Taggad: kulturmiljövård

Hur väljer man trätjära?

Vad är egentligen dalbränd trätjära? Varför brukar man skilja på dalbränd och ugnsbränd kvalitet? Hur fungerar tjäran som träskydd? Vilka egenskaper hos den enskilda produkten har betydelse för detta och hur kan du avgöra om den anskaffade tjäran har mer eller mindre av dessa egenskaper?

Tjärstruket tak på Brandstorps kyrka. Foto: Hugo Larsson CC BY
Tjärstruket tak på Brandstorps kyrka. Foto: Hugo Larsson CC BY

Jag heter Hugo Larsson och arbetar på Riksantikvarieämbetets kulturvårdsavdelning. Denna bild på Brandstorps kyrka i Västergötland tog jag i våras. Man ser tydligt att tjäran på takfallen har lakats ur mer än på lanterninens väggar som är mindre utsatta för rinnande regnvatten. Hur man förlänger underhållsintervallen med tjära är en fråga som diskuteras och där många olika uppfattningar finns. I Norge, som har kommit långt på området, finns det de som förespråkar grundning med impregnerande tjära, mellanstrykning med mer filmbildande kvalitet och slutstrykning med mycket tjocka lager av beck som blandats och strötts med kol och sand. Underlag strukna på detta sätt måste vara obehandlade på baksidan för att möjliggöra nödvändig fuktvandring. Många spåntak som har lagts om i Sverige under de senaste decennierna har spån som är doppade i tjära vilket skulle göra en sådan metod problematisk i dessa fall. Brandstorps kyrka på bilden är troligen en av de anläggningar som har doppade spån. Det är i nuläget inte utrett om färdigstrykning med beck på byggnader har varit en tradition i Sverige. Frågan om kol och sand traditionellt kan ha använts här som fyllnadsmedel är inte heller utredd. Parametrarna är många och åsikterna går isär så det är inte läge att ge rekommendationer i denna fråga ännu.

För att kunna bilda sig en egen uppfattning i en djungel av påståenden är det bra att ha kunskap om grundläggande begrepp samt att förstå hur- och vad som gör att en tjära fungerar. Dessa frågor redogör vi för i två nyligen framtagna Vårda väl-blad från Riksantikvarieämbetet. Del 1 behandlar tjärans egenskaper och verkan, medan del 2 beskriver en enkel metod för att få en uppfattning om tjärans innehåll, det vill säga det som ger den dess egenskaper. Metoden bygger på traditionella sätt att klassa tjära. Riksantikvarieämbetet följer parallellt upp frågan med ett forskningsprojekt inom ramen för kulturmiljöavdelningens gästkollegekoncept, där kvalitetsbestämningsmetoden utvärderas vetenskapligt. Utfallet så här långt bekräftar dess användbarhet samt visar på att den kan användas på flera sätt än man kanske först tänker sig. Mer om detta i ett senare blogginlägg.

Läs mer och ladda ner Vårda väl-bladen här.
– Del 1: Trätjära: Framställning, kvalitetsskillnader och egenskaper (version januari 2016)
– Del 2: Trätjära: Bedömning av kvalitet (version januari 2016)

Vad gör RAÄ med runstenarna?

Runstenen Sö192 med gräs och björk omkring
Runstenen Sö 192 i Strängnäs. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ.

Förra året riktades skarp kritik mot hur Riksantikvarieämbetet arbetar med Sveriges runstenar. Jag tänkte berätta lite om vad som bland annat görs.

Runstenar har länge fångat vårt intresse, de är dels förstahandskällor som på flera sätt visar hur människorna tänkte och levde för tusen år sedan, dels är de konstverk som är vackra att se på. De har dokumenterats löpande sedan åtminstone 1600-talet i text och bild vilket gör att det, till skillnad från många andra fornlämningar (t ex hällristningar), går att utläsa förändringar i runornas läsbarhet och stenens skick under hela 400 år.

I 2007 års kulturmiljöbokslut är miljöns påverkan på runstenarna ett av flera nedslag. 32 runstenar från Skåne i söder till Jämtland i norr har valts ut, ny och gammal information om dessa har samlats in och kompletterats med uppgifter om nederbörd, frost och föroreningar. Sedan har andelen intakta runor studerats för att avgöra hur mycket de har vittrat, 1673 var 93 procent av runorna intakta och 2006 var 80 procent intakta. Målet är att fastställa samband mellan klimat och nedbrytning. Vet vi hur och varför runstenarna påverkas kan vi avgöra hur de ska skyddas.

Även om förorenad luft har förstör runstenarna så är den största boven i dramat vi själva, många runstenar har sprängts/huggits sönder under årens lopp och försvunnit eller återfunnits i t ex husgrunder och broar.

Vidare kvalitetshöjs runstenarna kontinuerligt i Fornsök med t ex mått, länkar och översättningar vilka blir tillgängliga omedelbart. Själv har jag jobbat med Västergötlands runstenar.

>> Johan Carlström jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.