Taggad: kulturmiljö

Nu rättar vi FMIS

Det ska bli enklare att utifrån informationen i Riksantikvarieämbetets system förstå om en lämning är skyddad eller inte. Foto: Rikard Sohlenius CCBY
Det ska bli enklare att utifrån informationen i Riksantikvarieämbetets system förstå om en lämning är skyddad eller inte. Foto: Rikard Sohlenius. CCBY

 

I FMIS finns idag ungefär 700 000 platser med kulturhistoriska lämningar registrerade. För att dessa uppgifter ska bli mer användbara och aktuella genomförs nu inom ramen för DAP-programmet ett omfattande arbete för att höja informationens kvalitet. Detta kommer att märkas den närmaste tiden bland annat genom att vissa lämningars registrerade lagskydd ändras.

Uppgifterna i FMIS används i flera olika sammanhang, till exempel som underlag för forskning eller för att ta skaffa sig en kulturhistorisk förståelse av ett område. Informationen används också för att ta reda på om en lämning är skyddad eller inte, vilket inte alltid är så enkelt. Uppgiften om lagskydd behöver nämligen inte vara rätt.

Det beror på två saker. För det första har informationen samlats in under närmare 80 år. Över denna tid har reglerna förändrats kring hur olika lämningar ska registreras. För det andra har kunskapen om landskapet succesivt utvecklats, vilket lett till att lagtillämpningen ändrats. Det betyder att en lämning som inte var fornlämning för 30 år sedan kan bedömas som en sådan idag. Till detta kommer att själva lagtexten kan ändras, vilket senast skedde 2014.

Maskinella och manuella rättningar

En lämnings registrerade bedömda lagskydd i FMIS speglar praxis vid registreringstillfället, vilket inte alltid överensstämmer med dagens praxis. Därför finns det ungefär 200 000 objekt i FMIS där just denna uppgift kan vara fel. Det gör det svårt för både markägare och andra som planerar åtgärder i landskapet, att veta vad som gäller.

För att underlätta användningen av FMIS sker nu en kvalitetshöjning på flera olika plan. Dels genomförs en maskinell korrigering av ungefär 112 000 registrerade bedömningar. Urvalet av dessa sker främst utifrån vilken typ av lämning det rör sig om, registrerad bedömning och när själva registreringen gjordes. Till exempel ändras alla förhistoriska boplatser till fornlämning, vilka registrerats före 1974 och som inte blivit undersökta eller är förstörda.

Vissa registreringar går dock inte att ändra maskinellt. Därför pågår även ett omfattande manuellt rättningsarbete. I det sammanhanget har cirka 25 000 objekt särskilt identifierats för rättning. Det kan till exempel röra sig om en förhistorisk gravhög som blivit registrerad som en icke skyddad lämning. Eftersom gravhögar alltid har bedömts som skyddade har antingen fel lämningstyp eller fel bedömning registrerats.

De maskinella korrigeringarna kommer att genomföras i sommar med början i juni. De manuella rättningarna sker successivt så långt vi hinner fram till dess att det nya Kulturmiljöregistret driftsätts i höst.

Kulturmiljöregistret

Kulturmiljöregistret är ett samlingsnamn för Riksantikvarieämbetets nya digitala system för kulturhistoriska information. Där ska bland annat uppgifter om forn- och övriga kulturhistoriska lämningar hanteras. Det innebär att information måste flyttas från FMIS till Kulturmiljöregistret.

Informationsstrukturen i det nya systemet ser annorlunda än i dagens FMIS. Till exempel kommer det inte att gå att ange att en lämning är förstörd och samtidigt registrera en lagbedömning. I FMIS finns dock en hel del inkonsekvenser. Dessa måste rättas innan det är möjligt att föra över informationen till Kulturmiljöregistret. Därför genomförs under våren ungefär 9500 maskinella och knappt 2000 manuella korrigeringar i FMIS.

I det nya systemet ska även informationens användbarhet bli tydligare. Därför har två olika modeller tagits fram för att kvalitetmärka de registrerade uppgifterna. Den ena berör det bedömda lagskyddet, det vill säga dess överensstämmelse med dagens praxis. Det andra rör lämningens läge och utbredning och anger en möjlig avvikelse mellan registrerat och verkligt läge. Den är framräknad utifrån hur informationen samlats in, digitaliserats och utifrån skalan på de underlagskartor som använts.

Med de insatser som nu görs när det gäller informationskvalitet kommer det att bli enklare att ta till sig informationen, vilket i sin tur ger bättre förutsättningar för att kulturmiljön tas tillvara i samhällsutvecklingen.

Läs mer om hur den nya processen för fornminnesinformation rullas ut 2018.

 

 

 

Uppdragsregister för en digital arkeologisk process

En av de mest efterlängtade produkter vi utvecklar inom Riksantikvarieämbetets program DAP (digital arkeologisk process) är ett uppdragsregister. Där ska det gå att söka fram vilka arkeologiska insatser som skett i landskapet och resultaten från dem. Det ska också gå att se vilken status ett arkeologiskt uppdrag har, pågående eller avslutat. 

Syftet med uppdragsregistret är i första hand att underlätta insamlingen av kunskapsunderlag för länsstyrelsens handläggare och de arkeologiska utförarna i samband med att ett område ska bebyggas. Även planerare, forskare, hembygdsföreningar, skolor och allmänheten kommer att ha nytta av registret och kunna följa upp vad som är på gång i en region och för att se vad resultaten blev.

I det inledande skedet fokuserar vi på de arkeologiska uppdrag, inklusive utredningar, som är beslutade av länsstyrelsen. Vi förbereder också för att kunna inkludera även andra typer av uppdrag framöver, såsom fornminnesinventeringar, Skogsstyrelsens insatser vid fornlämningar och liknande.

ska%c2%a6ermavbild-2016-10-11-kl-16-42-29

I uppdragsregistret kommer du att kunna se de områden som har varit föremål för utredningar och undersökningar. Geometrierna för undersökningsområdet kommer att kunna laddas ner, liksom de schakt som grävts. Du får också fram administrativa uppgifter och ser vilket museum som tagit emot fynden, vem som utförde uppdraget, länkar till de fornlämningar som berördes, samt länkar till e-arkivet där du kan ladda ned rapporten och annan viktig dokumentation.

Uppdragets status – från ”planerat” till ”avslutat”
Uppdragen kommer ha olika status beroende på var de är i processen. Efter det att länsstyrelsens beslut vunnit laga kraft får ett uppdrag status ”planerat” och när arbetet inleds i fält sätts status om till ”pågående”. När rapporten väl är tryckt och levererad till länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet anges status ”avslutat”. Det är en sanning med modifikation i de fall fynd hittades, eftersom det då krävs ett beslut om mottagande museum. Vi har dock valt att definiera avslutat i registret utifrån när rapporten är klar, eftersom dokumentationen vid det tillfället blir offentlig handling och allmänt tillgänglig. Vilket museum som har fynden får registreras i efterhand av den som fattar beslutet.

ska%c2%a6ermavbild-2016-10-11-kl-16-43-23

so%c2%a6ekfunktion-so%c2%a6eksvar-infokort

Sparar tid i längden
Även om ett arkeologiskt uppdragsregister är efterlängtat av de som jobbar med kulturmiljö är en vanlig fråga vi får från både länsstyrelsens handläggare och arkeologerna om detta innebär att de får fler arbetsuppgifter. Oron är begriplig eftersom arbetsbelastningen redan nu är hög. Vi har fokuserat på att det i så stor utsträckning som möjligt inte ska bli något dubbelarbete eller omfattande administration av registret. Vi förbereder systemet så att de administrativa uppgifterna ska kunna registreras automatiskt hos oss via länsstyrelsens handläggarsystem. Arkeologerna kommer behöva ladda upp geometrier över schakt i registret när uppdraget är klart. Rapporten i PDF-format ska laddas upp i vårt e-arkiv precis som den görs idag och vi håller på att se över i vilken utsträckning arkeologerna ska kunna ladda upp sina databaser över fynd och anläggningar. I övrigt är det inte så mycket mer som behöver göras.

Även om det kan innebära några få nya arbetsmoment så tror vi att det kommer uppvägas av den tid som kan sparas genom att informationen nu blir mer tillgänglig och enkel att leta upp. Den omfattande insamlingen av äldre uppdrag som vi bloggat om tidigare kommer också importeras in i uppdragsregistret så att det redan från början innehåller en mängd information.

>> Åsa M Larsson är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

Människorna och gruvsamhällena när marken brister

Riksintressanta fyndigheter för ämnen och material finns under Kiruna och Malmberget. Det anses väga tyngre i den fysiska planeringen än övriga intressen, som kultur- och naturmiljö och rennäring. Men i en klok samhällsplanering tar vi väl hand om alla aspekter så bra som möjligt, och såväl lokala, regionala och nationella intressen?

Malm i malmberget
Gruvan i Malmberget. Gruvan i Malmberget består av ett 20-tal malmkroppar, vara tio bryts för närvarande. Bild: LKAB

Finns det något utrymme att hävda de humanistiska värdena i relation till de marknadsekonomiska och tekniska i gruvsamhällenas omvandling? I och med att Riksantikvarieämbetet nu har ett regeringsuppdrag i Malmfälten har vi besökt regeringens arbetsgrupper för Malmfälten. Vi har mött ett stort intresse för frågor om kulturmiljö och kulturarv, men samtidigt noterat att de ”hårda” frågorna om sprickbildning och ekonomi styr diskussionen.

– Ja, visst är det sorgligt att Malmberget dör, men om gruvan ska expandera går det före enskilda personers intressen.

Kommentarer som denna mötte oss hösten 2006 och våren 2007 då Riksantikvarieämbetet stöttade Gällivare kommun i arbetet med en kulturmiljöanalys kring den hotade bebyggelsen. Ann Mari Westerlind och jag var med på olika medborgarmöten. I Malmberget kom många. Tystnaden var tung i storgruppen. I de mindre samtalen uttrycktes sorg över att det en gång blomstrande och mångsidigt kulturella gruvsamhället förtvinar, trots att gruvan expanderar vilket ger mycket stora vinster till LKAB och svenska staten.

Gruvan i Kiruna
Gruvan i Kiruna. Foto: Jan Norrman , RAÄ

Sprängningar, jordskalv och damm är del av vardagen i Malmberget, likaså att ”Gropen” och avspärrad risk- och raszon breder ut sig och att hus rivs eller flyttas. Innanför zonen kan ersättning betalas ut enligt minerallagen. Står ditt hus strax utanför – ingen ersättning och svårt att sälja huset. Konsekvenserna för enskilda människor är stora. Likaså för det gemensamma samhället. Den gamla Bolagsbebyggelsen från början av förra seklet ägs av LKAB och är utanför detaljplanelagt område. Kommunen har inte möjlighet att ställa krav på att något ska bevaras. De personer vi pratar med vill att delar av bebyggelsen flyttas, de har konkreta förslag. Det finns en pragmatisk inställning hos lokalbefolkningen om att hus som flyttas måste ha en framtida funktion, men också tankar som handlar om viljan att förvalta det arv och de minnen som finns för att även i framtiden kunna beskriva sin historia.

Nu inom ramen för rådande regeringsuppdrag ställs frågan hur vi ser på kulturarvet i dessa trakter? Är rivningar av bebyggelse att betrakta som en ofrånkomlig utveckling att blint acceptera i samhällen byggda ovanpå en gruva? Bör ett begränsat urval av bebyggelsen sparas för att beskriva den historiska utvecklingen? Eller bör så mycket som möjligt återanvändas i en tid där vi gör upp med ”slit och släng” och värnar om det som inte kan ersättas, varken som bärare av en historia eller på grund av konstnärliga och hantverksmässiga kvaliteter?

Läs mer:

>> Åsa Dahlin, arkitekt och jobbar med samhällsplaneringsfrågor, främst bebyggelse, på Riksantikvarieämbetet.

Ps. Nyligen gav regeringen 2 miljoner till SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign, för att ordna en internationell workshop i Gällivare 2009 på temat ”Hur man flyttar ett samhälle?” Riksantikvarieämbetet kommer att verka för att kulturarvsfrågorna synliggörs även där.