Taggad: Arkeologi

Archaeological Resources in Cultural Heritage. A European Standard. (ARCHES)

Före sommaren gick startskottet för EU-projektet ARCHES vars syfte är att skapa en europeisk standard och en “best practice“guide för skapande och förvaltande av arkeologiskt arkivmaterial. Projektet har initierats av Archives som är en arbetsgrupp under European Archaeological Council (EAC) och ska syfta till att underlätta tillgängliggörandet för det europeiska gemensamma kulturarvet, stödja arbetet med att förvalta arkivmaterial runtomkring i hela Europa och stimulera till ökad rörlighet för arbetskraft inom Europa.  Arkeologiska arkiv definieras av EAC och i projektet som:

all moveable remains/heritage, data and documentation from any archaeological observation or intervention.“

Det innebär alltså att arkeologiskt arkiv är allt det som anses värt att spara efter alla typer av arkeologiska projekt. Det består av allt skrivet, ritat, fotografiskt och digitalt material, men även fynd, fyndsamlingar och prover. Standarden och guiden är tänkt att omfatta hela kedjan från producerande, sammanställning, överföring och arkivering/förvaltning av arkivmaterialet.

Sverige och Riksantikvarieämbetet deltar under 2012-2014 genom att leverera in svenska lagar, riktlinjer och vägledningar och diskuterar innehållet i vägledningen och guiden som skrivs. En enkätundersökning och en workshop kommer att hållas under 2012 och 2013 dit verksamma inom området bjuds in. Standarden och guiden kommer slutligen att godkännas av EAC:s styrelse och ambitionen är att det kommer att bli ett dokument som kan användas och implementeras i hela Europa för höja medvetandet om och standarden på den arkeologiska arkiveringen.

Annika Carlsson, Förvaltningsavdelningen, Riksantikvarieämbetet, tel: 08-51918351

Läs mer:

EAC. Workinggroup Archives: http://www.european-archaeological-council.org/13-0-Archives.html

Linkedin: http://www.linkedin.com/groups/ARCHES-Archaeological-Resources-in-Cultural-4482324?trk=myg_ugrp_ovr

Ett projekt finansierat av europakomissionens Culture Programme.    

 

 

 

 

FMIS registreringsapplikation

Under januari och februari har det blivit något av en nystart för projektet med att bygga en ny registreringsapplikation till FMIS. Arbetet med att kartlägga registreringsprocessen fortsätter och vi har fått tillskott till arbetsgruppen i form av FMIS-medarbetaren Maria Urberg och systemutvecklaren Henrik Siltberg.

Just nu tittar vi närmare på hur man på ett smidigare sätt kan föra in information om de arkeologiska undersökningar, inventeringar och utredningar som är orsaken till att ny information kommer in till FMIS, det vill säga det som kallas Händelser i Fornsök. Det är många frågor som behöver redas ut. Finns det något enklare sätt att få in datan? Hur gör vi med de händelsetyper som inte längre används, men som ändå måste finnas i databasen? Kan vi lägga till en ny händelsetyp när vi ändå håller på?

 

Arkeologisk utgrävning i kvarteret Professorn 1, Sigtuna
Kvarteret Professorn 1. Arkeologisk utgrävning, arbete i schaktet. Foto: Bengt A Lundberg

Undersökningen av kvarteret Professorn 1 i Sigtuna 2000 blev två Händelser i Fornsök: en Arkeologisk undersökning och ett Beslut enligt KML.

 

Maria C har börjat arbeta med den konvertering av FMIS databas som ska göras parallellt med arbetet med registreringsapplikationen. Det blir tungt att ha två stora projekt på gång i verksamheten samtidigt, men eftersom det är en så tät koppling mellan databasen och registreringsapplikationen är det bättre att driva dem sida vid sida.

Hanna Larsson arbetar med en ny registreringsapplikation för FMIS

Vad gör RAÄ med runstenarna?

Runstenen Sö192 med gräs och björk omkring
Runstenen Sö 192 i Strängnäs. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ.

Förra året riktades skarp kritik mot hur Riksantikvarieämbetet arbetar med Sveriges runstenar. Jag tänkte berätta lite om vad som bland annat görs.

Runstenar har länge fångat vårt intresse, de är dels förstahandskällor som på flera sätt visar hur människorna tänkte och levde för tusen år sedan, dels är de konstverk som är vackra att se på. De har dokumenterats löpande sedan åtminstone 1600-talet i text och bild vilket gör att det, till skillnad från många andra fornlämningar (t ex hällristningar), går att utläsa förändringar i runornas läsbarhet och stenens skick under hela 400 år.

I 2007 års kulturmiljöbokslut är miljöns påverkan på runstenarna ett av flera nedslag. 32 runstenar från Skåne i söder till Jämtland i norr har valts ut, ny och gammal information om dessa har samlats in och kompletterats med uppgifter om nederbörd, frost och föroreningar. Sedan har andelen intakta runor studerats för att avgöra hur mycket de har vittrat, 1673 var 93 procent av runorna intakta och 2006 var 80 procent intakta. Målet är att fastställa samband mellan klimat och nedbrytning. Vet vi hur och varför runstenarna påverkas kan vi avgöra hur de ska skyddas.

Även om förorenad luft har förstör runstenarna så är den största boven i dramat vi själva, många runstenar har sprängts/huggits sönder under årens lopp och försvunnit eller återfunnits i t ex husgrunder och broar.

Vidare kvalitetshöjs runstenarna kontinuerligt i Fornsök med t ex mått, länkar och översättningar vilka blir tillgängliga omedelbart. Själv har jag jobbat med Västergötlands runstenar.

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.