Archive for the 'Gästblogg' Category

Gästblogg: Wikipedia och experter

Av: gastbloggare den 16 November 2012 i Gästblogg and Wikipedia. 0 Comments


Måste man vara utbildad cyklist för att kallas expert? Foto från Wikimedia Commons av VincentMaccio (CC-by-sa)

Under min tid som Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet har en fråga återkommit gång på gång, nämligen kopplingen mellan Wikipedia och experter. Jag berörde en aspekt av frågan i ett tidigare blogginlägg och jag pratade om det med många på höstmötet, men låt mig bena ut frågan mer ordentligt.

Vem som helst kan skriva på Wikipedia
Längst upp på huvudsidan på Wikipedia står det att Wikipedia är den fria encyklopedin som alla kan redigera. Det oroar en del, men dels finns det gott om kvalitetshanteringssystem, dels är det långt ifrån alla som bidrar. De flesta nöjer sig med att läsa Wikipedia. Å andra sidan tenderar de som skriver på Wikipedia att vara högt utbildade (pdf). Det finns en viss logik i att de som kan något om ett ämne bidrar, medan de som inte kan något håller sig borta. (Det stämmer inte helt. Man kan korrekturläsa och göra andra städuppgifter utan att vara expert.)

Det föranleder förstås en viktig fråga: Vem är expert? Varken Wikipedia eller NE.se anger i sina definitioner av ‘expert’ att det måste finnas någon formell utbildning eller att personen ska vara professionell inom sitt utbildade område. Ändå finns det ofta en bild hos de anställda på Riksantikvarieämbetet att det är professionella, akademiskt utbildade personer vi talar om när vi pratar om experter. Vi som skriver på Wikipedia har dock lärt oss att anamma kunskapen som finns hos allmänheten. Den kan vara oväntat stor. Exempelvis finns det hobbyister inom snart sagt varje ämne. På svenskspråkiga Wikipedia har vi dussintals personer som är mycket intresserade av ornitologi. Artiklarna om fåglar på Wikipedia kan därför mäta sig med vilket annat uppslagsverk som helst och troligen vinna. Inom vissa områden finns det inte ens något sätt att jobba som expert, som i många populärkulturella fält. Det spelade helt enkelt ingen roll hur mycket folk vet om Harry Potter eller Twilight; det finns inga utbildningar eller jobb som är så fokuserade. (Ännu.) Man kan säga att Wikipedia har blivit en gemensam plats för alla de där webbplatserna som kom på 1990-talet och drevs av entusiaster och innehöll blinkande bilder och musik medan de visade upp ett djup i de mest obskyra kunskaper som man kunde tänka sig.

Vad kan professionella, formellt utbildade experter bidra med?
Om nu Wikipedia då drivs av hobby-experterna, finns det plats för professionella experter? Utan tvekan. Inte nog med att de professionella kommer att möta en livlig diskussion med aktuella, praktiska frågor; det finns gott om frågor som entusiasterna inte hunnit ta tag i än, och ibland saknar förmåga att ta tag i. En av de uppgifterna rör övergripande artiklar. Jag brukar själv säga att det är ganska enkelt att skriva en artikel om en 1800-talsmatematiker, medan det är betydligt svårare att skriva artikeln ‘matematik‘, eftersom den ska sammanfatta hela fältet. (Samma sak gäller för andra övergripande artiklar.) Där har professionella experter måhända ett övertag fortfarande. En annan uppgift är att hjälpa till med att lokalisera och namnge de bästa källorna för olika ämnesområden. Med andra ord: vilka är de bästa böckerna och webbplatserna om till exempel kulturlandskap? Ett bra sätt att börja är att leta reda på ett projekt på Wikipedia, där andra intresserade finns, och tipsa dem om bra resurser. Under Wikipedian in Residence-tiden har vi utgått från Projekt Kulturarv, där jag har lånat en del tips på bra resurser från andra näraliggande projektsidor. Men är de resurserna de bästa? Det avgör troligen experterna bäst.

En viktig uppgift som professionella kan hjälpa till med är att sortera artiklar i prioritetsordning. Artiklar i Wikipedia skapas nämligen tämligen ad hoc. De byggs också ut baserat på vad folk är intresserade för tillfället. Vi vanliga dödliga försöker implementera regler exempelvis för att inte diskriminera andra geografiska platser till förmån för Sverige. Än så länge är det dock svårt att hitta en bra metod för att bestämma sig för vilka artiklar som är viktigast. För att förtydliga kan jag återvända till fågelartiklarna. En normal fågelskådare kanske skapar de vanliga svenska fågelsorterna, eftersom det är de personen stöter på, men glömmer att det är lika viktigt att skriva om pingviner, strutsar och emuer. Vilka är de viktigaste personerna, objekten och händelserna inom ditt expertområdena? Har de artiklar? Hur väl skrivna är de, och hur omfattande är de, i jämförsle med andra artiklar om näraliggande artiklar?

Wikipedia gillar expertis, men litar inte på experterna
Jag har på det starkaste avrådit deltarna i de två pilotgrupperna från att ha med Riksantikvarieämbetet eller RAÄ eller liknande i sitt användarnamn. En anledning är att personen kanske slutar på ämbetet en dag, och ändå vill fortsätta redigera på Wikipedia. En viktigare anledning är att man inte skriver på Wikipedia i egenskap av en titel. Annorlunda uttryckt: det man gör på Wikipedia spelar större roll än ens formella titel. Om Einstein hade skrivit på Wikipedia, hade hans bidrag kollats lika hårt som alla andras. Vi litar helt enkelt inte på experterna i deras egenskap av experter, utan tittar på vad de gör. Det faktum att vem som helst kan utge sig för att vara expert (såväl på Wikipedia och annorstädes) gör att det inte finns något bra alternativ. En expert bör också ha bättre tillgång till källor än andra har, så systemet gynnar ändå experterna. Men framför allt är orsaken till att vi inte litar på experter att alla människor gör fel! Det finns inte två professorer som tycker likadant i alla sakfrågor. Olika tankeskolor krockar regelbundet på universiteten och på myndigheter. På Wikipedia har vi det intressanta systemet att de olika tankeskolorna ska samsas i ett och samma dokument, snarare än att skriva varsitt dokument. Därför kommer det att bli intressant när alla kulturarvsinstitutioner som har hand om – tja, till exempel vikingar – ska skriva i samma artiklar. Hur kommer det att bli när en expert tar bort vad en annan expert skrivit? Det finns gott om hjälpmedel för konfliktlösning på Wikipedia. Det enklaste sättet är att man reder ut saken på artikelns diskussionssida.

Börja här
Mitt tips för hur man går vidare är:

1. Skapa ett användarkonto
2. Skriv upp dig bland deltarna i Projekt Kulturarv
3. Leta reda på en artikel att börja med
4. Sätt igång

Svårare än så behöver det inte vara. Det finns alltid folk att fråga ifall du behöver hjälp. Lycka till!

>> Lennart Guldbrandsson, Wikipedian in Residence, Riksantikvarieämbetet

PS. Den 30 november kommer min slutrapport från min tid på Riksantikvarieämbetet. Kom gärna till slutseminiariet!

Gästblogg: Wikipedian in residence överraskad över mottagandet

Av: gastbloggare den 10 October 2012 i Gästblogg and Wikipedia. 0 Comments

Efter mitt senaste blogginlägg började jag förbereda det första mötet med gruppen i Visby och gruppen i Stockholm. Jag visste lite om vilka avdelningar och inriktningar de medverkande kom från (Materialguiden, Vitterhetsakademien, Fornminnesregistret, etc). Däremot visste jag inte vilken typ av personer jag skulle träffa. Det påverkade naturligtvis hur det skulle gå för dem att skriva på Wikipedia, och därmed för om projektet skulle lyckas.

Det hade inte varit idealiskt med två grupper Wikipedia-skeptiker. Men jag vet att Wikipedia är tillräckligt svårgreppbart för att många ska tycka att det finns annat att lägga tid på. Att många av de skeptiska jobbar på myndigheter låg inom rimlighetens gräns, om man säger så.


Visbydelen av pilotgruppen (från vänster): Kenth Klasén, Helen Simonsson, Lennart Guldbrandsson (Wikipedian in Residence), Stefan Lindgren, Per Lindqvist, Maria Urberg, Magnus Källström och Ingela Chef Holmberg. Foto: Johan Carlström

Under mötet i Visby hade jag en ganska lös planering, eftersom jag visste att det skulle komma mycket frågor. Det brukar det nämligen alltid göra. Men inte nog med det: pilotgruppen hade blivit större, eftersom det fanns flera nyfikna. Vi pratade om allt ifrån Wikipedias historia till dess fem grundprinciper och vidare till våra förhoppningar på det här projektet. Snart fick jag höra om medarbetarnas syn på Wikipedia som en naturlig del av arbetet, och det var inte bara Riksantikvarieämbetet. För forskare blev det åtminstone i Tyskland en del av “vad man gör” som forskare inom vissa ämnesområden. Jag fick höra om några kollegor inom universitetsvärlden som använde Wikipedia som examinationsform. Och en del hade redan börjat redigera i artiklarna!


Stockholmsdelen av pilotgruppen (från vänster): Johan Carlström (projektledare), Lennart Guldbrandsson (Wikipedian in Residence), David Larsson, Eva Enhus, Eva Tranaeus och Jonas Widhe. Foto: Karin Schibbye

Så kom nästa grupp: Stockholmsgänget. Inför mötet började jag fundera på om jag fått silkesvantesgruppen först. Men när mötet väl började skingrades oron. Deltagarna använde Wikipedia regelbundet, såg det som en naturlig samarbetspartner och ställde många frågor. En del frågor var kritiska – men hade de inte varit det hade jag blivit orolig. De kritiska frågorna är ett tecken på engagemang. Dock hettade det aldrig till, utan tonen var så glad och förväntansfull att jag nästan började fundera på vad jag kunde bidra med.

Sedan mindes jag våra respektive förväntningar och att vi gemensamt satt upp följande mål:

* de ska skapa varsitt konto
* de ska göra omkring tio redigeringar i existerande artiklar. Det behöver inte vara så avancerade ändringar eller tillägg, utan bara för att vänja sig vid att redigera.
* de ska skriva en ordentlig artikel från början.

Som tidigare sa vi att vi kommer att utgå ifrån Projekt kulturarv.

De uppgifterna kommer de säkert att behöva mitt hjälp och stöd med. Men å andra sidan, jag skulle inte bli förvånad om jag blir förvånad igen.

>> Lennart Guldbrandsson är Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet.

Gästblogg: Riksantikvarieämbetets egen wikipedian hälsar välkommen

Av: gastbloggare den 17 September 2012 i Gästblogg and Wikipedia. 1 Comment

De senaste sju åren har jag varit aktiv på Wikipedia. Jag har skrivit artiklar som har lästs av tusentals människor, citerats i tidningar och använts som utbildningsmaterial i skolan. Många andra som har bidragit till Wikipedia har upplevt samma sak. Jag vill att fler ska få vara med om det.

Om några dagar ska jag som en av de första wikipedianerna i världen börja en period som anställd vid en statlig myndighet, Riksantikvarieämbetet. Mitt jobb är att guida två grupper anställda (en i Visby, en i Stockholm) under deras första redigeringar på Wikipedia. Bakgrunden är enkel, men inte desto mindre spännande: när allmänheten letar efter information går de snarare till Wikipedia än till www.raa.se och andra officiella webbplatser. Då beslutade sig RAÄ för att det låg i allmänhetens intresse (och i ämbetets arbetsuppgifter) att se till att artiklarna på Wikipedia blir så bra som möjligt.

Hur det har gått kommer både jag och de anställda att berätta mer om senare i höst, men det går också att följa hela förloppet medan det händer. Det är faktiskt en av Wikipedias styrkor: att man kan se processen av hur uppslagsverksartiklarna kommer till. Man kan granska varenda ändring som görs i en artikel, man kan kan se diskussioner mellan skribenterna, och man kan se vad enskilda skribenter gjort.

Under arbetet kommer vi att ha följande sida som utgångspunkt för vårt arbete: http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Projekt_kulturarv. Där finns gott om utrymme och många praktiska verktyg. Där får också vem som helst skriva upp sig som deltagare, hjälpa till med att lista resurser, önska artiklar som vi kan arbeta med, eller ge råd och tips. (Och man får mer än gärna lägga sig i…)

Det är heller ingen hemlighet vad jag har tänkt att gå igenom under den här tiden, nämligen tre saker.

Det första är var redigera- och spara-knapparna sitter – och att man inte behöver vara rädd för någon av dem.

Det andra handlar om hur man gör länkar och källhänvisningar på Wikipedia – och varför det inte är så komplicerat som det först kan se ut.

Det tredje är det som tar mest tid: att lära känna de andra på Wikipedia och förstå hur de tänker. För saken är den att man inte skriver artiklar själv. Man samarbetar. Det behöver inte vara samma person som startar en artikel om en hällristning som lägger till avsnittet om dess historia. För att vara helt ärlig så passar det här sättet att arbeta inte alla. En del experter gillar att möta andra experter och amatörer. Andra vill att deras texter ska vara det sista ordet i debatten. Jag dömer ingen, utan nöjer mig med att konstatera att den senare typen får svårt att redigera på Wikipedia.

Därför avslutar jag med ett stort förbehåll. Vi vet inte ännu hur det här projektet kommer att utfalla. Vi testar oss fram. Jag har haft många Wikipedia-kurser tidigare, men ingen riktigt som den här. Jag är således mycket nyfiken på synpunkter och idéer från alla inblandade och andra intresserade. Går det bra så kommer vi kanske att fortsätta på RAÄ, och eventuellt kan den här typen av gäst-wikipedianer sprida sig till andra myndigheter.

Jag önskar er alla lycka till, och om ni av någon orsak vill få tag på mig går det enkelt att skriva på min diskussionssida på Wikipedia. Jag kallas Hannibal där, så adressen till mig är http://sv.wikipedia.org/wiki/Användardiskussion:Hannibal. (Jag kommer också att delta på RAÄ:s höstmöte.)

>> Lennart Guldbrandsson är Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet.

Malmberget workshop – digitalt berättande på Platsr

Av: Maria Logothetis den 21 June 2011 i Aktuellt, Bebyggelse, Gästblogg, Platsr, Stadsutveckling, Tankar kring..., Tips and Webb. 1 Comment

Simon presenterar workshopen
Foto: Maria Logothetis (CC-by)

För några veckor sen var vi från Riksantikvarieämbetet, Agnes, Gert och Maria,  i Malmberget i Gällivare för att genomföra en workshop i digitalt berättande (digital storytelling) tillsammans med deltagare från tre olika berättargrupper från Malmberget.

Bakgrunden till genomförandet av workshopen handlar om hur alternativa berättelser kan skapa ökad delaktighet och engagemang för kulturarvet, och möjligheten att tillgängligöra dessa på webben på Platsr community. Arrangemanget var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet tillsammans med Gällivare kommun och nätverket av berättargrupper från Malmberget samt Kulturskolan Stockholms mediecenter.

Klicka här för att fortsätta läsa ‘Malmberget workshop – digitalt berättande på Platsr’

Gästblogg: Recreate culture

Av: admin den 17 December 2010 i Flickr Commons, Foto, Gästblogg and Webb. 1 Comment

Minnesinstitutionernas bildskatter ligger delvis tillgängliga på nätet. Fria från upphovsrätt, fria att använda. Men ingen hittar dit. Hur ser nutida kulturarvsskapare och kreatörer på det här materialet? Och vad är kulturarv för allmänheten?

Det jag som kommunikatör inte kan undgå att se, är att man inte lyckas nå ut med sina bildskatter. De som hittar dit är de som redan känner till verksamheten och redan har ett intresse för museum, samlingar och historia. Kulturarvet tillhör oss alla och vi skapar kulturarvet där vi är och verkar – varje dag. Där vi lever våra liv. Inte sant?

Så under en kreativ och inspirerande krock en kväll, skapade jag tillsammans med fotografen Karl Nilsson flickr-gruppen Recreate Culture .

Vi tog kontakt med en rad duktiga fotografer och photoshopkunniga personer för att dom skulle lägga grunden. Vi gav dom fria händer att kommentera Creative Commons, dåtid, nutid och kulturarvet, genom att göra bearbetningar av det fria och tillgängliga materialet som Riksantikvarieämbetet har lagt ut på flickr.

Tanken och förhoppningen är att fler går med i gruppen framöver och att man också hittar vidare till andra minnesinstitutioners fria och tillgängliga bilder. Målet är att Recreate Culture ska väcka de gamla bilderna till liv genom remixer. Skapa uppmärksamhet, och på så vis nå ut till allmänheten. Bidragen som kommer in hoppas vi också ska kunna ligga till grund för diskussioner om kulturarv och upphovsrätt.

Under min praktikperiod vid Riksantikvarieämbetet, har jag arbetat kring Creative Commons och med fokus på de bildsamlingar som är uppladdade på flickr. Jag har under hösten träffat en mängd olika personer som arbetar vid museum och minnesinstitutioner, för att förstå vilka frågor man står inför vid digitalisering och publicering av bildmaterial på nätet. Vilka licenser man diskuterar och var svårigheterna ligger.

Många är de som nu står och laddar inför att ta ett stort steg ut, att öppna upp och tillgängliggöra. Jag ser verkligen fram emot utvecklingen med spänning och förhoppning om att minnesinstitutionerna ska få en relevant plats och roll i samtiden. Att de blir en del i den ständigt pågående dialogen och vardagen på webben.

>> Maja Larsson – mångsysslande webbkommunikatör

Gästblogg: Skördetider för Sockenbilder.se

Av: Lars Lundqvist den 16 March 2010 i Foto, Gästblogg, K-samsök and Webb. 1 Comment

K-samsök är en kopplingsdosa som knyter samman olika kulturarvsinformation från olika databaser. Syftet är att det ska bli enkelt att bygga intressanta applikationer som använder bredden av all den information som myndigheter, museer, föreningar, arkiv och bibliotek har samlat in.


Foto: Högs sockens hembygdsförening

K-samsöksprojektet drivs och finansieras av Riksantikvarieämbetet. K-samsök har idag en grundfunktionalitet och innehåller runt 3 miljoner poster från runt 18 myndigheter och museer (visas i i söktjänsten Kringla). Informationen kommer till största delen statliga aktörer samt länsmuseer. Parallellt med K-samsöksarbetet ser vi en ökande vilja att allt fler lokala aktörer vill nå ut med sin information. Vi försöker hjälpa till så gott det går men har inte personal som kan bistå alla olika informationsförvaltare som vill få sin information indexerad i K-samsök.  Ett undantag som vi valt att göra gäller Sockenbilder.  Jan-Åke Malmqvist från Forsa hörde av sig i somras, i egenskap av representerar för en väl samordnad grupp föreningar i Hälsingland med stora bildsamlingar.  Jan-Åke sökte lösningar på samsökning med avsikt att föra bilderna vidare ut på internet. Vi i K-samsöksprojektet funderade en stund på saken och bestämde oss för att inleda ett samarbete. Genom kretsen kring Sockenbilder.se kunde vi nu få direktkontakt med en grupp aktörer som arbetar samordnat på det lokala planet. Dessutom har vi genom samarbetet fått nya perspektiv på tillgängliggörande och frågor kring bildernas användbarhet.

>> Lars Lundqvist, jobbar med webbfrågor på Riksantikvarieämbetet

————————————————————————————————————

21 hembygdsföreningar är nu med i Sockenbilder. Alla 13 i Hudiksvalls kommun, alla 6 i Nordanstigs kommun, Odensvi i Västerviks kommun och forskarföreningen Släkt och Bygd i Bollnäs. Totalt är 32 000 bilder inskannade (högupplöst) och alla lågupplöst utlagda publikt på Internet på adressen sockenbilder.se. Sedan starten 2006 har vi haft 270 000 besök på Sockenbilder.se.

För min del började det hela när jag som ny styrelseledamot i Forsa Sockens Hembygdsförening såg hundratals bilder som bara låg i förvar. Jag tänkte då: Vi måste ta vara på bilderna bättre och vi måste använda Internet för att dela med oss den del av kulturarvet som bilderna bär på. Och vi måste samla information om bilderna. Och andra hembygdsföreningar i närheten hade samma problem och intresse att lösa dem. Vi sökte därför medel från Hudiksvalls Sparbank kulturfond och dom gjorde klokt i att avslå vår ansökan. -Kom igen när ni får fler hembygdsföreningar med er, svarade dom. Vi bjöd då in övriga föreningar och fick sedan pengar till en första datautrustningen. Vi fick även anslag från Hudiksvalls kommun till fler datautrustningar. Med dessa kunde vi nu bygga upp vad vi kallade bildverkstäder på flera platser i kommunen. I samma veva kom möjligheten att söka Access-medel och vi kunde inrätta två tjänster. En av dessa fick jag som projektledare och utvecklare.

Den första applikationen vi provade var att jag byggde om en egenutvecklad webbshop som lagrade data i en MS Access databas. Men vi ville en enklare lösning som inte riskerade att kosta pengar eller som behöver uppdateras. Vi forskade lite och kom fram till det format som alla dataplattformar kan kommunicera på och som ingen kan avgiftsbelägga: XML. Men det var svårt att hitta tekniker där man kunde bygga den applikation vi ville ha. Ett tag var vi inne på Adobes Spry som är en Ajax-teknik. Problemet där var att xml-filerna hanterades hos klienten med resultat att det blev segt när xml-filerna blev stora. Lösningen blev istället ASP på servern där urval och sökningar görs med XSL på servern. Nu har varje hembygdsförening en egen mapp på ett vanligt webbhotell och all information om bilderna finns i en xml-fil i den mappen. Varje hembygdsförening har alltså en egen xml-fil. De lågupplösta bilderna finns i en egen undermapp. Den största samlingen för närvarande omfattar drygt 8500 bilder och xml-filen är ca 5 Mb stor. Och vi ser inga tendenser till att systemet blir segt.

Tekniska problem?
Vi har inte haft ett enda ”databasstopp” t.ex. orsakat av att någon skrivit in något konstigt eller av annan orsak. De enda stopp vi haft har varit när vårt hårddiskutrymme hos webbhotellet blivit fullt. Men då har felet blivit i det portalsystem som håller i startsidorna. Till och från har vi problem med funktionen ”lämna synpunkt” och det Send mail-skript som servern ska skicka meddelanden med till den ansvariga i respektive hembygdsförening. Jag tror att problemet hänger ihop med de mailbombningar som servrar utsätts för ibland.

Decentraliserat ansvar
Varje hembygdsförening har en ansvarig utgivare och man lämnar inte ifrån sig några rättigheter. Vi utbildar hembygdsföreningarnas styrelse som sedan skannar in, laddar upp bilder och information och uppdaterar informationen när man får in synpunkter. Och det är ett system som fungerar mycket bra. Jag får berättat att folk sitter och väntar på att bilder ska läggas in…

Ingång till bilderna
Vi har valt en klickbar sockenkarta som kompletteras med en lista på föreslagna sökord för att bjuda in besökarna. Vidare finns det naturligtvis även sökruta. Det ska bli intressant att se vad K-samsök kan innebära. Gästrike Hälsinge Hembygdsförbund har initierat en utredning om möjligheterna att skapa en gemensam sökportal för Hälsingland. Här finns nämligen två andra bildapplikationer: Helsingebilder och DIBIS, Digital Bild i Söderhamn. Vi ser dessa som ett komplement till Sockenbilder med fördelar såsom att bilderna är tillgängliga för alla på Internet. I dessa lösningar har man valt att lagra data i vanliga databaser. Utredningen, som genomförts av Sven Bodin, pekar på fördelar med en gemensam portal för Hälsingland och att den matas med information från K-samsök. Vi får anledning att återkomma till den utredningen.

Avslutningsvis vill jag säga att det viktigaste med gamla bilder är att de tas om hand och att man samlar så mycket information som möjligt om det bilderna har att berätta. Internet är därför ett suveränt verktyg. Våra ungdomar är naturligtvis viktigast för att föra kulturarvet vidare. Ungdomarna tar för självklart att Internet är gratis och tillgängligt och för oss är det viktigt att bilderna är lätta att hitta via Internet och att de inte ”låses in” bakom betaltjänster.

>> Jan-Åke Malmqvist, styrelseledamot i Sockenbilder och Forsa Sockens Hembygdsförening, janake (at) sockenbilder.se

Gästblogg: Om hällristningsdokumentation i Bohuslän

Av: Antonia Baumert den 5 July 2009 i Aktuellt, Arkeologi, Besöksmål and Gästblogg. 0 Comments

hällristningsdokumentation
Tommy Andersson dokumenterar en hällristning i Lyse socken.

Hällristningarna i Bohuslän är på många sätt unika fornminnen.  Den i Västsverige kände arkeologen och landsantikvarien Claes Claesson skrev år 1964:  Skulle en allmänmänsklig tävlan anordnas mellan det bästa varje land äger av mänsklig odlings minnen, så står väl frågan öppen, om Sverige har något av mera särpräglad art att visa upp än bronsålderns hällristningar. Trots det har det inte gjorts några utförligare bilddokumentationer av hällristningar utanför Tanums kommun sedan slutet av 1800-talet. Även hällristningarna inom Världsarvet Tanum saknar en fullständig bilddokumentation – än mindre en publicerad sådan.

100-tals okända hällristningslokaler har påträffats

I dag håller hällristningarna sakta men säkert på att försvinna. Surt nedfall, människors oaktsamhet och naturens gång får berget att vittra eller på annat sätt förstöras. För att rädda Bohusläns bildskatt från bronsåldern bildade Aina Barnevik i mitten av 1990-talet ”Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar”. Stiftelsen har sedan 1996, mer eller mindre intensivt, dokumenterat hällristningar varje år. De socknar som har dokumenterats är Askum, Tossene, Bärfendal, Bro och Lyse. Askum och halva Tossene dokumenterades i huvudsak av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam, medan det därefter i huvudsak gjorts av undertecknade. Under dokumentationens gång har också en viss nyinventering gjorts, vilket resulterat i att 100-tals tidigare okända hällristningslokaler påträffats.

Vad  händer just nu och framöver?

I år har vi påbörjat arbetet med att dokumentera Brastad socken. I denna socken finns flera av landskapets största, ”bästa” och mest kända ristningar, bl.a. Raä nr 1 ”Skomakaren” och Raä nr 18 med ”Solvagnen”. Fram till 1970-talet, innan någon organiserad verksamhet startade i Tanum, var Brastad det vanligaste resemålet för hällristningsintresserade personer. Trots det har det inte gjorts någon större bilddokumentation av socknens hällristningar sedan Lauritz Baltzer var här på 1870-talet. Detta var också en av de första socknar han arbetade i, och han hade kanske inte utvecklat sin metod till fullo. Redan efter ett par veckor i fält är det uppenbart att behovet av en ny bilddokumentation är stort. På i stort sett alla hitintills dokumenterade hällar har ett stort antal nya hällristningsfigurer påträffats, och vi har redan gjort flera nyfynd. Vi räknar därför med att vara kvar i socknen i ett par år. I år och år 2010 är vår förhoppning att vi kommer att vara i fält under fyra månaders tid, exakt hur långa fältsäsongerna blir beror på intresset från privata personer och företag som bidrar till stiftelsens verksamhet. Mer information om Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar finns på hemsidan www.hallristning.se där det också  ”fältdagbok” från årets arbete går att följa.

toreld
Andreas Toreld synar det uppmålade nyfyndet av en hällristning i Färlev, Bro socken.

>> Tommy Andersson, arkeolog. Jobbar med hällristningsdokumentation samt på länsstyrelsen i Västra Götaland län, där han ingått i digitaliseringsprojektet för FMIS. Han är också verksam i ett företaget Landskapsarv som bland annat arbetar med hällristningsvård.

>> Andreas Toreld, arkeolog. Har jobbat på Vitlycke museum med förmedling och vård av hällristningar. Nu arbetar han vid sidan om Stiftelseuppdraget på Rio Kulturkooperativ med liknande uppdrag.

Gästblogg: K-samsök i Wunderkammer

Av: Lars Lundqvist den 9 March 2009 i Aktuellt, Gästblogg, K-samsök, Tips and Webb. 0 Comments

En Wunderkammer, eller Kuriosakabinett, är en tidig föregångare till dagens muséer. Adelsmän och förmögna borgare under renässansen med ett intresse för vetenskap samlade föremål av olika slag – växter och djur, bensamlingar och fossil, exotiskt konsthantverk och vetenskapliga instrument,  – och visade upp dem i särskilt inredda rum eller stora skåp. En Wunderkammer är en plats där föremålen levandegörs för betraktaren och det är precis vad vi erbjuder i digital form, en spännande mötesplats mellan besökare och experter.

Detta är väl i korthet anledningen till att vi valt ordet Wunderkammer som namn på det projekt vi drivit för att ta fram en generell verktygslåda för utveckling av salmlingsregister och lättillgänglig  sökning. Fast det finns ju så många spännande musei-, biblioteks- och arkivsamlingar! Hur kan vi ge en besökare till en samling, en Wunderkammer, enkel tillgång till information om alla andra samlingar?

Tänk att du är intresserad av Gunnar Asplund och hans liv och verk. Informationen om hans byggnader finns i Riksantikvarieämbetets Bebyggelsregister, ritningar och designdokument i Arktiketurmuseets samlingar, böcker om honom hos KB och dokumentärfilmer på KB:s avdelning för audiovisuella medier (fd SLBA). Antagligen finns det också ännu mera Asplundiania i andra arkiv, bibliotek och museer än de jag nämnt här. För att hitta all denna information krävs det att du vet var du ska hitta informationen och att du lärt dig hantera alla dessa olika söktjänster med dess olika sätt att söka och presentera information.

Men med K-samsök skall du i en söktjänst kunna hitta information om de byggnader han ritat, de böcker som skrivits om honom, hans arkiverade ritningar och de TV-program som gjorts om honom. Asplundfanatikern slipper att först leta upp alla olika källor och göra enskilda sökningar i dem utan kan hitta informationen på ett ställe.

Det är därför vi på Curalia är stolta över att  ha fått vara med att utveckla K-samsök och bygga in K-samsökningar i Wunderkammer! Testa själv!

David Haskiya är verksamhetsutvecklare och projektledare på Curalia.

Gästblogg: Fornlämningar i mobilen

Av: Lars Lundqvist den 2 March 2009 i FMIS/fornsök, Gästblogg, K-samsök, Tips and Webb. 0 Comments

sokresultat2c

Nu kan alla få information om svenska fornlämningar i mobilen. Vi på Idevio har  en mobil gratis karttillämpning som heter Locago där har vi lagt till ett kartskikt för att söka efter fornlämningar. Sökningarna hämtar information från K-samsök och FMIS och presenterar resultatet som symboler på en kartbild. Till varje symbol finns mer information och i vissa fall en bild. Ladda ner i telefonen från get.locago.com eller prova web-demon. I telefonen lägger man till fornminnesskiktet genom att i menyn välja “Lägg till Lager” -> “Nyaste” och därefter väljer “Fornminnen”.

Alla som är det minsta historiskt intresserade tror jag vill veta vad det är för konstiga stenar, högar eller ruiner man stöter på ute i naturen. Det kan bli det nya söndagsnöjet att leta upp intressanta fornminnen i närheten som man inte visste fanns eller att ha med Locago på promenaden för att se vad det är man stöter på. Det kan bli en ny aktivitet liknande geocaching att leta upp spännande fornminnen.

infobildc
Sten jag brukade klättra upp på som barn för att få bättre fart i lian-gungan.

Locago är en mobil karttillämpning som bygger på att det går att välja de kartskikt man är intresserad av. Locago är användbar både med eller utan GPS. Om man har intressant data kan man även publicera egna skikt. Typiska kartskikt är foton från Flickr, företags- och personsök från Eniro, väder och turistguider. Nu alltså även fornminnen. Locago fungerar på nästan alla mobiltelefoner från Nokia och Sony Ericsson som lanserats de senaste åren samt en mängd andra.

Sökningarna hämtar information direkt från K-samsök och FMIS via de webservices som finns tillgängliga. Tillsvidare används FMIS-tjänsten för att söka efter vad som finns inom aktuellt kartområde. Sedan används K-samsök för att hämta mer information om varje objekt. Om K-samsök såsmåningom får möjligheten att söka på koordinater så kan vi gå direkt på denna tjänst och få med fler möjliga svar. Vi som sysslar med kartor tycker naturligtvis att koordinaterna är viktiga och hoppas på att så många objekt som möjligt blir koordinatsatta samt att det går att söka på dessa. Självklart önskar vi mer text och bilder för de objekt som saknar detta.

En intressant utökning skulle kunna vara att låta allmänheten bidra med datainsamlande. Det skulle kunna utformas ungefär som på en blogg där det går att lämna kommentarer. Kommentarerna skulle sedan vara synliga för alla användare. Möjligheten att ladda upp en bild skulle också kunna läggas till.

Johan Persson, CTO på Idevio

Gästblogg: Fornsök i utställningar

Av: Lars Göran Spång den 5 February 2009 i FMIS/fornsök, Fornlämningar and Gästblogg. 0 Comments

Flyg som en fågel över din hembygd och se var fornlämningarna finns! Med enkla medel är det möjligt att erbjuda museibesökare en flytgtur till intressanta platser.

Utställning Murberget
Bildspelet visades i en sitthörna där man i lugn och ro kunde uppleva en flygtur mellan olika fornlämningar. På bordet låg litteratur för den som ville fördjupa sig mer. Foto: Lars Göran Spång

Murberget har gjort en utställning om Härnösands forntid vari ingick ett bildspel med Google Earth som spelmotor. Tack vare att Fornsök har exportfunktion till Google Earth var det en relativt enkel procedur att göra ett bildspel som lliknade en flygsimulator. Kameran förflyttas mellan olika fornlämningar i Härnösand i en animerad flygtur, och vid varje plats görs ett uppehåll där ett fönster dyker upp som beskriver fornlämningen mer i detalj.

Fornsök i Google earth
Ett avsnitt av bildspelet med stenåldersboplatser som tema. Bilder av fynden har infogats i inventerarens anteckningsbok. Den aktuella havsnivån (50 m.ö.h) har infogats som en halvtransparent blå bild i terrängen. I Google Earth kan bilder draperas på terrängen eller fästas plant vid en viss nivå.

Google Earth har enkla verktyg för att lägga på bilder och texter vid olika punkter. Dessutom finns det möjlighet att drapera historiska kartor och t.o.m foga in olika havsnivåer.

Fornsök har med nuvarande utformning en stor potential utöver det som var tänkt från början. Fornminnesregistret är förvisso ett handläggarregister och det krävs mycket tillägg för att allmänheten ska få ut något av informationen. Som utställningsproducent är det emellertid ett förnämligt verktyg för att sammanställa information om fornlämningar för specifika ändamål. Museernas bilddatabaser är också en stor tillgång. I bildspelet om Härnösand dyker  exempelvis bilder av lösfynden upp i inforutan när kameran zoomar in till fyndplatsen.

Bildspelet kan sedan exporteras som en dvd-film och köras i en vanlig projektor. Det enkla förfarandet gör att flera bildspel kan produceras med olika teman, t.ex. stenålderboplatser, sevärda objekt, 1600-tals byar m.m. Det är alltid uppskattat när något nytt presenteras i utställningar som står en längre period.

Utställningen “Förlorad forntid. Skärvor ur Härnösands historia” var utställd hösten 2008 på Murberget.

>> Lars Göran Spång är forskningskoordinator på Murberget, Länsmuseet Västernorrland.