Kategori: Webb

Problemen med PDF

Idag används PDF-formatet flitigt i Sverige. Det används både för böcker, långa rapporter, handböcker, vägledningar och liknande, men även till brev, inbjudningar och andra väldigt korta texter.

Här kommer en kort genomgång av några av de största problemen med att använda PDF. Det mesta av denna text är hämtad och översatt från UK Gov.

De storleksanpassas inte för olika typer av skärmar

På en responsiv (mobilanpassad) webbplats (som till exempel raa.se) så justeras och flyttas de olika delarna för att anpassas till besökarens skärm och webbläsare. PDF-filer däremot är inte gjorda för att ha en flexibel layout. De kräver ofta en hel del in- och utzoomning och både vertikal och horisontell scrollning. Det är speciellt problematiskt när det gäller långa dokument och på små enheter som mobiltelefoner.

PDF är inte framtaget för att läsas på en skärm

Människor läser på många olika sätt på webben så det är mycket viktigt att man skapar innehåll som är tydligt, kortfattat och strukturerat och att man fokuserar på vad användaren behöver. Ett PDF-dokument som är gjort för att skrivas ut passar inte alls in i en webb-kontext och kommer ofta att ge en dålig användarupplevelse.

Det är svårare att analysera användningen

Man kan inte få lika mycket information om hur användarna använder PDF-dokumenten. Man kan spåra hur ofta ett dokument laddas ner men vi kan inte mäta hur ofta dokumentet läses och används.

Man kan inte heller mäta hur länge de har haft dokumentet öppet eller vilka länkar de har klickat på. Det gör det svårare att ta reda på vilka problem som finns och vilka åtgärder som behövs göras, till exempel när det gäller trasiga länkar i dokumentet.

De orsakar svårigheter när det gäller navigation och orientering

Beroende på användarens enhet och webbläsare så kan en PDF öppnas i ett nytt webbläsarfönster, i en ny flik eller i en separat app och ibland laddas de automatiskt ner till användarens enhet. Men man lämnar alltid den webbplats man var på från början när man öppnar en PDF. Det betyder att användaren tappar sammanhanget och navigationen från webbplatsen vilket gör att det blir mycket svårare att gå tillbaka.

Det här är ännu mer ett faktum om användaren kommer direkt till PDF-dokumentet från en sökmotor som till exempel Google. Utan den kontext som webbplatsen ger så kan inte användaren hitta relaterad information eller söka vidare på webbplatsen. Man vet heller inte om det är den senaste versionen man kommer till.

Det är också värt att komma ihåg att även om många enheter och webbläsare har inbyggda PDF-läsare, och att det finns att ladda ner gratis, så finns det fortfarande användare som inte har eller som inte kan ladda ner särskilda PDF-läsare.

De kan vara svårtillgängliga för vissa användare

Användbarheten och tillgängligheten för ett PDF-dokument beror på hur den är skapad. Till exempel behöver den ha en logisk struktur baserad på rubriker och etiketter, ha rätt sorts inställningar och metadata, läsbar brödtext, bra färgkonstrast och textalternativ till bilderna. En fungerande och klickbar innehållsförteckning. Det tar lång tid att göra detta på rätt sätt.

Även om man gör detta enligt bästa praxis så är det ingen garanti för att dokumentet ska uppfylla behovet hos användaren och dennes enhet och läsare. Operativsystem, webbläsare och enheter fungerar inte exakt likadant och så är det också när det gäller hjälpmedel som skärmläsare, förstoringshjälp och läshjälpsprogram.

Vissa användare behöver ändra på webbläsarens inställningar när det gäller färg och textstorlek för att göra webben lättare att läsa. Det är svårt att göra det för innehållet i en PDF. Du kan förstora texten i ett dokument men det finns inga garantier för att radbrytningar ska fungera och texten kan även bli pixlad eller på andra sätt ge en väldigt dålig läsupplevelse. Låser man in innehåll i en PDF så försvårar man för användarna att göra dessa tillgänglighetsanpassningar.

Det är vårt ansvar att se till att användarna kan komma åt informationen vi publicerar. Dessutom så genom att publicera innehållet som HTML så behöver vi inte flera olika format för de användare som inte kan använda PDF-dokument.

En PDF uppdateras inte lika ofta

Jämfört med HTML så är en PDF svårare att uppdatera när den väl är publicerad. Det gör att de inte lika aktivt förvaltas vilket kan leda till trasiga länkar och att användarna får felaktig information. Det är speciellt problematiskt om ett dokument är publicerat i flera olika format. Alla ändringar måste göras i alla versioner vilket kräver mer arbete och ger ett större utrymme för att det ska bli fel.

Användarna laddar dessutom ofta ner en PDF och fortsätter att använda den nedladdade versionen och dela den ’offline’. De kanske inte förväntar sig att innehållet kommer att ändras eller uppdateras och kommer förmodligen inte att gå in på er webbplats för att kontrollera om det har kommit en ny version. HTML-innehåll ligger alltid på samma ställe med en fast länk vilket uppmuntrar användarna att referera till den senaste versionen.

Vi kan heller inte påverka hur andra länkar till vårt innehåll. Det finns inget sätt för användaren att veta om Google, Länsstyrelsen eller andra aktörer länkar till den senaste versionen av dokumentet om man kommer direkt till en PDF från en extern källa.

Det är svårare att återanvända

Det kan vara svårt att återanvända innehållet i en PDF genom att kopiera och klistra in på annan plats. Designen och layouten i en PDF kan ge oväntade resultat, speciellt om texten ligger i flera spalter, inte har strukturerats på ett tillgängligt sätt eller om det har använts inkompatibla typsnitt.

Vi försöker göra det lätt att återanvända vårt innehåll, till exempel genom APIer och göra det lättare att analysera innehållet för kvalitets- och tillgänglighetskontroller. De verktygen fungerar inte med PDF. Att publicera dokumenten som HTML betyder att det kommer att fungera för kommande utvecklingar inom dessa områden, även för användningsområden vi inte vet om idag.

Användarna kan heller inte använda webbläsartillägg som till exempel Google Translate för att översätta innehållet.

Sammanfattning

Ofta publicerar man sitt material som en PDF endast för att så har man ju alltid gjort, och för att man tänker att användaren kommer att skriva ut dokumentet. Men de flesta skriver faktiskt inte ut dokumentet, speciellt inte om det är på flera hundra sidor. Dessutom så går det för det mesta alldeles utmärkt att skriva ut webbsidor också. I de fall det inte går bra att skriva ut, kontakta webbplatsansvarige och be dom fixa så att det går.

Det är idag väldigt lätt att skapa långa webbsidor med en autogenererad klickbar innehålls förteckning.

Men finns det inga andra alternativ? Jadå, till exempel kan ePub vara ett alternativ. ePub är ett HTML-format och är perfekt för att läsa riktigt långa dokument. Tyvärr är det fortfarande lite krångligt att spara som ePub och det är heller inte alla webbläsare som läser ePub. Vilket är konstigt.

/Henrik Löwenhamn
Kommunikatör och ansvarig för www.raa.se

Hur beskriver man tillgänglighet till besöksmål på webben?

Riksantikvarieämbetet har ansvar inom kulturmiljösektorn för att förbättra möjligheten för personer med funktionsnedsättning att delta i kulturlivet. På informationsavdelningen arbetar vi bland annat med att driva utvecklingen för förbättrad information på webben om tillgängligheten till kulturmiljöer; historiska platser, byggnader och besöksmål.

I september träffade vi representanter för olika funktionshinderorganisationer och Myndigheten för delaktighet för att samla in deras synpunkter och önskemål under en workshop i DHR’s lokaler i Stockholm. Två personer från Wikimedia var också med på workshopen.

Lars-Göran Wadén jobbar på DHR och sitter i förbundsstyrelsen och han har sammanfattat workshopen i ett blogginlägg:

Workshopen arrangerades inom ramen för uppdraget ”Kulturarv för alla” i regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken 2011-2016. Workshopen syftade till att tillsammans ta fram rekommendationer till kulturmiljösektorn för förbättrad information på webben om tillgänglighet till historiska platser och byggnader (kulturmiljöer). Resultatet sprider Riksantikvarieämbetet sedan till berörda målgrupper.

För det första konstaterade vi att en hemsida med tillgänglighetsinformation om kulturmiljö/besöksmål måste leva upp till tillgänglighetskrav. Den ska kunna användas av blinda, synskadade, döva, hörselskadade, personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med nedsatt rörelseförmåga.

Därefter är det viktigt att tillgänglighetsinformationen är samlad på samma ställe som öppettider och annat, och inte finnas separat på annan hemsida. I grunden är vi inte emot användarbaserad information men den måste vara strukturerad och styrd efter exempelvis markens lutningens grader, antalet centimeter bred stig och vilket material underlaget består av. Det ska alltså inte stå att stigen är bred, underlaget mjukt och marken lutar lite i en beskrivning av vägen till en runsten.

Fotografier, mått och gradangivelser gör att person med nedsatt rörelseförmåga själv enklare kan bedöma om kulturmiljön/besöksmålet är tillgängligt eller inte.

Andra viktiga faktorer att tänka på är att rutiner finns för att uppdatera ofta, kontaktuppgifter till den som angett tillgänglighetsinformationen bör anges och arbeta gärna med bildsymboler.

Tillgänglighetsdatabaser som TD i Västragötalandsregionen är bra men har så mycket och så detaljerad information att det blir svårt att hantera. Det kom då ett förslag om att lägga tillgänglighetsinformation i olika nivåer. I nivå ett ser man att entrén exempelvis har trapp och ramp. En ”inzoomning” till nivå två visar hur bred rampen är och hur den lutar. I nivå tre finns information om trappen och rampen är försedda med ledstång, avåkningsskydd och kontrastmarkeringar.

Vi diskuterade också hur guidade turer kan göras mer tillgängliga för fler. Det handlade om syn- och teckentolkar och att man i en virtuell värld på nätet eller med fotografier i en pärm kan ta del av besöksmål även om det fysiskt är omöjligt att ta sig dit för exempelvis en rullstolsanvändare.

Representanterna från Wikimedia berättade om ett nytt projekt de arbetar med. Tillsammans med Kungliga Tekniska högskolan, Post och Telestyrelsen och Södermanlands talsyntesservice ska Wikipedias texter göras mer tillgängliga på flera språk. Funktionen ska vara användarrelaterad så alla Wikimedias volontärer kan sköta inläsningen. Och ju fler som läser in samma texter ju bättre uttal blir det eftersom en artificiell röst kontinuerligt utvecklas.

Lars-Görans blogginlägg kan läsas i sin helhet på DHR’s hemsida.

Äntligen aktuell arkeologi!

I samband med att Arkeologidagen  gick av stapeln söndagen den 30 augusti var det också premiär för söktjänsten Aktuell Arkeologi. Samtliga Arkeologidagens 45 arrangemang var utmärkta som kartpunkter på sajten tillsammans med kortfattad information så att arkeologiintresserade besökare lätt kunde hitta till de olika arrangemangen. Nyheten om lanseringen av Aktuell Arkeologi fick ett bra genomslag på Facebook och i Riksantikvarieämbetets nyhetsbrev i augusti var det den mest ’klickade’ nyheten.

Med Aktuell Arkeologi  kan du snabbt få överblick över var i landet arkeologiska utgrävningar pågår, eller var du kan få en visning av en fornlämning. Tjänsten är framtagen av Riksantikvarieämbetet i samarbete med grävande arkeologer. Riksantikvarieämbetet har i uppgift att utveckla den arkeologiska verksamheten i Sverige och sedan årsskiftet, då utgrävningsverksamheten försvann från myndigheten, är denna roll renodlad och tydlig. En marknad med många olika aktörer behöver en myndighet som kan visa helheten utan att konkurrera med de olika aktörerna.

Vad är egentligen nytt med den här funktionen? Vad går att göra nu som inte gick tidigare?
Med Aktuell Arkeologi kan du enkelt se var det finns pågående utgrävningar eller andra arkeologiskt intressanta platser att besöka, i närheten av där du befinner dig. Ett mål med tjänsten är att sprida information om och öka intresset för arkeologi i Sverige.

Tidigare har ju all information funnits, men splittrad på olika ställen, som Länsstyrelser och olika grävföretag. Förhoppningen är att om allt finns på ett ställe så är det enklare för de som är intresserade att hitta någonting utan att leta allt för länge. En annan nyhet är att det blir möjligt att jämföra olika aktörer, och olika platser i landet, både gällande mängden utgrävningar och gällande det publika inslaget – det har tidigare varit ganska svårt.

Hur fungerar Aktuell Arkeologi?
Aktuell Arkeologi är baserad på en karta. Du söker antingen på alla undersökningar i Sverige eller på de undersökningar som finns i närheten av dig. Riksantikvarieämbetet driver och förvaltar tjänsten, men samarbetar kring innehållet med dem som utför arkeologi. För varje plats presenterar utgrävaren kortfattat vad som undersöks eller visas, tillsammans med länkar till webbplatser, bloggar, Facebook-, Instagram- eller Twitterflöden där den intresserade kan gå vidare och hitta mer information om grävningen.

Aktuell Arkeologi visar just aktuella grävningar och undersökningar. Undersökningen publiceras direkt med en orange kartpunkt när den finns med i systemet. Färgen på punkten ändras till grön det datum då undersökningen startar och försvinner från den publika kartan helt när undersökningen är slut – därför varierar givetvis den synliga aktiviteten på Aktuell Arkeologi.

Låter som en karta för gravplundrare. Har ni tänkt på det?
Information om fornlämningar är offentlig och mycket lättare att hitta på många andra ställen (t ex Fornsök, eller någon av apparna knutna till K-samsök). Dessutom brukar information om grävningar spridas snabbt i lokala medier. I Aktuell Arkeologi hittar man ju de utgrävningar där det är folk och gräver, kanske inte det bästa stället för någon som vill plundra.

Har du frågor om tjänsten Aktuell Arkeologi eller vill du som representant för ett arkeologiföretag eller grävande institution få inloggningsuppgifter: kontakta aktuellarkeologi@raa.se

Har du frågor om de olika undersökningarna och arrangemangen som visas på Aktuell Arkeologi, kontakta respektive utförare!

Till tjänsten Aktuell Arkeologi.

Maria Logothetis jobbar som verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

 

 

 

Riksantikvarieämbetets kulturarvsdata i Google Field Trip

Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen
Foto: Riksantikvarieämbetet (CC-by), från Google Field Trip-appen

Riksantikvarieämbetet är tillsammans med Europeana med i ett pilotprojekt med Google, där vi levererar data om historiska platser och byggnader till Google Field trip, en app som riktar sig mot turister. För att kunna leverera data till appen måste dataobjekten ha en koordinat, språkidentifiering, en beskrivande text som är läsvänlig och intressant, samt bilder av hög kvalitet märkta med fria licenser.

Vi valde ut ett trettiotal platser och byggnader i en första omgång som uppfyller dessa kriterier samt är tillgängliga och enkla att hitta till för en besökare. Exempelvis kan man under kategorin ”Historiska Platser” hitta Citadellet i Landskrona, Drottningholms slott i Stockholm och Västra Stenby Kyrka i Motala. Hela Google Field Trip setet kan också ses på webben.

Genom appen kan Riksantikvarieämbetet visa på nyttan med fritt licensierad, öppen kvalitetsdata, berika användares reseupplevelser och få större spridning och användning av kulturarvsdata som myndigheten förvaltar. Europeana är en partner som vi arbetar tillsammans med i flera olika strategiska projekt med fokus på långsiktig, hållbar utveckling av Europeanas infrastruktur och ramverk för datakvalitet ur ett vidareanvändningsperspektiv, som även vi har nytta av.

Andra fördelar med Europeana-nätverket är också att vi får tillgång till partners inom bland annat kreativa näringar och kan haka på projekt som till exempel Google Field Trip. Google Field Trip-piloten är ett effektivt och kul sätt att dela med oss av information om kulturarv i Sverige, till miljoner internationella användare. Grundtanken är självklart att stötta användning och återanvändning av kulturarvsdata.

Mer om pilotprojektet hittar ni här.

Maria Logothetis är verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet.

 

Länkrika objekt i K-Samsök

Bilden http://kulturarvsdata.se/shm/media/html/14378
Ulf Bruxe SHM

Inom öppna-länkade-data–kretsar pratar man ofta om att det är länkarna mellan digitala objekt som ger värde, snarare än objekten i sig. Länkar sätter ett objekt i sitt sammanhang genom att beskriva hur det relaterar till andra objekt och begrepp. Länkar pekar åt andra ställen som beskriver objektet, och upplyser om andra kopplingar, resurser, och tankebanor. Har man någon gång snabbt slagit upp något på Wikipedia, bara för att inse några timmar senare att man har ägnat halva kvällen åt att följa intressanta länkar från sida till sida tills man hamnat på någon skum artikel som knappast har någonting med det man ville ursprungligen kolla upp att göra… då förstår man väl länkarnas kraft!

K-samsöksplattformen existerar för att förvalta, beskriva, och tillgängliggöra semantiska länkar mellan olika digitala objekt från fler än fyrtio olika minnesinstitutioner. Antalet länkar mellan objekt i K-samsök varierar ganska mycket. Vissa objekt i K-samsöks index har knappast några länkar alls, medan andra sitter mitt i ett rikt nätverk av länkar till hundratals – eller ibland tusentals – andra objekt. Men vilka objekt har flest länkar?

Det är tyvärr inte en enkel fråga att besvara med K-samsöks API:er (K-samsök, UGC-hubben) som inte riktigt stödjer sådana frågeställningar. Men det är en förhållandevis enkel fråga för SPARQL, frågespråket på den semantiska webben och RDF-resurser. Som tur är har vi kvar en triplestore databasserver från förra årets ArkHack i Umeå, som har ett SPARQL gränssnitt och innehåller en delmängd av K-samsöks data från Göteborgs stadsmuseum, Helsingborgs museer, Riksantikvarieämbetet, Svenskt hällristnings forsknings arkiv, Statens historiska museum, och delar av K-samsöks UGC-hubb. Trots att det bara är ett urval ur K-samsöks index, och att datan är snart ett år gammal, så borde detta ändå kunna ge en grov uppskattning om antalet länkar.

Tyvärr – igen – har maskinen med triplestoredatabasen ganska dålig prestanda nuförtiden (den skapades ju bara för ett tillfälligt hack) och klarade inte av att räkna ihop samtliga länkar för alla objekt. Det gick däremot att begränsa frågeställningen något och fråga om vilka objekt som har flest av en specifik sorts länk. I det här fallet valde jag avbildningar – vilka K-samsöksobjekt har flest bilder på sig? Enligt servern är K-samsöks fem-i-topp objekt med flest bilder:

  1. Ållebergskragen, med 160 bilder.
  2. Engelbrektskyrkan, med 136 bilder.
  3. Gamla Uppsala, med 128 bilder.
  4. Mönehalskragen, med 126 bilder.
  5. Ulrika Eleonora Kyrka, med 117 bilder.

Fint!

Men frågan om K-samsöks länkrikaste objekt behöver kanske ändå inte förbli obesvarad. För det finns nämligen ett litet antal kända objekt som har många gånger fler kopplingar till andra objekt än bara några hundra bilder. Sådana objekt har såpass många länkar att det inte går att visa samtliga på Kringla för att sidan skulle ta för lång att ladda. Ett sådant exempel är fornlämningen Bystan, Birka (Adelsö 119:1) som undersöktes 1990–1995 och har länkar till sina alla 106.786 fynd! Bara 89 visas i Kringla, men användare av K-samsöks API kan få ut en fullkomlig lista. Det kanske slår rekordet för K-samsöks länkrikaste objekt!

Ni kan bidra till att öka antalet länkar i K-samsök ni med, och därmed kvalitetshöja datan genom att lägga till länkar i vår UGC-hubb. Det är bara att logga in på Kringla.nu och skapa nya länkar mellan objekt, både inom K-samsök och på Wikipedia, Wikimedia, Libris, Platsr, samt Europeana!

Bockstensmannen öppnade ögonen för Wikipedia

bild 4
Axel Pettersson från Wikipedia visar statistik. Foto: Sophie Jonasson, cc-by

Så här i början av året är det dags att fundera på vad man gjorde bra och vad som kan förbättras under de månader som nu ligger framför oss. Jag sitter och går igenom utvärderingar från förra årets seminarier och workshops.

Den 6 november 2014 anordnade Riksantikvarieämbetet ihop med Länsstyrelsen Halland, Kulturmiljö Halland och Hallands kulturhistoriska museum en dag om att bedriva verksamhet på webben. Människor som arbetar med kulturmiljö på olika sätt i länsstyrelser, kommun, region, museer och ideella sektorn (hembygdsrörelsen och Wikipedia) tillbringade en dag på Varbergs fästning.

Syftet med seminariet var att genom korta presentationer med goda exempel lägga en grund för en dialog kring hur man inom kulturmiljöområdet ser på att använda webben för att arbeta mer inkluderande och effektivt. Hur tänker man kring var informationen bör finnas för att möta människor som söker information? Hur ser man inom kulturmiljösektorn på att skapa och finnas på plattformar för dialog etc. Dessa frågor är aktuella hos museer och länsstyrelser, inte minst i och med de nya nationella målen för kulturmiljö. Både infrastruktur och mer ”mjuka” frågor som hur man agerar på sociala arenor var på agendan.

T ex pratade Axel Pettersson från Wikipedia om exemplet Bockstensmannen. Statistiken visade tydligt att det är svårt för ett enskilt museums hemsida att mäta sig mot trafiken på t ex artikeln Bockstensmannen på Wikipedia, både den svenska och engelska versionen. Om ett museum befinner sig på Wikipedia med sin kunskap så når de fler människor, helt enkelt.

Jag fick in många intressanta synpunkter i utvärderingen. T ex:

”Det jag fick med mig från dagen, och som jag även ska ta upp på ett kommande enhetsmöte, är att det är bättre att bli synlig där allmänheten finns på webben snarare att tro att de själva ska hitta till länsstyrelsens hemsidor. Att kunna gå in och redigera i Wikipedia för att därifrån leda intresserade i olika ämnen vidare till länsstyrelsens websidor, tror jag kan vara ett betydelsefullt sätt att skapa en större förståelse för länsstyrelsens verksamhet men också en större inblick i myndighetens kompetensområden. Det borde på sikt kunna innebära att länsstyrelsen kan bli mer synliga på webben utan att för den skull behöva vara allt för betungande för de webbansvariga. ”

”Stort tack för en intressant och väl genomförd seminariedag om kulturmiljövårdens verksamhet på webben. Det fick mig helt klart att börja tänka i nya banor.”

”Tack för en bra dag i Varberg – bättre än jag hade förväntat mig! Jag uppskattade särskilt diskussionen om platsr och wikipedia vilken gav mig riktningsvisare vad vi bör jobba med vad gäller handlingsprogram och förfrågningsunderlag i framtiden.”

workshop i digitalt berättande
Storycircle på workshopen i digitalt berättande. Foto: Sophie Jonasson, cc-by

I maj hade vi en workshop i digitalt berättande på tema migration tillsammans med Kulturskolan Stockholm. Syftet var att genom en aktiv insats få in berättelser av en typ som helt har saknats på Platsr – egenupplevd migration. 7 personer producerade 5 digitala berättelser. Se t ex Carmens berättelse om hur människor i ett land långt borta räddade livet på hennes pappa eller Orestes berättelse om hur det är att känna glädjen över frihet men sedan inte riktigt känna sig insläppt. Några röster från kursen:

”Jag tänkte först vad vill ni på myndigheten oss invandrare. Sen förstod jag att ni ville faktiskt lyssna”

”Tack för det utmärkta möjligheten du gav oss att bidra med vår sandkorn till folkhistoria. Nu känner jag mig som en riktigt antikvitet!”

”Det är alltid roligt att få jobba med berättelser som vill bli berättade och som känns angelägna både för avsändare och mottagare.” (kursledare, Kulturskolan)

Nu är det dags att kavla upp ärmarna och förhoppningsvis lyckas nå fram till människor och mål under 2015.

>>Sophie Jonasson arbetar på Riksantikvarieämbetet med bl a Platsr

Hur användes Kringla under 2014?

Det mest besökta objektet i Kringla 2014: en samisk bandvävsked som finns på Världskulturmuseet. (Bildlicens: CC BY-NC-ND) Klicka på bilden för att komma till objektet.
Det mest besökta objektet i Kringla 2014: en samisk bandvävsked som finns på Världskulturmuseet. (Bildlicens: CC BY-NC-ND) Klicka på bilden för att komma till objektet.

Webbplatsen Kringla är ett gränssnitt mot K-samsök, en samsökningstjänst för kulturarv där du kan söka i samlingarna hos närmare femtio svenska museer, arkiv och register. Här är några exempel på hur söktjänsten användes 2014:

De populäraste kategorierna att söka efter 2014 var fotografier, byggnader och föremål. Många av Kringlas användare använder dock fritextsökrutan för att hitta det de letar efter. Av de femtio vanligaste sökorden på Kringla 2014 är mer än hälften namn på platser — här finns en karta över de platser som finns med på 50-i-topplistan (minus några sockennamn som inte gick att placera ut på kartan).

Föremål var också vanliga sökord. De tio vanligaste föremålen som användare sökte efter 2014:

1. skrin (508 sökningar)
2. torshammare (236 sökningar)
3. vävstol (219 sökningar)
4. porslin kina (201 sökningar)
5. fingerring (150 sökningar)
6. träsnitt (105 sökningar)
7. slända (100 sökningar)
8. mask (97 sökningar)
9. sländtrissa (91 sökningar)
10. yxa (87 sökningar)

Två stora kategorier av besökare hade lite olika beteende på webbplatsen: de som hittar till Kringla genom sociala medier och de som hittar dit genom en länk från någon kulturarvsrelaterad webbplats. Två exempel på webbplatser som många besökare kommer från är Pinterest och Sockenbilder. Sockenbilder har bidragit med ungefär hälften så många besök till Kringla som Pinterest har gjort:

Antal besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)
Antal besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)

Men å andra sidan tillbringar besökarna från Sockenbilder i genomsnitt mycket längre tid på Kringla:

Tid tillbringad på Kringla för besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)
Genomsnittlig tid på Kringla för besök från Pinterest jämfört med Sockenbilder. (Bildlicens: CC BY)

Sockenbilderbesökarna besöker också i genomsnitt fler än tio gånger så många sidor på Kringla än vad besökarna från Pinterest gör. Den här skillnaden mellan korta och mer ingående besök är genomgående för skillnaden mellan besök från snabba sociala medier och besök från traditionella webbplatser.

Besökarna från Pinterest har förstås också sett och interagerat med innehåll från Kringla på Pinterest — här kan du se vilka bilder som har delats av användare där. Innehåll från Kringla delas också relativt mycket på Facebook, till exempel genom en kampanj där bilder lades ut på Riksantikvarieämbetets sida på Facebook och i genomsnitt nådde 2700 personer per inlägg. Att så många av bilderna i Kringla är fria att använda gör att de lättare kan spridas och nå de människor som inte besöker Kringla eller minnesinstitutionernas egna söktjänster.

Sammanlagt hade Kringla 166 432 besök under 2014, vilket ger 456 besök per dag i genomsnitt. Tyvärr var det få av besökarna som svarade på den enkät som var publicerad på webbplatsen under hösten, men de svar som kom in antyder att många som använder Kringla gör det i tjänsten.

Webbdag i Varberg

bild 4
Axel Pettersson, Wikimedia Sverige pratar museer på Wikipedia. Foto: Sophie Jonasson, licens: cc-by

 

I förra veckan träffades ett 40-tal personer verksamma inom kulturarvsområdet på Varbergs fästning för att prata om hur man kan bedriva verksamhet på webben. Det var en blandad grupp, länsstyrelser, museer, hembygdsrörelsen och kommuner var representerade. Och så Riksantikvarieämbetet förstås!

Det var intressant att konstatera att frågorna kring hur man kan arbeta mer inkluderande, finnas med sin kunskap och sina perspektiv där människor befinner sig och att kommunicera är frågor som är heta. Bland annat presenterades hur Hallands kulturhistoriska museum arbetar med att redigera Wikipedia och på så sätt når otroligt många med sin kunskap utan att behöva lägga in särskilt stora resurser. Lödöse museum presenterade hur de arbetar med att lyfta fram berättelserna som de stöter på i sitt rika material på berättarsajten Platsr. Berättelsen om hur två munkar ryker i luven på varandra på 1400-talet passar inte in på Wikipedia men väl på en berättarsajt. Ola Hugosson pratade om hur Åkers hembygdsförening samarbetar med geocachingrörelsen för att sprida kulturarvet till dem som inte från början har ett intresse, men som tycker om att röra sig ute i kulturmiljön. På skyltar som via QR-koder leder den intresserade till berättelser om platsen. Dessa skyltar, ca 60 st, har fått samlingsnamnet ”Ekomuseum Vaggeryd”.

Det var en intressant dag, och vi hoppas kunna återkomma på ett eller annat sätt!

 

>>Sophie Jonasson arbetar på Enheten för informationsutveckling på Riksantikvarieämbetet. Här ligger min presentation om digitalt berättande, Platsr och medborgardialog!

Riksantikvarieämbetet och webben

5641346450_ed66c7ef04_o
Foto: Dave Gray (cc-by)

Under 2014 arbetar Riksantikvarieämbetet med att ta fram en webbstrategi eller digital strategi som det också kallas ibland. Syftet med webbstrategin är att ta fram ett förslag för hur Riksantikvarieämbetet ska använda digitala kanaler för att uppfylla sitt uppdrag; ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet med ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.

Det förändrade medielandskapet har ändrat förutsättningarna för hur vi kommunicerar med omvärlden – vem som helst har idag medel att driva frågor i nya medier och forma uppfattning om olika företeelser. Det går inte heller att förvänta sig att människor söker och hittar fram till varje organisations webbplats när de söker kunskap. Människor väljer att finnas på de arenor som passar dem bäst och som de har mest nytta av, till exempel de platser där de kan få snabba svar (på gott och ont).

Riksantikvarieämbetet eftersträvar att alla snabbt och enkelt kan få tillgång till information med hög kvalitet och få den direkt när användningen kräver tillgång till information – därför måste vi ha koll på när dessa behov uppstår. Det betyder att vi måste vara aktiva lyssnare på vad som sker, skrivs och sägs i olika kanaler, för att kunna fungera som goda kunskapskommunikatörer.

Webbstrategin ska stärka Riksantikvarieämbetets kunskap och kompetens internt inom digital närvaro och sociala medier. Det är därför viktigt att webbstrategin är praktiskt inriktad och har en tydlig koppling till konkret verksamhet. En annan viktig aspekt i webbstrategin är att det finns förståelse för att vi har olika erfarenheter av att kommunicera på webben och att fokus ligger på kommunikation och mindset mer än tekniska detaljer.

Sammanfattningsvis vill vi att webbstrategin kommer att bidra till att:

  • Myndighetens användning av digitala kanaler är effektivt samt bidrar till att uppfylla Riksantikvarieämbetets mål
  • Öka tillgänglighet till kulturarv
  • Öka engagemang kring kulturarvsfrågor och stärka relationer med målgrupper och intressenter
  • Fler vet vad Riksantikvarieämbetet är och vad vi gör

De som hjälper oss i arbetet är Connecta konsulter. Vi i projektgruppen hade ett uppstartsmöte tillsammans med dem i slutet av augusti i Visby. På kick-offen pratade vi bland annat om webbstrategin som ingående del av varumärkesarbetet och hur den kan hjälpa oss att positionera oss som synliga och tydliga i de frågor vi jobbar med. Ambitionen är att konsulterna genom flera workshops och intervjuer i samverkan med oss tar fram en webbstrategi som fungerar för vår verksamhet och omfattar Riksantikvarieämbetes totala digitala närvaro på egna och andras webbplatser.

20140825_135643
Foto: Riksantikvarieämbetet (cc-by)

Just nu pågår en nulägesanalys; med hjälp av en intern enkät tar vi tempen på hur pass ’digitalt mogna’ vi är på myndigheten. Ett antal djupintervjuer genomförs också internt på myndigheten samt med externa intressenter och målgrupper.

 

Maria Logothetis jobbar bland annat med projektledning av webbstrategin, Europeana Awareness och Platsr på Riksantikvarieämbetet.

Släktforskardagarna 2014

Förra helgen deltog Riksantikvarieämbetet genom mig och min kollega Maria Logothetis på Släktforskardagarna i Karlstad. Vi var där för att visa Riksantikvarieämbetets sajt för berättelser och minnen, Platsr och samsökningstjänsten Kringla. Med oss i montern hade vi också Lisbeth Petersson, hängiven släktforskare och Platsrmedlem. Det var en intressant och stimulerande helg med ca 5 000 besökare!

RAÄ:s monter på Släkrforskardagarna
Foto: Maria Logothetis, licens: cc-by

Vi blev otroligt imponerade av engagemanget och intresset hos släktforskare, hur inställda de är på att samarbeta och dela med sig. Dessutom måste jag säga att jag är imponerad av hur otroligt duktiga de är på att berätta och levandegöra den historia de så målmedvetet utforskar. Många ger ut egna böcker, sätter upp egna hemsidor, men jag tror att Platsr går hem hos släktforskare just därför att de är så hemma på webben och att de brinner av lusten att berätta och dela med sig.

Lisbeth Peterson berättar varför hon använder Platsr
Lisbeth Peterson berättar om Platsr för en besökare i montern, foto Sophie Jonasson, licens cc-by

Vi säger tack till Värmlands släktforskarförening för ett fantastiskt arrangemang!

Fullt upp i montern
Lisbeth Peterson visar sina berättelser på Platsr för intresserade släktforskare. Foto: Sophie Jonasson, licens: cc-by

>>Sophie Jonasson arbetar med K-samsök, Kringla och Platsr på Riksantikvarieämbetet