En liten film om Fornsök, made by Stadsbiblioteket i Malmö m.fl.


Stadsbiblioteken i Malmö, Stockholm och Umeå har utvecklat webbplatsen WebbIT och nu har de gjort en liten film om Fornsök! Helt på eget bevåg. Det tycker vi är skoj!

Gunilla Fors på Malmö Stadsbibliotek kontaktade Fornsök för att fråga om de fick lägga ut filmen på WebbIT. Vi sade självklart ja och då svarade hon såhär:
“Så kul att ni tycker den “duger” – och naturligtvis får ni gärna länka till den!

Nu finns den i WebbIT och på YouTube.

Vi försöker hålla lite koll på de webbplatser vi gör filmer om och har som ambition att uppdatera när det behövs. Vi känner till Bebyggelseregistret och Kringla och har med dem i Referensbiblioteket.se, som är vår samling av kvalitetsresurser lämpliga för folk- och gymnasiebibliotek – men vem vet det kanske kan bli någon screencast också så småningom?”

Platsr och Digital Storytelling

Ett av Riksantikvarieämbetets mål med att bygga Platsr var att erbjuda en plattform för människors berättelser – vårt immateriella kulturarv – för vad är ett landskap tomt på historier? Historier bygger relationer mellan människor, skapar förståelse, men skapar också en förtöjning mellan en människa och en plats. Kanske “här gick mamma i skolan”. Också som ny på en plats kan man få en förtöjning genom att någon delar med sig av en berättelse.

För mig var det tydligt när jag under mina sena tonår flyttade utomlands. Nytt land, ny stad, ännu inga vänner. En äldre kvinna i mitt hus måste ha sett att jag behövde en förtöjning, för hon tog mig i handen och berättade om en märklig upplevelse hon hade haft 60 år tidigare när hon såg småfolket dansa på en liten kulle utanför huset en juninatt. Varje gång jag sedan gick till bussen tänkte jag på hennes berättelse och kände mig lite delaktig – som om jag hade fått någonting ovärderligt – en liten bit historia.

Platsr är en plats för just detta – de små berättelserna som berikar den stora – kanske för anekdotiska för att någonsin leta sig in i en bok. Att berätta och dela historier med andra är en del av vårt gemensamma kulturarv och en del av att vara människa. Jag skulle faktiskt vilja säga att Platsr i grund och botten handlar om demokrati. Kulturarv är något som pågår hela tiden, som skapas i en ständig process – men vem är det som ska avgöra vilka berättelser som är viktiga och värda att bevaras?

människor runt en lägereld. Fotograf: wili_hybrid

Bild av människor runt en lägereld. Fotograf: wili_hybrid Licens: cc-by-nc

Digital storytelling utvecklades i början av 1990-talet av bland andra Joe Lambert som idag leder Center for Digital Storytelling i Berkeley. Metoden syftar till att ge svaga grupper en röst, och de små filmerna som blir resultatet talar till ens hjärta på ett helt annat sätt än fakta. Att hitta sin röst, formulera sin historia är viktigt. Men minst lika viktigt är det att sedan sprida sin historia så att andra kan ta del av den! Här finns några riktiga pärlor, livsglimtar från Malmberget. Här ligger en fiktiv berättelse som ändå beskriver en äkta känsla för ett ställe, Alby.

Vill du göra din egen berättelse? Här och här ligger det små trevliga handledningar. Glöm inte att publicera din berättelse på Platsr!

>> Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet

Raoul Wallenberg – two student photographs


Raoul Wallenberg as a senior high school graduate in May 1930, together with his mother Maj von Dardel. Photo: Berit Wallenberg

The 17th of January 2012 was the start of the Raoul Wallenberg Year, celebrated in memory of the Swedish businessman, architect and diplomat, born in Stockholm on August 4th, 1912. Raoul Wallenberg saved the lives of thousands of Jewish Hungarians during his diplomatic service at the Swedish Legation in Budapest in the last period of the Second World War. On January 17th, 1945, Raoul was arrested by the Soviet military and disappeared for ever from the Western world. He was imprisoned in Moscow, where he died in 1947, according to official Soviet sources.

The Swedish National Heritage Board keeps in it’s holdings a collection of photographs by the Swedish archaeologist and art historian Berit Wallenberg, a ten years older female relative of Raoul. The photograph above was taken by Berit at Raoul’s graduation day on May 13th, 1930 at Nya Elementar Senior High School in Stockholm. By his side stands his mother Maj, remarried von Dardel in 1918. Raoul’s father Raoul Oscar Wallenberg deceased three months before he was born.

The second of the two photographs of Raoul in Berit Wallenberg’s collection shows Raoul in a group of fellow students at the graduation day.


Raoul Wallenberg third student to the right in the upper row. Photo: Berit Wallenberg

The photographs by Berit Wallenberg, from Sweden and Europe in the 1920s and 1930s, will be the next photo collection to be shown on the Swedish National Heritage Board’s page on Flickr Commons, starting later this spring. More about it to come…

Read more about the Raoul Wallenberg Year 2012 at the home page of the Government Offices of Sweden.

Digitala Sveriges runinskrifter vid första basen

Run-Janne målar i runorDen första publika versionen (betatest) av  Digitala Sveriges runinskrifter har landat på Riksantikvarieämbetets webbplats.

Vi har fått god respons på projektet från många presumtiva användare och nu finns hela innehållet tillgängligt på nätet.  Projektet arbetar vidare med den digitala versionen för att frigöra den från de “fysiska hinder” som hör till bokverket. Projektets mål är en forskarplattform med sökgränssnitt och fler källor än Sveriges runinskrifter. Men det målet når vi i följande projektetapper.

Bokverket Sveriges runinskrifter har getts ut i häften, men är tänkt att läsas i en särskild bindningsordning. Vi har försökt att samla länkar till text och planscher var för sig för att underlätta läsning. Band och häften har delats upp i flera filer för att underlätta nerladdning. Observera att pdf-dokumenten ändå tar tid att ladda ner (vanlig filstorlek är 45 Mb).

Ge oss gärna respons, det ger oss mer underlag till att förbättra Digitala Sveriges runinskrifter.

Gun Larsson / operativ projektledare för Digitala Sveriges runinskrifter

Skydd hävt – Kiruna stationshus rivs

Bebyggelseregistret fick i förra veckan in ett beslut om hävande av byggnadsminnet Kiruna stationshus. Stationshuset ligger i ett område med stor risk för sprickbildning i och med malmbrytningen och kan på sikt inte stå kvar på platsen. Efter diskussioner om hur man skall kunna bevara byggnaden, antingen genom att flytta den eller demontera och bygga upp den på annan plats, har man nu kommit fram till att den enda möjliga utvägen är att göra en noggrann dokumentation och sedan riva byggnaden. Att demontera byggnaden och flytta den ses inte längre som ett alternativ eftersom det finns stora risker för ras. Samtidigt är delar av det kulturhistoriska värdet starkt förknippat till platsen, en självklarhet då det handlar om en järnvägsstation i anslutning till järnväg. Länsstyrelsen anser därför att detta värde skulle gå förlorat om byggnaden flyttades från sitt sammanhang. I länsstyrelsens beslut för hävandet av byggnadsminnet finns det tydliga riktlinjer för hur dokumentationen skall utföras.

Fotograf Jan Eve Olsson 1998-06-06

Kirunas stationshus byggdes 1915 i stram nationalromantisk stil och ritades av Folke Zettervall och blev statligt byggnadsminne 1986. Det övergick sedan till att bli byggnadsminne enligt kulturminneslagen 2001 då Jernhusen förvärvade byggnaden från staten.

Jag antar att vi kommer få se fler liknande beslut i Kiruna framöver.

Beslutet om hävandet av byggnadsminnet Kiruna stationshus finner du i Bebyggelseregistret under dokument

 

 

Intensiva Intensivdagar


Foto: Lars Lundqvist, Riksantikvarieämbetet (CC BY-NC-SA)

Under tre fantastiska dagar har jag presenterat Riksantikvarieämbetets berättarsajt Platsr Riksutställningars Intensivdagar, och jag kan bara konstatera att det här med berättande, de alternativa och personliga berättelserna är väldigt aktuellt! Jag pratade med många under dagarna, men några fastnade särskilt i mitt minne.

Åsa Eriksson, en engagerad kultursekreterare i Bålsta som brinner för att få Bålstas ungdomar att upptäcka sina röster och själva definiera och beskriva sig och sin hemort. Sara Lindquist och Elfrida Bergman som driver projektet Qeering Sápmi där livsberättelsen står i fokus – hur är det att tillhöra två minoriteter samtidigt? Innebär omvärldens attityder att man måste kompromissa? Fokus ligger på kraften i berättandet;  “Forskning visar att det enda sättet att bryta ner fördomar är att låta människor ta del av livsberättelser” för att citera Elfrida.

Allra sist på Intensivdagarna låg Riksantikvarieämbetets och Berättarministeriets programpunkt “En väv av berättelser”. Dilsa Demirbag Sten från Berättarministeriet, Agnes Kempe och undertecknad från Riksantikvarieämbetet pratade om berättande, delaktighet och vad som händer när det finns ett forum där man kan göra sin röst hörd. Berättarministeriet jobbar med barn från socialt utsatta områden, hjälper dem att hitta sina egna röster och sitt eget språk via skrivarverkstäder. Platsr är en sajt där berättelsen kan leva vidare genom att andra tar del av den, kommenterar den, kanske bygger på den eller inspireras att göra en egen.

Här kan man lyssna på föreläsningen igen.

Under 2012 samarbetar Riksantikvarieämbetet och Berättarministeriet i ett projekt kring berättande och historia. Det ska bli väldigt spännande!
Slutligen: tack alla för möten, inspiration och inte minst berättelser!

 

>> Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet

Samlingsforum 2011

Årets Samlingsforum hölls i Göteborg på Världskulturmuseet. Temat i år var ”Tillgänglighet och bevarande”. Samlingsforum startade 2010 som ett resultat av ett uttryckt behov av mötesplatser för personal på museer som arbetar med samlingar. Målgruppen är konservatorer, samlingsansvariga, föremålsantikvarier och intendenter m.fl. Vår intention är att genomföra ett seminarietillfälle per år under varierade teman samt gärna i samarbete med en annan institution eller organisation.

Årets möte skedde i samarbete med Världskulturmuseet i Göteborg samt PRE-MAL (De svenska museernas och arkivens skadedjursgrupp).

Foto: Annika Carlsson

Temat ”Tillgänglighet och bevarande” bottnar i det stora tryck som många museer har på att visa upp sina samlingar samt hur bevarandet ofta upplevs hamna i skymundan i museets verksamhet. Vi ville visa på de exempel som finns idag där bevarandet av samlingarna har legat i fokus för att öka tillgängligheten i till exempel utställningar, bloggar eller andra sociala medier.

Diana Walters från Museion inledde den första dagen med ett kraftfullt föredrag rörande hur tillgängligheten som begrepp blivit ett modeord inom museerna de senaste åren. Samtidigt visade hon på hur stora grupper stängs ute från att delta i museiverksamheten.

Nick Poole från Collection Trust (en oberoende organisation i Storbritannien som arbetar världsövergripande med museer, bibliotek, gallerier och arkiv för att utveckla samlingsförvaltning) fortsatte med att redogöra 10 nyckeltrender inom museer i Storbritannien. Här tryckte han bla på
“Preservation & collections care are the responsibility of the whole organisation , Curators, managers and other specialists need to be educated about the role of Conservation and collections care and their impact on it.” “Avoiding thinking of the institution in terms of ‘front of house’ and ‘back of house’ “.

Under programpunkten öppet forum hölls 10minutersinlägg om till exempel pågående eller avslutade projekt här är ett axplock av dessa:
- Digitaliseringen av herbarieark på Naturhistoriska riksmuseet, där den högupplösta skanningen som sker av typsamlingen möjliggör att färre föremål behöver skickas på lån. Lånehanteringen sliter annars mycket på föremålen.
- Hur arbetar man med fältkonservering på en arkeologisk utgrävning och den fördel detta innebar för bevarandet av föremålen.
- Erfarenheten Jönköpings museum har av publikt arbete med konservering där den publika delen snabbt blev väldigt vardagsbetonad, det var inget konstigt att ha publik som stod på andra sidan fönstret och tittade på när man arbetade.
- Konserveringen av Poseideonstatyn på Götaplatsen där engagerade Göteborgare och snäv tidspress för projektet medfört många ställningstaganden.
- Vi fick också en redogörelse för barnutställningen och projektet Jordlingar på Världskulturmuseet och hur bevarandefrågan varit central under hela tiden.

Foto: Annika Carlsson

En spännande föreläsning handlade om hur man inom National Trust på Attingham Park genomför ett program som heter: Attingham Re-discovered. Här sker konservering och restaurering av slottet och parken inför publiken.
”By engaging our visitors in the debates we hope to make it clearer why these decisions need to be so carefully thought through, why they often take a long time, cost a lot of money and that there are usually no right or wrong answers”.
Projektet har lett till att besökarantalet stigit och viljan att donera pengar till detta kostsamma och tidskrävande arbete ökat. http://beta.nationaltrust.org.uk/attingham-park/our-work/

Under dessa två dagar startade Förvaltningsavdelningen att Twittra. Det var ett sätt för oss att snabbt dela med oss av intressanta nyheter och kommentarer från seminariet. Den intresserade kan följa twitterflödet på #samling2011

Ingela Chef Holmberg, Förvaltningsavdelningen

Projektgrupp på besök hos Riksantikvaren i Oslo

Under året så har jag och Erika Hedhammar från Förvaltningsavdelningen samt Lars Brandt och Fredrik Käck från Avdelningen för Fastigheter och besöksmål deltagit i ett internationellt utbyte och projekt vid namn ”Public education and awareness-rising for heritage as significant force of sustainable development”. I projektgruppen har kollegor från norska Riksantikvaren och lettiska State Inspection for Heritage protection of Latvia deltagit. Projektgruppen har i tur och ordning besökt Visby, Stockholm, Riga och Oslo. 15-17 november var vi hos Riksantikvaren i Oslo som hade lagt upp ett mycket spännande program med föreläsningar och diskussioner om bland annat hur man kan nå ut till allmänheten och höja medvetenheten om kulturarvs-, konserverings- och förvaltningsfrågor via webmaterial, databaser, medveten kommunikation, pr, DIVE-analyser och sociala medier. Vi diskuterade hållbar stadsutveckling och gentrifiering i förhållande till kulturarvet och fick en rundvandring både i Drammen och i centrala Oslo där stora ombyggnadsprojekt nu genomförs. Självfallet ingick även besök på Vikingskeppsmuseet på Bygdøy, Oseberg-högen samt på Borre gravhögar med Migårds besökscenter som ingår i en serienominering av vikingatida kulturarvsplatser till UNESCO. Utöver detta besökte vi också Tønsberg där vi fick höra om arbetet med det norska Ruinprojektet. Vi fick höra om det omfattande konserverings- och renoveringsarbete av en unik y-formad timmerstockskyrka i Holmestrand samt besökte det gamla Horten och Karljohansvern. Där diskuterade vi hur före detta fortikationsmiljöer kan omvandlas och utnyttjas efter att militären lämnat dessa. Kort sagt så var det många givande besök och föreläsningar med spännande diskussioner och problemställningar som avhandlades under dess tre mycket kalla och dimmiga dagar i Norge.
Skrivet av Helen Simonsson, Förvaltningsavdelningen

Studiebesök som genererar

På Riksantikvarieämbetet tar vi ofta emot studiebesök. Det är alla sorters grupper som kommer och hälsar på, allt från skolklasser till pensionärsföreningar. Det är så klart kul!

Ännu roligare blir det när de här besöken resulterar i inlägg på besökarnas bloggar.

De här tjejerna twittrade entusiastiskt om sina besök så jag frågade om det skulle komma några blogginlägg om besöket.

Ska tillsammans med grannarna @ och @ besöka en tredje granne @
@mssundberg
Malin Sundberg
Känns som jag är med i ett avsnitt av CSI. Snart är jag helt bevandrad i masspektrometrar och elektronförflyttningar. Ping @
@Pennerdahl
Angelica Pennerdahl
@ Vi hade det fantastiskt bra! :) jag litar på att det kommer blogginlägg från både @ och @
@mssundberg
Malin Sundberg

Här är inläggen:

Johanna Pausini

Florys

Vrak, bortglömda författare och stulna ostar

Som vi tidigare har skrivit om så har nu organisationerna tagit plats på www.platsr.se. Med dem kommer många nya platser, fulla av berättelser och bilder. Här kommer några av mina favoriter! Sveriges Fängelsemuseum har lagt ut ett stort antal platser, så om man är intresserad av kriminalvårdshistoria är det bara att välja och vraka. Länscellfängelset i Visby, till exempel, Sjumastaren kallat. Här har Phryxe, en annan av Platsrs medlemmar,  fyllt på med små ögonblicksnoteringar från 1800-talstidningar, t ex “För stöld af en ost vid skeppsbron dömdes i onsdags arb. Johan Petter Fohlin till tre månaders fängelse samt för oljud å allmän gata att böta 15 kr., som förvandlades till nio dagars fängelse. Fohlins uppgift att f. art. Östergren skulle varit delaktig i stölden kunde icke bevisas, hvarför denne frikändes.” [Gotlands tidning 1882-11-08 p 2]

Sigurd som jättekvinnan Fenja, fotograf: okänd

“Sigurd” som jättekvinnan Fenja. Fotograf: Okänd. Upphovsrätt: utslocknad

Kulturparken Småland har bland mycket annat bidragit med historien om en småländsk superkändis från 1800-talet, helt bortglömd idag. När Sigurd som han kallade sig, inte verkade som författare, kåsör, opinionsbildare, chefredaktör och litteraturrecensent så hände det att han rakade av sig skägget, drog på sig vikingakjortel och uppträdde som den fornnordiska jättekvinnan Fenja.

Är man intresserad av marinarkeologi så ska man hålla ögonen på Sjöhistoriska! Här finns historien om Anna Maria, flöjtskeppet som vintern 1709 först frös fast och sedan brann ner och sjönk till havets botten, allt på grund av att ansvariga vakter hade begett sig på ett taskigt tajmat krogbesök. Men inte något ont som inte för något gott med sig – Anna Maria ger en spännande inblick i en svunnen tid!

Vill du kommunicera med museerna på Platsr så behöver du bara skapa ett eget konto för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna fylla på med eget material och  framföra önskemål om vad du vill veta mer om.

>> Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet