Taggad: museum

Workshop med Tingens metod på Malmö museer

Tre museer – Malmö museer, Göteborgs stadsmuseum och Tekniska museet i Stockholm – kommer tillsammans att implementera den norska metoden Tingenes Metode i sin utställningsverksamhet. Metoden sätter föremålen i fokus, och samlar föremålsexperter, forskare och museibesökare för att undersökta föremålens mångsidiga karaktär.

I mitten av maj 2018 fick Malmö museer besked om utvecklingsbidrag av Kulturrådet för att implementera metoden i Sverige. Men redan tre veckor före beslutet arrangerade Malmö museer en workshop för ett tjugotal personer där metoden testades. Samma workshop genomfördes på Göteborgs stadsmuseums tidigt under hösten.

Dagen i Malmö leddes av Clara Åhlvik som började med att berätta om metoden som utgår från den ursprungliga betydelsen av ting, en tidig form av politisk församling (t ex storting), och samtidigt är ting en benämning på föremål. Inspirerat av sociologen Bruno Latour sätter Tingens metod föremålen i fokus och samlar en grupp människor att gemensamt undersöka dess mångfald av betydelser och relationer.

Under efterföljande workshop blev vi indelade i grupper och fick välja ett föremål att undersöka, och till vår hjälp hade Clara försett oss med ett antal frågor som stöd i diskussionen. Min grupp som bestod av föremålsintendenter, en pedagog och en utställningsproducent, valde en liten broderad börs från mitten av 1800-talet. Vi kom alla att bidra med olika perspektiv på börsen – kunskap om börsens proveniens, nya forskningsrön som kunde kopplas till föremålet och praktiknära erfarenheter av att skapa berättelser.

Börsen var cirka 22 gånger 22 centimeter med sirligt mönster och rosrankor i flera färger. På börsen stod det ”Aus Liebe” (av kärlek) och var enligt en av museets föremålsintendenter med största sannolikhet en gåva från en kvinna till en man. Vi skulle nog idag uppfatta börsen som feminin och säkert anta att den tillhört en borgerlig kvinna eller flicka. Men modet för män såg annorlunda ut under tidigt 1800-tal och börsen öppnade därmed upp för diskussion om hur bilden av manlighet och kärleksrelationer såg ut när börsen gavs bort?

Vi fortsatte att diskutera den borgliga kvinnan liv under 1800-talet, som bland annat bestod i att brodera som ett sätt att lära sig tålamod. Idag är många brodöser textilaktivister som beskriver det långsamma broderandet som en politisk handling i motstånd till dagens snabbhet och kommersialism.

Läderpungen var en föregångare till börsen, och med industrialiseringen utvecklades pungen till börs. Metallbygeln som det lilla pärlbroderiet sitter vid, är industri- och masstillverkad, kanske köpt i Tyskland precis som många av dåtidens förlagor och broderimallar.

Börsen donerades av en borgerlig familj i Malmö under 1920-talet, förmodligen som en del av en större gåva. Denna information ledde till en diskussion om museernas val, eller kanske snarare ”icke-val” i samband med donationer. Donatorerna satt ofta i museernas styrelser och det gick därmed inte att tacka nej till föremålen. Många av museernas ”fina” föremål kan kopplas till en person eller familj, till skillnad från allmogeföremålen som museerna köpte in till sina samlingar och som sällan kopplades till en individ.

Under vårt uppstartsmöte inför ”följeprojektet” på Malmö museer i september, berättade museet om de fortsatta planerna. Till skillnad från Tekniska museet i Stockholm som redan arbetat med metoden en tid, kommer Tingens metod i Malmö att vara en del av en förstudie inför en kommande utställning 2021. Workshopen i april var ett test av metoden, och nu blir förstudien ett sätt att lära sig metoden för att sedan eventuellt implementera den i alla utställningsproduktioner.

Den 14 och 15 november kommer de tre museerna att samlas på Tekniska museet i Stockholm för föreläsningar och workshops. Resultaten från Tekniska museets pågående arbete med Tingens metod blir underlag för dagarna, och kollegorna från Göteborg och Malmö kommer att bidra med sina olika kompetenser och erfarenheter till Tekniska museets kommande utställningsproduktion. Nästa blogg kommer att handla om detta.

Tingens metod har potential att inspirera andra inom kulturarvsområdet och därmed har Riksantikvarieämbetet beslutat att följa de tre museernas arbeta. Helene Larsson Pousette, utredare på enheten Samlingar och utställningar, kommer i denna blogg under det närmsta året att redovisa sina intryck av museernas implementering av Tingens metod.

 

”Vi kom till Lidingö…” – en utställning om migration

”Vi kom till Lidingö…” är en utställning av Lidingö Hembygdsförening, som skildrar migration under de senaste 300 åren. Riksantikvarieämbetet har bidragit med medel och fanns på plats igår kväll när personerna bakom utställningen presenterade sitt arbete på Lidingö museum.

Det var fullsatt i föreläsningssalen när projektgruppen berättade om utställningen. Ibb Jessen, som ansvarat för projektet, berättade att det varit ett intensivt arbete med utställningen under hösten. Det märks på resultatet vilket enormt jobb de lagt på utställningen. Projektgruppen har bland annat gjort ett stort antal intervjuer med personer som invandrat till Lidingö. Några av dem som intervjuats är 1900-talets arbetskraftsinvandrare, 70- och 80-talens politiska flyktingar från Chile och krigsflyktingar från 90-talets Balkan och dagens Syrien.

Många av de närvarande vid föreläsningen hade en personlig anknytning till utställningens tema. Det gällde både publiken och personerna bakom utställningen.

Två av de personer som medverkat i utställningsproduktionen är Lidingöborna Pentti Andersson och Anita Lalander. Både har rötter i Finland och har bidragit med sina egna historier. Pentti kom till Sverige 1943, endast tre år gammal. Hans mamma Helmi var ensamstående och omfattades av arbetsplikt under kriget. Pentti hamnade därför i en svensk fosterfamilj, men återförenades efter kriget med sin mamma, som så småningom flyttade till Sverige. Även Anitas historia handlar om Finlands krig. Hennes mamma Maija var lotta under åren 1939-1944. Anita har gett ut hennes dagbok från den tiden under titeln Dagbok från fronten (Kulturhistoriska bokförlaget). I utställningen återfinns bland annat den ryggsäck och den kappa som Maija bar vid fronten.

Pentti Andersson vid utställningen                                     Maija Kitunens dagbok

De personliga berättelserna varvas med tidningsurklipp och Lidingöhistoria. Bland annat presenteras några av de industrier och företag som många invandrade kom att arbeta på. Till exempel anställde AGA på Lidingö många arbetskraftsinvandrare under efterkrigstiden. Till AGA kom också flyktingen Alfred Palmkron 1944. Alfred var en av många estlandssvenskar som kom till Sverige under 40-talet. Han fick arbete som plåtslagare vid AGA och arbetade där till sin pensionering. Alfred Palmkron var långt ifrån ensam bland flyktingarna från Estland att bosätta sig på Lidingö.

Hur kommer det sig att så många ester och estlandssvenskar efter hand bosatte sig på Lidingö, trots att flyktingarna uttryckligen var förbjudna att bo i Sveriges storstäder innan de blivit medborgare? är en fråga som ställs i utställningen. Svaret blir att det På Lidingö fanns många varv på 1940-talet och många av estlandssvenskarna och esterna hade ägnat sig åt fiske och sjöfart före flykten. Polisen ska ha sett mellan fingrarna.

Utställningen går också längre tillbaka i tiden. Det första historiska nedslaget handlar om flyktingarna från Åland under Stora nordiska kriget. När ryska trupper ockuperade Åland under åren 1714-1718 flydde majoriteten av befolkningen till dagens Sverige. Många hamnade på Lidingö.

Jan Malmstedt från Lidingö Hembygdsförening – själv ättling till Ålandsflyktingen Anna Stephansdotter – berättar i utställningen om Lidingös och Ålands 1700-tal.

Sammantaget är det en innehållsrik utställning med många gripande livsöden. Lidingö Hembygdsförening har gjort ett ambitiöst jobb med att lyfta fram Lidingös migrationshistoria.

Utställningen pågår till och med söndagen den 15 april 2018. Öppettiderna finns på Lidingö Museums hemsida. Bilder och texter från utställningen finns även tillgängliga i ett kompendium, som säljs på museet.

Riksantikvarieämbetet har finansierat utställningen genom bidraget till kulturarvsarbete.

Tove Holm
handläggare för bidrag till kulturarvsarbete

Vrak, bortglömda författare och stulna ostar

Som vi tidigare har skrivit om så har nu organisationerna tagit plats på www.platsr.se. Med dem kommer många nya platser, fulla av berättelser och bilder. Här kommer några av mina favoriter! Sveriges Fängelsemuseum har lagt ut ett stort antal platser, så om man är intresserad av kriminalvårdshistoria är det bara att välja och vraka. Länscellfängelset i Visby, till exempel, Sjumastaren kallat. Här har Phryxe, en annan av Platsrs medlemmar,  fyllt på med små ögonblicksnoteringar från 1800-talstidningar, t ex ”För stöld af en ost vid skeppsbron dömdes i onsdags arb. Johan Petter Fohlin till tre månaders fängelse samt för oljud å allmän gata att böta 15 kr., som förvandlades till nio dagars fängelse. Fohlins uppgift att f. art. Östergren skulle varit delaktig i stölden kunde icke bevisas, hvarför denne frikändes.” [Gotlands tidning 1882-11-08 p 2]

Sigurd som jättekvinnan Fenja, fotograf: okänd

”Sigurd” som jättekvinnan Fenja. Fotograf: Okänd. Upphovsrätt: utslocknad

Kulturparken Småland har bland mycket annat bidragit med historien om en småländsk superkändis från 1800-talet, helt bortglömd idag. När Sigurd som han kallade sig, inte verkade som författare, kåsör, opinionsbildare, chefredaktör och litteraturrecensent så hände det att han rakade av sig skägget, drog på sig vikingakjortel och uppträdde som den fornnordiska jättekvinnan Fenja.

Är man intresserad av marinarkeologi så ska man hålla ögonen på Sjöhistoriska! Här finns historien om Anna Maria, flöjtskeppet som vintern 1709 först frös fast och sedan brann ner och sjönk till havets botten, allt på grund av att ansvariga vakter hade begett sig på ett taskigt tajmat krogbesök. Men inte något ont som inte för något gott med sig – Anna Maria ger en spännande inblick i en svunnen tid!

Vill du kommunicera med museerna på Platsr så behöver du bara skapa ett eget konto för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna fylla på med eget material och  framföra önskemål om vad du vill veta mer om.

>> Sophie Jonasson arbetar med Platsr på Riksantikvarieämbetet