Taggad: Internetdagarna

Etik, skola och arbetsmiljö – mina Internetdagar 2019

danah boyd på Internetdagarna. Foto: Lars Lundqvist CC0

Om man vill få nya och fördjupade kunskaper om internet och digitaliseringens påverkan på samhället så är Internetdagarna ett givet val. Och det på två intensiva dagar (i år 25-26 november).

Konferensen arrangeras av Internetstiftelsen och är en mix av tunga keynotes-talare och olika tematiska spår. Och alltid intressant. I vart fall för den som tycker det är intressant att fördjupa sig om trender och insikter om internettet. (Jag noterade bara en person bland 1 500 deltagare som representerade kulturarvsområdet.)

För den som vill finns många presentationer att se i efterhand på Internetdagarnas sajt.

Jag valde två spår: Digital samverkan för en effektiv skola och Digital etik och moral. Några föredrag som jag tyckte var särskilt inspirerande och som jag kan rekommendera är dessa:

1)      Forskaren och den digitala antropologen Katarina Graffmans gav oss ett brett perspektiv på barn och unga som ”digitala varelser”. Vi vuxna har svårt att ta till oss hur unga fungerar. Det blir inte bättre av att ungas beteenden värderas utifrån ”vuxna” normer och förförståelser. Därför är Graffmans presentation ”Självklart digital! Att vara ung på 2020-talet” en bra snabbkurs för att förstå vuxenvärldens relation till ungas liv och mediebeteende. Därmed bra för alla som strävar efter att skapa verksamheter som är relevanta för unga. Så ta gärna en titt på den här videon från internetdagarna.  Slutkläm: ” ”Var inte så jävla ängsliga!”

En kommentar till ”Årets julklapp” mobillådan. Foto: Lars Lundqvist CC0

2)      Ett annat intressant spår behandlade Digital etik och moral i en digital värld. Seminariet arrangerades och leddes av Sarah Larsson Bernhardt & Deeped Strandh. Tyvärr finns ännu ingen dokumentation från de presentationerna. Men något kan väl ändå sägas:

  • Ashkan Fardost pekade på det problematiska med att ens försöka skapa ett ”moraliskt internet”. Vad vore mänskligheten utan rebeller?
  • Paula Fagerlund (Arbetsförmedlingen) talade om ledningens ansvar för att forma utvecklingen av AI och etiken kring det. Det får inte bli en isolerad IT-fråga utan måste rymma/ledas av många olika kompetenser, framförallt inom humaniora och även juridik.
  • Att göra rätt utan att göra illa var UX-konsulten Per Axboms tema. Med stort engagemang och med stor rörelse pekade han på att vi under många år byggt digitala tjänster och verktyg som riskerar att utnyttja människors svagheter. Han menar att om tekniken ska bidra med något gott för alla människor så ska utvecklingen av tjänster som grundkrav vara icke-exkluderande. ”Att göra rätt utan att göra illa måste bli en självklar del i all digital utveckling.” (Pers lilla bok ”Digital omtanke”rekommenderas!) [Uppdatering: länk till Pers presentation]
  • Kent Wistis poetiska berättelse kretsade kring att människans moral inte är annorlunda på nätet. Mycket av ilskan och hatet på nätet grundar sig på ensamhet och viljan att bli sedd och behövd.
Sarah Larsson Bernhardt. Foto: Lars Lundqvist CC0

3)      Många kan relatera till att dåliga digitala tjänster föder dålig arbetsmiljö. ”Digital arbetsmiljö” har därför blivit en alltmer accepterad term som följd av alla urusla digitala lösningar. Samtidigt tas inte alltid problemen upp på vare sig APT:er eller i arbetsmiljöronder. Eller så hanteras klagomålen bara med en axelryckning. Jag vet inte om systemen inom sjukvården är de värsta. Men jösses vad jag tycker synd om överläkaren Uffe Hylin och hans kollegor som tvingas stå ut med riktiga skitsystem och därmed en vedervärdig digital arbetsmiljö!

Uffe hanterar saken med humor. Alternativet hade nog varit galenskap.

Vem kan läsa våra tankar om 100 år? #ind11

Internet archive

Internet Archive. Foto: Kristina Alexanderson (CC BY-SA-NC)

Ett av tisdagens seminarium var på temat arkivering. Hur arkiverar vi allt som finns på nätet idag så att det kan sparas på ett långsiktigt sätt?

Internet Archive

Kris Carpenter Negulescu från Internet Archive inledde med att berätta om vad de gör, vad de har i arkivet och vad de gör publikt och inte. Det mesta av det hon pratade om finns på archive.org.

Men hon berättade även en hel del om de problem man har med hur allt material ska visas. Det börjar redan bli svårt idag att visa det material som finns sparat, och det kommer att bli ännu svårare. Morgondagens webbläsare kommer inte att tolka gamla webbsidor som de var gjorda. Det är ett problem.

Dessutom sparar de ner massor av material från sociala medier, Youtube och mobila lösningar med mera som man idag inte riktigt vet hur man ska kunna presentera och där vill de ha så mycket hjälp de bara kan få. Internet Archive är en organisation som idag lever på donationer.

Pelle Snickars

Pelle Snickars från Kungliga biblioteket utgick från forskarperspektivet, från den avancerade användaren. Han hade inte bara ros att dela ut, det fanns massor av ris också.

I projektet Kw3 så började KB att samla in ögonblicksbilder från den svenska delen av internet. Man gjorde det ungefär två gånger per år. Det blev snabbt en stor skatt att söka i. Problemet är bara att det endast är tillgängligt innanför KBs väggar och idag finns det bara en dator på KB som har tillgång till detta material.

Så det är ingen som använder det. Det är ingen forskare som använder allt material som finns, eftersom det bara går att komma åt via en endaste dator som står på KB.
Dessutom tog man 2009 en paus från insamlandet. Att man skulle ta en paus från att samla in böcker skulle aldrig hända. Men det är tydligen helt ok när det gäller den information som finns på nätet.

Idag baseras insamlandet på pliktexemplar av fysiska böcker och tidningar. Men här uppstår ju frågan, vad är originalet? Är det boken, eller är det den digitala filen som använts till tryck.

Det viktigaste är nästan det här med att samla in vs att tillgängliggöra.

Idag samlar man in massor och man tillgängliggör väldigt lite. Man stödjer sig på personuppgiftslagen och på upphosrättslagen och gör inget tillgängligt. Det blir alltid nedprioriterat.

Användandet ska vara utgångsläget!

Sören Öman

Sören Öman är jurist på utbildningsdepartementet och fick i uppdrag att snabbutreda hur man ska samla in allt material som idag bara publiceras på nätet men som inte faller under det här med pliktexemplar.

Han har lämnat sitt svar och det jobbas nu på en proposition. Om det går igenom så är tanken att några större betydande publicister ska börja lämna in pliktexemplar på allt som publiceras efter 1 april 2012. De får bli en förtrupp och testa inför det stora genomförandet 1 januari 2015.
Det kan tyckas vara lång tid, men man måste tänka på att KB ska lagra det här för evigt.

Det svåraste med det här är att lista ut vad som ska samlas in. Vad är en hemsida? För att det inte ska bli för teknikberoende så samlas innehållet in i format som i framtiden går att konvertera till då gällande filformat. Man får skicka in de olika beståndsdelarna som utgör en webbsida och ange metadata som visar att de tillhör samma plats. Sedan får KB bygga en lösning för att sätta samman det.

Allt går ju inte att samla in. Inte varenda blogg. Istället det som är grundlagsskyddat, fast med ett tillägg för yrkesmässiga publicister eftersom grundlagen inte gäller sådant som endast publiceras på nätet.

Lars Aronson

Lars Aronson är mest känd för projektet Runeberg men pratade idag om vad svenska museer gör på nätet. Egentligen inte så mycket om långvarig arkivering utan mer om vad som händer när museerna blir irrelevanta på nätet.

Om man för 20 år sedan ville veta mer om Bruno Liljefors, Anders Zorn eller Carl Larsson så sökte man sig till Nationalmuseum. Idag googlar man och de vanligaste träffarna är Wikipedia och privata museum eller sidor. Nationalmuseum syns inte ens.

Många av institutionernas webbplatser är idag tröga och svåranvända och framför allt finns det inte så mycket att se och läsa. Till exempel har ju KB stora mängder information som är digitaliserat men som är väldigt svårtillgängligt idag. Varför?

– För att vi fick pengar för att digitalisera det, men inte till att göra det tillgängligt.

Ofta har men inte ens digitaliserat det för att kunna göra det tillgängligt.

Så frågan är varför alla dessa skattepengar går till dessa institutioner när man idag letar kunskapen på Wikipedia?

Så varför lägger man då inte mer krut på att ta fram arkiveringsmöjligheter för kulturinstitutionernas webbplatser? För att de är så tomma och statiska så det är ingen direkt brådska.

 

/ Henrik Löwenhamn, kommunikatör Riksantikvarieämbetet

Digitalisering av kulturen #ind11

Pernilla Rydmark, Johanna Berg och Peter Krantz

Pernilla Rydmark, Johanna Berg och Peter Krantz. Foto: Henrik Löwenhamn (CC BY)

Jag spenderar måndag och tisdag den här höstmötesveckan på Internetdagarna i Stockholm. På det avslutande seminariet på måndagen så lyssnade jag på Rolf Källman, Johanna Berg och Peter Krantz som pratade om digitaliseringen av kulturen, modererat av .SEs Pernilla Rydmark.

Här är en snabb sammanfattning.

Rolf Källman

Först ut var Rolf Källman, fd Riksantikvarieämbetet, som nu leder Sekretariatet för digitalisering på Riksarkivet. Det kommer för övrigt att förkortas Digisam från och med nu.

Rolf började med att Digisams uppdrag ingår i Sveriges satsning på att bli bäst i världen på att använda digitaliseringsmöjligheter. I uppdraget, som pågår 2011-2015, ingår kompetensuppbyggnad och kunskapsinhämtning, samordning och sedan 2014 ska det utvärderas och rapporteras.

Det finns oerhört mycket att digitalisera. Bara Riksarkivet har 70 hyllmil. Det är svårt att veta exakt hur mycket, speciellt utanför den offentliga sektorn. Det finns massor att digitalisera hos hembygds- och släktforskarföreningar och liknande.

Men är det värt att digitalisera allt det här?

Man har räknat ut att det skulle kosta €100 miljarder att digitalisera hela Europas kulturarv. En oerhörd summa. Men satt i relation till att forskning och utveckling av Joint Striker Fighter-projektet kostat €40 miljarder och att 10 mil motorväg kostar €750 miljoner.

Rolf visade sedan några bra exempel på hur man kan använda det här och visade då så klart Kringla och Platsr, bland annat.

Rolf avslutade med att visa vad nycklarna är för att detta ska gå i lås:

Materialet måste vara lätt och fritt att använda.
Licensieringen måste vara klar och tydlig.
Öppna format.
Permanenta länkar.
Möjligt att koppla ihop med andra tjänster.
Lagar och regler måste stödja detta.
Släpp kontrollen över det egna materialet.

Rolfs presentation finns på Slideshare.

Johanna Berg

Johanna Berg, även hon fd Riksantikvarieämbetet, jobbar på Digisam och hon berättade lite om de upphovsrättsliga problemen som kan uppstå.

Det kanske största problemet är att många av institutionerna idag är paralyserade av skräck, de är så rädda att göra fel att de inte gör någonting.

– Ingen kan ju tycka att det är bra att det är så svårt att fatta vad som gäller.

Riskerna är inte så stora som man tror. Man blir inte dömd att betala fantasibelopp i skadestånd!

Man kan göra ingenting, eller så kan man göra egna överenskommelser och avtal med rättighetsinnehavarna. Eller så kan man vänta på de nya avtalslicenserna som kommer 2012. Men de kommer förmodligen inte att lösa alla problem.

Blir dessa avtal dessutom för dyra, så kommer ingenting att hända i alla fall.

Man kan även chansa, göra en riskbedömning. Man kan göra ärliga försök att spåra upphovsmannen, göra en bedömning på vad det skulle kosta och sedan kör man. Det är så de flesta har gjort idag och det har gått väldigt bra. Väldigt få fall där upphovsrättsinnehavarna har blivit upprörda. Tvärtom finns det flera fall där de blivit glada att materialet har blivit tillgängligt.

Peter Krantz

Sist ut var Peter Krantz som jobbar på E-delegationen ett litet tag till. Peter skulle gnälla lite och ställa lite obekväma frågor. Det gjorde han riktigt bra.

Peter pratade om kostnader, nyttor, rädslor.

– Idag spenderar vi mycket pengar på digitalisering, massor av miljoner, stora planer. Som till exempel Kungliga bibliotekets Digidaily-projekt.

Men vems är informationen, var är informationen, var är tjänsterna, frågade Peter.

Sedan visade han några bra exempel på appar och tjänster som använder Riksantikvarieämbetets data, som till exempel Fornfynd.

För det är ju så, att tillgång till den här informationen leder till innovativa lösningar utanför den offentliga sektorn. Det här är en innovationskraft vi måste ta vara på, måste uppmuntra. För den stora vinsten är när all den här informationen används, och inte när den säljs.

Peter visade siffror på vad det totala potentiella värdet skulle vara om man släppte fri all offentlig information i Europa. Ställt mot vad de samlade intäkterna är av den information som idag kostar pengar att använda. Intäkter på försäljning, i hela Europa: cirka €1,4-3 miljarder (PDF). Potentiella värdet av den fria informationen: €140 miljarder.

Den offentliga sektorn sitter på en enorm skattkista. Men vi kan både ge bort alla guldmynt och ha de kvar. Till en väldigt låg kostnad.

Men varför kommer det inte mer information?
Rädslorna är främst:
Lätt att generalisera framtidens katastrofscenarier. Tänk om de använder vår information si eller så?
Personuppgifter.
Missbruk. Tänk om någon använder våra bilder till sexleksaker?

Slutsatsen är: nyttan uppstår när informationen används!

 

/Henrik Löwenhamn, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet