Kategori: Turism- och besöksnäring

3D-modeller för taktil tillgänglighet – ett möte med Synskadades Riksförbund

En luciadag, med antydan till snöflingor i luften, köper jag en saffranslängd på bageriet Brödboden i Visby, brygger kaffe och radar upp ett halvårs produktion av taktila 3D-modeller på tre stora bord nere i Studion på Riksantikvarieämbetet. Klockan tio över nio har sju personer och två ledarhundar från Synskadades Riksförbund i Visby anlänt. Nu skall vi testa vilken betydelse 3D-modeller i olika material och utföranden, med och utan ljud, har för den taktila tillgängligheten ur ett synskadeperspektiv. Testmodellerna är framför allt baserade på skanningar som gjorts av hällristningarna vid Nämforsen. Här finns hela skalan – från en helt autentisk kopia, ristad med stenverktyg i ett 14 kilos stenblock av gråvacka från Nämforsen, till 3D-printade plastmodeller.

Kopia av hällristning från Nämforsen i 100% skala, ristad för hand med stenverktyg, tillsammans med en 3D-utskrift i plast av samma ristning i 50% skala. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

På hällristningarna vid Nämforsen finns både älgar och älghuvudstavar. Som jämförelse finns därför också Alundaälgen, som kan ha varit själva huvudet på en älghuvudstav, med som 3D-print (baserad på en skanning gjord hos Historiska museet); både i full skala och förminskad till hälften.

3D-modeller av Alundaälgen: 100% skala i CJP fullfärgskomposit, slipad och ytbehandlad med billack, samt 50% skala i samma material utan ytbehandling och i vit SLA-plast med 0,05 mm lagertjocklek, ingen ytbehandling. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Fullskaleälgen är printad i ett tungt, stenliknande kompositmaterial, som har mattlackerats på Västerhejde Bilskador AB för att simulera originalets polerade stenyta. Halvskaleälgarna är tillverkade dels i samma kompositmaterial utan lackering, med lätt skrovlig yta, dels i högupplöst plast med en jämn yta som liknar polerad sten. Den släta miniälgen blir testvinnaren. Den ligger bra i handen, och det går lätt att skapa sig en bild av originalet. Den är också lätt för guiden att hantera vid en visning, tål att tappas i golvet, och är inte jättedyr att ersätta.

3D-modell i 50% skala av Alundälgen, utskriven i vit SLA-plast. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Någonstans i Småland håller samtidigt en kopia i skala 1:1 av Alundaälgen att huggas för hand i sten – med en 3D-utskrift som förlaga. Lillälgen i plast, som enkelt ger helhetsbilden av formen, tillsammans med storälgen i sten som ger en känsla för originalmaterialet och originalstorleken, kommer att bli den optimala kombinationen för en taktilt tillgänglig Alundaälg. Storälgen i lackad gipskomposit har jag lust att ta hem och använda som julljusstake.

Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Hällristningar är svårtolkade, även för seende. Utan imålning och utan de rätta ljusförhållandena går de grunda ristningarna ofta inte att urskilja varken med synens eller känselns hjälp. Därför har jag som komplement till kopior och 3D-modeller av hällristningar i autentisk form också låtit tillverka 3D-utskrifter som taktilt förstärker hällristningarnas former och konturer. Dels genom förstärkt djup och raka kanter, dels genom modeller i halv skala av enbart konturerna i 3D, som medger att man känner runt figuren. Att skriva ut i två färger; i den gul/svarta kombination som är lättast att uppfatta för de flesta synskadade med synrester, visade sig bara funka sådär. Det hade varit bättre att skriva ut i gul plast, med förstärkt djup i själva ristningen, och måla i ristningen med svart färg i stället. Den svarta plasttråden som använts för utskrift ligger ömsom nersänkt, ömsom upphöjd, och ibland jäms med den gula plasten. Detta leder till att motivet i sin helhet inte blir kännbart.

Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Ett älghuvud”, konstaterar en av testdeltagarna direkt, efter att ha känt runt formen på den 3-dimensionella hällristningens älghuvudstav. Huruvida de upprättstående strecken på båtristningar representerar besättningen eller konstruktionsdetaljer i själva båten, det kan diskuteras utan slutgiltigt svar bland både seende och blinda. Men plastmodellen som gör strecken kännbara, gör tolkningsförslagen tillgängliga även för den som inte kan se dem. Hällristningar kan vara stora, och svåra att ta in som helhet enbart med känselns hjälp om man inte ser eller på förhand känner till de starkt stiliserade motivens form. Modeller i halv skala eller mindre, med förstärkt djup i ristningen eller enbart som modeller av själva ristningen, ger snabbt en kännbar helhetsbild av motivet. En förminskad kopia i sten ger dessutom känslan för själva materialet. Bägge behövs, och kompletterar varandra – både det autentiska materialet och den förtydligande 3D-modellen. Inte enbart för synskadade, utan också för att ge seende en extra dimension av förståelse.

3D-utskrifter i halvmjuk, tålig flexiplast, som gör hällristningarnas konturer kännbara. 50% skala gör det lätt att skapa sig en taktil helhetsbild av motiven. Modellerna är också enkla för guider och pedagoger att hantera vid visningar ute vid originalristningarna. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY
Till vänster: En 3D-modell i 100% skala av en hällristning från Nämforsen, utskriven i CJP fullfärgskomposit. Till höger: En handhuggen kopia i 50% skala av samma hällristning i äkta sten (diabas). Bägge förmedlar taktil information om hällristningen – men utifrån olika aspekter. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY.

Det snackas så mycket. Det finns så många autenticitetsfanatiker bland människor som jobbar med levande historia och hantverk. Där förståelsen saknas för att 3D-modeller är ett redskap bland alla andra, i sin egen rätt och med sina egna goda tillämpningar, och inget konstgjort i-stället-för för kopior i autentiska material och tekniker. 3D-teknik är ingen metod för att printa ut ”kopior” av föremål. Det som kommer ut ur printern är representationer av originalföremålens ytterformer. Varken mer eller mindre. Kopior är någonting helt annat. 3D-modeller är däremot de perfekta prototyperna för tillverkning av kopior i autentiska material – vare sig det handlar om vaxmodeller för gjutning i förlorad form, eller en mät- och hanterbar prototyp för en kopia av Alundaälgen huggen i sten.

Kopiering av Alundaälgen med en 3D-modell (underst) som förlaga. Foto: Rudolf Germeroth CC-BY, som också tillverkar kopian av Alundaälgen

Med på bordet finns också Museum in a Box, med 3D-modeller som ljudsatts via RFID-chips och kan berätta sina egna historier då de ställs på ljudboxen. Bra eller dåligt? I vilka sammanhang och för vilka målgrupper? Diskussionerna har gått runt några varv på kontoret, och ett försök att introducera Museum in a Box på ett demensboende gav inget resultat. Men i fallet personer med nedsatt syn, visar det sig helt klart finnas en poäng med att via ljud tillföra ytterligare en dimension till modellerna. Där är det den talade informationen kopplad till modellen, som skapar mervärdet av Museum in a Box. Att både ljudkvalitén och modellerna är enkla har i det här fallet ingen betydelse. Testgruppen, med varierande grader av synnedsättning, är helt överens om att Museum in a Box är ett användbart verktyg. Inte ute i utställningar, där lösa modeller lätt försvinner, utan för specialvisningar och pedagogisk verksamhet med mindre grupper.

Museum in a Box med ljudsatt modell av hällristningar från Nämforsen. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY
3D-modeller av hällristningar från Nämforsen för användning med Museum in a Box. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Vi diskuterar medeltida träskulpturer från kyrkor, och det faktum att Gotlands museum har en stor samling sådana bakom glas – helt omöjliga att förstå taktilt för den som inte kan se dem. Att enbart få dem återberättade för sig, kan inte återge deras speciella, strama formspråk, helgonens olika attribut och veckrika klädnader, den tidigmedeltida upprättstående Kristus på korset med raka armar och kungakrona, jämfört med senmedeltidens plågade, förvridna gestalt som hänger ner från de fastspikade armarna med törnekronan på sned. Det borde finnas 3D-modeller utanför montrarna, konstaterar testgruppen. Och där fick jag svaret på någonting jag funderat på länge, och som ingen museipersonal jag träffat kunnat svara på – om det är någon mening med att ha modeller utanför montrarna eller inte.

Medeltida träskulpturer på Gotlands museum. Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Samtalet går vidare kring de gotländska medeltidskyrkorna; de som är en så viktig del av det gotländska landskapet och identiteten. Med vackra takvalv och andra arkitekturdetaljer som jag själv gillar att fotografera. Hur kan man göra sådant taktilt tillgängligt i modellform? En av deltagarna kommer från Gerum. Hon har sin hembys kyrka som keramikmodell hemma. Jag får kontaktuppgifterna till keramikern. Att tillgängliggöra taktilt handlar inte enbart om exakta skanningar och print med precision på tiondels millimetern. Ibland behövs den konstnärliga och hantverksmässiga aspekten också, för att återge det som människor har skapat. Mötet avslutas i lagom tid för att jag skall hinna se luciatågets sista tomteluva lättad försvinna runt hörnet.

Sanda kyrka, Gotland Foto: Viktor Lindbäck CC-BY

Besök en arkeologisk undersökning

Det är vår i luften och en ny säsong har precis startat för landets fältarkeologer. Runt om i landet pågår arkeologiska undersökningar av olika slag.

Många av dessa är möjliga att besöka för att få en visning av platsen och resultaten.  Men hur skall man veta vem man skall kontakta och var i landet gräver man just nu? Information finns, men är splittrad på olika ställen, som Länsstyrelser och olika grävföretag. Men om allt finns på ETT ställe så är det enklare för den intresserade att hitta det utan allt för långt letande.

Det är därför vi på Riksantikvarieämbetet driver söktjänsten Aktuell Arkeologi. Med Aktuell Arkeologi kan du snabbt få överblick över var i landet arkeologiska utgrävningar pågår, eller var du kan få en visning av en fornlämning. Ett mål med tjänsten är att sprida information om och öka intresset för arkeologi i Sverige. Aktuell Arkeologi är baserad på en karta. Du söker antingen på alla undersökningar i Sverige eller på de undersökningar som finns i närheten av dig.

AA1

Exempel på på aktiviteter i södra Sverige i april.

Riksantikvarieämbetet driver tjänsten, men samarbetar kring innehållet med dem som utför arkeologi. För varje plats presenterar utgrävaren kortfattat vad som undersöks eller visas, tillsammans med länkar till webbplatser, bloggar, Facebook och Twitterflöden där man kan gå vidare och hitta mer information om grävningen.

AA2

Exempel på en undersökning utanför Malmö i Skåne.

Är du intresserad av arkeologi? Aktuell Arkeologi hjälper dig att hitta till olika undersökningar och visningar, och hjälper dig att komma i kontakt med de berörda arkeologerna.

Jobbar du på ett företag eller organisation som bedriver arkeologiska undersökningar eller motsvarande verksamheter kopplat till kulturmiljö och fornlämningar? Aktuell Arkeologi hjälper dig att sprida information om din verksamhet och underlättar kommunikationen med allmänheten.

Har du frågor om tjänsten Aktuell Arkeologi eller vill du som representant för ett arkeologiföretag eller grävande institution få inloggningsuppgifter? kontakta: aktuellarkeologi@raa.se

Har du frågor om de olika undersökningarna och arrangemangen som visas på Aktuell Arkeologi, kontakta respektive utförare!

Till tjänsten: Aktuell Arkeologi

Utveckling pågår – Aktuell Arkeologi

Utvecklingen av Aktuell Arkeologi pågår för fullt just nu. Arkeologer från flera grävande organisationer håller på att lägga in information om sina arkeologiska undersökningar samtidigt som de testar tjänsten och ser att den fungerar som den ska.

Aktuell arkeologis startsida. Arkeologi i Sverige. Arkeologi nära mig. Om siten.

Det finns två sätt att söka på: Antingen på alla aktuella arkeologiska undersökningar och visningar i hela Sverige eller på de som är aktuella nära dig. Platserna för undersökningarna markeras på en karta och genom att klicka på punkten får du upp information om platsen och vad som händer där.

Karta över området runt Linköping med en punkt vid gravfältet i Slaka.
Skärmklipp från utvecklingsversionen av Aktuell Arkeologi. Bakgrundskarta © Lantmäteriet

Informationen i Aktuell Arkeologi är kort och koncis, men via länkar kan du ta dig vidare till de arkeologiska undersökarnas egna kanaler där de berättar om platsen och vad som händer.

Informationssida i Aktuell Arkeologi om domarring och tingsplats i Slaka. Svartvit bild på resta stenar i en domarring tillsammans med text om undersökningen. Bilden skjuter ut i marginalen till höger.

Bli inte alltför upphetsad över att äntligen få veta vad som döljer sig på den gamla tingsplatsen i Slaka: Det här är en undersökning jag har hittat på för att testa hur det fungerar att lägga in en undersökning i Aktuell Arkeologi och hur det ser ut i min mobil. Som du ser finns det fortfarande en del skönhetsfel i tjänsten. Vill du hjälpa till med att göra Aktuell Arkeologi snyggare och mera användarvänlig? Vi behöver testare som kommer med återkoppling till utvecklarna om allt från buggar till läsbarhet. Hör av dig till oss på aktuellarkeologi@raa.se!

/Hanna Larsson

Riksantikvarieämbetets kulturarvsdata i Google Field Trip

Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen

Riksantikvarieämbetet är tillsammans med Europeana med i ett pilotprojekt med Google, där vi levererar data om historiska platser och byggnader till Google Field trip, en app som riktar sig mot turister. För att kunna leverera data till appen måste dataobjekten ha en koordinat, språkidentifiering, en beskrivande text som är läsvänlig och intressant, samt bilder av hög kvalitet märkta med fria licenser.

Vi valde ut ett trettiotal platser och byggnader i en första omgång som uppfyller dessa kriterier samt är tillgängliga och enkla att hitta till för en besökare. Exempelvis kan man under kategorin ”Historiska Platser” hitta Citadellet i Landskrona, Drottningholms slott i Stockholm och Västra Stenby Kyrka i Motala. Hela Google Field Trip setet kan också ses på webben.

Genom appen kan Riksantikvarieämbetet visa på nyttan med fritt licensierad, öppen kvalitetsdata, berika användares reseupplevelser och få större spridning och användning av kulturarvsdata som myndigheten förvaltar. Europeana är en partner som vi arbetar tillsammans med i flera olika strategiska projekt med fokus på långsiktig, hållbar utveckling av Europeanas infrastruktur och ramverk för datakvalitet ur ett vidareanvändningsperspektiv, som även vi har nytta av.

Andra fördelar med Europeana-nätverket är också att vi får tillgång till partners inom bland annat kreativa näringar och kan haka på projekt som till exempel Google Field Trip. Google Field Trip-piloten är ett effektivt och kul sätt att dela med oss av information om kulturarv i Sverige, till miljoner internationella användare. Grundtanken är självklart att stötta användning och återanvändning av kulturarvsdata.

Mer om pilotprojektet hittar ni här.

Maria Logothetis är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

 

Kunskap genom upplevelser – inspirationsdag om kulturmiljö och turismutveckling

Den 18:e november arrangerade Riksantikvarieämbetet i samarbete med Tillväxtverket och Stockholm Visitors Board en inspirationsdag om kulturmiljö och turismutveckling. Ungefär sextio deltagare var samlade i flottans gamla kolskjul på Kastellholmen för att diskutera hur kulturmiljö och turism kan vara varandras resurser i en hållbar samhällsutveckling?

Turism handlar inte bara om att resa till en plats, utan att även kunna sätta sig in i och få förståelse för den verklighet som är andra människors var­dag. Betydelsen av historiska perspektiv och lärande löpte som en röd tråd genom dagen. Inspirationsdagen Kunskap genom upplevelser är ett led i en nationell satsning för att främja turism- och destinationsutvecklingen i Sverige. Under dagen gavs deltagarna fördjupad inblick och perspektiv på kulturmiljö i arbetet med destinationsutveckling. Det blev också tydligt att kulturmiljöarbetet hanterar ett brett spektrum av centrala frågor för besöksnäringen.

Förmiddagens program hade ett övergripande fokus på relationen mellan besöksnäring, turism och kulturmiljö. Daniel Nilsson på Riksantikvarieämbetet och Svante Beckman, professor vid Linköpings universitet, uttryckte båda att det är två fält som utvecklats tillsammans genom historien. Kulturmiljö är en del av turismarbetet och har alltid varit det. Olika mål, traditioner och synsätt inom kultur- respektive tillväxtpolitiken påverkar på olika sätt arbetet kopplat till turism- och besöksnäringen. Svante Beckman menade att det finns ett spänningsförhållande mellan ett resurs- och egenvärdesperspektiv på kulturmiljö som ibland ställs på sin spets i turistiska sammanhang.

Det poängterades att tidsdimensionen är central för en hållbar utveckling. På samma sätt som kulturarv är föränderligt kommer föreställningen om vad som anses vara värdefullt att förändras över tid. Miljöer som i en tid betraktas som värdelösa kan i framtiden ses som stora tillgångar. Det är därför viktigt att tänka och agera långsiktigt i arbetet med turism och kulturmiljö – att bruka utan att förbruka. Daniel betonade också att kulturmiljön är ett gemensamt samhällsansvar. 

I paneldiskussionen berättade Ulrika Nisser från Tillväxtverket att besöksnäringen alltmer frångår färdigpakerade masslösningar med lättsammare underhållning till unika upplevelser och bygga relationer. Peder Ling vid Strömma kanalbolag bekräftade denna bild genom att berätta hur arbetet på Birka har gått från aktiviteter med brett anslag och stort antal missnöjda besökare till fördjupningar och deltagande med fokus på ökad kunskap med fler nöjda och återkommande besökare.

Under eftermiddagen presenterades en mångfald av praktiska exempel på kulturmiljö och turismutveckling – från det spektakulära till det mer anspråkslösa, från det stora projektet till det lilla, från den nationella berättelsen till den lokala. Perspektivet Upplevelser genom kunskap var här lika framträdande som Kunskap genom Upplevelser.

Lena Johansson som arbetar med publik och pedagogisk verksamhet vid Riksantikvarieämbetet ställde frågor kring vad som berättas vid ett besöksmål, varför och på vilket sätt. Hon menade att kulturmiljövården och besöksnäringen tillsammans kan se kulturarv som en arena för lärande, men inte utifrån förmedling i traditionell mening. Vi bör alltså sträva efter att gå från återgivande av fakta eller underhållande aktiviteter till den utmanande pedagogen som handlar om att få besökare att själva börja reflektera och finna personlig mening. Statens Fastighetsverk har många pågående exempel på hur myndigheten bedriver och utvecklar turism i kulturmiljö utifrån både en kulturhistorisk och affärsmässig grund. Jörgen Hammarstedt berättade om och visualiserade deras arbete för att bland annat utveckla Fredriksborgs fästning, Roma kloster och Vaxholms kastell.

Skärgårdar är bland de mer populära resmålen i Sverige. Nina Eklöf, Statens Maritima Museer och Pia Nelson Önfeldt, Skärgårdsstrategin, berättade om framgångsfaktorer i processen att utveckla vrak utanför Dalarö som en turistattraktion. Erika Rosander, projektledare för Skärgårdsstrategin, åskådliggjorde det stora samverkanspussel som pågår för att få olika aktörer att dra åt samma håll i arbetet för att Stockholms skärgård ska ta klivet till en internationellt gångbar destination. Thomas Hjelm konkretiserade genom att berätta vilka svårigheter en internationell gäst idag skulle möta vid en resa och besök till Utö. Thomas förmedlade även tankar på utvecklingspotential som finns kopplat till kulturmiljön på ön, exempelvis Sveriges kanske äldsta, sedan länge övergivna och vattenfyllda, järnmalmsgruvor.

Centrum för näringslivshistoria har företagshistoria som sin specialitet. Eva Ersson Åbom visade hur denna kunskap kan användas för att berätta företagets, platsens eller produktens historia framåtsyftande. Hon menade att historien kan fördjupa den egna företagskulturen, ge innehåll i marknadsföringen och stärka varumärket.

”Den som inte är en del av digitala kakan är snart irrelevant”, menade Henrik Summanen från Riksantikvarieämbetet, i sitt föredrag om digital kulturarvsinformation. Han betonade betydelsen av rätt digital information för ändamålet. Utifrån besöksperspektiv är det viktigt att kunna leverera och återge kulturmiljön i sitt sammanhang. Detta kräver att olika typer av information samspelar. Henriks råd var att jobba med Wikipedia – det är framför allt där besökare letar information och att vara ”länkbar”.   

Slutord att ta med sig från dagen handlade om betydelsen av öppna upp för många olika perspektiv på kulturmiljön och kulturhistoriska besöksmål; ”Alla ska kunna knyta an till alla landskap”.

Vill du veta mer? Här hittar du program och presentationer från seminariet.

 9502650798_551e8c2d38_c