Taggad: Sanda

Bortglömda runor i Sanda

Sanda kyrka. Foto: Magnus Källström

Varje år påträffas tidigare okända runinskrifter, vilket gör att runforskningen hela tiden får ett nytt material att arbeta med. Men det finns också en del upptäckter som av olika skäl har glömts bort och därför inte kommit forskningen till godo. För ett par månader sedan fick jag exempelvis en fråga om vad det var för runor som fanns ristade i väggputsen inne i sakristian till Sanda kyrka på Gotland. Nu är detta inte mitt specialområde och jag har inte alla öns inskrifter i huvudet, men uppgiften verkade inte alls bekant. I Gotlands runinskrifter fanns inte heller några putsristningar upptagna från kyrkan, trots att den aktuella delen av verket utkom så sent som 1978.

Lite senare fick jag se ett par bilder av det aktuella väggpartiet och kunde då konstatera att det verkligen var medeltida runor, även om jag inte lyckades läsa dem på fotografierna. Här krävdes givetvis en inspektion på ort och ställe, vilket jag först fick tillfälle till för några veckor sedan. Trots att runorna var delvis övermålade med en text från 1700-talet, var de ganska tydliga och inskriften kunde både läsas och tolkas på stående fot.

De bortglömda runorna på sakristieväggen i Sanda. Foto: Magnus Källström

Klockaren, som hade släppt in mig i sakristian, trodde att runorna hade kommit fram vid en restaurering på 1950-talet, något som senare visade sig vara helt riktigt. När jag gick igenom handlingarna om kyrkan i Gotlands museums arkiv och i ATA i Stockholm fann jag att ristningen hade upptäckts redan 1956 i samband med en invändig restaurering. Upptäckaren var ingen mindre än den legendariske konstnären och konservatorn Erik Olsson i Sanda, som också var den som svarade för restaureringsarbetet. I sin handskrivna konserveringsrapport i ATA nämner han bland mycket annat att en målad text hade tagits fram på sakristians nordvägg, varefter han tillägger lakoniskt: ”Under denna ristade runor.” Att en sådan uppgift gömd mitt inne i en restaureringsrapport har kunnat förbises är inte särskilt konstigt. Dessutom är sakristian ett utrymme som normalt är låst och där man som kyrkobesökare inte utan vidare kommer in. Runorna har därför fått ruva på sin hemlighet i mer än femtio år efter upptäckten.

Men vad står det då på väggen i Sanda? Jo, det är två rader med text, där den första lyder lafran : tuar m- och den andra botul : þriar : mar. Runföljderna lafran och botul motsvarar givetvis namnen Lafrans och Botulf, tuar och þriar återger talen två och tre, medan de återstående runföljderna är lite knepigare. Nu är det så turligt att man i fornspråket även böjde talorden efter det ord som de bestämde. Formerna tvar och þriar visar att de följande orden måste ha feminint genus och det kan i så fall knappast röra sig om något annat än ofullständiga skrivningar för vikt- och myntenheten mark! Texten kan alltså översättas: ”Lafrans två mark. Botulf tre mark.”

Ett sådant meddelande från medeltiden sätter fantasin i rörelse. Varför har man skrivit det på sakristieväggen? Hade prästen i Sanda fordringar att kräva in? Eller handlar det om gåvor som Lafrans och Botulf har skänkt till kyrkan och som noterats på detta sätt? Kanske det senare är det riktiga. En parallell finns i Halla kyrka, där man 1970 upptäckte en runskrift tecknad med rödkrita på den norra korväggen (G 150). Början av texten är förstörd, men slutet lyder … um tolf mark dvs. ”… om tolv mark”. Enligt Elisabeth Svärdström i Gotlands runinskrifter rör det sig här sannolikt om ”en donation eller annan insats för kyrkan”.

Koret och sakristian i Sanda ska ha byggts omkring år 1300, så runorna i putsen kan tidigast vara från denna tid. Namnformen botul för Botulf ger här en viktig ledtråd i dateringsfrågan. En sådan skrivning är inte tidigare känd från de gotländska runinskrifterna, men i andra skrivna källor dyker varianter som Botol och Botel först upp under 1400-talet. Det är därför troligast att runorna från Sanda tillhör detta eller det följande århundradet. Botulf är ett ganska vanligt namn på Gotland under medeltiden och det ligger också till grund för gårdnamnet Båtels som lär finnas i sju gotländska socknar. Märkligt nog finns också en 1700-talsuppgift om en numera försvunnen bebyggelse med detta namn också i Sanda. Kanske har runinskriftens Botulf haft någon koppling dit.

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.

PS. Läs mer om de tidigare kända runinskrifterna i Sanda kyrka (G 181-184) i Gotlands runinskrifter 2 (1978), som nu finns i digital form på nätet.