I går förmiddags (tisdag) var Lars Lundqvist och jag på ett seminarie i Almedalsbiblioteket. Ämnet var framtidens bibliotek och där för att dela med sig av sina tankar var Karin Linder, ordförande, DIK, Berit Högman, ordförande Kulturutskottet, Sveriges Riksdag, Margareta Pålsson, ordförande Utbildningsutskottet, Sveriges Riksdag, Inga Lundén, ordförande, Svensk Biblioteksförening.
Moderator var Gunnar Sahlin, riksbibliotekarie, Kungliga Biblioteket.
Knäckfrågan var om biblioteken kommer att finnas om 20 år, och man började med att fråga om man kommer att läsa om 20 år.
På den inledande frågan var så klart alla rätt överens. Margareta Pålsson pratade om att om läsandet är det viktigaste, slutar vi att läsa så kommer vi att gå under.
Sedan pratades det om att boken ju är en unik chans att resa i tid och rum och det togs även upp hur man ska locka tillbaka ungdomarna till böckerna. Med film var ett förslag, att de ska bli intresserade av historierna.
Redan här började man diskutera bibliotekariens roll. Att bibliotekarien kanske i framtiden kommer att vara viktigare än biblioteket.
Karin Linder, DIK, sade att framtidens bibliotek kommer att vara så mycket mer än böcker och då blir bibliotekarien viktig för att kunna sålla och hjälpa.
Sedan kom samtalet in på digitalisering och Karin sa direkt att det måste hända något nu. Vi har pratat om digitaliseringen så länge och det är dags att börja använda det. -Vi kanske ska slänga hälften av kulturarvet och göra resten tillgängligt istället för att låsa in det i stora magasin.
Som vanligt kommer man in på de 1-1,5 miljoner som inte har internet men då påpekades det att det arbetet görs, med Digital delaktighet 2013. Karin påpekade att det ena inte måste utesluta det andra. Analogt kommer alltid att finnas kvar.
Sedan diskuterades skolor och datorer och ungdomars läsvanor.
Behövs förlagen?
Det brann till lite när Karin Linder frågade om förlagen kommer att behövas. Kan inte biblioteken ge ut böckerna? Hon fick genast svar av företrädare för förläggarföreningen som satt på första raden.
De försvarade sin roll genom att säga att någon måste ju sålla i flödet annars skulle det svämma över med amatörtexter. En intressant synpunkt!
Innan publikens frågor så pratades det om att det inte får vara för krångligt, stäng inte in allt med DRM och liknande.
En publik fråga var: Hur har ni tänkt att blanda in ungdomarna i det här? Om ungdomarna ska lockas till biblioteken måste ni ju fråga dom vad dom vill ha?
Det fanns inget riktigt bra svar på det, förutom att de skulle jobba på det.
Henrik Löwenhamn, kommunikatör, Riksantikvarieämbetet
Foto: Lars Lundqvist (CC-BY)
Skrivet av
- Publicerad i
Okategoriserade