Kulturarvsdagen 2017: Visning och vandring på bergsmansgården Staberg

Bergsmansgården Staberg är en välbevarad bergsmansgård från 1600-talet och en viktig del av Världsarvet Falun. Besök den under Kulturarvsdagen den 10 september!

I Dalarna erbjuder Bergsmansgården Staberg både visning och vandring under Kulturarvsdagen den 10 september. Här får du veta lite mer om Staberg:

Stabergs bergsmansgård ligger 1,2 mil utanför centrala Falun och är ett populärt besöksmål året runt. Falun fick världsarvsstatus år 2001 och Stabergs bergsmansgård är en viktig del av världsarvet. I Världsarvet ingår gruvan, innerstaden och bergsmansbygden. I Falun har man brutit kopparmalm i flera hundra år och här lades grunden till det som vi idag kallar det svenska moderna industrisamhället.

Bergsmännen i Falun drev hyttor och ägde andelar i gruvan. De var även jordbrukare där hela hushållet var engagerat i jordbruket. De mer välbeställda familjerna lät bygga ståtliga gårdar med vackra trädgårdar utanför centrala Falun där närheten till rinnande vatten var en förutsättning för hyttdrift. Det unika med Stabergs bergsmansgård är att merparten av det som karakteriserar en bergsmansgård finns kvar: gårdsanläggning, åkermark, hagmark, skog, hyttplats samt barockträdgård. Här finns även skyltade vandringsleder, betande får samt café och restaurang med uteservering – allt i en unik och autentisk 1700-talsmiljö.

Barockträdgården är uppbyggd kring gårdsanläggningens mittaxel. Den består av en terrasserad fruktträdgård med plats för 72 träd, en köksträdgård med upphöjda odlingssängar samt två ruddammar. Trädgårdsanläggningen speglar det stora trädgårdsintresse och den odlingskunskap som fanns i den internationellt influerade miljön kring koppargruvan.

Medan allmogen levde på spannmål, rovor, kål och ärter så kunde en bergsmansträdgård innehålla hundratals olika arter och sorter. Idag odlas här ett 30-tal fruktsorter och ett hundratal sorter av köksväxter med koppling till 1700- och 1800-talens Sverige, däribland många lokalsorter som Hedemoraäpple, Solleröpäron, Leksandslök och Rättviksärt. Stabergs bergsmansgård har ett uppdrag som klonarkiv inom Nationella genbanken och ingår även i flera andra samarbeten kring utveckling av historiska trädgårdar.

Lite mer om Kulturarvsdagen den 10 september på Staberg:

Kl. 13.00: I samband med Kulturarvsdagen invigs vandringsleden på området, som nu får nya och fräscha skyltar. Antikvarie Olle Lind tar oss med på en vandring i landskapet, via barockträdgården, över slaggvarp och ner till det som tidigare var hamnen vid Runns strand.

Kl. 14.00: Hösten 2017 startar ett projekt där huvudbyggnaden på Staberg både utseendemässigt men även funktionellt återskapas till sitt ursprung från 1700-talet. På så sätt tillförs viktiga värden för att få en helhetsbild av området, Världsarvet och de sociala och ekonomiska villkor som gällde för bergsmännen och deras familjer. Hur ombyggnationen kommer att gå till och vilka planer som finns för Staberg i framtiden, berättar antikvarie Olle Lind mer om under denna visning.

Välkommen att upptäcka bergsmansgården Staberg och lär känna en viktig del av vår historia!

Kontakt: Christina Staberg

 

 

Kulturarvsdagen 2017: Kulturvandring till Hackåsvallen

Hackåsvallen i skymning. Foto: Eva Karlsson, CCBY

I sydvästra Härjedalen nära gränsen till Dalarna och Vedungsfjället ligger fäboden Hackåsvallen. Under Kulturarvsdagen den 8 september har du möjlighet att besöka den och kanske träffa några fjällkor också! Här får du veta lite mer om Hacksåvallen:

Fäboden är belägen på sluttningen av Hackåsen på cirka 800 meters höjd över havet och är omgiven av tall, gran och björkskog. Hackåsvallen ingår i kulturreservatet Lillhärjåbygget och både fäbod och gård ligger väglöst. Det är Eva Eriksson och hennes son Manne som driver fäbodvallen och dom är femte och sjätte generationen på Hackåsvallen. Vallen har varit i bruk sedan 1880-talet i snart 140 år.

Hackåsvallen kallas även för Paradiset. Här finns två bustugor, två sommarladugårdar, stall, härbre med källare och lada. Husen är byggda i timmer och har plåttak. Det äldsta huset, en av sommarladugårdarna, har årtalet 1884 inristat i en timmerstock. Vallen är omgiven av en trägärdesgård. Ängen på ungefär en hektar, slås med lie och motormanuell slåtterbalk, höet hässjas och förvaras sen i ladan och korna efterbetar ängen. Höet körs hem till gården på vintern. På ängsladan och flera andra byggnader växer varglav, en hotad art som här förkommer rikligt i skogen på gamla torrakor.

Fjällkor med kalvar och ungdjur går på fritt bete i skogen. Buföring av djur och förnödenheter sker i mitten av augusti, men aldrig på en torsdag eller söndag.  Vallen används som en höstvall. På fäboden tillverkas smör, ost, mese och gum.  Fäboden saknar el och korna handmjölkas, i en kallkälla hämtas vatten som pumpas upp med självtryck och via en slang förser vallen med vatten. Förr samlades diskvatten i handgrävda gropar, ett exempel är Kristinahålet, strax söder om fäboden. I skogen finns gångstigar, kostigar och vallstigar. Det finns sju olika vallstigar från fäboden. Varje morgon efter mjölkning och avslutat stök går man ut med korna till olika betesområden.

Kontakt: Eva Karlsson

 

Kulturarvsdagen 2017: Det gotländska änget – natur och kultur i skön förening

Alvena Lindaräng på Gotland. Foto: Anders Lekander, CCBY

På Gotland kan du under Kulturarvsdagen 2017 den 9 september delta i Vandring i två gotländska ängen, Alvena Lindaräng i Vallstena och Hörsne Prästänge som anordnas av Naturskyddsföreningen på Gotland. Här får du veta lite mer om det gotländska änget:

På Gotland finns ännu kvar naturliga slåttermarker, ängar. I ängen tog bonden tidigare vinterfoder till sina nötkreatur, hästar och lamm. Man samlade in den naturliga växtligheten som torkades till hö och tillförde ingen extra gödning till marken. Alvena Lindaräng i Vallstena och Hörsne Prästänge är två exempel. Dessa ägs av Naturskyddsföreningen Gotland och kan besökas under Kulturarvsdagarna 2017.

Fram till i slutet av 1800-talet var ängsmarker dominerande i kulturlandskapet på Gotland. Runt 10 % av Gotlands landyta var ängsmark. När man på 1800-talet lärde sig att odla kretaurens vinterfoder på åkermark, upphörde ängsbruket. På Gotland har 99 % av de 30 000 hektar som fanns omvandlats till skog, åker eller betesmarker. Kvar i hävd finns alltså ungefär 300 hektar fördelat på cirka 200 ängar, eller ängen som man säger på Gotland. De omhuldas som ett historiskt kulturarv som ska bevaras för framtiden och för sin rika biologiska mångfald. De är bygdens stolthet och man sätter en ära i att hålla ängena i hävd. Är 300 hektar mycket eller lite? Sett i ett europeiskt perspektiv är det mycket. Många länder saknar numera helt ängar och ängar saknas också helt i flera av Sveriges län. Man måste ta sig till Rumäniens bergstrakter om man vill se ett fortfarande levande ängslandskap i stor skala.

Alvena Lindaräng

Alvena Lindaräng köptes av Naturskyddsföreningen 1955 för att rädda den fortsatta skötseln. De gamla ägarna orkade inte längre hålla änget i hävd. Alvena Lindaräng hör till de större på Gotland och har en areal på 5,5 hektar. Under många år organiserade föreningen hävden genom årlig fagning (städning) på våren och slåtter (höskörd) i juli. På senare år har Vallstena IF tagit över ansvaret för skötseln, medan Naturskyddsföreningen ännu äger marken. 1980 blev änget naturreservat och är även ett natura 2000 område.

Alvena Lindaräng har en mycket fin flora med bland annat stora mängder av orkidéer. Trädskiktet domineras av lind, vilket är ovanligt på Gotland. Med cirka fem års mellanrum beskärs lindarna. Det heter att träden hamlas, eller som man säger på Gotland, klappas. Detta gör man för att inte marken ska bli alltför skuggig och för att man förr använde mycket lövfoder att ge fåren och nötkreaturen på vintern. Alvenaänget är också mycket rikt på fornlämningar med flera husgrunder (kallas kämpgravar), stensträngar och malstenar. Det visar att det här fanns gårdsbebyggelse på järnåldern. I änget finns en ängsbod från 1700-talet, byggd i så kallad bulhusteknik med faltak. Änget är hägnat med gärdsgård, på Gotland kallad gotlandstun.

Hörsne Prästänge

Hörsne Prästänge köptes av Naturskyddsföreningen 1986.  Änget hade då varit obrukat under tio år, men av och till använts som betesmark för hästar. Området som köptes var cirka 11 hektar, och i dag sköter föreningen ett hektar som änge. Änget har en mycket rik biologisk mångfald, men är inte lika fornminnesrikt som Alvenaänget. Stensträngar, gravrösen och fornåkrar finns dock. 12 olika arter av orkidéer har noterats i änget, varav några arter i mycket stora mängder. Även detta änge är numera naturreservat och natura 2000 område.

I änget finns en ängsbod, byggd 1990 i bulhusteknik och med faltak. Allt virke till boden togs ur änget genom röjningar. Ytterligare en bod byggdes 1993 som används som toalett och förråd. I änget finns hägnader i form av gotlandstun. En naturstig går genom områdets olika delar: änge, naturbetesmark och skog för fri utveckling. I anslutning till änget har Naturskyddsföreningen anlagt ett klonarkiv för gamla gotländska lokalsorter av äpplen.

Kontakt: Anders Lekander

Kulturarvsdagen 2017: Törefors bruk

Smedjan vid Törefors bruk håller öppet under Kulturarvsdagen den 9 september

I Norrbotten är Törefors bruk beläget. Under Kulturarvsdagen den 9 september har du möjlighet att gå en Historisk rundvandring Törefors Bruk samt få en visning av smedjan. Här får du en liten historisk tillbakablick på bruket:

Historien om Töreforsbruk började 1799. Då fick friherren, bergsrådet och baronen Samuel Gustaf Hermelin tillstånd att anlägga ett finbladigt sågverk. men Hermelin hade störreplabner än så – 1801 lade han grunden till ett järnbruk. Det upphörde 1887. Men sågverket levde kvar ända tills 1962…

Törefors bruksepok- några kronologiska hållpunkter:

1799. Hermelin köpte rättigheterna till Törefors. Då fanns byasåg o kvarn på plats.
1800. Damm, såghus och vattenränna byggdes, vårfloden raserade dammen och såghuset, som fick byggas upp igen.
1801. Hermelin fick tillstånd att bygga stångjärnshammare. Troligen uppfördes hyttgården vid denna tid.
1802. Produktionen startade. Drängar hade 66 riksdaler/år, pigor 33 riksdaler/år.
1803. Johannes Quensel utnämndes till bergmästare i regionen.
1807. Quensel köpte bruket och tillhörande rättigheter för köpeskillingen 18000 riksdaler tillsammans med en kompanjon. Ett manufakturverk fick anläggas.
1826. Gyljens bruk i Överkalix började förse Törefors med tackjärn, som forslades med båt till Räktjärvändan.
1829.Vägen Räktjärvändan – Töre anladesför järntransporten. 1850. En skola för bruksbarnen uppfördes.
1869. Töre sågverks AB bildades.
1873. Masungnsbygget påbörjades, en malmbana på järnvägsräls anlades, en kvarn och en ångsåg byggdes.
1875. Masungnen blev färdigbyggd, produktionen av järntackor kom i gång, Stångjärnshammaren och manufakturverket lades ner. Malmen skeppades från Hidersön och järntackorna till Altappens valsverk i Luleå.
1877. Törefors såldes till en Engelsman.
1880. En disponent bostad uppfördes (nuvarande prästgården). 1887. Masungnen lades ner, ångsågen flyttade till Sandholmen. 1930. Torexplattan började tillverkas.
1962. Sågverket lades ner.

Kontakt: Patricia Lundbäck, Töre Hembygdsförening

Kulturarvsdagen 2017: Landskap och biologisk mångfald i Åsnebyns kulturreservat

Mangården på Åsnebyn Foto Sara Roland
Mangården på Åsnebyn Foto: Sara Roland

I Dalsland ligger Åsnebyns vackra kulturreservat möts natur och kultur på ett enastående sätt. På Kulturarvsdagen den 10 september välkomnas alla dit till arrangemanget  ”Landskap och biologisk mångfald i Åsnebyns kulturreservat”. Där bjuds på workshops, vandringar, biologisk mångfald och spår i landskapet. Dagen arrangeras av Hushållningssällskapet Väst i samverkan med Nordals hushållningsgille, Västarvet och Melleruds biodlarförening. Här får du veta lite mer om kulturreservatet:

Åsnebyn ligger i Dalsland vid sjön Kolungens strand, i den västligaste delen av Holms socken. Området präglas av en fullåkersbygd omväxlande med skogbevuxna lägre höjdpartier. I väster reser sig Kroppefjälls östsluttning. Åsnebyn 1:11, ägs av Hushållningssällskapet Väst och skyddades som kulturreservat 2008. Här kan man uppleva en typisk dalslandsgård med ett välbevarat odlingslandskap.

Användningen av ålderdomliga brukningsmetoder och få förändringar långt in i senare tid har inneburit att strukturer och flertalet av det äldre odlingslandskapets biotoper och formelement har bevarats. Här kan man på ett tydligt sätt läsa landskapet och dess historia genom många hundra år, från gravfältet med domarringar till södra ängen med orkidéer och Slåttergubbar och havreåkrarna med sina öppna diken. Även bebyggelsen är mycket välbevarad och speglar den dalsländska jordbruksbebyggelsen under 1800-talet och 1900-talets första hälft.

Historisk tillbakablick

Åsnebyn omnämns första gången i skrift i ett dokument daterat 20 juli 1380. I detta intygar en Torgrim Fågel att han avhänder sig godsen Åsnebyn i Holms socken och Kålungen i Örs socken till Jon Martinsson, som ersättning för två hingstar som han stulit från Jon. I den äldsta jordeboken från 1540-talet upptas Åsnebyn som ett helt skattehemman. Under 16- och 1700-talen sker en viss hemmansklyvning.

Byn bestod på 1760-talet av tre lika stora gårdar, mellan vilka storskifte sker 1764. 1792-93 genomfördes också storskifte på utmarken där ett av syftena var att ”förrätta laga utbrytning å 1/3 af inägorne till nämnde hemman”. Det rör sig här om den del av Åsnebyn som idag motsvarar kulturreservatet och som sedan inte genomgår något mer skifte. De två andra enheterna i byn genomgick enskifte 1824-25. År 1993 donerade dåvarande ägaren Olof Andersson gården till Hushållningssällskapet i Norra Älvsborg (numera Väst).

Under årets Kulturarvsdag vill vi lyfta fram Åsnebyns såväl biologiska som kulturhistoriska värden. Vi tittar på äldre kartor och ser vad som finns bevarat i landskapet av historiska spår, tittar på landskapets flora och fåglar och lär oss mer om hur vi kan främja den biologiska mångfalden på gården genom att bygga insektshotell och arbeta med biodling. I ladugården finns två utställningar om spår i landskapet och biologisk mångfald.

Kontakt:
Johanna Ekekrantz, Hushållningssällskapet.

Kulturarvsdagen 2017: Kulturskatter i Östra Sallerup

En av de kulturskatter som går att beskåda i Östra Sallerup på Kulturarvsdagen den 10 september

Bor du i Skåne eller dess närhet kan du under Kulturarvsdagen den 10 september besöka ”Kulturskatterna i Östra Sallerup”. En tipspromenad tar er genom byn. Och guidningar i 1600-talsparken avgår från Kulturhuset vid flera tillfällen. I Kulturhuset som varit skola finns café och lokalproducerat hantverk och i den gamla slöjdsalen har Hörby radioförening sin utställning. Här får du lite mer bakgrund om byn Östra Sallerup:

Byn är ett kulturminne av riksintresse, här finns spår av människors verksamhet under lång tid. En bronsåldersgrav ligger högt belägen liksom kyrkan från 1100-talet. Norr om kyrkan en gård, som efter Sveriges maktövertagande hyste ryttmästaren, befälet över soldaterna  inflyttade från Småland, Finland och Västergötland. Redan då var gården gammal. Socknens skola, nu församlingshem byggdes 1842 och Hörby Radiostation som låg här var en av landets första. Nu är bara TV-masten kvar.

En präst, Jens Henrichsen vigdes som tjugosexåring till församlingen 1648,då ju Skåne fortfarande var danskt. Jens hade växt upp vid Fredriksborgs slott där mycket talar för att fadern var trädgårdsmästare hos Christian IV. Så mötet med denna fattiga ort uppe på Linderödsåsen, där det varit oro, missväxt och sjukdom var säkert utmanande, också efter spännande studier på Köpenhamns universitet. Bland det första han gör som präst är att be biskopen om befrielse från tionde. Detta beviljas och betyder att även han själv blir utan den delen av försörjningen under några år. Han planterar då fisk i vattensamlingar som så småningom blir basen i den renässanspark han under sin livstid skapar och som nu är fornminne. Parken går ännu att uppleva i original, med fyra kvarter, kanalsystem, dammar, en holme, där Jens hade ett lusthus, perspektivgata  och installationer.

I det sydvästra kvarteret  är installationen en monumental hyllning till den svenske kungen. I dubbla stenrader formar nio meter stora bokstäver orden CAROLUS XI MONARCHA  SVECIAE. Karl XI Sveriges kung. Troligen var detta ett sätt att  skydda församlingen. På bronsåldershögen byggde Jens, senare Jöns, ett observatorium som går att se på Burmans karta över Skåne. Han lät tillverka en stenkista, en tumba , som skulle markera graven.

Där finns texter på danska, latin och med runor. Inget på svenska. Föreningen Jöns Henrikssons Minne  www.karlxistenar.se forskar kring parken och Östra Sallerups skvadron, vårdar och visar minnena. Välkomna!

Kontakt: Eva Grip

Kulturarvsdagen 2017: Natur och kultur i Vällnora bruk

Bild från Vällnora bruk där masugnen skymtar i bakgrunden.  Foto: Per-Olof Fredman

I Uppland har du möjlighet att besöka och uppleva Natur och kultur i Vällnora bruk under Kulturarvsdagen den 9 september. Här får du mer spännande fakta om bruket:

”Det är nog alltid en överraskning för den som första gången åker den vindlande grusvägen genom skogen att plötsligt hamna mitt i ett bruk med masugn, vackra gamla arbetarlängor och i bakgrunden den vackra Norrsjön. Inte så långt från Vällnora bruk ligger också Bennebols bruk, båda är anlagda på 1680-talet. Bruken utnyttjade sjöarna Vällen och Vällnoren för att frakta järnmalm från Dannemora gruva.

Det var framför allt skogen som gjorde att bruken förlades till dessa trakter. Av de tre saker som behövdes för att göra järn – malm, träkol och vattenkraft – var det alltid träkolen som var svårast att få fram i tillräcklig mängd. Vattenkraften för att driva blåsbälgar och hammare fick man här genom att dämma upp Norrsjön.

Vällnora bruk anlades med både masugn och stångjärnshammare av Jakob Leijel d.y. Det såldes 1733 till De Geer som lade ner stångjärnshammaren ett par år senare.

Under större delen av tiden därefter skedde stångjärnssmidet i Rånas. Järnframställningen upphörde på 1890-talet och därefter var det skogsbruket som dominerade verksamheten här.

Men Vällnora har också en äldre historia än den som är knuten till järnframställningen från stormaktstiden. Såväl fornborgen ett stenkast från bruket, som översvämmade åkrar kring Norrsjön och talrika gravar och skärvstenshögar i närområdet visar tydligt att platsen varit befolkad långt innan här kom att tillverkas järn.

Fornborgarna – det finns tre inom gångavstånd – har kanske fungerat som tillflyktsborgar i orostider men i vilket fall har de kunnat ha en roll i att kontrollera den vattenled som funnits här, ända fram till någon tid före vår tideräknings början, när landhöjningen grundade upp den.

De stora gravrösen som finns på höjdryggarna kan nog dateras till bronsålder och äldsta järnålder och skärvstenshögarna och de äldsta odlingslämningarna är lika gamla.

Under bägge dessa perioder har man bedrivit odling, både på åkrar och i trädgårdar. Av åkrarnas grödor har vi inte hittat några rester men av trädgårdarnas örter finns det förvånansvärt mycket som lever kvar, som ogräs och utvandrare till ängar, kring husväggar och i vägkanter. Det finns idag kvarstående bestånd av både kryddväxter, grönsaker och medicinalväxter. De flesta har funnits kvar i bruket under lång tid, några arter bör ha funnits här mycket, mycket länge. Många, som t.ex. löktrav och gråbo tänker vi inte längre på som odlade växter, andra svär dagens odlare kanske över, som kirskål och spansk körvel eftersom de är så svåra att utrota. Ytterligare andra, som bolmört och skelört, har odlats som medicinalväxter. Därtill kommer alla de växter som gynnats av människan och hennes odling, betande djur och slåtter, men som själva inte odlats. Exempel på växter som passivt följt i människans spår är t.ex. ängsklockan och småborren.

Vi kommer under Kulturarvsdagen gå igenom många av alla dessa örter och kanske komma med lite tips på deras användning i kök och hushåll.

Värd för arrangemanget på Kulturarvsdagen är Knutby-Faringe-Bladåkers hembygdsförbund som arbetar på olika sätt för att bevara och visa bygdens historia. Föreningen har ca 200 medlemmar och ordnar olika aktiviteter såsom vandringar längs gamla kyrkstigar, spelmansstämma, midsommarfirande m.m. men håller också på med bevarande av gamla byggnader i Gammelgården och har ett mer eller mindre digitalt arkiv med historiska dokument, foton etc., se länken https://www.hembygd.se/knutby. ”

Kontakt:  Fredrika von Sydow

Kulturarvsdagen 2017: Guidning vid Naturum Tåkern

Tåkern är hemvist för väldiga mängder fåglar samt många andra djur och växter.

I Östergötland kan du under Kulturarvsdagen den 9 september delta i ”Natur- och kulturguidningen  – Människorna vid Tåkern” som utgår från Naturum Tåkern klockan 10.00 och pågår ca 1,5 timme. Här får du lära dig lite mer om området:

Tåkernbygden har ett mycket rikt kulturarv kopplat till både natur och kultur. Bygden har varit befolkad sedan stenåldern och det finns åtskilliga lämningar av bosättningar i trakten. Den mest kända är kanske Alvastra pålbyggnad och en mera sentida känd lämning är Rökstenen.

Runt själva sjön, som f ö var betydligt större för tusentals år sedan, finns också tidigare spår av människor. Sjön har i alla tider varit viktig för människors försörjning. Jakt och fiske är två betydelsefulla exempel. Mindre känt är kanske skörden av både vass och starr för taktäckning respektive foder till boskap.

Förutom det kända begreppet ”Fåglarnas sjö” är det helt i sin ordning att också kalla Tåkern ”Människornas sjö”, eftersom den i så hög grad präglats av människornas verksamhet och gett så mycket tillbaka i form av fisk, fågel och växtlighet.

Tåkern som hemvist för väldiga mängder fåglar samt många andra djur och växter är oomtvistat. De 45 kvadratkilometrarna, varav 15 är vass, har härbärgerat 278 olika fågelarter. Av dessa finns flera i ovanligt stort antal som t ex rördrom, brun kärrhök och trastsångare. Vår och höst fungerar sjön som en av Nordeuropas viktigaste rastplatser för hundratusentals änder, gäss, svanar och tranor. Tåkern ingår som ett viktigt våtmarksområde i Ramsar-konventionen inom EU. Numera har Tåkern också stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Genom sjön strömmar årligen också miljontals kubikmeter vatten som renas genom alla sjöns organismer och mynnar ut som klart och rent vatten i Vättern.

Under vandringen berättar vi om allt detta och visar exempel utmed den spångade leden. Våra kunniga guider svarar förstås också på de frågor som ställs under vandringen. Välkomna!

Kontakt: Malin Granlund Feldt

 

 

Avsnitt 28 – Slåtter och kulturlandskap med Karin och Fabian

En strålande sommardag i mitten av juni begav sig K-podd till Stensjö by utanför Oskarshamn för att hänga med på en workshop i lie-slåtter. Vi fick lära oss skillnaden på knackliar och slipliar, vi fick se hur en lie ser ut i Småland jämfört med på Gotland och hur det skiljer i teknik när man slår.

Men framför allt fick vi prata landskapsvård och kulturlandskap med Karin Bäck, egenföretagare inom landskapsvård, och Fabian Mebus, utredare på Riksantikvarieämbetet.

Vi pratar om varför man slår gräset, som till exempel att artrikedomen bland insekter blir så mycket större om man vårdar landskapet. Varför har man en workshop i lie-slåtter, är inte det en utdöende konstart? Varför är det så viktigt att föra den kunskapen vidare? Och när ska man egentligen slå gräset?

Efter samtalet med Karin och Fabian kan du lyssna på en intervju med Robert Danielsson, föreståndare på Stensjö by och anställd på Kungliga Vitterhetsakademin (fullständigt namn: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien).

Robert berättar mer om historien kring Stensjöby, vad som görs där idag och framtida planer på att bilda kulturreservat. Vill du hoppa direkt till Roberts intervju, gå till 37 minuter och 14 sekunder, 37:14.

Hela avsnittet är inspelat utomhus så ni får stå ut med både traktorljud, fågelkvitter och lite blåst.

Läs mer om hur Riksantikvarieämbetet arbetar med landskap.

Här är lite längre intervjuer med Karin Bäck, Hjalmar Croneborg och Erik Larsson

 

Nordisk konferens om Spectrum och dokumentation

I slutet av maj hölls  en nordisk konferens om samlingsförvaltning med avstamp från den internationella standarden Spectrum, läs mer om Spectrum på www.raa.se/spectrum. Konferensen arrangerades av Finlands museiförbund. Riksantikvarieämbetet och Norsk kulturråd var medarrangör. Deltagare var museiprofessionella från Norden, Estland, Tyskland och England. Första dagen bestod av  föreläsningar och andra av workshops.

Vi var tre personer från Riksantikvarieämbetet som deltog i konferensen vi höll presentationer och arrangerade också en workshop

Att träffas över landsgränser och diskutera frågor som rör samlingsförvaltning är av stort värde för att få inspiration och förslag till lösningar på problem. Deltagarna hade många frågor men delade även gärna med sig med sina egna erfarenheter.

Domkyrkan i Helsingfors, foto Susanne Nickel (cc-by)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under konferensen fick vi höra hur Sverige, Norge och Finland jobbar med Spectrum. Collection Trust från England redogjorde för utvecklingen av Spectrum 5.0 som är en ny version av standarden som kommer i början av hösten.

I Finland är den delen av Spectum som rör kataloganvisningar översatt (appendixet). Det är den del som berörs vid registrering av föremål.  Finlands museer kommer att erbjudas att ansluta sig till ett enhetligt databassystem (MuseumPlus RIA) som är Spectrumkompatibelt. Fokus för finskt arbete har varit att skapa  en gemensam begreppskatalog.

Från Norge presenterade Norskt kulturråd sitt arbete med översättningen av standarden och även implementering. Standarden har varit översatt i drygt ett år och nu försöker de få en bild  av hur mycket Spectrum används på norska museer och hur väl Spectrum korrelerar med verksamheten. De har skickat ut en enkät till museerna för att få svar på några centrala frågor, samt även se vilka av processerna som används mest.

Riksantikvarieämbetet presenterade arbetet med den svenska översättningen och hur vi har rollen att samordna och stötta museer i frågor om samlingsförvaltning. Presentationerna tog även upp hur  Riksantikvarieämbetet kommer att arbeta framöver och visade några exempel på museer som börjat använda Spectrum i olika grad och hur de gjort.

Kevin Gosling från Collections Trust, redogjorde för utvecklingen av Spectrum och hur den tagits fram i samarbete med museer i England och under senare år även internationellt. Det är i samverkan och utifrån gemensamma arbeten som en standard kan få relevans och väl representera arbetet på ett museum. Att använda Spectrum i dagligt arbete stärker professionaliseringen.

För att läsa mer, se blog: Postcard from a conference: SPECTRUM 29-30

Ingela Chef Holmberg
Annika Carlsson
Susanne Nickel