Taggad: Almedalsveckan

Våra unika järnvägsmiljöer – Almedalen 2014

knutjonasjohan
Knut Weibull, Jonas Svartlok och Johan Bergkvist.

För Riksantikvarieämbetets del inleddes årets almedalsvecka med ett seminarium om hur vi kan rädda våra unika järnvägsmiljöer. Arrangörer var Järnvägshistoriska Riksförbundet/Museibanornas Riksorganisation som i en liten tågvagn från Dalhem bjöd in till samtal.

Medverkade gjorde Johan Bergkvist, kulturmiljösamordnare på Trafikverket och Knut Weibull, överantikvarie på Riksantikvarieämbetet. Moderator var Jonas Svartlok från JHRF.

Johan Bergkvist inledde med att berätta om avvecklingsprojektet som Banverket startade 2003 på uppdrag av regeringen, där det ingick att utreda vad man skulle göra med mer än 1000 olika byggnader och fastigheter, som inte längre användes.

Det visade sig rätt snabbt att väldigt många byggnader var i väldigt dåligt skick, eller var placerade på väldigt utsatta platser. Vissa användes som bostäder, andra hyrdes ut till verksamheter. Det var allt från stationshus till förråd och transformatorstationer.

När projektet avslutades årsskiftet 2013/2014 hade 791 byggnader rivits och 323 var sålda. Resterande var kvar i Trafikverkets ägo. Det var Trafikverket som tog över projektet från Banverket.

Denna avveckling har lett till att Trafikverket sparar 73 miljoner per år i underhåll.

Jonas Svartlok frågade om bevarandet hade varit en del av projektet, Johan svarade att nej, det var ett tydligt fokus på avveckling.

Vad tycker Riksantikvarieämbetet om detta projekt?

Knut Weibull svarade att utfallet var relativt bra, framför allt ur ett nationellt perspektiv. De byggnader som bevarades var ett representativt urval, även om det lokalt kan finnas andra prioriteringar. Knut pekade på att man alltid måste hitta en användning, att det idag är svårt att bevara för bevarandets skull.

Knut påpekade även att de ideella organisationer gör ett mycket bra jobb här, och att Riksantikvarieämbetet stöttar med pengar så gott vi kan. Men eftersom budgeten är begränsad gäller det att vara påhittig.

Det diskuterades några enskilda fall och även att Trafikverket och Riksantikvarieämbetet kommer att fortsätta att jobba tillsammans för att lösa dessa frågor.

Slutsatsen är ändå att det idag ser bättre ut på länge, och att de ideella organisationerna gör ett fantastiskt jobb!

Läs gärna mer om JHRF här på K-blogg.

jhrf-vagnen

Fornminnen + spel + smartphones

I måndags pratade jag på Parolado som anordnades av Riksutställningar tillsammans med  Business Arena, Fastighetsnytt och Gotlands Näringsliv och Etablering AB under Almedalsveckan. Parolado går ut på att man håller ett 6 minuter långt mikroföredrag om en idé eller något annat man brinner för. Jag pratade om hur man skulle kunna kombinera fornminnesdata och spel/gamification.

På Riksantikvarieämbetet och andra institutioner så har man pratat om Digital by Default under en tid, dvs om en resurs in finns på nätet är risken stor att användaren inte hittar och använder den. Under senaste åren har det blivit tydligt att det dessutom handlar om Mobile by Default, dvs att man bör utgå ifrån att användaren har en smartphone, tablet eller annan bärbar enhet som primär pryl för att få tillgång nätet.

Jag kommer i detta inlägg att presentera en idé på en mobilapp som jag funderat kring. Denna app finns inte och vi på Riksantikvarieämbetet kommer inte att utveckla en sådan. I slutet av inlägget berättar jag varför vi inte kommer att utveckla en sådan app. Idén går ut på att kombinera fornmimmen, spel och smartphones.


Foto: På-Nils Nilsson, 1977.

Har ni tänkt på att ibland när man rör sig ute i naturen så händer det att man ser saker som fångar ens intresse, saker som sticker ut och som inte känns som ett resultat av naturen själv? Det kan vara en ruin efter ett gammalt torp eller ett röse högt uppe på en höjd. Detta sätter igång fantasin, åtminstone hos mig. Vem bodde där och hur såg det ut? Varför bemödade man sig att släpa alla dessa stenar upp på höjden och varför var det viktigt att de var lika stora?

Ibland behöver vi träna ögat eller titta efter en extra gång för att se fornminnen. Idag finns det dock digitala hjälpmedel som hjälper oss att hitta dessa, både när vi sitter hemma vid datorn eller finns ute i naturen med våra smartphone i högsta hugg!

Fler och fler äger idag en smartphone. Har du en sådan vet du nog att det idag finns flera sätt att ”checka in” på en plats med hjälp av en mobiltelefon för att sedan dela denna plats med andra. Denna plats kan vara en affär, restaurang eller konsert. Kanske finns det personer jag känner i omgivningen som jag vill träffa eller som vill träffa mig? De mest kända tjänsterna för detta är nog Foursquare och delvis Facebook. Dessa tjänster har även ofta ett spelmoment där jag tävlar med mina vänner, t ex vem som besökt en plats flest gånger.

Gemensamt för fornminnen och tjänsterna ovan är att de tar avstamp i platser i landskapet, platsen där jag befinner mig just nu.

Nu över till min idé…


Galgberget i Visby. Foto: Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet

Tänk dig att du befinner dig uppe på Galgberget strax utanför Visby. Du funderar över vad den konstiga stenkonstruktionen kan vara? Du plockar fram din smartphone och ser vad som finns i närheten. Du väljer galgen från listan du får fram, får en kort beskrivning och väljer att checka in. Eftersom du inte är först på platsen får du endast några få poäng men du ser att det inte finns något foto som föreställer galgen. Eftersom du är först med att fota får du några extra poäng och väljer sedan att dela platsen och fotot på t ex Twitter. Annan interaktion (t ex en tolkning) skulle kunna ge fler poäng osv. Du kan sedan tävla med dina vänner, få extrapoäng för att du t ex checkat in på flest runstenar osv. Man kan även tänka sig en skärning där olika kommuner eller socknar tävlar om att vara först att fota alla fornminnen i en viss kommun. På detta sätt dokumenterar vi kulturarvet samtidigt som det är kul. :)

Då ställer du dig kanske frågan; varifrån ska jag få alla dessa fornminnesdata, med koordinater dessutom? Sådant kostar säkert dyra pengar. Riksantikvarieämbetet förvaltar en webbtjänst som heter K-samsök som tillgängliggör kulturarvsdata från svenska museer, Riksantikvarieämbetet m fl. Via denna tjänst kan du, gratis, hämta information från Riksantikvarieämbetets fornminnesregister via ett öppet API och använda i andra tjänster, t ex appar för smartphone. Detta register innehåller information om drygt 800 000 fornminnesobjekt, allt från husgrunder och runstenar till vrak och ringmurar och växer hela tiden. Just nu planerar vi att tillgängliggöra datan i K-samsök under Creative Commons Zero eller CC0 för att säkerställa att datan är fri att använda i alla sammanhang. Du skulle alltså kunna ta några kronor i betalning för appen utan att någon säger ifrån.

Vi på Riksantikvarieämbetet har inte medel att utveckla och ffa förvalta en sådan här ”fornminnesincheckningstjänst”. Vi har inte heller tillräcklig kunskap om målgrupper och användarbeteenden. Istället tillhandahåller vi bra grunddata som vi gärna delar med oss av och som vi hoppas kan används på nya och oväntade sätt. Är du sugen på att förverkliga min idé eller har du en helt annan idé? Skicka ett mail till ksamsok (at) raa.se för att få en API-nyckel.

>>Johan Carlström jobbar med K-samsök på Riksantikvarieämbetet

Ett digitalt kulturarv – vad betyder det för en region som Gotland?

Besöker DIK:s seminarium med en intressant sammansatt panel bestående av Karin Linder, ordförande DIK, Gustav Hoffstedt, (M), Jenny Westfält, bitr museichef Gotlands museum och Rolf Källman, Riksantikvarieämbetet. Samtalet leddes av Willy Silberstein.

Det var ett uppfriskande samtal i en ganska enig panel där man verkligen ansträngde sig för att inte hamna i en pengadiskussion utan istället talade om möjligheterna med digitaliseringen, samt andra aspekter och utmaningar som digitaliseringen av kulturarvet för med sig. Den nya tekniken påverkar på många sätt och panelen inleder med att räkna upp fördelarna: Ökad demokratisering, delaktighet, tillgänglighet, möjligheter att ta del av information och inhämta kunskap före, under och efter ett museibesök, möjligheter för myndigheter och institutioner att föra en dialog med medborgarna.

Den främsta utmaningen rör frågor kring upphovsrätt och kostnader för det digitaliserade materialet. Representanter från Riksarkivet fanns på plats i publiken och pekade på problemet att de är tvungna att ta betalt för materialet. Ett annat exempel är Sveriges Television som Gustav Hoffstedt menar brottats med frågan länge:  ”Det är till exempel därför jag inte får se Trolltyg i tomteskogen”, säger Gustav och många i publiken skrattar igenkännande. Han menar att digitaliseringen måste komma alla till del gratis, det ska finansieras via skattsedeln.

Panelen är enig om att upphovsrättslagstiftningen på området behöver ändras och moderniseras och det krävs kunskap och samordning mellan myndigheter och institutioner. 

Rolf Källman tycker att det finns en onödig rädsla för att göra fel: ”Våga tänja gränserna, det goda uppsåtet måste få styra”.  Han menar också att det krävs mer råd och stöd, enkla regler för vad som gäller för copyright och licensiering. Och Karin Linder håller med och tillägger: Informationen är vår gemensamma kulturella allmänning och rättighet. På frågan om museer och bibliotek kommer att behövas i framtiden svarar hon att behovet kommer att öka – i den flod av information och tjänster som redan nu finns kommer det att behövas proffs som kan hjälpa till att hantera och värdera informationen. Jenny Westfält håller med: ”Digitaliseringen bidrar till ett ökat intresse och det kommer fortsatt finnas behov av att få uppleva kulturarvet på riktigt, där står museet för ett mervärde”

Rolf Källman fick avrunda med orden: ”Nu har vi öppnat kranarna, om tio år har detta skapat en mängd möjligheter – tjänster och företeelser som vi inte har en aning om idag!”

Samtalet på Gotlands museum besöktes av:
Christina Lingdén, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet

Dialog om kultursamverkansmodellen – debatt med skratt, applåder och allvar

”Människors tillgång till kultur ska ses som lika viktigt och självklart som att bussen och tåget går – det är lika viktigt som övrig infrastruktur i samhället.” Det var en av ståndpunkterna i paneldebatten under Almedalsveckan (6/7)  som anordnades av Västra Götalandsregionens kulturnämnd och Region Skånes kulturnämnd. Finns det en rörelse från statlig till nationell kulturpolitik? Vilken roll ska staten fylla i förhållande till regioner och kommuner och vad betyder det för kulturpolitiken i framtiden? Detta var huvudämnet för diskussionen med statliga och regionala företrädare inom kultursektorn.

Kulturen allt viktigare inom övriga politiska områden
Från oss på Riksantikvarieämbetet representerade Anita Bergenstråhle-Lind som är bitr avdelningschef på Samhällsavdelningen.
– Statens, regionernas och kommunernas roller har och kommer att förändras successivt. Vi ser genom den här förändringen en ökning av de kulturella aspekterna i övriga politiska områden, för vem kan säga nej till en god livsmiljö? Det kommer att krävas än mer samspel och samverkan mellan stat och region och den nationella överblicken behöver vässas. Vår roll ska vara strategiskt understödjande för regionerna för att de ska kunna föra kulturpolitiken framåt, säger Anita i sitt inledande anförande.

 ”Vi måste göra upp spelplanen”
De flesta frågeställningarna kring statens roll landade hos Kennet Johansson på Kulturrådet. Stundtals hettade diskussionen till då Annelie Stark från Västra Götalandsregionens kulturnämnd utkrävde svar från Kulturrådet kring frågor om tillit, dialog och sätt att mötas på olika arenor. Deras retorik med humor och ödmjukhet inför dessa stora frågor drog med sig publiken i såväl skrattsalvor som spontana applåder.
– För att nå tillit krävs klarhet i hur spelreglerna ser ut. Stat, kommun och region har organiserat sig på ett sätt som aldrig tidigare skett, nu måste vi bygga upp en spelplan och system för kommunikation oss sinsemellan för att ta oss vidare. Sverige ligger långt framme, vi är en ledande kulturnation, säger Kennet Johansson på Kulturrådet.

Vad händer med kulturen i avfolkningsregioner?
En viktig fråga från Berit Högman, kulturutskottet Sveriges Riksdag handlade om vad som händer med mindre regioner som inte har automatisk tillväxt. Hon uttrycker en oro över att människors rätt och tillgång till kultur blir beroende av var man bor. Hur olika får det bli? Yngve Peterson, kulturnämnden Region Skåne tycker att trots att Sverige är en ledande kulturnation ska vi inte nöja oss.
– Varför vara nöjda om det vi har inte är tillräckligt bra?

Vems ansvar är kulturarvet?
Frågan om vem som har ansvar för kulturarvet svarade Anita Bergenstråhle Lind på, liksom frågan om hur stora olikheter som staten kan acceptera vad gäller utbud på regional och kommunal nivå:
– Alla har ansvar för den mångfald av kulturarv som finns i vårt land. Och vad gäller olikheterna är det svårt att ge en rekommendation som är samma för alla. Det viktigaste är att politikerna på kommunal och regional nivå har koll på vad som finns och hur behovet ser ut.

Medverkande:
Berit Högman, kulturutskottet Sveriges Riksdag. Kennet Johansson, kulturrådet. Anders Flanking, kulturutskottet Sveriges Riksdag. Annelie Stark, Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Yngve Peterson, kulturnämnden Region Skåne. Anita Bergenstråhle-Lind, Riksantikvarieämbetet. Moderator, Calle Nathanson, Sveriges kommuner och landsting.

Seminariet besöktes och refererades av:
Christina Lingdén, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet

 

Almedalen dag 2, 5 juli 2011

Stämningen känns medeltida i gränden när jag går ner till mitt andra seminarium för dagen. Högt prat, lukt av tvättstuga och stekos. Det är bra att Almedalsveckan finns kvar nu när Visby innerstad, enligt nyligen publicerad debattartikel i DN, håller på att avfolkas och förvandlas till ett reservat för förmögna, tänker jag.

Dagen inleds med ett frukostseminarium ombord på Teaterskeppet, igen. Hamnen är insvept i dimma och mistlurar ljuder när jag lägger upp frukost på tallriken. Det är upplyftande att lyssna på en forskare och ingenjör som lustfyllt presenterar vikten av design när man tar fram produkter eller resultat för ett hållbarare samhälle. Bo Dahlbom, LTH visar med hjälp av tydliga, nästan ikongrafiska illustrationer (som han gjort på färjan över berättar han) ganska nedslående statistik på att i stället för att gå mot småskalighet och mindre konsumtion rusar vi iväg med högre hastighet och större orderböcker än någonsin. Vi borde ställa frågan varför t.ex. när vi tar fram en produkt i stället för hur; tänka cykliskt/återvinning i stället för linjärt. Energieffektivisering handlar idag mycket om tekniska lösningar men i gränssnittet mot användaren kommer designen/designern in. Som arkitekt känner jag väl igen denna roll som tolkare och värnare av brukarens behov – funktionen.

Det var positivt att i diskussionen pratade man om hållbarhet i termer som långvarigt i tid och att finna kunskap i historien, kulturarvet.

Sveriges Arkitekter bjöd in till ett samtal om bostadsbristen och efterlyste kvalitet inte fler normer och produktionseffektiva eller standardiserade lösningar. Argumentet hämtas ur det politiska programmet 2010-2015 som presenterades förra året. Det är glädjande att det i programmet finns en punkt om kulturarvet som riktar sig mot politiker på alla nivåer. Vikten att betänka att dagens byggnader är morgondagens kulturarv lyfts fram. Att ta tillvara kunskap, värna det redan byggda, utveckla kulturvärden i det som ska byggas samt bevara och förvalta landskapets kulturmiljövärden.

Detta var det mest välbesökta seminarium jag varit på hittills trots den anonyma exponeringen utanför kårhuset Rindi. Kommunerna, som borde ställa krav på arkitektonisk utformning i markanvisningarna inte bara ge det till högstbjudande, fick sig en känga igen för bristande kompetens. Denna gång med nyanseringen att tjänstemännen har otydliga arbetsbeskrivningar och omänskligt många ärenden och låga löner vilket ger rollen och yrket låg status. Emma Jonsteg från Utopia med bakgrund bl.a. från Göteborgs stadsbyggnadskontor, arkitekt men också en flitig debattör i bostadsfrågor visade med ett antal vassa exempel på hur bra projekt, som tänjt på ramarna och avvikit från standard för att få till billigare lägenheter för ungdomar, hamnat i papperskorgen.

 Eftermiddagen avslutas med ett nytt och spännande debattformat i regi av Riksutställningar, Riksantikvarieämbetet och Södra Teatern, Intelligence squared, som leds av Jens Orback. Publiken är med och röstar för eller emot ett påstående (Inget skall censureras) innan respektive efter debatten. Resultatet innan var 60% för och efteråt 53% vilket förvånade många. Påståendets formulering och vad man röstade för eller emot var något förvirrande och definitionen av censur något luddig konstaterade jag annars var det en mycket trevlig och innehållsrik eftermiddag.

 Senare på kvällen då jag läser ledaren i tidningen Arkitekten http://www.arkitekt.se/s65452 konstaterar förbundsordförande Staffan Carenholm att det har blivit en ”sanning” att det behövs enhetligare byggregler, standardiseringar för att bygga billigare och att kommuner ställer överkrav. Alltså samma argument jag lyssnat till här i Almedalen. Sveriges Arkitekter menar som sagt att yrkesskicklighet, slutresultat och kvalitet hör framtidens byggande till.

 

 

Turistnäringens konjunkturbarometer

20110706-041915.jpg

Eftersom Riksantikvarieämbetet är med i Rese- och turistnäringens samarbetsorgan TRIP så var jag med och representerade oss när de presenterade konjunkturbarometern 2011.

Presentation

De presenterade resultatet av den undersökning som de gjort bland turistföretagen i Sverige och de fick cirka 900 respondenter vilket gör att det ger en rätt bra bild av hur företagarna ser på framtiden. Ungefär 80% av de tillfrågade är små företag.

Jan Lundin, vd på Rese- och turistnäringen, inledde med att berätta att dem stora utmaningen är att få ut turisterna från storstäderna, där idag 90% av turisterna stannar.

De frågor som var viktigast för företagarna är tillväxt, lönsamhet och infrastruktur och det visar att företagarna ser ljusare på framtiden än tidigare. Man  pratar mindre om konjunkturen och man pratar inte så mycket om miljö- och klimatfrågorna.

Optimismen ökar med tillväxten, som förra året ökade med 7%, och man är tryggare. Att tillväxten ökar med 7% är ett måste varje år fram till målet 2020 som är en omsättning på 500 miljarder. Det är en fördubbling mot 2010.

Var fjärde som svarat vill nyanställa och det intressanta är att det är nya grupper av företag som nyanställer nu. Resebyråer, paketeringsföretag med mera har börjat anställa igen vilket är ännu ett tecken på en god konjunktur.

Debatt

Efter presentationen blev det debatt med en panel bestående av Marita Ljung, statssekreterare hos IT- och regionministern, Christina Lugnet, generaldirektör på Tillväxtverket, Marcus Carlsson, vd på Destination Stockholm, och Magnus Ling, generalsekreterare/vd för Sveriges Turistförening.

Många av frågorna handlade om att det som verkligen behövs för att nå målet är att det satsas på infrastruktur och tillgänglighet. Idag har ofta inte turisterna möjlighet att nå de platser de vill. Flyg och tåg är underdimensionerat och säsongsbetonat.

Micke (hoppas jag fick namnet rätt) från Astrid Lindgrens värld satt i publiken och berättade att de är helt beroende av alla småföretagare i regionen. Alla restauranger, boendeanläggningen och så vidare. Han berättade även att de försöker få regionen att satsa mer på infrastrukturen men när väl pengarna kommer till regionen så satsas de på andra saker.

Som ett exempel på otillgänglighet så togs Ale stenar upp. Har ni försökt ta er dit i juli, var frågan.

Varför är det här intressant för Riksantikvarieämbetet? Vi har ju framför allt våra besöksmål som är en del av besöksnäringen i allra högsta grad. Men vi har även andra produkter som är intressanta för turistföretagen. Jag tänker så klart på Kringla, Platsr och K-samsök. Det här är något vi kommer att jobba mycket med efter sommaren.

Sammanfattning: Det ser ljust ut för företagarna i besöksnäringen.

 

Text & bild: Henrik Löwenhamn, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet.

Tredje generationens e-förvaltning

PwC

I måndags hade PwC ett seminarium om Är kommuner och landsting redo för tredje generationens e-förvaltning. Torr rubrik men det var en bra debatt och intressant information.

Debatten körde igång direkt och det handlade mycket om att e-förvaltningsfrågan inte ska ägas av IT-avdelningen utan det är en verksamhetsfråga. Den kanske till och med ska ägas av styrelsen.

Det är ofta som myndigheterna inte orkar ta de stora organisations- och budgetförändringar som krävs för att införa e-förvaltning.

I undersökningen som PwC har gjort bland cheferna och generaldirektörerna på Sveriges myndigheter och kommuner så visar det sig att de flesta ser nyttan med sociala medier men att det kommer att ställas andra krav på verksamheten.

Endast en fjärdedel av myndigheterna har en strategi eller policy för sociala medier och bland kommunerna är det över hälften. Intressant. En aspekt som kom fram var att kommunerna kanske är mer ängsliga och känner att de måste ha en, medan en del myndigheter ser att det ingår i kommunikationspolicyn.
En annan förklaring kan vara att kommunerna faktiskt är närmare medborgarna än vad myndigheterna är.

Sedan pratades det om öppna data. Många tycker att det är viktigt men ganska många har dock inga konkreta planer på att göra sin data öppen.
Många verkade rädda för vad de ska göra med den och vem som är ansvarig för att svara på frågor om datan när exempelvis en kommersiell aktör inte kan svara.

Känslan man får är att många ser inkomstmöjligheter försvinna och dessutom vill man skydda sin data. SMHI togs givetvis upp som ett klockrent exempel på en sådan myndighet.

Jag länkar upp hela undersökningen så fort jag får fatt på den.

Henrik Löwenhamn, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet
Foto: Lars Lundqvist (CC-BY)

Framtidens bibliotek #Almedalen 2011

KB på Almedalsbiblioteket

I går förmiddags (tisdag) var Lars Lundqvist och jag på ett seminarie i Almedalsbiblioteket. Ämnet var framtidens bibliotek och där för att dela med sig av sina tankar var Karin Linder, ordförande, DIK, Berit Högman, ordförande Kulturutskottet, Sveriges Riksdag, Margareta Pålsson, ordförande Utbildningsutskottet, Sveriges Riksdag, Inga Lundén, ordförande, Svensk Biblioteksförening.

Moderator var Gunnar Sahlin, riksbibliotekarie, Kungliga Biblioteket.

Knäckfrågan var om biblioteken kommer att finnas om 20 år, och man började med att fråga om man kommer att läsa om 20 år.

På den inledande frågan var så klart alla rätt överens. Margareta Pålsson pratade om att om läsandet är det viktigaste, slutar vi att läsa så kommer vi att gå under.
Sedan pratades det om att boken ju är en unik chans att resa i tid och rum och det togs även upp hur man ska locka tillbaka ungdomarna till böckerna. Med film var ett förslag, att de ska bli intresserade av historierna.

Redan här började man diskutera bibliotekariens roll. Att bibliotekarien kanske i framtiden kommer att vara viktigare än biblioteket.

Karin Linder, DIK, sade att framtidens bibliotek kommer att vara så mycket mer än böcker och då blir bibliotekarien viktig för att kunna sålla och hjälpa.

Sedan kom samtalet in på digitalisering och Karin sa direkt att det måste hända något nu. Vi har pratat om digitaliseringen så länge och det är dags att börja använda det. -Vi kanske ska slänga hälften av kulturarvet och göra resten tillgängligt istället för att låsa in det i stora magasin.

Som vanligt kommer man in på de 1-1,5 miljoner som inte har internet men då påpekades det att det arbetet görs, med Digital delaktighet 2013. Karin påpekade att det ena inte måste utesluta det andra. Analogt kommer alltid att finnas kvar.

Sedan diskuterades skolor och datorer och ungdomars läsvanor.

Behövs förlagen?

Det brann till lite när Karin Linder frågade om förlagen kommer att behövas. Kan inte biblioteken ge ut böckerna? Hon fick genast svar av företrädare för förläggarföreningen som satt på första raden.

De försvarade sin roll genom att säga att någon måste ju sålla i flödet annars skulle det svämma över med amatörtexter. En intressant synpunkt!

Innan publikens frågor så pratades det om att det inte får vara för krångligt, stäng inte in allt med DRM och liknande.

En publik fråga var: Hur har ni tänkt att blanda in ungdomarna i det här? Om ungdomarna ska lockas till biblioteken måste ni ju fråga dom vad dom vill ha?
Det fanns inget riktigt bra svar på det, förutom att de skulle jobba på det.

Henrik Löwenhamn, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet
Foto: Lars Lundqvist (CC-BY)