Taggad: Giresta

Dubbelt upp i Giresta


Foto: Magnus Källström

Runmysteriet i Giresta har ännu inte fått någon lösning, men det finns faktiskt lite annat att säga om runor i denna del av Uppland. Trots att området utgörs av en gammal kulturbygd är runstenarna i Giresta inte särskilt många. Vid Furby finns visserligen ett stort runristat stenblock (U 829), signerat av den kände runristaren Balle, och Richard Dybeck fann på 1800-talet ännu en runsten i närheten (U 830), som senare har försvunnit.

Förutom dessa två har man tidigare bara känt ytterligare en runsten i socknen (U 831). Den hittades omkring 1910 vid plöjning i en åker strax öster om kyrkogården och restes först i Giresta by, men flyttades 1968 av bevaringsskäl in i kyrkan. Tyvärr är början av inskriften skadad och namnet på den som rest stenen kan därför inte bestämmas. Det övriga lyder: ”… [lät] resa stenarna efter Luden, sin son.” Texten visar att det en gång måste ha funnits åtminstone en sten till. Girestastenen är lite speciell genom att den består av röd sandsten, vilket är ett ovanligt runstensmaterial i dessa trakter.

När jag i juni i år besökte Giresta kyrka för att undersöka den mystiska gravhällen, som jag hade fått tips om, råkade jag komma lite för tidigt och fick därför vänta på att bli insläppt i kyrkan. För att fördriva tiden tog jag en promenad på kyrkogården och av en tillfällighet fick jag syn på ett sandstensstycke i toppen av kyrkogårdsmuren. När jag vände på det uppenbarade sig en runslinga med fyra runor av vikingatida typ.

Ristningsytan var delvis täckt med bruk och stenen verkade mycket skör. Troligen har fragmentet tidigare varit inmurat i kyrkan och det kan också ha genomgått kyrkbranden 1911. Trots detta är det inga problem att läsa runorna, men läsriktningen är dessvärre omöjlig att avgöra. Antingen löper inskriften medsols och då står det · asni… eller också går den motsols, vilket ger läsningen …insa · …. I det första fallet kan det röra sig om början av ett namn (t.ex. Åsnjut), i det senare är det säkert en form av pronomenet denna, som bör ha varit en bestämning till ordet sten. Men i så fall har denna inskrift bara nämnt en sten och då borde det inte vara den okända parstenen till U 831 utan en annan sten.

Någon kanske undrar vad ett fragment med fyra runor egentligen kan tillföra forskningen, men ett fynd som detta kan faktiskt säga en hel del. Man har tidigare konstaterat att runstenar av sandsten ofta uppträder vid tidigmedeltida kyrkor i Uppland och att stenarna förmodligen har funnits på platsen innan stenkyrkorna byggdes. De kan därför vara en indikation på tidiga kyrkogårdar (och kanske till och med träkyrkor) i brytningstiden mellan vikingatid och medeltid. Vid Giresta kyrka kände man förut bara en sten av denna typ, men nyfyndet visar att det måste ha funnits fler.

Pronomenet denna motsvarades under vikingatiden av en mängd olika former. Som bestämning till stæin ’sten’ kunde det till exempel heta þenna, þennsi eller þennsa. Eftersom ordet denna är vanligt i runinskrifterna har det kunnat användas för att kartlägga vissa dialektgränser under vikingatiden. På runstenarna i Danmark och Sydsverige förekommer för det mesta varianten þennsi, medan þenna och þennsa är de typiska formerna i Mellansverige och norrut. I de uppländska runinskrifterna dominerar þenna, medan þennsa är ovanligare. Det nyfunna fragmentet från Giresta ger av allt att döma en ny punkt på dialektkartan för den senare formen.

Slutligen måste det nämnas att det inte särskilt ofta som antalet kända runinskrifter i en Upplandssocken nästan fördubblas på en och samma eftermiddag, men det var just det som hände i Giresta den 11 juni i år.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

Runmysteriet i Giresta


Gravhällen i Giresta kyrka. Foto Magnus Källström

I december förra året fick jag ett telefonsamtal från en privatperson, som undrade om några runor som skulle finnas ristade på gravhäll från 1600-talet i Giresta kyrka i Uppland. Några sådana kände jag inte alls till, men det var kanske inte så konstigt om det rörde sig om en 1600-talsinskrift. Märkligt nog fanns inga som helst noteringar om en sådan runinskrift varken i ATA i Stockholm eller i Runverkets samlingar. Däremot hittade jag ett par uppgifter om gravhällens latinska inskrift, som visar att den hade lagts över en pastor Andreas, som dog den 3 februari 1631.

Att det fanns runor på gravhällen var dock helt klart. Jag hade nämligen också fått några bilder mejlade, men kunde inte läsa något begripligt i texten. På fotografierna såg det nästan ut som vikingatidsrunor, vilket ju borde vara ett tydligt tecken på en sentida runinskrift. Samtidigt gav ristningen ett mycket genuint intryck, något som gjorde saken ännu mera mystisk.

Först i juni i år fick jag möjlighet att undersöka gravhällen närmare, och det dröjde inte många minuter innan jag förstod att det inte alls rörde sig om några runor ristade på 1600-talet, utan om en medeltida inskrift. En av de runor som jag på fotografiet hade uppfattat som en runa av vikingatidstyp visade sig vara en medeltida æ-runa (som har samma form som den vikingatida a-runan). Det fanns också två bindrunor och den gamla R-runan hade här ljudvärdet y, vilket är typiskt medeltida drag. Runinskriften står upp och ner i förhållande till den latinska inskriften och tydligen handlar det om en medeltida gravhäll som har återanvänts på 1600-talet och då försetts med en ny gravskrift över en lokal prästman.


Detalj av några av Girestahällens runor. Foto Magnus Källström

Uppland är som bekant världens runstensrikaste landskap med långt mer än tusen vikingatida runstenar. Medeltida gravhällar med runor är däremot ytterst sällsynta i detta landskap, och de uppgår inte ens till tio stycken. Girestahällen utgör därför ett välkommet nytillskott och ett viktigt vittne om runornas bruk under medeltiden i denna del av Sverige.

Tyvärr är några av tecknen skadade och inskriftens början är täckt av en modern kabeltrumma av trä, men rätt mycket går ändå att läsa. En preliminär läsning lyder: …laf-u- stafby han · ligær h… dvs. ”…(i) Staby, han ligger här.” Staby är en herrgård i Giresta socken, som på 1300-talet kallades Stafby, men som redan på 1400-talet vanligtvis skrevs utan f. Detta tyder på att ristningen bör ha tillkommit senast under 1300-talet. Före ortnamnet har säkert stått ett personnamn, som nu är skadat och därför svårt att tolka. Kanske är de runor som ännu ligger dolda under kabeltrumman i bättre skick och kan ge ledtrådar, men det får framtida undersökningar utvisa.

Jag har förstått att runorna på gravhällen har varit kända lokalt i Giresta, men det märkliga är att kunskapen aldrig har nått vidare till forskarvärlden, trots att hällen ligger fullt synlig i golvet till det nuvarande koret. Kanske beror detta på Giresta kyrkas tragiska historia. Den medeltida kyrkan var tydligen rätt illa byggd redan från början och den revs och återuppfördes därför under 1700-talet. Denna nya kyrka brann 1911, varvid hela inredningen förstördes. Kyrkan byggdes dock upp på nytt och moderniserades. Av lätt insedda skäl har forskare med inriktning mot medeltiden haft få orsaker att besöka denna kyrka, och runorna har därför fått ruva på sin hemlighet ända fram till nu.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Girestahällen är inte slutgiltigt undersökt och om någon känner till något mer om dess historia, så kontakta gärna mig på Riksantikvarieämbetet. Alla upplysningar rörande denna häll är av intresse! DS.