Taggad: dap

Uppdragsregister för en digital arkeologisk process

En av de mest efterlängtade produkter vi utvecklar inom Riksantikvarieämbetets program DAP (digital arkeologisk process) är ett uppdragsregister. Där ska det gå att söka fram vilka arkeologiska insatser som skett i landskapet och resultaten från dem. Det ska också gå att se vilken status ett arkeologiskt uppdrag har, pågående eller avslutat. 

Syftet med uppdragsregistret är i första hand att underlätta insamlingen av kunskapsunderlag för länsstyrelsens handläggare och de arkeologiska utförarna i samband med att ett område ska bebyggas. Även planerare, forskare, hembygdsföreningar, skolor och allmänheten kommer att ha nytta av registret och kunna följa upp vad som är på gång i en region och för att se vad resultaten blev.

I det inledande skedet fokuserar vi på de arkeologiska uppdrag, inklusive utredningar, som är beslutade av länsstyrelsen. Vi förbereder också för att kunna inkludera även andra typer av uppdrag framöver, såsom fornminnesinventeringar, Skogsstyrelsens insatser vid fornlämningar och liknande.

ska%c2%a6ermavbild-2016-10-11-kl-16-42-29

I uppdragsregistret kommer du att kunna se de områden som har varit föremål för utredningar och undersökningar. Geometrierna för undersökningsområdet kommer att kunna laddas ner, liksom de schakt som grävts. Du får också fram administrativa uppgifter och ser vilket museum som tagit emot fynden, vem som utförde uppdraget, länkar till de fornlämningar som berördes, samt länkar till e-arkivet där du kan ladda ned rapporten och annan viktig dokumentation.

Uppdragets status – från ”planerat” till ”avslutat”
Uppdragen kommer ha olika status beroende på var de är i processen. Efter det att länsstyrelsens beslut vunnit laga kraft får ett uppdrag status ”planerat” och när arbetet inleds i fält sätts status om till ”pågående”. När rapporten väl är tryckt och levererad till länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet anges status ”avslutat”. Det är en sanning med modifikation i de fall fynd hittades, eftersom det då krävs ett beslut om mottagande museum. Vi har dock valt att definiera avslutat i registret utifrån när rapporten är klar, eftersom dokumentationen vid det tillfället blir offentlig handling och allmänt tillgänglig. Vilket museum som har fynden får registreras i efterhand av den som fattar beslutet.

ska%c2%a6ermavbild-2016-10-11-kl-16-43-23

so%c2%a6ekfunktion-so%c2%a6eksvar-infokort

Sparar tid i längden
Även om ett arkeologiskt uppdragsregister är efterlängtat av de som jobbar med kulturmiljö är en vanlig fråga vi får från både länsstyrelsens handläggare och arkeologerna om detta innebär att de får fler arbetsuppgifter. Oron är begriplig eftersom arbetsbelastningen redan nu är hög. Vi har fokuserat på att det i så stor utsträckning som möjligt inte ska bli något dubbelarbete eller omfattande administration av registret. Vi förbereder systemet så att de administrativa uppgifterna ska kunna registreras automatiskt hos oss via länsstyrelsens handläggarsystem. Arkeologerna kommer behöva ladda upp geometrier över schakt i registret när uppdraget är klart. Rapporten i PDF-format ska laddas upp i vårt e-arkiv precis som den görs idag och vi håller på att se över i vilken utsträckning arkeologerna ska kunna ladda upp sina databaser över fynd och anläggningar. I övrigt är det inte så mycket mer som behöver göras.

Även om det kan innebära några få nya arbetsmoment så tror vi att det kommer uppvägas av den tid som kan sparas genom att informationen nu blir mer tillgänglig och enkel att leta upp. Den omfattande insamlingen av äldre uppdrag som vi bloggat om tidigare kommer också importeras in i uppdragsregistret så att det redan från början innehåller en mängd information.

>> Åsa M Larsson är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

FMIS Fornsök tio år

Idag är det tio år sedan fornminnesinformation för första gången blev tillgänglig för alla – via Fornsök. ”En hållbar kulturmiljövård bygger på allas intresse och delaktighet. Därför måste kulturarvet också bli tillgängligt och användbart för alla, vilket den nya tjänsten Fornsök bidrar till…” sa Sven Rentzhog som var chef för Riksantikvarieämbetets Kulturdataenhet.
2006 hade fornminnesinformation funnits digitalt tillgänglig i ett par år, men bara för viss användning (för till exempel handläggare på länsstyrelser och museer). Nu fick plötsligt alla möjlighet att söka bland fornminnesinformationen. Den första versionen av Fornsök innehöll ingen egen karta. Istället kunde man öppna upp ett sökresultat i Google earth eller i Eniros och Hittas kartor.

fornsok_startsida

En äldre version av Fornsök

Bilder: Äldre versioner av tjänsten

Trycket från användarna var hårt den första tiden och servrarna gick periodvis på knäna. Kartan lades till i nästa version som lanserades 2008, vilken i mångt och mycket är samma version som fortfarande finns tillgänglig. Men en hel del utvecklig har skett vad gäller tillgängliggörande av informationen. Idag kan vi till exempel erbjuda bakgrundskartor som bygger på laserdata i form av terrängskuggning och terränglutning från Lantmäteriet. Och vi döljer inte längre viss fornminnesinformation. Idag finns informationen i flera kanaler, förutom Fornsök. Den är också tillgänglig via K-samsök och Kringla, privata appar och WMS (Web Map Service). Fornsök är fortfarande en av Riksantikvarieämbetets mest populära e-tjänster.

Framtiden? En digital arkeologisk process
Just nu pågår arbetet med att utveckla framtidens e-tjänster för fornminnesinformation inom ramen för utvecklingsprogrammet DAP (Digital arkeologisk process). Visionen är: ”I en digital arkeologisk process skapas samordnad fornminnesinformation som ger nytta i hela samhällsbyggnadsprocessen”. Målet är: ”Åtgärder och planering inom samhällsbyggnadsprocessen som påverkar landskapet ska baseras på aktuell fornminnesinformation med rätt kvalitet.” Inom programmet DAP byggs bland annat en ersättare för den databas där Fornsök hämtar information, men också ett register för information om undersökningar, något som inte finns idag. Hur ersättaren för Fornsök kommer att se ut är ännu inte klart – däremot vet vi att det ska tas fram olika tjänster för att tillgängliggöra informationen.

Tio år har gått sedan Sven Rentzhog talade om vikten av allas intresse och delaktighet för en hållbar kulturmiljövård. Då som nu är tillgänglig och användbar fornminnesinformation en förutsättning för det.

>>Malin Blomqvist, Johan Carlström och Antonia Baumert vid Riksantikvarieämbetets informationsavdelning.

Registrering vid källan

Foto: De två bilderna t v: Rikard Sohlenius, CCBY. Bilden t h: bearbetning av Lantmäteriets ortofoto. Rikard Sohlenius, Riksantikvarieämbetet.
Foto: De två bilderna t v: Rikard Sohlenius, CCBY. Bilden t h: bearbetning av Lantmäteriets ortofoto. Rikard Sohlenius, Riksantikvarieämbetet.

Vid Riksantikvarieämbetet bedrivs inom ramen för DAP (Digital Arkeologisk Process) ett arbete med att utveckla den arkeologiska processen. Den information som skapas ska bli mer användbar då markingrepp planeras och beslutas. Samtidigt ska olika aktörers ansvar i processen vara tydliggjort. I det sammanhanget förs ett resonemang om registrering vid källan.

Registrering vid källan innebär att den information som produceras i fält eller på kontor digitaliseras i samband med att den skapas. De digitala uppgifterna ska sedan kunna återanvändas och förädlas längre fram i processen. Detta medför nya utmaningar för kedjans olika aktörer, samtidigt som förutsättningar skapas för ett bättre beslutsunderlag som snabbt blir tillgängligt. För att det ska fungera krävs tydliggjorda roller, väl utvecklade stödprocesser och nya IT-stöd.

Idag – dubbelarbete och otydlig ansvarsfördelning 
En mängd fornminnesinformation skapas i den arkeologiska processen. Det rör sig om allt från lämningsinformation och kulturhistorisk förmedling till rent administrativa uppgifter om exempelvis ett arkeologiskt uppdrag. I stort kännetecknas dagens process av att varje aktör hanterar informationen digitalt, men att överföringen mellan olika organisationer är analog. Det leder till både dubbelarbete och långa ledtider. Samtidigt är varje aktörs ansvar i processen delvis otydligt. Allt detta skapar röriga och svåranvändbara informationsmängder med oklar kvalitet.

Detta är särskilt tydligt när det gäller hanteringen av de lämningsuppgifter som registreras i FMIS. Idag avgör sammanhanget villkoren som ställs för få leverera uppgifter till FMIS. Kraven är exempelvis olika om informationen framkommit vid en fornminnesinventering jämfört med de fall då en arkeolog skickar in en anmälan om nyfynd. Detta leder både till att FMIS inte är aktuellt och skapar en ojämn kvalitet med svårbeskrivbar kvalitet.

Det är Riksantikvarieämbetet som ansvarar för varje registrering i FMIS inklusive den enskilda lämningens bedömda lagskydd. I praktiken är det dock länsstyrelsen som tillämpar kulturmiljölagen och har i uppdrag att avgöra om en lämning är skyddad eller inte. Det blir därför otydligt när Riksantikvarieämbetet avgör lagskyddet vid registreringen. Länsstyrelsen kan utifrån sitt uppdrag göra en annan bedömning än den som publikt redovisas i FMIS.

Målet – tydligare roller och ansvar
I en framtida process är målet att den lämningsinformation som skapas på uppdrag av länsstyrelsen, till exempel via kulturmiljövårdsanslaget eller genom tillämpningen av kulturmiljölagen, också ska godkännas av länsstyrelsen. På så sätt blir länsstyrelsen mer tydligt ansvarig för informationsinnehållet. Det ska även vara enkelt för länsstyrelsen att ändra redan befintliga registreringar, till exempel bedömningen av lagskydd. Detta kommer att underlätta hanteringen av olika ärenden.

De arkeologiska utförarna ska i detta sammanhang vara registrerare av lämningsinformation. Detta innebär förändringar av dagens arbetssätt och rutiner. Bland annat kommer det inte längre att finnas ett krav på att fylla i särskilda blanketter för registrering i FMIS.

I det framtida systemet ska det tydligt framgå om informationen är godkänd av länsstyrelsen eller inte, eftersom en hel del fornminnesinformation skapas även utanför länsstyrelsens inblandning. Dessa uppgifter ska kunna registreras och då särskilt märkas upp.

Riksantikvarieämbetets roll blir att tekniskt förvalta olika informationsmängder, samt att ansvara för infrastruktur och begrepp. För att få en fungerande process måste även olika typer av stöd utvecklas. Bland annat ska nya verksamhetsregler, utbildningar och uppföljningar tas fram. Till exempel diskuteras möjligheten att utveckla särskilda specifikationer för lämningsregistrering i olika sammanhang. Det kommer att underlätta beställningar av arkeologiska uppdrag och möjligheten att kvalitetsbeskriva informationen. Riksantikvarieämbetet ska också utveckla sin supportverksamhet. Dessutom ska lättanvända IT-stöd tas fram som förenklar registrering och användning, samt gör det möjligt för olika organisationer att sömlöst hantera varandras information.

Konsekvenser
Riksantikvarieämbetet kan inte till fullo förutse följderna av dessa förändringar. Myndigheten vill därför tillsammans med länsstyrelserna respektive de arkeologiska utförarna göra risk- och konsekvensanalyser. Detta måste även göras internt inom Riksantikvarieämbetet.

I det stora hela kommer förändringarna leda till att informationen snabbare blir tillgänglig samt till att kvaliteten blir högre och mer lättbeskriven. En stor vinst är att det registrerade lagskyddet kommer att överensstämma med lagtillämpningen. Även roller och ansvar blir tydliggjorda. Allt detta kommer att underlätta förvaltningen av landskapet så att kulturmiljöer kan bevaras, användas och utvecklas, samtidigt som möjligheterna att förstå historiska sammanhang ökar.

Många frågetecken kvarstår att räta ut och Riksantikvarieämbetet kommer under året att arbeta vidare med frågan i samverkan med berörda aktörer. Till arbetet är även jurister kopplade för att utreda de juridiska förutsättningarna för förändringen.

 

Samarbete för ett enklare, tydligare kulturmiljöarbete

Processen vid arkeologisk utredning och den som rör bidrag till kulturmiljövården ska göras enklare och mer tydlig. Det är visionen för ett pågående samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen.

– Det handlar om processen vid arkeologisk utredning och processen som rör bidrag till kulturmiljövård, säger Inga-Lill Segnestam, som tillsammans med Staffan Kjellman är projektledare för arbetet.

Vad är då målet med projektet?
– Att förenkla, förtydliga och höja kvaliteten på det offentliga kulturmiljöarbetet, kan man säga. Väldigt mycket fokus ligger på (…) användande av fornminnesinformation och att säkerställa att de pengar som avsätts för kulturmiljöbidrag används på rätt sätt. Vi ska till exempel förenkla och effektivisera för aktörerna inom samhällsutvecklingssektorn vid exploatering. Ska man till exempel gräva i en kommun som Sigtuna eller Täby, som har många fornlämningar, så behöver man i princip kolla upp fornminnesinformation varje vecka. Den processen ska bli enkel, rättssäker och transparent.

Staffan Kjellman och Inga-Lill Segnestam. Foto: Annalena Hansson CC BY
Staffan Kjellman och Inga-Lill Segnestam. Foto: Annalena Hansson CC BY

Hur då?
– Handläggarna ska få bättre arbetsverktyg för uppföljning och koppling till GIS (geografiskt informationssystem). Tillsammans med Riksantikvarieämbetets satsning DAP (Digital Arkeologisk Process) arbetar vi för att förenkla och snabba upp överföringen av uppdaterad uppföljningsinformation mellan Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. All information från den arkeologiska processen ska bli samordnad. Också privatpersoners kontakt med myndigheter såsom Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen ska bli effektivera, tydligare och mer rättssäker.

Hur ska det gå till?
– Att vi ser till så att dubbelarbete försvinner och att vi underlättar för sökande att göra ansökningar om bidrag till kulturmiljövård, så att de är kompletta när de kommer in till Länsstyrelsen. Och att Riksantikvarieämbetet på egen hand ska kunna hämta underlag från ärendehanteringssystem när det finns behov av uppföljning och analys, så att överinseendet underlättas.

Fornminnesinformation och kvalitet

Befintlig fornminnesinformation, som idag finns i Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem FMIS, håller inte tillräckligt hög kvalitet för att kunna fylla förväntade behov i samhällsbyggnadsprocessen. Den insikten ledde till uppstartandet av projektet ”Kvalitetshöjning av fornminnesinformation och FMIS-processer”. Projektet är nu avslutat och har resulterat i ett antal rapporter. Här kan du läsa en delrapport om kända feltyper i FMIS och här kan du ta del av slutrapporten. För att tydliggöra vad projektet handlade om och vad det resulterade i fick projektledaren Antonia Baumert svara på några frågor.

Hej Antonia! Vad handlade ”Kvalitetsprojektet” om?
Det handlade om hur vi kan förtydliga kvaliteten på befintlig fornminnesinformation, underlätta användningen av informationen och göra registreringsprocessen för informationens väg in i FMIS (fornminnesinformationssystem) tydligare och effektivare. En del av projektet har handlat om effektivisering av FMIS-handläggningen, hur man gör för att få bukt med problemet att det tar för lång tid innan informationen blir tillgänglig i FMIS. En annan del har handlat om hur kommunikationen med användare och registrerare kan förbättras. Det har bland annat också handlat om att göra en sammanställning av kända feltyper i FMIS för att ge förslag till åtgärder och vidare arbete.

Antonia Baumert. Foto: Åsa Sundin CC BY
Antonia Baumert. Foto: Åsa Sundin CC BY

Vilka insikter har projektet lett fram till?
Det finns en del förväntningar och förhoppningar om att vi ska rätta alla fel i FMIS i och med DAP. Vi vet nu att det är svårt, på grund av att den information som behövs för att rätta inte alltid finns. Det är tidsödande att rätta felen eftersom vi har insett att vi måste gå in och titta på varje objekt för att se om det överhuvudtaget går att rätta. Men nu har vi identifierat vilka fel som är allvarligast utifrån målgruppernas behov.

Varför finns det fel i FMIS?
Det beror på många olika saker, men en aspekt handlar om lag och praxis. Information om fornminnen har systematiskt samlats in under närmare 100 år. Under den tiden har synen på vad som är en fornlämning förändrats. Även syftet med insamlandet av informationen har varierat, vilket har påverkat informationens kvalitet. Ett exempel var när kulturmiljölagen ändrades i januari 2014. Det innebär idag att för att räknas som fornlämning så behöver ett objekt vara från 1850 eller äldre. Eftersom förhållandet till årtalet 1850 inte tidigare har varit relevant, framgår det ofta inte om en lämning är yngre eller äldre än 1850 i FMIS. För att avgöra lämningens ålder krävs arkivstudier och i många fall även ny fältinventering. Ett annat problem är att det inte framgår hur pass pålitlig informationen i FMIS är. Kvaliteten på informationen är inte tydligt beskriven.

Vad blir nästa steg nu?
Att vi ska komma med förslag till hur vi kan märka kvaliteten i det nya kulturmiljöregistret för att det ska bli tydligare vad informationen faktiskt står för, eftersom det är orimligt att rätta allt. En viktig del framöver är också att vi har ett ”berg” av ärenden som behöver registreras i FMIS, för att få bukt med ett aktualitetsproblem.

Ett projekt för att hantera ”ärendeberget” är nu igång.