Taggad: webb 2.0

Tankar kring användargenererat innehåll


Av: opensurceway (CC-by-sa)

Allt eftersom de digitala informationsmassorna växer och växer, blir det också svårare för oss att hantera dem. Även om vi på Riksantikvarieämbetet har flera personer som enbart arbetar med att handlägga innehållet i våra databaser, och att förbättra informationen i dem, så är det en nästan oöverstiglig uppgift att ha kontroll över de hundratusentals objekt som huserar i systemen.

En metod för att förbättra databasernas innehåll, och som blir allt vanligare på nätet, är så kallad crowdsourcing, det vill säga att man tar allmänheten till hjälp för att till exempel rätta fel, tagga, annotera eller påpeka brister i innehållet på nätet. Den enorma mängden information som finns i Wikipedia är kanske det mest kända exemplet på den här typen av användargenererat innehåll, och på den höga kvalitet ett material kan få när många skapar, snarare än en enskild person.

På Riksantikvarieämbetet har vi diskuterat möjligheterna att använda allmänhetens engagemang för att på olika sätt förbättra innehållet i våra egna databaser, men kanske också andra aktörers innehåll via K-samsök. Vi föreställer oss att användare ska kunna tagga bilder och objekt med beskrivande ord, att de ska kunna sätta länkar mellan olika objekt och att de till och med skulle kunna kommentera ett objekt som de anser är felbeskrivet, eller bara intressant i allmänhet. För detta ändamål utvecklar vi just nu en prototyp för att arbeta med användare genom tjänsten Kringla. Som planen ser ut just nu ska användare kunna skaffa ett användar-ID, logga in, och förfina vårt innehåll på ovanstående vis. Den här typen av innehåll kallas för UGC – User Generated Content – Användargenererat innehåll, och initialt kommer dessa ”taggar” och länkar att lagras in i en databas som Riksantikvarieämbetet har satt upp.

För de museer, eller andra informationsleverantörer som är intresserade av att låta sitt material förbättras av allmänheten, så tar vi gärna emot förslag på hur de vill göra detta. Till exempel ser vi över möjligheterna att addera UGC från sin egen söksajt, till RAÄs UGC-databas, direkt via öppna APIer. Under sommaren och hösten kommer vi att utveckla en prototyp så att vi kan demonstrera funktionen i Kringla. Det ska kanske tilläggas att de verkligt intressanta länkarna ofta finns mellan objekt från olika institutioner, och det är kanske värt att ta en extra ansträngning för att få till kopplingarna mellan till exempel en kamera på Tekniska museet, en fotograf (som ägde kameran) på Wikipedia, och en fornlämning i Fornsök (Riksantikvarieämbetet) som blev fotograferad med kameran, och förstås själva bilden som togs…

>>Henrik Summanen jobbar med verksamhetsutveckling på Riksantikvarieämbetet

Platsr – bakgrund, utveckling och användande

pusselbitar
Foto: Mykl Roventine (CC-by)

När vi började bygga Platsr (2009) ville vi skapa en sajt, en community, där människor kan mötas på webben och berätta om sina egna platser tillsammans med andra. Genom livet skapar vi relationer till platser som vi på något sätt har anknytning till, platser som är viktiga för oss ur olika aspekter. De minnen och berättelser som just du bär på kring dessa platser vill vi och andra gärna ta del av, läsa om, diskutera kring, se bilder på. Den information som du bär på är något som bidrar till att hålla kulturmiljön levande och dynamisk.

Din tolkning och dina minnen är ytterligare ett lager av kunskap som bidrar till dynamiken och historien kring olika platser. Dialog, gemenskap, och samskapande bidrar till ett empatiskt och ansvarstagande samhälle, du kan påverka och medverka till en levande kulturmiljö, den miljö omkring oss som äldre generationer har format och som vi nu fortsätter att forma.

Vi har fått en del frågor från olika kulturarvsinstitutioner om hur Platsr kan användas  och vi vill betona att Platsr är tänkt som en community med personligt fokus med personliga berättelser – och avsändare – knutna till en plats, och inte en sändarkanal för museer och andra institutioner. Om institutioner enbart vill leverera data  från sina system finns K-samsök, datat är sedan sökbart via söktjänsten Kringla. Platsr har en annan ingång; här är skapandet, det personliga berättandet och diskussionerna kring olika platser och deras historia i fokus. Vi hoppas att Platsr blir en levande, organisk community, som utvecklas hela tiden med hjälp av användarnas berättelser, bilder, filmer och interaktion. 

Regeringsuppdrag

Stödet och möjligheten att realisera Platsr, har också förankring i ett regeringsuppdrag. Regeringens regleringsbrev 2009 pekade på att den projektidé som legat länge på väntelistan skulle realiseras – detta var starten till utvecklandet av Platsr. Dialog och delaktighet är något som hela tiden förts fram som ett viktigt led i kulturmiljöarbetets framgång, vilket i sin tur kan generera ett ökat ansvarstagande för kulturmiljön omkring oss. Men hur skapar man intresse kring kulturmiljön? Ofta är det lättare att åstadkomma ett djupare engagemang om man utgår från ett lokalt perspektiv: det är mer intressant med ett hus, en torpgrund, en fornlämning, en plats, på den egna marken än i grannlänet. Och det är väl inte så konstigt egentligen, att det vi på något sätt känner igen eller har en relation till väcker mer intresse – åtminstone inledningsvis.

Kulturmiljövården kan heller inte bygga på ett tänkande där endast vissa har tolkningsföreträde till vad som ska berättas, vad som anses viktigt. En dynamisk kulturmiljö bygger på en mängd olika uppgifter, perspektiv och sammanhang. Användargenererad kunskap är ett viktigt lager av information som bidrar till en interaktiv och komplex kulturmiljö. Vår ambition är att Platsr blir en välkänd och välanvänd mötesplats för dialog om kulturarv och kulturmiljö där många berättelser och tolkningar får samsas sida vid sida.

Platsr på g igen

Nu är vi i full gång igen med utvecklingen av Platsr efter ett skönt sommaruppehåll. Själv har jag insupit mina favoritplatser IRL (och fotograferat så att jag har några schyssta bilder att ladda upp på Platsr!).

I våras koncentrerade vi oss på grunden- att en användare ska kunna skapa en plats och ”möblera” den med texter och bilder. Nu i höst kommer det till roliga bitar som interaktionen mellan medlemmarna i communityt. Man ska kunna skapa en grupp, och man ska om man vill också kunna öppna en plats så att vissa eller alla kan få bidra. Kanske kan man tänka sig att gruppen ”klass 4c Solbergaskolan” tillsammans skapar platsen ”Solbergaskolan”, eller Sibbamåla hembygdsförening tillsammans skapar ”Sibbamålas gamla dansbana”. Bara fantasin sätter gränserna!Ett svartvitt foto från Powerhouse museum föreställande 13 unga män från sekelskiftet 1800-1900.
Förr i världen fick man träffas fysiskt för att kunna bilda grupper. Idag räcker det med en uppkoppling och medlemskap på något trevligt community! Fotografiet kommer från Powerhouse museum på Flickr Commons.

>> Sophie Jonasson är projektledare för Platsr på Riksantikvarieämbetet.

En resa…

En av fördelarna med att förbereda en presentation är att man tvingas att reflektera en stund. I detta fall på hur RAÄ:s webb 2.0-resa sett ut. Ett par intressanta strategiska val gäller öppen källkod och när webb 2.0-tankarna sattes… Det är ett tag sedan…

20resa

>> Lars Lundqvist, jobbar på RAÄ med webbfrågor.

Riksantikvarieämbetet på webben

Flickr roll upJag har nu suttit och förberett inför seminarierna på Almedalsveckan. Det ena arrangerar vi själva, det andra är en inbjudan från Finansdepartementet. Så jag tänkte försöka ge deltagarna en bild av var vi finns på nätet och vad vi håller på med.  Så här blev det:

Vi har en sändarkanal i form av vår ordinarie webbplats som man finner under domänen www.raa.se. Den är av traditionellt myndighetsslag, med ”färdig” information, paketerad av våra kommunikatörer och tjänstemän. Interaktion begränsas till epost, telefon och fax. Man kan skicka vanliga brev också, förstås.

E-tjänsterna löser var och en olika sorters behov och har därför var och en sin egen prägel. De är (naturligtvis) interaktiva och i flera fall är kartan central för sökning och presentation av söksvar. Några av våra e-tjänster är Fornsök, Kringla, Kulturmiljöbild och Bebyggelseregistret. Även bibliotekets katalogtjänst Vitalis och den elektroniska tidskriften Fornvännen har prägel av egna webbplatser.

Riksantikvarieämbetet har också ambitionen att använda webben för att öppna upp kommunikationen samt att skapa arenor för dialog och delaktighet. Det är något som diskuteras flitigt och som väcker många frågor. Myndighetens första trevande steg togs via denna blogg, K-blogg, ett slutet diskussionsforum (Kulturmiljöforum).

Kulturarvsinformation lever ju ett ganska undanskymt liv ute på den stora webben. Ett sätt att synas och möta en stor och bred publik är att använda redan befintliga, stora webbplatser. En sådan är den kommersiella fotografi-tjänsten Flickr. Där har flera stora kulturarvsinstitutioner runt om i världen, inom ramen för Flickrs The Commons, prövat att möta en ny, global publik, på deras egna villkor.  Det gjorde vi också. Några hundra bilder ur Kulturmiljöbild gav oss ett förbluffande intressant utbyte och många oväntade effekter. Positiva, kanske man ska tillägga.

Det här med att låta (kulturarvs-)information finnas på andras webbplatser är inte så tokigt. Institutioner kan nå ut med sina databaser genom att fler, kreativa aktörer kan delta och bidra med resurser. Just det är en av idéerna med samverkans inom projektet K-samsök. Där samlas flera kulturarvsinstitutioner kring bygget av en informationsinfrastruktur för musei- och kulturmiljöinformation. Det finns enkla testapplikationer här samt mer information om infrastrukturens teknik här (och utvecklingsbloggen finns här).

Det mest spännande projektet vi håller på med är annars  en nätgemenskap som bygger på medborgarnas egna kunskaper och berättelser om historia. Detta regeringsuppdrag kommer att leverera en tjänst som kommer att heta Platsr (mer om projektet här på K-bloggen). Många har velat bidra till att utveckla tjänsten och vi har därför fått stor hjälp av flera olika sorters användare. Utvecklingen pågår för fullt och efter en andra utvecklingsfas under 2010 ska den tas i full drift under hösten samma år.

Ja, så ser det ut på RAÄ:s webb, ett blogginlägg med knappt 20 länkar. Det kan ju vara ett sätt att fira detta 200:ade inlägg på K-bloggen…

>> Lars Lundqvist, jobbar med verksamhetsutveckling och webb  på Riksantikvarieämbetet.

Nytt på sökfronten

Kulturarvssektorn blir allt bättre på att öppna upp för att fler ska kunna söka i samlingarna. Ett par exempel som är värda att ta sig en titt på (om du inte redan varit där) är Murbergets webbplats (Länsmuseet i Västernorrland). En annan ganska ny webbplats är Västernorrlands kulturarvsportal till länets digitala kulturarv.

Ett tredje exempel finns på Jamtli där deras bildarkiv skapat stort intresse. Många människor tar sig dit och hjälper till med kunskap om bildernas motiv. Det har blivit litet av en folkrörelse där museum och ”webbmuseibesökarna”samverkar för att utveckla samlingarna. Men att begära 1210 kr för att en person ska få använda en digital bild i icke-kommersiellt syfte tycker jag är ganska tufft…

Betydligt roligare är Jamtlis tips om att se och höra ”Fina flickor sjunger ful visa”. Den filmen är gratis och finns på Youtube! Inget för känsliga öron…

>> Lars Lundqvist är enhetschef på Riksantikvarieämbetet.