Taggad: Öppenhet

K-samsök och DAP tar Italien

Konferenshallen i Pisa där "Opening the Past" ägde rum.
Opening the Past 2013, Pisa. Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY

I mitten av juni presenterades DAP (programmet ”Digitala Arkeologiska Processer”) för första gången internationellt på konferensen “Opening The Past: Archaeology of the Future” i Pisa (13–15 juni). Konferensen ordnades av Universitet i Pisa och sitt Mappa projekt, som skapar bl.a. början på ett digitalt arkiv för Italiensk arkeologi och ett rikt och omfattande stadsGIS system för staden Pisa.

Läs mer

Jump to the next curve

I det fenomenala webbklippet där Guy Kawasaki berättar om 12 saker han lärde sig av Steve Jobs är ett av huvudnumren “jump to the next curve”. Under diskussioner kring hur vi ska utveckla K-samsök i framtiden försökte vi på utvecklingsenheten på Riksantikvarieämbetet bryta ner vad detta kan tänkas innebära. Denna blogpost är en utveckling av den diskussionen. Resonemanget som förs av Jobs/Kawasaki handlar om att man inte ska jobba på att fördjupa en verksamhet inom det område som den just nu är mest välmående, utan att man ska hoppa till nästa utvecklingskurva och börja jobba där – det är så man når framgång i framtiden. Man kan också kalla det att jobba långsiktigt. Ett av Kawasakis exempel är isutbärarna. I en värld där det inte finns kylskåp, men isskåp, finns det en stor marknad för isutbärare, dvs folk som jobbar med att flytta iskuber mellan islager och isskåp i folks hem. När kylskåpen kom upphörde inom kanska kort tid isutbärarna att existera som yrkeskår. Den som uppfann kylskåpet hade hoppat till “nästa kurva”, och de som jobbade med att anställa fler isutbärare hade hållit sig till det gamla paradigmet.

Den intressanta frågan som vi diskuterat är hur detta kan appliceras på en tjänst som K-samsök? Här har vi en tjänst som aggregerar information från flera olika institutioner (i skrivande stund 60 st) i en enda sökbar tjänst. Vi labbade lite med begreppen och konstaterade att själva aggregeringen förmodligen är en egen “kurva” inom utvecklingen av hur man hanterar sammanställning av information. Jag gjorde en skiss över det hela för att illustrera:

UTvecklignskurvor för data

Här följer en kort presentation av vad som avses med de olika kurvorna.

1. Gul kurva: Portaler. När webben var relativt ny ville man försöka samla länkar till olika områden som man tyckte var intressant i så kallade “portaler”. Många stora företag byggde portaler för snabb åtkomst åt sin data, och även på Riksantikvarieämbetet fanns det ett portalprojekt (kallat “Kulturmiljöportalen”). Under denna kurvas dominans handlar webb i väldigt hög utsträckning om att koda HTML, och många som hade gått en kortkurs i textuppmärkning blev “it-gurus”, ganska oförtjänt. Men sökmotorer som Google blev snabbt effektivare än portalerna, och när de sociala webbarna började dominera blev det ofta enklare för användaren att skriva frågan man hade på ett forum, eller att söka på nätet för att hitta sin information. Då hade dock redan kurva 2, som jag här kallar webb/databas börjat dominera.

2. Blå kurva: Webb/databas. Här hanteras inte längre information som enskilda sidor på servrarna, utan lagras i databaser vilket t ex möjliggör för den sociala webben – nu kan folk kommentera eller logga in på sajter. Detta i sin tur försvårar för sökmotorerna som måste börja indexera innehåll på nya sätt. Nu är det också möjligt att hålla sin data i sökbar form på webben i ett webbgränssnitt, men det är svårt att koppla flera söktjänster till varandra. Snart uppfinner man APIer som löser detta problem (och gör att man kan komma åt data i en tjänst från flera olika databaser samtidigt). Här börjar separationen mellan data och tjänst att bli tydlig – tidigare har ju kopplingen mellan presentationsformatet och innehållet varit hundraprocentlig (precis som på den analoga tiden).

3. Röd kurva: Aggregering. Men det finns ändå problem med att data lagras i enskilda databaser, i så kallade “informationssilos”. Även om data från olika håll kan användas i en och samma tjänst är det svårt att veta vilka datamängder som hänger ihop, och på vilka sätt. Därför uppfinner man aggregaten, nya databaser som oftast sammanställer metadata från flera olika håll och gör denna metadata sökbar via ett gränssnitt. Här ensar man också metadatat så att man kan få någorlunda bra överenesstämmelse mellan de olika datamängderna i sin sökning (vilket är en mer än omfattande process eftersom de ofta har olika ursprung och olika metoder för att lagra in datat). Aggregaten fyller också rollen att exponera datamängder som ännu inte har något gränssnitt mot webben.

4. Lila kurva: Länkade öppna  data. Men det går ju inte att aggregera allt, det finns nämligen inget slut på hur mycket man kan behöva aggregera (snart sitter man i en situation där man har aggregerat mer eller mindre hela webben). Anledningen till detta är att digital information till skillnad från analog är i sitt absoluta esse när den kopplas till andra datamängder. Konsekvensen av detta blir i sin tur att data bara lagras där det skapas, för att sedan användas på massa andra ställen. Denna modell kallas “Länkade öppna data”, och utgår från metoder för informationssammanställning som Tim Berners-Lee hittade på och kallade för den semantiska webben, eller webb 3.0. Istället för att bara ställa frågor till datat på ett ställe så skickar man frågan till mängder av ställen baserat på länkar.

5. Grön kurva: ?. Det är så långt vi tror oss ha en uppfattning just nu. Vad som händer efter en semantisk webb kan vi bara spekulera i, men det ingår inte i scopet för den här blogposten.

Man kan dra lite slutsatser av kurvorna och hur de framträder. Till att börja med är det dock bra att säga att detta är en skiss och en tolkning av en verklighet som förstås är mycket mer komplex än så här. Alla bilder av verkligheten är per definition förenklingar. Men de kan hjälpa oss att sortera i begreppen. En tydlig trend är att vi rör oss från att data är “sökbar” till att den är möjlig att ställa frågor till – blir bearbetningsbar eller “queryable”. Nu handlar det inte bara om att hitta fram till ett objekt, utan att kunna hitta ett urval baserat på en (kanske ganska komplex) urvalsfråga. Det spekuleras i om inte detta kommer att leda fram till nya yrkeskårer inom branscherna, någon form av digitala kuratorer eller bibliotekarier.

En annan tydlig sak är att vi rör oss på flera kurvor samtidigt. Det gröna strecket representerar nu, 2013, och man kan kanske konstatera att det (nästan) inte är någon som talar om portaler längre. Det är lite Länkade öppna data på uppseglande men många jobbar fortfarande med stängda databaser kopplade till ett sökgränssnitt. Aggregaten är ganska många.

Som vi har resonerat måste K-samsök ta fasta på det som gör aggregatet unikt i en värld där Länkade öppna data är normen. Annars kommer det inte längre att vara värdefullt för informationsförvaltarna att delta med sin information i den form av jätteindex som K-samsök utgör. Det kommer fortfarande under ganska lång tid att vara en väg ut för institutioner som inte har förmåga eller kunskap kring att lägga ut sin data som RDF-filer på egen hand (då kan ju K-samsök lösa det åt dem), men för den ökande mängd institutioner som gärna vill nå ut med sin data direkt måste det finnas mervärden.

Återstår gör att identifiera dessa.

>> Henrik Summanen jobbar med K-samsök och Länkade öppna data på Riksantikvarieämbetet.

Hack ‘n’ Slash

Representanter från KB, SEAD, och HumLab på Arkhacket i Visby.  Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY
Representanter från KB, SEAD, och HumLab på Arkhacket i Visby. Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY

Under två dygn 20–22 maj fylldes Riksantikvarieämbetets hörsal i Visby av systemutvecklare, användarupplevelseexperter, och verksamhetsutvecklare. De kom från Kungliga biblioteket i Stockholm, SEAD miljöarkeologisk databasen och HumLab i Umeå, och från Riksantikvarieämbetets egna personal. Orsaken till att de samlades hos oss i Visby var, att de skulle delta i ett hackathon – ArkHacket – med syftet att utveckla infrastrukturen för information som rör arkeologi, kulturmiljö och kulturarv. Meningen var att laborativt försöka hitta nya sätt att meningsfullt länka ihop våra respektive datamängder som öppna länkade data på den semantiska webben.

Läs mer

Tips till institutioner som vill anlita en Wikipedian in residence

Wikipedia globe in a keychain! by: @bastique (CC by-sa)

I onsdags förra veckan godkände styrgruppen slutrapporten för Riksantikvarieämbetets Wikipedia-projekt (rapporten kommer snart att läggas ut på nätet). Det har varit både kul och utvecklande att jobba i projektet där vi på Riksantikvarieämbetet har kommit till insikt om både hur vi ser Wikipedia (positivt) samt hur Wikipedia och Wikimedia Commons kan passa in i informationsarkitekturen kring kulturarvsdata.

Utifrån de erfarenheter vi gjort tillsammans med våra Wikipedian in Residence kommer här några tips till andra institutioner som är nyfikna på att jobba enligt samma modell. Listan återfinns i Lennart Guldbrandssons rapport (bilaga till slutrapporten) samt i slutrapporten (något modifierad):

  • Jobba med en mindre grupp eller grupper  av anställda (5-10 personer) vars arbetsuppgifter kan kopplas tydligt till innehållet i Wikipedia.
  • Jobba med lågt hängande frukter för att komma igång, t ex foto eller artiklar som enkelt kan skapas eller kvalitetshöjas kopplat direkt till deltagarnas intresse och arbetsuppgifter.
  • Låt gruppen eller grupperna träffa ”sin” Wikipedian in Residence regelbundet, gärna oftare i början av början av projektet.
  • Deltagarna bör ha särskilt avsatt tid att delta i gruppmöten samt jobba på egen hand.
  • Anordna inspirationsmöten för andra intresserade, internt och externt. Det ger projektet tyngd i organisationen.
  • Var kommunikativ utåt gällande vad som händer.
  • Låt Wikipedian in Residence träffa övriga anställda. Spontana möten kan inspirera.
  • Meddela och återkoppla deltagarnas bidrag tidigt för att visa att fokus ligger på att bidra.
  • Gör enkelt informationsmaterial (Wikimedia Sverige kan vara behjälpliga).

>> Johan Carlström är projektledare för Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet

DAP och digital infrastruktur: reflektioner från 2012, och planer för 2013

En oriktad graf bestående av länkade noder

I våras började vi med ett nytt och ambitiöst program för att ta reda på — och få någon sorts ordning i — flödet av digital arkeologisk data. Den ’Digitala Arkeologiska Produktionskedjan’ eller ’DAP’, som det provisoriskt heter, har fått en lovande start under 2012!

Efter en del planeringsarbete och uppsökande på våren genomförde vi under sensommaren en kartläggning över den nuvarande produktionskedjan för arkeologisk information inom tillämpningen av Kulturminneslagen. Den här förstudien utfördes som en del av Riksantikvarieämbetets samverkan med Länsstyrelserna, med syftet att hitta sätt att förenkla överföringen av digital data oss emellan. Förstudien innebar fyra arbetsmöten i Stockholm, varav två handlade i huvudsak om sätt att förena olika ärendehanteringssystem inom Länsstyrelserna, och två om den bredare kartläggningen av den digitala arkeologiska produktionskedjan. Deltagande var representanter från olika delar av den svenska kulturvårdssektorn, från Länsstyrelserna, museer, arkeologiföretag, universitetsforskare och olika avdelningar av Riksantikvarieämbetet.

Arbetsmötena blev väldigt givande, med flera utredda frågor och även några nya frågor, som ledde till livliga diskussioner. En delrapport från förstudien levererades i oktober, och en slutrapport i december. Rapporten beskriver kortfattat hur KML-processen ser ut idag, med särskilt fokus på informationsöverföring mellan olika aktörer, och lämnar förslag på fortsatt arbete för att göra processen smidigare, säkrare och nyttigare. Den ligger till grund för våra planer för DAPs framtid, och vi lämnade 2012 väl förberedda för de nästa faserna i arbetet.

I övrigt har DAP-programmet under 2012 presenteratsCAA-SE; vi har haft givande diskussioner med representanter från den Norska Riksantikvaren som står inför många av de samma digitala utmaningarna som vi; och vi har gjort framsteg mot ett närmare samarbete med befintliga tjänster i angränsade områden, som SEAD och SND.

DAP 2013

Utifrån rekommendationerna i rapporten från sommarens förstudie kommer fortsättningen på DAP-programmet under 2013 att bestå i huvudsak av ett omfattande planeringsarbete. Detta ska delvis fördjupa processkartläggningen som utfördes under 2012, men framförallt modellera och kartlägga andra aspekter av DAP programmet som vi knappt har berört hittills. Vi ska exempelvis genomföra ett begreppsmodelleringsarbete för övergripande arkeologiska begrepp (t.ex. lämningstyper, perioder och antikvariska händelser). Det är tänkt att detta i sin tur, tillsammans med en kartläggning av interna processer, ska ligga till grund för påföljande datamodellering som kan hjälpa oss skapa nya system som bättre hanterar kulturvårdsdata enligt både vår egna och andras behov. Begreppsmodelleringen blir också viktig för att kunna skapa maskinläsbara semantiska ontologier för gemensamma arkeologiska begrepp, som kan kopplas till liknande standarder från andra länder och användas som auktoriteter för svenska kulturvårdsresurser på nätet.

Målet är att det vid årets slut ska finnas en plan för utvecklingen av en ny infrastruktur för arkeologisk information, och att vi därmed ska vara väl förberedda att börja med det konkreta utvecklingsarbetet under 2014. Som förr ser vi fram emot att samarbeta med och få återkoppling från andra. En av förstudierapportens tydligaste rekommendationer är att vi ska skapa någon sorts förvaltningsråd bestående av olika intressenter i kulturvårdssfären, för att hitta öppna, gemensamma lösningar som alla kan få nytta av.

>>Marcus Smith jobbar med utredningen kring arkeologisk information på Riksantikvarieämbetet

Europeana Awareness

Europeanas logotyp
Foto: Europeana

Tidigare i somras var delar av min enhet (Informationsutveckling) på Europeana plenary sessions i Leuven, Belgien. Seminariedagarna syftade bland annat till att ge inspirerande presentationer och case studies om öppen data, styrkan i nätverk,  senaste utvecklingen inom digitalisering, teknik och webb för kulturarvssektorn.

Det var väldigt bra konferensdagar både med tanke på innehåll och logistik men även de sociala evenemangen efteråt. Det var också ett tillfälle att nätverka kring Europeana Awareness-projektet. Här är ett tidigare inlägg från Europeanas Leuven-konferens.

Europeana Awareness (EAwareness) är ett Best Practise Network som syftar till att skapa uppmärksamhet kring Europeanas plattform och marknadsföra den, för att på så sätt stimulera intresse och användning av den mängd data som finns tillgänglig via plattformen: Europeana is a single access point to millions of books, paintings, films, museum objects and archival records that have been digitised throughout Europe. It is an authoritative source of information coming from European cultural and scientific institutions.

Sex olika Work Packages (WP’s) ingår i EAwareness, varav WP 2 – 5 fokuserar på att skapa intresse för Europeanas data för användare och yrkesverksamma. WP1 organiserar PR-verksamhet kring EAwareness och WP6 koordinerar och projektleder EAwareness.

Riksantikvarieämbetet medverkar genom WP1 Public Media Campaign via Kommunikationsenheten samt WP4 Connecting cultural content with the tourism sector via Informationsutvecklingsenheten.

Vi på Riksantikvarieämbetet ansvarar för att arrangera en serie workshops tillsammans med Culture24 under hösten och våren. Culture24 är en engelsk organisation som driver en webbsajt  som stödjer och marknadsför kulturella events, museer, gallerier och liknande i England, för besökare på nätet. De finansieras bland annat av Arts Council England.

Jane Culture 24
Jane, Culture24, Brighton.
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)

Riksantikvarieämbetets roll är att tillsammans med Culture24 undersöka huruvida deras modell (event-aggregation tillsammans med kulturarvsdata) kan fungera i Sverige med de förutsättningar vi har. Vi tror att kulturarvsdata kan blir mer nyttjad och tillgänglig om den kombineras och paketeras med annan turistrelaterad data och ingår på ett naturligt sätt i användarnas online-flöden. Tanken är alltså att laborativt modellera fram olika sätt att knyta kulturarvsdata till event- och turistinformation på ett sätt som underlättar för användare på nätet och stödjer besöksnäringen. Resultatet av dessa workshops samt analysen av dem kommer att levereras i en rapport i juni 2013.

Jag och min kollega Henrik Summanen åkte till Brighton förra veckan för att träffa Culture24 för att planera de kommande workshopsen. Det var två intensiva dagar, dels för att sätta sig in i respektive verksamheter, hitta likheter och olikheter men också för att sätta agendan för de workshops vi ska anordna här i Sverige. Den första blir sannolikt i december, i Visby. Workshop två och tre kommer hållas i Stockholm nästa år där vi också kommer att bjuda in externa diskussionspartners som kan ge värdefull input till modelleringen.

Maria Logothetis jobbar med Platsr och Europeana Awareness på Riksantikvarieämbetet.

 

 

 

 

 

Archaeological Resources in Cultural Heritage. A European Standard. (ARCHES)

Före sommaren gick startskottet för EU-projektet ARCHES vars syfte är att skapa en europeisk standard och en “best practice“guide för skapande och förvaltande av arkeologiskt arkivmaterial. Projektet har initierats av Archives som är en arbetsgrupp under European Archaeological Council (EAC) och ska syfta till att underlätta tillgängliggörandet för det europeiska gemensamma kulturarvet, stödja arbetet med att förvalta arkivmaterial runtomkring i hela Europa och stimulera till ökad rörlighet för arbetskraft inom Europa.  Arkeologiska arkiv definieras av EAC och i projektet som:

all moveable remains/heritage, data and documentation from any archaeological observation or intervention.“

Det innebär alltså att arkeologiskt arkiv är allt det som anses värt att spara efter alla typer av arkeologiska projekt. Det består av allt skrivet, ritat, fotografiskt och digitalt material, men även fynd, fyndsamlingar och prover. Standarden och guiden är tänkt att omfatta hela kedjan från producerande, sammanställning, överföring och arkivering/förvaltning av arkivmaterialet.

Sverige och Riksantikvarieämbetet deltar under 2012-2014 genom att leverera in svenska lagar, riktlinjer och vägledningar och diskuterar innehållet i vägledningen och guiden som skrivs. En enkätundersökning och en workshop kommer att hållas under 2012 och 2013 dit verksamma inom området bjuds in. Standarden och guiden kommer slutligen att godkännas av EAC:s styrelse och ambitionen är att det kommer att bli ett dokument som kan användas och implementeras i hela Europa för höja medvetandet om och standarden på den arkeologiska arkiveringen.

Annika Carlsson, Förvaltningsavdelningen, Riksantikvarieämbetet, tel: 08-51918351

Läs mer:

EAC. Workinggroup Archives: http://www.european-archaeological-council.org/13-0-Archives.html

Linkedin: http://www.linkedin.com/groups/ARCHES-Archaeological-Resources-in-Cultural-4482324?trk=myg_ugrp_ovr

Ett projekt finansierat av europakomissionens Culture Programme.    

 

 

 

 

Så kan Wiki Loves Monuments berika data från Riksantikvarieämbetet


Vinnaren av förra årets svenska upplaga av Wiki Loves Monuments. Foto: Ulff (CC by-sa)

Den gångna helgen sparkade årets upplaga av Wiki Loves Monuments igång. Det är en tävling som går ut på att fotografera fornminnen, byggnader och fartyg och ladda upp dessa på Wikimedia Commons (den mediadatabas kopplad till Wikipedia). På så sätt kan bilderna användas för att illustrera artiklar om t ex k-märkta hus. Ansvariga för den svenska delen av tävlingen är Wikimedia Sverige tillsammans med användarna på svenskspråkiga Wikipedia.

Det finns appar både för Android och iOS vilket gör det möjligt att fota och ladda upp bilder direkt på plats. Jag har själv testat Android-appen och det funkar riktigt smidigt. Data från FMIS och Bebyggelseregistret ligger till grund för fornminnes- och byggnadsdatan som används i tävlingen.

Vi håller just nu på att planera för höstens utvecklingsomgång i K-samsök (SOCH) och Kringla och ett av våra ”spår” är att utveckla möjligheter att visa bilderna från tävlingen (och givetvis andra bilder) vid t ex fornminnen i Kringla. Detta möjliggörs då man vid uppladdningen av bilden anger id-numret i FMIS resp Bebyggelseregistret. Länkarna lagras i vår databas för användargenererat innehåll och kopplas ihop genom K-samsök.

På så sätt kan vi använda den crowdsourcade datan för att kvalitetshöja data från Riksantikvarieämbetet och då många fornminnen och byggnader saknar bilder är detta mycket värdefullt. Detta begränsas givetvis inte till Riksantikvarieämbetets data utan all data i K-samsök kan kopplas ihop med bilder i Wikimedia Commons.

Då de uppladdade bilderna dessutom märks med Creative Commons så finns det inte heller några rättsliga hinder för oss att att visa dessa i våra tjänster.

>> Johan Carlström jobbar med Kringla och K-samsök på Riksantikvarieämbetet.

 

Lägesrapport från Wikipedia-projektet

I tisdags träffade Henrik Summanen och jag Lennart Guldbrandsson (en av våra Wikipedian in Residence) för att sätta ramarna för genomförandet av projektet. Såhär ser det ut just nu.

Vi har satt ihop en pilotgrupp bestående av medarbetare från Visby och Stockholm. Dessa kommer att jobba med innehåll i Wikipedia utifrån sina kompetenser. Gruppen kommer att träffas, uppdelat på Visby och Stockholm, under tre halvdagar för handledning. Under övrig tid sker handledning på distans. Gruppen ska jobba med allt ifrån att kvalitetshöja existerande artiklar (med t ex referenser och länkar till källor och resurser) till att skriva nya artiklar.

Vid två tillfällen anordnar vi inspirationsseminarier (halvdag i Visby och Stockholm) som riktar sig till både interna och externa kollegor som är intresserade av Wikipedia som verktyg. Exakt datum för dessa kommer snart.

Den 30 november bjuder vi in till ett slutseminarium i Stockholm där projektets resultat presenteras och sätts i ett större sammanhang. Mer info om detta seminarium kommer snart men glöm inte bort att skriva upp datumet. ;)

Vilka som deltar och vilka artiklar vi jobbar med kommer man att kunna följa på projektets sida på Wikipedia. Vår tanke är att denna sida på sikt ska kunna användas av flera institutioner som jobbar med innehåll i Wikipedia för att t ex lyfta upp artiklar som man kan kvalitetshöja gemensamt.

>>Johan Carlström är projektledare för Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet

Nu länkar vi ihop Kringla och Wikipedia

Som en del i vårt arbete med att koppla ihop data i K-samsök (t ex fornminnesdata) med artiklar i Wikipedia så kan du nu som inloggad användare lägga in länkar till Wikipedia från objektspresentationerna i Kringla. Tanken med detta är att kunna ge användarna en möjlighet att läsa mer om intressanta föremål/platser/personer osv och få tillgång till fler källor.

Du kan registrera ett nytt konto eller logga in med ditt Platsr-, Facebook-, eller Twitterkonto. Konton du skapar i Kringla kan du sedan använda även för att logga in på Platsr. Du kan lägga in två typer av länkar; dels länkar till artiklar som beskriver objektet (t ex Rökstenen), dels länkar till närliggande ämnen (t ex runor i exemplet Rökstenen). Exempel.

Tanken är att senare tillgängliggöra dessa länkar så att de kan användas i fler tredjepartsapplikationer baserat på K-samsöksdata. Vi kommer under hösten även att se över möjligheterna att ”skörda” länkar till Wikipedia-artiklar som innehåller länkar till objekt i K-samsök (t ex kyrkor i Bebyggelseregistret, exempel), dvs finns det en länk till t ex en kyrka i en Wikipedia-artikel så syns länken till denna artikel vid objektet i Kringla.

Då detta är en beta-funktion kan det finnas saker som behöver förfinas. Hittar du buggar eller har förslag på vidareutveckling får du gärna kommentera här eller kontakta oss på kringla (at) raa.se.

>>Johan Carlström jobbar med Kringla, K-samsök och Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet.