Kategori: K-podd

K-podd special: Premiär för Museipanelen

Kommer ICOM lyckas att ena museisektorn kring en museidefinition den här gången? Vilka föremål kommer i framtiden att berätta coronapandemins historia? Och går det att som museum behålla sin opartiskhet om man sponsras av ett privat företag?

Det är frågor som diskuteras i den allra första Museipanelen, som den här gången gästas av Anna Hadders på Regionmuseet Kristianstad, Anna Jansson på Nationalmuseum samt Lina Thomsgård från Stockholms Kvinnohistoriska.

Samtalet leds av Fredrik Emdén och Lina Wennersten från Riksantikvarieämbetets Omvärld och insikt. Det ägde rum den 26 mars och sändes live via Facebook och Youtube.

Museipanelen är ett återkommande samtal om trender och aktuella händelser inom museisektorn. Här kan du läsa mer om Museipanelen.

Här kan du läsa mer om Riksantikvarieämbetets omvärldsbevakningstjänst för museer, Omvärld och insikt.

K-podd 60: Coronakrisen, samhället och kulturarvet

Hur kommer coronakrisens slag mot världsekonomin påverka synen på kulturarvets värde i samhället? Vad kan vi lära oss av historien när det handlar om pandemier och andra samhällskriser?

Lyssna på ett tankeväckande samtal mellan Lars Heikensten, ordförande i Finanspolitiska rådet och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, tidigare riksbankschef och VD för Nobelstiftelsen, och Gunnar Wetterberg, prisbelönad författare, historiker och även han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Samtalsledare är Clara Åhlvik, utställningschef Nobel Prize Museum.

Samtalet är hämtat från Riksantikvarieämbetets Höstmöte, som den här gången sköts fram och hölls digitalt den 3 och 4 februari. Här kan du ta del av fler samtal, seminarier och föreläsningar från konferensen, som hade temat Konflikt och konsensus – kulturarv i en splittrad värld.

K-podd 59: Från Bureus till Amréus

Vem var egentligen Johannes Bureus, mystikern, alkemisten, Sveriges förste riksantikvarie som tillträdde 1630? Finns det några likheter i att vara riksantikvarie under stormaktstiden och idag?

Det här avsnittet av K-podd utgår från ett samtal som hölls under Riksantikvarieämbetets Höstmöte, som sköts fram och hölls digitalt 3-4 februari 2021.

Anna Maria Forssberg, docent i historia och forskare vid Vasamuseet samtalar med riksantikvarie Lars Amréus om kulturarvsarbetets – och riksantikvariens – roll i samhället på 1600-talet och idag. Samtalsledare: Karin Altenberg.

Om du är intresserad av Håkan Håkanssons bok om Johannes Bureus, Vid tidens ände hittar du den här.

K-podd 58: Bea Uusma kan lösa gåtan om Andrée-expeditionen

Bea Uusma följer analysen av S.A. Andrées dagbok i Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium. Foto: Johanna Åkerberg Kassel (CC BY).
Bea Uusma följer analysen av S.A. Andrées dagbok i Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium. Foto: Johanna Åkerberg Kassel (CC BY).

– Jag är övertygad om att när den här veckan är slut kommer vi ha skrivit om historien. Händelseförloppet kommer att ändras.
Så säger forskaren och författaren Bea Uusma i det senaste avsnittet av K-podd. Som gästkollega på Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium har Uusma analyserat S.A. Andrées sista dagboksblad – och gjort nya upptäckter som kan ändra vår syn på vilket öde expeditionen gick till mötes i Arktis 1897.

Gåtan om vad som hände med Andrée-expeditionen  kan komma ett steg närmare sin lösning när den svårläsliga texten i Andrées sista dagbok nu analyseras för första gången sedan 1931. Dagboken, som hittades i innerfickan på Salomon August Andrées kavaj, innehåller de sista anteckningarna som gjordes på Vitön. Andrée påbörjade dagboken när expeditionen tog sig iland på ön, men slutade plötsligt skriva, efter bara några dagar.

– Det här är det största jag hittills har gjort, säger Bea Uusma, forskare, författare och expert på Andreé-expeditionens dödsorsak.

– Genom att lägga samman information från en mängd olika metoder med avancerad digital bildbearbetning håller vi på att försöka ta reda på vad det egentligen står, i de delar av texten som inte går att se med blotta ögat, berättar Bea Uusma. Det är ett komplicerat arbete som kommer att ta lång tid. Men redan nu, efter några dagar, inser jag att vi kan komma att skriva om historien om vad som hände med expeditionsmedlemmarna på Vitön.

Multispektral fotografering och mikro-XRF
Den 123 år gamla dagboken analyseras på Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium i Visby, där Bea Uusma har fått plats som gästkollega. Metoderna innefattar bland annat multispektral fotografering och mikro-XRF.

Projektet är ett samarbete mellan Bea Uusma, Medicinens historia och kulturarv vid Karolinska Institutet, Riksantikvarieämbetet, Centrum för vetenskapshistoria vid Kungl. Vetenskapsakademien och Grenna museum, med tillstånd från Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi.

Bea Uusma är författare till Augustprisvinnande boken Expeditionen – min kärlekshistoria. Programledare och producent för K-podd är Erik Larsson.

Här kan du läsa mer om hur du kan bli gästkollega på kulturarvslaboratoriet. 

 

K-podd 57: Om de obesuttnas arkeologi

K-podd vänder i det här avsnittet blicken mot historiens obesuttna. Alla de människor som under århundradena fram till 1900-talet brukade jord och bodde i hus som de själva inte ägde. Kategorierna och omnämnandena var många: Torpare, inhyseshjon, backstugusittare, statare.

Gäst i avsnittet är arkeologen Pia Nilsson. Tillsammans med Martin Hansson, Lunds universitet, och Eva Svensson, Karlstad universitet har hon genomfört projektet ”De obesuttnas arkeologi – människor, metoder och möjligheter”, som också resulterat i en rapport med samma namn. I forskningsprojektet som finansierats av Riksantikvarieämbetet diskuterar författarna vad som kan göras för att lyfta fram spåren av de obesuttna och öka kunskapen om samhället på främst 1700- och 1800-talen.

Trion har tittat särskilt på vad ändringen av kulturmiljölagen 2014 inneburit. Ändringen anger att lämningar som etablerats före 1850 kan vara lagskyddade, vilket ger nya möjligheter för att uppmärksamma spåren efter de obesuttna och ge dessa en mer framträdande plats i historieskrivningen.

Ladda hem och läs hela rapporten här 

I avsnittet nämns även projektets slutkonferens i Nässjö, Obesutten 2020, 7-8 september , i samarbete med Jönköpings länsmuseum. Läs mer om konferensen här

Säkerhetsavstånd: Pia Nilsson från Arkeologerna och Emil Schön från Riksantikvarieämbetet samtalar om ”De obesuttnas arkeologi” på behörigt avstånd från varandra.

Vinjettbild: Torprester från början av 1800-talet i Skäralid, Skåne. Här bodde torparparet Såne och Hanna Eskilsson. När de blev gamla fick de bo kvar som inhyseshjon hos nästa familj. Järnspisen tyder på att torpet användes långt fram. Foto: Pia Nilsson(CC BY)

K-podd 56: Om fornborgar

I detta avsnitt av K-podd tar vi oss till östra Gotland och besöker ett antal olika fornborgar. Och just olika, det kan de lämningar vi kallar fornborgar verkligen vara. Arkeologen Ny Björn Gustafsson vid Riksantikvarieämbetet reder ut begreppen och berättar om platserna vi gör nedslag på.

Med oss på utflykten har vi en smartphone där vi öppnat Fornsök, den webb-baserade tjänsten som hjälper oss att hitta fornlämningar och ge oss information. Fornsök är nu utrustad med en GPS-funktion, och du hittar tjänsten här.

Programledare: Erik Larsson.

Erik Larsson och Ny Björn Gustafsson. Foto: Lars Lundqvist (CCBY)

Borgarna vi besöker i avsnittet

Torsburgen är Sveriges till ytan näst största fornborg. Den täcker en yta om cirka 1,2 kvadratkilometer. Upp till 7 meter höga murar finns kvar, främst i söder och sydväst.

Grogarnsberget finns en klint- eller höjdborg på en udde med en yttre och en inre mur. Vid grävning i den yttre muren, 1982, hittades bl.a. ben av häst och människa samt en skadad pilspets som eventuellt kan dateras till vendeltid (ca 550-750 e.Kr.).

Kräklings borg är en myrborg på en udde i en större agmyr. I vallen har människoben påträffats.

Borgar vi nämner

Borgen på Östergarnsholm är en flatmarksborg där muren som är ca 950 m i diameter utgörs av en påbyggd strandvall. Mitt i borgen finns Östergarnsholms gamla fyrplats.

Herrgårdsklint är en klint- eller höjdborg med husgrunder. Den  har delundersökts flera gånger men detta har inte lett fram till någon säker datering.

Runsa borg är en höjdborg vid Mälaren norr om Stockholm. Närmast en befäst stormannagård – en höjdbosättning – från folkvandringstid (ca 400-550 e.Kr.). Borgen har undersökts flera gånger under senare år.

Ny Björns borgtips

I avsnittet utlovar Ny Björn några tips på fornborgar att besöka runt om i Sverige. Här följer hans urval.

Skåne: Stenshuvud – höjdborg på norra delen av Stenshuvud vid skånska östkusten. I söder finns en vall av jord och sten som avgränsning. Hälleberga borg öster om Hässleholm – höjdborg söder om Almaån. Borren – fornborg på en halvö i Börringesjön öster om Svedala.

Blekinge: Silverberget – höjdborg söder om Ronneby med flera terrasser och murar.

Halland: Borgåsen – höjdborg mellan Derome och Tofta.

Småland: Vistakulle – höjdborg på östra Vätterstranden. Här finns även en husgrund.

Öland: Hässleby borg – en relativt liten, rund flatmarksborg med flera näraliggande husgrunder. Undersökningar i och i närheten har visat att den användes redan under förromersk järnålder – ca 500 f. Kr till vår tideräknings början.

Östergötland: Boberget – höjdborg på Vikbolandet. Undersöktes arkeologiskt i början av 1900-talet. Fynden visar att det är fråga om en höjdboplats från folkvandringstid – ca 400-550 e.Kr.

Västergötland: Halleberg – höjdborg som omfattar hela berget, 20 Km2 och räknas som Skandinaviens största.

Hälsingland: Vettberget – höjdborg vid Lunnsjön sydöst om Gnarp. Tydliga murar.
https://pub.raa.se/visa/objekt/lamning/443e42ed-bbb2-48ce-906c-648ce9d16c9b

Jämtland: Mjälleborgen – höjdborg på Öneberget på Frösön. Ursprungligen från romersk järnålder – ca. 300 e. Kr. – men i området finns även senare huslämningar.

Ångermanland: Rogstaklippen – höjdborg i Torsåker. Sveriges nordligaste kända fornborg. Borgen har delundersökts och av daterade kolprov att döma anlades den under folkvandringstid – ca. 400-550 e. Kr.

Mot fornborgarna!

K-podd 55: Om Kulturarvslabbet som blev handspritsfabrik

Riksantikvarieämbetets arbete för kulturarvet må vara viktigt, men det är inte samhällskritiskt under pågående pandemi. Så när Region Gotland frågade om Kulturarvslaboratoriet i Visby kunde användas för att framställa handsprit för sjukvårdens räkning föll det sig naturligt att ställa om verksamheten. Sedan den 13 maj tillverkas därför handsprit i Riksantikvarieämbetets lokaler.

I Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium i Visby pågår till vardags analyser och dokumentation av kulturhistoriska föremål och material.

Färganalyser, tålighetsanalyser, giftighetsanalyser, röntgengenomlysningar, ålders- och äkthetsbestämningar av kulturhistoriska föremål i museers samlingar är en del av vardagssysslorna för de konservatorer, laboratorieingenjörer, kemister och andra utredare som arbetar på Enheten för Kulturarv och vetenskap.

Följ med K-podd när vi gästar labbet och träffar fyra medarbetare som nu i stället är i full färd med att blanda till 1000 liter handsprit som ska levereras till regionen. Allt för att läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal ska kunna fortsätta utföra sitt så viktiga arbete.

Läs mer om Kulturarvslaboratoriet vid Riksantikvarieämbetet här.  

Foto: I Kulturarvslaboratoriet. Erik Larsson (CC BY).

K-PODD 54: Om den första svenska sydpolarexpeditionen

När skutan “Antarctic” den 16 oktober 1901 kastade loss från kajen i Göteborg anade ingen ombord att den tänkta forskningsresan skulle utvecklas till en av de mest dramatiska händelserna i polarhistorien, en kamp för överlevnad med en närmast osannolik upplösning.

I det här avsnittet av K-podd träffar vi Gunnar Almevik, professor i kulturvård vid Göteborgs universitet. Han har tillsammans med flera andra forskare rest i den första svenska sydpolarexpeditionens fotspår för att analysera ett avlägset svenskt kulturarv. Vi kastar oss in i äventyret som Otto Nordenskjöld och hans forskarlag begav sig ut på, och som skulle komma att pågå över två vintrar i världens tuffaste väderförhållanden. Gunnar Almevik beskriver också hur Nordenskjölds 119 år gamla forskarstation på Snow Hill ser ut idag, och vi pratar om de påtagliga klimatförändringarna på den antarktiska halvön.

Länk till avsnittet finns längst ner i blogginlägget.
Följ gärna K-podd i din app för podcasts, så missar du inga avsnitt!

Här kan du läsa mer om projektet som Gunnar Almevik och hans kollegor genomförde på uppdrag av Riksantikvarieämbetet.

Zoologen John Gunnar Andersson, kartografen Samuel Duse och besättningsmannen Toralf Grunden vid forskningsstationen på Snow Hill, 1903. (PDM)
Gunnar Almevik på Antarktis, 2020. Foto: Jonathan Westin (CC BY).
Forskningsstationen på ön Snow Hill omkring 1990. Glaciären sträckte sig då från bergen och ända ut i havet direkt söder om byggnaden. Foto: Ricardo Captevilla, IAA (CC BY)
Forskningsstationen på Snow Hill, januari 2020. Idag har glaciärens utbredning minskat avsevärt. Kantlinjen går nu jämfört med för 30 år sedan ett par hundra meter längre söderut mot glaciärens centrum. Foto: Gunnar Almevik (CC BY)
Inne i forskningsstationen på Snow Hill. Stugan var till stora delar tillverkad i moduler av ett snickeri i Stockholm och fraktades så till Antarktis. Foto: Gunnar Almevik (CC BY)
Gunnar Almevik lagar en reva i tjärpappen som täcker den gamla forskningsstationens väggar och tak. Foto: Jonathan Westin (CC BY)
Ruinen av den stenhydda i Hoppets vik på Trinityhalvön där tre medlemmar av expeditionen tvingades övervintra 1903. Foto: Gunnar Almevik (CC BY)
Den gamla stenhyddan ligger i en stor pingvinkoloni. Foto: Gunnar Almevik (CC BY)
Spåren av ett stenkummel och fyrmärke i Pingvinbukten på ön Marambio. Här samlade deltagare i Nordenskjölds expedition ägg i samband med karteringar och fältarbeten. Foto: Gunnar Almevik (CC BY
Jonathan Westin och Dan Avango förbereder för drönarfotografering i tältlägret på Snow Hill. Foto: Gunnar Almevik (CC BY)
Fartyget ”Antarctic” fast i ismassorna. (PDN)

K-PODD 53: Om mänskliga kvarlevor med Caroline Ahlström Arcini

Vad innebär det att forska på mänskliga kvarlevor? Vad lär vi oss av gamla ben och skelettdelar? Varför har ämnet strontium revolutionerat den osteologiska forskningen och vår förståelse av hur människor levt? Vad kan en bruten överarm från tidig medeltid berätta för oss?

Det är några frågor som ställs i det senaste avsnittet av K-podd, Riksantikvarieämbetets podcast. Vår gäst heter Caroline Ahlström Arcini. Med 15 000 undersökta skelett på sitt cv är hon en av Sveriges mest kvalificerade personer att ge oss svar.

Caroline Ahlström Arcini arbetar sedan 35 år tillbaka som osteolog vid Arkeologerna, som är en del av Statens historiska museer. I avsnittet ger hon även sina tankar kring återlämnande av mänskliga kvarlevor, och museers möjligheter att bevara dem för framtida forskning.

Ärenden som rör mänskliga kvarlevor och återlämnande av föremål i museisamlingar är ofta komplicerade och det finns många olika aspekter att ta hänsyn till. Riksantikvarieämbetet fick i uppdrag av regeringen att ta fram stöd för museerna i hur sådana ärenden kan hanteras. Här kan du ta del av de stöddokument som tagits fram.

Programledare i det här avsnittet, på plats hos Arkeologerna i Lund är Lina Wennersten. Producent är Erik Larsson. K-podd hittar du även i din smartphone-app för podcasts, där du kan prenumerera för att inte missa några avsnitt.

K-podd 52: Om Skånes runor

I avsnitt 52 av K-podd fortsätter vi runlandskapsresan och beger oss till före detta Danmark. Till horståsarnas, bokskogarnas, rapsfältens och de slocknade vulkanernas landskap. Skåne.

Här får du lära dig om den fornnordiska Lindsholmsamuletten som räddades undan lågorna på 1800-talet. Om Gårdlösaspännet, ett av nuvarande Sveriges absolut äldsta runfynd. Dessutom förklaras här varför Simrisettan och Simristvåan sticker ut i den skånska runbuketten och antagligen ristats av mer långväga besökare.

Det blir också tydligt varför Skåne prioriteras allra sist när det kommer till serien om Sveriges runinskrifter… svaret finns på andra sidan sundet.

I studion har vi, som så ofta när den här podden zoomar in på runor, Riksantikvarieämbetets runexperter Laila Kitzler Åhfeldt och Magnus Källström. Programledare är Emil Schön.


Vill du prenumerera eller lyssna tillbaka på tidigare avsnitt? K-podd hittar du även i din app för podcasts.