I blogginlägget Människor och gruvsamhällen när marken brister har Åsa Dahlin tidigare skrivit om den planerade flytten av Kiruna och Malmberget. Jag vill ta upp en intressant rumänsk parallell till dessa två svenska stadsflyttar, nämligen gruvorten RoÅŸia Montană i västra Transsylvanien som jag hade möjlighet att göra ett hastigt besök i för ett par år sedan.
Delar av RoÅŸia Montană är idag en spökstad med tomma och förfallna byggnader. Foto: Jerker Moström
Ett kanadensiskt bolag vill genom en gigantisk satsning utvinna över 300 ton guld inom loppet av 16 år (med det dagsaktuella guldpriset motsvarar detta ett värde på ca 71 miljarder SEK). För att kunna genomföra projektet måste hela staden rivas och tömmas på sina 2000 invånare. Projektet har lett till en infekterad strid både på det lokala och nationella planet men frågan har också givit internationellt eko. Moståndare hävdar att hela projektet är en veritabel miljöskandal medan förespråkarna menar att satsningen är nödvändig för att skapa ekonomisk tillväxt i ett av Europas fattigaste områden.
Den rika guldfyndigheten vid RoÅŸia Montană var väl känd redan av romarna som efter att ha ockuperat provinsen Dacia bröt stora mängder guld på platsen. Fortfarande finns lämningar kvar av romarnas gruvbrytningen i form av ett 25 km långt tunnelsystem i berget. Sedan romarna har tyskar, ungrare och rumäner genom åren grävt guld i området. Gruvbrytningen pågick fram till Rumäniens EU-inträde 2006 men tvingades då stänga eftersom anläggningen inte uppfyllde EU:s miljökrav.
I bakgrunden skymtar gruvbrytningens effekter i landskapet. Stora delar av berget har karvats ner för att komma åt guldet. Foto: Jerker Moström
Redan innan gruvan stängdes överfördes rätten till fortsatt gruvbrytning till RoÅŸia Montană Gold Corporation som till största delen ägs av det kanadensiska bolaget Gabriel Resources och som nu alltså vill återuppta gruvbrytningen. Detta kommer bland annat ske i form av ett av Europas största dagbrott och en 180 meter hög dammanläggning för urlakning av malmen som kommer innehålla uppskattningsvis 196 miljoner ton cyanidhaltigt vatten.
Inlösning av egendom har pågått i flera år redan vilket inte bara har förvandlat RoÅŸia Montană till något av en spökstad utan också skapat starka slitningar i lokalsamhället. Uppskattningsvis 60% av fastigheterna är redan utköpta medan många av de kvarvarande vägrar utköp som ett sätt att motsätta sig projektet.
Blått och gult har blivit symbolfärger i kampen mellan motståndare och förespråkare. De blå skyltarna berättar att egendomen är utköpt av RoÅŸia Montană Gold Corporation. De som vägrar sälja kontrar med att sätta upp gula skyltar med texten ”Ej till salu”.
Det är fortfarande ovisst om projektet kommer att kunna realiseras. Nyligen gav högsta domstolen Gabriel Resources rätt i en tvist med rumänska miljödepartementet angående delar av projektets genomförande men det rumänska parlamentet har planer på att förbjuda användningen av cyanid för att utvinna guld vilket kan förändra förutsättningarna för projektet i grunden.
RoÅŸia Montană är bara ett av många exempel världen över på globala, ekonomiska intressen som sätter både ekosystem och lokalsamhällens förmåga till långsiktigt fortlevnad på prov. I ett område som Transsylvanien är förstås behovet av ekonomisk utveckling stort och mycket talar för att gruvprojektets investeringar ger fördelar för den lokala ekonomin – åtminstone på kort sikt. Frågan är vad som blir kvar att leva på och för 16 år, 300 ton guld, ett dagbrott och en gigantisk cyaniddamm senare?
Mer information om :
- Upprop mot exploateringen av Roşia Montană
- Roşia Montană Gold Corporations hemsida
- Filmklipp från EuroNews som beskriver konflikten
>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på RAÄ.
