Kategori: Konsthantering

Brev från en konsthanterare på Munchmuseet

Andreas Öhman, konstnär och konsttekniker på Munchmuseet i Oslo, bredvid ”Dødskamp” av Edvard Munch. Foto: Una Helle Hamilton.

Sedan förra året jobbar vi lite extra här på Riksantikvarieämbetet med att lyfta området ”konsthantering”. Ambitionen är att alla som dagligen arbetar med att installera, montera, packa, flytta och hantera konst och föremål ska hitta varandra och få en plats för erfarenhetsbyte och nätverkande.

Tillsammans med samarbetsparter och alla dedikerade konsthanterade på museer, företag, konsthallar och andra kulturarvsinstitutioner såväl som frilansare försöker vi bygga upp en ökad kunskap kring konsthantering. Just nu planerar vi för andra året i rad Branschforum för konsthantering som ska hållas i Göteborg den 2-3 november 2020 i samarbete med Göteborgs konstmuseum och Röhsska museet. I planeringsarbetet talar vi med en mängd olika kollegor som på ett eller annat sätt är involverade i konsthantering. Nyligen fick vi en hälsning från Andreas Öhman på Munchmuseet i Oslo som sedan januari i år jobbar med museets stora flyttprojekt. Så här kan en konsthanterares vardag se ut:

Fredagen 20 mars 2020

Mina arbetsdagar som konsttekniker i Munchmuseets flytteprojektet.

Låt mig introducera mig själv; Mitt fulla namn är Andreas Hans Mikael Öhman. Jag är född och uppvuxen i Sverige, en timme söder om Stockholm, utanför Nyköping, närmare bestämt en plats som heter Tystberga, men utanför den igen. Jag flyttade till Norge 2012 när jag kom in på Konstakademiet i Oslo för att studera fri konst, efter avslutade förberedandekonststudier på Gerlesborgsskolan, i Gerlesborg på västkusten i Sverige. Här i Norge har jag börjat etablera mig som konstnär, och konsttekniker. Jag bor tillsammans med min sambo Solveig, i Oslo. Vi har ett sommarhus på en ö (Garten) i Trøndelag, som vi vanligtvis spenderar stora delar av året på. Nu arbetar jag fulltid, vid sidan av mitt egna konstnärskap, med den stora flytten av Munchs fantastiska livsverk ifrån museet på Töyen till det nya på Björvika, här i Oslo. Det är just de dagarna jag tänker berätta om, hur de kan vara och hur de påverkar mig.

Det nya Munchmuseet på Björvika i Oslo. Foto: Ivar Kvaal.

Vardag på Munchmuseet

Arbetsdagen startar med att jag kommer till jobbet, önskar en god morgon till Securitasvakten som sitter i vaktbåset. Får tillgångskortet tilldelat och signerar tid, datum och mitt namn på pappret. Sen går jag vidare till mitt kontor. Hälsar de jag möter på vägen med en god morgon. Ankommer kontoret, byter om till arbetskläder (stålhättade skor, byxor med knäskyddsinlägg och en tröja). Kollar på jobbmobilen och datorn, uppdaterar mig på mailen, samt workplace och projectplace. Och om jag fått några nya verk tilldelade, som är efterfrågade för intern konstflytt.

Om så är fallet, söker jag efter det registrerade numret i museets Collection Management System, TMS, så att jag kan få en bild av hur de ser ut, var de är placerade och hur stora de är. Så att jag är förberedd för när vi ska transportera dem.

Vi som arbetar med flytteprojektet samlas och har morgonmöte varje dag mellan klockan 9.00 och 10.00. Då går vi igenom det vi arbetar med för stunden och vad som komma skall.

Samarbete med kollegor

Andreas Öhman och Kine Lillestrøm utför en transport av verket ”Fortvilelse”. Foto: Una Helle Hamilton.

Som regel är det jag och mina kollegor Kine som tekniker och Einar som registrar som flyttar konsten internt, mellan magasin, konservering och fotografering. Vi samlas efter mötet, ser till att vi har handskar med oss så att vi inte lämnar fett/smutsfläckar på det vi ska flytta och går ned i målerimagasinet. Vi letar upp en transportvagn i passande storlek. Drar ut den väggen som verket hänger på och ser till så att det är fri passage, så att den inte kan råka stöta i någonting.

”Ung mann på stranden”, Edvard Munch, 1908.  Foto: Halvor Bjørngård.

Idag ska vi hämta ”Ung mann på stranden” MM.M 00608, som ska till konserveringsateljén ifrån magasinet, den hänger på vägg 26, sida b. Jag drar ut väggen, det knarrar, hjulen skumpar lite lätt, så att det rasslar i metallskenorna i taket. Väggen vibrerar och jag måste dra ut den så sakta som möjligt för att undgå för stora vibrationer i målerierna. Väl ute så möter jag de mest fantastiska målerierna av hav.

Munch och havet

Munchs studier av havet får mina känslor att svalla över och jag hör vågorna slå emot klipporna på Garten. De mer abstrakta får mig att drömma mig bortom stränderna och in i min egen ateljé. Jag blir inspirerad. Min favoritvägg än så länge har blivit nr 26, där hänger ”Bölger”.

Att få se alla dessa verk av Munch, inspirerar mig i mitt konstnärskap och jag får en större bild och förståelse av vem han var och vilken tid han levde i. Jag får tillsammans med mina kolleger komma närmare än de flesta, möjligheten att se många verk utan glas och pynteramme. Flytta på dem och känna deras vikt. Och ibland stanna upp för att tänka, och ta in de verk vi arbetar med.

Listarbete

Tiden mellan de interna transporterna hjälper jag till vid andra stationer, så som demontering av bagettlist och montering av L-list. Jag arbetar även med tillverkning av L-list-ram, kapning av bakplattor och packning av verk som är redo för vidare transport.
L-listramarna fästs till målerierna för att de enklare skall kunna monteras i transportkassar, som skall gå till det nya museet. Innan L-listen fästs, tar vi av den gamla bagettlisten som inte heller den är orginalram, utan som kom på plats i sin tur då en annan tekniker/konservator hanterade bilden efter Munchs död. De flesta blev monterade på 50-talet, för en enklare hantering av bilderna. Vid borttagning av bagettlist använder vi verktyg för att så skonsamt som möjligt ta av listen som är fastspikad runtom målerierna, direkt i kilramen, igenom duken. Vid montering av L-listerna är vi minst två stycken för att placera ned målerierna med så lite vibrationer som möjligt i den nya ramen.

Andreas Öhman och Kine Lillestrøm utför transport av verk från foto till magasin. Foto: Una Helle Hamilton.

Några dagar efter transporten av ”Ung mann vid stranden” så frågar min kollega Ottar om jag kan följa med ned i magasinet för att hämta två verk som skall få nya L-lister. Varav ett av de verken är MM.M 00260, det visar sig att det hänger på vägg 26 sida b, jag märker att jag blir lite spänd. För det innebär att det finns en möjlighet att det är en havstudie av Munch, som ska tas upp. Ska jag nu få möjlighet att komma så pass tätt in på en av de tavlorna?

MM.M 00260 är ”Sjöbilde fra Wernemünde” och är en havstudie. Det kribblar i kroppen. Nu skall jag få ta av bagettlisten ifrån en av de bilder jag blev så inspirerad av. Allt går som det ska och jag lappar hålen efter spikarna med syrefri papperstejp och monterar den nya L-listen.

”Sjøbilde fra Warnemünde” av Edvard Munch, 1908. Foto: Munchmuseet.

Jag lägger bagettlisten åt sidan, istället för att kassera den. Bagettlisten följer med hem, och ligger nu och väntar på att få sitta runt en ny havstudie. Den skal jag utföra på Garten i Trøndelag ”en plein air”.

Livsverk

Flera dagar senare, strax efter att regeringen gått ut med de stora Covid-19 kristilltagen så får jag förfrågan att tillsammans med några andra i vårat team att flytta ned tavlan MM.M 00002 ”Dödskamp” till magasinet, det går en frysning genom kroppen och jag känner en oro för tiden som kommer.

Idag är det fredag den 20:e mars och jag har varit hemma med en förkylning. På måndag ska jag tillbaka till Töyen och fortsätta flytten av Munchs livsverk. Jag känner ett hopp, och en tilltro till det mänskliga samarbetet vi i dagsläget genomför.

Andreas Öhman

Håll utkik efter anmälan till Branschforum för konsthantering till hösten. Anmälan öppnar i augusti. Har du synpunkter eller erfarenheter som du vill dela med oss? Hör av dig till Mathias Strömer, mathias.stromer@raa.se.