Taggad: Nya deltagare

Gästblogg: Göteborgs Stadsmuseum i K-samsök

Johann Jacob Sauters räknemaskin Foto: Klas Blomgren, Göteborgs stadsmuseum. (CC by-nc-nd)
Johann Jacob Sauters räknemaskin. Foto: Klas Blomgren, Göteborgs stadsmuseum. (CC by-nc-nd)

Göteborgs Stadsmuseum är ett kulturhistoriskt museum med fokus på västsvensk historia. Våra samlingars fokus är förstås Göteborg och dess omgivning, men här finns också mycket som speglar museets föregångares regionsvida uppdrag som inbegrep Västergötland, Bohuslän, Dalsland och norra Halland.

I dag räknar vi med ungefär 1 miljon föremål, 2 miljoner bilder och 100 000 skrifter i samlingarna. De huvudsakliga ämnesområdena är arkeologi, kultur/konsthistoriska föremål av alla de slag (musikinstrument, möbler, kläder och textilier, porslin och husgeråd, silver och guldsmide mm), teaterhistoria, industrihistoria, militärhistoria och skolhistoria.

Verksamheten har sina rötter i Göteborgs Museum, öppnat 1861. Museet ligger då som nu i Ostindiska huset vid Stora Hamnkanalen mitt i staden. Huset är från 1700-talets mitt och byggdes som huvudkontor och magasin för Svenska Ostindiska Kompaniet. Redan på 1830-talet öppnades ett museum i huset, en naturhistorisk samling ägd av Göteborgs Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle. Samlingen blev sedan en av grundplåtarna i Göteborgs Museum, som slog upp portarna i Ostindiska husets västra flygel den 20 december 1861.

Ostindiska huset byggdes ut på 1890-talet, men räckte ändå inte till för Göteborgs Museum och dess samlingar. Museet delades istället upp i ett antal fristående institutioner under 1900-talets första hälft, några i egna byggnader (så som Konstmuseet och Naturhistoriska museet), andra låg kvar i Ostindiska huset.  Mot slutet av århundradet vände trenden och man slår istället samman ett antal fristående museer för att skapa ett större, Göteborgs Stadsmuseum.  Bakgrunden till Stadsmuseets samlingar är därför brokig: de arkeologiska, historiska och militärhistoriska museerna var ursprungligen avdelningar i Göteborgs Museum medan Göteborgs Skolmuseum och Teaterhistoriska museet grundades av ideella krafter men som sedermera kommunaliserats. Industrimuseets samlingar slutligen hade sitt ursprung i Göteborgs 300-årsjubileumsutställning 1923, men grundades officiellt först på 1960-talet.

Tillgången till samlingarna
Arkiv, bibliotek och föremålssamlingar, liksom museets verksamhet på kulturmiljöområdet, synliggörs delvis genom utställningar, visningar och programpunkter i övrigt. Lika viktigt är dock att information, bilder och dokument kan spridas digitalt. Stadsmuseets arkiv- och föremålsdatabas, Carlotta, har funnits tillgänglig på webben sedan 2004, och vår bibliotekskatalog Mikromarc sedan 2009.

K-Samsök är en naturlig samarbetspartner för arbetet med tillgänglighet. Våra samlingar blir bitar i det stora pussel som utgör Göteborgs, Sveriges och Europas kulturarv och historia. Genom K-samsök kan samlingarna placeras i ett större sammanhang. De kan bidra till att skapa en fullständigare och klarare bild av både vår nutid och dåtid. Om inte, kan våra samlingar kanske ge någon en stunds avkoppling, ett nog så gott resultat.

Några söktips
Stadsmuseets omfattande samlingar rymmer både gammalt och nytt, högt och lågt. Till de äldre föremålen hör Äskekärrsskeppet – det enda svenska vikingatida skeppsfyndet – och Stalahackan. De arkeologiska samlingarna berikas ständigt genom utgrävningar; inom de kommande åren kommer vi bland annat ta emot föremål från Göteborgs föregångare Nya Lödöse.

Tekniska nymodigheter har alltid funnits, även om de onekligen sällan är så vackra som Johann Jacob Sauters räknemaskin från sekelskiftet 1800 – jämför med en nutida dator.  Vill man följa samhällets utveckling är läromedlen en bra utgångspunkt, t ex det sena 1800-talets läroböcker i Folkskolans läseboks många upplagor eller skolplanschernas lärdomar om hälsa och sunt leverne.

Det går också att följa Göteborgsområdets historia från forntid till modern tid genom våra utställningar som bland annat berättar om Ostindiska kompaniets tid, ”1700-talets Göteborg” och 1800-talens handelsstad, ”Folk i rörelse – 1800-talets Göteborg”.

Samlingarna skildrar även viktiga händelser i modern tid, så som bilder på uppror och demonstrationer eller föremål från kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001.  För den underhållningssugne, finns kostymer, scenmodeller, skisser och bilder från uppsättningar på Göteborgsscener, t ex Birgit Nilssons dräkt från Turandot, 1973.

För den som är intresserad av stadens utveckling, finns här bokstavligen miljontals bilder av Göteborg från grundandet fram till idag.

Vi hoppas att du skall hitta det du söker och mycket mer därtill. Har du frågor om Stadsmuseets samlingar och verksamhet? Gör gärna ett besök på www.stadsmuseum.goteborg.se. Här finns allt du behöver veta inför ett besök på museet eller om du vill ställa frågor till oss. Välkommen!

>> Pernilla Karlsson, bibliotekarie, Göteborgs Stadsmuseum

Om att mappa och skörda Sockenbilder


Foto: Enångers Hembygdsförening

Att skörda från Sockenbilder var lite småklurigt då lokalnoden i K-samsök inte är byggd för att skörda den typen av system. Sockenbilder lagrar sin data i XML-filer och har en XML fil för varje hembygdsförening. För att överhuvud taget kunna skörda så bad vi Jan-Åke Malmkvist att slänga ihop en XML-fil där han för varje socken anger URL:en till varje XML-fil och sökvägen till vart bilderna ligger för varje hembygdsförening då detta inte anges i datat i XML-filerna.

För att göra det möjligt att skörda sockenbilder behövdes i stort 3 klasser. En adapter, som är den klass som står för mappningen av data och också är den klass som lokalnoden kommunicerar med när den vill ha data från Sockenbilder. Adaptern använder i sin tur sig av en sökklass för att hämta själva datan från Sockenbilder. Sen finns det i sin tur en böna som är byggd för att hålla den data som hämtas från sockenbilder.

När En skörd initieras så vill lokalnoden ha ett värde på antalet poster som finns att hämta. Eftersom det inte finns någon siffra på detta hos Sockenbilder som jag kommer åt lätt så löste jag detta genom att den vid första anropet läser in XML-filen med alla URL:er till Sockenbilders XML-filer med data. Därefter hämtar den i tur och ordning dessa XML-filer och låter en SAX parser tugga i sig dessa och räkna ihop hur många poster det finns totalt.

Nästa sak som måste fixas direkt i första anropet är att meddela hur många poster den får. Detta var den riktigt kluriga delen. I vanliga fall kan man ha ett fast värde på denna. Alltså att den exempelvis hämtar 500 poster åt gången. Men eftersom datat för Sockenbilder ligger i flera XML-filer så var tanken att hämta data från en fil i taget. Jag gjorde så att adaptern direkt i konstruktorn med hjälp av en metod i sökklassen hämtar en siffra på hur många poster nästa fil innehåller, alltså detta måste den kolla varje gång då varje ”batch” är olika stor. Detta tycktes till en början fungera mycket bra. Men som Murphys lag säger: ”If anything can go wrong, it will” och det var precis vad det gjorde! Vissa av de XML-filer som hämtades innehåller relativt stora mängder data. När denna klump med data kom till centralnoden så tyckte centralnoden att den hade för lite minne för att hantera den mängden data. Personligen tyckte jag att centralnoden var lite gnällig och borde skärpa till sig, men centralnoden var tydligen rätt bestämd på den punkten…

Så inte nog med att jag måste skörda från flera URL:er, vilket systemet inte är byggt för, jag måste även dela upp datamängder som inte har någon som helst möjlighet att läsa lite, skicka det, läsa lite till osv. Jag och Börje (Lewin) beslutade att vi kunde lösa detta genom att temporärt spara data som hämtades om det var så att den innehåll stora datamängder. Alltså om en XML-fil som hämtas från Sockenbilder innehåll fler än 1000 poster så skickar vi endast tillbaka 1000 poster. Resten sparar vi ner till en temp fil. När sen nästa bunt skall hämtas så kollar sök klassen först om det finns en temp-fil som innehåller sparat data. Om det gör detta så skiter den i att hämta data från nästa URL och läser istället in filen och tar 1000 nya poster från denna, om det finns 1000 det vill säga, annars tar den alla som återstår. Efter lite pill och fix så lyckades jag dock få denna metod att funka mycket bra dock.

Ett annat trevligt problem jag hade var att jag på något sätt måste veta vilken URL till sockenbilder som skall användas varje gång. Eftersom jag läser in resurs filen med URL:er till Sockenbilder i en bestämd ordning och lagrar dessa i en lista så tyckte jag att det borde funka att ha ett index som pekar på vilken som skall skördas och fixa så att detta index behåller sitt värde mellan sessioner. Detta är sån tur är inte ett stort problem i Java, vilket inte gjorde det till ett stort problem. Dock fick jag till en början en liten bugg som gjorde så att om en skörd av någon anledning avbröts så började skörden på fel ställe nästa gång. Detta löste jag dock genom att nollställa denna räknare om ”offset” var 0, vilket det endast är första gången.

Detta sammanfattar nog de relevanta problem jag hade vid implementerandet av detta. Låter inte så krångligt nu när jag skriver det men hjärnan jobbade på högvarv ett antal timmar för att lösa vissa av dessa problem.

Läs mer om Sockenbilder i K-blogg.

>> Henrik Hjalmarsson är systemutvecklare på Riksantikvarieämbetet och jobbar med K-samsök.

Välkomna alla fornvänner

Nu välkomnar vi varmt artiklar från Fornvännen i K-samsök! Sök på Fornvännen i Kringla eller på någon artikel du känner till. Fornvännen med alla spännande artiklar och gamla anor, liksom kopplingen till ännu mer anrika Vitterhetsakademin känns väldigt angeläget att få med.

Grattis också till oss på RAÄ som i och med Fornvännen nu levererar över en miljon objekt till K-samsök. Vi fokuserar visserligen mer på datakvalitet och harmonisering än på kvantitet numera, men miljongränser fortsätter vi att fira tycker jag!

>>Börje Lewin

Gästblogg: Världskultumuseet i K-samsök


Mask från Bolivia Foto: Statens museer för världskultur

Ansiktsurnor (1927.27) från Cunaindianerna i Panama insamlade av Erland Nordenskiöld 1927, en dansmask (1913.04.0047) från Kongo som missionären Johan Hammar förvärvade i början av 1910-talet i Lusambo och den kajakmodell (0000.00.0046a) som sjökapten Tönnesen införskaffade 1867 på Grönland. Det är några av alla de 100 000 föremål från Världskulturmuseet i Göteborg som sedan den 14 januari är tillgängliga i K-samsök. Världskulturmuseet blev därmed det första av Statens Museer för Världskulturs museer, och även det första Carlottamuseet, som blev tillgängligt genom K-samsök.

Den första leveransen var främst en test för att se att allt fungerar och därför var det endast en del av Världskulturmuseets information som skickades. De uppgifter som levererades var inventarienummer, sakord, länk till originalkällan, beskrivning och bild. Efter vissa inledande problem så fungerar nu allt som det ska. Och det känns fantastiskt bra!

Nästa steg för Världskulturmuseet blir att leverera resten av föremålsinformationen. Sedan kommer samlingarna (2500 poster), fotografierna (5000 poster) och de inlånade föremålen (500 poster). Ett personregister och ett utställningsregister är under uppbyggnad och även dessa har vi tänkt ska finnas i K-samsök. Sedan blir det Etnografiska museets tur och senare under året står Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet på tur.


Skrin från Nya Zeeland. Foto: Statens museer för världskultur.

Vad tror Världskulturmuseet och Statens Museer för Världskultur att det här ska leda till? Ja, det innebär naturligtvis redan nu att Världskulturmuseets föremål är tillgängliga genom Kringla. Det kommer att bli ett väldigt bra komplement till Världskulturmuseets egen söktjänst. Sökmöjligheterna i Kringla innebär att man kan söka på nya och enklare sätt i Världskulturmuseets samlingar. Och framför allt ger det möjlighet att, vid en sökning efter ”skrin”, också få svar på vad eventuellt övriga institutioner i K-samsök kan tänkas ha för information kopplat till skrin.

Möjligheten att direkt få föremålens ursprungsort, i de fall den är känd, redovisade i Google Maps är en jättetillgång med tanke på att samlingarna är från hela världen. Hur många av oss kan placera Lusambo i Demokratiska republiken Kongo på en karta (funkar dock inte än eftersom lands- och ortsnamn inte är skördade)? Här hoppas vi att det i framtiden även kommer att vara möjligt att söka genom kartan i Världskulturmuseets samlingar. Och så hoppas vi naturligtvis på att Statens museer för världskulturs medverkan nu bidrar till att göra K-samsök ännu mer attraktivt för användare och tillämpningsutvecklare runt om i världen.

>> Magnus Johansson jobbar med museisystemet Carlotta på Statens museer för världskultur