantikvarieämbetets systemportfölj kommer att göras, viktiga frågor berör vad systemen skall göra för vem i framtiden. Närliggande planer för Fornsök är att enheten för informationsförsörjning kommer att initiera en förstudie för ett nytt webbaserat registreringsverktyg. Under nästa år kommer vi också att se över hur vi kan stärka sök- och hjälpfunktioner i tjänsten, samt påbörja arbetet med att införa CC-licensiering för bilder och information.

>> Daniel Langhammer jobbar med FMIS/Fornsök på Riksantikvarieämbetet

Nu ska vår geografiska data ut i Europa

I slutet av förra veckan besökte jag och Börje Lewin den danska huvudstaden för att delta i kickoff för projektet CARARE (Connecting ARchaeology and ARchitecture in Europeana) som i korthet går ut på att förse Europeana med data om fornlämningar och kulturhistoriska byggnader, något som vi har gott om i Bebyggelseregistret och Fornsök. Tanken är att vi ska leverera denna data via K-samsök. Vi kommer även att inventera om det finns annat material i K-samsök som svarar upp mot projektets syfte. Ett annat mål är att förse Europeana med data om kulturmiljöer i 3D och Virtual Reality. Finns det nån som känner till om det finns en sammanställning kring 3D och Virtual Reality på svenska museer?

CARARE kommer att:

”…add substantial value to Europeana and its users by:

  • Promoting and enabling participation in Europeana by heritage agencies and organisations, archaeological museums and research institutions and specialist digital archives, and raises awareness of Europeana in the domain
  • Establishing an aggregation service which contributes on a practical level to enabling interoperability, promoting best practices and standards to heritage organisations, taking account of the particular needs of content for archaeology and architecture
  • Implementing Europeana-compatible infrastructures, standards and tools in order to make millions of digital items available for heritage places across Europe, thus contributing to the growth of Europeana
  • Contributing expertise on geographic information
  • Acting as a test bed for Europeana’s APIs, which are intended to make contents available for other service providers to use, for example in the areas of tourism, education and humanities research
  • Establishing the methodology for 3D and virtual reality content to be made accessible to Europeana’s users” (från http://version1.europeana.eu/web/guest/details-carare/)

Projektet pågår fram till januari 2013 och i projektet deltar 29 institutioner från 20 olika europeiska länder. CARARE koordineras av Kulturarvsstyrelsen (Danmark) tillsammans med MDR Partners. Projektet kommer att ha en egen webbplats på www.carare.eu

>> Johan Carlström jobbar med K-samsök på Riksantikvarieämbetet.

Klimat och kulturarv – kan de samspela?

I Oslo, på Nobels fredssenter, samlades torsdagen den 12 november representanter från hela Norden för att diskutera klimatförändringar och kulturarv, både utifrån hot och problem liksom möjligheter och lösningar.

Konferensen är en del av det nordiska samarbets projektet ”Effekter vid klimaendringar på kulturminnen och kulturmiljo”

Här kommer några av reflektionerna från konferensens talare som utgjordes av alltifrån arkitekter och byggnadsingenjörer till forskare och kulturgeografer:

– Negativa effekter av klimatförändringarna på kulturarvet kan, genom anpassning till rådande situation, ändras till det postiva.

– För resurs och energieffektivisering är kunskapen om äldre tiders byggtekniker, liksom val av material av stort värde.

– Kulturinstitutionerna har ännu ej fullt ut tagit på sig en tillräckligt stor roll i klimatdebatten.

– Det nordiska länderna har mycket att vinna i erfarenhets och kunskapsutbyte i dessa frågor.

– Traditionell byggnadsteknik har många lösningar avseende exempelvis lokalisering och ventilation som bidrar till en minskad CO2-belastning.

– Kommer klimatpolitiken att påverka landskapet mer än klimatförändringarna?

Ja, det var några av de många reflektionerna som framkom denna dag, vilka funderingar har du?

>> nedtecknat av Maria Jansson, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet och del av infogruppen i projektet.

A photogenic mound

Uppsala Mounds, Gamla Uppsala, Uppland, Sweden
The Western Mound after excavation. Photo: Henri Osti

One of the photos recently presented at Flickr Commons depicts an excavation performed in one of the imposing Uppsala Mounds called the Western Mound. The photo was taken by Henri Osti who emigrated from Germany to Sweden were he opened a photographer’s studio in Uppsala. As a local and well reputed photographer, Osti was engaged to document the Western Mound, or Tor’s Mound as it was referred to when it was explored in 1874.

One of the individuals posing in Ostis photo could very well be Lieutenant J. G. Hagdahl who was commissioned to lead the excavation. The initiator was the Director General at the Swedish National Heritage Board, Bror Emil Hildebrand, who in the 1840’s investigated the Eastern Mound (also called Oden’s Mound) and the Middle Mound (earlier known as Frö’s Mound), also situated in the area of Old Uppsala.

When exploring the Western Mound, one of the initial plans was to apply the same strategy used in the 1840’s, i.e. to perforate the mound with three small shafts; one from the top and two from its sides. This plan was abandoned; instead a vast shaft was dug into its centre. It took 20 men (probably soldiers from the Regiment of Uppland) nearly a month to finish the job shovelling through this 60 metres high and 10,5 metres wide monument! Among the meagre amount of finds were cremated human bones, small fragments of gold and some decorated pieces of animal bones.

But why then did they take such pains excavating this enormous barrow and why didn’t they use the same excavation strategy as back in the 1840’s? In the same year, 1874, an international anthropological-archaeological conference was held in Stockholm. By excavating a huge barrow named after a heathen god and by many thought to conceal a great king and wealthy grave goods, the committee simply wanted to amaze their international archaeological colleagues. The reason they dug out an enormous shaft was simply to make the inner structures more visible for the audience. Whether Hildebrand and his colleagues were disappointed about the meagre quantity of finds the story doesn’t tell.

What is important to bear in mind is that back in those days archaeology was still a juvenile scientific field. To host an international conference was considered an honour and of great scientific importance since it gave you the opportunity to demonstrate the standards of the native archaeology. Due to the national movement at the time it was also perceived as a matter of great national significance which was why the excavation was financed by state funds.

The photo in question, plus two others also taken by Henri Osti, as well as the original excavation report are kept in the Antiquarian Topographical Archives (the Swedish National Heritage Board) in Stockholm. This archive is unique due to the enormous amount of documents, photos and other illustrations covering 400 hundred years of antiquarian work!

>> Ola W. Jensen is a researcher at the Swedish National Heritage Board, working on issues concerning the history of preservation ideology.

Gåtan kring Ardre ödekyrka

Ardre ödekyrka. Akvarell av Lars Cedergren från 1816-1830.
Ardre ödekyrka (?) avtecknad av Lars Cedergren 1816-1830.

Jag berättade i ett tidigare inlägg om två bildsamlingar ur arkivet med akvarellerade teckningar av J. W. Gerss och Lars Cedergren, som nu är digitaliserade och finns att titta på i Kulturmiljöbild.

Gerss och Cedergren dokumenterade bland annat kyrkoruinerna i Visby och några andra ödekyrkor på Gotland under 1807 (Gerss) och 1816 (Cedergren). Läs mer i artikel på vår hemsida.

Ardre ödekyrka. Foto: Bengt A Lundberg
Ardre ödekyrka 2008. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Under mitt arbete med bilderna stötte jag på ett mysterium som fortfarande är olöst. En bild av Lars Cedergren ska föreställa Ardre ödekyrka (också kallad Gunfiauns kapell). Under bilden har Cedergren skrivit ”Ardre Capell”.

Men ruinen på Cedergrens bild ser inte ut som ruinen gör idag! Kan han ha dokumenterat en annan ruin och skrivit fel namn under bilden? Eller har han gjort teckningen ur minnet? Cedergren var gotlänning och har gjort annan dokumentation från Ardre, så han borde ju ha haft koll!?

Kan någon hjälpa mig att hitta ett svar på gåtan?

Läs gärna mer om fornlämningen i Fornsök.

>> Anna Boman jobbar med bildfrågor och arkivets bildsamlingar på Riksantikvarieämbetet.