Taggad: EU

Ny EU-satsning öppnar dörrar till topplabb inom heritage science

Macro-XRF scanner för grundämnesanalys på Picassos "Akrobatfamilj" på Göteborgs Konstmuseum. In-situ-analys utfördes av IPERION CH MOLAB.
Disent AB och IPERION CH MOLAB kom till Lillkyrka för IHFMCOS: Investigating hidden and forgotten medieval mural paintings in the church attics of Östergötland (Sweden). Foto: Disent AB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart öppnas möjligheten för nya samarbeten kring kulturarvsfrågor med Europas ledande forskningslaboratorier. IPERION HS, som startar till våren, är EU:s hittills största satsning på heritage science.

Arbetar du med ett offentligt kulturarv som du vill undersöka närmare, men saknar tillgång till avancerad analysutrustning och expertis? Ja, då finns möjlighet att få europeiskt stöd under de kommande tre åren.

Under våren 2020 inleds nämligen EU-satsningen IPERION HS – Integrating Platforms for the European Research Infrastructure on Heritage Science. Syftet är att stödja forsknings- och utvecklingsprojekt inom heritage science och att uppmuntra forskningssamarbeten över nationsgränserna. Totalt kommer fler än 300 delprojekt att få finansiering fram till 2023.

– EU:s nya satsning erbjuder en fantastisk möjlighet för svenska samlingar och institutioner att ta del av expertis och teknisk utrustning i världsklass, säger Marei Hacke vid Riksantikvarieämbetet, som samordnar det svenska deltagandet i IPERION HS.

Totalt deltar 67 forskningsorganisationer och laboratorier i 23 länder fram till 2023, och i listan över resurser vid deltagande laboratorier finns exempelvis isotopanalys, neutronacceleratorer och avancerad utrustning för data- bildanalys.

– Det är ett stort europeiskt nätverk av laboratorier som öppnar upp sina resurser och delar med sig av tillgång till sin utrustning, expertis och sitt arkivmaterial, säger Marei Hacke.

Långsiktig satsning på heritage science

Sedan flera år pågår ett arbete inom EU för att etablera en permanent forskningsinfrastruktur för heritage science (E-RIHS). Tanken är att på sikt sammanlänka forskning inom konsthistoria, arkeologi, konserveringsvetenskap och paleontologi, med mera. IPERION HS är ytterligare ett steg i den riktningen.

Liksom EU:s tidigare satsningar inom området – den senaste, IPERION CH, pågick 2016–2019 – bygger IPERION HS på sammanförande av institutioner och laboratorier runt om i EU:s medlemsländer, som tillsammans tillhandahåller en bred palett av utrustning och expertis.

– Den nya satsningen IPERION HS är mer än dubbelt så stor som föregångaren IPERION CH. Det innebär att ännu fler och större instrument och även en ny typ av expertis blir tillgänglig för svenska samlingar, säger Marei Hacke.

Två utlysningar per år

Efter starten i vår, kommer IPERION HS att ha två utlysningar per år. Alla inom EU som jobbar med ett offentligt kulturarv har möjlighet att söka bidrag, exempelvis kuratorer, konsthistoriker, forskare och konservatorer.

– Så länge det rör ett offentligt kulturarv, och man inte jobbar för ett kommersiellt ändamål. Det innebär att även enskilda konservatorer, som jobbar exempelvis med kyrkor, kan söka analysstöd för sin projektidé, säger Marei Hacke.

Projektbidragen täcker, förutom tillgång till expertis och instrument, även resor och boende – däremot inte den egna arbetstiden. Som vanligt när det handlar om EU ges bidrag för projektsamarbete över nationsgränser – så ur ett svenskt perspektiv handlar det om samarbete med en partner i ett annat EU-land.

Marei Hacke i Kulturarvslaboratoriet, Riksantikvarieämbetet. Foto: Johanna Nilsson, CCBY.
Marei Hacke i Kulturarvslaboratoriet, Riksantikvarieämbetet. Foto: Johanna Nilsson, CCBY.

Enkel ansökan – stöd finns att få

Enligt Marei Hacke ska ansökningsprocessen vara relativt enkel. IPERION HS lanserar i början av 2020 sin webbsida, och där finns möjlighet att utveckla sin projektidé och söka efter tillgängliga institutioner och expertis.

Känner man sig ändå osäker, och inte vet hur man ska gå tillväga eller vilken utrustning man behöver för sitt projekt, kan man antingen kontakta sekretariatet för IPERION HS eller vända sig direkt till Riksantikvarieämbetet, som är sammanhållande nod i Sverige.

– Jag tror inte att projektansökningarna ska avskräcka någon från att söka. Är man ändå osäker på hur ansökan går till, eller om man är osäker på sin projektidé och vad man vill undersöka går det bra att kontakta oss på Kulturarvslaboratoriet. Vi hjälper gärna till! säger Marei Hacke.

Förutom Riksantikvarieämbetet, som är sammanhållande svensk nod, deltar tre svenska organisationer i IPERION HS: Hantverkslaboratoriet, DNA SciLifeLab och Umeå universitet. IPERION HS leds från Italien av nationella vetenskapsrådet Consiglio Nazionale delle Ricerche.

FAKTA

Ny EU-satsning på heritage science

  • Den nya satsningen IPERION HS ska stödja europeiska forsknings- och utvecklingsprojekt inom heritage science under perioden 2020–2023.
  • Den totala budgeten är 6,15 miljoner euro, varav ungefär hälften går till utlysningar och projektbidrag. Resterande medel går till fördjupade forskningssamarbeten.
  • IPERION HS – Integrating Platforms for the European Research Infrastructure on Heritage Science – ingår i EU:s ramprogram för forskning och innovation Horizon 2020.

Text: Henrik Lundström, vetenskapsjournalist

Klimatanpassning av kulturmiljöer på Svalbard

Under ett par dagar i augusti deltog jag i en workshop på Svalbard för att göra en klimatanpassningsplan för det historiska gruvsamhället Hiorthamn, rakt över sundet mittemot Longyearbyen. Det fungerar idag som sommarstugeområde och besöksmål. Genom EU-projektet Adapt Northern Heritage var Riksantikvarieämbetet inbjuden som associerad partner och sakkunnig.

Hiorthamn gruvsamhälle

Gruvsamhället blomstrade under ett par decennier på 1920- och 40-talen. Det är nu en av de mest välbevarade gruvmiljöerna som helhet och har ett högt kulturhistoriskt värde enligt Sysselmannen på Svalbard som ansvarar för kulturmiljöfrågorna lokalt. En hel del av lämningarna är utsatta för strand-erosion, ras och för slitage från turister som ovetandes trampar på, plockar isär och flyttar delar av föremål och anläggningar.

Klimatförändringar på Svalbard

På Svalbard är klimatförändringarna påtagliga. Numer regnar det året om och glaciärerna drar sig tillbaka och smälter i rask takt. Här handlar det inte om 1,5-2 graders temperaturökning som Parisavtalet fastslagit utan snarare om 5-6 grader. Svalbard håller på att ställa om från industriell näring (kolgruvor) till forskning och turism som huvudsysselsättning. Det är en strategiskt viktig plats för sjöfart och fiske med stora naturtillgångar och värden och därför är Norge (och Ryssland) måna om att säkra sysselsättningen. Här genomförs även kulturmiljöforskning i stor utsträckning i takt med att gruvor läggs ned, föremål tinar fram ur permafrosten och glaciärerna.

Klimatanpassningsplan för Hiorthamn

Vi guidades av NIKU Norsk Institutt for kulturminnesforskning genom Anne Cathrine Flyen som forskat på bl.a. nedbrytning av byggnadskonstruktioner och turismens påverkan under ett par decennier. Hon var vår isbjörnsvakt och mentor med stor lokalkännedom.

Se NIKUS artikel från workshopen i Hiorthamn, 2018 då en risk- och sårbarhetsbedömning utifrån ett förändrat klimat genomfördes.

Klimatanpassningsplanen, som workshopen resulterade i, konstaterar att de enklaste åtgärderna för att hindra nedbrytning och förfall är att göra förvaltningsplaner som inriktar sig på informativa åtgärder gentemot besökare samt att förtydliga roller och ansvar inom organisationen som förvaltar miljön, Sysselmannen. Andra åtgärder som att flytta föremål som håller på att försvinna uti havet eller begravas i sand eller rasa kräver tillstånd samt förhandlingar mellan Riksantikvaren och Sysselmannen. Resurser i form av pengar till forskning och andra åtgärder fanns också med på önskelistan.

Hiorthamn är också pilotprojekt för det 4-åriga forskningsprojektet Cultcoast som ska utveckla metoder för att registrera och övervaka klimatförändringar och påverkan på kulturmiljöerna. Riksantikvarieämbetet är med i referensgruppen.

Varför deltar Riksantikvarieämbetet i projektet?

Riksantikvarieämbetet utvecklar kunskapsunderlag, råd- och stöd kring klimatanpassningsfrågor så att kulturarvet kan tas tillvara i samhällsutvecklingen när det gäller att begränsa risker, minska sårbarheten och anpassa Sverige till ett förändrat klimat. Det gör vi bl.a. genom tvärsektoriellt, nordiskt och internationellt samarbete.//Therese Sonehag, Utredare Riksantikvarieämbetet. Foto: Marte Boro, Riksantikvaren.

Länkar:

Mer om projektet Adapt Northern Heritage

NIKU om workshop del 1 i Hiorthamn, Svalbard då riskbedömningen gjordes

Nystartade forskningsprojektet Cultcoast med Hiorthamn, Svalbard som pilot

Mer om Klimatanpassning och kulturarv på Riksantikvarieämbetets sidor

Hur påverkas samhället, Kulturarv på Klimatanpassningsportalens sidor

Mer om klimatanpassning generellt på Klimatanpassningsportalen

Fynd som tinar fram då permafrosten släpper och glaciärer smälter, i Norge. Läs mer på Secrets of the Ice

 

 

Europeiska landskapskonventionen – flipp eller flopp?

Kulturreservatet Gallejaur i Arvidsjaurs kommun. Foto: Jan Norrman. CC BY.
Kulturreservatet Gallejaur i Arvidsjaurs kommun. Foto: Jan Norrman. CC BY.

Landskapsperspektivet är ofta förbisett i det dagliga arbetet med natur- och kulturmiljövård i Sverige. När Sverige skrev på den europeiska landskapskonventionen (ELC), så var det många av oss som trodde att nu skulle det bli ändring på det. Men hur har det egentligen gått med dess goda föresatser? Blev det en flipp eller en flopp?

År 2011 ratificerade Sverige den europeiska landskapskonventionen vilken har upprättats av Europarådet. Nu var det tänkt att myndigheter, kommuner m.fl. skulle börja tillämpa ett landskapsperspektiv i den egna verksamheten.

Riksantikvarieämbetet har utrett

För att nå målet en rikare livsmiljö. Men något större genomslag har konventionen inte fått ännu i Sverige. Det visar bland annat den utredning som Riksantikvarieämbetet gjort bland ett flertal myndigheter. Bland svaren på enkäten, som undersökningen bygger på, kan man ana en önskan från många håll att någon central myndighet ska ta ledningen i arbetet med konventionens ambitioner.

Det här arbetet borde bland annat innefatta ett mera systematiskt sätt att omsätta konventionens anda i handling. Och att påbörja det med de uppgifter som konventionen uppmanar medlemsländerna att ta sig an. De verb som nämns i konventionen är bland annat: kartlägga, karakterisera och värdera. Den självklara frågan man ställer sig då är ju: Vem ska genomföra dessa kartläggningar, värderingar m.m.?

Styrka eller svaghet

Riksantikvarieämbetets rapport sammanfattar det nuvarande läget, och ger ett rätt diplomatiskt svar på hur man ser på dagens situation: ”Konventionen är ett ansvar för ”alla och ingen”, vilket kan uppfattas både som en styrka och en svaghet. ”

I det här fallet överväger nog i alla fall svagheten skulle jag vilja säga. Om det finns viktiga uppgifter som ska utföras (kartlägga m.m.), hur ska man då från högre håll tro att de ska bli gjorda om ingen myndighet har fått uppdraget att ta sig an dem?

Landskapsperspektivet är viktigt för helhetssynen

Men är då det här så viktigt säger du? Joo, det menar jag verkligen. I dagens samhälle blir fragmentisering och specialisering allt mer påtaglig. Klyftan mellan, och inom, olika yrkesgrupper tenderar till att växa sig allt större och allt svårare att överkomma. En helhetssyn som den som konventionen företräder skulle kunna visa på en tänkbar väg och, i alla fall inom vissa arbetsområden, kunna avhjälpa detta.

Några av de här arbetsfälten är just naturvård, kulturmiljö och landskap. Här är vinsterna med att jobba med landskapsperspektiv som jag ser det helt uppenbara. Om alla inom de med det fysiska landskapet som arbetsuppgift skulle vara lite mer mottagliga för andras kunskaper skulle vi få till en helt fantastisk helhetssyn och tidsperspektiv på natur och landskap.

Allas ansvar blir ingens ansvar

Ja, vad blir då svaret på frågan jag ställde; blev det en flipp eller flopp? Någon kioskvältare har ju konventionen aldrig blivit, så svaret ligger väl någonstans däremellan enligt min mening. Men med en stark dragning åt flopphållet.

Frågan som många ställer sig, utan att få något svar, är ”Vem?” Och så länge ansvaret ligger på alla inblandade myndigheter, så lär man bli förvånad om särskilt mycket kommer att hända de närmaste åren. Allas ansvar är ingens som det heter i det gamla ordspråket. Ännu en gång besannat. Tyvärr! Finns det då inget ljus i tunneln när det gäller att vi börjar ta tillvara landskapsperspektivet kan man fråga sig? Jo, det kan man nog säga att det gör.

Ljuset i tunneln

Det lite svaga ljuset representeras faktiskt av Trafikverket. Där pågår sedan några år ett forskning- och utvecklingsprojekt med att göra så kallade karaktärsanalyser av landskapet. Projektet kallas ”Landskap i långsiktig planering”. Så här långt har man främst jobbat i tre län: Västra Götaland, Västmanland och Västernorrland.

Tre olika perspektiv på landskapet belyses i de här analyserna. Först och främst landskapets ekologi och tidsdjup, det vill säga hur naturen i området är beskaffad och vilka mänskliga aktiviteter som satt sina spår i landskapet. Slutligen tittar  man även på landskapets form och utseende, ett lite äldre synsätt kanske man kan tycka, men som ger de olika landskapen sin särskilda karaktär och identitet.

Samarbete är nyckeln

En landskapsanalys bygger på att flera personer med helt olika kompetens samlar in kunskap. Och som slutligen utmynnar i en gemensam beskrivning av landskapet. Så här gäller det att samarbeta över ämnesgränserna och verkligen respektera andras kunskap.

Analyserna går främst ut på att definiera de karaktärsområden som finns inom undersöknings-området. Och att förklara varför landskapet ser ut som det gör. Det visuella är också en viktig aspekt och hur det uppfattas av människor är ju många gånger centralt.

Trafikverkets projekt säger sig gå från sektorisering till helhet. Och från att undvika skada till att utveckla och förbättra. Det låter som ljuv musik i  mina öron. Det kanske våras för landskapet till sist ändå?