Taggad: Riksantikvarieämbetet

Platsr projekt – slutrapporterat, godkänt och driftsatt!

Pojkar sittande i rad som uppvisar glädje
Foto: Nationaal Archeif, 1931
Då var dagen slutligen här då, dagen då Platsr-projektet godkänns av styrgruppen, officiellt driftsätts som en 1.0 och sålunda övergår i förvaltning..! Det känns skönt att få ett avslut och godkännande på utvecklingsprojektet efter månaders arbete och i synnerhet intensiva veckor nu mot slutet.

Godkännandet av Platsr-projektet innebär att utvecklingsperioden är över för denna gång, nu gäller det att sätta bra rutiner för det redaktionella arbetet för Platsr-communityn i samarbete med It-avdelningen och Platsrs användare under 2011, utvärdera hur förvaltningsplanen fungerar samt att lägga mycket tid och resurser på att göra Platsr till en välkänd och välanvänd community för digitala berättelser om platser med historia och historier.

För att vi som jobbar med att förvalta Platsr ska veta hur vi hanterar vissa situationer som kan inträffa, både ur redaktionell och teknisk aspekt, har vi arbetat fram en handlingsplan tillsammans med Platsrs juridikstöd som på ett tydligt sätt beskriver handlingsförlopp och tillvägagångssätt vid olika incidenter – om det skulle bli nödvändigt.

Vi letar aktivt efter bra samarbetsprojekt, vi vill bygga bra cases tillsammans med användare eller partners för att fler ska upptäcka Platsr, hur kul och användbar sajten är ur flera olika användarperspektiv: som privatperson, som digitalt verktyg i skola eller annan pedagogogisk undervisning eller som dialogplattform för exempelvis olika processer i stadsplanering. Vi skissar också på idéer för nyutveckling under 2011. Några av de tyngre utvecklingspaketen är mobilapplikation till Platsr samt läns/regionsingångar till Platsr, något av detta hoppas vi kunna realisera under 2011.

Under Riksantikvarieämbetets höstmöte i Stockholm förra veckan, var vi med som utställare med egen monter, informationsblad, flyers och vi visade också hur Platsr ser ut och fungerar via en laptop för intresserade besökare. De kunde även på egen hand pröva att skapa en plats eller navigera runt på sajten. Det kom fram en hel del intressanta idéer och förslag till samarbeten framöver, detta ska vi odla och försöka spinna vidare på nu under kommande månader.

Följ oss även på Platsr-bloggen och på Platsrs Facebook-sida.

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Vem ska betala för digitalisering?

Om det och frågan om vem ska få titta på och använda det digitaliserade kulturarvet handlade DIK:s frukostseminarium om i Rindi denna almedalstisdag. DIK:s förbundsordförande Karin Linder inledde med att konstatera att digitalisering är ett ord som används flitigt av partierna idag. Karin fortsatte med att citera vad olika partiföreträdare sagt  i  ämnet vilket gjorde det tydligt att  digitalisering är ett vitt och något otydligt begrepp.

Den här morgonen var det digitalisering av kulturarvsinformation som avhandlades. Johanna Berg,  Riksantikvarieämbetet och Katarina Renman Claesson, doktorand i civilrätt (immaterialrätt) och rättsinformatik satt i panelen.  På fråga inledde Johanna med att konstatera att med de stora mängder analog kulturarvsinformation som finns vill det till att vi väljer ut vad som är viktigast att börja med och ha en klar idé om hur vi väljer.

Frågan om vem som ska betala diskuterades och jag uppfattade det som att panelen och de flesta i publiken var överens om att det inte var en intressant fråga. Medel måste hämtas från många håll och det viktiga är att information som är fri idag inte låses in när den digitaliseras.

Karin Linder, DIK och Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet under frukostseminariet i Rindi.

Foto: Rolf Källman (CC-BY)

Men, är det verkligen meningsfullt att t.ex. digitalisera alla föremål av en rikt representerad kategori? Svaret är att det bara är i användningssituationen man kan svara på frågan. Genom att kombinera olika slags information på t.ex. ett kartskikt så kan informationen för en användare ofta bli många gånger mer intressant och användbar http://www.kringla.nu/kringla/

Och när vi gör våra prioriteringar, hur ska vi då  kunna välja ut det som kommer att vara mest intressant för framtida användare.  För mig är svaret det självklara, att om framtiden vet vi ingenting. Vi kan bara välja utifrån vad vi själva sätter upp som viktiga kriterier. Vi måste tänka nu och långsiktigt på samma gång och tydligt redovisa hur vi resonerat. Då är också chansen störst att det vi lämnar efter oss blir intressant även i framtiden, om inte av andra skäl, så åtminstone som ett avtryck av vår egen tids syn på samhälle och kulturarv. Och så var det det här med finansieringen. Självklart måste det tillföras resurser, men vi måste också städa på vår egen trapp och sluta satsa pengar på projekt som inte har en plan för långsiktig drift och förvaltning eller på parallella insatser och dubbelarbete utan samverkan och samordning.

/ Rolf Källman

Följ flytten till Visby på bloggen: Ny vy, tack!

Nu har jag suttit med huvudet lutat mot ett tågfönster i två och ett halvt år. Jag känner igen en del pendlare, Linköpingsbor som jag: Även i Norrköping kliver det på några välbekanta, sömninga nunor. Pendlingsritualen är densamma.  Sätter mig ner, lutar huvudet mot rutan (brukar alltid ha fönsterplats) och tittar ut på ett fram- eller bortspringande landskap som mestadels består av skog.

Ganska snart blir jag snurrig av skådespelet och ögonlocken slår igen. Och glider motståndslöst in i ett slummer. Men det varar inte länge. Tåget rullar in i Norrköping. Där blandas de luttrade pendlarveteranerna ofta upp med ett eller fler sällskap bestående av förväntansfulla och häpnadsväckande uppspelta män och kvinnor, på väg inför ett (sällsynt?) besök i Stockholm. Dessa överåriga skolklassresenärer underhåller alla i vagnen med högljudda redogörelser om allt och inget. Där brukar jag kapitulera. Det är lika bra att sätta igång att jobba.

Datorn åker fram, likaså mp3-spelaren. Analysen av läget på diverse norrköpingska arbetsplatser intresserar mig inte så mycket. Tyvärr räcker det inte med Arvo Pärt för att stänga ute det ofta påfallande, påträngande pratet. Det är tunga grejer som gäller: LOK, Rammstein, AC/DC, Stones och liknande.

Från och med måndag den 30 är det Visbys hus- och murfasader som kantar min promenadväg till jobbet i Riksantikvarieämbetets nya hus på gamla A7-området. Och skulle nu någon utmed vägen skvallra om sin arbetsplats lär jag inte begripa så mycket… :-)

Nedtecknat av Lars Lundqvist som arbetar på Riksantikvarieämbetet och är en av de som valt att flytta med till Gotland.

Ännu ett Riksantikvarieämbete

I bakgrunden gammeldags 1600-talstext, Placat och Påbudh från 1666. Ovanför en del av RAÄ:s logga samt årtalet 2008.Jag jobbar på en urgammal myndighet, Riksantikvarieämbetet. Det finns uppenbarligen någon sorts hållbarhet i verket, som gör att ämbetet lyckats överleva samhällsförändringar, ända sedan stormaktsambitionernas 1600-tal. Någonstans finns väl en koppling till ett mänskligt behov av att fundera kring sin egen och mänsklighetens historia. Och vi vill gärna ha redskap för att kunna utveckla reflektionen om tiden för länge sedan. Ur den synvinkeln är det inte så konstigt att det finns arkeologiföreningar, hembygdsföreningar, kulturmiljölagstiftning, forskning, institutioner för kulturmiljöns vård och tillsyn, museer och – ett Riksantikvarieämbete. Nu är ju inte tillvaron statisk utan kulturarvssystem måste anpassa sig till samhällets utveckling för att svara upp till samtidens krav på verksamheten. Därför finns nu ett nytt Riksantikvarieämbetet från den 1 januari 2008. Eller i vart fall en ny organsiation… Vilken version det är i ordningen har jag ingen aning om. Men varför ett nytt RAÄ och hur kommer det se ut?

Varför då då?
Tanken med RAÄ årsmodell 2008 är att fokusera mer på de faktorer som är avgörande för att kulturarvet ska upplevas som intressant, lätt att komma åt och vara användbart för alla. Ganska mycket tid och kraft har ägnast åt att klura ut en bättre ansvarsfördelning inom organisationen. Vi ska bli försöka agera utifrån en helhetssyn och tänka mer på det större sammanhang som vi jobbar inom. För att underlätta det utvecklar vi gemensamma organisationsprinciper och en enhetlig terminologi och förhållningssättet ska präglas samverkan, öppenhet och professionalism.

Sex avdelningar
Det nya Riksantikvarieämbetet kommer att bestå av sex avdelningar:

  • Administration – Ska utveckla myndighetens administrativa stöd och styrsystem samt den interna och externa kommunikationen.
  • Verkssekretariatet – Ska stödja ledningen med verksamhetens inriktning och samordningen av verksövergripande frågor.
  • Samhälle – Ska utveckla och hantera kunskaper och styrmedel för kulturarvets tillvaratagande i olika samhällsprocesser.
  • Förvaltning – Ska utveckla kunskaper och samordna kunskapsutveckling för förvaltning av kulturarvet.
  • Information – Ska utveckla och tillhandahålla information och infrastruktur för information om kulturarvet.
  • Arkeologisk uppdragsverksamhet – Ska på uppdrag arbeta med arkeologiska utredningar och undersökningar samt förse samhället med nya och efterfrågade arkeologiska resultat.

Alltså, nya avdelningsnamn att lära sig, både för oss och för dig. En del av verksamheten kommer ju att förläggas till Gotland vilket också kommer att prägla det nya Ämbetet. En annan fråga som ännu inte är avgjord är vad som ska ske med den arkeologiska uppdragsverksamheten (UV). Det (kanske) bestäms under året. Eller inte. Hur som helst så lär det hända en hel del saker på RAÄ och det finns säkert anledning att berätta mer vad som händer och sker.

>>Lars Lundqvist, jobbar med Kulturmiljöportalen på Riksantikvarieämbetet.