Vällingby i början av 60-talet, utan tak. Foto: Pål-Nils Nilsson
Thomas inlägg väckte några tankar. Visst är det intressekonflikter om markanvändning i både stad och land.
En fråga som lätt glöms bort är en inre maktkamp i vad vi tycker är värdefullt. Det är som om det finns en kulturarvets 20-årskris, dvs. när nåt är 20 år gammalt skall det undantagslöst ”fräschas upp” och rubbet bytas ut. Finns det nåt offentligt rum som får vara ifred när 20 år gått? Bryr sig nån? Men när det gått 30-40 år så börjar det bli ballt i antikvariernas ögon, men då är Sergels Torg och Vällingby C redan nåt annat.
Vällingby 2006, med glastak. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
Ser vi behovet? Skall vi lägga oss i? Klarar kulturarvet 20-årskrisen? Jag har inga svar.
>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap
