Kategori: Projekt

Resultat av en intervjubaserad förstudie – Byggnadsvårdens behov av laboratorium för färganalys

Riksantikvarieämbetet strävar efter att höja kunskapen kring bevarandet av färg. Utförare och beställare behöver enas kring metoder och riktlinjer. CC-BY

Under hösten 2016 har förstudien Byggnadsvårdens behov av laboratorium för färganalys genomförts på kulturvårdsavdelningen, enheten för konserveringsvetenskap. Resultaten föll inte ut helt enligt projektledarens förväntningar.

Om man är kulturvårdare på ”fältet”, anlitad i byggnadsvårdsprojekt och förväntas avläsa miljöns behov av konservering och restaurering, vad önskar man sig mest då? Bra projektledare? En realistisk tidsplan? Bra sammanhållning på arbetsplatsen?

Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat ett annat önskemål. Nämligen möjligheten för landets utförare och beställare av färgundersökningar att få en naturvetenskaplig tolkning av materialprover från byggnadsvårdsprojekt. Bakgrunden till detta, helt kort: Intresset och efterfrågan efter seminarier, kunskapsstöd och analysmöjligheter kring arkitekturbunden färg har ökat i Sverige och i Europa (globalt kan man nästan säga). Sverige har inget centralt laboratorium för färganalys som kan serva utförarna med materialanalyser. Detta har ett flertal professioner inom byggnadsvården saknat, vilket Riksantikvarieämbetet tagit fasta på.

Förutsättningar för dokumentationsarbete och färganalys
Tillbaka till fältet, där konservatorer, byggnadsantikvarier och en och annan målare behöver veta hur en miljös ytskikt ska bevaras. De är förstudiens fokusgrupp, tillsammans med beställarna av byggnadsvårdande insatser. Jag har i förstuden avlockat dem vad de behöver för stöd för att i högre grad utveckla metoder för färgundersökningar och få en vidgad arena för kunskapsbyggande arbete med färg. I intervjuer har det framkommit att det inte är analysstöd de behöver, primärt. Istället behöver alla yrkesgrupper som utför färgundersökningar, stöd att utföra dokumentation och provtagning innan ett projekt drar igång.

Verkligheten bjuder ofta på denna arbetsgång inom byggnadsvårdsprojekt: Projekteringen utförs av arkitekter eller ingenjörer. Dessa yrkesgrupper prioriterar vanligtvis inte kulturmiljövård. De har inga entreprenörer eller konservatorer med i planeringsstadiet, även om byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde. Dokumentation och materialundersökning – som skulle ha skett redan innan tillståndsansökan – blir aktiviteter förpassade till en tidpunkt i projektet när dokumentation har förlorat en stor del av sitt syfte, det att utföra rätt bevarandeåtgärder.

Detta leder oss till den retoriska frågan som texten inleddes med: Som kulturvårdare på ”fältet”, anlitad i byggnadsvårdsprojekt och förväntas avläsa miljöns behov av konservering och restaurering, vad önskar man sig mest då? Bra projektledare? Ja!

Det behövs bra projektledare och beställare som förstår värdet av dokumentation och analys av det material som står inför bevarandeåtgärder. Vi ser tydligt behovet av ett laboratorium för färg, men det krävs en större efterfrågan som återigen är beroende av beställares initiativ.

Fokus på beställarkompetens 
Nu ska vi på enheten för konserveringsvetenskap arbeta fram kunskapshöjande strategier och skapa en plattform för färgfrågor. Högre beställarkompetens ska öka efterfrågan och kvalitet på färganalys. Samtidigt arbetar vi för att Kulturvårdslaboratoriet kommer arbeta med gästkollegors färgfrågor under 2017 och framåt!

>>Karin Calissendorff är utredare på kulturvårdsavdelningen, enheten för konserveringsvetenskap

 

Fördjupade bindemedelsanalyser på Arkeologiska forskningslaboratoriet

I Arkeologiska forskningslaboratoriet är det ordning bland provrören.
Ordning bland provrören hos Yvonne Fors på AFL. Foto: Karin Calissnendorff CC-BY

Mitt intresse inom utvecklingsområdet för färgundersökningar har lett mig till Arkeologiska Forskningslaboratoriet, AFL, på Stockholms universitet. Där gästforskar kemisten Yvonne Fors kring materialanalys inom Hälsingegårdsprojektet. Yvonnes uppgift är att peka ut vilka bindemedel som målarna använde i inredningsmåleriet. Frågorna i projektet har varit många och Yvonne har antagit utmaningen att koka ned materialet, både i bokstavlig och i överförd mening.

Yvonne Fors har under sin karriär bland annat forskat kring Vasaskeppet och är specialist på arkeologiskt trä. Hon har lång erfarenhet av kulturhistoriskt material och har undervisat i kemi på Institutionen för kulturvård på Göteborgs Universitet. Under besöket i AFL:s labb hoppas jag få se hur hon preparerar färgprover inför bindemedelsanalys med GC-MS (gaskromatografi -masspektrometri) och FT-IR (Fourier transform infrared spectroscopy). När jag möter Yvonne i laboratoriet har GC-MS-instrumentet nått servicesmärtpunkten. Den går inte att tvinga genom en enda analys till. Yvonne har dock inget emot att beskriva processen med ord istället. Eller processerna. Metoden Yvonne använder sker i flera preparerande steg. Vägen till labbet har dock varit lång. Arbetet med ”hälsingefärgen” inleddes med ingående diskussioner med projektets deltagare kring förutsättningar kring provtagning. Avgränsningsarbetet och formuleringen av frågeställningen beskriver Yvonne som grunden till en lyckad arbetsprocess.

Varför behövdes denna avancerade analys?

I Hälsingegårdsprojektet är konservatorer med lång erfarenhet av färganalyser inblandade. Men att typbestämma bindemedel i nedbruten och oren färg är krävande. Färgskikten som var i fokus bjöd inledningsvis på ovanligt stort motstånd. De var åldrade och hade ett stort innehåll av bland annat krita som gav svårtydda svar i enklare bindemedelsanalys. Projektet kopplade därför in Yvonne Fors som kunde ta bindemedelsanalysen ett steg längre. Metoden med extraktion möjliggör för en mer precis analys i bindemedelsanalysen i GC-MS och FTIR. Extraktionsprocesserna är tidskrävande och metoden är ovanliga för färganalysarbetet som utförs på mindre labb.

Vad har Yvonne för metod?

Yvonne förklarar att denna metod inte är ny och heller inte hennes påhitt. Liknande metoder används bland annat i Sydeuropa där kemisterna inom kulturvårdsområdet inte sällan hanterar betydligt äldre provmaterial. Yvonne har däremot satt sin prägel på metoden för att den ska vara skräddarsydd för frågeställningen. Eftersom färgproverna från Hälsingegårdsprojektet innehåller en blandning av olika material, krävs det många renande steg genom extraktion. Yvonne visar mig ett avancerat flödesschema som visar vägen mot identifiering. Pappret innehåller också Yvonnes anteckningar och hon skrattar och säger att detta är ryggraden och rättesnöret som hon regelbundet checkar av mot och fingrar på. När preparaten är renade kan Yvonne köra materialet i GC-MS som ger de grafer med toppar som ger indikationer om det organiska innehållet. Nu kan Yvonne jämföra resultatet med det referensmaterial som hon tidigare analyserat enligt samma metoder och försöka hitta likheter.

Yvonne Fors beskriver flödeschemat hon arbetar efter.
Yvonne Fors beskriver flödeschemat hon arbetar efter. Foto: Karin Calissendorff CC-BY

Kan man förenkla denna metod och applicera den i en enklare labbmiljö?

Tyvärr kan man inte skala ned processen allt för mycket. Då når man inte information om bindemedlen på den detaljnivå som är nödvändig för att få ett kvalitetssäkrat svar. Analysarbete tar tid, sammanfattar Yvonne.

Hur upplever Yvonne det interdisciplinära arbetet?

Denna fråga tycker jag, Karin, är väldigt intressant och ger mycket information om hur vi ska kunna samarbeta bättre i interdisciplinära projekt på hög nivå. Yvonne är beundransvärd i sitt engagemang i att nå framgång i samarbetsprojekt och lösa pedagogiska utmaningar. Att gemensamt mejsla fram en frågeställning för analysarbetet krävde lite tid och tålamod. Men när frågeställningarna var på plats, var Yvonne igång i Hälsingegårdarna med provtagning och skapade sig en mer holistisk upplevelse av miljön och materialet. Något som Yvonne tycker är av största vikt.

När får vi veta innehållet i ”hälsingefärgerna”?

Hälsingegårdsprojektet är finansierad av Vetenskapsrådet och forskning har krav på publicering i vetenskapliga tidskrifter, helst sådana med hög ”impact faktor”. Yvonne behöver dessutom skriva två artiklar, en som beskriver analyserna med FT-IR och en som beskriver detsamma med GC-MS. Det gör att resultaten från hennes delprojekt kommer att presentera till en bredare publik först därefter.

Besöket ökade min respekt för kemistens arbete och hoppas att Yvonne Fors kommer figurera i fler färgrelaterade projekt som skjuter fram positionerna för vårt gemensamma intresse för färg och kulturvård!

Yvonne Fors pipetterar i dragskåpet. Foto: Karin Calissendorff CC-BY
Yvonne Fors pipetterar i dragskåpet. Foto: Karin Calissendorff CC-BY

Projektet ”Dekorerade interiörer i Hälsingegårdar – en holistisk studie av ett kulturhistoriskt Världsarv” är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt. I projektet ingår conservation scientists, kemister, fysiker, konservatorer, etnologer och konstvetare. Forskningledare är FD Ingalill Nyström från Göteborgs Universitet.

http://conservation.gu.se/forskning/halsingegardar

Jag som är projektledare för studien ”Byggnadsvårdens behov av laboratorium för färganalyser” heter Karin Calissendorff och arbetar tillsammans med Kathrin Hinrichs Degerblad, Helena Grundberg och David Edvardsson på enheten för Konserveringsvetenskap på Riksantikvarieämbetet. Projektets främsta frågeställning är hur kulturvårdlaboratoriet fortsättningsvis ska fördjupa sig i byggnadsvårdens behov och ge aktörerna möjlighet att ta beslut med naturvetenskaplig grund.

Fältdatainsamlingen fortsätter

Vi har tidigare på bloggen skrivit lite om ett pågående arbete för att samla in, säkra upp, och tillgängliggöra digital arkeologisk fältdokumentation, och dessutom använda datan för att skapa ett rikstäckande register över arkeologiska uppdrag. Nu efter sommaren känns det passande med en kort statusuppdatering.

Arkeologisk undersökning av en förhistorisk grav. Två arkeologer mäter. (Obs. icke-digital dokumentation)

 Arkeologisk undersökning av en förhistorisk grav. Två arkeologer mäter. (Obs. icke-digital dokumentation)Public Domain

Läs mer

Samarbete för ett enklare, tydligare kulturmiljöarbete

Processen vid arkeologisk utredning och den som rör bidrag till kulturmiljövården ska göras enklare och mer tydlig. Det är visionen för ett pågående samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen.

– Det handlar om processen vid arkeologisk utredning och processen som rör bidrag till kulturmiljövård, säger Inga-Lill Segnestam, som tillsammans med Staffan Kjellman är projektledare för arbetet.

Vad är då målet med projektet?
– Att förenkla, förtydliga och höja kvaliteten på det offentliga kulturmiljöarbetet, kan man säga. Väldigt mycket fokus ligger på (…) användande av fornminnesinformation och att säkerställa att de pengar som avsätts för kulturmiljöbidrag används på rätt sätt. Vi ska till exempel förenkla och effektivisera för aktörerna inom samhällsutvecklingssektorn vid exploatering. Ska man till exempel gräva i en kommun som Sigtuna eller Täby, som har många fornlämningar, så behöver man i princip kolla upp fornminnesinformation varje vecka. Den processen ska bli enkel, rättssäker och transparent.

Staffan Kjellman och Inga-Lill Segnestam. Foto: Annalena Hansson CC BY
Staffan Kjellman och Inga-Lill Segnestam. Foto: Annalena Hansson CC BY

Hur då?
– Handläggarna ska få bättre arbetsverktyg för uppföljning och koppling till GIS (geografiskt informationssystem). Tillsammans med Riksantikvarieämbetets satsning DAP (Digital Arkeologisk Process) arbetar vi för att förenkla och snabba upp överföringen av uppdaterad uppföljningsinformation mellan Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. All information från den arkeologiska processen ska bli samordnad. Också privatpersoners kontakt med myndigheter såsom Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen ska bli effektivera, tydligare och mer rättssäker.

Hur ska det gå till?
– Att vi ser till så att dubbelarbete försvinner och att vi underlättar för sökande att göra ansökningar om bidrag till kulturmiljövård, så att de är kompletta när de kommer in till Länsstyrelsen. Och att Riksantikvarieämbetet på egen hand ska kunna hämta underlag från ärendehanteringssystem när det finns behov av uppföljning och analys, så att överinseendet underlättas.

Rapport om inventering av digital arkeologisk fältdokumentation ute nu!

Under våren och sommaren 2015 utfördes ett projekt inom DAP för att inventera den digitala arkeologiska fältdokumentationen hos landets samtliga arkeologiföretag. Nu har inventeringens slutrapport publicerats, med resultat från enkätundersökningen, iakttagelser, och rekommendationer.

Bilden 'Ytterligare ett grophus i Hämringe' https://www.flickr.com/photos/niklasstjerna/2286211769

Digital arkeologisk fältdokumentation.
Bearbetat från ”Ytterligare ett grophus i Hämringe” av Niklas Stjerna

Läs mer

Vad gömmer sig i samlingen? Expertnätverket om gift fortsätter

Ja, vad finns det för giftiga ämnen att se upp för i en museisamling egentligen? En hel del! I vissa fall kan föremål i sig vara giftiga på grund av att de innehåller giftiga pigment eller mineraler, kvicksilver, bly, asbest eller bekämpningsmedel, i andra fall för att de innehåller ämnen som kan medföra risk för brand eller explosion. Eftersom dessa farliga ämnen i de flesta fall inte är direkt synliga för ögat krävs mycket kunskap hos den som hanterar en samling.

För att öka medvetenheten om dessa ämnen har Riksantikvarieämbetet under 2015 med hjälp av FoU-medel initierat ett expertnätverk kring ämnet, tillsammans med representanter från flera museer runt om i Sverige samt Arbetsmiljöverket. Under året har nätverket träffats kontinuerligt och en stor uppgift var att anordna en seminariedag på temat gift i anslutning till Samlingsforum.

DSC00629
Maria Dahlin från Arbetsmiljöverket på Samlingsforum 2015. Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-BY)

Nätverket har valt att träffas på en ny plats vid varje möte, till exempel ute på de medverkande museerna. Detta har gett oss möjlighet att se hur arbetet går till på olika arbetsplatser vilket har varit både roligt och lärorikt. Det senaste mötet hölls på Etnografiska museet, där botaniserade vi runt i det stora magasinet och hittade många intressanta föremål. Ett och annat giftigt också… Att arbeta med ett bra och genomtänkt system för märkning av föremål är därför mycket viktigt.

Kaj Thuresson undersöker giftiga pilspetsar.
Kaj Thuresson undersöker giftiga pilspetsar. Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-BY)

Nätverket fortsätter under 2016 att öka medvetenheten om ohälsosamma ämnen i museisamlingar. Den stora uppgiften under året kommer vara att utveckla en online-utbildning riktad till personer med arbetsmiljöansvar på sin arbetsplats. Riksantikvarieämbetet har också påbörjat en serie av Vårda väl-blad som tar upp giftiga ämnen och hanteringen av dessa på ett kortfattat vis. Först ut var bladen om ”Kvicksilver i samlingar” samt ”Kemiska hälsorisker inom kulturvården – hur skyddar vi oss?”, som under 2016 kommer följas av en rad andra rådgivande blad om viktiga hälsorisker.

Ett exempel på en tydlig märkning av föremål innehållande asbest och kvicksilver. Foto: Thomas Gütebier

Medverkande i expertnätverket under 2015: Kaj Thuresson (Riksantikvarieämbetet), Sara Norrehed (Riksantikvarieämbetet), Carola Häggström (Riksantikvarieämbetet), Gabriella Ericsson (Riksantikvarieämbetet), Maria Dahlin (Arbetsmiljöverket), Thomas Gütebier (Medicinhistoriska museet Göteborg), Gunilla Lehman (Naturhistoriska riksmuseet), Anna Persson (Naturhistoriska riksmuseet), Karin Björling-Olausson (Nordiska museet) och Christian Stadius (Etnografiska museet).

Spectrum på svenska

Hur vet museipersonalen att det arbete de gör med föremål och samlingar hänger ihop, att man inte missar något viktigt samt att det görs effektivt? Jo genom att i de rutiner som ingår i samlingsförvaltning som lånehanteringen, vården, transporter, gallring och de lagliga spörsmålen använda sig av den internationella standarden Spectrum.

Riksantikvarieämbetet kommer att under 2014 och 2015 tillsammans med Digisam (Samordningssekretariatet för digitalisering) och en arbetsgrupp bestående av museirepresentanter översätta och bearbeta Spectrum.  Collections Trust tillhandahåller Spectrum, men den har skrivits av och för museipersonal i Storbritannien. Idag används Spectrum i mer än 40 länder och i nästan 8000 museum.

Vi ser att det finns ett värde i att Spectrum finns på svenska för att underlätta i arbetet med samlingar. Spectrum är ett stöd i arbetet samt underlättar i arbetet nationellt och internationellt. Vet man om att andra också arbetar utifrån Spectrum är det lättare att samarbeta och förebygga missförstånd.

Vårt arbete faller dessutom väl in i arbetet i Norge där de påbörjade arbetet med att översätta förra året och i Finland där Spectrum precis har översatts till finska men ska nu översättas till svenska. Här är vi alla klara med att det finns ett värde i att arbeta gemensamt i Norden då vi har många liknande rutiner och förhållningssätt till samlingsförvaltningsprocesser.

För att läsa mer om Spectrum se: http://www.collectionslink.org.uk/

Vill du ha information om arbetet med att översätta och bearbeta Spectrum eller kan tänka dig att delta i en referensgrupp, hör gärna av dig till: Ingela Chef Holmberg, 08-5191 8368, ingela.chef.holmberg@raa.se

Spectrum processer

Hur Spectrums processer förhåller sig till de olika delarna inom samlingsförvaltning. Bild från PAS 197 collections management structure.

 

 

Visby ringmur, november 2013

Visby Ringmur – ras, nerplockning och ny kunskap

Ja, då var murraset i Visby nerplockat. Låter motsägelsefullt, jag vet, men saken är ju den att då ett murparti norr om Österport Visby Ringmur rasade i februari 2012 var det bara det yttre skalet som föll. Resten stod kvar, inte minst hela krönet som balanserade flera meter upp i luften på den efter raset försvagade halva muren. Ingen rolig situation, precis. Och en omöjlig situation att jobba under. För det finns inte den bygghjälm i världen som skyddar från hundratals kilo kalksten som rasar från sådär 6 meters höjd. Så vad göra?

Ja, det var en fråga som sysselsatte projektgruppen under lång tid. Flera scenarion bedömdes och konsekvenser diskuterades. Till slut blev det beslutat att det delvis rasade partiet tyvärr måste plockas ner helt för att garantera säkerheten för dem som skall jobba med lagning av raset. Men också för att kunna laga muren på ett långsiktigt hållbart och säkert sätt.

Tekn. Dr Carl Thelin med kollegor på Tyréns tog fram lösningen för hur muren skulle kunna säkras så att nerplockningen nu kan ske tryggt. Innan nerplockningen restes därför en stor stålställning kring det skadade murpartiet för att säkra muren så att den inte skulle rasa okontrollerat då man började plocka ner den.

Nu är det ju aldrig roligt för en antikvarie att se en medeltida mur plockas ner, men i det här fallet blev det en nödvändighet. Det goda med saken är att vi får ett unikt tillfälle till kunskapande om konstruktion, material och byggfaser.

Senaste veckan undersökte byggnadsarkeolog Mats Anglert från UV Syd och arkeolog Per Widerström från Gotlands Museum muren under nerplockning, och undersökningarna kommer att fortsätta framöver i takt med att mer av muren friläggs. God hjälp hade de av bebyggelseantikvarie Jörgen Renström från Gotlands Museum som har mångårig såväl praktisk som historisk kunskap om muren. Hantverkarna på Byggnadshyttan på Gotland har stor erfarenhet av medeltida murverk tack vare sina mångåriga arbeten med de gotländska kyrkorna och ruinerna, så deras iakttagelser är förstås mycket värdefulla. Dessutom bidrar Tekn. Dr. Kristin Balksten från Uppsala Universitet med viktiga synpunkter om bruk och konstruktion. Det skall bli intressant att se vad denna samlade kompetens kommer fram till för nya rön! Redan nu finns en del information om raset på http://www.raa.se/aktuellt/press/om-aktuella-fragor/visby-ringmur/

Delar av originalmuren är och kommer att förbli borta – men vår kunskap om den har växt och fortsätter att växa. Såhär i novembertider är det lätt att bli lite filosofisk angående alltings förgängelse och att associera till årets kretsande lopp; för att något nytt skall kunna växa fram måste det gamla delvis dö bort. Men samtidigt minnas att det mesta faktiskt finns kvar!

Första referensgruppsmötet inom projektet ”Klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse”

Översvämning_Östergravar_lekplats

Den 19 juni 2013 hölls det första stora heldagsmötet inom projektet ”Klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.” Platsen var Förvaltningsavdelningens lokaler i Visby och Christian Runeby, enhetschef för enheten för Kulturvårdsstöd inledde med att hälsa referensgruppen välkommen till Gotland och berättade om Riksantikvarieämbetets och Förvaltningsavdelningens arbete och inriktning.

Projektledare och ordförande för mötena är Sune Lindkvist. Arbetsgruppen inom Riksantikvarieämbetet består av Camilla Altahr-Cederberg, Hugo Larsson, Helen Simonsson och Pål Anders Stensson. Närvarande personer i referensgruppen denna dag var: Hélène Hanes från Statens Fastighetsverk (SFV), Erik Kjellström från Rossby Center SMHI, Anders Nylander från Lunds stift, Suzanne Pluntke från Boverket, Tomas Risan från Riksantikvarieämbetet, Mattias Sörensen från Länsstyrelsen i Jönköpings län och Gustav Wallheden från Länsstyrelsen i Dalarna.

Sune Lindkvist startade mötet med att berätta om projektbeställningen och innehållet i projektplanen i dagsläget. Referensgruppen presenterade sig själva och sina respektive organisationer/myndigheter, berättade om sina erfarenheter inom området klimatförändringar och bebyggelse samt vad de har för förväntningar på projektet.

Arbetsgruppen presenterade varsin del av projektets nulägesstatus. Och på eftermiddagen diskuterades vem målgruppen/målgrupperna är, vem/vilka man anser att den färdiga handlingsplanen skall vända sig till. Övervakning togs även upp, hur styrmedel kan påverka både negativt och positivt, energieffektivisering och Vård- och underhållsplaner i förhållande till klimatanpassning. Höstens arbete började också planeras, datum och teman för workshops och seminarier.

Det var en mycket givande dag och nästa stora gemensamma arbetsmöte med referensgruppen blir i slutet på september 2013.