Kategori: Okategoriserad

Tillståndsbedömning av nyfynd av sten

runstensfragment_pigment

När det dyker upp ett nytt fornfynd eller en fornlämning, till exempel en ny runsten eller nya hällristningar, är intresset ofta stort för ristningens innehåll. Men förutom ristningens innehåll och tolkning är det viktigt att tänka på att ristningarna och stenen i sig även kan innehålla pigment eller annan information om hur ristningen skapats. Den typen av information kan tas tillvara genom provtagning och genom naturvetenskapliga analysmetoder. Men för att kunna göra det är den inledande hanteringen avgörande, både av fasta hällar och av lösa nyfynd i fält, under transport och förvaring. (Ibland är de fältmässiga förhållandena svåra, vid till exempel dåligt väder eller stora mängder sten som kommer upp under en arkeologisk utgrävning. Det viktigaste är då att dokumentera de faktorer under utgrävningen, transporten eller hanteringen som kan ha kontaminerat objektet och som kan bli till en felkälla vid en analys i ett laboratorium).

Vad är tillståndsbedömning och varför är det viktigt?

Det första steget innan några åtgärder görs på en sten är att låta en konservator undersöka hur stenen mår och bedöma om det kan finnas något som skulle kunna analyseras i ett laboratorium. En sådan första tillståndsbedömning ska alltid resultera i en rapport som beskriver hur stenen mår eller hur känslig den är.

Denna första dokumentation kallas ibland för olika saker, exempelvis: tillståndsbedömning, statusbesiktning, preliminär besiktning, konditionsbeskrivning, förundersökning och skadeinventering. Tillståndsbedömningen ska resultera i ett skriftligt dokument, en så kallad tillståndsrapport. Rapporten får gärna innehålla fotografier eller ritningar (skadekarteringar) som visar exakt var på stenen det finns skador, svaga punkter, eller partier som borde undersökas mer. Detta bör ha gjorts innan några beslut tas om rengöringsmetod, kritning, transport, förvaring, lagning eller liknande.

Tillståndsrapporten är ett beslutsunderlag och ett planeringsverktyg.  En beställare (till exempel en länsstyrelse) och en entreprenör (till exempel en konservator eller kulturvårdare) bestämmer utifrån tillståndsrapporten vad som ska göras härnäst. Hur stenen kan transporteras, hur den ska förvaras, hur man behöver förbättra dess närmiljö, hur den kan rengöras, lagas, om den är lämplig att kritas eller målas i eller om den ska undersökas i ett laboratorium. Vill man analysera stenen med naturvetenskapliga metoder är det oerhört viktigt att man har inte kontaminerat stenen i fält eller i den inledande hanteringen, exempelvis genom felaktig rengöring, kritning, imålning, transport eller förvaring.

Tillståndsbedömningen ska vara noga utförd, skriftlig, sparad och arkiverad över tid. Detta kan vara avgörande om en tvist skulle uppstå mellan beställare och entreprenör beträffande när eller om en skada har uppstått.

Alla åtgärder som man gör på en sten får konsekvenser som man bör vara medveten om. Illustration: Helen Simonsson 2016.
Alla åtgärder som man gör på en sten får konsekvenser som man bör vara medveten om. Illustration: Helen Simonsson 2016.

Vad är en ”skada”?

Uppstår en diskussion om när en skada har uppstått måste man ha något att jämföra med, ett väl dokumenterat före och efter. Tillståndsrapporten är en referenspunkt, ett år noll, och är en förutsättning för att man ska kunna jämföra hur stenen har förändrats eller vittrat över tid. Den är också en förutsättning för att man ska kunna utvärdera effektiviteten av de metod- och materialval man har gjort. En konservator skriver en tillståndsrapport innan alla åtgärder görs och en konserveringsrapport efter att åtgärderna har genomförts. Bägge dessa moment är lika viktiga. Det finns två svenska standarder som beskriver hur man kan arbeta med tillståndsbedömningar, SS-EN 16096:2012 Tillståndsbedömning av fast kulturarv, och SS-EN 16095:2012 Tillståndsrapport för flyttbart kulturarv.

Vad som är en skada definieras i en standard som blev antagen i Sverige år 2011, SS-EN 15898:2011. En skada är en förändring som minskar det kulturhistoriska värdet eller objektets stabilitet.

Du kan läsa mer om Riksantikvarieämbetets engagemang i standarder här.

Riksantikvarieämbetet har också ett Vårda väl-blad som handlar om hantering, förvaring och transport av arkeologiska objekt. Många av råden i Vårda väl-bladet gäller även för fynd av sten, oavsett fyndens storlek.

 

Trä, läder, ben och gamla äpplen

13th ICOM-CC Wet Organic Archaeological Materials Conference WOAM,    16-20 Maj 2016

Prat och Mat

Under en vårvecka i Florens fick omkring 100 nyfikna konservatorer och naturvetare grotta ner sig i favoritämnet arkeologiskt vattendränkt organiskt material. I huvudsak handlar konferensen om trä, men även arkeologiskt läder, rep, ben och till och med några äpplen fick vara med på ett hörn.

Som vanligt under dessa sammankomster var stämningen god, vilket inbjuder till många frågor och diskussioner. Eftersom vi befann oss i Italien behövde vi inte bli besvikna på varken maten eller fikat, även om kaffekön till de två baristorna med en ynka kaffemaskin kunde bli lång på eftermiddagarna.

Dagarna var långa och ville man få en chans att se något av Florens gällde det att antingen vara morgonpigg eller en kvällsmänniska. Med bekväma skor och mycket kaffe gick det dock bra att kombinera de båda.

Florens är alltid Florens. Foto: Yvonne Fors
Florens är alltid Florens. Foto: Yvonne Fors

Intensivt och Intressant

Det presenterades projekt om forskning och konservering av trä från stenålder och framåt. Vi blev uppdaterade kring den senaste forskningen kring Mary Rose- och Osebergprojekten. Frågor om problem med svavel och järn dominerade till stor del konferensen och pyrit (järnsulfiden FeS2) blev veckans ord på allas läppar.

Särskilt intressant var annars tillämpningen av enkla och tillgängliga tekniker för vardagskonservering. Som exempel kan nämnas en så kallad fruktpenetrometer att mäta stabilitet och hårdhet med. En personlig favorit var dock ett projekt från ARC-Nucléart i Grenoble där polyetylenglykol (PEG) renades och återanvändes genom ett smart pumpsystem. På detta geniala sätt sparas både miljö och pengar samt innebär kontroll över PEG-molekylernas stabilitet och ger indikationer om reaktioner i träet.

Konservator Åke Henrik-Klemens presenterade en poster baserad på sin kandidatuppsats från konservatorprogrammet vid Göteborgs universitet, som handlar om optimering av järnextraktion ur arkeologiskt trä. Arbetet är inspirerat från tidigare aktiviteter inom Riksantikvarieämbetets nätverk Arkeologiskt Trä och Kemi : http://www.raa.se/kulturarvet/konserveringsvetenskap/projekt/natverk-for-arkeologiskt-tra-och-kemi/

Undertecknad höll två presentationer varav det ena berörde kommunikationsstrategier inom conservation science: Bridging by networking; Conservation science in practice. Det togs mycket väl emot. Många ville veta mer om det unika initiativet Arkeologiskt Trä och Kemi, och den omedelbara responsen var att de ville vara med och bidra inom nätverket. Mitt andra föredrag handlade om mitt pågående forskningsprojekt tillsammans med Charlotte Björdal vid Göteborgs universitet där vi studerar korrelationen mellan biologisk nedbrytning och förekomst av svavel- och järnansamlingar.

En lista med alla presentationer finner du här: http://www.woam2016.net/scietific-programme/

Etruskiska och romerska skepp daterade 100 f.Kr – 500 e.Kr vid Museum of the Ancient Ships of Pisa. Foto: Yvonne Fors
Etruskiska och romerska skepp daterade 100 f.Kr – 500 e.Kr vid Museum of the Ancient Ships of Pisa. Foto: Yvonne Fors

Utflyktsmålet var denna gång Pisa och en ny utställning med båtar som konserverats med olika metoder såsom PEG, lactitol/trehalos, maltitol och kauramin. Här var man modiga nog att släppa oss träskallar bland alla dyrgripar. Själva skeppshallen var inhyst i en gammal stallbyggnad som bara den var fascinerande att utforska.

Spectrum och ett gränsöverskridande samarbete

DSC_0058
Från vänster: Annika Carlsson – Riksantikvarieämbetet, Lisa Nilsen, Riksantikvarieämbetet, Leena Furu, Museiverket – Finland, Johanna Berg – Digisam, Ingrid Louise Flatval – Norsk Kulturråd, Bård Bie-Larsen – Norsk Kulturråd, Ingela Chef Holmberg – Riksantikvarieämbetet, Gordon McKenna – Collection Trust, Rolf Källman – Digisam och Per Øyvind Riise – Norge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett konstruktivt och framåtblickande möte har precis ägt rum rörande samverkan inom samlingsförvaltning. Representanter från Riksantikvarieämbetet, Digisam, Museiverket i Finland och Norsk kulturråd träffades i Visby och diskuterade framtida samarbeten. Mycket handlade om Spectrum som är en internationellt använd standard för förvaltning av museisamlingar. Collection Trust i England tillhandahåller den engelska versionen av Spectrum och även de fanns med på mötet.

Spectrum är på olika sätt aktuell då den precis har översatts till finska, norska och svenska och ska introduceras i de olika länderna.

På mötet enades vi om gemensamma aktiviteter rörande samlingsförvaltning.

  • Att tillsammans hitta en gemensam terminologi där det är möjligt och ta stöd i varandras definitioner.
  • Att samla in och sprida goda exempel på hur Spectrum används i det dagliga arbetet för att lättare kunna visa på nyttan av Spectrumstandarden hos museerna.
  • Att planera gemensamma workshops inom samlingsförvaltning som kan användas för att introducera Spectrum. Dessa workshops kan bli ett bra tillfälle att föra samman museer för att diskutera samlingsförvaltning, belysa gemensamma frågeställningar och skapa nätverk.
  • Att undersöka möjligheten för museianställda att byta erfarenheter genom till exempel praktik eller personalutbyte mellan olika museer inom länderna och över gränserna.

Arbetet med Spectrum har sett lite annorlunda ut i de olika länderna.

I Finland har man använt sig av Spectrum när man har gjort katalogiseringsanvisningar till de finska museerna. Dessa finns på finska men ska översättas till finlandssvenska.

I Norge startade man med att låta olika museer testa olika delar av Spectrum för att se om det fanns intresse av att översätta standarden. Då alla enhetligt betonade värdet av en gemensam standard togs beslutet att översätta standarden, vilket nu sker.

I Sverige har översättningen av Spectrum pågått under 2014 och 2015 och har nu gått över till en slutfas. Den färdiga översättningen kommer att finnas på www.raa.se/spectrum under hösten. Från 2016 kommer vi att genomföra workshops inom samlingsförvaltning där Spectrum kommer att finnas med som en självklar del.

Det var två bra dagar där vi diskuterade frågor som vi alla brottas med i de olika länderna. Vi ser alla fram emot att arbeta tillsammans då frågorna ser liknande ut i varje land.

 

Annika Carlsson, utredare samlingsförvaltningsfrågor, Riksantikvarieämbetet

Ingela Chef Holmberg, utredare samlingsförvaltningsfrågor, Riksantikvarieämbetet

 

Läs mer om Spectrumarbetet i de olika länderna:

Riksantikvarieämbetet, om svenska översättningen av Spectrum

Museiverket, om Spectrum och katalogiseringsanvisningar

Norsk kulturråd, om Spectrum

 

Bekämpa museiängern – till vilket pris?

För att skydda sina föremål från skadedjur använde museerna tidigare ofta bekämpningsmedel och många museianställda blir idag utsatta för rester av pesticider på föremål och i magasin. Trots detta måste dessa samlingar förvaltas och användas på ett säkert sätt, med särskild hänsyn till det kulturhistoriska värdet i relation till hälso- och miljöaspekterna. Det finns ofta en osäkerhet om vilka kemiska substanser som har använts, på vad det har använts och hur giftigt det är idag. Arsenik, kvicksilver, Lindan, Naftalin, Diklorvos och DDT är exempel på flitigt använda bekämpningsmedel.

Kontaminerat kulturarv – Pesticider på museet är titeln på det symposium som hölls den 23–24 april i Svendborg i Danmark. Arrangörer var KEP, Konservatorernes Efteruddannelses Pulje i Danmark.

Efter en flygresa till Köpenhamn och tågresa ner till Fyn och Svendborg kom jag fram till Hotel Christiansminde och den utomordentligt vackra plats där symposiet hölls.

hotell

Där mötte jag de tretton föredragshållare och ett sextiotal deltagare från Tyskland, Norge, Sverige och Danmark som deltog i symposiet under två intressanta dagar. De flesta föredragen hölls på danska så det var till att vässa öronen för att hänga med i språket.

Symposiet fokuserade på den historiska användningen av bekämpningsmedel, vilka som har använts och hur skadliga dessa är för människor och föremål. Vilka är riskerna, hur och med vilka rutiner utförs arbetet med föremål. Olika metoder för personskydd med dragskåp, skyddsmasker, handskar presenterades samt vilka analysmetoder som finns för att identifiera rester av de bekämpningsmedel som hittas.

Föredragshållare från Tyskland berättade om olika metoder för att avlägsna rester av bekämpningsmedel med t.ex. hjälp av laser, olika värmebehandlingar, tvätt i lösningsmedel eller koldioxid, men de berättade även lite om oprövade metoder såsom mikrovågor och mikrobiella substanser.

danmark

Konservatorer från Nationalmuseet i Köpenhamn berättade om sina rutiner med att säkert och metodiskt arbeta med föremål behandlade med bekämpningsmedel.

Det var en intressant konferens som gav många bra kontakter inför vårt fortsatta arbete med gifter i samlingar.

Riksantikvarieämbetet har, tillsammans med Nordiska museet och Medicinhistoriska museet i Göteborg, beviljats FoU-medel för att under ett år driva ett expertnätverk samt arrangera ett seminarium om ohälsosamma ämnen i samlingar.

Det kommande seminariet kommer att ha ett bredare fokus och även ta upp problematiken med att föremålen i sig kan innehålla giftiga ämnen. Det är inte ovanligt med instrument med radioaktiva eller giftiga kemikalier, gamla speglar med kvicksilver, giftpilar eller vapen.

Med nätverket vill vi sammanföra expertis från myndigheter med konservatorer och samlingsförvaltare verksamma vid museer. Det huvudsakliga syftet är att informera och sprida kunskap om att det kan finnas ohälsosamma föremål på våra museer. Med information, rätt personligt skydd och förhållningsätt är det dock fullt möjligt att hålla, visa och använda dessa museiföremål.

Läs mer om vårt arbete på: http://www.raa.se/kulturarvet/foremal-och-samlingar/gift-i-samlingar/

Carola Häggström, utredare, Kulturvårdsavdelningen

Expedition i färgernas tjänst

Klart väder och vi hoppas gå från klarhet till klarhet i uppdraget att kartlägga rutinerna för färgundersökningar inom byggnadsvården i Sverige. Foto: Helena Grundberg CC BY
Klart väder och vi hoppas gå från klarhet till klarhet i uppdraget att kartlägga rutinerna för färgundersökningar inom byggnadsvården i Sverige. Foto: Helena Grundberg CC BY

Klockan 09.25 lyfter propellerplanet från Visby flygplats och vi är på väg igen. Efter två mycket intensiva dagar i Skåne och på Västkusten reser vi nu till det tredje och avslutande dialogmötet i Stockholm.

Incheckningen av bagaget går fint trots en viss oro för övervikt. Att ämnet färg väger tungt det vet vi men tänk att en samling färgkataloger och god litteratur om färgundersökningar kan väga så nära maxgränsen för bagage… På Bromma strålar jag och min kollega, Kathrin Hinrichs Degerblad, samman med vår medverkande expert, David Edvardson, som en stund tidigare anlänt från Göteborg.

Under våren har vi gått ut med en enkät till den breda grupp som kan vara inblandade i frågor och uppdrag om färgundersökningar inom byggnadsvården. Vi har vänt oss till ägare, förvaltare, län, kommuner, museer, konsulter och fler därtill.

Nu ska det rykande färska resultatet av enkäten delges och några av de svar som stuckit ut extra ska diskuteras.

En strålande vårfager huvudstad möter oss och efter lunch har återigen en mängd positiva deltagare bänkat sig. Dagens värd, Oiva Isola, Kulturmiljöavdelningen, ger oss sitt perspektiv på färgfrågor och statliga byggnadsminnen. Oiva ger oss intressanta exempel på färgdiskussioner i tidigare restaureringsprojekt.

Mötet i Stockholm avslutar vår serie dialogmöten som också bjöd på mobilt färglabb i mikroformat. Foto: Helena Grundberg CC BY
Mötet i Stockholm avslutar vår serie dialogmöten som också bjöd på mobilt färglabb i mikroformat. Foto: Helena Grundberg CC BY

Vid dialogmötet i Helsingborg gav våra värdar vid Kulturmagasinet och stadsantikvarie Mia Jungskär en tänkvärd och rolig ingång till ämnet om byggnader och färg. I Göteborg gav värden vid Institutionen för kulturvård, proprefekt Anneli Palmsköld oss etnologens spännande perspektiv i ett tvärdisciplinärt område.

Dialog Gbg skrivbord klippt

Gruppdiskussioner i Göteborg och i Helsingborg. Foto: Helena Grundberg CC BY
Gruppdiskussioner i Göteborg och i Helsingborg. Foto: Helena Grundberg CC BY

Deltagarna har flera uppgifter att fylla denna dag. Innan de avslutande diskussionerna är det plats för arbete vid tre stationer med mikrolabb. Vid den första stationen är uppdraget provtagning och mikroskopering. Metoderna för att ta ut prover från ett dörrfoder varierar och ger en härlig aktivitet vid station ett. Vid nästa station undersöker vi ytor och diskuterar uppbyggnad av måleri. Vid den tredje stationen får vi en inblick i möjligheterna att registrera och presentera data i ett skräddarsytt system för just färg- och byggnadsarkeologiska undersökningar som David Edvardson, K-Konservator AB, tagit fram.

Här undersöker vi ett dörrfoder med spår av mahognyimitation under ytan.  Foto: Helena Grundberg CC BY
Här undersöker vi ett dörrfoder med spår av mahognyimitation under ytan. Foto: Helena Grundberg CC BY

Diskussionerna har varit engagerade, viktiga och gett oss mycket att arbeta vidare med. Det har varit fantastisk roligt att få möta alla positiva och färgstarka deltagare, som bidragit med allt från värdskap och enkätsvar till dialog.

Nu reser vi tillbaka till skrivbordet och omsätter alla inlägg till nästa steg i färgernas tjänst!

Helena Grundberg, utredare, Kulturvårdsavdelningen

 

Bidraget till kulturarvs IT uppmärksammas medialt

Bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material och möjliggör för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. På bilden ses ett arkiv. Foto: Lars Kennerstedt, CC BY
Bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material och möjliggör för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. På bilden ses Riksantikvarieämbetets arkiv.
Foto: Lars Kennerstedt, CC BY

Riksantikvarieämbetet fördelar under 2015 närmare 10 miljoner kronor i bidrag till Kulturarvs-IT för museer och andra kulturinstitutioner i hela Sverige. Pengarna ska användas till löner för arbetsledare som leder mellan 5-12 personer med funktionshinder.

Efter beslutet om fördelning av bidrag till Kulturarvs-IT , så har det uppmärksammats i en hel del lokalmedia, bland annat med stora artiklar i  Gotlands Allehanda och  Dalademokraten.

Jag som har arbetat med dessa frågor i många år hos Riksantikvarieämbetet tycker därför att det är extra roligt när det uppmärksammas i media, i synnerhet då vi är en av ett drygt 20-tal statliga myndigheter som är utsedda av regeringen att ha ett särskilt ansvar att driva igenom funktionshinderspolitiken.

Samtidigt som bidraget till Kulturarvs-IT ökar tillgängligheten till museernas material så möjliggör det för människor med funktionshinder att utföra ett meningsfullt och värdefullt arbete. Vi har också sett hur intresset för bidraget har ökat de senaste åren och vi får numera fler ansökningar än bidraget räcker till.

Om du har frågor som berör Kulturarvs IT, välkommen att kontakta mig!
Rose-Marie Bjuhr, avdelningen för Arkiv och bibliotek på Riksantikvarieämbetet

Utveckling pågår – Aktuell Arkeologi

Utvecklingen av Aktuell Arkeologi pågår för fullt just nu. Arkeologer från flera grävande organisationer håller på att lägga in information om sina arkeologiska undersökningar samtidigt som de testar tjänsten och ser att den fungerar som den ska.

Aktuell arkeologis startsida. Arkeologi i Sverige. Arkeologi nära mig. Om siten.

Det finns två sätt att söka på: Antingen på alla aktuella arkeologiska undersökningar och visningar i hela Sverige eller på de som är aktuella nära dig. Platserna för undersökningarna markeras på en karta och genom att klicka på punkten får du upp information om platsen och vad som händer där.

Karta över området runt Linköping med en punkt vid gravfältet i Slaka.
Skärmklipp från utvecklingsversionen av Aktuell Arkeologi. Bakgrundskarta © Lantmäteriet

Informationen i Aktuell Arkeologi är kort och koncis, men via länkar kan du ta dig vidare till de arkeologiska undersökarnas egna kanaler där de berättar om platsen och vad som händer.

Informationssida i Aktuell Arkeologi om domarring och tingsplats i Slaka. Svartvit bild på resta stenar i en domarring tillsammans med text om undersökningen. Bilden skjuter ut i marginalen till höger.

Bli inte alltför upphetsad över att äntligen få veta vad som döljer sig på den gamla tingsplatsen i Slaka: Det här är en undersökning jag har hittat på för att testa hur det fungerar att lägga in en undersökning i Aktuell Arkeologi och hur det ser ut i min mobil. Som du ser finns det fortfarande en del skönhetsfel i tjänsten. Vill du hjälpa till med att göra Aktuell Arkeologi snyggare och mera användarvänlig? Vi behöver testare som kommer med återkoppling till utvecklarna om allt från buggar till läsbarhet. Hör av dig till oss på aktuellarkeologi@raa.se!

/Hanna Larsson

Bockstensmannen öppnade ögonen för Wikipedia

bild 4
Axel Pettersson från Wikipedia visar statistik. Foto: Sophie Jonasson, cc-by

Så här i början av året är det dags att fundera på vad man gjorde bra och vad som kan förbättras under de månader som nu ligger framför oss. Jag sitter och går igenom utvärderingar från förra årets seminarier och workshops.

Den 6 november 2014 anordnade Riksantikvarieämbetet ihop med Länsstyrelsen Halland, Kulturmiljö Halland och Hallands kulturhistoriska museum en dag om att bedriva verksamhet på webben. Människor som arbetar med kulturmiljö på olika sätt i länsstyrelser, kommun, region, museer och ideella sektorn (hembygdsrörelsen och Wikipedia) tillbringade en dag på Varbergs fästning.

Syftet med seminariet var att genom korta presentationer med goda exempel lägga en grund för en dialog kring hur man inom kulturmiljöområdet ser på att använda webben för att arbeta mer inkluderande och effektivt. Hur tänker man kring var informationen bör finnas för att möta människor som söker information? Hur ser man inom kulturmiljösektorn på att skapa och finnas på plattformar för dialog etc. Dessa frågor är aktuella hos museer och länsstyrelser, inte minst i och med de nya nationella målen för kulturmiljö. Både infrastruktur och mer ”mjuka” frågor som hur man agerar på sociala arenor var på agendan.

T ex pratade Axel Pettersson från Wikipedia om exemplet Bockstensmannen. Statistiken visade tydligt att det är svårt för ett enskilt museums hemsida att mäta sig mot trafiken på t ex artikeln Bockstensmannen på Wikipedia, både den svenska och engelska versionen. Om ett museum befinner sig på Wikipedia med sin kunskap så når de fler människor, helt enkelt.

Jag fick in många intressanta synpunkter i utvärderingen. T ex:

”Det jag fick med mig från dagen, och som jag även ska ta upp på ett kommande enhetsmöte, är att det är bättre att bli synlig där allmänheten finns på webben snarare att tro att de själva ska hitta till länsstyrelsens hemsidor. Att kunna gå in och redigera i Wikipedia för att därifrån leda intresserade i olika ämnen vidare till länsstyrelsens websidor, tror jag kan vara ett betydelsefullt sätt att skapa en större förståelse för länsstyrelsens verksamhet men också en större inblick i myndighetens kompetensområden. Det borde på sikt kunna innebära att länsstyrelsen kan bli mer synliga på webben utan att för den skull behöva vara allt för betungande för de webbansvariga. ”

”Stort tack för en intressant och väl genomförd seminariedag om kulturmiljövårdens verksamhet på webben. Det fick mig helt klart att börja tänka i nya banor.”

”Tack för en bra dag i Varberg – bättre än jag hade förväntat mig! Jag uppskattade särskilt diskussionen om platsr och wikipedia vilken gav mig riktningsvisare vad vi bör jobba med vad gäller handlingsprogram och förfrågningsunderlag i framtiden.”

workshop i digitalt berättande
Storycircle på workshopen i digitalt berättande. Foto: Sophie Jonasson, cc-by

I maj hade vi en workshop i digitalt berättande på tema migration tillsammans med Kulturskolan Stockholm. Syftet var att genom en aktiv insats få in berättelser av en typ som helt har saknats på Platsr – egenupplevd migration. 7 personer producerade 5 digitala berättelser. Se t ex Carmens berättelse om hur människor i ett land långt borta räddade livet på hennes pappa eller Orestes berättelse om hur det är att känna glädjen över frihet men sedan inte riktigt känna sig insläppt. Några röster från kursen:

”Jag tänkte först vad vill ni på myndigheten oss invandrare. Sen förstod jag att ni ville faktiskt lyssna”

”Tack för det utmärkta möjligheten du gav oss att bidra med vår sandkorn till folkhistoria. Nu känner jag mig som en riktigt antikvitet!”

”Det är alltid roligt att få jobba med berättelser som vill bli berättade och som känns angelägna både för avsändare och mottagare.” (kursledare, Kulturskolan)

Nu är det dags att kavla upp ärmarna och förhoppningsvis lyckas nå fram till människor och mål under 2015.

>>Sophie Jonasson arbetar på Riksantikvarieämbetet med bl a Platsr

Webbdag i Varberg

bild 4
Axel Pettersson, Wikimedia Sverige pratar museer på Wikipedia. Foto: Sophie Jonasson, licens: cc-by

 

I förra veckan träffades ett 40-tal personer verksamma inom kulturarvsområdet på Varbergs fästning för att prata om hur man kan bedriva verksamhet på webben. Det var en blandad grupp, länsstyrelser, museer, hembygdsrörelsen och kommuner var representerade. Och så Riksantikvarieämbetet förstås!

Det var intressant att konstatera att frågorna kring hur man kan arbeta mer inkluderande, finnas med sin kunskap och sina perspektiv där människor befinner sig och att kommunicera är frågor som är heta. Bland annat presenterades hur Hallands kulturhistoriska museum arbetar med att redigera Wikipedia och på så sätt når otroligt många med sin kunskap utan att behöva lägga in särskilt stora resurser. Lödöse museum presenterade hur de arbetar med att lyfta fram berättelserna som de stöter på i sitt rika material på berättarsajten Platsr. Berättelsen om hur två munkar ryker i luven på varandra på 1400-talet passar inte in på Wikipedia men väl på en berättarsajt. Ola Hugosson pratade om hur Åkers hembygdsförening samarbetar med geocachingrörelsen för att sprida kulturarvet till dem som inte från början har ett intresse, men som tycker om att röra sig ute i kulturmiljön. På skyltar som via QR-koder leder den intresserade till berättelser om platsen. Dessa skyltar, ca 60 st, har fått samlingsnamnet ”Ekomuseum Vaggeryd”.

Det var en intressant dag, och vi hoppas kunna återkomma på ett eller annat sätt!

 

>>Sophie Jonasson arbetar på Enheten för informationsutveckling på Riksantikvarieämbetet. Här ligger min presentation om digitalt berättande, Platsr och medborgardialog!

Skillnaden mellan Wikipedia och Platsr

Lennart Guldbrandsson

Lennart Guldbrandsson. Foto: Holger Motzkau, ingen upphovsrätt

 

Under mina Wikipediaföreläsningar och -workshoppar stöter jag ofta på liknande funderingar och utmaningar. Några av dem har jag skrivit om tidigare, såsom den där fördomen om att lärare skulle förbjuda elever att använda Wikipedia (det gör de inte).

En av frågorna som återkommer handlar om vad som får finnas med på Wikipedia. Folk förstår i regel att det inte är en bra idé att varje garageband eller frisersalong får en artikel i Wikipedia. Hittills har jag oftast förtydligat det med att det beror på att det sällan finns tillförlitliga källor om garageband och frisersalonger. Det gör att det är svårt att skriva tillförlitliga artiklar om dem. För inte länge sedan var det dock någon som påpekade att artiklar om garageband och frisersalonger också skulle innebära reklam för dem. Det lyfter upp dem till en status som de inte har än. Det innebär att Wikipedia får vänta tills artikeln inte innebär att vi gör reklam.

Men det finns områden där gränsen för vad som är reklam och vad som skulle kunna platsa på Wikipedia är grumlig. Ett sådant område är lokalhistoria.

Nu råkar det finnas många människor som är intresserade av lokalhistoria: skolor, hembygdsföreningar, släktforskare, museer, personer som sysslar med reminiscens, etc. Inte nog med det: lokalhistoria är utmärkt för författare som gör research inför sina böcker och för personer som letar inspelningsplatser för film.

”Varför inte väva in en lokal sägen i din egen berättelse och på så sätt göra din film mer relevant för de som bor där?”
[Källa: Voodoofilm]

För den typen av lokalhistoria är Wikipedia kanske inte rätt plats. Men det finns andra ställen att publicera texter om byggnader och händelser. Jag har nu därför börjat hänvisa de som är intresserade av att skriva lokalhistoria till en sådan webbplats, Riksantikvarieämbetets Platsr.

Platsr (ja, det stavas så) har som slogan ”platser med berättelser”. Platsr är precis som Wikipedia fritt licensierat så att man ska kunna återanvända informationen där. Vem som helst kan bidra. Man måste dock skaffa ett konto, men det är gratis.

Precis som med mycket annat som Riksantikvarieämbetet gör så finns det möjligheter att göra kopplingar till Wikipedia. Likaså går det att göra länkar till Platsr i Wikipedia, som i artikeln om Bällsta gård.

Vad hör hemma på Platsr och vad hör hemma på Wikipedia?

Visst finns det fortfarande mycket lokalhistoria som hör hemma på Wikipedia: alltifrån kända byggnader till berömda personer och händelser. Poängen med Platsr är dock lite annan än Wikipedia, att synliggöra det personliga. Man uppmuntrar användarna att skriva berättelser och inte bara fakta. På Platsr är det alltså inte byggnaden i sig som är det viktiga utan vad som hände i byggnaden.

Här är en tabell som försöker förtydliga det hela:

Wikipedia Platsr
* ord som ”enligt” och ”baserat på” * ord som ”jag”, ”vi”, ”morfar”, ”spännande”, ”rädd”, ”mystiskt”
* översikter, sammanfattningar, listor * löpande berättelser med personperspektiv, minnen, citat
* allmänintresse, uppfyller relevanskriterier * lokalt intresse, inga lägsta krav
* kräver källhänvisningar * betonar det personliga

Det är förstås viktigt att se att det alltid kommer att finnas saker som passar in på båda ställena. Det gör inget. Såväl Wikipedia som Platsr har öppna API:er, så det är enkelt att dela med sig.

 

>>Lennart Guldbrandsson, wikipedian, medlem i Wikimedia Sverige