Kategori: Tips

Vad är kemikalier och lösningsmedel för något?

Vittrad sten

Inom reklam kan man ofta höra uttryck som ”helt utan kemikalier” eller ”inga lösningsmedel behövs”. Men hur definieras kemikalie och lösningsmedel egentligen? Och hur är det när man rengör kulturarvsobjekt av sten (som runstenar, bildstenar, hällristningar, gravvårdar och så vidare), kan man göra det utan att använda sig av kemikalier eller lösningsmedel?

Kemikalie

Enligt Svenska kemistsamfundets nomenklaturutskott är en kemikalie ”ett ämne – grundämne eller förening, eller en blandning av dessa – som används industriellt och kommersiellt, är makroskopiskt homogent samt inte är avsett att äta.”

Det här innebär till exempel att står du hemma i ditt eget kök och lägger in sillfiléer i ättika, räknas ättikan inte som en kemikalie. Men om du använder din ättika för att göra rent hemma hos någon annan och tar betalt för det, så är ättika en kemikalie. (Här finns en intressant artikel om hur man kom fram till den här definitionen: Kemivärlden med Kemisk tidskrift, nummer 10, år 2001, av Martin Ragnar):

http://www.krc.su.se/documents/Kemikalie_Kv10_01_63_65.pdf

Lösningsmedel

Många som använder sig av ordet ”lösningsmedel” tänker ofta framför allt på organiska lösningsmedel, som exempelvis etanol och terpentin.

Men ett lösningsmedel är en vätska ”som kan lösa upp ett fast ämne, blanda sig med en vätska eller binda en gas och därigenom bilda en homogen lösning.” Lösningsmedel kan vara både organiska eller oorganiska. Vårt vanligaste och viktigaste lösningsmedel är VATTEN.

Vatten fungerar som ett lösningsmedel inte bara på smutsfläckarna på våra kläder, utan även som ett lösningsmedel av sten. Tänk på uttrycket ”droppen urholkar stenen”.

Skriver en utförare i en arkeologisk rapport eller i en konserveringsrapport att denne har rengjort en sten ”utan kemikalier och lösningsmedel” kan läsaren till exempel få uppfattningen att utföraren enbart har torrborstat stenen. Men eftersom vatten är ett lösningsmedel är det viktigt att det tydligt framgår om någon har tvättat ett kulturarvsobjekt i vatten. (Det är också stor skillnad på vatten och vatten. I en rapport bör det framgå om någon har använt sig av exempelvis destillerat vatten, kranvatten eller vatten från en regntunna).

Och för att återvända till jämförelsen med sillen, jämför hur mycket tydligare det blir att skriva: ”När jag lade in 600 gram sillfiléer använde jag mig av 1 dl ättika och 3 dl vatten”, istället för ”När jag lade in sillfiléer använde jag mig inte av några kemikalier eller lösningsmedel”.

Det bästa är därför om den som skriver en arkeologisk rapport eller en konserveringsrapport –  istället för att skriva vad hen INTE använde sig av – är tydlig och skriver exakt vad hen använde sig av och hur hen gjorde.

>>Helen Simonsson, utredare – sten, konserverings- och förvaltningsfrågor, Kulturvårdsavdelningen

 

Vad gömmer sig i samlingen, del två.

Vårda väl-blad är Riksantikvarieämbetets serie med enkla, digitala rådgivningsblad, som rör vården av kulturarvet.

Museisamlingar uppvisar en stor variation av föremål, varav en del innehåller ämnen som kan vara ohälsosamma. Det kan röra sig om giftiga pigment, kvicksilver, bly, asbest eller rester av bekämpningsmedel samt ämnen som kan medföra risk för brand eller explosion. Att dessa ohälsosamma ämnen i de flesta fall inte heller är direkt synliga för ögat kräver stor kunskap hos den som hanterar en samling. Även andra yrkesgrupper kan komma i kontakt med dessa ämnen, som till exempel städpersonal.

För att främja en säker förvaltning av föremålen och samtidigt ha en arbetsplats som är säker för personal och besökare finns nu en serie med 13 Vårda väl-blad om ohälsosamma ämnen i samlingar att ladda ner på Riksantikvarieämbetets hemsida:  www.raa.se/vardaval

Dessa beskriver varför ett ämne är ohälsosamt, hur man ska hantera föremålen och hur man bäst skyddar sig. De beskriver också vilka samlingar som kan beröras och hur man ska förhålla sig till detta. Det finns även hänvisningar till andra källor, till exempel Arbetsmiljöverket, som har information om regler kring arbetsmiljön.

Följande Vårda Väl-blad om ohälsosamma ämnen i samlingar finns nu tillgängliga för alla i Samla:

  • Kemiska hälsorisker inom kulturvården – hur skyddar vi oss?
  • Märkning av giftiga föremål i samlingar
  • Kvicksilver i samlingar
  • Arsenik i samlingar
  • Naftalen i samlingar
  • Silikagel i samlingar
  • Bekämpningsmedel i samlingar
  • Diatomacéjord i samlingar
  • Asbest i samlingar
  • Bly i samlingar
  • DDT i samlingar
  • Lindan i samlingar
  • Pentaklorfenol i samlingar

Rådgivningsbladen utgör en del av Riksantikvarieämbetets arbete inom miljömålet giftfri miljö.

Riksantikvarieämbetet har under 2016 också, med hjälp av FoU-medel och tillsammans med representanter från flera museer samt Arbetsmiljöverket, utvecklat en online-utbildning riktad till personer med arbetsmiljöansvar på sin arbetsplats. Denna utbildning kommer att göras tillgänglig för alla under 2017. Mer information kommer.

Utbildningen är delvis utformat som ett spel.

Kontakt:

Carola Häggström, carola.haggstrom@raa.se (Vårda Väl-bladen)

Kaj Thuresson, kaj.thuresson@raa.se (Utbildningen)

Foto: Riksantikvarieämbetet (CCBY)

Tillståndsbedömning av nyfynd av sten

runstensfragment_pigment

När det dyker upp ett nytt fornfynd eller en fornlämning, till exempel en ny runsten eller nya hällristningar, är intresset ofta stort för ristningens innehåll. Men förutom ristningens innehåll och tolkning är det viktigt att tänka på att ristningarna och stenen i sig även kan innehålla pigment eller annan information om hur ristningen skapats. Den typen av information kan tas tillvara genom provtagning och genom naturvetenskapliga analysmetoder. Men för att kunna göra det är den inledande hanteringen avgörande, både av fasta hällar och av lösa nyfynd i fält, under transport och förvaring. (Ibland är de fältmässiga förhållandena svåra, vid till exempel dåligt väder eller stora mängder sten som kommer upp under en arkeologisk utgrävning. Det viktigaste är då att dokumentera de faktorer under utgrävningen, transporten eller hanteringen som kan ha kontaminerat objektet och som kan bli till en felkälla vid en analys i ett laboratorium).

Vad är tillståndsbedömning och varför är det viktigt?

Det första steget innan några åtgärder görs på en sten är att låta en konservator undersöka hur stenen mår och bedöma om det kan finnas något som skulle kunna analyseras i ett laboratorium. En sådan första tillståndsbedömning ska alltid resultera i en rapport som beskriver hur stenen mår eller hur känslig den är.

Denna första dokumentation kallas ibland för olika saker, exempelvis: tillståndsbedömning, statusbesiktning, preliminär besiktning, konditionsbeskrivning, förundersökning och skadeinventering. Tillståndsbedömningen ska resultera i ett skriftligt dokument, en så kallad tillståndsrapport. Rapporten får gärna innehålla fotografier eller ritningar (skadekarteringar) som visar exakt var på stenen det finns skador, svaga punkter, eller partier som borde undersökas mer. Detta bör ha gjorts innan några beslut tas om rengöringsmetod, kritning, transport, förvaring, lagning eller liknande.

Tillståndsrapporten är ett beslutsunderlag och ett planeringsverktyg.  En beställare (till exempel en länsstyrelse) och en entreprenör (till exempel en konservator eller kulturvårdare) bestämmer utifrån tillståndsrapporten vad som ska göras härnäst. Hur stenen kan transporteras, hur den ska förvaras, hur man behöver förbättra dess närmiljö, hur den kan rengöras, lagas, om den är lämplig att kritas eller målas i eller om den ska undersökas i ett laboratorium. Vill man analysera stenen med naturvetenskapliga metoder är det oerhört viktigt att man har inte kontaminerat stenen i fält eller i den inledande hanteringen, exempelvis genom felaktig rengöring, kritning, imålning, transport eller förvaring.

Tillståndsbedömningen ska vara noga utförd, skriftlig, sparad och arkiverad över tid. Detta kan vara avgörande om en tvist skulle uppstå mellan beställare och entreprenör beträffande när eller om en skada har uppstått.

Alla åtgärder som man gör på en sten får konsekvenser som man bör vara medveten om. Illustration: Helen Simonsson 2016.
Alla åtgärder som man gör på en sten får konsekvenser som man bör vara medveten om. Illustration: Helen Simonsson 2016.

Vad är en ”skada”?

Uppstår en diskussion om när en skada har uppstått måste man ha något att jämföra med, ett väl dokumenterat före och efter. Tillståndsrapporten är en referenspunkt, ett år noll, och är en förutsättning för att man ska kunna jämföra hur stenen har förändrats eller vittrat över tid. Den är också en förutsättning för att man ska kunna utvärdera effektiviteten av de metod- och materialval man har gjort. En konservator skriver en tillståndsrapport innan alla åtgärder görs och en konserveringsrapport efter att åtgärderna har genomförts. Bägge dessa moment är lika viktiga. Det finns två svenska standarder som beskriver hur man kan arbeta med tillståndsbedömningar, SS-EN 16096:2012 Tillståndsbedömning av fast kulturarv, och SS-EN 16095:2012 Tillståndsrapport för flyttbart kulturarv.

Vad som är en skada definieras i en standard som blev antagen i Sverige år 2011, SS-EN 15898:2011. En skada är en förändring som minskar det kulturhistoriska värdet eller objektets stabilitet.

Du kan läsa mer om Riksantikvarieämbetets engagemang i standarder här.

Riksantikvarieämbetet har också ett Vårda väl-blad som handlar om hantering, förvaring och transport av arkeologiska objekt. Många av råden i Vårda väl-bladet gäller även för fynd av sten, oavsett fyndens storlek.

 

Rengöring – vad är smuts och vad är patina på sten?

Halvt rengjord sandstensfasad. Foto Helen Simonsson CC-BY.
Halvt rengjord sandstensfasad. Foto Helen Simonsson CC-BY.

Sten åldras, utseendet och egenskaperna förändras över tid. Ingen rengöring kan återföra ett material till sina ursprungliga egenskaper. Sten behåller sitt nyligen rengjorda utseende en mycket kort tid. Åldrande och påverkan av väder och vind sätter igång omedelbart.

Vad är rengöring?

Rengöring definieras som borttagandet av ”oönskat” material. Vid rengöring måste man definiera vad man anser är oönskat material och motivera varför detta ska tas bort. Dilemmat vid rengöring är att oftast försvinner inte enbart det ”oönskade” materialet utan även material eller ytor som man vill skall vara kvar. Därför måste man komma överens inför en rengöring om vad det är man vill prioritera eller uppnå.

Hur ser åldrings- eller vittringsprocessen ut?

Åldrandet är en naturlig process då materialförlust inträffar, pålagring byggs upp och andra förändringar sker. Det sker genom 1) materialförlust: ytmaterial eroderar, skarpa kanter och konturer blir mjukare. 2) Lagring: deposition av luftburna partiklar och biokolonisation (påväxt) äger rum. 3) Förändringar: mineralogiska förändringar sker i sten, på ytan på grund av växelvis väta och torka samt på grund av biologisk påväxt.

Vad är nedsmutsning?

Nedsmutsning är en process som kan inkludera deponering av luftburna partiklar på ytan av en sten eller byggnad. Det kan även vara biokolonisation av olika organismer såsom alger, bakterier, svampar och lavar. Typen av nedsmutsning och föroreningar har förändrats över tid, till exempel så var sot vanligare förr. Klimatförändringarna kan komma att påverka vilka olika typer av biologisk påväxt vi kommer att få i framtiden och hur fort denna påväxt kommer att ske.

Vad är patina?

Patina är ”ytbeläggning eller ytbeskaffenhet som ger intryck av hög ålder.” Graden av önskvärd patina har ofta varierat med olika restaureringsideal och är ibland en fråga om tycke och smak. Patina kan bidra till att vi tycker att äldre byggnader eller monument är vackra. Patina uppstår på grund av mineralogiska förändringar, biologisk påväxt och nedsmutsning. Ibland har patinan en stabiliserande effekt på det underliggande stenmaterialet, att avlägsna detta lager kan ibland medföra att man tar fram ett nytt lager av stenen till ytan, ett lager som är känsligare för vittring.

Det som är viktigt men som ofta är svårt att särskilja är vad som är ett acceptabelt åldrande och vad som är ett accelererat vittrande. För att avgöra detta kan man ta hjälp av en professionell stenkonservator som kan besöka objektet in situ och titta på de särskilda förutsättningarna som objektet har.

Vad orsakar missfärgning?

Missfärgning av en stenyta eller stenfasad beror vanligtvis på grund av en eller flera av dessa orsaker:

  • Biologisk nedsmutsning – alger, svamp, lav och bakterier koloniserar sten. Olika arter föredrar olika levnadsförhållanden.
  • Metaller – i sten kan det finnas naturligt järn eller mangan som blöder eller rostar. Den här processen kan bli ännu mer synlig efter en rengöring. Det kan också vara järndubbar, bronsdetaljer eller koppartak på en byggnad som orsakar missfärgning på fasadstenen.
  • Partiklar – nedfall från bilavgaser, havssalt och andra partiklar som kommer via luften eller regn.

Varför rengöra?

Vilka skäl kan finnas för rengöring? Ofta anges estetiska skäl, att man tycker att det ser ”ovårdat” ut, att man kan tro att en icke rengjord sten eller fasad är negligerad eller ”lider av” bristande underhåll. Andra skäl kan till exempel vara säkerhetsskäl (som att ta bort hala alger eller mossa på trappor och gatsten, eller ta bort geting- eller fågelbon). Man kan också ha bevarandeskäl, rengöring kan då:

  • vara en del av ett vård- och underhållsprogram och för att kunna inspektera och utvärdera byggnadens, monumentets eller stenarnas tillstånd.
  • syfta till att få bort skadliga ämnen eller material, såsom exempelvis salter, fågelspillning, påväxt, smuts eller depositioner.
  • avse att avlägsna graffiti, klistermärken eller paraffinfläckar från marschaller, eller annat som människor orsakat och som påverkar utseendet negativt.

Risker vid rengöring

En större medvetenhet om vilka typer av skador överambitiös rengöring medför, om vissa kemikaliers hälsorelaterade problem och om nackdelarna med stora mängder vatten, gör att man numera har en försiktigare hållning till rengöring.Rengöring kan skada eller förändra stenens utseende (kulör eller valör) och struktur. Om man bestämmer sig för att rengöra ett stenmonument eller en byggnad med kulturhistoriska värden bör man i ett vård- och underhålls-, åtgärds- eller i ett konserveringsprogram ange vilka metoder som är lämpliga med tanke på objektets eller stenens speciella förutsättningar. Man bör tänka på att skador kan uppstå både under och efter rengöringen. Rengöring av sten kan orsaka att en stenyta blir grövre, mineralerna förändras och att mer vatten kan tränga in i stenen, vilket kan bidra till snabbare påväxt efter rengöringen. Ibland kan även vittringsprocesser accelerera efter en rengöring. Tyvärr blir skadorna ibland inte synliga förrän långt efter rengöringen och  kan därför vara svåra att sätta samma med en felaktig metod eller ett olämpligt materialval. Därför är noggrann dokumentation av valda material och metoder viktigt.

Upprepad rengöring eller partiell rengöring kan medföra att visa partier av en sten eller en fasad reagerar annorlunda än resten och att detta parti fortsättningsvis alltid kommer att avvika från omgivande sten både till utseendet och till egenskaperna. Därför bör man alltid fundera på hur man skall genomföra sin rengöring för att den inte ska skapa oönskade visuella effekter. Till exempel kan man på en fasad rengöra från fog till fog eller välja att ”tona ut”, patinera eller på annat sätt skapa en mjuk övergång mellan rena och smutsiga områden. Hårdhänt rengöring kan orsaka att originalpigment eller en stenmästares ursprungliga verktygsspår går förlorade. Rengöring kan både dra upp salter eller missfärgande mineraler inne i stenen till ytan och göra naturliga defekter synligare. Om en fasad, ett kvarter eller monument utformats som en helhet men olika fastighetsägare eller förvaltare väljer att genomför rengöring vid olika tillfällen kan skillnader uppstå i stenytorna som inte kommer att utplånas över tid.

Många rengöringsmetoder – vattenbaserade, kemiska och mekaniska

Det finns många olika rengöringsmetoder. Många av de modernare metoderna som erbjuds idag, är ännu inte utvärderade över tillräckligt lång tid eller är tillräckligt beprövade på känsliga byggnader eller monument med stora kulturhistoriska värden och bör därför undvikas på den typen av objekt tills mer forskning gjorts. En stenkonservator kan hjälpa till med att beskriva olika för- och nackdelar med olika metoder. Den enklaste metoden som brukar rekommenderas vid mindre nedsmutsning, som man oftast kan göra själv och som man alltid ska börja med innan man överväger aggressivare rengöringsmetoder, är en borste och rent vatten. Försäkra dig först om att det inte förekommer sprickor eller bortfall av fogbruk som kan medföra att vattnet kan tränga in och på så sätt medföra större skador. Använd endast så mycket vatten som behövs, inga större mängder. Vattenbegjut aldrig en stenyta om det finns risk för frost. Använd aldrig stålborstar utan enbart mjuka borstar! Sluta borsta direkt om ytan repas, börjar sanda eller grusa.

>>Helen Simonsson är utredare/konservator med inriktning på sten och en av de fem i rungruppen.

Hur kan man hjälpa till att bevara våra runstenar?

runstensvårdFoto: Helen Simonsson 2014, CC-BY.

Enligt Kulturmiljölagen delas ansvaret för kulturmiljön av alla. Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet får göra de åtgärder som behövs för att vårda fornlämningarna – men alla kan bidra till bevarandearbetet. Av Sveriges kända runinskrifter är det cirka 1500 runstenar, block eller hällar som befinner sig utomhus i landskapet. Hos Riksantikvarieämbetets Kulturvårdsavdelning i Visby finns en tvärvetenskaplig arbetsgrupp kallad ”Runverket” som är specialiserad på runstenar. Den består av fyra personer med olika utbildning och bakgrund, (två runforskare, en arkeolog och en stenkonservator). Det finns ingen möjlighet för rungruppen att själva resa runt i Sverige och hålla undan allt sådant som gynnar påväxt, som löv, fågelspillning eller vatten som blir kvar på stenytan. Riksantikvarieämbetet har därför sedan 1990-talet tagit hjälp av lokala runstensfaddrar som kan hålla stenarna under uppsikt och på så sätt bidra till runinskrifternas bevarande.

Ren luft, fukt och näring ger påväxt

I princip all sten som står utomhus blir beväxt av lav, alger och mossa. Och det går fort för en sten att få påväxt, speciellt om förutsättningarna är de rätta. Lav gillar till exempel ren luft. Alger och mossa gillar fukt och skugga. Fukt+ näring=påväxt. Påväxten går fortare om löv, gräsklipp och fågelspillning som ger näring och håller kvar fukt får ligga kvar på stenytan. Påväxten går också fortare om stenen står skuggad av högt gräs, träd och buskar. Med de pågående klimatförändringarna som ger mildare och våtare vintrar (och därmed längre växtperioder) kan vi dessutom räkna med ännu mer påväxt och snabbare förbuskning av landskapet än vad vi har haft tidigare. Då blir det ännu mer viktigt att arbeta förebyggande och att vi alla hjälps åt.

Borttagning av redan etablerad påväxt

Hårdrengöring (det vill säga när all påväxt och modern färg avlägsnas) sliter på en runsten och ska därför göras mycket sällan, gärna så sällan som vart 20-30:e år. Den här typen av rengöring är inget som kan göras av en volontär utan det utförs av en professionell stenkonservator. Ofta gör man den här typen av konservatorsrengöring när man har något annat forskningsprojekt på gång, till exempel i anslutning med att en runolog ska tolka om runorna, när inskriften ska målas om eller om stenen ska dokumenteras, till exempel 3D-skannas.

Förebyggande arbete bäst

De lavsorter som först etablerar sig på en hårt rengjord runsten kallas för pionjärarter. De kan vara mycket mer aggressiva och förstöra stenen mer än de lavsorter som kommer senare. Genom att ha alltför täta rengöringscykler utsätter man stenen oftare för dessa pionjärarter. Det är en av anledningarna till varför man vill hårdrengöra runstenar så sällan som möjligt.

En annan anledning är att vid hård rengöring försvinner lite av stenen och ytan blir grövre. På en grövre yta växer det lättare. Man kan alltså hamna i en ond spiral av allt tätare rengöringar och allt mer och fler tuffare lavsorter.

För att möjliggöra att dessa hårdrengöringstillfällen blir så sällsynta som möjligt så är det bästa för stenen att man arbetar förebyggande och tar bort sådant som orsakar påväxt. Detta kan volontärer hjälpa till med.

Runstensfaddrar och skötsel

Runstensfaddrarna kan bidra med lättare markskötsel, som till exempel gräsklippning eller röjning av sly som växer för nära stenen. (Observera att man inte får göra större ingrepp som att ta ned träd till exempel, på någon annans mark).

Har mycket jord, smuts, löv, klippt gräs, fågelspillning, lav eller mossa samlats på stenen kan en runstensfadder vattentvätta stenen försiktigt med vanligt vatten och en mjuk panelborste eller diskborste. Blöt stenen nerifrån upp så att inte mörka rinningar eller fläckar skapas.

Var dock vaksam på om stenen sandar eller grusar. Ser du att det lossnar material eller om borsten repar stenen det allra minsta – avbryt borstandet omedelbart. Vattentvätta aldrig en sten om det finns risk för nattfrost eftersom det kan ge upphov till frostsprängningar vilket skadar stenen!

Fotografera

Dokumentation av runstenarna är viktigt. Många av Sveriges runstenar saknar nytagna fotografier.  Tycker man om att fotografera runstenar kan man under september månad delta i tävlingen Wiki Love Monuments.

Instruktioner om hur man gör finns hos Wikimedia.

Rapportering

Runstensfaddrarna är våra ögon och öron ute i landet. Till runstensfaddrarnas uppgifter hör att rapportera till oss i rungruppen eller till länsstyrelsen om något allvarligt händer med en sten, till exempel om den skulle bli påkörd, utsättas för skadegörelse eller på annat sätt gå sönder. Det finns inga blanketter att fylla i utan upptäcker man något anmärkningsvärt kan man skicka ett vanligt mejl, eventuellt kompletterat med ett fotografi på stenen, till sin länsstyrelse eller till helen.simonsson@raa.se (eller till någon annan i rungruppen på Riksantikvarieämbetet).  (Man behöver däremot inte rapportera in att det växer lav eller att man tvättat runstenen). Mer information om runstensvård kommer att komma under 2016 på Riksantikvarieämbetets hemsida.

Vill man läsa mer om fornlämningsvård kan man ladda ner ”Handbok i fornminnesvård”.

>>Helen Simonsson är utredare/konservator med inriktning på sten och är en av de fyra i rungruppen.

Gotland 1361 på Viasat History

Mästerby
Fotograf: Maria Lingström Licens: cc-by

Just nu pågår en TV-serie i sex delar om slagfältsarkeologi på Viasat History. Serien heter Medieval Dead och berör slagfältsarkeologi på engelsk, fransk och svensk mark, bland annat slagen vid Towton och Agincourt. TV-serien är intressant ur svensk synvinkel eftersom den behandlar Valdemar Atterdags invasion av Gotland år 1361. Ett avsnitt presenterar de resultat som forskningsprojektet Mästerby 1361, under ledning av UV-arkeologen Maria Lingström, har kommit fram till vid undersökningarna av slaget vid Fjäle myr i Mästerby socken på mellersta Gotland. Ett annat avsnitt behandlar striden vid Visby ringmur. TV-serien sänds kl. 20.00 på tisdagar på Viasat History och även på storbildsskärmar under medeltidsveckan i Visby. Se www.viasat.se. För mer information om det slagfältsarkeologiska projektet, se www.masterby1361.se.

>>Maria Lingström, UV (Riksantikvarieämbetets arkeologiska undersökningsverksamhet)

Planer för Platsr 2012

Nu är vi igång med vidareutveckling av Platsr igen. Just nu skissar vi på designen för systemutvecklingen som kommer att sätta igång i höst. Vi har i år valt att utveckla internt på Riksantikvarieämbetet men tar hjälp att extern konsult för att skissa, och tänka ut designen. Innan jul förra året lanserade vi en användarnivå för organisationer och föreningar, museer mfl. på Platsr, och vi har tagit lite extra hänsyn till deras önskemål kring årets utveckling.

Saker som vi hoppas kunna förbättra i år är:
– Berättelseinteraktion; tydligare, snyggare och enklare att läsa och skriva berättelserna på Platsr. Det är berättelserna som är Platsrs hjärta!
– Redigering; enklare och tydligare att redigera, spara m.m  med snabbvalsknappar vid varje sektion t ex.
– Bilduppladdning; flera bilder laddas upp samtidigt.
– Startsidan; tydligare design, en bildstream som visar de fina bilder som laddas upp av Platsrs användare.
– Wikipediaintegration; Wikipedia är bra, men inte tänkt att kopieras till Platsr, Wikipedia finns ju redan. Därför vill vi ge artiklar från Wikipedia lite tydligare profil som just inlänkade artiklar på Platsr.

 


En större ruta att skriva in berättelser i, något som är efterfrågat!
Foto: Riksantikvarieämbetet (Cc-by)

Förutom detta är det planerat för ett öppet API för Platsr. Det innebär att andra (vem som helst) kan hämta information till olika webbsajter och mobilappar och använda Platsrs innehåll i andra sammanhang, vilket givetvis är intressant i turist- och resesammanhang, dessutom.

Allt detta startar efter sommaren i september, och kommer vara färdigt innan 2012 är slut om allt går enligt planerna. Att vi lagt själva utvecklingen lite senare i år beror på att It på Riksantikvarieämbetet håller på att byta ut Platsrs databas till en starkare och effektivare sådan, vilket är jättebra!


Enklare att lägga till berättelser samt redigeringsknappar vid varje sektion.
Foto: Riksantikvarieämbetet (Cc-by)

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

 

 

Riksantikvarieämbetet på TUR-mässan 2012

Fredriks seminarium, TUR-mässanFredrik Käck, Riksantikvarieämbetet, presenterar platsutveckling utifrån kulturarv.
Foto: Riksantikvarieämbetet (Cc-by)

Förra veckan var jag med några kollegor på TUR-mässan i Göteborg för att nätverka, hålla seminarier samt träffa möjliga samarbetspartners eller folk som helt enkelt är nyfikna på Riksantikvarieämbetets verksamhet. Det kändes som att vi var efterfrågade och våra seminarier var välbesökta. Jag höll ett miniseminarium för att visa på möjligheter att förmedla digitalt kulturarv och pratade såklart om K-samsök, Kringla och lite Platsr.

Men hur hänger vi och rese- och turistnäringen ihop? Jo, Riksantikvarieämbetet är en viktig resurs för turismen. Kulturmiljöer, historiska platser, minnesplatser, byggnader och fornlämningar har blivit viktiga destinationer för turistindustrin. Vi kan  bidra med resurser av olika slag i arbetet för att bevara och utveckla dessa platser på ett hållbart sätt och vi medverkar genom regeringsuppdrag och olika verksamheter för att utveckla och främja turistnäringen.

Vi erbjuder ökad kunskap om kulturarvet och kan ge nya affärsmöjligheter och utvecklar turistnäringen.  Vi bedriver program- och visningsverksamhet vid besöksmålen Glimmingehus och Gamla Uppsala och koordinerar arbetet med världsarv och kulturreservat.

Fredrik och Daniel vid monter på TUR-mässan         Fredrik Käck & Daniel Nilsson, Riksantikvarieämbetet.
Foto: Riksantikvarieämbetet (Cc-by)

DIGITAL INFO

Riksantikvarieämbetet erbjuder också ökad tillgänglighet till digital kulturarvsinformation via olika söktjänster och öppna API’er. Vi har dock ännu inte nått till den punkt där turist- och reseinformation kopplas ihop på ett effektivt sätt med digital information kring kulturarv och museisamlingar. Turister (användare) är vana att söka och köpa resor och upplevelser genom en mängd aktörer på webben.

Information kring kulturella events och ‘happenings’ stödjer det digitala användandet, likaså digitala guider för resor och utflykter, men digital kulturarvsinformation kring exempelvis intressanta objekt i museisamlingar och relevant text och innehåll kring föremål och objekt behöver integreras på ett tydligare sätt i söktjänster och applikationer.

Offentliga och privata aktörer skulle då kunna använda Riksantikvarieämbetets digitala informationskällor genom olika typer av applikationer som hämtar relevant och filtrerad data efter behov via öppna API’er. Detta ger möjlighet att kontextualisera och knyta t ex museisamlingar och intressanta föremål och berättelser till platser och temata. På så sätt kan Riksantikvarieämbetets digitala information berika den redan befintliga information kring resor och upplevelser som finns tillgänglig på nätet idag, och ingå som en del av den information som erbjuds när vi planerar resmål och upplevelser. Flera företag och institutioner använder redan idag K-samsöks API, exempel på det kan du se här.

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.

 

Åk pulka på högarna i Gamla Uppsala!

Sedan lång tid tillbaka har unga som äldre ortsbor och turister vistats i Gamla Uppsala fornlämningsområde och använt den vackra och monumentala miljön till olika former av rekreation. På somrarna har man kunnat slå sig ned i gräset för en picknick och på vintrarna har det varit platsen där många Uppsalabor stått på skidor (och kanske på näsan) för första gången. Men till mångas stora sorg har tillgängligheten till de monumentala gravhögarna i Gamla Uppsala varit begränsad under ett antal år. Detta har berott på att Riksantikvarieämbetet, som förvaltar denna del av fornlämningsområdet för statens räkning, har gjort bedömningen att slitaget varit så stort att marken, växtligheten och, det på sina platser unika, insektslivet måste få tid att återhämta sig.

Bild från 60-talet på högarna. Fotograf: Pål-Nils Nilsson.
Men nu har Riksantikvarieämbetets fastighetsförvaltning och experter från länsstyrelsen undersökt högarna och funnit att de återigen kan klara ett försiktigt användande. Därför kommer Riksantikvarieämbetet att ta bort en del av det staket som omger den s.k. Mitthögen och Östhögen så att man åter ska kunna åka pulka på platsen.

Så från och med den 20 februari kan man återigen packa ryggsäcken med en termos, kanske en eller annan apelsin och bege sig till Gamla Uppsala med sin pulka eller kälke. Tänk dock på att försiktighet måste iakttas för att undvika skador på både mark och människor vid åkning.

Passa också på att besöka kyrkan, Odinsborg och Riksantikvarieämbetets besöksmål, Gamla Uppsala museum. I museet erbjuds visningar och aktiviteter under sportlovet. Temat för dessa dagar är ”Barn på vikingatiden.” Guidade visningar kl. 13 och 14.30 svarar på frågor om vad barnen gjorde på vikingatiden. Hur klädde de sig? Vad lekte de med och vad åt man? Under dagarna får man också prova på olika sysslor och pyssel: klä en pappersdocka, rita, göra ett smycke och inte minst gå på skattjakt i museet! Kanske är det du som vinner ett pris i skattjaktstävlingen!

Museet håller extra öppet 20 februari till den 24 februari kl. 12-16. Givetvis är museet gratis för barn under 18 år i målsmans sällskap (gäller ej skolverksamhet, arrangemang eller viss programverksamhet).

Välkommen!

Platsr’s mobilapp!

Platsrs mobilapplikation är en betaversion för Android-mobiler, och finns tillgänglig för alla från december förra året. Den finns att ladda ner gratis från Android Market.  Den har nu alltså fått vara ut i drift ett tag för att se hur den funkar i skarpt läge. Några smågrejer har vi fixat under denna perioden, t ex att inloggning och utloggning är stabilt, (den hoppade lite hit och dit innan) samt att vi har korrigerat textkodsbuggar, bokstäverna å, ä, ö var lite krångliga.

Men nu är det en fullt fungerande beta som kan söka och visa platser där du står med bild, text och ljud! Dessutom kan du skapa platser i mobilt läge och ladda upp bilder och länka in ljud. Vi är väldigt tacksamma för att Västmanlands läns museum varit med och stöttat oss finansiellt och projektmässigt hela vägen! Så nu uppmanar vi till att testa på så mycket som möjligt, ladda ner appen här.  Hela utvecklingsprojektet går också att följa i tidigare inlägg på bloggen här, här och här.

I övrigt så har också Kulturrådet tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Riksteatern tagit fram en rapport som lyfter exempel på hur kulturinstitutioner kan involvera
det civila samhällets organisationer och andra ideella krafter i sina verksamheter. Platsr bidrog med filmerna från digital storytelling-workshopen Malmberget som finns på Platsr som ett exempel!

Måndagen 30/1, 2012 hölls ett event på Södra teatern, Kägelbanan, då rapporten överlämnades till kulturministern. Ni kan se klippet här.

Maria Logothetis jobbar med Platsr på Riksantikvarieämbetet.
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by)