Archive for the 'Okategoriserad' Category

Musik- och dansminnen efterlyses!

Dans i Oklahoma, foto: Lee Russell, Library of Congress

Dans i Oklahoma. Foto: Lee Russell, förvaltare: Library of Congress. Fotot kommer från Flickr Commons.

Nu efterlyser vi berättelser på temat musik och dans! Brukade mormor dansa schottis i köket? Har du gamla foton av pappa när han turnerade med sitt dansband? Var din granne en av de 3000 åhörare som lyssnade på Louis Armstrong när han spelade i Växjö 1955? Har du egna spel- och dansminnen? Kanske har du dansat balett på skolavslutningen, tältat i lervälling på Hultfredsfestivalen eller haft ett ökengig i Trosa? Vill du berätta om någon lokal musiker eller särskild sorts musik som bara är känd där du bor? Hjälp oss att samla minnen (egna och andras) på Riksantikvarieämbetets berättarsajt Platsr! Glöm inte att tagga berättelsen med “musik” och /eller “dans”!

 

>>Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet

Susi gillar att hålla historien i sin hand / Susi likes to keep the history in her hand

My name is Susanne Heimel, I’m 23 years old and I just finished a 2-month ERASMUS internship at the Riksantikvarieämbetet in Visby. Viking age bone combs, medieval iron locks or even a modern spoon – working in the Conservation department with archaeological finds makes you feel like holding the past in your hands.

Originally I come from a small, idyllic town in Upper Austria called Steyr, which is basically known for its beautiful historic centre and the yearly flood water. But for four years now I have been living in Vienna doing my studies at the University of Applied Arts in conservation and restoration. It is a five year program, finished by a diploma thesis and rewarded with a Master of Arts.

Our University offers four different subjects to specialize in; stones, textiles, paintings and objects, whereof I have chosen the latter. Within all the different materials, that are put together under the umbrella term “objects” I set my focus on metals and archaeological finds, which combines two passions of mine; metal working and archaeology. Our education program is quite equally based on natural science, conservation science and humanities, half theory half practical work. That also includes a compulsive practice term at some place, where active conservation/restoration is carried out.

Many students use that opportunity for going abroad to do an internship, often aided by the ERASMUS program and that is, what has led me into the Swedish National Heritage Board. In the last two month I got an insight into the responsibilities and working routine of a governmental institution like RAÄ, which was very enlightening for me, since my experiences were limited to work at universities, museums and private business.

Within the Projekt Arkeologisk Konservering I could work on different kinds of find material from Gotlands Museum, like iron, bone or copper alloys and concern myself intensely with the applied treatment methods. Introductions to several analytic techniques (X-ray, XRF, tensile testing, etc.) and Excursions to conservation labs in Stockholm were also part of my program and made it to a round and wide ranged experience that has definitely brought me forward in my studies.

Titanic har gett vind i seglen

Dagmar Bryhl, överlevande från Titanic

Dagmar Bryhl  överlevde Titanic. Läs hennes historia på Platsr. Foto: okänd Förvaltare: Innovatum Licens: cc-by

På Riksantikvarieämbetets sajt för berättelser och minnen www.platsr.se har det börjat hända saker! I början på april sjösatte vi vårt första tema, Titanic, och efterlyste berättelser med anknytning till den sjunkna Atlantångaren. Vad har Sverige med Titanic att göra kan man fråga sig. En hel del, skulle det visa sig – det kom och kommer fortsatt in berättelser, bilder, tidningsnotiser, gamla brev som rörde svenskarna på Titanic från många håll. Både museer, arkiv, hembygdsföreningar och enskilda delar sina berättelser på Platsr. Det är häftigt att se hur ett tema växer fram och att både de som arbetar med kulturhistoria på institutionerna och de som är bärare av de små, privata historierna, t o m kanske har en personlig anknytning tillsammans skapar en mångfacetterad bild. Plötsligt uppstår dialog mellan dem som arbetar på museer och arkiv och de som är nördigt intresserade av ett ämne. Dessutom är det otroligt spännande att se de oberättade historierna ta plats på sajten.

Vi kommer fortsätta att arbeta med teman på Platsr – så håll utkik! Kom gärna med förslag på vilka teman du vill se på sajten!

 

>>Sophie Jonasson arbetar med Platsr

Museer, arkiv och hembygdsföreningar på Platsr

En skål hallon av Ingvor Johnson. cc-by-ncEn skål hallon från Sköttas som Ingvor Johnson, en av Platsr medlemmar, delar med sig av. Licens: cc-by-nc

 

I november kom möjligheten för organisationer att skaffa ett konto på Platsr, Riksantikvarieämbetets sajt för den delen av kulturarvet som inte går att ta på som t ex berättelser, minnen, visor. Ett antal museer, arkiv och hembygdsföreningar finns nu på Platsr. Här är svaren på den utvärdering som gick ut till alla organisationer som har konto på Platsr.

Orsaker att fortsätta använda Platsr:

Museikonto på Platsr är museet in cyberspace! En besökare där är en besökare till museet! Och en tummen upp är en mycket nöjd besökare, kanske en besökare som berättar för sina vänner via facebook om en himla bra utställning som du kan uppleva genom att klicka på den här länken. Man sänker tröskeln till museibesöket avsevärt för folk som har svårt att ta sig till museet (t e x pg a ålder, avstånd, arbetstider, tidsnöd).

Utställningar/stadsvandringar lever vidare och kan fördjupas på Platsr Ett exempel på detta är Lödöse museums utställning om västsvenskar på Titanic – de lägger ut hela utställningen samt fördjupningsmaterial på Platsr där den också kan leva vidare.

”Vi har insett mervärdet i att kunna kommunicera någonting hellre än att förmedla det. Frågor och kommentarer, diskussioner verkar ge en upplevelse för besökaren på ett helt annat sätt än att läsa sig till information rätt upp och ner på t e x en hemsida eller i en utställning.” (Marie Schmidt, pedagog på Lödöse museum).

Platsr förvaltas av någon annan och kostar bara arbetstid.

Kompetensutveckling för personalen på social media i en trygg kontext. Riksantikvarieämbetet eftergranskar och ser till att Lag om elektronisk anslagstavla efterlevs.

Sänker tröskeln för museibesökare när de vill fråga någonting. Det är lättare att skriva en fråga i ett kommentarsfält än att gå och söka upp en museianställd och ställa frågan där.

Feedback. Man ser vad som går hem hos ”besökarna” på ens museikonto på Platsr. En snabb och enkel enkät – vad får tummen upp, vad bokmärks, vad skapas det vidare kring, vilka platser hamnar i samlingar?

Marknadsföringsvinster. Både RAÄ och alla andra medlemsmuseer marknadsför, det blir en synergieffekt.

 

De som inte fortsätter att använda Platsr har problem med:

Oklara regler för sociala medier i organisationen.

Upphovsrätt på utställningsmaterial (texter och bilder).

Upphovsrätt på historiska kartor – ett önskemål är att köpa loss sådana från Lantmäteriet.

Tidsbrist (och att webbverksamhet inte prioriteras).

 

>>Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet

Projektgrupp på besök hos Riksantikvaren i Oslo

Under året så har jag och Erika Hedhammar från Förvaltningsavdelningen samt Lars Brandt och Fredrik Käck från Avdelningen för Fastigheter och besöksmål deltagit i ett internationellt utbyte och projekt vid namn ”Public education and awareness-rising for heritage as significant force of sustainable development”. I projektgruppen har kollegor från norska Riksantikvaren och lettiska State Inspection for Heritage protection of Latvia deltagit. Projektgruppen har i tur och ordning besökt Visby, Stockholm, Riga och Oslo. 15-17 november var vi hos Riksantikvaren i Oslo som hade lagt upp ett mycket spännande program med föreläsningar och diskussioner om bland annat hur man kan nå ut till allmänheten och höja medvetenheten om kulturarvs-, konserverings- och förvaltningsfrågor via webmaterial, databaser, medveten kommunikation, pr, DIVE-analyser och sociala medier. Vi diskuterade hållbar stadsutveckling och gentrifiering i förhållande till kulturarvet och fick en rundvandring både i Drammen och i centrala Oslo där stora ombyggnadsprojekt nu genomförs. Självfallet ingick även besök på Vikingskeppsmuseet på Bygdøy, Oseberg-högen samt på Borre gravhögar med Migårds besökscenter som ingår i en serienominering av vikingatida kulturarvsplatser till UNESCO. Utöver detta besökte vi också Tønsberg där vi fick höra om arbetet med det norska Ruinprojektet. Vi fick höra om det omfattande konserverings- och renoveringsarbete av en unik y-formad timmerstockskyrka i Holmestrand samt besökte det gamla Horten och Karljohansvern. Där diskuterade vi hur före detta fortikationsmiljöer kan omvandlas och utnyttjas efter att militären lämnat dessa. Kort sagt så var det många givande besök och föreläsningar med spännande diskussioner och problemställningar som avhandlades under dess tre mycket kalla och dimmiga dagar i Norge.
Skrivet av Helen Simonsson, Förvaltningsavdelningen

Vrak, bortglömda författare och stulna ostar

Som vi tidigare har skrivit om så har nu organisationerna tagit plats på www.platsr.se. Med dem kommer många nya platser, fulla av berättelser och bilder. Här kommer några av mina favoriter! Sveriges Fängelsemuseum har lagt ut ett stort antal platser, så om man är intresserad av kriminalvårdshistoria är det bara att välja och vraka. Länscellfängelset i Visby, till exempel, Sjumastaren kallat. Här har Phryxe, en annan av Platsrs medlemmar,  fyllt på med små ögonblicksnoteringar från 1800-talstidningar, t ex “För stöld af en ost vid skeppsbron dömdes i onsdags arb. Johan Petter Fohlin till tre månaders fängelse samt för oljud å allmän gata att böta 15 kr., som förvandlades till nio dagars fängelse. Fohlins uppgift att f. art. Östergren skulle varit delaktig i stölden kunde icke bevisas, hvarför denne frikändes.” [Gotlands tidning 1882-11-08 p 2]

Sigurd som jättekvinnan Fenja, fotograf: okänd

“Sigurd” som jättekvinnan Fenja. Fotograf: Okänd. Upphovsrätt: utslocknad

Kulturparken Småland har bland mycket annat bidragit med historien om en småländsk superkändis från 1800-talet, helt bortglömd idag. När Sigurd som han kallade sig, inte verkade som författare, kåsör, opinionsbildare, chefredaktör och litteraturrecensent så hände det att han rakade av sig skägget, drog på sig vikingakjortel och uppträdde som den fornnordiska jättekvinnan Fenja.

Är man intresserad av marinarkeologi så ska man hålla ögonen på Sjöhistoriska! Här finns historien om Anna Maria, flöjtskeppet som vintern 1709 först frös fast och sedan brann ner och sjönk till havets botten, allt på grund av att ansvariga vakter hade begett sig på ett taskigt tajmat krogbesök. Men inte något ont som inte för något gott med sig – Anna Maria ger en spännande inblick i en svunnen tid!

Vill du kommunicera med museerna på Platsr så behöver du bara skapa ett eget konto för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna fylla på med eget material och  framföra önskemål om vad du vill veta mer om.

>> Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet

Hållbar stadsutveckling – den kulturella dimensionen

Fyra myndigheter i samverkan (Riksantikvarieämbetet, Boverket, Arkitekturmuseet, Formas) i samarbetet med Delegationen för hållbara städer, Mångkulturellt centrum i Botkyrka och Västra Götalandsregionen arrangerade seminariet där jag och Camilla Altahr-Cederberg representerade Förvaltningsavdelningen. Frågorna berör också vårt arbete i arbetsgruppen Sustainable Historical Towns (SuHiTo)- hållbar stadsutveckling genom att ta till vara historiska städer och deras kulturvärden, EU-projektet Co2ol Bricks som arbetar med kunskap kring varsam energieffektivisering i kulturhistoriska byggnader samt analys av klimatförändringarnas påverkan på kulturhistorisk bebyggelse.
Diskussionen hölls både på en politisk nivå med ”Agenda 21 for culture” som referensram -ställningstagande till vad kulturen representerar och kulturen som en egen drivkraft i hållbar utveckling snarare än en del av ekonomi, social dimension och miljö – och på en praktisk nivå med exempel från olika delar av landet.
Som vanligt är det praktiken som jag har lättast för att ta till mig och som jag tilltalas av. Jag vill framförallt lyfta fram tre punkter ur programmet. Stena Fastigheters verksamhet Relationsförvaltning som är ett eget varumärke. Jorunn Rådberg visade hur man med olika kulturella projekt och medbestämmande kan få de boende att trivas och utveckla sin egen boendemiljö. Framförallt viktigt i en belastad miljö som exemplet i miljonprogrammet Fisksätra som sliter med sin egen identitet och självkänsla.
Landets enda arkitekturkonsultent, Mia Svennberg från Göteborgs stad, visar hur man aktivt kan göra barn delaktiga i den fysiska planeringen som är hennes uppdrag. Genom tydlighet, förankring och genomförande med små ”mikroprojekt”. Den nyligen publicerade Barnkonsekvensanalys redovisar verktygen som tagits fram för att möta de mål som Göteborg har formulerat om en socialt hållbar stad och om att all stadsutveckling ska ske utifrån ett barnperspektiv.
Kristoffer Nilsson som är arkitekt på Helsingborgs stad visade planeringen av området H+ som är det södra hamnområdet. Jag blev glatt överraskad hur radikalt de arbetar med stadsplanering genom att i motsättning till alla andra sjönära planeringsområden inte börja med att göra en masterplan och manglar ut bostadsrätter. Här planerar de långsiktigt genom att ”lyssna” till platsen och planlägga ett antal insatsområden och händelser som får definiera hur utvecklingen sedan går vidare. Ett exempel på detta går av stapeln 17/12 och heter Smackbang in i samhället! i samarbete med bl.a. Riksutställningar.
Dagen avslutades med en välartikulerad och engagerad paneldebatt som var lite för lång, tycker jag. Jag hade önskat ett ännu mer aktivt deltagande från publiken eftersom den representerade ”redan frälsta” som aktivt arbetar med frågorna. I övrigt var det ett intressant och väl modererat seminarium enligt min mening.

Kulturarvets bevarande- en europeisk workshop


Under två intensiva dagar har jag deltagit på presentationer av allt från konserveringsmetodik med IRA, laser och enkla verktyg som borste till återuppbyggnadsprojekt av gamla staden Birzeit i Hebron, Palestina.
Konferensen European Workshop of Cultural Heritage Preservation anordnas på initiativ av bl.a. SMooSH projektet som involverar Rathgen laboratoriumet och Stuttgarts universitet och äger rum i Kulturforum i Berlin. Staden har ett stort antal nationalmuseer (16) och forskningsinstitutioner (3) och en lång tradition av forskning på (museums)föremåls förfall.

Konferensen är intressant som företeelse och har en bra grundtanke att samla alla projekt som jobbar med samma mål och syfte nämligen att hindra och förebygga kulturarvets förfall orsakade av miljöföroreningar. Syftet med det är utbytet att diskutera resultaten samt att samordna för att undvika att projektet jobbar parallellt med samma frågeställningar utan att känna till varandra.

Många projekt är pågående men de flesta avslutas under året vilket innebär att många projekt har börjat nå sina slutresultat varför en del slutsatser kan presenteras. Några av projekten som pågår är SMooSH, 3encult, euchich, Climate for culture, Memori, Musecorr, Smoosh, Stonecore.

Till konferensen har en ambitiös och påkostad dokumentation sammanställts av arrangörerna på Frauenhof förlag (stort företag som stödjer forskning bl.a ”Climate for Culture”) där publicerade artiklar (papers) från alla projekt presenteras. På konferensen presenteras ett urval av dessa, 29 av 49 stycken. (Finns att låna hos mig för intresserade).

Det har varit två fullmatade dagar med information. Tonvikten på projekten rör sig inom konserveringsvetenskapens område snarare än inom byggnadsvårdens men som RAÄ:s utsända lyssnar jag för alla. Jag får till min glädje höra av en norsk forskare att om man träffar på svenskar på konferenserna är de oftast från oss!

Dagarna uppsummeras med ett förslag till årlig samling av pågående projekt med en förhoppning och uppmaning att stödet för kulturarv överförs från EU:s sjunde till åttonde ”framework programme”. Nästa workshop föreslås hållas i Oslo 2012.

Mina dagar i Berlin avslutas med en stadsvandring i Carl-Johan Vallgrens fotspår (som skrivit en annorlunda guidebok till Berlin) som inkluderar ett besök på Bodenmuseum och den pågående utställningen av renässansporträtt bl.a da Vincis dam med hermelin samt nyligen av (atjärnarkitekten) David Chipperfield renoverade Altes Museum. Onsdagskvällen skall jag frottera mig med EU parlamentariker på NETHERITAGE paneldebatt om den tyska kulturarvssektorn på Pergamonmuseet.

Vill ni läsa mer så hör av er till mig för en mer fullödig rapport!

Rapporterat av: Therese Sonehag, arkitekt på Förvaltningsavdelningen/Kulturvårdsstöd, Riksantikvarieämbetet

Framtidens paviljong – en glimt från EXPO-världen

Foto:Patrik Faming

Inom EXPO – området i Shanghai finns fem temapaviljonger som handlar om staden. Stadens historia och framtid, dess avtryck i landskapet, invånare, platser och komplexa strukturer skildras och illustreras i storskaliga animerade former med ett ljud- och ljusspel som imponerade på oss.

Pavilion of Urban Planet åskådliggör städerna ekologiska problem med övertygande iscensättningar av de förstörande processer som städer alstrar såsom massiv förorening, utarmning av arter och utvinning av material genom gruvdrift.  Det var inte mycket som var nytt för oss innehållsmässigt men presentationen var överväldigande. En sal dominerades av en 30 meter bred jordglob skjuter upp genom golvet. Vi väntade med spänning på vilka lösningar som skulle presenteras i denna påkostade utställning. Men dessvärre var det vi såg varken något nytt eller imponerande. ganska tungsinta lämnade vi paviljongen.

Foto: Patrik Faming

Två av dessa fem temapaviljonger ligger på den andra sidan av Huangpu-floden (sett från den svenska paviljongen), Pavilion of Footprint och Pavilion of Future. Pavilion of Footprint skildrar olika städers historia, rådande dåtida filosofier och uppfinningar i form av stora skulpturer, och filmer. Pavilion of Future, Framtidspaviljongen, innehöll en av de bästa utställningarna vi besökte under vår vistelse. Den speglar 1900-talets framtidsvisioner av staden och hur verkligheten nu har blivit (förvånande lik). Planeringsideal och modeller av städer åskådliggjordes i filmer och megaformat, till exempel Ebenezer Howard’s idé om trädgårdsstaden under 1800-talets slut. Paviljongens speglade också tänkbara lösningar för 2000-talet, främst gällande avancerad teknik som kan leda till hälsosam, ”intelligent” och harmonisk livsmiljö i städerna. Vi lämnade utställningsområdet en aning skeptiska och samtidigt med en känsla av försiktig optimism.

2010-09-26 Bloggarna i Shanghai

Solfjädrar, pratbubblor och tusentals möten

Idag har varit den i särklass slitsammaste dagen men också den roligaste! Vi anordnade en öppen workshop där besökarna i den svenska paviljongen bjöds in att delta. Idén med workshopen var att på ett lekfullt och otvunget sätt diskutera stadsutveckling med expobesökarna. Vi har assisterat upp emot  2000 kineser att vika solfjädrar med motiv från Stockholm och Shanghai, förr och nu. Vi passade även på att med ett enkelt diagram snabbkolla de kinesiska besökarnas preferenser när det gäller hur man vill bo, transportera sig och och umgås med släkt och vänner. 

Foto: Per Liedner

Intresset var stort. Det krävdes gate-keeping enligt värsta nattklubbsmanér. Unga, gamla och barn väntade tålmodig på sin tur att får komma fram till borden där vi  väntade med material till solfjädrarna.

Michael Frisk agerar dörrvakt. Foto: Per Leidner.

Det var även mycket populärt att författa personliga kommenarer om staden i pratbubblor som sedan sattes upp på väggarna.

Foto: Per Liedner

När vi stängde dörrarna kl. 17.oo efter fem timmar öppen workshop hade vi endast tre ovikta solfjädrar kvar. Vi var omtumlade men glada över hur väl aktiviteten hade mottagits. Uppdraget slutfört med viss möda men mycket stort nöje.

Vi som genomförde workshopen, från vänster, övre raden: Gerard, Fredrik, Patricia, Per, Madeléne, Anita, Lena, Zchichang, Jerker, Michael och Suzanne. Foto: Jerker Moström

>> Jerker Moström & Michael Frisk