Kategori: Okategoriserad

Nordisk konferens om Spectrum och dokumentation

I slutet av maj hölls  en nordisk konferens om samlingsförvaltning med avstamp från den internationella standarden Spectrum, läs mer om Spectrum på www.raa.se/spectrum. Konferensen arrangerades av Finlands museiförbund. Riksantikvarieämbetet och Norsk kulturråd var medarrangör. Deltagare var museiprofessionella från Norden, Estland, Tyskland och England. Första dagen bestod av  föreläsningar och andra av workshops.

Vi var tre personer från Riksantikvarieämbetet som deltog i konferensen vi höll presentationer och arrangerade också en workshop

Att träffas över landsgränser och diskutera frågor som rör samlingsförvaltning är av stort värde för att få inspiration och förslag till lösningar på problem. Deltagarna hade många frågor men delade även gärna med sig med sina egna erfarenheter.

Domkyrkan i Helsingfors, foto Susanne Nickel (cc-by)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under konferensen fick vi höra hur Sverige, Norge och Finland jobbar med Spectrum. Collection Trust från England redogjorde för utvecklingen av Spectrum 5.0 som är en ny version av standarden som kommer i början av hösten.

I Finland är den delen av Spectum som rör kataloganvisningar översatt (appendixet). Det är den del som berörs vid registrering av föremål.  Finlands museer kommer att erbjudas att ansluta sig till ett enhetligt databassystem (MuseumPlus RIA) som är Spectrumkompatibelt. Fokus för finskt arbete har varit att skapa  en gemensam begreppskatalog.

Från Norge presenterade Norskt kulturråd sitt arbete med översättningen av standarden och även implementering. Standarden har varit översatt i drygt ett år och nu försöker de få en bild  av hur mycket Spectrum används på norska museer och hur väl Spectrum korrelerar med verksamheten. De har skickat ut en enkät till museerna för att få svar på några centrala frågor, samt även se vilka av processerna som används mest.

Riksantikvarieämbetet presenterade arbetet med den svenska översättningen och hur vi har rollen att samordna och stötta museer i frågor om samlingsförvaltning. Presentationerna tog även upp hur  Riksantikvarieämbetet kommer att arbeta framöver och visade några exempel på museer som börjat använda Spectrum i olika grad och hur de gjort.

Kevin Gosling från Collections Trust, redogjorde för utvecklingen av Spectrum och hur den tagits fram i samarbete med museer i England och under senare år även internationellt. Det är i samverkan och utifrån gemensamma arbeten som en standard kan få relevans och väl representera arbetet på ett museum. Att använda Spectrum i dagligt arbete stärker professionaliseringen.

För att läsa mer, se blog: Postcard from a conference: SPECTRUM 29-30

Ingela Chef Holmberg
Annika Carlsson
Susanne Nickel

Kulturarv – nytt europeiskt samarbete kring lärande och fortbildning

Hur är det ställt med lärande och fortbildning inom kulturarvsområdets traditionella professioner? Hur påverkas traditionella yrken av digitaliseringen?  Vilka nya kompetenser eller helt nya yrken behöver vi i framtiden? Dessa frågor står i centrum när EU-kommissionen samlar representanter från alla medlemsländer i ett gemensamt forum för samarbete. Under två år kommer en grupp att arbeta med lärande och fortbildning och ge förslag till hur medlemsländerna kan samarbeta och lära av varandra. Jag har fått det stora nöjet att via Riksantikvarieämbetet representera Sverige i detta arbete.

Öppen samordningsmetod

År 2007 antogs den Europeiska kulturagendan. Agendan har som mål att främja kulturarv, kulturella och kreativa näringar, samverkan och mångfald inom kultur- och kulturarvsområdet. Samarbete, inte bindande lagstiftning, är en förutsättning för att målen ska uppfyllas, till exempel kartläggning av behov, gemensam uppföljning av mål och inte minst utbyte av erfarenheter och goda exempel. Arbetssättet kallas för Öppen samordningsmetod (Open Method of Coordination, OMC). I mars 2017 träffades representanter från 23 länder för att gemensamt arbeta med temat Fortbildning och lärande i traditionella och nya yrkesområden inom kulturarvssektorn. Särskilt fokus lades på digitalisering. Vi ska rapportera arbetet gemensamt till medlemsländerna och resultaten ska presenteras under det Europaåret för kulturarv 2018.

Bilden visar två killar som spänner fast en bräda i en hyvelbänk.
Hantverksseminarium om traditionella snickerimetoder på Sverresborg i Trondheim. Foto: Gunnar Almevik, CC BY.

Axplock från första mötet

Det första mötet ägde rum i Bryssel i början av mars. Mötet inleddes med en presentation av situationen vad gäller fortbildning och lärande inom kulturarvssektorn i respektive EU-land. Berättelserna visade på stor variation av behov och möjlighet till lärande och fortbildning. Samtidigt hade flera länder liknande erfarenheter: arkitekturskolor överger kulturarvsområdets traditionella fält som byggnadsvård och restaurering och i många länder råder det akut brist på utbildning och fortbildning inom traditionella hantverk kopplat till bebyggelse och kulturvård. Många konstaterade också att digitaliseringsfrågan i allt väsentligt kopplas till digitalisering av arkivmaterial. Digitaliseringen griper in i många andra områden och ställer direkta krav på digital kompetens i arbetsprocesser, dokumentation och förmedling.

Det föll sig naturligt att diskussionen under arbetsgruppens första möte kom att handla om arbetsformer. Vi föreslog att varje representant ska inventera nationella utbildningsprogram och fortbildningsmöjligheter inom kulturarvssektorn. Den första inventeringen bör omfatta tidigare EU-projekt för att se vad som tidigare har gjorts inom området. Ett annat förslag var att förlägga åtminstone några möten till medlemsländerna och på platser där lärande och fortbildning pågår. Från Sveriges sida vill vi gärna ha ett av mötena på Göteborgs universitet. Då får vi möjlighet att visa hur vi där utvecklat metoder för hur traditionella hantverk kan integreras i det akademiska systemet.

Återkommande rapporter

Sverige representeras av Riksantikvarieämbetet genom mig, Gunnar Almevik. Jag kommer att ge löpande rapportering bland annat via K-blogg. Nästa möte sker nu i början av juni.

Gunnar Almevik, gunnar.almevik@gu.se, telefon: 0766 22 93 01

Vad är kemikalier och lösningsmedel för något?

Vittrad sten

Inom reklam kan man ofta höra uttryck som ”helt utan kemikalier” eller ”inga lösningsmedel behövs”. Men hur definieras kemikalie och lösningsmedel egentligen? Och hur är det när man rengör kulturarvsobjekt av sten (som runstenar, bildstenar, hällristningar, gravvårdar och så vidare), kan man göra det utan att använda sig av kemikalier eller lösningsmedel?

Kemikalie

Enligt Svenska kemistsamfundets nomenklaturutskott är en kemikalie ”ett ämne – grundämne eller förening, eller en blandning av dessa – som används industriellt och kommersiellt, är makroskopiskt homogent samt inte är avsett att äta.”

Det här innebär till exempel att står du hemma i ditt eget kök och lägger in sillfiléer i ättika, räknas ättikan inte som en kemikalie. Men om du använder din ättika för att göra rent hemma hos någon annan och tar betalt för det, så är ättika en kemikalie. (Här finns en intressant artikel om hur man kom fram till den här definitionen: Kemivärlden med Kemisk tidskrift, nummer 10, år 2001, av Martin Ragnar):

http://www.krc.su.se/documents/Kemikalie_Kv10_01_63_65.pdf

Lösningsmedel

Många som använder sig av ordet ”lösningsmedel” tänker ofta framför allt på organiska lösningsmedel, som exempelvis etanol och terpentin.

Men ett lösningsmedel är en vätska ”som kan lösa upp ett fast ämne, blanda sig med en vätska eller binda en gas och därigenom bilda en homogen lösning.” Lösningsmedel kan vara både organiska eller oorganiska. Vårt vanligaste och viktigaste lösningsmedel är VATTEN.

Vatten fungerar som ett lösningsmedel inte bara på smutsfläckarna på våra kläder, utan även som ett lösningsmedel av sten. Tänk på uttrycket ”droppen urholkar stenen”.

Skriver en utförare i en arkeologisk rapport eller i en konserveringsrapport att denne har rengjort en sten ”utan kemikalier och lösningsmedel” kan läsaren till exempel få uppfattningen att utföraren enbart har torrborstat stenen. Men eftersom vatten är ett lösningsmedel är det viktigt att det tydligt framgår om någon har tvättat ett kulturarvsobjekt i vatten. (Det är också stor skillnad på vatten och vatten. I en rapport bör det framgå om någon har använt sig av exempelvis destillerat vatten, kranvatten eller vatten från en regntunna).

Och för att återvända till jämförelsen med sillen, jämför hur mycket tydligare det blir att skriva: ”När jag lade in 600 gram sillfiléer använde jag mig av 1 dl ättika och 3 dl vatten”, istället för ”När jag lade in sillfiléer använde jag mig inte av några kemikalier eller lösningsmedel”.

Det bästa är därför om den som skriver en arkeologisk rapport eller en konserveringsrapport –  istället för att skriva vad hen INTE använde sig av – är tydlig och skriver exakt vad hen använde sig av och hur hen gjorde.

>>Helen Simonsson, utredare – sten, konserverings- och förvaltningsfrågor, Kulturvårdsavdelningen

 

Tillståndsbedömning av nyfynd av sten

runstensfragment_pigment

När det dyker upp ett nytt fornfynd eller en fornlämning, till exempel en ny runsten eller nya hällristningar, är intresset ofta stort för ristningens innehåll. Men förutom ristningens innehåll och tolkning är det viktigt att tänka på att stenen kan ha skador eller känsliga partier som man behöver ta hänsyn till i hanteringen och att stenen även kan innehålla pigment eller annan information om hur ristningen skapats. Den typen av information kan tas tillvara genom provtagning och genom naturvetenskapliga analysmetoder. Redan den inledande hanteringen i fält av nyfynd är avgörande, hur växtlighet avlägsnas, hur stenen rengöres, förvaras och hur den hanteras under transport. (Ibland är de fältmässiga förhållandena svåra, vid till exempel dåligt väder eller stora mängder sten som kommer upp under en arkeologisk utgrävning. Det viktigaste är då att dokumentera de faktorer under utgrävningen, transporten eller hanteringen som kan ha kontaminerat objektet och som kan bli till en felkälla vid en analys i ett laboratorium).

Vad är tillståndsbedömning och varför är det viktigt?

Det första steget innan några åtgärder görs på en sten är att låta en konservator undersöka hur stenen mår. En sådan första tillståndsbedömning ska alltid resultera i en skriftlig rapport som beskriver hur stenen mår, hur känslig den är och var de känsligaste partierna är på stenen.

Denna första dokumentation kallas ibland för olika saker, exempelvis: tillståndsbedömning, statusbesiktning, preliminär besiktning, konditionsbeskrivning, förundersökning och skadeinventering.

Tillståndsbedömningen ska resultera i ett skriftligt dokument, en så kallad tillståndsrapport. Rapporten får gärna innehålla olika former av dokumentation av ytan och strukturen, till exempel fotografier, teckningar, ritningar (skadekarteringar) eller 3D-skanningar som visar exakt var på stenen det finns skador, svaga punkter, eller partier som borde undersökas mer. Detta bör man ha gjort innan några beslut tas om rengöringsmetod, kritning, transport, förvaring, lagning eller liknande.

Tillståndsrapporten är ett beslutsunderlag och ett planeringsverktyg.  En beställare (till exempel en länsstyrelse) och en entreprenör (till exempel en konservator eller kulturvårdare) bestämmer utifrån tillståndsrapporten vad som ska göras härnäst. Hur stenen kan transporteras, hur den ska förvaras, hur man behöver förbättra dess närmiljö, hur den kan rengöras, lagas, om den är lämplig att kritas eller målas i eller om den ska undersökas i ett laboratorium.

Vill man analysera stenen med naturvetenskapliga metoder är det oerhört viktigt att man inte har kontaminerat stenen i fält eller i den inledande hanteringen, exempelvis genom felaktig rengöring, kritning, imålning, transport eller förvaring. Eller att man, om man misstänker att stenen kan ha blivit kontaminerad, anger i före-rapporterna vilka felkällor man tror kan komma att påverka testresultaten.

Tillståndsbedömningen ska vara noga utförd, skriftlig, sparad och arkiverad över tid. Detta kan vara avgörande om en tvist skulle uppstå mellan beställare och entreprenör beträffande när eller om en skada har uppstått.

Alla åtgärder som man gör på en sten får konsekvenser som man bör vara medveten om. Illustration: Helen Simonsson 2016.
Alla åtgärder som man gör på en sten får konsekvenser som man bör vara medveten om. Illustration: Helen Simonsson 2016.

Vad är en ”skada”?

Uppstår en diskussion om när en skada har uppstått måste man ha något att jämföra med, ett väl dokumenterat före och efter. Tillståndsrapporten är en referenspunkt, ett år noll, och är en förutsättning för att man ska kunna jämföra hur stenen har förändrats eller vittrat över tid. Den är också en förutsättning för att man ska kunna utvärdera effektiviteten av de metod- och materialval man har gjort. En konservator skriver en tillståndsrapport innan alla åtgärder görs och en konserveringsrapport efter att åtgärderna har genomförts. Bägge dessa moment är lika viktiga. Det finns två svenska standarder som beskriver hur man kan arbeta med tillståndsbedömningar, SS-EN 16096:2012 Tillståndsbedömning av fast kulturarv, och SS-EN 16095:2012 Tillståndsrapport för flyttbart kulturarv.

Vad som är en skada definieras i en standard som blev antagen i Sverige år 2011, SS-EN 15898:2011. En skada är en förändring som minskar det kulturhistoriska värdet eller objektets stabilitet.

Du kan läsa mer om Riksantikvarieämbetets engagemang i standarder här.

Riksantikvarieämbetet har också ett Vårda väl-blad som handlar om hantering, förvaring och transport av arkeologiska objekt. Många av råden i Vårda väl-bladet gäller även för fynd av sten, oavsett fyndens storlek.

 

Trä, läder, ben och gamla äpplen

13th ICOM-CC Wet Organic Archaeological Materials Conference WOAM,    16-20 Maj 2016

Prat och Mat

Under en vårvecka i Florens fick omkring 100 nyfikna konservatorer och naturvetare grotta ner sig i favoritämnet arkeologiskt vattendränkt organiskt material. I huvudsak handlar konferensen om trä, men även arkeologiskt läder, rep, ben och till och med några äpplen fick vara med på ett hörn.

Som vanligt under dessa sammankomster var stämningen god, vilket inbjuder till många frågor och diskussioner. Eftersom vi befann oss i Italien behövde vi inte bli besvikna på varken maten eller fikat, även om kaffekön till de två baristorna med en ynka kaffemaskin kunde bli lång på eftermiddagarna.

Dagarna var långa och ville man få en chans att se något av Florens gällde det att antingen vara morgonpigg eller en kvällsmänniska. Med bekväma skor och mycket kaffe gick det dock bra att kombinera de båda.

Florens är alltid Florens. Foto: Yvonne Fors
Florens är alltid Florens. Foto: Yvonne Fors

Intensivt och Intressant

Det presenterades projekt om forskning och konservering av trä från stenålder och framåt. Vi blev uppdaterade kring den senaste forskningen kring Mary Rose- och Osebergprojekten. Frågor om problem med svavel och järn dominerade till stor del konferensen och pyrit (järnsulfiden FeS2) blev veckans ord på allas läppar.

Särskilt intressant var annars tillämpningen av enkla och tillgängliga tekniker för vardagskonservering. Som exempel kan nämnas en så kallad fruktpenetrometer att mäta stabilitet och hårdhet med. En personlig favorit var dock ett projekt från ARC-Nucléart i Grenoble där polyetylenglykol (PEG) renades och återanvändes genom ett smart pumpsystem. På detta geniala sätt sparas både miljö och pengar samt innebär kontroll över PEG-molekylernas stabilitet och ger indikationer om reaktioner i träet.

Konservator Åke Henrik-Klemens presenterade en poster baserad på sin kandidatuppsats från konservatorprogrammet vid Göteborgs universitet, som handlar om optimering av järnextraktion ur arkeologiskt trä. Arbetet är inspirerat från tidigare aktiviteter inom Riksantikvarieämbetets nätverk Arkeologiskt Trä och Kemi : http://www.raa.se/kulturarvet/konserveringsvetenskap/projekt/natverk-for-arkeologiskt-tra-och-kemi/

Undertecknad höll två presentationer varav det ena berörde kommunikationsstrategier inom conservation science: Bridging by networking; Conservation science in practice. Det togs mycket väl emot. Många ville veta mer om det unika initiativet Arkeologiskt Trä och Kemi, och den omedelbara responsen var att de ville vara med och bidra inom nätverket. Mitt andra föredrag handlade om mitt pågående forskningsprojekt tillsammans med Charlotte Björdal vid Göteborgs universitet där vi studerar korrelationen mellan biologisk nedbrytning och förekomst av svavel- och järnansamlingar.

En lista med alla presentationer finner du här: http://www.woam2016.net/scietific-programme/

Etruskiska och romerska skepp daterade 100 f.Kr – 500 e.Kr vid Museum of the Ancient Ships of Pisa. Foto: Yvonne Fors
Etruskiska och romerska skepp daterade 100 f.Kr – 500 e.Kr vid Museum of the Ancient Ships of Pisa. Foto: Yvonne Fors

Utflyktsmålet var denna gång Pisa och en ny utställning med båtar som konserverats med olika metoder såsom PEG, lactitol/trehalos, maltitol och kauramin. Här var man modiga nog att släppa oss träskallar bland alla dyrgripar. Själva skeppshallen var inhyst i en gammal stallbyggnad som bara den var fascinerande att utforska.

Spectrum och ett gränsöverskridande samarbete

DSC_0058
Från vänster: Annika Carlsson – Riksantikvarieämbetet, Lisa Nilsen, Riksantikvarieämbetet, Leena Furu, Museiverket – Finland, Johanna Berg – Digisam, Ingrid Louise Flatval – Norsk Kulturråd, Bård Bie-Larsen – Norsk Kulturråd, Ingela Chef Holmberg – Riksantikvarieämbetet, Gordon McKenna – Collection Trust, Rolf Källman – Digisam och Per Øyvind Riise – Norge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett konstruktivt och framåtblickande möte har precis ägt rum rörande samverkan inom samlingsförvaltning. Representanter från Riksantikvarieämbetet, Digisam, Museiverket i Finland och Norsk kulturråd träffades i Visby och diskuterade framtida samarbeten. Mycket handlade om Spectrum som är en internationellt använd standard för förvaltning av museisamlingar. Collection Trust i England tillhandahåller den engelska versionen av Spectrum och även de fanns med på mötet.

Spectrum är på olika sätt aktuell då den precis har översatts till finska, norska och svenska och ska introduceras i de olika länderna.

På mötet enades vi om gemensamma aktiviteter rörande samlingsförvaltning.

  • Att tillsammans hitta en gemensam terminologi där det är möjligt och ta stöd i varandras definitioner.
  • Att samla in och sprida goda exempel på hur Spectrum används i det dagliga arbetet för att lättare kunna visa på nyttan av Spectrumstandarden hos museerna.
  • Att planera gemensamma workshops inom samlingsförvaltning som kan användas för att introducera Spectrum. Dessa workshops kan bli ett bra tillfälle att föra samman museer för att diskutera samlingsförvaltning, belysa gemensamma frågeställningar och skapa nätverk.
  • Att undersöka möjligheten för museianställda att byta erfarenheter genom till exempel praktik eller personalutbyte mellan olika museer inom länderna och över gränserna.

Arbetet med Spectrum har sett lite annorlunda ut i de olika länderna.

I Finland har man använt sig av Spectrum när man har gjort katalogiseringsanvisningar till de finska museerna. Dessa finns på finska men ska översättas till finlandssvenska.

I Norge startade man med att låta olika museer testa olika delar av Spectrum för att se om det fanns intresse av att översätta standarden. Då alla enhetligt betonade värdet av en gemensam standard togs beslutet att översätta standarden, vilket nu sker.

I Sverige har översättningen av Spectrum pågått under 2014 och 2015 och har nu gått över till en slutfas. Den färdiga översättningen kommer att finnas på www.raa.se/spectrum under hösten. Från 2016 kommer vi att genomföra workshops inom samlingsförvaltning där Spectrum kommer att finnas med som en självklar del.

Det var två bra dagar där vi diskuterade frågor som vi alla brottas med i de olika länderna. Vi ser alla fram emot att arbeta tillsammans då frågorna ser liknande ut i varje land.

 

Annika Carlsson, utredare samlingsförvaltningsfrågor, Riksantikvarieämbetet

Ingela Chef Holmberg, utredare samlingsförvaltningsfrågor, Riksantikvarieämbetet

 

Läs mer om Spectrumarbetet i de olika länderna:

Riksantikvarieämbetet, om svenska översättningen av Spectrum

Museiverket, om Spectrum och katalogiseringsanvisningar

Norsk kulturråd, om Spectrum

 

Bekämpa museiängern – till vilket pris?

För att skydda sina föremål från skadedjur använde museerna tidigare ofta bekämpningsmedel och många museianställda blir idag utsatta för rester av pesticider på föremål och i magasin. Trots detta måste dessa samlingar förvaltas och användas på ett säkert sätt, med särskild hänsyn till det kulturhistoriska värdet i relation till hälso- och miljöaspekterna. Det finns ofta en osäkerhet om vilka kemiska substanser som har använts, på vad det har använts och hur giftigt det är idag. Arsenik, kvicksilver, Lindan, Naftalin, Diklorvos och DDT är exempel på flitigt använda bekämpningsmedel.

Kontaminerat kulturarv – Pesticider på museet är titeln på det symposium som hölls den 23–24 april i Svendborg i Danmark. Arrangörer var KEP, Konservatorernes Efteruddannelses Pulje i Danmark.

Efter en flygresa till Köpenhamn och tågresa ner till Fyn och Svendborg kom jag fram till Hotel Christiansminde och den utomordentligt vackra plats där symposiet hölls.

hotell

Där mötte jag de tretton föredragshållare och ett sextiotal deltagare från Tyskland, Norge, Sverige och Danmark som deltog i symposiet under två intressanta dagar. De flesta föredragen hölls på danska så det var till att vässa öronen för att hänga med i språket.

Symposiet fokuserade på den historiska användningen av bekämpningsmedel, vilka som har använts och hur skadliga dessa är för människor och föremål. Vilka är riskerna, hur och med vilka rutiner utförs arbetet med föremål. Olika metoder för personskydd med dragskåp, skyddsmasker, handskar presenterades samt vilka analysmetoder som finns för att identifiera rester av de bekämpningsmedel som hittas.

Föredragshållare från Tyskland berättade om olika metoder för att avlägsna rester av bekämpningsmedel med t.ex. hjälp av laser, olika värmebehandlingar, tvätt i lösningsmedel eller koldioxid, men de berättade även lite om oprövade metoder såsom mikrovågor och mikrobiella substanser.

danmark

Konservatorer från Nationalmuseet i Köpenhamn berättade om sina rutiner med att säkert och metodiskt arbeta med föremål behandlade med bekämpningsmedel.

Det var en intressant konferens som gav många bra kontakter inför vårt fortsatta arbete med gifter i samlingar.

Riksantikvarieämbetet har, tillsammans med Nordiska museet och Medicinhistoriska museet i Göteborg, beviljats FoU-medel för att under ett år driva ett expertnätverk samt arrangera ett seminarium om ohälsosamma ämnen i samlingar.

Det kommande seminariet kommer att ha ett bredare fokus och även ta upp problematiken med att föremålen i sig kan innehålla giftiga ämnen. Det är inte ovanligt med instrument med radioaktiva eller giftiga kemikalier, gamla speglar med kvicksilver, giftpilar eller vapen.

Med nätverket vill vi sammanföra expertis från myndigheter med konservatorer och samlingsförvaltare verksamma vid museer. Det huvudsakliga syftet är att informera och sprida kunskap om att det kan finnas ohälsosamma föremål på våra museer. Med information, rätt personligt skydd och förhållningsätt är det dock fullt möjligt att hålla, visa och använda dessa museiföremål.

Läs mer om vårt arbete på: http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/gift-i-samlingar/

Carola Häggström, utredare, Kulturvårdsavdelningen

Expedition i färgernas tjänst

Klart väder och vi hoppas gå från klarhet till klarhet i uppdraget att kartlägga rutinerna för färgundersökningar inom byggnadsvården i Sverige. Foto: Helena Grundberg CC BY
Klart väder och vi hoppas gå från klarhet till klarhet i uppdraget att kartlägga rutinerna för färgundersökningar inom byggnadsvården i Sverige. Foto: Helena Grundberg CC BY

Klockan 09.25 lyfter propellerplanet från Visby flygplats och vi är på väg igen. Efter två mycket intensiva dagar i Skåne och på Västkusten reser vi nu till det tredje och avslutande dialogmötet i Stockholm.

Incheckningen av bagaget går fint trots en viss oro för övervikt. Att ämnet färg väger tungt det vet vi men tänk att en samling färgkataloger och god litteratur om färgundersökningar kan väga så nära maxgränsen för bagage… På Bromma strålar jag och min kollega, Kathrin Hinrichs Degerblad, samman med vår medverkande expert, David Edvardson, som en stund tidigare anlänt från Göteborg.

Under våren har vi gått ut med en enkät till den breda grupp som kan vara inblandade i frågor och uppdrag om färgundersökningar inom byggnadsvården. Vi har vänt oss till ägare, förvaltare, län, kommuner, museer, konsulter och fler därtill.

Nu ska det rykande färska resultatet av enkäten delges och några av de svar som stuckit ut extra ska diskuteras.

En strålande vårfager huvudstad möter oss och efter lunch har återigen en mängd positiva deltagare bänkat sig. Dagens värd, Oiva Isola, Kulturmiljöavdelningen, ger oss sitt perspektiv på färgfrågor och statliga byggnadsminnen. Oiva ger oss intressanta exempel på färgdiskussioner i tidigare restaureringsprojekt.

Mötet i Stockholm avslutar vår serie dialogmöten som också bjöd på mobilt färglabb i mikroformat. Foto: Helena Grundberg CC BY
Mötet i Stockholm avslutar vår serie dialogmöten som också bjöd på mobilt färglabb i mikroformat. Foto: Helena Grundberg CC BY

Vid dialogmötet i Helsingborg gav våra värdar vid Kulturmagasinet och stadsantikvarie Mia Jungskär en tänkvärd och rolig ingång till ämnet om byggnader och färg. I Göteborg gav värden vid Institutionen för kulturvård, proprefekt Anneli Palmsköld oss etnologens spännande perspektiv i ett tvärdisciplinärt område.

Dialog Gbg skrivbord klippt

Gruppdiskussioner i Göteborg och i Helsingborg. Foto: Helena Grundberg CC BY
Gruppdiskussioner i Göteborg och i Helsingborg. Foto: Helena Grundberg CC BY

Deltagarna har flera uppgifter att fylla denna dag. Innan de avslutande diskussionerna är det plats för arbete vid tre stationer med mikrolabb. Vid den första stationen är uppdraget provtagning och mikroskopering. Metoderna för att ta ut prover från ett dörrfoder varierar och ger en härlig aktivitet vid station ett. Vid nästa station undersöker vi ytor och diskuterar uppbyggnad av måleri. Vid den tredje stationen får vi en inblick i möjligheterna att registrera och presentera data i ett skräddarsytt system för just färg- och byggnadsarkeologiska undersökningar som David Edvardson, K-Konservator AB, tagit fram.

Här undersöker vi ett dörrfoder med spår av mahognyimitation under ytan.  Foto: Helena Grundberg CC BY
Här undersöker vi ett dörrfoder med spår av mahognyimitation under ytan. Foto: Helena Grundberg CC BY

Diskussionerna har varit engagerade, viktiga och gett oss mycket att arbeta vidare med. Det har varit fantastisk roligt att få möta alla positiva och färgstarka deltagare, som bidragit med allt från värdskap och enkätsvar till dialog.

Nu reser vi tillbaka till skrivbordet och omsätter alla inlägg till nästa steg i färgernas tjänst!

Helena Grundberg, utredare, Kulturvårdsavdelningen

 

Bidraget till kulturarvs IT uppmärksammas medialt

Bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material och möjliggör för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. På bilden ses ett arkiv. Foto: Lars Kennerstedt, CC BY
Bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material och möjliggör för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. På bilden ses Riksantikvarieämbetets arkiv.
Foto: Lars Kennerstedt, CC BY

Riksantikvarieämbetet fördelar under 2015 närmare 10 miljoner kronor i bidrag till Kulturarvs-IT för museer och andra kulturinstitutioner i hela Sverige. Pengarna ska användas till löner för arbetsledare som leder mellan 5-12 personer med funktionshinder.

Efter beslutet om fördelning av bidrag till Kulturarvs-IT , så har det uppmärksammats i en hel del lokalmedia, bland annat med stora artiklar i  Gotlands Allehanda och  Dalademokraten.

Jag som har arbetat med dessa frågor i många år hos Riksantikvarieämbetet tycker därför att det är extra roligt när det uppmärksammas i media, i synnerhet då vi är en av ett drygt 20-tal statliga myndigheter som är utsedda av regeringen att ha ett särskilt ansvar att driva igenom funktionshinderspolitiken.

Samtidigt som bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material så möjliggör det för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. Vi har också sett hur intresset för bidraget har ökat de senaste åren och vi får numera fler ansökningar än bidraget räcker till.

Om du har frågor som berör Kulturarvs IT, välkommen att kontakta mig!
Rose-Marie Bjuhr, avdelningen för Arkiv och bibliotek på Riksantikvarieämbetet

Utveckling pågår – Aktuell Arkeologi

Utvecklingen av Aktuell Arkeologi pågår för fullt just nu. Arkeologer från flera grävande organisationer håller på att lägga in information om sina arkeologiska undersökningar samtidigt som de testar tjänsten och ser att den fungerar som den ska.

Aktuell arkeologis startsida. Arkeologi i Sverige. Arkeologi nära mig. Om siten.

Det finns två sätt att söka på: Antingen på alla aktuella arkeologiska undersökningar och visningar i hela Sverige eller på de som är aktuella nära dig. Platserna för undersökningarna markeras på en karta och genom att klicka på punkten får du upp information om platsen och vad som händer där.

Karta över området runt Linköping med en punkt vid gravfältet i Slaka.
Skärmklipp från utvecklingsversionen av Aktuell Arkeologi. Bakgrundskarta © Lantmäteriet

Informationen i Aktuell Arkeologi är kort och koncis, men via länkar kan du ta dig vidare till de arkeologiska undersökarnas egna kanaler där de berättar om platsen och vad som händer.

Informationssida i Aktuell Arkeologi om domarring och tingsplats i Slaka. Svartvit bild på resta stenar i en domarring tillsammans med text om undersökningen. Bilden skjuter ut i marginalen till höger.

Bli inte alltför upphetsad över att äntligen få veta vad som döljer sig på den gamla tingsplatsen i Slaka: Det här är en undersökning jag har hittat på för att testa hur det fungerar att lägga in en undersökning i Aktuell Arkeologi och hur det ser ut i min mobil. Som du ser finns det fortfarande en del skönhetsfel i tjänsten. Vill du hjälpa till med att göra Aktuell Arkeologi snyggare och mera användarvänlig? Vi behöver testare som kommer med återkoppling till utvecklarna om allt från buggar till läsbarhet. Hör av dig till oss på aktuellarkeologi@raa.se!

/Hanna Larsson