Engelska kanalen (Edefors 24:3) i Edefors socken (Boden kommun) i Norrbotten. Foto: John-Eric Gustafsson, 1992
Har du någon gång vid sökning i Fornsök velat se en bild på sökt fornlämning? Under 2008 och följande år görs en satsning för att öka antalet bilder på lämningar i FMIS (Fornminnesinformationssystem) och Kulturmiljöbild (KMB). För att öka antalet bilder på forn- och kulturlämningar i FMIS och KMB har Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Västra Götaland påbörjat ett samarbetsprojekt för bildregistrering.
Torsa stenar (Almesåkra 45:1) i Almesåkra (Nässjö kommun) i Småland. Foto: Foto: John-Eric Gustafsson, 1987
För närvarande finns det ca 1900 bilder på forn- och kulturlämningar registrerade i FMIS, målet med projektet är att under 2008 registrera 1000 bilder, för att sedan utöka omfattningen under 2009.
Bildmaterialet består av fotografier framförallt tagna under Fornminnesinventeringen och inom Fornvårdens verksamhet. Majoriteten av bilderna är tagna på fornlämningar, men även byggnader är representerade i materialet.
>> Urban Mattsson är arkeolog och arbetar med Fornminnesinformation och Skog och Historia
Internet är ett medium i ständig utveckling, vem trodde t ex för några år sedan att en myndighet skulle ha en blogg? Vi försöker att experimentera lite med hur man kan nå olika målgrupper. Inspererade av Fredrik Wackås inlägg om att spränga sig loss från den egna webbplatsen så testade vi att göra just detta. Efter att vi fick intressanta kommenterar om hur FMIS används av forskare i detta inlägg så postade Lars Lundqvist (enhetschef här på RAÄ) ett inlägg på Arkeologiforum.se vilket gav ännu mer konstruktiv kritik. Mycket av det som kom upp är vi medvetna om men det väckte även en del tankar som vi tar med oss. Man blir hemmablind, det är alltid intressant med ett utifrånperspektiv.
Jobbar du själv på en myndighet, museum eller annat? Hur spränger ni er loss från den egna webbplatsen?
>> Malin Blomqvist jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet.
Runstenen Sö 192 i Strängnäs. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ.
Förra året riktades skarp kritik mot hur Riksantikvarieämbetet arbetar med Sveriges runstenar. Jag tänkte berätta lite om vad som bland annat görs.
Runstenar har länge fångat vårt intresse, de är dels förstahandskällor som på flera sätt visar hur människorna tänkte och levde för tusen år sedan, dels är de konstverk som är vackra att se på. De har dokumenterats löpande sedan åtminstone 1600-talet i text och bild vilket gör att det, till skillnad från många andra fornlämningar (t ex hällristningar), går att utläsa förändringar i runornas läsbarhet och stenens skick under hela 400 år.
I 2007 års kulturmiljöbokslut är miljöns påverkan på runstenarna ett av flera nedslag. 32 runstenar från Skåne i söder till Jämtland i norr har valts ut, ny och gammal information om dessa har samlats in och kompletterats med uppgifter om nederbörd, frost och föroreningar. Sedan har andelen intakta runor studerats för att avgöra hur mycket de har vittrat, 1673 var 93 procent av runorna intakta och 2006 var 80 procent intakta. Målet är att fastställa samband mellan klimat och nedbrytning. Vet vi hur och varför runstenarna påverkas kan vi avgöra hur de ska skyddas.
Även om förorenad luft har förstör runstenarna så är den största boven i dramat vi själva, många runstenar har sprängts/huggits sönder under årens lopp och försvunnit eller återfunnits i t ex husgrunder och broar.
Vidare kvalitetshöjs runstenarna kontinuerligt i Fornsök med t ex mått, länkar och översättningar vilka blir tillgängliga omedelbart. Själv har jag jobbat med Västergötlands runstenar.
>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.
NYA KOMMENTARER