Taggad: skadedjur

Problem med museiänger i samlingarna?

Ni kanske behöver en IPM-koordinator som samordnar skadedjursarbetet?

Museiänger
Foto: Stanislav Snäll. CCBY

Nu har Sverige 50 nyutbildade IPM-koordinatorer. Men vad är egentligen en IPM-koordinator och varför behövs det en?

Samordnad skadedjurskontroll är det samlade arbetet för att förebygga och motverka skadedjursangrepp. Begreppet samordnad skadedjurskontroll kommer från engelskans integrated pest management (IPM). Metoden används inom flera olika sektorer som ett giftfritt alternativ för att hålla antalet skadeinsekter nere.

Många stora internationella museer har personal som huvudsakligen är anställda som IPM-koordinatorer. Det handlar till exempel om Natural History Museum och The British Museum i London. The Metropolitan Museum of Art i New York, utlyste senast i mars en tjänst som IPM-koordinator.

Även mindre verksamheter kan arbeta med IPM

Även ett mindre museum, ett litet bibliotek eller kanske en hembygdsgård kan utse en ansvarig IPM-koordinator, men då som en del av andra sysslor. Man skulle till och med kunna utse en i sitt hem. Familjens IPM koordinator, den som samordnar och kontrollerar att alla håller rent och plockar upp sina kläder från golvet, ser till att inga matrester ligger framme, att soporna bärs ut med jämna mellanrum och att inga skadeinsekter kan komma åt maten i torrskafferiet. Den som ber resten av familjen om att hålla utkik efter de silverfiskar som kan dyka upp i skafferiet, i tvättstugan eller på toaletten. Det kanske redan finns en i varje familj, vid närmre eftertanke..

Så det är egentligen ganska enkelt, sådant vi redan vet, men någon måste få mandat och resten måste sedan följa de rutiner och den policy man enas om.

Tydligt för alla hur arbetet går till

Det finns numera även en europeisk standard som beskriver arbetsmetoden ”Bevarande av kulturarv – Samordnad skadedjurskontroll för skydd av kulturarvet” (SS-EN 16790:2016). Standarden kan kostnadsfritt laddas ned på SIS (Swedish Standards Institute) webbplats.
I standarden kan man bland annat läsa att det är ledningen inom en organisation som utser en IPM-koordinator vilken samordnar arbetet med skadedjur och mögel. Med en utsedd IPM-koordinator blir det tydligt för alla i personalen vem som leder arbetet med IPM. Det är i grunden ett lagarbete, det bygger på att alla i organisationen hjälps åt. Om en vakt eller kanske en lokalvårdare hittar en klädesmal i utställningarna, ska de veta vad de ska göra och vem de ska vända sig till.
Dörrspringor ska tätas, nät kan behöva sättas upp, en ny dörrmatta i entrén ska köpas in, arbetet är ständigt pågående med utvärderingar av insatser, uppdaterade riskbedömningar och nya prioriteringar.

Gamla bekämpningsmedel en arbetsmiljörisk

Tidigare användes mängder av bekämpningsmedel för att hålla antalet skadedjur nere och för att skydda vårt kulturarv. Därför finns det nu ofta rester av gamla bekämpningsmedel i många av våra museisamlingar, arkiv och bibliotek. Men även i kulturhistoriska byggnader hittar man rester av bekämpningsmedel. Dessa bekämpningsmedel gjorde sitt jobb och har skyddat vårt kulturarv men innebär idag även en arbetsmiljörisk för de personer som arbetar med samlingar eller i kulturhistoriska miljöer.

Viktigt komma igång tidigt

När vi nu vare sig vill eller kan använda många av dessa bekämpningsmedel längre, då de visat sig vara skadliga för både miljön och människor, måste vi hitta ett annat sätt för att skydda vårt kulturarv mot skadedjur. Om skadedjur eller mögel inte upptäcks i ett tidigt skede kan de orsaka oersättliga skador på samlingar och bli mycket kostsamma, speciellt för en liten organisation, som har en väldigt begränsad eller ingen budget.
Just därför är det viktigt för alla som förvaltar vårt gemensamma kulturarv, att i ett tidigt skede, komma igång och arbeta med samordnad skadedjurskontroll, IPM.

PRE-MAL (de svenska museernas, bibliotekens och arkivens skadedjursgrupp) har därför, under hösten, i samarbete med Riksantikvarieämbetet och Världskulturmuseerna utbildat runt femtio nya IPM-koordinatorer, från Sverige men även från Norge, som nu är redo att ta sig an uppgiften.

Vill du bli en IPM-koordinator?

Eftersom efterfrågan på kurserna var hög planerar vi för fler kurser under hösten 2019. Information om kurserna kommer att publiceras på Riksantikvarieämbetets webbsida under våren 2019. Kontakta premal@raa.se för mer information om kurserna eller om du vill bli medlem i intressegruppen för PRE-MAL.

Blivande IPM-koordinatorer på Etnografiska museet i Stockholm
Foto: Riksantikvarieämbetet. CCBY

Riksantikvarieämbetet har även publicerat ett antal korta informationsblad, Vårda väl-blad, om IPM-Samordnad skadedjurskontroll, som beskriver hur man kan komma igång och arbeta med IPM. Dessa går att ladda ner på www.raa.se/vardaval

En internationell konferens om IPM kommer att hållas i Stockholm under maj 2019. Information om konferensen och anmälan görs via www.raa.se/ipm2019

Skrivet av Carola Häggström, utredare på Riksantikvarieämbetet

K-podd 40: Om den urtida insekten som blev ett modernt skadedjur

”Den långsprötade silverfisken erövrar Sverige”

”Den långsprötade silverfisken hotar böcker och konst”

”Hjälp! Ny stor silverfisk sprider sig i svenska hem”


Så har rubriker i svenska medier sett ut under de senaste åren. Men vad är det egentligen för slags skadedjur vi har att göra med? Varför tycks den långsprötade silverfisken leva och frodas särskilt väl i nybyggda hus och gamla arkiv?

I K-podd avsnitt 40 reder vi ut det och mycket annat tillsammans med några som har haft anledning att verkligen sätta sig in i ämnet. Hos programledaren Emil Schön finns Scarlett Szpryngiel som skrivit en genomgripande rapport i ämnet, tillsammans med Riksarkivets Johanna Fries-Markiewicz och Lisa Nilsen som driver egna företaget Lisa Nilsen Kulturvård.

Som vanligt hittar du även det här och fler avsnitt av K-podd i de flesta podcast-appar.

IPM i Paris – rapport från skadedjurskonferens på Louvren

Ämnena skadedjur och mögel samlade i september 166 deltagare från hela världen på Louvren i Paris. Utredaren Lisa Nilsen sammanfattar här sina intryck från den tre dagar långa konferensen.

Den första internationella konferensen i IPM (Integrated Pest Management/samordnad skadedjurskontroll) organiserades i Piacenza, Italien, 2011. Den andra i Wien 2013 och nu denna i Paris. Jag har varit med på alla tre och i samtliga fall bidragit med presentationer om den standard i IPM som varit under utarbetande. Till årets konferens var standarden färdig och kunde visas upp, färsk och nyutgiven. Många av de experter som varit med att utforma standarden var med och det kändes roligt att tillsammans med dem kunna lansera det jobb vi gjort.

Lisa Nilsen presenterar IPM-standarden på konferens i Paris. Foto: Charlotta Bylund Melin.
Lisa Nilsen presenterar IPM-standarden på konferens i Paris. Foto: Charlotta Bylund Melin.

Ökad resistens mot insektsgifter
Resistens mot pesticider nämndes några gånger då det konstaterades att de helt enkelt inte hjälper längre. Förebyggande metoder är den enda vägen framåt. Jag läste ett intressant blad från Sri Lanka, där författaren berättade att intag till samlingarna i arkivet rutinmässigt behandlas med en biocid. Undersökningar har senare visat att insekterna inte dör av giftet, men ändå fortsätter man med metoden av gammal vana.

The biggest pest in America
Flest skratt fick skadedjursexperten Patrick Kelley när han beklagade att man i USA nu har upptäckt en ny art av skadedjur som riskerar att ställa till stor skada, Trumpus ridiculae är det latinska artnamnet. Kelley hade annars gjort en intressant studie om feromoner efter att museer uttryckt oro för att feromonerna från fällorna skulle hamna på textilierna, som i sin tur skulle dra till sig extra mycket mal. Hans resultat visade att så inte var fallet.

Vad kostar IPM egentligen?
Ett annat föredrag som imponerade på mig var en ung konservator på ett etnografiskt museum i Wien, Sophie Fuernkranz. Hon har under fem år samlat data på hur mycket tid hon lägger på IPM, inklusive rengöring, packning, tid med praktikanter. Det blev totalt tio timmar i veckan, 25% av en heltidstjänst, vilket är värdefull information för alla museer som på allvar vill ta upp kampen mot skadedjur.

Att engagera besökare
Mel Houston från National Trust for Scotland berättade om hur de försöker få besökare med på tåget vad gäller IPM. Besökarna får klisterfällor med sig hem för att se om det finns skadeinsekter även där. Det imponerade på fransmännen tror jag, där man först på senare tid har börjat erkänna att man har problem med skadedjur. Vad gäller skadedjuren i Skottland berättade Mel att de bara ökar och ökar. Men det kan också bero på att man där blir allt bättre på att rapportera.

Det var också ganska många presentationer om mögel. Mikroorganismer räknas också som ”pests” enligt definitionen i standarden.

Den brittiska insektsdatabasen
Den sista talaren var Jane Thomson Webb från Birmingham Museums. De har en databas dit kulturarvsinstitutioner runt om i Storbritannien kan rapportera om olika insektsfynd. På så sätt kan de hålla kolla på spridning och förekomst. Vi svenskar som var med på konferensen tänkte direkt att det är någonting vi måste ha i Sverige också. Vi var några som pratade om att vi ska ta kontakt med Birmingham Museums och fråga om vi får haka på deras färdiga system (Brexit or no Brexit…).

Slutsats – städning regerar!
Slutsatserna från flera av föredragen var att lösningen stavas städning. Det gläder förstås mig, som i hela mitt yrkesverksamma liv hävdat att vi måste lägga resurser på städning och städares status. Ett stort problem på bland annat ett av de större Parismuseerna är att städfirmorna byts ut vart tredje år. Det känner vi igen från Sverige också och jag undrar vad som ska till för att vi ska få tillbaka egenanställd städpersonal. Billigt på kort sikt visar sig ofta bli dyrt på lång sikt.

Hela poängen med att samlas på det här sättet är ju att vi tar del av varandras kunskap. Med på konferensen var deltagare från Afrika, Asien, Europa och Nordamerika. Det var många intressanta presentationer om de senaste rönen i forskningen, både från större institutioner och privata företag som visade sin utrustning för att förebygga angrepp från insekter. På dessa konferenser har jag mött flera små familjeföretag som ägnar sig åt olika behandlingsmetoder och apparater för bekämpning av skadedjur i museer, arkiv och bibliotek. ”Min pappa har ägnat trettio år åt att utveckla och framställa den här ljusfällan”, sa en av dem när han presenterade sitt företags stora klisterfälla som lockar med grönt ljus utan UV. Den fällan är vanlig på franska museer, de hade den i magasinet på Musée de l’Histoire de la Nature som vi gjorde studiebesök hos under veckan.

Nästa IPM-konferens i Stockholm 2019
Under konferensen blev vi svenska deltagare från Riksantikvarieämbetet, Nationalmuseum och Naturhistoriska Riksmuseet tillfrågade av självaste David Pinniger, nestorn emeritus inom IPM, om inte vi kunde tänka oss att organisera nästa konferens. Jag skrev direkt till min chef och fick ett ”självklart, vad roligt” till svar. Därför, kära läsare, uppmanar jag er att sätta igång med projekt om skadedjur och mögel, så att ni kan presentera era resultat i Stockholm på nästa internationella skadedjurskonferens 2019. Jag längtar redan.

Lisa Nilsen, lisa.nilsen@raa.se

Glada svenska deltagare på skadedjurskonferens i Paris: Lisa Nilsen, Riksantikvarieämbetet, Charlotta Bylund Melin, Nationalmuseum, Niklas Apelqvist, Naturhistoriska riksmuseet och Carola Häggström, Riksantikvarieämbetet. Foto: Okänd konferensdeltagare.
Glada svenska deltagare på skadedjurskonferens i Paris: Lisa Nilsen, Riksantikvarieämbetet, Charlotta Bylund Melin, Nationalmuseum och Niklas Apelqvist, Naturhistoriska riksmuseet. Foto: Okänd konferensdeltagare.