Taggad: kulturvård

Europeisk standard för färgundersökning

Avery Library´s utställning WET PAINT!! med böcker och material från 18- och mitten av 1900-talet. Foto: Karin Calissendorff CC-BY

 

På 6th Architectural Paint Research Conference 2017, 15-17 mars i New York, presenterade Kathrin Hinrichs Degerblad och Lisa Nilsen på Riksantikvarieämbetets delresultat i arbetet med standardisering. Hinrichs Degerblad och Nilsen deltar i WG 13 (CEN/TC346), den europeiska arbetsgruppen som delvis var samlad på konferensen på Columbia University.  

Under en treårsperiod arbetas en standard fram för undersökning av arkitekturbundna ytskikt. Startskottet för arbetet avlossades 2014, då Riksantikvarieämbetet var värd för APR-konferensen, den femte i raden. Konferensen hölls i Stockholm där bland annat Helen Hughes från England sammanfattade i ett inlägg varför det behövs gemensamma riktlinjer inom APR. Hughes menade att ”[…] en bransch som inte har utvecklat gemensamma riktlinjer riskerar kvalitetssänkning av prispressande kunder och eftergivna, oerfarna utförare”. Hughes pekade på nödvändigheten att skapa en sammanhållen bild av vad utföraren ska leverera och en slags miniminivå på vad en färgundersökning ska innehålla. Standarden leder också leder till riktlinjer som stöd för beställaren av färgunderökningen.

Standarden vill främja samarbete och kommunikation mellan beställare, utförare och brukaren. Illustration: Lisa Nilsen CC-BY

En enad beskrivning
Hinrichs Degerblad och Nilsen beskrev att arbetet med standarden baseras på att hitta gemensamma begrepp och metodbeskrivningar som den internationella gruppen kunde enas kring. Standarden måste byggas genom konsensus vilket ökar chansen för ett brett användande då standarden lanseras 2019. Utmaningarna i arbetet i WG13 var framförallt att enas kring engelska begrepp. Att knyta an till de tidigare standarderna som finns kring provtagning och definitioner är viktigt, tillsammans blir standarderna starkare och tydligare! Ett centralt exempel vad gäller att enas kring begrepp är om man ska kalla ytskikt för ”paint” eller ”finishes”. Här lutar det åt ”finishes”, men hur blir det med förkortningen APR då?

Q&A
Hinrichs Degerblad och Nilsen tog emot en rad frågor om hur standarden kommer att kunna nås utifrån och när den blir färdig, och framförallt – blir den dyr? Duon svarade att standarden kommer att kunna köpas via CEN och kommer att kosta strax under tusenlappen. Inledningsvis släpps den på engelska, men kommer också översättas till franska och tyska. Hinrichs Degerblad och Nilsen välkomnade alla att titta på det utkast av standarden som fanns att titta igenom digitalt på en laptop. De som var mest intresserade i publiken välkomnades att vara med som referensgrupp till WG 13. ”Standarden är ännu inte huggen i sten” kommenterade Edwin Verweij från NIKU, som är Norges representant i den europeiska standardiseringsgruppen.

Ett efterlängtat verktyg inom APR
Många på konferensen hade stora förväntningar och såg fram emot att kunna jobba mot en standard. Kirsten Travers Moffitt från Colonial Williamsburg Foundation och medarrangör, pekade på att standarden också skulle få en stor betydelse för konserveringsutbildningarna. De kommande studenterna kommer att utbildas i APR med en standard som fundament, de kommer att betyda mycket för yrkesstoltheten och kunskapen för den kommande generationen.

http://www.raa.se/lagar-och-stod/standarder/

Hur väljer man trätjära?

Vad är egentligen dalbränd trätjära? Varför brukar man skilja på dalbränd och ugnsbränd kvalitet? Hur fungerar tjäran som träskydd? Vilka egenskaper hos den enskilda produkten har betydelse för detta och hur kan du avgöra om den anskaffade tjäran har mer eller mindre av dessa egenskaper?

Tjärstruket tak på Brandstorps kyrka. Foto: Hugo Larsson CC BY
Tjärstruket tak på Brandstorps kyrka. Foto: Hugo Larsson CC BY

Jag heter Hugo Larsson och arbetar på Riksantikvarieämbetets kulturvårdsavdelning. Denna bild på Brandstorps kyrka i Västergötland tog jag i våras. Man ser tydligt att tjäran på takfallen har lakats ur mer än på lanterninens väggar som är mindre utsatta för rinnande regnvatten. Hur man förlänger underhållsintervallen med tjära är en fråga som diskuteras och där många olika uppfattningar finns. I Norge, som har kommit långt på området, finns det de som förespråkar grundning med impregnerande tjära, mellanstrykning med mer filmbildande kvalitet och slutstrykning med mycket tjocka lager av beck som blandats och strötts med kol och sand. Underlag strukna på detta sätt måste vara obehandlade på baksidan för att möjliggöra nödvändig fuktvandring. Många spåntak som har lagts om i Sverige under de senaste decennierna har spån som är doppade i tjära vilket skulle göra en sådan metod problematisk i dessa fall. Brandstorps kyrka på bilden är troligen en av de anläggningar som har doppade spån. Det är i nuläget inte utrett om färdigstrykning med beck på byggnader har varit en tradition i Sverige. Frågan om kol och sand traditionellt kan ha använts här som fyllnadsmedel är inte heller utredd. Parametrarna är många och åsikterna går isär så det är inte läge att ge rekommendationer i denna fråga ännu.

För att kunna bilda sig en egen uppfattning i en djungel av påståenden är det bra att ha kunskap om grundläggande begrepp samt att förstå hur- och vad som gör att en tjära fungerar. Dessa frågor redogör vi för i två nyligen framtagna Vårda väl-blad från Riksantikvarieämbetet. Del 1 behandlar tjärans egenskaper och verkan, medan del 2 beskriver en enkel metod för att få en uppfattning om tjärans innehåll, det vill säga det som ger den dess egenskaper. Metoden bygger på traditionella sätt att klassa tjära. Riksantikvarieämbetet följer parallellt upp frågan med ett forskningsprojekt inom ramen för kulturmiljöavdelningens gästkollegekoncept, där kvalitetsbestämningsmetoden utvärderas vetenskapligt. Utfallet så här långt bekräftar dess användbarhet samt visar på att den kan användas på flera sätt än man kanske först tänker sig. Mer om detta i ett senare blogginlägg.

Läs mer och ladda ner Vårda väl-bladen här.
– Del 1: Trätjära: Framställning, kvalitetsskillnader och egenskaper (version januari 2016)
– Del 2: Trätjära: Bedömning av kvalitet (version januari 2016)

Min praktik på ICCROM

Höjdpunkten under min praktik - forumdeltagarna utanför Fontana di Trevi/Istituto Nazionale per la Grafica där konferensen hölls.
Höjdpunkten under min praktik – forumdeltagarna utanför Fontana di Trevi/Istituto Nazionale per la Grafica där konferensen hölls.

Hösten 2013 var jag i Rom för tre lärorika månader på The International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property, ICCROM. Syftet med min vistelse var bland annat att utvärdera ICCROM’s praktikantprogram, vilket innan mig inte haft några deltagare från Sverige. Jag fick praktikplatsen efter en ansökningsprocess på över ett år, och min första ansökan skickades in medan jag fortfarande gick på konservatorsutbildningen i Göteborg. När erbjudandet kom arbetade jag i Projekt Arkeologisk Konservering på Riksantikvarieämbetet i Visby och tyckte förslaget det lät spännande – att assistera under Forum on Conservation Science 2013. Detta möte ägde rum under tre dagar i mitten av oktober 2013 och handlade om framtiden för konserveringsvetenskap, där hållbarhet, tillgänglighet och inflytande i samhället i stort var nyckelteman. Mötet utvecklades och planerades av 15 partnerinstitutioner, varav Riksantikvarieämbetet var en.

Mina uppgifter som praktikant har varit väldigt omväxlande. De har bland annat handlat om statistisk sammanställning och analys av undersökningsdata, att skriva rapporter och utforma publikationer, ta fram och presentera faktaunderlag samt att bidra med ett stycke om forumet till ett ICOM-CC paper. Under konferensens tre dagar fick jag i uppgift att rapportera från deltagarnas diskussioner direkt till forumets egen hemsida och genom twitter. Det var en uppgift som passade mig bra –  att på kort tid fånga upp det mest intressanta i diskussionerna, som kunde handla om hur framtida forskningsprojekt ska utformas. Inför mötet genomförde ICCROM ett antal förstudier, däribland tre stora enkätundersökningar inom det konserveringsvetenskapliga fältet. Mycket av min tid under hösten lades på att presentera statistiken så tydligt som möjligt och analysera den, till exempel hur konservatorers tillgång till vetenskapliga artiklar skiljer sig mellan olika regioner världen över. Jag har också undersökt arbetsmarknaden inom konserveringsvetenskap genom att studera platsannonser som publicerats internationellt från 2008 och framåt, vilket gav intressanta resultat. Bland annat kunde vi se att den examen arbetsgivarna efterfrågade, skiljde sig från vad utbildningsinstitutioner rekommenderade sina studenter som vill ägna sig åt konserveringsforskning.

Praktiken på ICCROM har verkligen varit en givande erfarenhet för mig. Den har breddat mina kunskaper inom undersökningsmetodik och hur internationellt kulturvårdsarbete organiseras. Jag har fått möjlighet att ta del av flera spännande projekt inom bland annat världsarv och katastrofberedskap, liksom fått delta under ICCROM’s generalförsamling som vartannat år samlar medlemsländernas delegater. Slutligen skulle jag vilja uppmuntra studenter och nyutexaminerade som är intresserade av internationellt arbete att söka praktik på ICCROM. Ansökan inför nästa år skickas innan den 31 mars.

Ansökan: http://www.iccrom.org/eng/01train_en/01_02interns_en.shtml

Forum on Conservation Science: http://forum2013.iccrom.org/

Inlägget är skrivet av Erika Andersson.