Kategori: K-samsök

Hundratusentals bilder från Hälsinglands museum och Länsmuseet Gävleborg nu i K-samsök

Över 240 000 bilder blev nyligen mer tillgängliga för dig! Länsmuseet Gävleborg och Hälsinglands museum har nämligen valt att levererera data om sina samlingar till K-samsök –  verktyget för kulturarvsinstitutioner och organisationer som vill tillgängliggöra sin data för en bredare publik. 

Länsmuseet Gävleborg har levererat hela 199 000 bilder och 5 000 objekt. Bilderna är mest historiska bilder om livet i Gävleborgstrakten från 1880-talet och framåt. Flest bilder finns från 1930-1960 talet. Här kan du kika på bilderna via söktjänsten Kringla.

Från Hälsingland museum kommer cirka 42 000 bilder ur fotografen Hilding Mickelssons fotosamling. Samlingen består av bilder från 1950-talet till tidigt 90-tal, mest natur, vilda fåglar, landskap, jakt och fiske, hembygdsliv, och folkdans. Det finns även en flera bilder som dokumenterar en ung uggla och kattunge som växer upp tillsammans och blir bästa kompisar. Deras vänskap har till och med dokumenterats i boken ”Kirre och kattugglan”.

Kattunge Kirre och kattugglan. Foto Hilding Mickelsson, CCBY-NC

Vad är K-samsök?
K-samsök är ett verktyg för kulturarvsinstitutioner och organisationer som vill tillgängliggöra sin data för en bredare publik. Det fungerar som en kopplingsdosa mellan institutionernas databaser och de aktörer som vill använda informationen i egna tillämpningar (t.ex. på webbplatser eller i mobila lösningar). Informationen skördas upp till K-samsök och sparas ner i ett index. Via ett öppet API (Application Programming Interface) kan utvecklare bygga e-tjänster mot olika målgrupper. All data som levereras till K-samsök kan du hitta via söktjänsten Kringla.

Leverera till K-samsök
Att leverera till K-samsök är enkelt. Om ni idag använder Carlotta, Primus eller Sofie 8 så kontaktar ni er systemleverantör för att komma igång. Om ni använder ett annat system är det enkelt att skapa en lokalport.

Genom K-samsök vill vi att det ska bli enklare för fler att få tillgång till och dra nytta av den kulturarvsinformation som finns samlad i databaser runt om i Sverige! Läs mer på raa.se/ksamsok.

Gästblogg: Skolplanschen mellan fakta och fiktion på Göteborgs Stadsmuseum

Skolplanschen har idag blivit en trendig inredningsdetalj och ett populärt samlarobjekt; vackra bilder med ett nostalgiskt skimmer som går att hitta både på loppis och som dyra nytryck. Men en närmare titt visar mer än bara nostalgi. Bilderna berättar om forna tider och exotiska länder, men också om planschernas samtid.

1 december 2017 öppnade Göteborgs Stadsmuseum webbutställningen Skolplanschen mellan fakta och fiktion. Projektet har tillkommit i nära samarbete med vänföreningen Sällskapet för folkundervisningens befrämjande i Göteborgs stift.

Sedan 2013 finns Göteborgs stadsmuseums samlingar i K-samsök, verktyget för kulturarvsinstitutioner och organisationer som vill tillgängliggöra sin data för en bredare publik. Webbuställningen Skolplanschen är en av flera digitala utställningar som museet har byggt på K-samsöks API.

”Hertig Karl vid Flemmings lik” av Albert Gebhard efter original av Albert Edelfelt

Bakgrund
Stadsmuseet har en stor samling skolplanscher från före detta Göteborgs Skolmuseum. Under arbetet med museets nya basutställning, Göteborgs födelse, väcktes frågan om vilken bild av den aktuella perioden av svenskt 1500- och 1600-tal som ges av planscherna i samlingen. Det vi fann visade sig vara ett utmärkt underlag till en utställning om hur skolan har sett på och delvis skapat den svenska historien, i en blandning av fakta och fiktion.

En utställning om skolplanscher
Webbutställningen ”Skolplanschen mellan fakta och fiktion” fokuserar på ett 40-tal planscher i ämnet svensk historia, tillverkade mellan 1867 och 1947. Utformning och material varierar från den klassiska modellen tryckt på papper fäst på papp, till rullplanscher i storformat eller tunna pappersark. Planscherna är fördelade på fyra teman: porträtt, händelser, miljöer och kartor. Här finns även ett rum som berättar om den svenska skolplanschens och vår skolsamlings historia. Utställningen finns även i en engelskspråkig version.

Skolplanscher var ofta pedagogiska och detaljerade, så att eleverna skulle kunna betrakta bilden och lära på egen hand. Men vem eller vad avbildades, hur, när – och varför? Motiven var noga utvalda för att illustrera en berättelse. Ofta användes reproduktioner av kända målningar, så att barnen fick en konsthistorisk lektion på kuppen. Planscherna skulle fungera utifrån en idé om varför en viss händelse var viktig, till exempel när Gustav II Adolf drog ut i 30-åriga kriget. Detta var en berättelse som då sågs som central för bilden av hjältekungen som en landsfader som tog sitt ansvar för rikets bästa, trots att han förstod att uppdraget skulle bli svårt.

Vad hade lyfts fram i en plansch med samma motiv om den tillverkats idag? Eller om 100 år?

Skärmdump ur utställningen, föreställande ”Stockholm under Wasatiden” av Knut Lindholm

Projektet
Utställningen bygger på en modell som tagits fram av Statens Museer för Världskultur, och som använts i utställningar på Världskulturmuseerna, på Helsingborgs museum samt i Stadsmuseets Staden och kapitalet (se gästblogg från 8/12 2015). Metadata och bilder läggs upp i museets föremålsdatabas och hämtas sedan till utställningen via K-samsöks-API. Ett administrationsverktyg låter oss lokalt sköta vad som hämtas ur databasen och hur det skall visas. Detta medför att utställningsbygget till stor del kunnat skötas av museets egen personal.

Men helt på egen hand hade vi inte klarat oss. Under arbetets gång har det varit ovärderligt att få råd och tips från andra med erfarenhet av utställningsmodellen, och ett enormt tack skall gå till Magnus Johansson på Världskulturmuseerna som tålmodigt stöttat oss med allt sitt kunnande. Vi vill också tacka K-samsöks personal för all hjälp med extra skördningar som under uppbyggnadsperioden, vilket underlättat stort när vi behövde se utfallet av justeringar och tillägg i utställningen.

Den ”fysiska” utställningen
Projektet startade som en digital utställning, men kom att inkludera en analog del, Skolplanschen mellan klassrum och vintage. Utställningsintendenterna blev – precis som så många skolbarn – fascinerade av planscherna och kunde inte motstå att visa några av dem på plats i museet. Resultatet blev en liten men ämnesmässigt bredare utställning än webbutställningen. Här visas ett antal vackra och spännande djur- och växtmotiv i miljöer med en västkustsk känsla, vid sidan av historiska bilder.

”Tagghudingar”, signerad P. FT.

Lärdomar från projektet
Utställningsprojekt brukar resultera i kvantitativa och kvalitativa förbättringar av informationen om samlingarna. I detta fallet har 550 planscher nyregistrerats och ca 2300 poster setts över. I det arbetet har Riksantikvarieämbetets söktjänst Kringla varit en fantastisk resurs för att kunna tolka felstavade namn eller svårläst information i liggare och annan dokumentation. Ett stort tack skall gå till er andra museer med planschsamlingar i K-samsök!

En extra bonus med projektet har varit en ökad förståelse för den data vi skickar till K-samsök och hur vi gör det. Under arbetet har mappningen i sin helhet behövts ses över, och en del onödig eller felaktig data kunnat upptäckas och rensas bort.

Nästa steg blir, hoppas vi, en undersökning av vad våra besökare tycker om utställningen. Vad skulle kunna förbättras, förenklas eller förtydligas? Vad funkar – och vad funkar inte? För en webbutställning är ju ständigt under utveckling, inte minst innehållsmässigt – alltid redo att ta emot nya uppgifter.

Pernilla Karlsson, Göteborgs Stadsmuseum

 

 

Nu kan fler upptäcka Sörmlands och Östergötlands museums samlingar

Kulturhistoriskt objekt i Sörmlands museum samlingar: Skidbindningar av läder i kartong, Reklambindningen för barn och juniorer. 1950-tal. CC-BY-SA

Tack vare att de båda museerna valt att leverera data till K-samsök kan nu ännu fler få ta del av den fantastiska bildskatt och de spännande kulturhistoriska objekt som de har i sina samlingar.

Sörmlands museum, som använder systemet Sofie 8,  levererar över 85 000 objekt till K-samsök som kan ses via Riksantikvarieämbetets söktjänst Kringla.

Ur Östergötlands museums samlingar: Läroverkets gymnastikgrupp i Linköping. Utgången upphovsrätt.

Östergötlands museum , som använder systemet Primus, levererar 1 100 objekt till K-samsök och de hittas också via Kringla.

Vad är K-samsök?
K-samsök är ett verktyg för kulturarvsinstitutioner och organisationer som vill tillgängliggöra sin data för en bredare publik. Det fungerar som en kopplingsdosa mellan institutionernas databaser och de aktörer som vill använda informationen i egna tillämpningar (t.ex. på webbplatser eller i mobila lösningar). Informationen skördas upp till K-samsök och sparas ner i ett index. Via ett öppet API (Application Programming Interface) kan utvecklare bygga e-tjänster mot olika målgrupper.

Leverera till K-samsök
Att leverera till K-samsök är enkelt. Om ni idag använder Carlotta, Primus eller Sofie 8 så kontaktar ni er systemleverantör för att komma igång. Om ni använder ett annat system är det enkelt att skapa en lokalport.

Genom K-samsök vill vi att det ska bli enklare för fler att få tillgång till och dra nytta av den kulturarvsinformation som finns samlad i databaser runt om i Sverige! Läs mer på raa.se/ksamsok.

 

Tankar från Hack for Sweden

Den 11-12 mars anordnades Hack for Sweden för fjärde gången och jag, Antonia Baumert och Jens Bäckström från Riksantikvarieämbetet var på plats i Kista för att svara på frågor om vår information samt träffa andra myndigheter som jobbar med öppna data.

Tävlingen lockade nästan 200 personer som utvecklade olika IT-lösningar baserade på öppna data. Utöver det medverkade representanter från 30 myndigheter. Det är kul att se hur tävlingen har vuxit under åren (antalet tävlande har dubblerats jämfört med förra året!) och hur intresset för öppna data ökar. Både hos myndigheterna och utvecklare. Det leder till en bättre insyn i myndigheterna arbete och synergieffekter när olika typer av data kombineras.

Laget Hello World! team 1 resonerar med Johan från Riksantikvarieämbetet. Foto: Antonia Baumert (CC BY).

Historie-app använde K-samsök

Alla lagen som blev klara gjorde en film som presenterade bidraget. Tekniker som stack ut var VR, röstassistenter och maskininlärning. För vår egen del var det kul att laget som vann priset för Best young hacker använde K-samsök till sitt tävlingsbidrag. Laget hette Hello world team 1 och använde bland annat K-samsök för att levandegöra historiska händelser med hjälp av bland annat GPS-information. Appen kan föreslå kulturhistoriska vandringar, konstpromenader eller spännande kriminalhistorier. Hello world är en ideell förening som har i syfte att främja digitalt skapande bland barn och ungdomar.

Gyllene tillfälle för feedback

Utöver Hello world team 1 pratade jag med två anda lag som använde våra data. För egen del är det supernyttigt att få direktkontakten med utvecklare. Jag fick bland annat höra att beskrivningarna av fornlämningar är svåra att ta till sig och det är svårt att förstå hur man ska sätta ihop ett API-anrop för att till exempel få fram information om byggnadsminnen. Svaren från API:et behöver vara bättre strukturerade (helst i bättre formaterad json-format) och kanske förenklas. Även dokumentationen kan bli tydligare med fler exempel. Ska jag sammanfatta det i punktform är följande några av de krav som ställs på oss som tillgängliggör öppna data:

• Lättillgänglig dokumentation som förklarar informationen.
• Stabila tjänster med hög tillgänglighet och tydlig driftinformation.
• Öppna licenser så att det är tydligt vad man får göra med informationen, till exempel om man vill kombinera flera informationsmängder.
• Någon typ av kvalitetsstämpel, såsom hur och när informationen är skapad och när den uppdaterades senast.
• Gemensamma nycklar på masterdata, till exempel kommunnamn.

Ett evenemang som Hack for Sweden är ett utmärkt tillfälle att testa öppna data i skarpt läge och få snabb feedback. Vill vi att andra ska använda våra öppna data måste vi göra den begriplig och användbar.

//Johan Carlström, förvaltningsledare på Riksantikvarieämbetet.

Sök medel för att lyfta fram Europas kulturarv

EU-kommissionen har genom fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF) utlyst medel för arbete kring Europas kulturarv. Tanken är att skapa nya tematiska kollektioner utifrån Europeanas tjänsteplattform. Kollektionerna kan utgå från redan befintligt material i Europeana, men kan också innefatta nydigitalisering. Totalt finns 2 miljoner euro att söka och fonden kan stå för upp till 50% av de totala kostnaderna.

Sista dag för ansökan är 15 december 2016.

Mer information finns på Innovation and Network Executive Agencys hemsida.

Europeana har skrivit ett blogginlägg om utlysningen och uppmanar intresserade aktörer att höra av sig med idéer.

Du kan även lyssna på en webbsändning om utlysningen som också innehåller en del praktiska råd kring ansökan.

Hack4Heritage

Den 14-16 oktober äger eventet Hack4Heritage rum i Stockholm. Eventet anordnas av Digisam och Stockholms stadsarkiv. Hacket riktar sig till den som är intresserad av kulturarv och fokuserar på tre huvudteman: Kod, kreation och koncept. Riksantikvarieämbetet bidrar med resurser/informationsmängder och kommer självklart att finnas på plats för att informera och stödja deltagarna. Vi ser fram att berätta mer om resultaten av eventet.

Här kan du läsa mer om hacket.

Här kan du läsa mer om de informationsmängder som Riksantikvarieämbetet, och K-samsöks leverantörer, bidrar med.

Här finns information på Riksantikvarieämbetets hemsida.

Europeana informerar om digitala samlingar

Då och då lägger Europeana upp information om digitala samlingar via sina sidor i Europeana Labs. I juni informerade Europeana om digitala samlingar från Flygvapenmuseum: ”Swedish military aviation in historical images”. Dataset som skördas via K-samsök presenteras relativt ofta på organisationens webbsidor om man ser till de omfattande informationsmängder som finns i Europeana. Ett annat exempel på en svensk samling som presenterades i slutet av förra året är en från Malmö museer: ”Daily life in the South of Sweden”.

Ytterligare ett par dataset uppmärksammades även på Europeana blog nu i somras. Dessa kommer från Kulturmagasinet i Helsingborg och Litografiska museet: ”Maggy’s picks: new content in Europeana”.

Nya leverantörer till K-samsök 2016

I år har Falbygdens museum, Flygvapenmuseum, Litografiska museet och Österlens museum tillkommit som nya leverantörer till K-samsök. Innan året är slut hoppas vi på något till. Senast raden var Österlens museum som använder museisystemet SOFIE 8. Mer om deras erfarenheter kan ni läsa om på K-blogg. I höst kommer K-samsök att delta på SOFIE användarmöte och vi hoppas att fler skall bli inspirerade att ta det steg som Österlens museum gjort.

Sex års arbete – ett litet museum tar steget ut i världen

Det här är ett gästinlägg från Österlens museum.

I dagarna firar Österlens museum att vi äntligen tagit steget och anslutit oss till K-samsök och Kringla. Nu på onsdag blir det kringlor, jordgubbar och champagne ute i museiträdgården. Det vi firar är resultatet av ett enträget arbete som pågått i sex långa år.

fig 1
Österlens museum. Foto: Ulrika Wallebom

Ett entusiasmerande möte

Det började en dag i maj 2010 när vi hade blivit inbjudna till en informationsträff som Riksantikvarieämbetet skulle ha på Regionmuseet i Kristianstad. Vi lokala skånemuseer skulle få veta mer om K-samsök och även Platsr som var det senaste nya då. Jag minns Johanna Bergs smittande entusiasm och Lars Lundqvists övertygande stämma. Jag minns också att Riksantikvarieämbetets personal satt med varsin laptop runt bordet medan vi andra kom utrustade med papper och blyertspenna. Inte desto mindre bestämde vi oss där och då att vi skulle hoppa på tåget och att detta var något för oss. Något år därefter testade vi att lägga ut lite Österlenhistorier på Platsr, men bara i mycket liten skala.

Österlens museum i ett nötskal

Österlens museum är ett litet kommunalt museum med bara en handfull fast anställda. Vi har ganska lite av den kommunala auran över oss, vi sysslar mindre med administration och mer med entreprenörskap skulle nog många säga. Vi är vad man kan kalla en mycket flexibel arbetsplats med många tillfälliga anställningar, praktikanter, studenter, skiftande arbetsuppgifter och lite vildavästernkänsla. Vi testar nya saker, provar och lyckas ofta och misslyckas ibland. Det är en trevlig arbetsplats.

Österlens museum är egentligen ett kulturhistoriskt, ganska traditionellt museum. Vi jobbar mycket med det textila arvet, allmogehistorien och fornminnena runt om i trakten. Vi är kända för bland annat vår handknypplade spets, våra fina ”änglaskåp” och för våra många  arkeologiska föremål som knyter an till det rika förhistoriska landskapet på Österlen med sina många hällristningar och gravhögar som t ex Kiviksgraven. Men vi jobbar också intensivt med t ex att utveckla ny utställningsteknologi, olika integrationsprojekt, introduktion av berättarfestivaler och samarbete med näringslivet på olika sätt. Vi har en välbesökt butik. Det händer mycket på museet (www.simrishamn.se/museum ), inte minst sommartid när turisterna stormar in över Österlen.

Våra samlingar

Vägen mot målet att ansluta oss till K-samsök har varit krokig men medveten. Med få anställda är det lätt att det monotona registreringsarbetet och de handfasta arbetspassen i föremålsmagasinen blir lidande. För att vara litet museum har vi en stor samling, vi räknar med totalt 230 000 föremål, varav 80 000 föremål, 100 000 arkivalier (mest foton) och 50 000 böcker och tidskrifter. Det är mycket textiler och fornsaker men också en hel del möbler, inredningar, hantverksföremål, konst, smide och jordbruksredskap. Föremålen finns utspridda i flera olika magasin och mindre arbetslivsmuseer i trakten.

Vi har samlat i hundra år. Samlingen som vi förvaltar ägs av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne. Den grundades år 1916 som en av de första hembygdsföreningarna i Sverige, och firar 100-årsjubileum i år med digert program. Samlandet har avtagit i mängd först sedan gemensamma skriftliga insamlings- och gallringsriktlinjer antogs för ett par år sedan. Numera satsar man mer på samtidsdokumentation.

Ett ryckigt arbete

Oftast har det bara varit en enda person som arbetat med registrering och registervård på Österlens museum. Jaime Berg började som ung praktikant för flera år sedan, fortsatte under de intensiva åren då vi via Kulturarvslyftet satsade stort på databasarbete och digitalisering, och jobbar än idag dagligen med vår databas Sofie. Han ska ha all cred för att vi hunnit så långt som vi gjort. Men han har att göra till långt efter pensionsålder. Idag är 33000 av våra 80000 föremål registrerade i vår interna databas. Bara 5000 är ännu så länge så pass genomkollade att de nu har lagts ut publikt.

Vi arbetar i databasen Sofie, och det har vi gjort sedan vi startade digitaliseringen av samlingarna för ett tjugotal år sedan. Ibland har det fungerat bra, ibland inte alls så bra. Digitaliseringen har varit långt ifrån fullständig och vi har långt fram i tiden förlitat oss mer på de gamla handskrivna accessionskatalogerna. Sofie, som utvecklades och administreras av Västerbottens museum, har gjort sig känd som en databas som används av många mindre museer och hembygdsrörelsen. Vi anslöt oss runt 1996 i något av alla de projekt som sedan dess varit grunden för det ryckiga databasarbetet. Arbetet har inte alltid tillhört det prioriterade genom åren, utom vid de statliga satsningarna Accessprojektet och Kulturarvslyftet som gjorde det möjligt för Österlens museum att anställa folk särskilt för databasarbetet.

Nu lyfter vi!

Det ordentliga lyftet kom när vi gick över till det nätbaserade Sofie 8 våren 2015. Det är en mer lättarbetad variant av databasen, som går att komma åt att använda och redigera via nätet. I samband med detta började vi engagera oss mer på Sofies användarmöten vilket inte minst har lett till att vi idag har ett bra och naturligt samarbete med vår support på Västerbottens museum. Österlens museums är den första institutionen från de Sofieanslutna museerna och kommer ut på K-samsök och Kringla, och det har efter lite strul fungerat över förväntan. Nu hoppas vi att andra snart följer efter.

Nu ser vi fram emot att även ansluta oss till Europeana. Det kommer att ske nu i slutet av sommaren hoppas vi. Det känns som ett naturligt steg och vi ser inte minst fram emot att kunna visa upp våra internationellt sett fina samlingar av bronsåldersbronser. Dem har vi i andra sammanhang arbetat med i olika EU-forskningsprojekt. Europa ligger framför våra fötter, känns det som. Så går det till när ett litet museum tar steget ut i värden!

/Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum i Simrishamn

Fyndens väg från undersökare till museum

En medeltida schackpjäs hittad i kv Eddan, Linköping. Foto: Karin Lindeblad, Riksantikvarieämbetet UV Öst
En medeltida schackpjäs hittad i kv Eddan, Linköping. Foto: Karin Lindeblad, Riksantikvarieämbetet UV Öst

Det är naturligt att det blir ett stort fokus på digital information i olika former inom DAP (Riksantikvarieämbetets program om en Digital Arkeologisk Process), men fynden är också ett resultat från en utgrävning som måste hanteras. Processen att få fynden från undersökare till museum tar i dag många år och innebär en hel del dubbelarbete. Förra året kom en rapport från Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer om situationen med förslag på åtgärder och Riksantikvarieämbetet jobbar nu med att följa upp en del av dessa.

Långsam och arbetskrävande process
I dagsläget är det Riksantikvarieämbetet som fattar beslut om fynden ska behållas på statligt museum, eller om de kan fördelas till ett regionalt museum som då övertar ägandeskapet. Vissa museer anhåller om samtliga arkeologiska fynd inom sin region, andra vill bara ha ett urval. Staten har dessutom rätt att avslå en anhållan, om föremålen bedöms vara så viktiga att de bör finnas kvar i statlig ägo. Ett beslut kan därför inte fattas förrän efter det att alla resultat från undersökningen är fullt redovisade i en rapport och lagts in i lämningsregistret (FMIS) av handläggare vid Riksantikvarieämbetet. I dagens system framgår det därför inte i rapporten på vilket museum fynden kommer hamna.

Mottagandet medför dessutom en hel del jobb för museets personal, en arbetsbörda som ökat de senaste åren när allt fler undersökningar utförs av andra organisationer än museerna själva. Det måste kontrolleras att det som står i fyndlistan faktiskt levererades av undersökaren. Fyndlistorna kan behöva skrivas in för hand igen eftersom de inte registrerats på det sätt som det mottagande museets system kräver. Fyndetiketter måste göras om och bytas ut på samtliga askar så att museets egna fyndnummer framgår.

För att museernas samlingar ska kunna vara en bra resurs för forskning och kunskapstillväxt krävs också att information om deras innehåll finns tillgängligt digitalt. Det här jobbar museerna allt mer med, både att lägga ut sina egna samlingsdatabaser på nätet och att koppla samman dessa på nationell nivå med K-Samsök och internationellt med Europeana. Det är viktigt att fynden kan behålla sin koppling till var de hittades (platsen) och i vilket sammanhang (grav, boplats, offer?) – dvs kopplingen till fältdokumentationen som i sin tur är digital och koordinatsatt.

Förslag på lösningar
I DAP arbetar vi nu därför med att ta fram förslag på hur fyndfördelningsprocessen kan effektiviseras och hur onödigt dubbelarbete kan undvikas vid fyndmottagning, samt hur vi kan säkerställa att fynden inte tappar sin koppling till fältdokumentationen. Det innebär att utveckla digitala register för uppdrag och dokumentation, men kan även innebära att förtydliga rekommendationerna för hur fyndregistrering bör organiseras (t.ex. enligt SPECTRUM). Vi har dels pratat med de som handlägger fyndfördelning här på RAÄ och dels varit i flera möten med personal vid Historiska Museets avdelning för kulturhistoria och samlingar. Vi kan identifiera några möjliga lösningar som kan skapa en mer effektiv hantering av fynden för alla parter.

  • Lämningsnummer: Genom att arkeologerna kommer kunna registrera direkt i lämningsregistret i samband med undersökningen så kan fyndfördelningsbeslut tas så fort rapporten är klar.
  • Uppdragsregister: Redovisar vilket museum som är fyndmottagare för respektive undersökning.
  • Fältdokumentationsregister: Arkeologernas digitala information om lämningar, anläggningar och fynd bevaras.
  • Fynd-ID: DAP tar fram ett system så att varje fyndpost i fyndregistret får ett unikt ID enligt internationell standard (t.ex. UUID). På det sättet säkerställs att det alltid finns en koppling mellan arkeologernas fältdokumentation och föremålen i museernas samlingar, oavsett var de förvaras.

Vi har lite fler idéer också som kan effektivisera arbetet ytterligare, inte minst tack vare goda förslag från Historiska Museet som också jobbar med detta från sitt håll. Lösningarna kommer arbetas fram i dialog med museerna och de arkeologiska undersökarna. En del saker kan lösas med att vi bygger tekniska system för informationsdelning, men andra saker kan bara lösas genom att alla som arbetar med fynden i olika stadier av processen har bra kommunikation med varandra och arbetar enligt principer och standarder vi kommit överens om.