I december förra året fick jag ett telefonsamtal från en privatperson, som undrade om några runor som skulle finnas ristade på gravhäll från 1600-talet i Giresta kyrka i Uppland. Några sådana kände jag inte alls till, men det var kanske inte så konstigt om det rörde sig om en 1600-talsinskrift. Märkligt nog fanns inga som helst noteringar om en sådan runinskrift varken i ATA i Stockholm eller i Runverkets samlingar. Däremot hittade jag ett par uppgifter om gravhällens latinska inskrift, som visar att den hade lagts över en pastor Andreas, som dog den 3 februari 1631.
Att det fanns runor på gravhällen var dock helt klart. Jag hade nämligen också fått några bilder mejlade, men kunde inte läsa något begripligt i texten. På fotografierna såg det nästan ut som vikingatidsrunor, vilket ju borde vara ett tydligt tecken på en sentida runinskrift. Samtidigt gav ristningen ett mycket genuint intryck, något som gjorde saken ännu mera mystisk.
Först i juni i år fick jag möjlighet att undersöka gravhällen närmare, och det dröjde inte många minuter innan jag förstod att det inte alls rörde sig om några runor ristade på 1600-talet, utan om en medeltida inskrift. En av de runor som jag på fotografiet hade uppfattat som en runa av vikingatidstyp visade sig vara en medeltida æ-runa (som har samma form som den vikingatida a-runan). Det fanns också två bindrunor och den gamla R-runan hade här ljudvärdet y, vilket är typiskt medeltida drag. Runinskriften står upp och ner i förhållande till den latinska inskriften och tydligen handlar det om en medeltida gravhäll som har återanvänts på 1600-talet och då försetts med en ny gravskrift över en lokal prästman.
Detalj av några av Girestahällens runor. Foto Magnus Källström
Uppland är som bekant världens runstensrikaste landskap med långt mer än tusen vikingatida runstenar. Medeltida gravhällar med runor är däremot ytterst sällsynta i detta landskap, och de uppgår inte ens till tio stycken. Girestahällen utgör därför ett välkommet nytillskott och ett viktigt vittne om runornas bruk under medeltiden i denna del av Sverige.
Tyvärr är några av tecknen skadade och inskriftens början är täckt av en modern kabeltrumma av trä, men rätt mycket går ändå att läsa. En preliminär läsning lyder: …laf-u- stafby han · ligær h… dvs. ”…(i) Staby, han ligger här.” Staby är en herrgård i Giresta socken, som på 1300-talet kallades Stafby, men som redan på 1400-talet vanligtvis skrevs utan f. Detta tyder på att ristningen bör ha tillkommit senast under 1300-talet. Före ortnamnet har säkert stått ett personnamn, som nu är skadat och därför svårt att tolka. Kanske är de runor som ännu ligger dolda under kabeltrumman i bättre skick och kan ge ledtrådar, men det får framtida undersökningar utvisa.
Jag har förstått att runorna på gravhällen har varit kända lokalt i Giresta, men det märkliga är att kunskapen aldrig har nått vidare till forskarvärlden, trots att hällen ligger fullt synlig i golvet till det nuvarande koret. Kanske beror detta på Giresta kyrkas tragiska historia. Den medeltida kyrkan var tydligen rätt illa byggd redan från början och den revs och återuppfördes därför under 1700-talet. Denna nya kyrka brann 1911, varvid hela inredningen förstördes. Kyrkan byggdes dock upp på nytt och moderniserades. Av lätt insedda skäl har forskare med inriktning mot medeltiden haft få orsaker att besöka denna kyrka, och runorna har därför fått ruva på sin hemlighet ända fram till nu.
>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.
PS. Girestahällen är inte slutgiltigt undersökt och om någon känner till något mer om dess historia, så kontakta gärna mig på Riksantikvarieämbetet. Alla upplysningar rörande denna häll är av intresse! DS.
