Kategori: Foto

Berit Wallenberg on Ireland – new on Flickr Commons!

St. Kevin's Church, Glendalough, Co. Wicklow, Leinster, Ireland. Photo: Berit Wallenberg, 1939. Public Domain
St. Kevin’s Church, Glendalough, Co. Wicklow, Leinster, Ireland. Photo: Berit Wallenberg, 1939. Public Domain

The Swedish National Heritage Board started sharing photos by Berit Wallenberg on The Commons on Flickr in 2012. We will now add “Berit Wallenberg – Ireland” to her 11 previous albums with photos from Sweden, Italy, Belgium, France, Germany, The Netherlands, Switzerland, England, Norway, Denmark and Iceland. Most of these images are from the 1920s and 1930s.

Berit Wallenberg (1902–1995) was a Swedish archaeologist and art historian, specialized in medieval churches and mural paintings. She began photographing early, and brought her camera on her many travels in Sweden and other European countries. As an adult, she often travelled on her own, in her own car and under modest conditions, even though she was part of the influential Wallenberg family with bankers, industrialists, politicians and diplomats.

Berit Wallenberg spent about two weeks on Ireland in August 1939, travelling around, mainly studying ancient remains, as monastic sites and churches. The images are from the provinces of Ulster, Leinster and Munster. According to the photo dates, she started her trip in Ulster in Northern Ireland, UK, then continued to Leinster and Munster in the Republic of Ireland. However, we will not upload the images in cronological order.

Beehive huts near Dunbeg promontory fort, Dingle Peninsula, Co. Kerry, Munster, Ireland. Photo: Berit Wallenberg, 1939. Public Domain
Beehive huts near Dunbeg promontory fort, Dingle Peninsula, Co. Kerry, Munster, Ireland. Photo: Berit Wallenberg, 1939. Public Domain

The entire Berit Wallenberg archives collection holds more than 25,000 photos. About 5,000 are digitized and searchable in our photo database Kulturmiljöbild, thanks to financial contribution from the Berit Wallenberg Foundation. The new album “Berit Wallenberg – Ireland” will show a choice of 20 images, selected from the 150 images from Ireland by Berit Wallenberg in the photo database.

We warmly welcome all Flickr viewers to the Swedish National Heritage Board’s photostream on Flickr Commons to follow Berit Wallenberg on Ireland, and to download and use the copyright free images. We also hope for Flickr members to comment on the images, to tag, to show comparative images, and to tell us things we did not know about the images we share! We start uploading today, and more images from Ireland will follow during autumn, so keep watching! :)

Gör kulturarvet tillgängligt genom Public Domain

Kulturarvsinstitutioner i hela världen firar just nu Public Domain Day och Riksantikvarieämbetet är med! Den 1 januari varje år infaller den tidpunkt när skyddstiden för verk av till exempel konstnärer, författare och andra upphovsmän går ut och deras verk blir Public Domain. För året 2020 betyder det att alla verk av de som avled 1949 kommer in i Public Domain (med några undantag). Genom att lyfta fram verk och upphovsmän som har blivit Public Domain lyfter vi fram betydelsen av öppna licenser för det digitala kulturarvet.

Men för institutioner som får bestämma om ett verk publiceras som Public Domain-märkt eller med en restriktivare licens kan det vara ganska knepigt. Därför har jag pratat med Riksantikvarieämbetets jurist, Sofia Kullman, både om betydelsen av Public Domain, skillnaden till andra licenser och hur man kan bestämma om ett verk är i Public Domain.

Om ni är intresserade att veta mer om öppna licenser och Public Domain kan ni också titta på vårt webbinarium kring detta ämne. Och om ni vill se mer Public Domain-verk, följ Riksantikvarieämbetet på Instagram, där presenterar vi konst, foton och objekt som är Public Domain-märkt.

LB: Vad betyder Public Domain egentlig, Sofia?

Sofia Kullman: Public domain är ett uttryck som inte har någon direkt motsvarighet i svensk rätt. Vad man menar är dock att det inte (längre) finns något upphovsrättsligt skydd.

Vilka objekt kan man publicera som Public Domain-märkt?

Sofia Kullman: Vanligast är att man pratar om material vars skyddstid har gått ut. Upphovsrätten skyddar nämligen ett verk i 70 år efter upphovsmannens död. För så kallade närstående rättigheter gäller lite andra skyddstider.

Men det kan också handla om material som aldrig har skyddats av upphovsrätt, till exempel lagar eller myndighetsbeslut.

När det gäller jättegammalt material kan man förstås vara säker på att skyddstiden har gått ut, och där är det inget problem att märka materialet med Public Domain. För lite nyare material kan det vara svårare.

Målning på siden med motiv från Stockholm omgivna av blommor. Anna Pabre. Tekniska museet, Public Domain.

Vad är skillnaden mellan CC0 och Public Domain?

Sofia Kullman: CC0-märkningen är lite speciell. Den innebär att upphovspersonen har avsagt sig all upphovsrätt. För slutanvändaren blir det lite samma sak som med material som är i Public Domain, man får använda det fritt. Men för personen som ska märka materialet är det stor skillnad. Det är bara upphovspersonen som kan besluta att något ska vara CC0. En PD-märkning innebär att man har gjort bedömningen att ett material inte är skyddat, medan en CC0-märkning är en viljeförklaring från upphovspersonen.

Vilka objekt eller data är problematiska för att publicera dem som Public Domain-märkt?

Sofia Kullman: Egentligen är det inte några särskilda objekt eller data som är svåra att publicera med PD-märkning. Det svåra är att komma fram till själva bedömningen, och det kan ibland bero på att man inte vet vem upphovspersonen är och därför inte kan kontrollera när den personen dog. Det kan också vara svårt att bedöma om ett foto är ett fotografiskt verk eller en fotografisk bild. Ett fotografiskt verk har en skyddstid på 70 år efter upphovspersonens död, medan fotografiska bilder skyddas i 50 år efter att bilden togs, så den bedömningen spelar stor roll.

Statens Järnvägar, SJ Vingplogen i arbete å bangården i Jämtlands Sikås vintern 1936. Järvägsmuseet, Public Domain.

När min institution har ett fysiskt objekt som är i Public Domain, och vi digitaliserar det – är det ett nytt verk som inte är i Public Domain?

Sofia Kullman: Det där är en lite knepig fråga. Just nu är det så att den svenska upphovsrättslagen ger en närstående rättighet för fotografisk bild för alla foton som inte är fotografiska verk. Så om man digitaliserar ett föremål genom att fotografera det så uppstår alltså formellt sett ett skydd. Men jag tror de flesta är överens om att inte hävda en sådan rätt vid digitalisering. Det gör bara digitaliseringen krångligare, och det tjänar ingen på.

Dessutom är det på väg att ändras. EU:s nya upphovsrättsdirektiv innehåller en bestämmelse som innebär att man inte ska kunna hävda sådant skydd vid digitalisering av ”alster av bildkonst”. Den bestämmelsen ska implementeras i medlemsländernas lagar senast juni 2021.

Fram till dess kan det vara bra för både institutioner och medarbetare att vara tydliga med hur man vill ha det. Vill man som medarbetare hävda en närstående rätt, så bör man berätta det för sin institution så att de kan ta hänsyn till det. Från institutionens sida är det också bra att vara tydlig med sina förväntningar på de som digitaliserar. Om alla korten är på bordet så slipper man bråka om det i efterhand. (Vill man vara jättesäker på sin sak så sätter man det dessutom på pränt, tycker jag som jurist förstås, men det räcker ganska långt att vara överens.)

Tack så mycket, Sofia!

Mer information om hur vi firar Public Domain Day finns här.

Att ersätta kontemplation med immersion – digital konst på Atelier des Lumières

People do not learn about culture as they did in the past. The practices are evolving and the cultural offering must be in step with them. The passive observation of works of art is no longer relevant, and I’m convinced that people are increasingly learning about art through this immersive experience and the emotions they generate. The marriage of art and digital technology is, in my opinion, the future of the dissemination of art among future generations, as it is able to reach a younger and wider audience than that of the traditional museums.

-Bruno Monnier, Ordförande för stiftelsen Culturespaces

Ett nerlagt järngjuteri i Paris 11:e arrondissement; en tömd industrilokal på 1 500 kvadratmeter, med 10 meter höga väggar. I taket sitter 140 stycken Laser Cinema projektorer, tillsammans med 50 Nexo högtalare med direktivitetskontroll. Det här är världens största permanenta multimedieinstallation, med totalt 4 000 kvadratmeters projektionsyta, som nu visar den sista veckan av sin första konstutställning. Den totala kostnaden för att sätta upp hela utställningen var 9 miljoner Euros. Inträdesbiljetterna kostar 14,9 Euros styck. Och är slutsålda sedan länge. Ändå är kön lång utanför.

Över 3 000 högupplösta bilder av verk av konstnärerna Gustav Klimt, Friedensreich Hundertwasser och Egon Schiele har animerats till musik med hjälp av mjukvaran Amiex system (Art&Music Immersive Experience), som utvecklats av stiftelsen Culturespaces. Samma stiftelse har efter två års arbete förvandlat den tomma industrilokalen på Rue Saint Maur till Atelier des Lumières – en immersiv totalupplevelse av projicerad, animerad konst och musik. När utställningen stängde, hade den från den 13:e april 2018 till den 6:e januari 2019 haft totalt 1 240 000  besökare.

Upplevelsen är bokstavligen total, när jag kommer in genom de ljudisolerade dörrarna. Efter en ombokad resa, där storm och snö ledde till förseningar, missad anslutning, byte av flygbolag, allmän stress, springande på rullband och mellanlandning i Wien i stället för i Oslo. För lite sömn, ingen mat och för mycket kaffe. Blandat med funderingar på vad förlorat bagage kan tänkas heta på franska. Kanske bidrar detta något upplösta medvetandetillstånd till den förtrollande upplevelsen av omslutande färgat ljus och musik. Kanske närmar jag mig den upplevelse som en medeltida kyrkobesökare fick av färgstarka blyglasfönster, målningar, mosaiker och liturgisk sång anpassad för kyrkorummets säregna akustik. Förstärkt av undernäring, inälvsparasiter, fladdrande vaxljus och synrubbningar orsakade av blodtrycksfall efter att ha stått upp under hela mässan.

Bilderna flyter fram över väggar och golv tillsammans med musiken; som en självklar del av rummet. Det är stort. Det är omslutande. Det är en aning om konstnärens egen blick rakt in i verket under själva skapandeprocessen.

Även välkända verk som Klimts Livets träd framträder på ett helt nytt sätt, när de tolkas som väggtäckande animerade projektioner tillsammans med musik. Animationerna är, liksom originalen, tvådimensionella. Storleken på projiceringarna, tillsammans med storleken på lokalen, ger en känsla av oändlighet i flera lager; samtidigt som detaljer i målningarna framträder på nya och oväntade sätt när de projiceras på väggar och golv. Samt i vatten, i de gamla kylbassängerna. Och i ett mindre rum, täckt av speglar. Musiken ger ytterligare en dimension åt upplevelsen, och är fullständigt integrerad med projiceringarna.

It’s like entering a sacred space,”säger jag till Marie Boisonnet, som är projektledare vid utvecklingsavdelningen på Culturespaces, när vi följs åt genom utställningshallen. Besökarna, som ofta bokat sina biljetter månader i förväg, står, sitter, ligger, går och dansar omkring. Många sitter i grupper, barn och vuxna tillsammans. Klimts målningar från taket på Burgtheater i Wien tornar upp sig, 10 meter höga, på väggarna. Ur högtalarna hörs Wagners Tannhäuser. Bland ornamenten som roterar på golvet dansas både wienervals och mera improviserad hopp- och springdanser.

Både barn och vuxna interagerar med utställningen. Den besökare som lyckats hitta den rätta platsen sitter helt stilla i hjulets nav. Omsluten av dess roterande ekrar. Omsluten av konsten och musiken, men inte innesluten i den genom ett VR-headset. Inte fastlåst vid en skärm, utan seende och medveten med sina egna sinnen.

När en familj eller annan grupp besöker utställningen, så ser alla samma saker samtidigt, och kan diskutera vad de ser; både under och efter själva upplevelsen. Detta framhåller Marie Boisonnet som den stora fördelen med projicerade immersiva upplevelser framför sådana som måste upplevas genom ett headset. Jag håller med, och får ytterligare bekräftelse när jag ser besökarnas reaktioner och interaktioner med varandra och utställningen.

Tillsammans med den stora utställningshallen, som visar klassisk konst, finns en mindre lokal på 300 kvadratmeter för samtida digital konst. Culturespaces tycker det är viktigt att ge utrymme åt samtida digital konst, tillsammans med de digitala tolkningarna av de gamla mästarna. De utställningar med samtida digital konst som visas vid mitt besök är Poetic AI av Ouchhh (som visas i den stora utställningshallen), där form, ljus och rörelser genererats av en algoritm, och Colours X Colours av Thomas Blanchard och Oilhack, där makrovideos visar de för blotta ögat osynliga rörelserna hos flytande oljefärg, akrylfärg och tvål.

Stiftelsen Culturespaces har under de senaste 10 åren anordnat traditionella konstutställningar på platser som Musée Jacquemart-André och Musée Maillol i Paris och Hôtel de Caumont – Centre d’Art i Aix-en-Provence. Men har samtidigt sett att traditionella konstutställningar inte lyckas nå ut till alla besökare; framförallt inte till personer som inte har vana att besöka och tolka konstutställningar, barn och ungdomar. Culturespaces mål med att skapa de immersiva multimedieutställningarna Carrières de Lumières och sedan Atelier des Lumières, är att erbjuda en annorlunda och innovativ konstupplevelse som bidrar till att besökaren lär sig mer om konst, och att ersätta kontemplation (inför originalverken) med immersion i den digitala totalupplevelsen. För personer som är nya inför att betrakta och tolka konst, kan ett besök i en immersiv utställning väcka intresse även för traditionella utställningar. För redan konstintresserade besökare, erbjuder immersiva utställningar ett nytt och mera sensoriskt sätt att uppleva konst. En annan fördel med denna typ av utställningar, är att verk av samma konstnär som i original finns utspridda på museer över hela världen kan föras samman virtuellt, och ge en helt ny upplevelse och helhetsbild av konstnärens arbete.

Culturespaces arbetar också med att tillgängliggöra konst för utsatta och underprivilegierade barn. I sina immersiva konstcentra, t.ex. Atelier des Lumières, erbjuder Culturespaces ett speciellt ”Immersion Art”-program, där det ingår en workshop i skolan eller på sjukhuset, följt av ett besök och aktiviteter i utställningen. Tack vare sponsorer, är programmet kostnadsfritt för deltagarna.

Och hur kan då erfarenheterna från Culturespaces arbete med immersiva konstutställningar användas för att förbättra kvalitén på svenska museers publika verksamheter? Även om utställningar i den storlek som Culturespaces sätter upp knappast är realistiska ens för större museer, kan även projektioner i mindre skala vara användbara. Projicering är intressant av flera anledningar; särskilt som tekniken kan användas för att på ett icke-permanent sätt, direkt på plats i kulturhistoriska miljöer, åskådliggöra sådant som vore omöjligt eller orimligt resurskrävande att åskådliggöra på annat sätt. Hit hör till exempel projiceringar av medeltida kyrkmålningar i en kyrka där originalen har förstörts eller kalkats över – med de starka, klara färger som målningarna ursprungligen hade, eller projicering av ”imålningar” som kan visa flera olika tolkningsförslag på hällristningar, run- och bildstenar. Projicering och animering av bildkonst gör, som Culturespaces kan intyga, konsten tillgängligare för målgrupper utan vana att betrakta och tolka traditionell bildkonst. Och är samtidigt ett helt nytt sätt att uppleva nya aspekter av konst för de redan intresserade och insatta.

Även om projektorer, ljudsystem och mjukvara för projektioner är kostsamma i inköp, ger de stora möjligheter och flexibilitet för pengarna; större än om man för motsvarande summa köper en färdig VR-upplevelse. Förutom flexibiliteten, har immersiva projiceringar fördelen över VR att de kan upplevas av flera personer och grupper samtidigt, utan att betraktarna är avskärmade av VR-glasögon. Betraktare kan också diskutera och interagera med den projicerade upplevelsen tillsammans medan den pågår. Tekniken i sig är inte ny; projiceringar med hjälp av speglar, optik och ljuskällor har gjorts i underhållningssyfte i århundraden. Däremot är arbete med immersiva digitala upplevelser i form av projektioner hos museer och kulturarvsinstitutioner ännu en relativt outnyttjad teknik, med stora utvecklingsmöjligheter och hög kostnadseffektivitet, som förtjänar att bli mera känd och utnyttjad.

Vad ser en artificiell intelligens när den tittar på museers bilder?

Ett ofta citerat problem i att göra kulturarvssamlingar tillgänglig och sökbara på webben är att vi som katalogiserar föremål, fotografier och andra kulturarvsobjekt använder termer och ett språk som inte faller sig naturligt för ”den vanliga användaren”. När användaren sedan knappar in sina sökord i våra söktjänster matchar de illa med våra termer. Resultatet är att användarna alltför ofta inte finner vad de söker.

I takt med utvecklingen av artificiell intelligens har datorer de senaste åren blivit alltmer kapabla att extrahera information från bilder: nyckelord, känslouttryck i ansikten, färger, m.m. Kan vi kulturarvsinstitutioner använda AI för att göra våra samlingar mera sökbara? Vi bjöd in studenter i systemvetenskap att testa möjligheterna. Två studenter från Uppsala universitet – Alfred Bjersander och Max Collin – antog utmaningen och nedan berättar de om sina resultat.

Vi har på inbjudan under våren tagit fram en prototyp för att göra bilder sökbara baserat på dess innehåll. Projektet resulterade i en webbapplikation som tillgängliggjorts vars källkod finns öppet tillgänglig.


AI:n ser segelfartyg. Skärmdump från prototypen.

Projektets mål var att utveckla en prototyp som kunde visa på eventuella styrkor eller svagheter med att tillföra maskinextraherade attribut till bilder som tillgängliggörs av Riksantikvarieämbetet. Google Vision användes tillsammans med K-samsök för att sammanfoga bildinformation. Resultatet presenteras via en webbapplikation som ger möjlighet att söka i bildmaterialet genom att dels kombinera etiketter samt söka på kombinationer av färger.


AI:n gör en modeanalys! Skärmdump från prototypen.

En utvärdering av prototypen visar att de tillförda etiketterna ökar möjligheten att framgångsrikt söka i bildmaterialet. Utvärderingen visar också på förekomsten av falska negativ, där bilder inte tillförts den information som förväntas. Kombinationer av valda etiketter kan därför minska antalet träffar där så inte borde vara fallet. Exempelvis minskar antalet träffar om etiketterna “människa” och “porträtt” kombineras.

Förmågan att söka bland bilder utifrån färginformation är i K-samsöks befintliga metadata begränsad till manuellt annoterade textfält. Prototypen tillför därför ett nytt sätt att utforska bildsamlingarna genom att kombinera färger.

Prototypen avgränsades till ett slumpmässigt urval om tusen bilder från K-samsök. Även om urvalet inte är så omfattande tycker vi att resultatet visar på hur ett komplement med maskinextraherade attribut kan förbättra sökupplevelsen.

För den som är nyfiken att lära mer om detta arbete finns källkoden och den uppsats vi skrev baserat på detta projekt tillgängliga online.

Sweden in stereo on Flickr Commons

Oscar II, King of Sweden and Norway, at Rosendal Castle in Stockholm in 1904
Oscar II, King of Sweden and Norway, at Rosendal Castle in Stockholm in 1904

In 2015, a small collection of stereographs was given to the archives of the Swedish National Heritage Board by a donor from the USA, through the intermediary of the National Maritime Museums in Sweden.

Stereographs (also called stereograms, stereo views or stereo cards) are two almost identical photographs mounted on cardboard, which appear three-dimensional viewed through a stereoscope. The method of stereoscopy was initially invented in 1838 by the English scientist and inventor Charles Wheatstone, and became popular in the 1860s, until about 1910.

Most of the cards we received show views from towns and other places in southern Sweden in 1901. One card from 1904 shows the Swedish King Oscar II (1829-1907) at Rosendal Castle in Stockholm. A main part has been digitized for the Board’s photo database, and will be uploaded in June to the new album “Stereographs” on the Swedish National Heritage Board’s site on Flickr Commons.

The stereographs are from two different publishers in the USA. The card with King Oscar II is produced by the Underwood & Underwood stereographic company, founded in 1881 in Ottawa, Kansas, USA. The company was one of the world’s major publisher of stereographs, once publishing millions of cards a year.

Market at a square in Landskrona, Sweden. Photo: Gustav Adolph Johnson, 1901
Market at a square in Landskrona, Sweden. Photo: Gustav Adolph Johnson, 1901

All the other cards are produced by Gust. A. Johnson, Winburne, PA. Gustav Adolph Johnson (1864-1950) was born in Grubbetorp, Brålanda parish in the province of Dalsland, north of Vänersborg town in western Sweden. He immigrated to the USA in 1886, and settled in Winburne, Clearfield County, Pennsylvania, where he worked as a miner until 1888, when he started a printing office. In 1901 he travelled in Sweden, collecting about 3,500 photographs which he used as stereographs.

We are very grateful to the donor, since the stereographs form an interesting complement to the historic photo collections of the Swedish National Heritage Board. Welcome to view Sweden in stereo and enjoy, use and share the stereographs of the Swedish National Heritage Board on Flickr Commons!

The Harbour Pavilion in Halmstad, Sweden. Photo: Gustav Adolph Johnson, 1901
The Harbour Pavilion in Halmstad, Sweden. Photo: Gustav Adolph Johnson, 1901

Berit Wallenberg – back on Flickr Commons

Woman sitting at a prehistoric stone circle at a farm in Skälby, Kalmar. Photo: Berit Wallenberg, 1926
Woman sitting at a prehistoric stone circle at a farm in Skälby, Småland, Sweden. Photo: Berit Wallenberg, 1926

Time to pick up an old acquaintance on Flickr Commons!

In March 2012, the Swedish National Heritage Board published the Berit Wallenberg Collection on The Commons on Flickr, with photos by the Swedish archaeologist and art historian Berit Wallenberg (1902-1995). During the coming months, we will show some more of her images from Sweden, Italy, Belgium, France, Germany, Switzerland, England and Denmark, with new images uploaded every week. Most of them will be from the 1920s and 1930s, a few from the 1940s and 1950s. (Sorry about The Netherlands, Norway and Iceland, but due to a lack of suitable images, these Albums will not be continued.)

Building by a canal in Bruges, Belgium. Photo: Berit Wallenberg, 1934
Building by a canal in Bruges, Belgium. Photo: Berit Wallenberg, 1934

When Berit Wallenberg travelled in Sweden and other countries in Western Europe she frequently used her camera. The photos mainly reflect her studies of churches, ancient monuments and historical buildings and environments – the main reason for her travels – but now and then they have a more personal touch, showing people and other objects.

We are very pleased that about 17 % of the 221 photos by Berit Wallenberg we uploaded on Flickr Commons in 2012-2013, have had new and valuable information added by contributing and clever Flickr members, thus helping us improve the photos’ data in the Board’s photo database online, Kulturmiljöbild. Buildings were identified, images were located more closely, and other interesting information was given. Actually, that is one of the main reasons why we wanted to try Flickr Commons in the very beginning…

Even this time we have great hopes for our Flickr followers and friends to share their knowledge and tell us more about the images of the traveling art historian Berit Wallenberg. Welcome to the Swedish National Heritage Board on Flickr Commons!

Buildings identified and located by a Flickr member in 2012: The Wallin houses in Norrtälje, Uppland, Sweden. Photo: Berit Wallenberg, 1930
Buildings identified and located by a Flickr member in 2012: The Wallin houses in Norrtälje, Uppland, Sweden. Photo: Berit Wallenberg, 1930

 

Building identified and located by a Flickr member in 2012: The Norman House in Lincoln, England, UK. Photo: Berit Wallenberg, 1929
Building identified and located by a Flickr member in 2012: The Norman House in Lincoln, England, UK. Photo: Berit Wallenberg, 1929

Björn Allard – new on Flickr Commons

Girl with dog at the shore of lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Photo: Björn Allard, 1958.
Girl with dog at the shore of lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Photo: Björn Allard, 1958.

Would you like to view breath-taking landscapes in Lapland, Swedish archaeologists at work in loamy pits in the woods of Ångermanland, Swedes about to go hunting elk in Jämtland, and other motifs from central and northern Sweden?

Then you should follow the photostream of the Swedish National Heritage Board on Flickr Commons during spring, and have a look now and then in the “Björn Allard” album. We will share a choice of colour images by the Swedish photographer Björn Allard, employed at the Swedish National Heritage Board in the 1950s and 1960s.

Björn Allard (1923-2006) took part in the Board’s archaeological surveys and excavations to contribute documentary photographs. An important part of his work was to document at the Board’s culture-historical surveys and archaeological excavations in northern Sweden, due to the regulations of Swedish lakes and rivers when new power plants were constructed in the 1950s and 1960s.

Lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Today is the area part of Laponia, a UNESCO World Heritage. Photo: Björn Allard, 1958
Lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland. Today is the area part of Laponia, a UNESCO World Heritage. Photo: Björn Allard, 1958

The images we will show on Flickr Commons are all in colour, chosen from about 450 colour slides by Björn Allard, which are digitized for the Swedish National Heritage Board’s photo database online Kulturmiljöbild. A lot more images in black and white by Björn Allard are held in our archives, most of them in the Board’s reports from the surveys at the lake regulations.

Five Swedish provinces will be represented in the new album. From north to south: Lapland (Lappland), Ångermanland, Jämtland, Dalecarlia (Dalarna), Östergötland and Västergötland. The images will be uploaded in this order, province by province.

The images are taken between 1957 and 1963. They show landscapes, cultural environments in the countryside and archaeologists from the Swedish National Heritage Board at field work. Locals in northern Sweden, at work or at leisure, will appear now and then. The area around lake Satisjaure (Satihaure) in Lapland, shown in the initial images of the album, is today part of Laponia, a world heritage listed by UNESCO.

We hope you will enjoy the images. Welcome to view, comment, tag and share!

More of Old Churches on Flickr Commons

Fru Alstad church, Skåne, Sweden. Photo: Oscar Halldin, ca 1905
Fru Alstad church, Skåne, Sweden. Photo: Oscar Halldin, ca 1905

Our album on Flickr Commons called “Old churches” was launched in September 2009. We will now let the album grow, with even more images of churches and their environments from all over Sweden, some 100 years ago or more.

The album reflects one of the largest photo collections in the archives of the Swedish National Heritage Board, with about 140.000 photos of Swedish churches, taken from ca 1860 to 1975. Until the 1990s, the Swedish National Heritage Board was responsible for supervising the care and maintain of the Swedish church buildings (the task was then transferred to the County Administrative Boards). That is the reason why we have so many of these images in our holdings.

The images in the album show Swedish churches from about 1100-1900 AD from all parts of the country – stone and wooden churches of different shapes, cathedrals and chapels, country churches as well as city churches. They also show the surrounding rural or urban environments, and sometimes you will notice men, women and children from times gone by.

Welcome to view, share, download and comment on these old images of the Swedish heritage, in our photostream on The Commons on Flickr as well as in the album “Old churches”.

Viby church, Närke, Sweden. Photo: Samuel Lindskog
Viby church, Närke, Sweden. Photo: Samuel Lindskog, ca 1930

Hur kan man hjälpa till att bevara våra runstenar?

runstensvårdFoto: Helen Simonsson 2014, CC-BY.

Enligt Kulturmiljölagen delas ansvaret för kulturmiljön av alla. Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet får göra de åtgärder som behövs för att vårda fornlämningarna – men alla kan bidra till bevarandearbetet. Av Sveriges kända runinskrifter är det cirka 1500 runstenar, block eller hällar som befinner sig utomhus i landskapet. Hos Riksantikvarieämbetets Kulturvårdsavdelning i Visby fanns fram till 2015 en tvärvetenskaplig arbetsgrupp kallad ”Runverket” som var specialiserad på runstenar. Den bestod av fyra personer med olika utbildning och bakgrund, (två runforskare, en arkeolog och en stenkonservator). Det fanns ingen möjlighet för rungruppen att själva resa runt i Sverige och hålla undan allt sådant som dagligen kan falla på en runsten och som gynnar påväxt, som till exempel löv, fågelspillning eller vatten som ligger kvar på stenytan. Riksantikvarieämbetet hade därför under perioden 1992-2015 hjälp av lokala runstensfaddrar som kunde hålla stenarna under uppsikt och på så sätt bidrog till runinskrifternas bevarande.

Ren luft, fukt och näring ger påväxt

I princip all sten som står utomhus blir beväxt av lav, alger och mossa. Och det går fort för en sten att få påväxt, speciellt om förutsättningarna är de rätta. Lav gillar till exempel ren luft. Alger och mossa gillar fukt och skugga. Fukt + näring = påväxt. Påväxten går fortare om löv, gräsklipp och fågelspillning som ger näring och håller kvar fukt, får ligga kvar på stenytan. Påväxten går också fortare om stenen står skuggad av högt gräs, träd eller buskar. Med de pågående klimatförändringarna som ger mildare och våtare vintrar (och därmed längre växtperioder) får vi dessutom numera påväxt och snabbare förbuskning av landskapet än vad vad vi har haft tidigare. Detta gör att det blivit ännu mer viktigt att arbeta förebyggande och att vi alla hjälps åt.

Borttagning av redan etablerad påväxt

Hårdrengöring (det vill säga när all påväxt och modern färg avlägsnas) sliter på en runsten och ska därför göras mycket sällan, gärna så sällan som vart 20-30:e år. Den här typen av rengöring är inget som kan göras av en privatperson eller en volontär utan det utförs av en professionell stenkonservator. Det är länsstyrelserna som beställer åtgärder av professionella kulturvårdare, arkeologer, konservatorer och runologer och det är länsstyrelsen som ger tillstånd till åtgärder på runstenar . Ofta passar man på att göra den här typen av ”hårdare” konservatorsrengöring i samband med att man har något annat forskningsprojekt på gång, till exempel i anslutning med att en runolog ska tolka om runorna, när inskriften ska målas om eller om stenen ska dokumenteras, till exempel 3D-skannas. Man skickar heller sällan ut en konservator att göra i ordning en sten i taget eftersom det blir dyrt och ineffektivt att arbeta oplanerat. Det vanliga är att länsstyrelserna börjar med en inventering av runstenarnas tillstånd i ett större område eller inom sitt län, för att sedan göra en prioriteringslista och en plan för vilka åtgärder som ska göras var och vilket år.

Förebyggande arbete bäst

De lavsorter som först etablerar sig på en hårt rengjord runsten kallas för pionjärarter. De kan vara mycket mer aggressiva och förstöra stenen mer än de lavsorter som kommer senare. Genom att ha alltför täta rengöringscykler utsätter man stenen oftare för dessa pionjärarter. Det är en av anledningarna till varför man vill hårdrengöra runstenar så sällan som möjligt.

En annan anledning är att vid hård rengöring försvinner lite av stenen och ytan blir grövre. På en grövre yta växer det lättare. Man kan alltså hamna i en ond spiral av allt tätare rengöringar och allt mer och fler tuffare lavsorter som skadar stenen.

För att möjliggöra att dessa hårdrengöringstillfällen blir så sällsynta som möjligt så är det bästa för stenen att man istället arbetar förebyggande och tar bort sådant som orsakar påväxt. Detta kan man hjälpa till med.

Runstensfaddrarna som fanns och vad man kan göra idag

Runstensfaddrarna som fanns 1992-2015 i Riksantikvarieämbetets regi, hjälpte till med lättare markskötsel, som till exempel gräsklippning eller röjning av sly som växer för nära stenen. Det kan man göra även utan att vara fadder – bara man har markägarens tillstånd.

Har mycket jord, smuts, löv, klippt gräs, fågelspillning samlats på stenen kan man ta bort det med handen eller med en mycket mjuk borste. Många vill borsta bort lav, men det kan ibland ge upphov till mera lav eftersom vissa lavarter sprids genom fragmentering.

Var vaksam på om stenen sandar eller grusar om du borstar den. Ser du att det lossnar material eller om borsten repar stenen det allra minsta – avbryt borstandet omedelbart. Tycker du att stenen behöver sköljas av för att få bort frön eller fågelspillning till exempel, så gör det enbart sommartid, juni-augusti. Vattentvätta aldrig en sten om det finns risk för nattfrost eftersom det kan ge upphov till frostsprängningar som skadar stenen!

Fotografera gärna

Dokumentation av runstenarna är viktigt. Många av Sveriges runstenar saknar nytagna fotografier.  Lägg gärna in dina fotografier i Wikipedia eller Wikimedia. Tycker man om att fotografera runstenar kan man under september månad delta i tävlingen Wiki Love Monuments.

Instruktioner om hur man gör finns hos Wikimedia.

Rapportering av skador

Runstensfaddrarna var Riksantikvarieämbetets ögon och öron ute i landet. Till runstensfaddrarnas uppgifter hörde att rapportera till Riksantikvarieämbetet eller till länsstyrelsen om något allvarligt hade hänt med en sten, till exempel om den skulle ha blivit påkörd, utsatt för skadegörelse eller om gamla lagningar gått sönder. Upptäcker man något man undrar över kan man skicka ett vanligt mejl, eventuellt kompletterat med ett fotografi på stenen, till sin länsstyrelse (eller till Riksantikvarieämbetets runforskare eller stenkonservator).  Upptäcker man allvarlig skadegörelse bör man polisanmäla. (Man behöver däremot inte rapportera in att det växer lav på en runsten eftersom det är ett naturligt tillstånd för sten som befinner sig utomhus).

Vill man läsa mer om fornlämningsvård kan man ladda ner ”Handbok i fornminnesvård”.

Den här texten är uppdaterad 2020-02-10.

>>Helen Simonsson är utredare/konservator med inriktning på sten och var en av de fyra i rungruppen.

Fredrik Bruno – back on Flickr Commons!

Kungsgatan street in Stockholm City, at the intersection with Sveavägen street. Photo: Fredrik Bruno, 1944.
Kungsgatan street in Stockholm City, Sweden. Photo: Fredrik Bruno, 1944.

Three years have passed since the Swedish National Heritage Board presented Fredrik Bruno and his 1940s colour photographs on Flickr Commons. Since the images have been largely appreciated, we thought it would be nice to renew the acquaintance and show some more of these photos from different towns around Sweden (and some from the countryside), taken with either Kodachrome or Agfacolor diapositive film. Being a professional town engineer, Fredrik Bruno obviously focused on urban motifs. A lot of the photos might even be from travels he made in his service.

When we first started the Fredrik Bruno collection on Flickr Commons in 2011, (read on our blog) we divided it in two albums, one with photos from Sweden, the other with photos from Norway. This time we will only upload photos from Sweden, because of a larger number to choose from.

Some of the photos we show have a link in the field of information to a recent photo in our photo database, showing exactly the same view, but in 2010-2011. These comparative photos were taken within a project at the Swedish National Heritage Board, with the purpose to illustrate changes in the urban environment over time.

It would be just great to see some of your own comparative photos posted in comments! Welcome to to enjoy the 1940s in colour, in our photostream on Flickr Commons or in the album “Fredrik Bruno – Sweden”.

View of Sundsvall town in Medelpad. Photo: Fredrik Bruno, 1944.
View of Sundsvall town in Medelpad, Sweden. Photo: Fredrik Bruno, 1944.