Taggad: K-samsök

Länkrika objekt i K-Samsök

Bilden http://kulturarvsdata.se/shm/media/html/14378
Ulf Bruxe SHM

Inom öppna-länkade-data–kretsar pratar man ofta om att det är länkarna mellan digitala objekt som ger värde, snarare än objekten i sig. Länkar sätter ett objekt i sitt sammanhang genom att beskriva hur det relaterar till andra objekt och begrepp. Länkar pekar åt andra ställen som beskriver objektet, och upplyser om andra kopplingar, resurser, och tankebanor. Har man någon gång snabbt slagit upp något på Wikipedia, bara för att inse några timmar senare att man har ägnat halva kvällen åt att följa intressanta länkar från sida till sida tills man hamnat på någon skum artikel som knappast har någonting med det man ville ursprungligen kolla upp att göra… då förstår man väl länkarnas kraft!

K-samsöksplattformen existerar för att förvalta, beskriva, och tillgängliggöra semantiska länkar mellan olika digitala objekt från fler än fyrtio olika minnesinstitutioner. Antalet länkar mellan objekt i K-samsök varierar ganska mycket. Vissa objekt i K-samsöks index har knappast några länkar alls, medan andra sitter mitt i ett rikt nätverk av länkar till hundratals – eller ibland tusentals – andra objekt. Men vilka objekt har flest länkar?

Det är tyvärr inte en enkel fråga att besvara med K-samsöks API:er (K-samsök, UGC-hubben) som inte riktigt stödjer sådana frågeställningar. Men det är en förhållandevis enkel fråga för SPARQL, frågespråket på den semantiska webben och RDF-resurser. Som tur är har vi kvar en triplestore databasserver från förra årets ArkHack i Umeå, som har ett SPARQL gränssnitt och innehåller en delmängd av K-samsöks data från Göteborgs stadsmuseum, Helsingborgs museer, Riksantikvarieämbetet, Svenskt hällristnings forsknings arkiv, Statens historiska museum, och delar av K-samsöks UGC-hubb. Trots att det bara är ett urval ur K-samsöks index, och att datan är snart ett år gammal, så borde detta ändå kunna ge en grov uppskattning om antalet länkar.

Tyvärr – igen – har maskinen med triplestoredatabasen ganska dålig prestanda nuförtiden (den skapades ju bara för ett tillfälligt hack) och klarade inte av att räkna ihop samtliga länkar för alla objekt. Det gick däremot att begränsa frågeställningen något och fråga om vilka objekt som har flest av en specifik sorts länk. I det här fallet valde jag avbildningar – vilka K-samsöksobjekt har flest bilder på sig? Enligt servern är K-samsöks fem-i-topp objekt med flest bilder:

  1. Ållebergskragen, med 160 bilder.
  2. Engelbrektskyrkan, med 136 bilder.
  3. Gamla Uppsala, med 128 bilder.
  4. Mönehalskragen, med 126 bilder.
  5. Ulrika Eleonora Kyrka, med 117 bilder.

Fint!

Men frågan om K-samsöks länkrikaste objekt behöver kanske ändå inte förbli obesvarad. För det finns nämligen ett litet antal kända objekt som har många gånger fler kopplingar till andra objekt än bara några hundra bilder. Sådana objekt har såpass många länkar att det inte går att visa samtliga på Kringla för att sidan skulle ta för lång att ladda. Ett sådant exempel är fornlämningen Bystan, Birka (Adelsö 119:1) som undersöktes 1990–1995 och har länkar till sina alla 106.786 fynd! Bara 89 visas i Kringla, men användare av K-samsöks API kan få ut en fullkomlig lista. Det kanske slår rekordet för K-samsöks länkrikaste objekt!

Ni kan bidra till att öka antalet länkar i K-samsök ni med, och därmed kvalitetshöja datan genom att lägga till länkar i vår UGC-hubb. Det är bara att logga in på Kringla.nu och skapa nya länkar mellan objekt, både inom K-samsök och på Wikipedia, Wikimedia, Libris, Platsr, samt Europeana!

Tankar kring användargenererat innehåll


Av: opensurceway (CC-by-sa)

Allt eftersom de digitala informationsmassorna växer och växer, blir det också svårare för oss att hantera dem. Även om vi på Riksantikvarieämbetet har flera personer som enbart arbetar med att handlägga innehållet i våra databaser, och att förbättra informationen i dem, så är det en nästan oöverstiglig uppgift att ha kontroll över de hundratusentals objekt som huserar i systemen.

En metod för att förbättra databasernas innehåll, och som blir allt vanligare på nätet, är så kallad crowdsourcing, det vill säga att man tar allmänheten till hjälp för att till exempel rätta fel, tagga, annotera eller påpeka brister i innehållet på nätet. Den enorma mängden information som finns i Wikipedia är kanske det mest kända exemplet på den här typen av användargenererat innehåll, och på den höga kvalitet ett material kan få när många skapar, snarare än en enskild person.

På Riksantikvarieämbetet har vi diskuterat möjligheterna att använda allmänhetens engagemang för att på olika sätt förbättra innehållet i våra egna databaser, men kanske också andra aktörers innehåll via K-samsök. Vi föreställer oss att användare ska kunna tagga bilder och objekt med beskrivande ord, att de ska kunna sätta länkar mellan olika objekt och att de till och med skulle kunna kommentera ett objekt som de anser är felbeskrivet, eller bara intressant i allmänhet. För detta ändamål utvecklar vi just nu en prototyp för att arbeta med användare genom tjänsten Kringla. Som planen ser ut just nu ska användare kunna skaffa ett användar-ID, logga in, och förfina vårt innehåll på ovanstående vis. Den här typen av innehåll kallas för UGC – User Generated Content – Användargenererat innehåll, och initialt kommer dessa ”taggar” och länkar att lagras in i en databas som Riksantikvarieämbetet har satt upp.

För de museer, eller andra informationsleverantörer som är intresserade av att låta sitt material förbättras av allmänheten, så tar vi gärna emot förslag på hur de vill göra detta. Till exempel ser vi över möjligheterna att addera UGC från sin egen söksajt, till RAÄs UGC-databas, direkt via öppna APIer. Under sommaren och hösten kommer vi att utveckla en prototyp så att vi kan demonstrera funktionen i Kringla. Det ska kanske tilläggas att de verkligt intressanta länkarna ofta finns mellan objekt från olika institutioner, och det är kanske värt att ta en extra ansträngning för att få till kopplingarna mellan till exempel en kamera på Tekniska museet, en fotograf (som ägde kameran) på Wikipedia, och en fornlämning i Fornsök (Riksantikvarieämbetet) som blev fotograferad med kameran, och förstås själva bilden som togs…

>>Henrik Summanen jobbar med verksamhetsutveckling på Riksantikvarieämbetet

Fri metadata i Europeana?

Jag var nyligen (17/1) på en workshop som arrangerades av Europeana i Haag  och representerade där Riksantikvarieämbetet och K-samsök, i rollen som aggregator för svensk kulturmiljö- och museiinformation till Europeana.

Workshopen handlade om att kartlägga upplevda och verkliga hinder för att släppa metadata om det digitaliserade kulturarvet helt fritt.  Idag tillåts ingen kommersiell användning av metadata inom Europeana. Frågan är viktig, det ska upprättas ett nytt avtal mellan Europeana och  informationsleverantörerna, inför introduktionen av ”Donauversionen” av Europeana, som förutsätter fri metadata.  Workshopen andra halva ägnades åt hur dessa hinder ska hanteras i dialogen med informationsförvaltarna.

Man kan fråga sig varför det är nu  är viktigt att metadata finns fritt. Ett av svaren är att användarna idag tvingas söka information som sorterats utifrån administrativa eller organisatoriska principer. En sådan indelning är helt irrelevant för den som snabbt och enkelt vill hitta relevant information med hög kvalitet.

Idag pågår en snabb utveckling för att möjliggöra att digital information från vitt skilda källor kan visas och länkas samman. K-samsök och Europeana är exempel på infrastrukturer som stödjer skapandet och tillgängliggörande av öppen länkad data. Den nya teknologin skapar förutsättningar för att det digitaliserade kulturarvet kan göras tillgänglig och berikas på ett annat sätt än idag, och det kan nu ske inom ramen för en global informationsallmänning.  Genom att information länkas samman blir den mer begriplig och användbar och öppna för det oväntade.

Inom EU finns frågan om öppen data redan på den digitala agendan – senast uttryckt i rekommendationerna från Comité des Sages och i Europeanaprojektet.  (Läs mer om Europeanas strategiska plan här).

Det viktigaste hindret idag för att komma vidare är att det nuvarande Europeana-avtal innehåller en klausul som säger att Europeana inte tillåter användning av metadata i kommersiella sammanhang. Därför arbetar man nu med att ta fram ett nytt avtal för informationsleverantörerna till Europeana (providers). Den viktigaste förändringen är att ta bort klausulen som förbjuder metadata i kommersiella sammanhang (gäller inte content, exempelvis scannade bilder, dessa kan t ex märkas upp med valfri Creative Commons-licens). Syftet är inte att Europeana ska tjäna pengar på metadata utan för att möjliggöra för att fler aktörer ska kunna skapa och använda berikad och hoplänkad data.

Ansvaret för informationen äger respektive informationsförvaltare. Därför träffar Europeana avtal med respektive organisation som deltar i Europeana-samarbetet. Det finns många frågor att diskutera, vilket dels kan ske här, dels på kommande möten inom K-samsöksnätverket.

Värt att nämna är att mötet i Haag var en bra värdemätare hur K-samsökskretsen står internationellt vad gäller öppenhet och samarbete i kring kulturarvsdata. Och jag vill påstå vi ligger väldigt långt framme. Av stor betydelse är att K-samsöksprojektet från början hade öppen data på agendan och att systemet har en långsiktigt hållbar förvaltning.

Avslutningsvis skulle jag gärna vilja veta vad du tycker om att släppa metadata helt fritt, även för att användas i kommersiella sammanhang.

  • Vilka hinder och risker ser du om en institution släpper metadatat helt fritt?
  • Vilka vinster och möjligheter ser du med att  släppa metadata fritt?

PS  Om någon till äventyrs undrar så kan jag nämna att vi själva arbetar för att Riksantikvarieämbetets data ska vara så fri som möjligt, för så många som möjligt.

>> Lars Lundqvist, jobbar med kulturarvsinformation  på Riksantikvarieämbetet.

Platsr på turné

Pojke som håller en skylt med texten "Go on creating"
Foto: fotologic (CC-by)

I slutet av maj var några av oss som jobbar med K-samsök, Kringla och Platsr ute på en turné i västra och södra Sverige. Vi besökte Stadsmuseet i Göteborg, Kulturen i Lund och Regionmuseet i Kristianstad. Vi ville presentera våra webbtjänster men framförallt utbyta tankar och diskutera kring utvecklingsfrågor gällande kulturarvsinformation, publik kommunikation och webb med personer som bland annat jobbar på minnesinstitutioner som museer och arkiv. Läs mer om turnén här.

För Platsrs del var mottagandet positivt och många av seminariedeltagarna kände spontant att de kunde tänka sig att använda Platsr som plattform för egenledda projekt och att de fann ett stort intresse och användarmöjlighet i Platsr som community. Vi var också noga med att framhålla att Platsr är tänkt som en community med personligt fokus med personliga berättelser knutna till en plats, och inte en sändarkanal för museer och andra institutioner.

Vi lyckades också hinna med ett användartest i Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby i samband med en presentation av Platsr i slutet av samma vecka. Två representanter från Gotlands folkhögskola var här och fick en genomgång av Platsr samt testade den (nästan) färdigbyggda arkivsökskopplingen. De fick pröva att exportera ett arkivföremål från Kringla direkt till Platsr. Det funkade bra!

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Kringla ger K-samsök ett ansikte

Ett pedagogiskt problem med K-samsök har sedan starten varit att förklara vad det är (och vad det inte är). Ordet ”sök” för ju tankarna till en söktjänst men så är det ju inte. K-samsök är motorn som servar applikationer/e-tjänster/tillämpningar (kärt barn har många namn) med data. Skulle man titta på datan i K-samsök i en webbläsare skulle det se ut såhär (en fritextsökning på ”runinskrifter”):

Strukturerat och fint men inte särskilt användarvänligt för den breda allmänheten. För att informationen ska gå att visa för slutanvändaren behövs det en applikation som anropar datan i K-samsök via dess öppna API. Nedan ser du en skärmdump av samma sökning i Kringla:

Lite intressantare och klart som korvspad? :)

>>Johan Carlström är projektledare för Kringla på Riksantikvarieämbetet.

Kringla, din sökväg till historien


Sökresultat i Kringla visad på kartan.

Nu gör vi en marknadsföringsinsats för att sprida vetskapen om Kringla existens. Detta kommer att göras via:

  • pressmeddelande
  • denna blogg
  • vår externa webbplats
  • diskussionsforum
  • gamla hederliga e-postlistor
  • Facebook, Twitter mm.
  • Fler förslag?

Inför utvecklingen av Kringla gjorde vi medvetet inga användarundersökningar, vi gjorde istället en omvärldskoll av hur andra har utvecklat sina söktjänster (bl a Europena, Victoria & Albert Museum och Brooklyn Museum) och utvecklade utifrån detta grundläggande sökfunktionalitet.

Tanken är nu att vi ska låta användarna testa Kringla och komma med feedback, detta kommer att göras genom  användartester men även via ett forum. Det går även att skicka e-post till kringla (at) raa.se men jag tycker att det blir intressantare om det görs öppet. Detta kommer sedan att ligga till grund för en utvecklingsomgång som är planerad till hösten.

Observera att Kringla ligger på två domännamn, Kringla.nu och Kringla.info. Själva sökapplikationen ligger på.nu och all kringinfo/sökhjälp/nyheter/mm ligger i en wordpressinstallation under kringla.info men integreras genom utseendet. Anledningen var att vi behövde ett enkelt sätt att uppdatera kringinfon. Detta var en nödlösning och tanken är att kunna slå ihop dem på sikt. Testa på och kom gärna med feedback!

>>Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla

Nu kan du testa Kringla

kringla_dump_091221

Sedan i fredags ligger betaversionen av Kringla ute för alla att testa, lite tidigare än planerat. En betaversion är en version där all tänkt funktionalitet inte är färdigutvecklad och/eller implementerad. Tanken är att vi ska få en möjlighet att ta till oss åsikter och förslag från användarna innan vi går vidare med utvecklingen. Vilken Kringla vill du ha?

Testa på, god jul och gott nytt år! :)

>>Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet

Kringla är en mashup

En mashup är kortfattat en webbplats/webbtjänst som kombinerar data från av varandra oberoende tjänster och skapar en ny helhet. En mashup behöver egentligen inte innehålla någon egen information. Exempel på en mashup är SvD som i sin nya vädertjänst bl a kombinerar väderdata från norska yr.no med kartor från Google maps.

Kringla fungerar på liknande sätt och innehåller inte särskilt mycket egen data. De API:er (regelverk för kommunikation mellan olika webbtjänster) som används i dagsläget är:

Rättstavning från LIBRIS:

stavning från LIBRIS

All information om objekt (föremål, foton, byggnader, fornlämningar mm) hämtas från K-samsök:

Information från K-samsök

Kartor från Google maps:

Karta från Google maps

API:erna ovan är öppna för vem som helst att skapa egna webbtjänster på. Du skulle alltså kunna bygga din egen webbplats med data från flera av Sveriges museer.

>> Johan Carlström är projektledare för utvecklingen av Kringla på Riksantikvarieämbetet

Sluta krångla, börja kringla!

Sevärdhetsskylt vid Mora stenar Fotograf: Bengt A Lundberg
Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Utvecklingen av Kringla fortsätter, förra veckan implementeras bl a kartsök. Ett inte helt oangenämt jobb med att bygga en ny e-tjänst är att döpa den. Vi i utvecklingsteamet här på Riksantikvarieämbetet täckte en whiteboard med förslag som var synonymt med plats, upptäcka, nyfikenhet osv. Kriterierna var att det inte skulle vara för långt (ska gå att göra en snygg logga av) och på något sätt speglade tjänstens innehåll, om än långsökt.

Efter mycket tankearbete och vånda tittade en av våra systemutvecklare in och kläckte ”Kringla”… vi gillade det direkt (tack Henna). :) Kringlan är utöver att vara ett bakverk symbolen för sevärdhet på skyltar längs landets vägar samt även ett smeknamn på symbolen i Riksantikvarieämbetets logga (kallas även S:t Hanskorset). ”Krångla” och ”att kringla” (jmfr med ”att googla”) dök också upp i våra huvuden. ”Kringla” är kort och skriker inte Riksantikvarieämbetet (allt för mycket), det är informationen från många olika museer, arkiv m fl  som står i centrum.

Vi döpte om vår nuvarande samsökstjänst Kulturmiljösök till Kringla (främst för att förhindra sammanblandning med K-samsök) och tanken är att den Kringla vi bygger nu ska ersätta den gamla på sikt. Såhär kommer loggan att se ut:

Kringlas logga

Sluta Krångla, börja Kringla!!

>> Johan Carlström är projektledare för Kringla på Riksantikvarieämbetet

Ps. Missa inte Historiska museets blogg om deras kommande utställning kring Sveriges Historia. Ds.

Riksantikvarieämbetet på webben

Flickr roll upJag har nu suttit och förberett inför seminarierna på Almedalsveckan. Det ena arrangerar vi själva, det andra är en inbjudan från Finansdepartementet. Så jag tänkte försöka ge deltagarna en bild av var vi finns på nätet och vad vi håller på med.  Så här blev det:

Vi har en sändarkanal i form av vår ordinarie webbplats som man finner under domänen www.raa.se. Den är av traditionellt myndighetsslag, med ”färdig” information, paketerad av våra kommunikatörer och tjänstemän. Interaktion begränsas till epost, telefon och fax. Man kan skicka vanliga brev också, förstås.

E-tjänsterna löser var och en olika sorters behov och har därför var och en sin egen prägel. De är (naturligtvis) interaktiva och i flera fall är kartan central för sökning och presentation av söksvar. Några av våra e-tjänster är Fornsök, Kringla, Kulturmiljöbild och Bebyggelseregistret. Även bibliotekets katalogtjänst Vitalis och den elektroniska tidskriften Fornvännen har prägel av egna webbplatser.

Riksantikvarieämbetet har också ambitionen att använda webben för att öppna upp kommunikationen samt att skapa arenor för dialog och delaktighet. Det är något som diskuteras flitigt och som väcker många frågor. Myndighetens första trevande steg togs via denna blogg, K-blogg, ett slutet diskussionsforum (Kulturmiljöforum).

Kulturarvsinformation lever ju ett ganska undanskymt liv ute på den stora webben. Ett sätt att synas och möta en stor och bred publik är att använda redan befintliga, stora webbplatser. En sådan är den kommersiella fotografi-tjänsten Flickr. Där har flera stora kulturarvsinstitutioner runt om i världen, inom ramen för Flickrs The Commons, prövat att möta en ny, global publik, på deras egna villkor.  Det gjorde vi också. Några hundra bilder ur Kulturmiljöbild gav oss ett förbluffande intressant utbyte och många oväntade effekter. Positiva, kanske man ska tillägga.

Det här med att låta (kulturarvs-)information finnas på andras webbplatser är inte så tokigt. Institutioner kan nå ut med sina databaser genom att fler, kreativa aktörer kan delta och bidra med resurser. Just det är en av idéerna med samverkans inom projektet K-samsök. Där samlas flera kulturarvsinstitutioner kring bygget av en informationsinfrastruktur för musei- och kulturmiljöinformation. Det finns enkla testapplikationer här samt mer information om infrastrukturens teknik här (och utvecklingsbloggen finns här).

Det mest spännande projektet vi håller på med är annars  en nätgemenskap som bygger på medborgarnas egna kunskaper och berättelser om historia. Detta regeringsuppdrag kommer att leverera en tjänst som kommer att heta Platsr (mer om projektet här på K-bloggen). Många har velat bidra till att utveckla tjänsten och vi har därför fått stor hjälp av flera olika sorters användare. Utvecklingen pågår för fullt och efter en andra utvecklingsfas under 2010 ska den tas i full drift under hösten samma år.

Ja, så ser det ut på RAÄ:s webb, ett blogginlägg med knappt 20 länkar. Det kan ju vara ett sätt att fira detta 200:ade inlägg på K-bloggen…

>> Lars Lundqvist, jobbar med verksamhetsutveckling och webb  på Riksantikvarieämbetet.