Kategori: Informationsspridning

Hur går designen av ett generöst användargränssnitt till?

I vårt första inlägg om generösa användargränssnitt introducerade vi själva konceptet. I det andra inlägget gav vi ett exempel på en av de fungerande prototyper vi utvecklat som del av vår utvärdering. I detta tredje inlägg tar vi ett steg tillbaka och berättar lite om hur vi försökte lära av andra, identifiera användarbehov och skissa på lösningar.

Förstå och Definiera (Empathize & Define)
Det första vi* försökte göra var att förstå de användare som inte tycker att konventionella samlingssöktjänster fungerar bra för dem. Vi lära av de som redan utvecklat generösa gränssnittsprototyper – varför återuppfinna hjulet eller falla i samma gropar? Denna initiala research motsvarar de faser som i Design Thinking kallas Empathise och Define – eller Förstå och Definiera.

Design Thinking-processen visualiserad
En översikt över Design Thinking-processen


Det första vi gjorde förstås var att läsa in oss på det som andra redan har skrivit om generösa användargränssnitt och personligen testa de prototyper som redan utvecklats. Vi visste från den läsningen att det finns användare som söker visuell inspiration eller föredrar att ta in information visuellt och som är illa tjänade av konventionella samlingssökstjänster.

Vi intervjuade därför också flera personer som ofta använder bilder från museiarkiv i syfte att använda bilderna i egna bildproduktioner eller som inspiration till eget skapande. I korthet kan man sammanfatta att vad de skulle önska de kunde göra i bildsamlingar var att hitta bilder som matchar en viss sinnesstämning (”en melankolisk färgpalett”), känsla (”den ska kännas 50-tal”), eller utstrålar eller innehålla ett visst specifikt motiv (”blekröda blommor”). En del önskade bilder som rent visuellt skulle passa bra i en egen kreation t.ex. en affisch som man redan hade bestämt en färgsättning för, andra ville bara söka bilder för inspiration då de inte ville bli för influerade av förlagor i sitt eget skapande.

Utöver detta ganska speciella och specifika behov framgick det också att dessa användare uppskattade så hög teknisk kvalitet som möjligt på bilderna och att enkelt kunna snabbt ladda ner dem. Flera av de vi intervjuade nämnde Pinterest som fungerade bättre för dem när de letade efter bilder än vad musei- och bildarkiv gjorde. För att ge lite tydlighet till det här användningsbehoven skapade vi två väldigt enkla sk personor som representerar dem: Kim och Alex.

Bild på personan Kim
Kim – en av våra enkla personor


Generera idéer (Ideate)
Nu tyckte vi att vi hade fått en första förståelse för användarna och deras behov. Tillräckligt mycket i alla fall för att gå vidare med att börja genererar idéer för hur vi skulle kunna utforma en prototyp som bättre möter upp dess användares behov. Vi började samtidigt också fundera på vad vi hade i samlingarna som skulle kunna funka väl innehållsmässigt för de användare som söker visuell inspiration. Vi var flera museer* representerade i arbetsgruppen och ett typ av material som återfanns i allas samlingar var föremål och bilder relaterade till historisk dräkt, mode och tillhörande accessoarer.

Hur genererade vi då idéer för vår prototyp? Och hur testade vi dem? Metodiskt utgick vi från den sk ”Designsprinten” där man under en arbetsvecka genomför en designcykel (se Design Thinking-cykeln ovan). Av logistiska skäl kondenserade vi dock våra sprintar till tre dagar. Under hela utvärderingens lopp genomförde vi fem sådana designsprintar med visst arbete, framförallt programmering och andvändartest, däremellan.

För dem allra första idégenereringen använde vi en metod som kallas ”Collaborative Sketching” som först utvecklades av ingenjörer men därefter fått vid användning inom design. Den går helt enkelt ut på att man på kort tid först skapar så mångla olika skisser på en applikation som möjligt. Därefter går man gemensamt igenom varandras skisser, förklarar dem, och ger konstruktiv kritik. Sedan gör man en omgång av skissande till, delar och kritiserar, och om igen så mycket man tycker att det behövs. För varje sådan omgång tenderar gruppens skisser konvergera mer och mer och få fler och fler detaljer.

Handritad skiss på ett användargränssnitt
En av dussintals tidiga skisser!
En skiss som visar hur en modebild visas i en mobilapplikation
En mer detaljerad skiss med lite inklippt kollage.

I vårt fall konvergerade vi mot en applikation som gör det möjligt för användare att via nyckelord (”taggar”), tidslinje och färgpaletter navigera sig fram till bilder på dräkt och mode. Utan att behöva knappa in sökord i en sökruta!


Mot nästa steg – att bygga en prototyp!
Vid det här laget tyckte vi att vi hade en tillräckligt tydlig idé för en applikation för att parallellt börja efterfråga synpunkter på dem från potentiella användare och påbörja själva utvecklingen – nu var vi redo att gå från skisser på papper och whiteboard till påbörja utvecklingen av en fungerande digital prototyp. I nästa blogginlägg så kommer vi därför att presentera hur vi utvecklade vår färdiga prototyp och resultaten från våra användartester av den!



*Vilka är vi förresten?
Jo, vi som arbetade med utvärderingen av generösa användargränssnitt är Aron Ambrosiani (Nordiska museet), David Haskiya (Riksantikvarieämbetet), Albin Larson (Riksantikvarieämbetet), Martin Törnros (Interaktiva rum, konsult), Magnus Waldeborn (Malmö museer), Ulrika af Wetterstrand (Malmö museer), och Robert Ziherl (Nordiska museet). Tillsammans täcker vi in förmågor som produktutveckling, digital produktion, design, mjukvaruutveckling och samlings- och föremålsexpertis.

Faces of Sweden – Explore faces and costume through time with portraits in the Nordic Museum

I denna andra bloggpost i vår serie om generösa användargränssnitt beskriver Olivia Vane, designer och doktorand vid Royal College of Design, den prototyp hon utvecklat på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Om du vill kan du själv också testa den!

Portraits from the past can tell us a lot. What did people wear? What sort of people were painted? How did they want to be presented? ‘Faces of Sweden’ is an interactive timeline showcasing historical portraits from the Nordic Museum, Stockholm. You can use it to cut through time, compare different periods and see how clothes, hairstyles and the style of portraiture changes. The timeline displays 785 portraits (mostly oil paintings but also prints, silhouettes, photographs) dating between 1570-2003.

Portraiture in the Nordic Museum collection has been collected for its cultural heritage value; the paintings serve as a record of what people wore, what kinds of people were depicted, and the artwork that decorated people’s homes.

Portraits in the Nordic Museum collection, ordered vertically oldest to newest
Portraits in the Nordic Museum collection, ordered vertically oldest to newest


Herrporträtt, knästycke, kyller och byxor av gult skinn, spetskrage.
Herrporträtt, knästycke, kyller och byxor av gult skinn, spetskrage. Produktion 1620 – 1660 (Uppskattning). Nordiska museet. Vissa rättigheter förbehållna.


Damporträtt, midjeporträtt
Damporträtt, midjeporträtt.Produktion 1830 – 1839 (1830-TALET). Nordiska museet. Vissa rättigheter förbehållna.


Miniatyrporträtt
Miniatyrporträtt. Produktion 1600 – 1659 (uppskattning). Nordiska museet. Vissa rättigheter förbehållna.


Silhuettporträtt, bröstbild, man, vänster profil.
Silhuettporträtt, bröstbild, man, vänster profil. Produktion 1770 – 1820 (uppskattning). Nordiska museet. Vissa rättigheter förbehållna.


Select small time spans to focus on and compare different periods:

Screenshot of Faces of Sweden showing portraits from around 1610, and around 1800
Showing portraits from around 1610, and around 1800


Or by selecting a wide time span, cut across time to observe changes:

Screenshot of Faces of Sweden with timeline showing portraits from 1604 - 1887
Bottom timeline showing portraits from 1604 – 1887


’Faces of Sweden’ is built in Javascript/d3.js. The code is available as open source. Data is drawn from the K-samsök/SOCH API.

Generösa användargränssnitt – vad är det?

Tänk dig att du för första gången besöker ett museum. Du går in i museet, men du möts inte av ett urval föremål utan av en intendent bakom en disk. Det finns en informationsskylt som säger att det är en konstsamling och att museet har 72 384 konstföremål. Du är välkommen att titta på dem, men du måste skriva ner ett eller flera nyckelord på ett papper för att beskriva vilka konstföremål du vill ta en närmare titt på. Intendenten tar därefter pappret, går in i magasinet och hämtar ut föremålen, 10 åt gången, på ett rullbord. Du kan därefter modifiera dina nyckelord baserat på av intendenten förvalda konsthistoriska termer. Gör du det tar intendenten bort de konstföremål på rullbordet som inte matchar de termer du valde. Processen upprepas tills dess du är nöjd med urvalet på rullbordet.

Designern och designforskaren Mitchell Whitelaw använde denna liknelse i sin artikel, ”Generous Interfaces for Digital Cultural Collections”, för att beskriva hur han och många användare upplevelser de flesta söktjänster för digitala kulturarvssamlingar som då fanns online. Han menade att denna upplevelse var ”snål” (”stingy”) och enbart fungerar för de som redan vet exakt vad de letar efter och kan formulera en nyckelordssökning som matchar de termer som används av oss i kulturarvssektorn. I artikeln försöker han därefter att definiera karakteristika för generösa användargränssnitt (”generous interfaces”) och även ge exempel på några sådana.

Screenshot of Discover the Queenslander
Discover the Queenslander. Ett av de exempel Whitelaw använder.

Efter att Whitelaw skrev artikeln 2015 har det förstås tillkommit flera exempel – flera av dessa kan du hitta i denna översikt som John Stack från Science Museum gjort. På konferensen EuropeanaTech 2018 presenterade Whitelaw en statusuppdatering för hur generösa användargränssnitt har kommit att utvecklas sedan 2015. I uppdateringen definierar Whitelaw också fyra designprinciper för generösa användargränssnitt:
– Show first, don’t ask (provide rich overviews without search)
– Provide samples and clues (using collection content)
– Show relationships (between collection features)
– Provide rich primary content (deliver on the promise)

Under 2018 och en liten bit in på detta året har vi på Riksantikvarieämbetet, tillsammans med Nordiska museet, Nationalmuseum, Statens museer för världskultur, och Malmö museer, arbetat med att utvärdera generösa användargränssnitt. Syftet är att testa i praktiken om och hur svenska kulturarvsinstitutioner skulle kunna utveckla generösa användargränssnitt och även undersöka hur generösa användargränssnitt upplevs av användarna. Under arbetets gång har vi användartestat tre existerande generösa användargränssnitt och även utvecklat, eller låtit utveckla och användartesta, fyra egna fungerande generösa användargränssnittsprototyper baserade på svenska kulturarvssamlingar.

A screenshot of the splashcreen for the application COINS.
COINS – en av de existerande applikationer vi användartestade.

Givetvis ingår det också att vi delar med oss av resultaten, de positiva såväl som de negativa, så brett som möjligt. Denna bloggpost är därför den första av en serie där vi presenterar vårt arbete med generösa användargränssnitt, de prototyper vi utvecklat och testat, och de lärdomar vi dragit. Onsdagen den 23 januari kommer en bloggpost om prototypen ”Faces of Sweden” som gör det möjligt för användare att utforska och visuellt jämföra samlingsinnehåll via en interaktiv tidslinje.

Vi hoppas också att under året att presentera våra resultat på museikonferenser och seminarier runt om i landet. Mer om dessa när vi vet tid och plats!

Sök medel för att lyfta fram Europas kulturarv

EU-kommissionen har genom fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF) utlyst medel för arbete kring Europas kulturarv. Tanken är att skapa nya tematiska kollektioner utifrån Europeanas tjänsteplattform. Kollektionerna kan utgå från redan befintligt material i Europeana, men kan också innefatta nydigitalisering. Totalt finns 2 miljoner euro att söka och fonden kan stå för upp till 50% av de totala kostnaderna.

Sista dag för ansökan är 15 december 2016.

Mer information finns på Innovation and Network Executive Agencys hemsida.

Europeana har skrivit ett blogginlägg om utlysningen och uppmanar intresserade aktörer att höra av sig med idéer.

Du kan även lyssna på en webbsändning om utlysningen som också innehåller en del praktiska råd kring ansökan.

Relevansrankning

I det nya Solr-indexet har vi nu viktat upp vissa parametrar. Vid fritextsökningar är det därmed viktigare med träffar i exempelvis ItemLabel än i beskrivande text. Viktningen drabbar Kringla och alla andra applikationer. Så här ser vår viktning ut just nu:

  • ItemLabel 10
  • ItemTitle 9
  • ItemClass/ItemClassName 8
  • ItemKeyword 6
  • Thumbnailexists 5
  • plats-parametrar (countyName, provinceName osv) 4

Börje Lewin
IT-arkitekt för K-samsök

K-samsöksindexering för sökmotorer

Databaser har ibland kallats för ”internets svarta hål”, de innehåller mängder med information men utan fasta länkar är de inte åtkomliga för sökmotorerna att indexera. Just nu tittar vi på om vi kan göra detta möjligt, att information som levereras till K-samsök indexeras och görs sökbar i t ex Google och Bing. Tanken är att sökroboten ska länkas till källan och skörda innehållet på sidan. Detta innebär att även information som idag inte skördas till K-samsök kommer att indexeras.

Då det finns en standard för sitemaps så har vi valt att följa denna och skapar automatiska sitemaps med K-samsöks-URL (t ex http://kulturarvsdata.se/raa/kmb/html/16001000227124) till källan från alla skördade objekt. Det har dock visat sig vara lite problematiskt i o m att sökmotorn vidarebefordras vilket inte är så populärt. Vi undersöker detta vidare.

Då en sitemap maximalt får bestå av 50 000 URL:er så skapas nya sitemaps automatiskt när den aktuella blir ”full” och länkarna till dessa samlas sedan i en sitemap index-fil. Vi kommer att köra lite testar under hösten för att se om och hur sökmotorerna indexerar.

>>Johan Carlström, projektledare för K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Ny bildpolicy på Riksantikvarieämbetet

The sky is the limit
The sky is the limit. Foto: Carlstr (CC BY-NC)

Jag vill kort meddela att Riksantikvarieämbetet har tagit fram en ny policy för bildsamlingar på nätet. När policyn implementeras så kommer det att få genomslag i RAÄs data i K-samsök gällande t ex uppmärkning/licensiering av foton och metadata.

Den kan vara intressant läsning för de som jobbar med att tillgängliggöra bild/fotosamligar på internet. Läs den i helhet på K-blogg.

>>Johan Carlström – projektledare för K-samsök

Rättigheter till informationen i K-samsök

Street Creative Commons by Giuli-O (CC by
Street Creative Commons by Giuli-O (CC by)

Jag har tidigare skrivit om Creative Commons här på bloggen. Här kommer en lite mer utförligare beskrivning av rättigheterna till informationen i K-samsök.

Idag är det otydligt vad som gäller för hur man får använda informationen i K-samsök. Grundidén är att informationen ska kunna återanvändas via K-samsöks API på olika sätt för att främja lärande, kunskapsutveckling och tillväxt. För att det ska vara möjligt att på ett enkelt sätt koppla licenser till objekt så har vi tagit fram en RDF-resurs med olika typer av rättigheter. Det går i dagsläget att koppla en rättighet till själva objektet och en annan till fotografier/bilder som ingår (t ex två olika Creative Commons-licenser). Arbete pågår men just nu är dessa som gäller:

  • Allmänt tillgänglig – Ungefär motsvarande Public domain i amerikansk lagstiftning. Objektet är helt fritt att använda utan restriktioner. Här inkluderas metadata och rådata/fakta som inte skyddas av upphovsrätten, fotografier där skyddstiden har gått ut (t ex fotografierna som vi på Riksantikvarieämbetet har lagt ut på Flickr), eller föräldralösa verk (orphan works) där institutionen som förvaltar informationen med tillräckligt stor säkerhet kan säga att det är fritt att använda.
  • Okänd – Objekt där upphovsrätten är okänd eller oklar. Institutioner som inte har märkt upp sina objekt kommer att få denna märkning på alla sina objekt automatiskt vilket kommer att göra det svårt att använda informationen. Här ingår även föräldralösa verk som är av senare datum och där institutionen har gjort tillräckligt med efterforskningar för att kunna lägga ut dem på nätet.
  • Creative Commons (CC) – K-samsök stödjer användande av alla 6 st Creative Commonslicenser. Vi uppmuntrar en så fri licens som möjligt för att underlätta vidareanvändning och remix.
  • Full upphovsrätt – Denna rättighet har vi diskuterat en del. Det kan handla om information (ofta fotografier) där rätten till denna är reglerad genom avtal. Eftersom syftet med K-samsök är att många aktörer ska bygga applikationer via API:et så är det viktigt att informationen är så fri att använda som möjligt. Detta motverkas såklart om man begränsar möjligheten för återanvändning i o m att man måste fråga institutionen innan informationen får användas.

Vi har satt den svenska versionen av Creative Commons (version 2.5) som standard men det är även möjligt att välja andra versioner, t ex 3.0 unported om man vill. Vill du läsa mer om Creative Commons så hänvisar jag till www.creativecommons.se eller Skolverkets resursplats (särskilt deras lärarhandledning)

Det är upp till respektive institution som levererar data till K-samsök att ta ställning till hur deras denna data får användas. Vi är medvetna om att de deltagande institutionerna idag inte har märkt upp sina objekt (Historiska museet är ett undantag och ett föredöme) men vi ser det som en längre process där vi istället för att kräva en viss rättighet/licens tillåter institutionerna att leverera data och lösa rättighetsfrågorna på vägen.

Sammanfattning

  • K-samsök är förberett för att hantera och skicka vidare objekt med olika rättigheter, t ex CC-licenser.
  • K-samsök har ett rdf-schema för standardiserad uppmärkning och filtrering av informationen.
  • Det går att märka upp objekt OCH tillhörande media med OLIKA licenser.
  • K-samsök väljer inte rättigheter, det är informationsförvaltaren som gör detta, märker upp informationen i sin egen databas och mappar mot K-samsöks protokoll.

>>Johan Carlström – projektledare för K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Nyfiken på Creative Commons?

to the internet av Wrote (CC by)
to the internet av Wrote (Creative Commons – Erkännande)

Är du nyfiken på hur Creative Commons fungerar? KTH Learning Lab har intervjuat Mathias Klang (projektledare för Creative Commons Sverige) och lagt ut det på Youtube, föredömligt. Filmerna är inriktat mot lärande/undervisning men mycket är generellt och kan appliceras t ex på ett museum. Med Creative Commons kan en institution på ett enkelt sätt visa vad användarna får göra med materialet de tillgängliggör och fungerar även globalt då licensmodellen är anpassat efter många länders (idag 52 53 st) lagstiftningar. Självklart är filmerna licensierade med Creative Commonslicensen Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika.

K-samsök stödjer användande av Creative Commons, det är dock upp till respektive institution att bestämma om de ska använda Creative Commons och samt vilken licens de ska använda. Mer om det i ett senare inlägg.

Kortversion. Vad lärare behöver veta om Creative Commons

1. Varför är Creative Commons så bra?
2a. Vad ska jag tänka på?
2b. Hur använder jag Creative Commons rätt?
3a. Hur många verk finns det med Creative Commons-licens?
3b. Vad betyder att något är fritt att använda?
3c. Hur kan jag själv använda Creative Commons?
3d. Varför ska jag ge bort det jag skapat till andra?
6a. Vad ska jag tänka på när jag väljer en Creative Commonslicens?
6b. Vad ska jag tänka på när jag använder ett Creative Commons-verk?
7. Påverkar öppenheten kreativiteten?
8. Likheter och skillnader mellan “copyleft” och “Creative Commons”-licenser
9. Historien bakom Creative Commons – Hur började alltihop?
10. Är inte Copyright enbart ett I-landsproblem?

Via techrik (Mathias Klangs blogg)

>>Johan Carlström – projektledare, Riksantikvarieämbetet