Kategori: Internationellt

Att dela med sig av det förflutna – ARCHES

Foto: Gabriella Ericson 2014, CC-BY
Foto: Gabriella Ericson 2014, CC-BY

De nuvarande gränserna i Europa existerade inte för våra tidiga förfäder men de kan idag utgöra ett hinder när man vill undersöka ett lands förhistoria. Tänk att du vill få tillgång till arkeologiska föremål och dokumentationsmaterial på olika museer bara för att upptäcka att det finns så många olika sätt att dokumentera och förvara materialet på att du inte kan fortsätta med din forskning. Eller tänk att du är en besökare i ett museimagasin, men de saker du vill se är svåra att hitta och är inte tillräckligt dokumenterade.

Ett projekt vars syfte är att lösa dessa problem har precis avslutats och kommer förhoppningsvis att göra källorna till vårt gemensamma förflutna mycket lättare att studera än förut.

ARCHES-projektet (Archaeological Resources in Cultural Heritage, a European Standard) är ett samarbete mellan nio olika politiska enheter inklusive Belgien, Tjeckien, Tyskland-Baden Wuerttemberg och Saxony-Anhalt, Island, Nederländerna, Sverige, Schweiz och Storbritannien. Projektet finansieras av European Union Culture Fund och stöds av Europae Archaeologiae Consilium (EAC). Projekt har skapat en gemensam standard för skapande och förvaltning av arkeologiska fynd och tillhörande dokumentationsmaterial. Dokumentationsmaterialet som skapas under den arkeologiska utgrävningen är lika viktig som fynden.

Dokumentationsmaterialet utgör den information som behövs för att förstå platsen. Ofta sammanställs detta material inte standardiserat vilket skapar problem när information från olika platser ska jämföras. I många länder finns heller inget system för att se till att det som blir kvar efter en arkeologisk undersökning i form av fynd och information uppordnas och förvaras på ett sådant sätt att det blir tillgängligt.

ARCHES-projektet har skapat “A Standard and Guide to Best Practice for Archaeological Archiving in Europe”. Ambitionen är att göra den till en internationell standard för skapande och uppordning av arkeologisk information och behandling och förvaring av fynd. Det innebär att människor från de deltagande staterna kommer att kunna förstå hur de kan få tillgång till dokumentation och fynd när de besöker andra länder. Detta är viktigt då det öppnar upp för forskning i hela Europa och underlättar för förståelsen av det förflutna över nationsgränser som inte hade någon betydelse för förhistoriens människor.

Standarden som har sammanställts i ARCHES-projektet kommer att göra det lättare att dela information och främja en ömsesidig förståelse för hur viktigt det arkeologiska materialet är. Den kommer också att göra det lättare för arkeologer att arbeta i andra länder, vilket är ett bra sätt att sprida nya idéer och ny kunskap om förhistorien. Detta kommer att gynna hela Europa eftersom vi alla delar de berättelser som kan berättas utifrån resterna av förhistorien.

ARCHES-projektets hemsida på engelska finns här.

Länk till svensk översättning.

Skrivet av: Annika Carlsson, Utredare – samlingsförvaltning, Förvaltningsavdelningen, Riksantikvarieämbetet

Standardiseringsmöte i Paris

I början på veckan, den 30 juni till den 1 juli, hölls det nittonde mötet för WG2, det vill säga arbetsgrupp två inom Technical Committee 346 som ingår i den europeiska standardiseringsorganisationen CEN. Denna grupp är inriktad på att ta fram standards för oorganiska material inom kulturmiljövård. Riksantikvarieämbetet har tagit aktiv del i arbetet inom denna grupp sedan 2010.

Under två dagar skulle gruppen arbeta med att redigera och förbättra dokumentet ”Conservation of cultural heritage – glossary of technical terms concerning mortars for masonry, renders and plasters used in cultural heritage” som var ute på remiss i slutet på 2013.

Värd för mötet var CTMNC (Centre Technique de Matériaux Naturels de Construction) i Paris. På mötet var Frankrike, Spanien, Italien, Polen och Storbritannien representerade. Jag representerade Sverige och Riksantikvarieämbetet. 

Kalk, i Den ofullbordade salen, Skokloster slott. Foto Helen Simonsson 2014.
Kalk (i Den ofullbordade salen, Skokloster slott). Foto Helen Simonsson 2014.

Anledningen till att man vill ta fram egna standarder speciellt avsedda för kulturhistoriska miljöer är att standarder som är avsedda för nybyggnation sällan passar för de förhållanden som gäller för äldre byggnader och monument. I standarden, vars huvudspråk är engelska, anges termer och definitioner som är vanligt förekommande då man arbetar med kalk eller cement. De engelska termerna översätts i standarden även till franska, tyska, nederländska, italienska, grekiska och svenska. De valda språken reflekterar vilka länder som har varit mest aktiva i framtagandet och i det praktiska arbetet med standarden.

Det finns vissa formalia som ska uppfyllas i en standard. Bland annat får definitionerna inte överstiga en mening. I arbetsgruppen som arbetar aktivt och skriver dokumentet och i spegelgrupperna (som lämnar kommentarer när dokumentet går ut på remiss) ingår inte bara de flesta europeiska länderna utan också många olika professioner. Hur man definierar kalk till exempel kan bli ganska olika beroende på om det är en murare, en geolog eller en kemist som står för definitionerna. De definitionerna vi väljer ska vara godkända av så många länder och professioner som möjligt. Ibland förekommer vissa termer på ett språk som inte har någon motsvarighet på de andra. Ibland används samma begrepp men de definieras på olika sätt i olika länder eller inom olika professioner. Ibland använder man sig av olika termer men med samma definition. En del termer går tillbaks på produktnamn, som exempelvis Portlandcement och Roman cement. Dessa produkter har tillverkats sedan sent 1700-tal och tidigt 1800-tal men både framställningsprocesser och innehåll har förändrats över tid. Allt detta gör att det förekommer en hel del begreppsförvirring som man vill komma till rätta med genom en gemensam europeisk standard. Många termer har också synonymer men det är överenskommet att varje språk som är representerade i standarden bara får ha med en term per definition. I standarden eftersträvar vi konsensus och att definitionerna ska vara så kortfattade som möjligt men ändå korrekta. Målet är att ett gemensamt användningssätt av termerna ska underlätta för till exempel forskning, kulturvård, hantverk och produktion.

När ett dokument går ut på en remiss finns det en speciell blankett för kommentarer som ska fyllas i av spegelgrupperna. Det räcker alltså inte att säga att en definition inte är bra, utan man måste ange om det man vill ändra är av generell, av redaktionell eller av teknisk karaktär. Den som lämnar kommentaren måste sedan ge förslag på en bättre formulering än den befintliga och motivera varför ändringen är att föredra. På arbetsmötet går man sedan igenom alla dessa kommentarer och godkänner eller avslår eller omformulerar de föreslagna ändringarna.

På dokumentet hade det kommit in drygt 300 kommentarer under remissrundan i slutet på år 2013. Hälften av dessa kommentarer hann man igenom på det artonde mötet som hölls i Rom i slutet på januari 2014. Övriga kommentarer gick vi igenom denna vecka. Det är alltid väldigt intressant och lärorikt att följa resonemangen från andra yrkesgrupper. Vi kunde konstatera att på en tidigare remissrunda hade vi fått in fler kommentarer från yrkesverksamma inom området kalk, denna gång var det flera kommentarer som gällde Portlandcement och Roman cement. Eftersom framtagandet av en standard kan ta några år så hinner det ibland tillkomma nya personer i arbets- och spegelgrupper.

Ledare för framtagandet av denna standard är professor Rob P.J. van Hees på TNO – Netherlands Organization for Applied Scientific Research, Conservation Technology Team i Delft. Efter vårt arbetsmöte i Paris kommer han att slutredigera och förbereda dokumentet ytterligare så att det under hösten kan gå ut på omröstning för att se om det blir antaget formellt som standard inom CEN. Blir Glossary for mortars accepterad som standard i CEN blir den även automatiskt svensk standard inom SIS.

För den som vill läsa mer om det svenska arbetet med standards inom kulturmiljövården, projektet ”Bevarande av kulturarv”, kan man hitta mer information här.

Helen Simonsson

Utredare – sten, Förvaltningsavdelningen, Riksantikvarieämbetet

CAA 2014, Paris

CAA – Computer Applications and Quantitative Methods in Archaeology – är en årlig internationell konferens för arkeologer, matematiker och dataloger om användning av digitala tekniker inom arkeologi. För några veckor sedan var jag med på den 42:a konferensen i Paris. Jag var där för att presentera Riksantikvarieämbetets arbete med DAP-programmet och för att lära mig om andra projekt – såväl pågående som avslutade – som skulle kunna ha bäring på DAP eller som vi som jobbar med DAP skulle kunna använda inom vårt arbete. Läs mer

LED-belysning på museer

På Statens Museum for Kunst fick alla konferensdeltagare studera och jämföra ljuskvaliteten och upplevelsen av olika LED-lampor.
På Statens Museum for Kunst fick alla konferensdeltagare studera och jämföra ljuskvaliteten och upplevelsen av olika LED-lampor.

LED-belysning blir allt vanligare på museer. Fördelarna är att man kan göra stora energibesparingar och att lampornas långa livslängd kan minska kostnaderna för underhåll. En annan egenskap som är särskilt fördelaktig för museer är att LED inte avger vare sig UV eller värmestrålning i ljusriktningen.

Samtidigt innebär ny belysning stora investeringskostnader. LED-tekniken utvecklas i snabb takt och det är inte lätt att hålla sig uppdaterad och orientera sig om alla produkter på marknaden. Frågor om ljusets kvalitet och hur man mäter och specificerar ljuskvalitet är viktiga för museerna. Viktiga är också frågor om ljusets påverkan på museiföremål och hur man kan mäta den.

I förra veckan diskuterades dessa och många andra frågor kring ljus på en konferens om LED och museibelysning i Köpenhamn, arrangerad av avdelningen för Fotonik vid Danmarks Tekniska Universitet (DTU). Drygt 120 deltagare kom från de skandinaviska länderna. Från Sverige deltog runt 20 representanter för museer och ljusfirmor. Intresset för frågorna är med andra ord stort.

Många internationella forskare var inbjudna. Flera föredrag handlade om ljuskvaliteten: färgåtergivning och färgupplevelse var återkommande ämnen. Men även konserveringsaspekter och LED-teknikens livscykel och miljöpåverkan diskuterades.

Dag två ägnades förmiddagen åt en workshop med diskussioner om utmaningar och behov av riktlinjer. Behovet av ökat kunskaps- och erfarenhetsutbyte är stort och idén om ett skandinaviskt nätverk kring dessa frågor fördes fram. Flera önskade sig också en oberoende part som testar produkter och ger rådgivning.

Önskemålen liknar delvis dem som fångades upp bland svenska museer i Riksantikvarieämbetets projekt om LED-belysning 2012. Mer om ljus kan man läsa på Riksantikvarieämbetets webbsidor om ljus http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/nya-ljuskallor-i-museimiljo/  och på Kulturvårdsforum: http://www.kulturvardsforum.se/group/ljus

Och till sist, glöm inte årets Samlingsforum med fokus på ljus i museer. Välkommen till Västerbottens museum i Umeå den 6-7november 2014!

Min praktik på ICCROM

Höjdpunkten under min praktik - forumdeltagarna utanför Fontana di Trevi/Istituto Nazionale per la Grafica där konferensen hölls.
Höjdpunkten under min praktik – forumdeltagarna utanför Fontana di Trevi/Istituto Nazionale per la Grafica där konferensen hölls.

Hösten 2013 var jag i Rom för tre lärorika månader på The International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property, ICCROM. Syftet med min vistelse var bland annat att utvärdera ICCROM’s praktikantprogram, vilket innan mig inte haft några deltagare från Sverige. Jag fick praktikplatsen efter en ansökningsprocess på över ett år, och min första ansökan skickades in medan jag fortfarande gick på konservatorsutbildningen i Göteborg. När erbjudandet kom arbetade jag i Projekt Arkeologisk Konservering på Riksantikvarieämbetet i Visby och tyckte förslaget det lät spännande – att assistera under Forum on Conservation Science 2013. Detta möte ägde rum under tre dagar i mitten av oktober 2013 och handlade om framtiden för konserveringsvetenskap, där hållbarhet, tillgänglighet och inflytande i samhället i stort var nyckelteman. Mötet utvecklades och planerades av 15 partnerinstitutioner, varav Riksantikvarieämbetet var en.

Mina uppgifter som praktikant har varit väldigt omväxlande. De har bland annat handlat om statistisk sammanställning och analys av undersökningsdata, att skriva rapporter och utforma publikationer, ta fram och presentera faktaunderlag samt att bidra med ett stycke om forumet till ett ICOM-CC paper. Under konferensens tre dagar fick jag i uppgift att rapportera från deltagarnas diskussioner direkt till forumets egen hemsida och genom twitter. Det var en uppgift som passade mig bra –  att på kort tid fånga upp det mest intressanta i diskussionerna, som kunde handla om hur framtida forskningsprojekt ska utformas. Inför mötet genomförde ICCROM ett antal förstudier, däribland tre stora enkätundersökningar inom det konserveringsvetenskapliga fältet. Mycket av min tid under hösten lades på att presentera statistiken så tydligt som möjligt och analysera den, till exempel hur konservatorers tillgång till vetenskapliga artiklar skiljer sig mellan olika regioner världen över. Jag har också undersökt arbetsmarknaden inom konserveringsvetenskap genom att studera platsannonser som publicerats internationellt från 2008 och framåt, vilket gav intressanta resultat. Bland annat kunde vi se att den examen arbetsgivarna efterfrågade, skiljde sig från vad utbildningsinstitutioner rekommenderade sina studenter som vill ägna sig åt konserveringsforskning.

Praktiken på ICCROM har verkligen varit en givande erfarenhet för mig. Den har breddat mina kunskaper inom undersökningsmetodik och hur internationellt kulturvårdsarbete organiseras. Jag har fått möjlighet att ta del av flera spännande projekt inom bland annat världsarv och katastrofberedskap, liksom fått delta under ICCROM’s generalförsamling som vartannat år samlar medlemsländernas delegater. Slutligen skulle jag vilja uppmuntra studenter och nyutexaminerade som är intresserade av internationellt arbete att söka praktik på ICCROM. Ansökan inför nästa år skickas innan den 31 mars.

Ansökan: http://www.iccrom.org/eng/01train_en/01_02interns_en.shtml

Forum on Conservation Science: http://forum2013.iccrom.org/

Inlägget är skrivet av Erika Andersson.

Spectrum på svenska

Hur vet museipersonalen att det arbete de gör med föremål och samlingar hänger ihop, att man inte missar något viktigt samt att det görs effektivt? Jo genom att i de rutiner som ingår i samlingsförvaltning som lånehanteringen, vården, transporter, gallring och de lagliga spörsmålen använda sig av den internationella standarden Spectrum.

Riksantikvarieämbetet kommer att under 2014 och 2015 tillsammans med Digisam (Samordningssekretariatet för digitalisering) och en arbetsgrupp bestående av museirepresentanter översätta och bearbeta Spectrum.  Collections Trust tillhandahåller Spectrum, men den har skrivits av och för museipersonal i Storbritannien. Idag används Spectrum i mer än 40 länder och i nästan 8000 museum.

Vi ser att det finns ett värde i att Spectrum finns på svenska för att underlätta i arbetet med samlingar. Spectrum är ett stöd i arbetet samt underlättar i arbetet nationellt och internationellt. Vet man om att andra också arbetar utifrån Spectrum är det lättare att samarbeta och förebygga missförstånd.

Vårt arbete faller dessutom väl in i arbetet i Norge där de påbörjade arbetet med att översätta förra året och i Finland där Spectrum precis har översatts till finska men ska nu översättas till svenska. Här är vi alla klara med att det finns ett värde i att arbeta gemensamt i Norden då vi har många liknande rutiner och förhållningssätt till samlingsförvaltningsprocesser.

För att läsa mer om Spectrum se: http://www.collectionslink.org.uk/

Vill du ha information om arbetet med att översätta och bearbeta Spectrum eller kan tänka dig att delta i en referensgrupp, hör gärna av dig till: Ingela Chef Holmberg, 08-5191 8368, ingela.chef.holmberg@raa.se

Spectrum processer

Hur Spectrums processer förhåller sig till de olika delarna inom samlingsförvaltning. Bild från PAS 197 collections management structure.

 

 

Digitalt kulturarv i Rotterdam

Europeana Annual General Meeting 2013, Rotterdam
Ett uppkopplat Europeanagäng. Foto: Europeana. CC-BY-SA
Europeana Networks Annual General Meeting hölls i Rotterdam i början av december i samband med konferensen DISH, Digital Strategies for Heritage. Deltagarna kom från många olika europeiska länder, förhållandevis få var från Sverige – kanske beroende på att åtminstone två konferenser med liknande tema hölls samtidigt i Sverige.
På Europeanas AGM presenterades bland annat ett förslag på strategi för Europeana 2015-2020. Strategin sammanfattades i fem punkter:
  • Shift from portal to platform: mindre fokus på sökportalen, mer fokus på återanvändning av data, kunskap och teknologi.
  • Improve data quality: förbättrat innehåll genom t ex bra beskrivningar, korrekt geografisk data och tydlig information om rättigheter.
  • Support the Public Domain: allt material som i grunden tillhör den kulturella allmänningen ska också tydligt vara fritt att använda, inte märkt med restriktioner.
  • Enable re-use: verka för att kulturarvssamlingar tillgängliggörs fritt om det inte finns skäl att begränsa användningen.
  • Discoverability: arbeta för långsiktiga lösningar för att material på många olika språk ska fungera så bra som möjligt även om användaren talar ett annat språk.
Du kan läsa mer om dessa strategiska mål på Europeanas blogg.
En stor del av DISH-konferensen upptogs av gruppdiskussioner och workshops. Ett ämne som diskuterades mycket var tillgänglighet i form av öppna data och öppna licenser. Många minnesinstitutioner runt om i Europa vill digitalisera sina samlingar och släppa dem fria för användning eftersom man ser vilken nytta det ger. Men det är också tydligt att det tar mycket tid och kraft att reda ut vilka rättigheter institutionerna har att sprida digitaliserat kulturarv, att leta upp utomstående rättighetsinnehavare och så vidare, vilket gör att tillgängliggörandet oftast inte är så enkelt i praktiken.
Under konferensdagarna hölls också flera intressanta presentationer. Till exempel berättade Jason Scott om frivilligorganisationen Archive Team som sparar data från webbplatser som riskerar försvinna. Bara dagar innan konferensen hade de tillsammans räddat innehåll från en nederländsk nätgemenskap som skulle läggas ner – ungefär nio miljoner användarprofiler sparades innan de försvann från webben.
Chris Wild berättade om sitt arbete med Retronaut, där han delar historiska bilder som på ett eller annat sätt överraskar. Han har undersökt vilken typ av innehåll som skapar mest uppmärksamhet, och det sammanfattades som SPEED: Seen (bilder fungerar bättre än film eller ljud), Positive, Easy to understand, Emotive (väcker känslor) och Disruptive (något som är annorlunda, som inte passar in i ens bild av historien).

Europeana-möte i Prag

Vy över Prag och Karlsbron
Foto: Riksantikvarieämbetet CC-by

Förra veckan var jag i Prag i Tjeckien ett par dagar för att medverka på Europeana Awareness Annual General  Assembly meeting. Det var National Narodni Muzeum som var värd för mötet. Förutom mycket information kring uppföljning av personalresurser, finanser och budget kring våra olika projekt och Work Packages (WP’s), var det också uppdatering kring de olika aktiviteterna som genomförts sedan starten 2012. Riksantikvarieämbetet är med i två WP’s:  WP1 Mediakampanj, samt WP4 ‘Connecting cultural content with the tourism’.

Mediakampanjen kommer att genomföras under 2014 i samband med att Umeå är kulturhuvudstad, tanken är att lyfta fram Europeana och att knyta mediakampanjen till aktiviteter som är relevanta för respektive land för draghjälp.  Under hösten kommer kommunikationsenheten, som leder WP1 på Riksantikvarieämbetet, att planera mer i detalj för hur mediakampanjen kommer att utformas.

På mötet i Prag presenterades bland annat flera genomförda mediakampanjer, det var väldigt  intressant att ta del av dessa. Polen och Cypern hade till exempel stort genomslag med sina mediakampanjer,  Polen med temat Europeana 1989 – we made history och Cypern med Europeana  1914 – 1918. Mediakampanjerna var öppna event med insamlingsdagar av berättelser, objekt, foton etc.  Följ länkarna nedan för respektive Facebook-sida för eventen: Europeana 1989 och Europeana 1914-1918, Cypern.

Presentation av mediakampanj på Europeana Awarness-mötet
Foto: Riksantikvarieämbetet CC-by. Agata från Narodowy Instytut Audiowizyalny, Polen, presenterar Europeana 1989 mediakampanj.

Hela gruppen som var på mötet fick också en guidad tur i Czech Music Museum där guiden spelade många av de instrumenten som fanns utställda, bland annat ett dubbelpiano med kvartsnoter.  Läs gärna mer om vad vi gjorde på mötet på Europeanas egen blogg.

Visning på Czech Museum of  Music
Foto: Riksantikvarieämbetet CC-by. Visning på Czech Museum of Music.

Maria Logothetis jobbar med Platsr och Europeana Awareness på Riksantikvarieämbetet.

K-samsök och DAP tar Italien

Konferenshallen i Pisa där "Opening the Past" ägde rum.
Opening the Past 2013, Pisa. Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY

I mitten av juni presenterades DAP (programmet ”Digitala Arkeologiska Processer”) för första gången internationellt på konferensen “Opening The Past: Archaeology of the Future” i Pisa (13–15 juni). Konferensen ordnades av Universitet i Pisa och sitt Mappa projekt, som skapar bl.a. början på ett digitalt arkiv för Italiensk arkeologi och ett rikt och omfattande stadsGIS system för staden Pisa.

Läs mer

Leaving Europe: A new life in America

Immigrant party of Swedes. from Europeana
Immigrant party of Swedes. Picture from Europeana

I den europeiska kulturarvsportalen Europeana finns nu att beskåda den helt nya virtuella utställningen om den europeiska emigrationen till USA under 18- och 1900-talen. Det är tack vare det unika digitala samarbetet mellan the Digital Public Library of America (DPLA) och Europeana som detta möjliggjorts.

Utställningen består av fotografier, manuskript, målningar, brev, inspelningar osv. som berättar emigranternas resa och hur de bosatte sig på andra sidan jorden. Välkommen att kika på utställningen!

Om Europeana
Den stora europeiska databasen Europeana är platsen där du kan dyka ner i hela Europas kulturarv. Den är initierad av den europeiska kommissionen och EU:s medlemsländer. Här finns länkar till över 22 miljoner digitala objekt med syftet att tillgängliggöra Europas kulturella och vetenskapliga arv för alla i ett virtuellt bibliotek. I Europeana kan du exempelvis hitta miljontals av böcker, målningar, filmer och musik som digitaliserats. Riksantikvarieämbetet deltar aktivt för att öka mängden information i Europeana liksom att öka kännedom om den europeiska kulturarvsportalen. Mer in formation finns på: http://www.europeana.eu/portal/.