Kategori: Öppenhet

Länkade Lämningar

I fredags avslutade Riksantikvarieämbetets program DAP ett kort internt hack om öppna länkade data på RAÄ. Hacket hölls över fyra dagar sprida över två veckor, och ordnades med hjälp av Martin Malmsten från Kungliga biblioteket, som har flera års erfarenhet av att jobba praktiskt med länkade data. Syftet med hacket var att bekanta våra IT-arkitekter och systemutvecklare med länkade data-teknik, och visa hur befintliga datamängder enkelt kan göras till länkade (och länkbara) data. Även att inleda en diskussion kring vägval för vår framtida länkade data, både vad gäller publicering och tjänster.

LOD-hack 2016
LOD-hack 2016
Bild: Åsa Sundin; CC-BY

Läs mer

Ensuring the unexpected

Det här inlägget finns även att läsa på svenska, här.

Just how exciting is linked open heritage data, really? What’s the point – so what? Do normal people really care about unintelligible RDF data claiming to describe a rune-stone from Östergötland?

Information which is “open” should be unfiltered, of high quality, and may be freely used and re-used by anyone. “Linked data” is a standardised method for describing connections between tangible and intangible things and phenomena in such a way that how they relate to one another can be understood by machines.

So how does this apply to the information in databases held by cultural heritage organisations? Läs mer

Hur man gör för att något oväntat ska hända

This post is also available to read in English, here.

Hur spännande är egentligen öppna länkade kulturarvsdata? Man kan nog fundera över vad poängen är. Än sen då? Vilken normal människa bryr sig om obegriplig RDF data som påstår sig beskriva en runsten från Östergötland?

Information som är “öppen” (enligt definitionen), är ofiltrerad, av hög kvalitet och kan fritt vidareutnyttjas av vem som helst. “Länkad data” är en standardiserad metod för att relatera olika ting och företeelser på ett sådant sätt att sakernas relation kan förstås av maskiner.

Så hur gör man nu med den information som finns i kulturarvsinstitutionernas databaser? Läs mer

Mr. Smith Goes to Washington

Förra helgen (6–10 november) var jag i Washington, DC, för att delta in en workshop för Project Andvari.

Andvari är ett internationellt projekt, men drivs av Amerikanska forskare på CUA, Mississippi, och Virginia. Projektet har som mål att skapa en forskningsinriktad digital plattform för material – framförallt monument och föremål – från tidig medeltidens Europa (300–1100 talet), med särskild betoning på ikonografi. Jag var med på det första projektmötet i fjol; projektet ska byggas på öppna länkade data, och jag deltar för att ge råd om tekniken och öppna svensk kulturarvsdata.

Läs mer

Riksantikvarieämbetet och webben

5641346450_ed66c7ef04_o
Foto: Dave Gray (cc-by)

Under 2014 arbetar Riksantikvarieämbetet med att ta fram en webbstrategi eller digital strategi som det också kallas ibland. Syftet med webbstrategin är att ta fram ett förslag för hur Riksantikvarieämbetet ska använda digitala kanaler för att uppfylla sitt uppdrag; ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet med ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.

Det förändrade medielandskapet har ändrat förutsättningarna för hur vi kommunicerar med omvärlden – vem som helst har idag medel att driva frågor i nya medier och forma uppfattning om olika företeelser. Det går inte heller att förvänta sig att människor söker och hittar fram till varje organisations webbplats när de söker kunskap. Människor väljer att finnas på de arenor som passar dem bäst och som de har mest nytta av, till exempel de platser där de kan få snabba svar (på gott och ont).

Riksantikvarieämbetet eftersträvar att alla snabbt och enkelt kan få tillgång till information med hög kvalitet och få den direkt när användningen kräver tillgång till information – därför måste vi ha koll på när dessa behov uppstår. Det betyder att vi måste vara aktiva lyssnare på vad som sker, skrivs och sägs i olika kanaler, för att kunna fungera som goda kunskapskommunikatörer.

Webbstrategin ska stärka Riksantikvarieämbetets kunskap och kompetens internt inom digital närvaro och sociala medier. Det är därför viktigt att webbstrategin är praktiskt inriktad och har en tydlig koppling till konkret verksamhet. En annan viktig aspekt i webbstrategin är att det finns förståelse för att vi har olika erfarenheter av att kommunicera på webben och att fokus ligger på kommunikation och mindset mer än tekniska detaljer.

Sammanfattningsvis vill vi att webbstrategin kommer att bidra till att:

  • Myndighetens användning av digitala kanaler är effektivt samt bidrar till att uppfylla Riksantikvarieämbetets mål
  • Öka tillgänglighet till kulturarv
  • Öka engagemang kring kulturarvsfrågor och stärka relationer med målgrupper och intressenter
  • Fler vet vad Riksantikvarieämbetet är och vad vi gör

De som hjälper oss i arbetet är Connecta konsulter. Vi i projektgruppen hade ett uppstartsmöte tillsammans med dem i slutet av augusti i Visby. På kick-offen pratade vi bland annat om webbstrategin som ingående del av varumärkesarbetet och hur den kan hjälpa oss att positionera oss som synliga och tydliga i de frågor vi jobbar med. Ambitionen är att konsulterna genom flera workshops och intervjuer i samverkan med oss tar fram en webbstrategi som fungerar för vår verksamhet och omfattar Riksantikvarieämbetes totala digitala närvaro på egna och andras webbplatser.

20140825_135643
Foto: Riksantikvarieämbetet (cc-by)

Just nu pågår en nulägesanalys; med hjälp av en intern enkät tar vi tempen på hur pass ’digitalt mogna’ vi är på myndigheten. Ett antal djupintervjuer genomförs också internt på myndigheten samt med externa intressenter och målgrupper.

 

Maria Logothetis jobbar bland annat med projektledning av webbstrategin, Europeana Awareness och Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Hur fritt är det digitaliserade kulturarvet?

Många minnesinstitutioner uppmuntrar till användning av bilder och annat innehåll i sina digitala samlingar genom att märka dem med Creative Commons-licenser, som kan sägas täcka området mellan helt begränsat och helt fritt material. Licenserna anger hur materialet får användas – om exempelvis en bild får användas hur som helst så länge fotografens namn anges, om den får ändras och om den får användas kommersiellt. (Läs mer om Creative Commons-licenserna här)

K-samsök samlar och tillgängliggör kulturarv från svenska museer och andra minnesinstitutioner och innehåller just nu c:a 5,5 miljoner objekt (varav 2,3 miljoner med bild) från drygt fyrtio olika minnesinstitutioner. All metadata, det vill säga all information om objekten, i K-samsök är märkt CC0 vilket innebär att den inte är skyddad av upphovsrätt. Bilder och annan media kan däremot ha någon av flera olika märkningar, och hur de fördelar sig ses i diagrammet nedan:

Rättighetsmärkning i K-samsök
Riksantikvarieämbetet – CC BY

”Creative Commons Erkännande, icke kommersiell, inga bearbetningar” (CC BY-NC-ND) är den allra vanligaste licensen bland K-samsöksinnehållet. Det är en licens som innebär att materialet får användas så länge det inte ändras och inte används i kommersiella sammanhang. Näst störst är Public Domain Mark, som används för att visa att innehållet inte längre skyddas av upphovsrätt (till exempel gamla fotografier). Det finns troligen mer material som tillhör den kulturella allmänningen men som inte är märkt så.

Diagrammet ovan visar bara de objekt som överhuvudtaget har någon rättighetsmärkning — ett av fem objekt med bild i K-samsök har inte märkts med någon upphovsrättsinformation alls.

Europeana som samlar och tillgängliggör europeiskt kulturarv (just nu mer än 30 miljoner objekt från ett par tusen kulturarvsinstitutioner i Europa) har också sammanställt statistik över hur stor andel av materialet i deras söktjänst som har rättighetsmärkning och vilka licenser som används. Deras diagram är sorterat efter hur fritt materialet är; ju längre till vänster i diagrammet desto friare får det användas.

Europeanas licenser
Europeana – CC BY-SA

Så här ser motsvarande diagram ut för K-samsök (SOCH, Swedish Open Cultural Heritage, på engelska):

Licenser i K-samsök enligt Europeanas uppdelning
Riksantikvarieämbetet – CC BY

(Gröna staplar = får vidareanvändas, blå staplar = vidareanvändning med restriktioner, grå staplar = ingen vidareanvändning tillåten)

Jämfört med Europeana (där K-samsök ingår som en delmängd) har alltså digitaliserat kulturarv från svenska institutioner en större andel Creative Commons-licensierat material och relativt mycket som är Public Domain, men de licenser som används för upphovsrättsskyddade objekt är oftast de mest begränsande av licenserna.

CAA 2014, Paris

CAA – Computer Applications and Quantitative Methods in Archaeology – är en årlig internationell konferens för arkeologer, matematiker och dataloger om användning av digitala tekniker inom arkeologi. För några veckor sedan var jag med på den 42:a konferensen i Paris. Jag var där för att presentera Riksantikvarieämbetets arbete med DAP-programmet och för att lära mig om andra projekt – såväl pågående som avslutade – som skulle kunna ha bäring på DAP eller som vi som jobbar med DAP skulle kunna använda inom vårt arbete. Läs mer

ArkHack 2.0

I fjol höll vi ett ”hack” om kulturarvsdata i Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby, där deltagare från flera olika institutioner var med för att hitta gemensamt värde genom att länka ihop sina respektive datamängder. Hacket var så lyckat, att vi ordnade en uppföljare förra veckan, i anslutning till Vårmötet i Umeå och i samarbete med HUMlab på Umeå universitet.

Den här gången på ”ArkHack 2.0” lockade vi flera deltagare från ett antal olika organisationer. Hacket hölls som ett kollaborativt labb över två dagar 7:e-8:e april på Umeå universitets häftiga HUMlab-X lokaler, med målen att deltagarna skulle hitta kopplingar mellan sina respektive datamängder samt nya sätt att visa upp information från flera källor, lära känna olika verksamheters behov och informationsmängder, lära sig mer om teknik, metoder och attityder kring öppna länkade data, skapa bra förutsättningar för samverkan framöver… och framförallt att ha roligt! :) Det här var inte någon tävling, utan snarare ett sätt för deltagarna att lära sig mer om varandras information, och framförallt hitta kopplingar de emellan, med hjälp av öppna länkade data teknik.

Läs mer

K-samsök och DAP tar Italien

Konferenshallen i Pisa där "Opening the Past" ägde rum.
Opening the Past 2013, Pisa. Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY

I mitten av juni presenterades DAP (programmet ”Digitala Arkeologiska Processer”) för första gången internationellt på konferensen “Opening The Past: Archaeology of the Future” i Pisa (13–15 juni). Konferensen ordnades av Universitet i Pisa och sitt Mappa projekt, som skapar bl.a. början på ett digitalt arkiv för Italiensk arkeologi och ett rikt och omfattande stadsGIS system för staden Pisa.

Läs mer