Kategori: Klimat

Leriga böcker, spinklersystem och fyrverkerier ur en konservators perspektiv

Hur kan konservatorer förebereda sig för katastrofer och hantera oförutsägbara händelser? Vad har konservatorer lärt sig om katastrofer sedan översvämningarna i Florens 1966? Det var temat för det amerikanska och kanadensiska konservatorsförbundets årliga möte i Montreal i maj. Jag, Erika Hedhammar och två andra svenska konservatorer, Petra Waern och Johanna Fries Markiewicz deltog i denna konferens.

Filmvisning under konferens i Kanada.
Före konferensen visades Zeffirelli´s Florece: Days of Destruction. Foto: Erika Hedhammar CC BY

Under konferensen ville man uppmärksamma att det vara 50 år sedan Florens drabbades av en stor översvämning som skadade många tavlor, skulpturer, böcker och byggander. Då, 1966, reste många amerikaner, men även svenskar, dit för att hjälpa till med arbetet. Under konferensen uppmärksammades dessa amerikaners insatser och de hyllades som ”mudd angels”. Flodvattnet som drog in över Florens var nämligen fullt av lera och smuts. Stora mängder böcker förvarades 1966 i källarvåningar. Det var en skyddsåtgärd under andra världskriget, men innebar att de blev vattenskadade under översvämningarna. Erfarenheter från Florens fortsatte som en röd tråd genom hela konferensprogrammet. Under fösta dagen visades en svartvit film från arbetena och under avslutningsceremonin ärades alla de amerikaner som hade deltagit i Florensarbetet.

Jag deltog i ett förmöte om släcksystem för museer och arkiv. Där presenterades för- och nackdelar med olika lösningar som traditionella sprinklers, vattendimma samt olika inerta gaser. Slutsatserna jag tar med mig från detta var att man bör vara noga med att definiera problemet med vilka brandrisker som finns och vad som ska skyddas innan man väljer lösning. Ofta spelar ekonomi, underhåll och vad som är tekniskt möjligt även in på valet.

Vid öppningsceremonin presenterades USA:s arbete med katastrofer och kulturarv. 2004 nämns för första gången kulturarv i US Federal Emergency Plan och sedan 2016 är kulturinstitutioner inkluderade i arbetet.

Under de följande dagarna kunde vi ta dela av många presentationer, här ett urval korta reflektioner.

  • Rijksmuseum i Amsterdam har gjort katastrofplaner som testades skarpt under de första nyinvigningsdagarna i museet. Då kom många besökare till museet och man firade med ett stort fyrverkeri, inne i museet. Det var en överraskning som inte ingick i säkerhetsplanen.
  • Amsterdam drabbades senare av ett skyfall med 40 mm på en timme och det blev vattenläckor på 17 stället i museet. Då fick man användning av sina katastrofplaner.
  • Isstormen i Kanada 1998 påverkade stora delar av samhället med exempelvis strömavbrott. I våras var skogsbranden som härjade i Alberta högst aktuell. Detta är naturfenomen som vi behöver vara beredda på, även i Sverige.
  • Första-hjälpen-åtgärder för kulturarvet efter jordbävningen i Nepal hade kunnat underlättas om man hade haft ett etablerat samarbete med internationella hjälporganisationer.
Culture cannot wait, and should not be separated from humaniterian assistance! "
Bild från Aparna Tandon, ICCROMs presentation ”Scaling-up First Aid to Cultural Heritage during a Complex Emergency: Lessons from Nepal. Foto: Erika Hedhammar CC BY.

Jag presenterade ett konferensbidrag som skrivits tillsammans med Lisa Nilsen om hur vi har arbetat med katastrofberedskap i Sverige de senaste tio åren. Jag kan konstatera att vi i Sverige dels är väldigt skonade från svåra katastrofer som krig och större naturolyckor, men även att vi har en fördel av att jobba i ett relativt litet land där det är lätt att skapa kontaktvägar mellan olika organisationer och myndigheter. Budskapet i vår presentation var bland annat att bra katastrofberedskap inte nödvändigtvis bygger på komplicerade och dyra installationer, utan framförallt mandat från ledningen, rutiner och engagerad personal. Två exempel på engagerad personal var konservatorskollegor från Mexiko och Grekland. Dessa eldsjälar hade med små medel åstadkommit stora förbättringar i sina museer.

Under sista konferensdagen presenterades arbeten i krigsdrabbade länder. Smithonian institute bygger för tillfället upp ett center för katastrofberedskap för kulturarv. Tanken är att de ska kunna utbilda och delta i arbeten för att ta hand om kulturarv i områden som har drabbats av naturolyckor eller väpnade konflikter.

Som avslutning kommer här några citat från konferensen:

”Nature can throw anything at you”.

“Culture is a source of livelihoods and helps to build resilience.”

Montreal, Kanada 2016
Utsikt över Montreal maj 2016. Foto: Erika Hedhammar CC BY.

Konferensprogrammet med abstracts.

Klimatforum 2016

Samma morgon som Naturvårdsverkets forum för klimat inleddes  (10/2) landade Miljömålsberedningens debattartikel (http://www.dn.se/debatt/tidigarelagg-svenska-klimatmalet-till-2045/) med en partiöverskridande överenskommelse om ett nytt klimatpolitiskt ramverk och framflyttade klimatmål till 2045  – vilket gav en dagsaktuell inramning till konferensen som lockade över 600 deltagare. Utanför stod Greenpeace och lobbade och de som ville ha plats men varit för sent ute köade utanför Münchenbryggeriets lokaler. Det gav en känsla av att vi var ”där det hände”, just idag.

Dagen modererades av Maria Wetterstrand och på scenen sågs alla från miljömålsberedningens ordförande Anders Wijkman till ministrar (Per Bolund, Åsa Romson), forskare (Johan Rockström) och unga entreprenörer som pratade om nudging – att ge människor en knuff i rätt riktning. Allt för att gå mot en hållbarare framtid. Vi fick en inblick i det pågående (vilket verkar vara mycket!) politiska arbetet bl.a. det nya klimatpolitiska ramverket, den kommande Hållbar konsumtionsstrategi – hur myndigheter kan göra klimatsmarta upphandlingar genom nya EU-direktiv – och kommunala exempel på klimatinsatser mm.

Det var mycket som vittnar om ett ökat medvetande. Den cirkulära ekonomin som bygger på att satsa på produkter som håller längre, ta till vara, använda och återbruka nämns spås en ljus framtid. Kvaliteter som vi inom kulturmiljöområdet länge sysslat med.

Social hållbarhet är enligt finansmarknadsminister Per Bolund finansieringsmöjligheten och vägen fram för att rädda världen, vilket ger ytterligare hopp för en framtid med ett bevarat kulturarv i ett förändrat klimat.

 

Bilder från Klimatforum: http://miljoaktuellt.se/bildextra-fullsatt-pa-klimatforum/

Kulturarv och nytt FN-ramverk för arbete med katastrofriskreducering 2015-2030

IMAG1837
Körsbärsträd i blom, Tokyo mars 2015

11-13 mars deltog jag, Erika Hedhammar, i International Expert meeting on Cultural Heritage Disaster Risk Management i Tokyo. Mötet arrangeras av Japanska kulturdepartementet, japanska motsvarigheten till Riksantikvarieämbetet, ICCROM och UNESCO.

Till mötet hade man bjudit in ett 50-tal talare från hela världen för att prata om kulturarv och katastrofriskreducering. Ämnet hölls brett och omfattade både naturolyckor och katastrofer som orsakas av människor som bl.a. konflikter och krig, men även kärnkraftsolyckor m.m. Programmet byggde på de fyra prioritetsområden som finns i det nya FN-ramavtalet ”Sendai Framework for Disaster Risk Reduction 2015-2030:

  • Understanding disaster risk.
  • Strengthening disaster risk governance to manage disaster risk.
  • Investing in disaster risk reduction for resilience
  • Enhancing disaster preparedness for effective response, and to Build Back Better” in recovery, rehabilitation and reconstruction.

Mitt framförande hade titeln ”Cultural heritage and disaster risk reduction in Sweden – the importance of cooperation” och låg under blocket “Strengthening Governance and Institutions to Manage Disaster Risk”. Under diskussionspasset efteråt fick jag frågor om alla delar av Sverige arbetade lika med risker, samt om museernas roll i arbetet med katastrofriskreducering. Kan de arbeta med att lära befolkningen om katastrofer?

På mötet var man intresserad av att Riksantikvarieämbetet var med i den svenska plattformen för arbete med naturolyckor. Det verkar inte särskilt vanligt att frågor om kulturarv tas upp i andra länders plattformar för naturolyckor.

Varje dag avslutades med grupparbeten för att sammanfatta viktiga slutsatser under dagens möte. Tredje dagens förmiddag fortsatte vi att formulera detta dokument utifrån de tidigare dagarnas sammanfattningar. Dokumentet kommer att färdigställas av ICCROM och UNESCO.

Fyra år efter den stora jordbävningen i Japan

12 mars var de fyra år sedan den stora jordbävningen med efterföljande tsunami och kärnkraftsolycka i Japan. Detta föranledde en tyst minut under mötet.

Under tredje dagens eftermiddag hade man bjudit in föredragshållare från Japan till ett ”Tokyo Symposium” för att berätta om arbetet efter jordbävningen, tsunamin och kärnkraftsolyckan 2011. De delgav oss erfarenheter från bl.a. återuppbyggnad, arkeologiska utgrävningar och omhändertagande och evakuering av konst i radioaktivt område. De hade tränat upp s.k. ”doctors” som i lag gick in och utförde första hjälpen-insatser för kulturarv i de drabbade områdena.

The Third UN World Conference on Disaster Risk Reduction

Efter tre dagas seminarier gick färden vidare mot Sendai och det stora FN-mötet; The Third UN World Conference on Disaster Risk Reduction. Mötet hade över 6 500 delegater och 40 000 deltog i de öppna evenemangen som hölls i samband med mötet. 187 stater var officiellt representerade.

Den svenska biståndsministern ledde den svenska delegationen och hon höll även ett anförande. I övrigt fanns Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, SIDA, UD, Justitiedepartementet och Lantmäteriet med. MSB hade en aktiv roll och deltog i flera paneldebatter och framträdande.

Programpasset ”Resilient Cultural Heritage” leddes av ICCROM:s GD Stefano De Caro och i panelen satt deltagare från UNESCO, japanska Riksantikvarieämbetet, Smithonian Institute, African Heritage Found och Venedigs stad. Det var ett välbesökt seminarium och frågor om Syriens kulturarv kom upp bland frågorna från publiken.

IMAG1925
Seminariet ”Resilient Cultural Heritage”, 15 mars 2015, Sendai Japan.

Jag lyssnade på ett par andra programpass om utbildning och turism, där det finns en dela att lära och inspireras av för kulturvårdssektorn.

FN-mötet avslutades med att ett nytt ramavtal hade förhandlats fram.
I det nya avtalet nämnts kulturarv bl.a. i dessa punkter:

  • Understanding disaster risk:
    d) Systematically evaluate, record, share and publicly account for disaster losses and understand the economic, social, health, education, environmental and cultural heritage impacts, as appropriate, in the context of event-specific hazard-exposure and vulnerability information;
  • Investing in disaster risk reduction for resilience:
    d) Protect or support the protection of cultural and collecting institutions and other sites of historical, cultural heritage and religious interest.

Studiebesök

Under dagarna i Japan besökte vi även Miyagi Prefectur och staden Kasenuma. Där finns ett museum som skildrar jordbävningen och tsunamin 2011. Man har byggt upp en modell över landskapet där tsunamin trängde in och gjort en utsiktsplats. Museet har samlat in skräp som tsunamin fört med sig in i området. Det var förvridna cyklar, tvättmaskiner och allt möjligt bråte. De krafter som verkat på materialet var ofattbara. På väggarna hade man en rad fotografier från området, allt för att minnas hur det verkligen såg ut efter katastrofen.

IMAG1873
Permantent utställning om jordbävningen och tsunamin 2011 på Rias Ark Museum of Art.

I staden Kasenuma hade en stor grupp barn ställt upp sig för att spela trummor och utföra en lejondans. I Japan finns många liknande traditioner med danser och sånger. Jordbävningar och andra katastrofer har påverkat det immateriella kulturarvet svårt då de som utövar dessa har dött och därför inte kan föra traditionerna vidare. Dessa traditioner har på vissa ställen varit ett sätt att ta sig vidare gemensamt efter en katastrof. Där har kulturarvet varit en enande och stärkande faktor.

IMAG1890
Lejondans i staden Kasenuma, Miyagi Prefectur.

För mig var de båda mötena och studiebesöken intressanta och lärorika upplevelser med många nya kontakter och uppslag. Det stärker uppfattningen om att samarbetet om dessa frågor kan bli ännu bättre och att arbetet med kulturarv i den nationella plattformen för naturolyckor är viktigt.

Erika Hedhammar, utredare risker, Riksantikvarieämbetet

UN World Conference on Disaster Risk Reduction
Nya ramverket, Sendai Framework for Disaster Risk Reduction
Sendai declaration
Biståndsministerns anförande i Sendai
Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps rapportering om mötet i Sendai

Utveckling av god kulturmiljöförvaltning i ett förändrat klimat

Aurland kyrka

Riksantikvarens projekt med Aurlands kommun i Norge som utgångspunkt, syftar till att utveckla verktyg och metoder för förvaltning av kulturmiljöer i ett förändrat klimat.

Aktuella händelser som branden i Laerdal och översvämningen i Flåm, ger kunskap om kulturmiljöer och de skador de riskerar att utsättas för. Kunskap som kan användas för att skapa överblick, prioritera, utveckla åtgärdsförslag, initiera dialog och samarbeten samt stärka beredskapsarbetet. I Flåm riskerade de största skadorna inträffa i uppröjningsarbetet efter översvämningen. Grävningen hotade arkeologiska lämningar på den medeltida kyrkogården och kyrkan som tagit in vatten behövde torkas ut.  Förslaget på skyddsmur kring den medeltida kyrkogården mot älven är en aktuell fråga på myndigheternas bord som kräver dialog och samverkan.

Aurland ligger i Sognefjordsområdet som är ett världsarv med sitt storslagna fjällandskap och stavkyrkorna. Järnvägen mellan Flåm och Myrdal och andra natur- och kulturupplevelser attraherar besökare från hela världen.

Riksantikvarieämbetet deltog på första workshopen som genomfördes i maj 2015 i regi av Riksantikvaren i samarbete med Aurland kommun, Naeroyfjord Verdsarvpark som är ett partnerskap mellan frivilliga organisationer, kommun och näringsliv med nationellt- och regionalt stöd. Mötet samlade aktörer från nationell till lokal nivå som representerade natur- och kulturområdet liksom samhällsbyggnad och beredskap.

Metoden som användes på workshopen har utarbetats av Annika Haugen från NIKU – Norsk institutt for kulturminneforskning – och är en form av riskanalyser med åtgärds- och kostnadsförslag. Förslagen inarbetas efteråt t.ex. i förvaltningsplaner eller leder till konkreta projekt. Riskanalyserna genomfördes i dialog med alla aktörer på ett 10-tal objekt som representerade kommunens kulturarv. Målet är att resultatet kan användas som underlag till förslag på förebyggande åtgärder och prioriteringar i kulturmiljöplanen som kommunen håller på att ta fram. Dialogen mellan aktörerna visade på förbättringsförslag också i beredskapsarbetet.

Norge och Sverige har mycket gemensamt t.ex. när det gäller bakgrund, förhållningssätt och förutsättningar. Därför har kulturarvsmyndigheterna ett nära samarbete inom energi- och klimatområdet. Riksantikvaren leder bl.a. arbetet med en Europeisk standard för energieffektivisering i byggnader med kulturvärden, där Riksantikvarieämbetet ingår.

Läs mer om projektet i Aurland på Riksantikvariens webbplats.

Fakta:
Riksantikvaren har tagit fram en handlingsplan för klimat- och miljö 2015-2017 som ska ta fram kunskap, verktyg och metoder för förvaltning av kulturmiljöer i ett förändrat klimat. Myndigheten ska enligt regleringsbrevet (från Klimat- och miljödepartmentet) 2015 utarbeta förslag till kartläggning av hotade kategorier av kulturmiljöer och en plan för utveckling av god förvaltning av kulturmiljöer i ett förändrat klimat. Arbetet bygger på slutsatserna i det nordiska projektet ”Klimatförändringar och kulturarv i Norden” som färdigställdes 2010.

Bilderna visar översvämningen i Flåm, Flåm kyrka och kyrkogården samt uthus med höga kulturvärden som skadats i samma översvämning.
Fotograf: Marte Boro, Riksantikvaren

Aurland översvämning