Kategori: Verksamhetsutveckling

Insamlade arkeologiska uppdrag – en första titt

Under 2016 höll DAP-programmet intensivt på med att samla in digital information om arkeologiska uppdrag från arkeologiföretag och länsmuseer, som vi tidigare meddelat här på K-blogg. Insamlingsarbetet fortsätter även under 2017, men nu har vi även börjat bearbeta datat som lämnades in i fjol och föra in det i ett uppdragsregister.

Datat som har samlats in består av digitala rapporter, fältdokumentation, samt lokala uppdragsregister, och dokumenterar uppdrag utförda av 70 olika aktörer över hela landet. Totalt sett har vi lyckats samla in information om över 27.000 uppdrag, varav nästan alla har åtminstone tillhörande digitala rapporter positionsdata, och många har mer detaljerad geografiska ytor och rå fältdokumentation. Insatser som räknas som ”uppdragsarkeologi” – dvs arkeologiska utredningar, förundersökningar, och undersökningar enligt Kulturmiljölagen – har prioriterats, men vi har även fått in information om forskningsundersökningar, kulturhistoriska utredningar, arkeologiska kontroller, mm.

Ett urval insamlade uppdragsdata, uppdelade efter källa
Ett urval insamlade uppdragsdata, uppdelade efter källa. Obs. att det förekommer några mindre felaktigheter i koordinaterna – bl.a. p.g.a. äldre koordinatsystem – som vi arbetar för att fixa.

Det finns tre olika sorters uppdragsinformationen som har samlats in: metadata om själva uppdragen (datum, undersökningsområde, koppling till beslut hos länsstyrelsen, undersökta lämningar osv); digitala rapporter som dokumenterar uppdragens resultat i PDF form; och fältdokumentation i form av databaser och geodata.

Metadatat om uppdragen ska utgöra huvuddelen av det kommande uppdragsregistret, och DAP håller nu på att paketera upp datat för att mata in det uppdragen i registret. Uppdragsposterna ska kopplas till poster om de berörda och undersökta lämningarna. Dokumentationen – dvs rapporterna och fältdatat – ska långtidslagras och tillgängliggöras i ett nytt digitalt lager, och även de ska länkas mot sina uppdrag.

Eftersom de olika insamlade datamängderna kommer från olika källor med olika datastrukturer måste datat först tolkas, normaliseras, och mappas till det gemensamma datastrukturen som gäller för Kulturmiljöregistrets uppdragsdatabas. Dessutom måste kompletterande uppgifter om samma uppdrag från olika källor identifieras och föras ihop. Varje uppdrag ska tilldelas en unik identifierare, och länkar ska skapas till relaterade poster både hos RAÄ och hos andra aktörer. Länkar gäller i första hand beslutsinformation hos länsstyrelsen, utförande aktör, berörda lämningar, dokumentationsmaterial, och ev. fynd.

Dokumentationsmaterialet kommer att tillgängliggöras först genom det nya digitala lagret, medan tillgång till uppdragsmetadatat kan dröja lite längre eftersom det har starkare kopplingar till andra beståndsdelar i den nya DAP-plattformen.

Äntligen aktuell arkeologi!

I samband med att Arkeologidagen  gick av stapeln söndagen den 30 augusti var det också premiär för söktjänsten Aktuell Arkeologi. Samtliga Arkeologidagens 45 arrangemang var utmärkta som kartpunkter på sajten tillsammans med kortfattad information så att arkeologiintresserade besökare lätt kunde hitta till de olika arrangemangen. Nyheten om lanseringen av Aktuell Arkeologi fick ett bra genomslag på Facebook och i Riksantikvarieämbetets nyhetsbrev i augusti var det den mest ‘klickade’ nyheten.

Med Aktuell Arkeologi  kan du snabbt få överblick över var i landet arkeologiska utgrävningar pågår, eller var du kan få en visning av en fornlämning. Tjänsten är framtagen av Riksantikvarieämbetet i samarbete med grävande arkeologer. Riksantikvarieämbetet har i uppgift att utveckla den arkeologiska verksamheten i Sverige och sedan årsskiftet, då utgrävningsverksamheten försvann från myndigheten, är denna roll renodlad och tydlig. En marknad med många olika aktörer behöver en myndighet som kan visa helheten utan att konkurrera med de olika aktörerna.

Vad är egentligen nytt med den här funktionen? Vad går att göra nu som inte gick tidigare?
Med Aktuell Arkeologi kan du enkelt se var det finns pågående utgrävningar eller andra arkeologiskt intressanta platser att besöka, i närheten av där du befinner dig. Ett mål med tjänsten är att sprida information om och öka intresset för arkeologi i Sverige.

Tidigare har ju all information funnits, men splittrad på olika ställen, som Länsstyrelser och olika grävföretag. Förhoppningen är att om allt finns på ett ställe så är det enklare för de som är intresserade att hitta någonting utan att leta allt för länge. En annan nyhet är att det blir möjligt att jämföra olika aktörer, och olika platser i landet, både gällande mängden utgrävningar och gällande det publika inslaget – det har tidigare varit ganska svårt.

Hur fungerar Aktuell Arkeologi?
Aktuell Arkeologi är baserad på en karta. Du söker antingen på alla undersökningar i Sverige eller på de undersökningar som finns i närheten av dig. Riksantikvarieämbetet driver och förvaltar tjänsten, men samarbetar kring innehållet med dem som utför arkeologi. För varje plats presenterar utgrävaren kortfattat vad som undersöks eller visas, tillsammans med länkar till webbplatser, bloggar, Facebook-, Instagram- eller Twitterflöden där den intresserade kan gå vidare och hitta mer information om grävningen.

Aktuell Arkeologi visar just aktuella grävningar och undersökningar. Undersökningen publiceras direkt med en orange kartpunkt när den finns med i systemet. Färgen på punkten ändras till grön det datum då undersökningen startar och försvinner från den publika kartan helt när undersökningen är slut – därför varierar givetvis den synliga aktiviteten på Aktuell Arkeologi.

Låter som en karta för gravplundrare. Har ni tänkt på det?
Information om fornlämningar är offentlig och mycket lättare att hitta på många andra ställen (t ex Fornsök, eller någon av apparna knutna till K-samsök). Dessutom brukar information om grävningar spridas snabbt i lokala medier. I Aktuell Arkeologi hittar man ju de utgrävningar där det är folk och gräver, kanske inte det bästa stället för någon som vill plundra.

Har du frågor om tjänsten Aktuell Arkeologi eller vill du som representant för ett arkeologiföretag eller grävande institution få inloggningsuppgifter: kontakta aktuellarkeologi@raa.se

Har du frågor om de olika undersökningarna och arrangemangen som visas på Aktuell Arkeologi, kontakta respektive utförare!

Till tjänsten Aktuell Arkeologi.

Maria Logothetis jobbar som verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

 

 

 

Riksantikvarieämbetets kulturarvsdata i Google Field Trip

Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen

Riksantikvarieämbetet är tillsammans med Europeana med i ett pilotprojekt med Google, där vi levererar data om historiska platser och byggnader till Google Field trip, en app som riktar sig mot turister. För att kunna leverera data till appen måste dataobjekten ha en koordinat, språkidentifiering, en beskrivande text som är läsvänlig och intressant, samt bilder av hög kvalitet märkta med fria licenser.

Vi valde ut ett trettiotal platser och byggnader i en första omgång som uppfyller dessa kriterier samt är tillgängliga och enkla att hitta till för en besökare. Exempelvis kan man under kategorin ”Historiska Platser” hitta Citadellet i Landskrona, Drottningholms slott i Stockholm och Västra Stenby Kyrka i Motala. Hela Google Field Trip setet kan också ses på webben.

Genom appen kan Riksantikvarieämbetet visa på nyttan med fritt licensierad, öppen kvalitetsdata, berika användares reseupplevelser och få större spridning och användning av kulturarvsdata som myndigheten förvaltar. Europeana är en partner som vi arbetar tillsammans med i flera olika strategiska projekt med fokus på långsiktig, hållbar utveckling av Europeanas infrastruktur och ramverk för datakvalitet ur ett vidareanvändningsperspektiv, som även vi har nytta av.

Andra fördelar med Europeana-nätverket är också att vi får tillgång till partners inom bland annat kreativa näringar och kan haka på projekt som till exempel Google Field Trip. Google Field Trip-piloten är ett effektivt och kul sätt att dela med oss av information om kulturarv i Sverige, till miljoner internationella användare. Grundtanken är självklart att stötta användning och återanvändning av kulturarvsdata.

Mer om pilotprojektet hittar ni här.

Maria Logothetis är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

 

Platsr – ny version

untitled
Foto: Axel Nylén (CC-by)
Skolliv och stridigheter i Mosshult: Läs mer på http://www.platsr.se/platsr/visa/plats/id/33

Under januari och februari har vi åtgärdat en hel del buggar på Platsr. Sen i september är en ny version av Platsr ute på webben men det finns eftersläpande småfix att ta hand om. I början av året vi därför lagt mycket tid på att åtgärda en hel del av dem.

I denna uppdatering av sajten har vi bland annat förbättrat sökningen; nu kan man söka på årtal och autocomplete-funktion finns nu åter i sökfältet. Även viktning av sök, dvs hur sökresultatet visas, har vi gjort en uppdatering på så att det blir en bra relevans på sökträffarna.  

Vi har tagit bort teckenbegränsning i berättelserna så nu är det fritt fram att skriva hur mycket man vill. In- och ut-zoomning  på kartan har vi också förbättrat genom att göra tätare steg när man zoomar in – innan var det lätt att tappa orienteringen då kartan tog för stora steg. En bättre uppdelning av platser som användaren själv skapat och andras platser som man redigerat finns nu också, så att det är enklare att hitta det man söker.

Har ni synpunkter på sajten så hör gärna av er till platsr@raa.se

Maria Logothetis jobbar med bland annat Platsr och Europeana Awareness på Riksantikvarieämbet.

Jag länkar, alltså finns jag

Länkstuga på Riksantikvarieämbetet
Länkstuga. Foto: Lars Lundqvist. CC-BY-SA

Sakers värde som kulturarv syns i de kopplingar de har till sina sammanhang, t ex att ett föremål ägts av en viss person, funnits på en viss plats, använts vid en viss händelse eller har en berättelse kopplad till sig. I digitaliserade samlingar blir sådana värden tydliga genom betydelsebärande länkar – länkning är ett enkelt sätt att koppla ett enskilt ting till dess kontext och göra dess betydelse synlig.

Oftast finns inte heller all information om ett visst objekt på den institution där objektet befinner sig, utan kan finnas på andra museer eller arkiv, i litteratur, på Wikipedia och många andra ställen. Bra länkar mellan olika källor underlättar alltså kunskapsbyggande.

Därför vill vi öka antalet synliga, betydelsebärande länkar till och från det digitala kulturarv som går att hitta i K-samsök. Vi vill också hitta metoder för att genomföra förbättringsinsatser som ger bra effekt utan att kräva alltför mycket tid eller förberedelse av deltagare.

För en dryg vecka sedan gjorde vi därför ett test i form av en liten, intern länkstuga med fokus på att koppla ihop Wikipediaartiklar med fornlämningar och byggnader. Den konkreta uppgiften var att lägga in faktarutor i Wikipediaartiklar om fornlämningar för att på så sätt skapa kopplingar mellan artiklar och fornlämningsposter. Om en artikel i Wikipedia länkar till ett objekt i Fornsök, genom t ex en sådan faktaruta, hämtas kopplingen automatiskt in och visas sedan i Kringla. Ett exempel är Nasa silvergruva, där Kringlasidan berikas av en länk till en informationsrik Wikipediaartikel som också blir en koppling mellan gruvan och Silbojokk silverhytta som var en annan del av Nasafjälls silververk.

Under länkstugan redigerades sammanlagt 171 Wikipediaartiklar, och av bara farten fick en del Kringla-poster dessutom länkar till relaterade objekt i Kringla, till litteratur i Libris och till objekt i Europeana.

Några erfarenheter från länkstugan:

  • Kortare pass hellre än heldagar – när vi jobbar med länkning kanske det räcker med 2-3 timmar som deltagarna arbetar fokuserat. Det sänker tröskeln för att delta. I vårt test hade många aldrig redigerat på Wikipedia förut och behövde tid för att registrera sig som användare och få extra introduktion. Vid kortare pass kan det vara bra att lägga till lite extra tid för de som är helt nya.
  • Regelbundenhet – redigerar eller länkar man för sällan är det svårare att komma igång igen. Med regelbundna, korta pass får man in vanan.
  • Det verkar vara bra att fokusera på ett sätt att redigera och ge en konkret uppgift istället för att försöka lära ut flera olika sätt att redigera på samma gång. Till exempel länkning via faktarutor som vi gjorde nu.
  • Vid arbete med Wikipedia är det bra att ”förvarna” innan på Bybrunnen så att de som är mycket aktiva där vet om att det kommer dyka upp många redigeringar från nya användare.

Vi jobbar vidare med detta under 2014!

K-samsök och DAP tar Italien

Konferenshallen i Pisa där "Opening the Past" ägde rum.
Opening the Past 2013, Pisa. Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY

I mitten av juni presenterades DAP (programmet ”Digitala Arkeologiska Processer”) för första gången internationellt på konferensen “Opening The Past: Archaeology of the Future” i Pisa (13–15 juni). Konferensen ordnades av Universitet i Pisa och sitt Mappa projekt, som skapar bl.a. början på ett digitalt arkiv för Italiensk arkeologi och ett rikt och omfattande stadsGIS system för staden Pisa.

Läs mer

Hack ‘n’ Slash

Representanter från KB, SEAD, och HumLab på Arkhacket i Visby.  Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY
Representanter från KB, SEAD, och HumLab på Arkhacket i Visby. Foto: Marcus Smith; Licens: CC-BY

Under två dygn 20–22 maj fylldes Riksantikvarieämbetets hörsal i Visby av systemutvecklare, användarupplevelseexperter, och verksamhetsutvecklare. De kom från Kungliga biblioteket i Stockholm, SEAD miljöarkeologisk databasen och HumLab i Umeå, och från Riksantikvarieämbetets egna personal. Orsaken till att de samlades hos oss i Visby var, att de skulle delta i ett hackathon – ArkHacket – med syftet att utveckla infrastrukturen för information som rör arkeologi, kulturmiljö och kulturarv. Meningen var att laborativt försöka hitta nya sätt att meningsfullt länka ihop våra respektive datamängder som öppna länkade data på den semantiska webben.

Läs mer

Sex år med K-blogg

 

födelsedagstårta

Birthday cake av TheBazile. Licens: cc-by-nc-sa

Innan första steget
För sex år sedan startade Riksantikvarieämbetets sin blogg K-blogg. Idag har varje institution med självaktning någon sorts verksamhet på social medier. Men år 2006 – när vi började arbetet med sociala medier på Riksantikvarieämbetet – var det långt ifrån givet.

År 2006/2007 fanns i stort sett inga svenska myndigheter på sociala medier. Det här var dessutom före Facebook-revolutionen som för många blev en ögonöppnare för skeptiker till sociala medier. Att finnas på webben år 2006 var för offentliga institutioner detsamma som att publicera redaktionell information på en statisk hemsida.

Vi som jobbade med att utveckla webbanvändningen på myndigheten fann förebilder och inspiratörer inom andra samhällsektorer i Sverige och hos kulturarvsinstitutioner utomlands. Omvärldsanalysen visade otvetydigt att sociala medier skulle ta allt större plats inom olika samhällsektorer, även inom kulturarvsektorn. Varje myndighet som verkar i ett demokratiskt sammanhang och med höga ambitioner att vara samhällsorienterad borde rimligen kunna öppna upp sin verksamhet mot omvärlden.

Det ställningstagandet var något som myndighetens ledning stöttade och gav oss på utvecklingsenheten klartecken att jobba vidare med. Nu handlade mest om hur, och hur snabbt myndigheten skulle anamma nya medier för att utveckla verksamheten…

Farhågorna
Något som inte fanns var vanan och en praxis för hur tjänstemännen skulle kunna stå som avsändare av innehåll. Normalt var att allt som presenterades utanför myndigheten beretts, granskats och kvalitetssäkrats, inte sällan i flera led av kollegor, chefer och redaktörer. Det fanns därför en stor osäkerhet om vad man skulle få skriva och vilken ton man skulle använda.

I samband med tonalitetsdiskussionen kom det fram farhågor – som fortfarande idag känns en smula långsökta. En sådan diskussion berörde risken för att en bloggskribent skulle löpa amok och yttra sig på ett för myndigheten ofördelaktigt sätt. Än mer radikalt, och riskfyllt, uppfattades greppet att låta vem som helst att yttra sig i kommentersfälten på en myndighetswebb. En tredje fråga gällde hur vi skulle hantera kommentarer på sociala medier, i förhållande till lagstiftningen (”offentlig handling”). I förhållande till riskanalys ägnades mycket liten tid åt vilka möjligheter som sociala medier skulle kunna bidra med.

Att ta steget
Genom den snabba utvecklingen av sociala medieanvändningen i världen kom allt fler på myndigheten att se betydelse som nätverksbyggande på nya medier hade för att nå fram med budskap och information. Denna utveckling har gått i jämn takt med att allt fler har skaffat sig privata konton på olika forum. Som redan nämnts spelar nog Facebook en mycket stor roll. Tanken med K-blogg.se var att bloggande tjänstemänskulle öppna upp och visa på den mångfald av processer som sker bakom myndighetsfasaden samt öppna för en mer informell dialog via kommentarsfältet. En annan tanke bakom bloggen var att låta alla de kompetenser som finns på myndigheten få synas och verka i högre utsträckning i samhället.

Hur blev det?
Sex år senare kan vi konstatera att de farhågor som fanns var ganska ogrundade. Inte ens när det är det offentligfinansierade kulturarvets vara eller icke vara som debatteras, eller Ale stenar, som annars är ett kulturarv som lockar till debatt. Däremot har förhoppningarna om dialog infriats. Den största utmaningen har inte varit att rättshaverister översvämmat kommentarsfälten utan att inspirera enskilda, ibland ganska stressade, tjänstemän att blogga.

Farhågor och facit
Så här lät en del av de farhågor som fanns 2007:

Vad händer om de som skriver kommentarer skriver något olagligt eller anstötligt?

Så här lät svaret 2007:

Enligt Lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (även kallad BBS-lagen) så kan vi inte ställas till svars för det som andra skriver som kommentarer. Däremot har vi skyldighet att övervaka kommentarerna och ta bort sådant som är lagbrott eller inte stämmer överens med vår policy. Detta är troligtvis inte ett stort problem, 99 av 100 kommentarer är relevanta, men om vi vill kan vi kräva att användaren registrerar sig för att skriva. Denna ”tröskel” brukar innebära att de som vill skriva spam/skräp låter bli.

Med facit i hand – 493 blogginlägg och 905 kommentarer senare- kan vi konstatera att kommentarsfälten inte utgör något problem. Spamkommentarer fastnar i spamfiltren för det allra mesta, och de kommentarer som diskuterar och feedbackar RAÄ:s arbete är väldigt värdefulla, oavsett om det bara är glada tillrop, diskussioner eller information. Medborgardialog enkelt och effektivt!

Vad händer om en journalist läser något som en tjänsteman skrivit på bloggen och blåser upp det till att ”RAÄ anser att…”?

Så här lät svaret 2007:

Bloggar är per definition subjektiva och de flesta som läser dem vet det, en stor del av bloggkonceptet består i att den återger en eller flera personers personliga åsikter.

För att vara på den säkra sidan kan det vara bra att skriva ut en ”disclaimer” på bloggens förstasida (”åsikter som framförs, direkt eller indirekt, representerar tjänstemannens egna åsikter och behöver ej nödvändigtvis överensstämma med Riksantikvarieämbetets officiella hållning”). Information bör även gå ut till skribenterna att det som skrivs ändå kan tas för RAÄ:s officiella hållning och att det därför kan vara bra att tänka efter en extra gång innan man trycker på ”skicka”.

Man kan även jämföra med en del publikationer som kommit ut där ofta enskilda personer uttrycker åsikter. Vi tror att risken för att vi skulle hamna i ett dilemma är minimal. Och kanske det rent av kan vara en fördel av att det blåser ibland…

2013 kan vi konstatera att tjänstemännen på RAÄ är omdömesgilla, det har åtminstone inte uppstått några problem på den här bloggen. Dessutom har vi fått se prov på att många är duktiga på att skriva så att de engagerar allmänheten. K-bloggen lever och har hälsan, och denna vår har vi utmanat oss själva att blogga oftare!

Lars Lundqvist
Johan Carlström
Sophie Jonasson

DAP och digital infrastruktur: reflektioner från 2012, och planer för 2013

En oriktad graf bestående av länkade noder

I våras började vi med ett nytt och ambitiöst program för att ta reda på — och få någon sorts ordning i — flödet av digital arkeologisk data. Den ‘Digitala Arkeologiska Produktionskedjan‘ eller ‘DAP’, som det provisoriskt heter, har fått en lovande start under 2012!

Efter en del planeringsarbete och uppsökande på våren genomförde vi under sensommaren en kartläggning över den nuvarande produktionskedjan för arkeologisk information inom tillämpningen av Kulturminneslagen. Den här förstudien utfördes som en del av Riksantikvarieämbetets samverkan med Länsstyrelserna, med syftet att hitta sätt att förenkla överföringen av digital data oss emellan. Förstudien innebar fyra arbetsmöten i Stockholm, varav två handlade i huvudsak om sätt att förena olika ärendehanteringssystem inom Länsstyrelserna, och två om den bredare kartläggningen av den digitala arkeologiska produktionskedjan. Deltagande var representanter från olika delar av den svenska kulturvårdssektorn, från Länsstyrelserna, museer, arkeologiföretag, universitetsforskare och olika avdelningar av Riksantikvarieämbetet.

Arbetsmötena blev väldigt givande, med flera utredda frågor och även några nya frågor, som ledde till livliga diskussioner. En delrapport från förstudien levererades i oktober, och en slutrapport i december. Rapporten beskriver kortfattat hur KML-processen ser ut idag, med särskilt fokus på informationsöverföring mellan olika aktörer, och lämnar förslag på fortsatt arbete för att göra processen smidigare, säkrare och nyttigare. Den ligger till grund för våra planer för DAPs framtid, och vi lämnade 2012 väl förberedda för de nästa faserna i arbetet.

I övrigt har DAP-programmet under 2012 presenteratsCAA-SE; vi har haft givande diskussioner med representanter från den Norska Riksantikvaren som står inför många av de samma digitala utmaningarna som vi; och vi har gjort framsteg mot ett närmare samarbete med befintliga tjänster i angränsade områden, som SEAD och SND.

DAP 2013

Utifrån rekommendationerna i rapporten från sommarens förstudie kommer fortsättningen på DAP-programmet under 2013 att bestå i huvudsak av ett omfattande planeringsarbete. Detta ska delvis fördjupa processkartläggningen som utfördes under 2012, men framförallt modellera och kartlägga andra aspekter av DAP programmet som vi knappt har berört hittills. Vi ska exempelvis genomföra ett begreppsmodelleringsarbete för övergripande arkeologiska begrepp (t.ex. lämningstyper, perioder och antikvariska händelser). Det är tänkt att detta i sin tur, tillsammans med en kartläggning av interna processer, ska ligga till grund för påföljande datamodellering som kan hjälpa oss skapa nya system som bättre hanterar kulturvårdsdata enligt både vår egna och andras behov. Begreppsmodelleringen blir också viktig för att kunna skapa maskinläsbara semantiska ontologier för gemensamma arkeologiska begrepp, som kan kopplas till liknande standarder från andra länder och användas som auktoriteter för svenska kulturvårdsresurser på nätet.

Målet är att det vid årets slut ska finnas en plan för utvecklingen av en ny infrastruktur för arkeologisk information, och att vi därmed ska vara väl förberedda att börja med det konkreta utvecklingsarbetet under 2014. Som förr ser vi fram emot att samarbeta med och få återkoppling från andra. En av förstudierapportens tydligaste rekommendationer är att vi ska skapa någon sorts förvaltningsråd bestående av olika intressenter i kulturvårdssfären, för att hitta öppna, gemensamma lösningar som alla kan få nytta av.

>>Marcus Smith jobbar med utredningen kring arkeologisk information på Riksantikvarieämbetet

Lägesrapport från Wikipedia-projektet

I tisdags träffade Henrik Summanen och jag Lennart Guldbrandsson (en av våra Wikipedian in Residence) för att sätta ramarna för genomförandet av projektet. Såhär ser det ut just nu.

Vi har satt ihop en pilotgrupp bestående av medarbetare från Visby och Stockholm. Dessa kommer att jobba med innehåll i Wikipedia utifrån sina kompetenser. Gruppen kommer att träffas, uppdelat på Visby och Stockholm, under tre halvdagar för handledning. Under övrig tid sker handledning på distans. Gruppen ska jobba med allt ifrån att kvalitetshöja existerande artiklar (med t ex referenser och länkar till källor och resurser) till att skriva nya artiklar.

Vid två tillfällen anordnar vi inspirationsseminarier (halvdag i Visby och Stockholm) som riktar sig till både interna och externa kollegor som är intresserade av Wikipedia som verktyg. Exakt datum för dessa kommer snart.

Den 30 november bjuder vi in till ett slutseminarium i Stockholm där projektets resultat presenteras och sätts i ett större sammanhang. Mer info om detta seminarium kommer snart men glöm inte bort att skriva upp datumet. ;)

Vilka som deltar och vilka artiklar vi jobbar med kommer man att kunna följa på projektets sida på Wikipedia. Vår tanke är att denna sida på sikt ska kunna användas av flera institutioner som jobbar med innehåll i Wikipedia för att t ex lyfta upp artiklar som man kan kvalitetshöja gemensamt.

>>Johan Carlström är projektledare för Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet