Taggad: Göteborgs stadsmuseum

Tingens metod – att dra nytta av varandras kompetenser

I november arrangerade Tekniska museet i Stockholm ett tvådagars seminarium på tema Tingens metod för sina kollegor på Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum. Underlag för workshopparna var Tekniska museets kommande innovationsutställning, och kollegorna från Göteborg och Malmö bidrog till processen med sina olika kompetenser och erfarenheter. Dagarna arrangerades inom ramen för de tre museernas samarbetsprojekt Tingens metod som sätter föremålen i fokus.   

Museer har alltid samlat föremål och skapat samlingar enligt sin tids normer och värderingar. I äldre museiverksamhet klassificerades föremålen utifrån en begränsad tematik och terminologi som ofta låst dem till vissa berättelser och som begränsat vår förståelse om deras komplexa historia. Museernas samlingar bär på en fantastisk rikedom redo att undersökas, och tiden verkar nu vara mogen att lyfta föremålens mångfald av berättelser och sammanhang. I dag intresserar sig många konstnärer för att ”veckla ut” historiska samlingar, och många humanister återvänder till eller återupptäcker museisamlingar och arkivmaterial som källor. Under senare år har det också skett ett lyft för den samlingsanknutna humanistiska forskningen i Sverige vilket konferensen ”Renässans för samlingsforskning” (2015) handlade om. Man menade att detta återvändande ofta ser annorlunda ut och anlägger andra perspektiv än den klassiska materialforskningen.

Tingens metod, som går ut på att anlägga fler perspektiv på museiföremål, implementeras just nu på Malmö museer, Tekniska museet och Göteborgs stadsmuseum. Varje museum har anordnat föreläsningar och workshops där metoden testats. I samarbetsprojektet ingår även att museerna arrangerar ett tvådagars seminarium där alla tre museer deltar, och där man genom Tingens metod hjälper varandra att undersöka föremål till nya utställningar.

Tingens metod på Tekniska museet
Sedan ett år har Tekniska museet använt metoden inför sin kommande utställning om innovationer och hållbarhet. Med utställningen vill museet öka insikten om att tekniska innovationer har förändrat och förändrar förutsättningarna för våra livsvillkor. Utgångspunkt är att innovationer har löst och kan lösa samhälleliga problem, men att de också kan skapa problem.

Projektgruppen som arbetar med utställningen består av 8 till 10 personer – pedagoger, intendenter från samlingsenheten och utställningsproducenter. Under det gångna året har man testat metoden, förkovrat sig i litteratur och haft ett antal workshops och seminarier. Den 10 oktober i år medverkade jag under en workshop där projektgruppen tagit fram förslag på svenska innovationer. De ”pitchade” sina favoritföremål för varandra, grupperade dem och adderade föremål som saknades. Föremålen blev sedan underlag till de workshoppar som arrangerades den 14 och 15 november på Tekniska museet med kollegor från Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum.

Workshop dag ett

”Vi ser er som ett gäng konsulter som ska bearbeta vårt material. Vi ska hjälpa varandra och utnyttja varandras kompetenser.”, säger Clara Åhlvik, en av arrangörerna på Tekniska museet.

Första dagen inleddes med ett antal föreläsningar om den kommande innovationsutställningen, om interaktivitet och digitala interaktiva lösningar. Därefter blev vi indelade i grupper och tilldelade teman relevanta för museets nya utställning: Krig och konflikter, Energi och kraft, Kommunikation och digitala medier, Transport och Hem och hälsa. Utgångspunkt för vårt arbete i gruppen var föremålen och ett antal frågor:
• Vilka känslor vill vi att föremålen ska skapa hos besökarna? Lust/olust, harmoni/disharmoni?
• Hur synliggör och väcker vi intresse för föremålet?
• Hur skapa interaktivitet mellan besökare och tema/föremål?

Den grupp jag deltog i hade tilldelats temat Krig och Konflikt och två föremål: Boforskanonen och Bessemerkonvertern (TEKS0041667). Det var inte speciellt svårt för oss att diskutera känslor kopplade till Boforskanonen. Vapen representerar smärta och död, och vi känner ilska och rädsla. Vapen kan även kopplas till patriotism och den stolthet som ligger i att producera vapen för att försvara ett land. Vapen kan skapa en känsla av stabilitet och fredsbevarande och man kan se på vapenindustrin som något som bidrar till vår välfärd, till sjukvård och skolor. Vad skapar en känsla av lycka? En del blir lyckliga av att se vaktparaden, medan andra blir rädda. Om man hör en Boforskanon så blir vissa stolta, medan andra blir skrämda. Kanoner är stora föremål och man kan känna sig liten och sårbar, eller trygg. Vapen skapar ofta motstridiga känslor och vilka känslor vill vi väcka i en utställning? Vill vi få människor att känna sig smarta eller ska vi provocera fram en reaktion? Att skapa olust gör inte att besökarna engagerar sig mer, säger forskningen.

Workshop dag två
Andra dagen inleddes med en föreläsning av Beatrice Crona, Stockholm Resilience Centre som talade om effekterna av innovationer, både de bra och dåliga. Crona utgick från ett antal föremål och vecklade enligt Tingens metod ut deras mångfald av betydelser och berättelser – innovationen och innovatören, kontexten föremålet skapades i och resultatet av uppfinningen i dag.

Till workshop nummer två valde min grupp ett för mig okänt föremål – en Kopparstubbe (TEKINL.2012/0006_01) som används vid slutförvar av kärnavfall. En viktig fråga blev hur vi ska kunna kommunicera med framtida generationer om detta farliga avfall? Kan vi skapa en myt, en rit eller folksaga som kan hållas vid liv i 100 000 år, kanske i 83 generationer – berättelser som kan överleva språket, texten och symbolerna . Kopparstubben är också snygg – runt fundament, blank, kall och ”dyr”. Den kommunicerar trygghet – ”lita på mig, jag tar ansvar”. Men vi kan ha fel, och Kopparstubbens form invaggar oss i falsk säkerhet.

Avslutningsvis
Tingens metod går bland annat ut på att genom workshops i grupper sammansatta av deltagare med olika kompetenser anlägga fler perspektiv på museiföremål, och att de aspekter som workshopsdeltagarna bidrar med sedan kan användas när man utvecklar utställningskoncept. Det blir därmed viktigt att i processen redogöra för deltagarna hur resultaten från dessa workshops kommer att omhändertas, och hur resultaten sedan i praktiken används – hur gör man det? Och hur kan man i den här typen av processer synliggöra deltagarnas yrkesmässiga kompetenser och hur dessa kan utgöra resurser i arbetet? Om deltagarna inte känner varandra finns det en risk att det blir personliga egenskaper som styr hur man bidrar – å ena sidan ovana med grupparbete, blygsel, rädsla för att uttrycka sig felaktigt, och å andra sidan vana med att agera som idéspruta och att delta eller leda grupparbeten.

Personligen har dagarna fått mig att fundera på museernas ansvar att belysa de globala utmaningar vi står inför i dag. För visst borde museerna vara mer aktiva med att ge historiska perspektiv på samtiden, den hotande klimatkrisen och de globala miljömålen? Genom Tingens metod, och genom att visa på komplexitet, är det tydligt att Tekniska museet vill belysa det moderna samhällets framväxt genom sina innovationer, men även lyfta de mer problematiska aspekterna med dem. En utmaning blir hur museet balanserar mellan att skapa positiva upplevelser som får besökarna engagerade och samtidigt visar på allvaret i situationen.

Helene Larsson Pousette, utredare på enheten Samlingar och utställningar, Riksantikvarieämbetet, kommer i denna blogg under det närmsta året att redovisa sina intryck av museernas implementering av Tingens metod.

Tingens metod, seminarium, 14-15 november 2018, Tekniska museet, Stockholm
14 november
kl 12 lunch och välkomna
kl 13-15
Introduktion och presentation
Föreläsning Lars Paulsson, Om världsutställningar och om maskinhallar.
Föreläsning Jacob Thorek Jensen – om planerna med ett nytt tekniskt museum i DK
Föreläsning David Berner, Digitala interaktiva stationer på museer
Kort presentation om museets arbete med att ta fram Handling Collection.
Kl 15 Fika
Kl 15.30 Workshop tema: interaktiva aktiviteter i maskinhallen.
Kl 17 Föreläsning Vild mat, Lisen Sundgren
Kl 18 Tematisk middag; tema vild mat.
15 november
Kl 9 Föreläsning Beatrice Crona, Innovationer löser problem, innovationer skapar problem.
Kl 9.30 – 12 Workshop tema: hur får vi fram nya berättelser till maskinerna? Workshoppen leds av The Purpose Studio
Kl 12. Lunch och hej

Gästblogg: Skolplanschen mellan fakta och fiktion på Göteborgs Stadsmuseum

Skolplanschen har idag blivit en trendig inredningsdetalj och ett populärt samlarobjekt; vackra bilder med ett nostalgiskt skimmer som går att hitta både på loppis och som dyra nytryck. Men en närmare titt visar mer än bara nostalgi. Bilderna berättar om forna tider och exotiska länder, men också om planschernas samtid.

1 december 2017 öppnade Göteborgs Stadsmuseum webbutställningen Skolplanschen mellan fakta och fiktion. Projektet har tillkommit i nära samarbete med vänföreningen Sällskapet för folkundervisningens befrämjande i Göteborgs stift.

Sedan 2013 finns Göteborgs stadsmuseums samlingar i K-samsök, verktyget för kulturarvsinstitutioner och organisationer som vill tillgängliggöra sin data för en bredare publik. Webbuställningen Skolplanschen är en av flera digitala utställningar som museet har byggt på K-samsöks API.

”Hertig Karl vid Flemmings lik” av Albert Gebhard efter original av Albert Edelfelt

Bakgrund
Stadsmuseet har en stor samling skolplanscher från före detta Göteborgs Skolmuseum. Under arbetet med museets nya basutställning, Göteborgs födelse, väcktes frågan om vilken bild av den aktuella perioden av svenskt 1500- och 1600-tal som ges av planscherna i samlingen. Det vi fann visade sig vara ett utmärkt underlag till en utställning om hur skolan har sett på och delvis skapat den svenska historien, i en blandning av fakta och fiktion.

En utställning om skolplanscher
Webbutställningen ”Skolplanschen mellan fakta och fiktion” fokuserar på ett 40-tal planscher i ämnet svensk historia, tillverkade mellan 1867 och 1947. Utformning och material varierar från den klassiska modellen tryckt på papper fäst på papp, till rullplanscher i storformat eller tunna pappersark. Planscherna är fördelade på fyra teman: porträtt, händelser, miljöer och kartor. Här finns även ett rum som berättar om den svenska skolplanschens och vår skolsamlings historia. Utställningen finns även i en engelskspråkig version.

Skolplanscher var ofta pedagogiska och detaljerade, så att eleverna skulle kunna betrakta bilden och lära på egen hand. Men vem eller vad avbildades, hur, när – och varför? Motiven var noga utvalda för att illustrera en berättelse. Ofta användes reproduktioner av kända målningar, så att barnen fick en konsthistorisk lektion på kuppen. Planscherna skulle fungera utifrån en idé om varför en viss händelse var viktig, till exempel när Gustav II Adolf drog ut i 30-åriga kriget. Detta var en berättelse som då sågs som central för bilden av hjältekungen som en landsfader som tog sitt ansvar för rikets bästa, trots att han förstod att uppdraget skulle bli svårt.

Vad hade lyfts fram i en plansch med samma motiv om den tillverkats idag? Eller om 100 år?

Skärmdump ur utställningen, föreställande ”Stockholm under Wasatiden” av Knut Lindholm

Projektet
Utställningen bygger på en modell som tagits fram av Statens Museer för Världskultur, och som använts i utställningar på Världskulturmuseerna, på Helsingborgs museum samt i Stadsmuseets Staden och kapitalet (se gästblogg från 8/12 2015). Metadata och bilder läggs upp i museets föremålsdatabas och hämtas sedan till utställningen via K-samsöks-API. Ett administrationsverktyg låter oss lokalt sköta vad som hämtas ur databasen och hur det skall visas. Detta medför att utställningsbygget till stor del kunnat skötas av museets egen personal.

Men helt på egen hand hade vi inte klarat oss. Under arbetets gång har det varit ovärderligt att få råd och tips från andra med erfarenhet av utställningsmodellen, och ett enormt tack skall gå till Magnus Johansson på Världskulturmuseerna som tålmodigt stöttat oss med allt sitt kunnande. Vi vill också tacka K-samsöks personal för all hjälp med extra skördningar som under uppbyggnadsperioden, vilket underlättat stort när vi behövde se utfallet av justeringar och tillägg i utställningen.

Den ”fysiska” utställningen
Projektet startade som en digital utställning, men kom att inkludera en analog del, Skolplanschen mellan klassrum och vintage. Utställningsintendenterna blev – precis som så många skolbarn – fascinerade av planscherna och kunde inte motstå att visa några av dem på plats i museet. Resultatet blev en liten men ämnesmässigt bredare utställning än webbutställningen. Här visas ett antal vackra och spännande djur- och växtmotiv i miljöer med en västkustsk känsla, vid sidan av historiska bilder.

”Tagghudingar”, signerad P. FT.

Lärdomar från projektet
Utställningsprojekt brukar resultera i kvantitativa och kvalitativa förbättringar av informationen om samlingarna. I detta fallet har 550 planscher nyregistrerats och ca 2300 poster setts över. I det arbetet har Riksantikvarieämbetets söktjänst Kringla varit en fantastisk resurs för att kunna tolka felstavade namn eller svårläst information i liggare och annan dokumentation. Ett stort tack skall gå till er andra museer med planschsamlingar i K-samsök!

En extra bonus med projektet har varit en ökad förståelse för den data vi skickar till K-samsök och hur vi gör det. Under arbetet har mappningen i sin helhet behövts ses över, och en del onödig eller felaktig data kunnat upptäckas och rensas bort.

Nästa steg blir, hoppas vi, en undersökning av vad våra besökare tycker om utställningen. Vad skulle kunna förbättras, förenklas eller förtydligas? Vad funkar – och vad funkar inte? För en webbutställning är ju ständigt under utveckling, inte minst innehållsmässigt – alltid redo att ta emot nya uppgifter.

Pernilla Karlsson, Göteborgs Stadsmuseum